Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

Etniska arenor och expressiva formerUppgiften studenterna fick var alltså att söka upp en arena eller situationmed tydlig ”etnisk” inramning. Jag lät bli att närmare gå in påvad det skulle kunna vara, därför att jag ville att det skulle vara endel av uppgiften. Varken ”arena”, ”situation”, ”etnisk” eller ”inramning”är några enkla, entydiga begrepp. Ändå tycks de i praktiken inteberett studenterna några som helst bekymmer. De allra flesta har valtväl avgränsade arenor, där den etniska särprägeln är rent och klartutskriven: en boliviansk kulturfestival, en thailändsk mataffär, en persiskmattaffär, en judisk synagoga, en rysk-ortodox kyrka, kinesiska,grekiska, turkiska, indiska restauranger osv. Ett skäl är förstås att deskapats för ekonomiska, sociala och kulturella transaktioner mellanmänniskor av olika slag. Därför är de också offentliga, lätta att identifiera,och i princip tillgängliga för vem som helst.För etniska grupper, folk från andra länder, eller ”kulturer” somdet numera heter, kan den här typen av arenor ha viss betydelse.Många affärer, kyrkor och restauranger fungerar i praktiken som enslags noder, kring vilka gruppens sociala och kulturella gemenskapcentreras (Ronström 1992). Men i de flesta människors vardagslivspelar de förmodligen en rätt begränsad roll. Man besöker dem tillfälligtför att handla, äta, be eller träffa någon, innan man drar sigtillbaks till de arenor dit det mesta och viktigaste i livet vanligen förläggs.Dit hör sovrum, vardagsrum, arbetsplatser, föreningslokaler ochen rad andra arenor i den privata eller halvoffentliga sfären, som förutomstående kan vara svårare att få tillträde till, eller ens få syn på.Trots att de typer av offentliga arenor som studenterna sökt uppknappast hör till de allra mest centrala i människors liv, är det ändå desom tydligast präglat bilderna av etniskt liv i Sverige, och följaktligenockså ”det mångkulturella Sverige”. Tillsammans utgör dessa arenoren marknad inte bara för etniskt markerade varor och tjänster, utanockså för själva föreställningarna, idéerna om etnicitet, kulturell särprägeloch ”det mångkulturella”. I själva verket tycks det vara så atten betydande del av det som medvetet framställs och vanligen beskrivssom ”etniskt” befinner sig i en speciell zon av tillvaron, ”den närayttervärlden”. Det är en zon mitt emellan de mest privata (”sängkammarzonen”och ”vardagsrumszonen”) och den mest offentliga (”med-54 Owe Ronström