Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

sverigesmuseer.se
from sverigesmuseer.se More from this publisher
21.07.2015 Views

första finnas plats för etnologen. Hur inträder man egentligen i rollensom deltagande observatör? Denna, ofta svårdefinierade position, göratt etnologen många gånger befinner sig i ett mellanrum där olikaroller och sinnesstämningar avlöser varandra. Det kan handla om denosäkerhet och kanske ibland olustkänslor som man kan drabbas av.Situationen i fält är ju den ensammes där man ibland kan känna sigutelämnad och kanske utnyttjad. 15 I den situationen kan man ju hellerinte veta om de människor man konfronteras med, av vilka skäl det änmå vara, för en bakom ljuset. Många fältarbetande etnologer har nogställt sig frågan: vad gör jag här egentligen? Givetvis finns det ocksåandra stunder där etnologen finner att positionen i fält tycks bli välavvägd mellan den deltagande person man är i fält och den analytiskebetraktaren som också ställer sig vid sidan i olika situationer. Det finnsanledning att fundera över hur dessa tämligen existentiella frågor somreses faktiskt ligger till grund för många teoretiska resonemang.Begreppet deltagande observation förknippas med den vanligastefältarbetsmetoden. Men det är ett begrepp som vid närmare påseendeockså får stå som samlande för många olika sätt att närma sig ett fält.Det kan ibland röra sig om en intervjuundersökning där etnologenockså beaktar vad som sker i de kontextuella situationerna och det kanockså röra sig om att anonymt och under en längre tid arbeta och levamed människor. Exempel på detta sistnämnda arbetssätt är Billy Ehnsmånga fältarbeten och Anders Björklunds avhandling som handlar omarbetet i Göteborgs hamn (Björklund 1982). Det är därför ofta nödvändigtatt betydligt klarare karakterisera hur den deltagande observationengår till.Men det finns också anledning att i viss mån skilja på deltagandeobservation som tillvägagångssätt och som den position som den fältarbetandeetnologen befinner sig i. Som metod, med betoning på tillvägagångssättet,finns det många för- och nackdelar att diskutera.Dessa är då framförallt av teknisk och praktisk natur. Men frågorom den deltagande metodens mer vetenskapsfilosofiska implikationerbör också ställas. Vilka konsekvenser får den för den kunskap och derepresentationer som vi konstruerar utifrån de beskrivningar som produceras?Malinowski, som ofta lyfts fram som en av dem som arbetademed deltagande observation på Trobrianderna kan också tas somEtnologiska beskrivningar. En fråga om trovärdighet 43

exempel på hur svårt det är att egentligen länka de båda sidorna avbåde deltagande och observation. I sin avhandling försökte han förhållasig som den neutrale betraktaren som med den funktionalistiskautgångspunkten skapade en väl sammanhållen och organisk helhetav det samhälle han studerade. När hans dagbok (Malinowski 1967)publicerades flera år efter hans död visade han upp helt andra ochmycket negativa sidor av samma samhälle. Det visar sig att han intealls tyckte om människorna på Trobrianderna och att han ocksåbetedde sig mycket dåligt mot dem. Reaktionerna på dessa båda versionerhar förstås gjort att forskarsamhället varit tvunget att ta fundamentalafrågor rörande fältarbete på allvar. Dit hör frågan om del ochmedverkan i det samhälle som studeras. Jeanne Favret-Saada, som ärstarkt kritisk mot hela begreppet deltagande observation, liknar denvid den paradoxala situation som det innebär att äta en het glass. Honföreslår, utifrån en psykoanalytisk modell, att likna fältarbetet vid densituation som kallas för affekt.Det är just fältarbetet, sedd som platsen för möjligheter ochbegränsningar av skapandet av erfarenhetsgrundad kunskap, som ärviktigt att betona. I det här sammanhanget är Jeanne Favret-Saadasstudie av trolldom i västra Frankrike (Favret-Saada 1977) mycketintressant att nämna. Under sitt fältarbete gjorde hon sig beredd, i denanda hon lärt att arbeta i fält, att anteckna allt hon kunde se för attfå reda på vad som skedde bland befolkningen i byarna där ryktenoch anklagelser om trolldom av olika slag förekom. Men, konstaterarhon, det fanns inget att anteckna. De enda etnografiska fakta, som honmycket senare kom att förstå fanns, var de ord som uttrycktes blandde människor som på ett eller annat sätt var inblandade i dessa relationer.Det handlade om ord som anklagade, utpekade, dödade ellersom botade. Men för henne, som etnograf 16 och som en som inte hadenågon plats i detta nätverk av drabbade, anklagade och botare fannsinga fakta att anteckna. Det var först när hon av misstag blev tagenför någon som kunde bryta trolldomen, utan att egentligen förstå detfrån början, som hon fick höra de ord som bara de inblandade kundeuttrycka och höra. Det var då som människorna runt omkring hennebörjade tala. Det är alltså först när hon blev indragen och började ingåi de sammanhang hon avsåg att studera som hon kunde börja föra sina44 Christian Richette

första finnas plats för etnologen. Hur inträder man egentligen i rollensom deltagande observatör? Denna, ofta svårdefinierade position, gör<strong>att</strong> etnologen många gånger befinner sig i ett mellanrum där olikaroller och sinnesstämningar avlöser varandra. Det kan handla om denosäkerhet och kanske ibland olustkänslor som man kan drabbas av.Situationen i fält är ju den ensammes där man ibland kan känna sigutelämnad och kanske utnyttjad. 15 I den situationen kan man ju hellerinte veta om de människor man konfronteras med, av vilka skäl <strong>det</strong> änmå vara, för en bakom ljuset. Många fältarbetande etnologer har nogställt sig frågan: vad gör jag här egentligen? Givetvis finns <strong>det</strong> ocksåandra stunder där etnologen finner <strong>att</strong> positionen i fält tycks bli välavvägd mellan den deltagande person man är i fält och den analytiskebetraktaren som också ställer sig vid sidan i olika situationer. Det finnsanledning <strong>att</strong> fundera över hur dessa tämligen existentiella frågor somreses faktiskt ligger till grund för många teoretiska resonemang.Begreppet deltagande observation förknippas med den vanligastefältarbetsmetoden. Men <strong>det</strong> är ett begrepp som vid närmare påseendeockså får stå som samlande för många olika sätt <strong>att</strong> närma sig ett fält.Det kan ibland röra sig om en intervjuundersökning där etnologenockså beaktar vad som sker i de kontextuella situationerna och <strong>det</strong> kanockså röra sig om <strong>att</strong> anonymt och under en längre tid arbeta och levamed människor. Exempel på <strong>det</strong>ta sistnämnda arbetssätt är Billy Ehnsmånga fältarbeten och Anders Björklunds avhandling som handlar omarbetet i Göteborgs hamn (Björklund 1982). Det är därför ofta nödvändigt<strong>att</strong> betydligt klarare karakterisera hur den deltagande observationengår till.Men <strong>det</strong> finns också anledning <strong>att</strong> i viss mån skilja på deltagandeobservation som tillvägagångssätt och som den position som den fältarbetandeetnologen befinner sig i. Som metod, med betoning på tillvägagångssättet,finns <strong>det</strong> många för- och nackdelar <strong>att</strong> diskutera.Dessa är då framförallt av teknisk och praktisk natur. Men frågorom den deltagande metodens mer vetenskapsfilosofiska implikationerbör också ställas. Vilka konsekvenser får den för den kunskap och derepresentationer som vi konstruerar utifrån de beskrivningar som produceras?Malinowski, som ofta lyfts fram som en av dem som arbetademed deltagande observation på Trobrianderna kan också tas somEtnologiska beskrivningar. En fråga om trovärdighet 43

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!