Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

hela processen i vilken beskrivningarna ingår och det krävs att vi verkligentar ett rejält grepp om dessa metodfrågor med jämna mellanrum.Det har funnits och finns intressanta och givande diskussioner inomvåra ämnen men de har knappast nått utanför vår krets. Ytterligare ettproblem är att det finns mycket outsagt om hur fältarbete och tolkandegår till. För att kunna föra fruktbara diskussioner måste vi försökaatt uttrycka så mycket som möjligt av all denna tysta kunskap för attytterligare klargöra för oss hur de arbetssätt som vi ju i grunden är välbekanta med egentligen fungerar. Det handlar om att lyfta fram denunderförstådda kunskap som både kan handla om ”hur man gör” somatt diskutera epistemologiska frågeställningar. Att på det här sättetfokusera metodfrågan, och inte enbart tillvägagångssättet – de tekniskaaspekterna – innebär också att i ett större perspektiv reflekteraöver hur texterna fungerar i den etnologiska kunskapsproduktionen. 3Dan Sperber menar i sin bok Le savoir des anthropologues (1982) attman inte kan skilja på den kunskap som antropologin frambringaroch det vetande som antropologerna tillägnar sig i form som ett slagsmetodologiskt vetande som i så hög grad också är underförstått.Antropologen som författareI Works and Lives (Geertz 1988) diskuterar Clifford Geertz den litteräraaspekten av de antropologiska framställningarna. 4 Han menarnämligen att de etnologiska beskrivningarna – etnografierna – haren särställning i den antropologiska verksamheten. Geertz hävdar atttext ernas kvalitet, deras trovärdighet och möjlighet att övertyga byggermer på hur antropologen arbetar med sitt skrivande än på metodernasstringens eller ens teoriernas riktighet. Det verkar som om det införden här typen av etnografiska texter finns en stark konsensus om attdessa beskrivande passager är sanna. Och, vilket egentligen borde varalite märkligt, oberoende av hur den teoretiska överbyggnaden ser ut.När antropologerna varit i fält och kommer tillbaka för att rapporteraoch skriver om upplevelser och händelser som de varit med om så ärdet egentligen aldrig någon som på allvar ifrågasätter dessa berättelseroch beskrivningar. 5 Men det Geertz framförallt vill betona är att detinte räcker bara med att presentera fakta, om det nu ens är möjligt.Det är förövrigt länge sedan det förväntades att antropologerna skulleEtnologiska beskrivningar. En fråga om trovärdighet 37