Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

ningarnas plats och betydelse för ämnet. 2Marc Augé konstaterar i sin bok Pour une anthropologie desmondes contemporains (Augé 1994) att begreppet antropologi idaganvänds i alla ”såser” och sätter upp ett varnande finger mot den inflationoch uttunning som han menar att begreppet och den antropologiskaverksamheten därmed kan råka ut för. Bilden är inte alldelesentydig och vi tolkar den säkert olika när vi betraktar hur de etnologiskametoderna och begreppen används utanför vårt eget ämne.Antingen uppfattar vi det så att andra discipliner knaprar in på dekarakteristika som vi förknippar med etnologi och antropologi ochsnarare låter sig inspireras utan att för den skull egentligen bottna i detraditioner som vi arbetar inom. Risken är då stor att det etnologiska,eller närmare bestämt det etnografiska, arbetssättet reduceras till ettperspektiv som har mycket lite att göra med det som vi menar är etnologi.Men det finns även ett mer positivt sätt att se på saken. Det är juockså mycket möjligt att vi på något sätt har lyckats att svämma övervåra bredder och till skillnad mot vad vi ofta påpekar inte enbart äreklektiker som tar från olika håll utan faktiskt också lyckas inspireraandra discipliner. Hur det förhåller sig med den saken tänker jag inteavgöra i den här artikeln. Men en fråga som Augé ställer i boken ärvad det är som egentligen utmärker antropologin. Finns det någonhård kärna i antropologin? formulerar han frågan och besvarar denmed att nämna valet av ett fält, användandet av en metod och konstruktionenav ett objekt. Svaret kan tyckas vara ganska allmänt ochvagt men pekar ändå på att Augé manar till ett mer rigoröst och medvetetförhållningssätt inför vårt sätt att arbeta. Augés diskussion uppmanargivetvis inte till att vi svartsjukt ska bevaka denna hårda kärnautan i stället göra det vi är bra på i egenskap av etnologer och antropologer,nämligen att diskutera fördelar och begränsningar med vår verksamhetsolika delar, eftersom det, genom vår långa ämnestradition, ärvi som bäst känner till den.I många framställningar som behandlar beskrivningar är det denfärdiga skildringen som fokuseras. I dessa manualer diskuteras visserligenhur man använder fältanteckningarna men inte hur man i verklighetenarbetar med dessa menar Robert Emerson i Writing EthnographicFieldnotes (Emerson 1995). Det är förstås viktigt att beakta36 Christian Richette