Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

ningar av ungefär det slag som samdokdokumentationerna i bästafall innehåller, medan tjocka beskrivningar är resultatet av en långkunskapsprocess, där forskaren gång på gång återvänder, hämtar uppoch resonerar kring olika innebörder av företeelsen. Skala av lager pålager, säger man också (Öhlander 1999:84). Tjocka beskrivningar kankomma till när man bearbetar ett material för rapport eller publicering.De skrivs när man är initierad, när man vet vad som är väsentligtatt lyfta fram för förståelsen, och när man kan göra de insiktsfullatolkningarna.Växande insikt bör naturligtvis kunna synas också i de beskrivningarvi skapar som råmaterial för kommande läsning, analys ochbearbetning. De första beskrivningarna från en plats eller en miljö ärofta tunna på insikt och präglade av fältarbetarens okunnighet ochutanförskap. Men de kan å andra sidan vara fyllda av detaljer somman har svårt att se när man har blivit van vid miljön. Nästa gång, ochnästa och nästa, som vi återvänder, vet vi mer, och mer kunskap ochmindre utanförskap bör rimligtvis synas i vårt sätt att beskriva.Både ytliga och mer insiktsfulla beskrivningar behövs. Risken föross inom museivärlden är att vi inte hinner arbeta oss fram till insikterna.Att inte få tid att nå fram till det verkligen goda utförandet, harvi talat många gånger om när det gäller fotografiska dokumentationer.Men det gäller det verbala fältarbetet också.En framgångsrik modell är att låta ett fältarbete dra ut över tidutan att det för den skull behöver fylla hundra eller ens femtio procentav arbetstiden. En annan är att använda sig av egna erfarenheter somligger en bit bak i tiden så att man ändå har den nödvändiga distansen.Utan distans är det svårare att se det signifikanta.En säregen skildring jag läste ingick i en dokumentation av luciafirandesom gjordes vid Nordiska museet för några år sedan. Det varMaria Bäckmans beskrivning av en kväll tillsammans med ett gängungdomar i övre tonåren. Kvällen tillbringade de på Stockholms gatoroch på olika barer, och mycket av tiden gick åt till att dividera om vartde skulle gå. Miljön var både exotisk och välbekant för mig som drogomkring på ungefär liknande sätt för nästan fyrtio år sedan. För Mariavar kvällen händelserik och tacksam att skriva om, och beskrivningeninnehåller många pregnanta detaljer om vad som hände och hur ungdo-Beskrivningar. Att förmedla det sedda och hörda 29