Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

handlingar, klädsel, gester, kommentarer, interiörer, lukter och ljud(Öhlander 1999:84). Detaljrikedomen sägs ge tolkningsdjup och närvarokänslanauktoritet, dvs trovärdighet.Det finns också en konvention att man ska skymta ett skrivandesubjekt. Med det ska läsaren förstå att det finns en människa bakomorden och att denna människa har varit på plats och garanterar textenstrovärdighet – ”jag har varit där, alltså vet jag”. Ett synligt subjekt villockså visa på en reflexiv medvetenhet, dvs att forskaren är medvetenom problematiken i att det bakom alla texter finns ett subjekt somväljer och tolkar och att verkligheten aldrig kan kopieras. Men dettaär inte detsamma som att placera sig själv i fokus.Det alltmer synliga subjektet i etnologiska texter började bli vanligtmed 1970- och 80-talens reflexiva betraktande av tidigare socialantropologiskaforskningar. Förmodligen fanns det också en omedveteneller mindre medveten påverkan från den journalistiska stil somkallas ”new journalism”, som växte fram på 1960-talet, och som ireportagen bl a synliggjorde den skrivande författaren.Visualisering, karakteristika och identifi kationChristian Richette påminner på sidan 35 om att det är beskrivningarnasom förblir läsvärda i de klassiska antropologiska och etnologiskaverk som fortfarande läses med behållning. När de vetenskapligaresonemangen och slutsatserna har förlorat sin giltighet kan ändåbeskrivningarna läsas med behållning när de har litterära kvaliteter.Hur ska vi då skapa beskrivningar, vad kan vi ta fasta på? Isamband med beskrivningar hänvisas ofta till bildskapande och tillseendet, och man använder uttryck som att ”avbilda med ord”, att”använda ögats och örats vittnesbörd”, ”att förmedla det sedda medord”, att måla. Sara Danius skrev i en artikel i Dagens Nyheter den1 juni 1999 att det var när fotografiet gjorde entré på 1840-talet sombeskrivningarna började invadera skönlitteraturen.En skillnad mellan orden och den fotografiska bilden brukar ansesvara att den senare ger den konkreta, ögonblickliga avbildningen ochnärvarokänslan – även om fotografierna precis som orden kan ljugaoch inte alls säger ”allt”. Orden i sin tur ger kontexten och sammanfattningen.Författaren och konstkritikern John Berger skrev för nära24 Annette Rosengren