Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer
Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer
situation eller miljö och alltså prioriterar det unika. Specifika beskrivningarger ofta också starkare närvarokänsla än summerande (Sjögren1989:105ff).Fylliga och detaljrika beskrivningar brukar man säga ökar tolkningsmöjligheternaoch har länge varit en del av den etnologiska metoden.Men de får naturligtvis också ett egenvärde som historiska dokument,och i museernas bevarandeuppdrag har beskrivningar alltid variten metod. Antingen i form att vi samlat in andras beskrivningar ellergenom att museitjänstemän själva har beskrivit föremål, fysiska miljöer,händelser eller människor.Beskrivningar som vetenskaplig arbetsmetod har med undantag avEtnologiska beskrivningar inte varit något som etnologin problematiserateller resonerat kring särskilt utförligt. Kanske är det så att gränsensnart känns nådd för hur mycket beskrivningar kan problematiseras.För inte heller i boken Etnologiskt fältarbete redigerad av LarsKaijser och Magnus Öhlander (1999) får frågan om beskrivningarstörre utrymme än att bli ett av flera teman i kapitlet om deltagandeobservation, medan intervjuer får sitt eget kapitel.Ändå är beskrivningar legio och oundvikliga i fältarbetet eftersomdet är beskrivningarna som ger den fysiska och sociala miljön kringmänniskor och som placerar det som sägs vid ett samtal i ett vidaresammanhang. Varje fältarbete innebär dessutom upplevelser som ärunika och betydelsefulla för förståelsen av vad människor säger i intervjuer,och bäddar för rika beskrivningar av den sociala, kulturella ochfysiska samtiden.Längre tillbaka beskrev etnologer i fält främst materiell kultur –som föremål, hustyper och klädedräkter – men inte det sociala liv sompågick runtomkring dem. Beskrivningarna skulle vara sakliga och distanserade.Deltagande observation i vår mening – dvs att fältarbetarenär närvarande i det sociala livet och i människornas vardag, och sedanbeskriver det som hon eller han ser och lyssnar sig till – kom in i etnologini slutet av 1960-talet. Åke Dauns Upp till kamp i Båtskärsnäs varen av vägröjarna.Idag finns en konvention att etnologiska beskrivningar baseradepå observation och deltagande observation bör vara utförliga, levandeoch ge närvarokänsla, och vara fyllda av detaljer om människorsBeskrivningar. Att förmedla det sedda och hörda 23
handlingar, klädsel, gester, kommentarer, interiörer, lukter och ljud(Öhlander 1999:84). Detaljrikedomen sägs ge tolkningsdjup och närvarokänslanauktoritet, dvs trovärdighet.Det finns också en konvention att man ska skymta ett skrivandesubjekt. Med det ska läsaren förstå att det finns en människa bakomorden och att denna människa har varit på plats och garanterar textenstrovärdighet – ”jag har varit där, alltså vet jag”. Ett synligt subjekt villockså visa på en reflexiv medvetenhet, dvs att forskaren är medvetenom problematiken i att det bakom alla texter finns ett subjekt somväljer och tolkar och att verkligheten aldrig kan kopieras. Men dettaär inte detsamma som att placera sig själv i fokus.Det alltmer synliga subjektet i etnologiska texter började bli vanligtmed 1970- och 80-talens reflexiva betraktande av tidigare socialantropologiskaforskningar. Förmodligen fanns det också en omedveteneller mindre medveten påverkan från den journalistiska stil somkallas ”new journalism”, som växte fram på 1960-talet, och som ireportagen bl a synliggjorde den skrivande författaren.Visualisering, karakteristika och identifi kationChristian Richette påminner på sidan 35 om att det är beskrivningarnasom förblir läsvärda i de klassiska antropologiska och etnologiskaverk som fortfarande läses med behållning. När de vetenskapligaresonemangen och slutsatserna har förlorat sin giltighet kan ändåbeskrivningarna läsas med behållning när de har litterära kvaliteter.Hur ska vi då skapa beskrivningar, vad kan vi ta fasta på? Isamband med beskrivningar hänvisas ofta till bildskapande och tillseendet, och man använder uttryck som att ”avbilda med ord”, att”använda ögats och örats vittnesbörd”, ”att förmedla det sedda medord”, att måla. Sara Danius skrev i en artikel i Dagens Nyheter den1 juni 1999 att det var när fotografiet gjorde entré på 1840-talet sombeskrivningarna började invadera skönlitteraturen.En skillnad mellan orden och den fotografiska bilden brukar ansesvara att den senare ger den konkreta, ögonblickliga avbildningen ochnärvarokänslan – även om fotografierna precis som orden kan ljugaoch inte alls säger ”allt”. Orden i sin tur ger kontexten och sammanfattningen.Författaren och konstkritikern John Berger skrev för nära24 Annette Rosengren
- Page 5 and 6: Metodböcker från SAMDOK och Nordi
- Page 8 and 9: InledningMaria ErikssonAnders Sunde
- Page 10: het? Ytterligare en viktig diskussi
- Page 14 and 15: på hundarna och givit sig av efter
- Page 16 and 17: Jag letar ständigt efter scener at
- Page 18: sten är att få läsaren att fylla
- Page 21 and 22: pel inom film och radio talar om do
- Page 23: Numera tar jag ut svängarna allt m
- Page 27 and 28: att göra särskilt hänsynsfulla t
- Page 29 and 30: förmedlar karaktären på hemmet.
- Page 31 and 32: marna reagerade, agerade och såg u
- Page 33 and 34: om byn Billinge, Inte som förr - t
- Page 35 and 36: Sundelin, Anders 1999: Precis så h
- Page 37 and 38: ningarnas plats och betydelse för
- Page 39 and 40: komma tillbaka med insamlat och kat
- Page 41 and 42: tioner som enbart förför oss. Bå
- Page 43 and 44: det förstås också flera fältarb
- Page 45 and 46: exempel på hur svårt det är att
- Page 47 and 48: det som att vi ställer oss bakom n
- Page 49 and 50: 11. Intressant är att det faktiskt
- Page 52 and 53: Att beskrivadet främmandeRefl ekti
- Page 54 and 55: och kulturell mångfald gestaltas.
- Page 56 and 57: orgarzonen”) (Ronström 1992, jfr
- Page 58 and 59: etnisk grupp, är alltså inte någ
- Page 60 and 61: stås också etnografi. Det vi är
- Page 62 and 63: nat. I sin både hyllade och kritis
- Page 64 and 65: långt fler positioner att växla m
- Page 66 and 67: ljud. I samband med att lokalen bef
- Page 68 and 69: många olika nivåer. De är spår
- Page 70 and 71: AvslutningHermes kommunikationsteor
- Page 72 and 73: vår kulturella särprägel, i syft
situation eller miljö och alltså prioriterar <strong>det</strong> unika. Specifika beskrivningarger ofta också starkare närvarokänsla än summerande (Sjögren1989:105ff).Fylliga och <strong>det</strong>aljrika beskrivningar brukar man säga ökar tolkningsmöjligheternaoch har länge varit en del av den etnologiska metoden.Men de får naturligtvis också ett egenvärde som historiska dokument,och i museernas bevarandeuppdrag har beskrivningar alltid variten metod. Antingen i form <strong>att</strong> vi samlat in andras beskrivningar ellergenom <strong>att</strong> museitjänstemän själva har beskrivit föremål, fysiska miljöer,händelser eller människor.Beskrivningar som vetenskaplig arbetsmetod har med undantag avEtnologiska beskrivningar inte varit något som etnologin problematiserateller resonerat kring särskilt utförligt. Kanske är <strong>det</strong> så <strong>att</strong> gränsensnart känns nådd för hur mycket beskrivningar kan problematiseras.För inte heller i boken Etnologiskt fältarbete redigerad av LarsKaijser och Magnus Öhlander (1999) får frågan om beskrivningarstörre utrymme än <strong>att</strong> bli ett av flera teman i kapitlet om deltagandeobservation, medan intervjuer får sitt eget kapitel.Ändå är beskrivningar legio och oundvikliga i fältarbetet eftersom<strong>det</strong> är beskrivningarna som ger den fysiska och sociala miljön kringmänniskor och som placerar <strong>det</strong> som sägs vid ett samtal i ett vidaresammanhang. Varje fältarbete innebär dessutom upplevelser som ärunika och betydelsefulla för förståelsen av vad människor säger i intervjuer,och bäddar för rika beskrivningar av den sociala, kulturella ochfysiska samtiden.Längre tillbaka beskrev etnologer i fält främst materiell kultur –som föremål, hustyper och klädedräkter – men inte <strong>det</strong> sociala liv sompågick runtomkring dem. Beskrivningarna skulle vara sakliga och distanserade.Deltagande observation i vår mening – dvs <strong>att</strong> fältarbetarenär närvarande i <strong>det</strong> sociala livet och i människornas vardag, och sedanbeskriver <strong>det</strong> som hon eller han ser och lyssnar sig till – kom in i etnologini slutet av 1960-talet. Åke Dauns Upp till kamp i Båtskärsnäs varen av vägröjarna.Idag finns en konvention <strong>att</strong> etnologiska beskrivningar baseradepå observation och deltagande observation bör vara utförliga, levandeoch ge närvarokänsla, och vara fyllda av <strong>det</strong>aljer om människorsBeskrivningar. Att förmedla <strong>det</strong> sedda och hörda 23
Change language