Beskrivningens metodik. Om att sätta ord på det ... - Sveriges Museer

pel inom film och radio talar om dokumentärfilm och radiodokumentär.Det kan tyckas vara ett stort hopp från dessa till de svenska museernassamtidsdokumentation, men jag menar att det inte är det. Alltutgår från uppfattningen att andra människors verklighet är meningsfullatt ta del av och insikten att den samtidigt är problematisk att överföraoch utkristallisera. Om och om igen försöker vi ändå transformeraverkligheten till de jämförelsevis torftiga motsvarigheter som skriventext, talade ord samt rörlig och stillastående bild ändå är. Försökt harmänniskan gjort i eviga tider även om tekniken har varit mer begränsadoch man inte har använt orden dokumentär-dokumentera-dokumentation.Men visst, det finns också många olikheter mellan de professionelladokumentära berättarna som filmare, fotografer, författare, journalisteroch dramaturger å ena sidan och fältarbetande etnologer vidmuseerna å andra sidan. Utbildningen, syftet och sättet att nå ut ärdelvis olika och skapar delvis olika kunskaper, erfarenheter och ideal.Trots detta är ändå det som förenar oss värt att ta fasta på. Där kan vipå museerna lära av andra som arbetar inom genren.En av de gemensamma nämnarna är att det vi återger ska varatrovärdigt och lockande att ta till sig. För museerna ska det beskrivnadessutom kunna läsas och förstås i dag såväl som i en diffus framtid.Det vi producerar fyller ofta många textsidor, som tar tid att gåigenom. Men jag tror inte det är fel att säga att ska vi förvänta oss attdet skrivna blir läst i framtiden räcker det inte med att vi idag bedömerverksamheten som viktig utan beskrivningarna måste också varafängslande.Det jag kommer att tala om är vart jag tror vi ska sträva när viutformar våra beskrivningar, alltså en form av ideala beskrivningar därnärvarokänsla, visualisering och väl valda detaljer spelar stor roll.Tänk om vi haft samtida beskrivningarav livet för 75 år sedan!Det var för ungefär tio år sedan som det blev påtagligt för mig hurviktiga beskrivningar är i det museietnologiska perspektivet. Jag skullepå fältarbete till Bruksvallarna i Härjedalen. Museet hade varit där1954–57 och avsikten var att ta upp tråden och studera ortens för-20 Annette Rosengren