projekt i tiden - Sveriges Museer

projekt i tidenReflektioner kringett skrivuppropSkrivupprop är en beprövad arbetsmetod för museerna, men hur når vi nya målgrupper?Behövs det andra metoder än de sedvanliga?Av Charlotte Hyltén-Cavallius»Projektet Att minnas migrationenstartades hösten 2007 och är ettsamarbete mellan Mångkulturellt centrumoch Nordiska museet. Det är formuleratsom ett metodutvecklingsprojektmed tanken att pröva och utvärderaolika metoder att initiera självbiografisktskrivande. Ett syfte är också att lägga engrund till en storskalig, forskningsanknuteninsamling av levnadshistoriermed koppling till den internationellamigrationen till Sverige. Ett annat syfteär att diskutera skrivande som insamlingsmetodoch det självbiografiska skrivandetsom ett specifikt sätt att gestaltaerfarenheter i relation till exempelvismuntligt berättande. Ett liknande projekt,Med flytten som erfarenhet, har drivitsav Sörmlands och Eskilstuna museersedan 2005. Deras upprop har översattstill tio olika språk.FörberedelserProjektets första skede har bestått av attskapa ett vetenskapligt ramverk och enorganisatorisk struktur samt att utformasjälva skrivuppropet. I uppropet föreslåsen rad teman att strukturera berättandetutifrån, men utan några krav på attskribenterna strikt ska följa dem. Förebildenhar varit de s.k. Arbetarminnena.I så måtto är uppropet upplagt som envanlig levnadsberättelse, men med fokuspå att det sker en flytt eller flykt. Det ärinte en viss tid eller en specifik gruppimmigranter vi vill nå. Alla som harmigration som del av sin livserfarenhetär välkomna att delta. Det innebär attäven utlandsadopterade är en av våramålgrupper.I uppropet betonas att grammatikoch stavning inte har någon betydelseför berättelsernas värde – alla har någotatt berätta – och att man själv kan väljavilket språk man vill skriva på.Den här sortens insamling av livshistorierbör i största möjliga mån varaen mobilisering för ett frivilligt, folkrörelse-och folkbildningsbaserat arbete avde berörda själva. I det avseendet är insamlingentydligt förankrad i de otaligaföregångarnas tillvägagångssätt. Fackföreningaroch fackpressen var då givnasamarbetspartners som en del av derasfolkbildande uppdrag. Det gjordes oftastora reportage, hela uppropen publiceradesoch lanserades ibland i formen aven pristävling. I dagens mediebrus ärdet inte lika självklart vilka aktörer sommuseer och arkiv kan samarbeta med,eller för den delen vilka aktörer som villsamarbeta med museerna. Fungerar enliknande mobilisering av rörelser ochideella krafter i vår tid? Det är inte självklartatt folkrörelserna och museernahar samma dagordningar. En försvårandefaktor är den mängd informationsom är i omlopp i samhället idag, i jämförelsemed Arbetarminnenas guldålder.Uppropen får inte längre sammagenomslag.Insamling via webb och TVWebben används idag världen över i storutsträckning för både insamling ochtillgängliggörande av material. En förstaöverblick ger vid handen att migrationoch dess effekter nu är aktuella frågorför museer och arkiv på många platser.Det görs insamlingar av berättelserknutna till migration och byggs avanceradewebbplatser med baser i Storbritannien,Frankrike och USA. TV har ocksåofta en fenomenal genomslagskraft. IStorbritannien har BBC både samlat inoch publicerat personliga krigsminnen.SVT efterfrågar människors minnen underparollen Din plats i historien (SVT:shemsida). Av flera teman föreslogs blandannat ”in- och utflyttare”. På webbplatsenkan människor delge sina berättelserdigitalt, en redaktion bearbetar dem ochredan efter några dagar publiceras depå webben. De berättelser som har tillräckligtstort allmänintresse och har bästförutsättningar för att bli bra televisionväljs ut för filmatisering. Intressant voreatt jämföra karaktären på dessa berättelsermed dem som kommer ut av ettskrivupprop.LanseringVårt upprop lanserades med ett pressmeddelandei slutet av april och resulteradei viss uppmärksamhet i press, TVoch radio. Reportagen har lett till attenskilda personer kontaktat oss för vidareinformation om deltagandet. Fleraförfattare som skrivit egna biografierhar också tagit kontakt för att uppmärksammaoss på deras alster. Några menadeatt allt redan fanns i deras böcker,ett skäl till att de inte behövde skrivaegna bidrag till uppropet. Intressant nog8 • Samtid & museer nr 2/08