projekt i tiden - Sveriges Museer

FORSkARkRöNIkAKiruna: gruvan, kyrkan och stadshuset.Den här teckningen av en tioårig flicka kansägas sammanfatta den bild av staden somkanoniserats. Foto Birgitta Svensson.len som är så beroende av den naturresurssom malmen utgör. Utan malmeninget samhälle över huvud taget. Denförsta förvandlingen skedde då samernasmarker och näring utmanades avnybyggarna som anlade industrisamhällena.Därefter har gruvsamhällena gåttförvandlingar till mötes då man trott attverksamheten skulle försvinna som påde flesta gruvorterna i de sydligare delarnaav Sverige, för att sedan åter växaoch tvingas förvandlas igen.Förvandlingarna har också lett till attNordiska museet tidigt intresserade sigför samhällena i malmfälten. Då museeti slutet av 1930-talet insåg att det vardags att dokumentera även livet i städernapåbörjades en expedition till Kirunaav Brynolf Hellner 1939. Under fleraår arbetade sedan Astrid Odstedt medatt insamla ett rikt intervjumaterial tillmuseet. Även det stora Svensk stadprojektethade valt ut Kiruna som en stadav intresse på grund av ”den yttre morfologiskautvecklingen” och även dettamaterial finns i museets arkiv. I Hellnersarbetsplan för hur fältundersökningarnaskulle bedrivas, framgår att det fanns ensamverkan mellan de båda projekten.Vår avsikt är nu att göra en jämförandestudie i Kiruna, för att se hur värdenförändras, dels över tid och dels på olikaplatser med samma problematik. Detär också vår mening att jämföra vår tidsanalysmetoder med dem som användesav 1940-talets etnologer.Kulturarvsprocesseri människors livsmiljöEn fokus för studien är hur människorupplever förändringarna. Vi har dåbland annat funnit en kulturarvsprocess,som kan beskrivas som en förvandlingfrån materiellt kulturarv till immateriellt.Då den stora gropen skapats iMalmberget till följd av gruvdriften,har en berättartradition om den goda”Malmbergsandan” utvecklats parallelltmed att kyrkor, biografer, Folkets hus,butiker och bostäder försvunnit ner iGropen. Vi har emellertid också kunnatkonstatera att det finns stora skillnader iden identitet som formas av och på platsen,beroende på vem det är som berättar.Kulturarvsprocesser måste studerasi relation till en rad olika tillhörighetersåsom kön, klass, generation och i de härområdena inte minst i förhållande tillhuruvida man är renägande same ellerberoende av gruvan för sitt arbete.Den kommande flytten av Kirunainnebär naturligtvis särskilda svårigheterför rennäringen. Som exempel kannämnas att sametinget i sitt remissvar påöversiktsplanen skriver att kulturmiljöbegreppetdär enbart behandlar byggnaderoch fornlämningar. I stället bordedet handla om hela den av människanpåverkade naturen. De pekar också påatt stora delar av den samiska kulturenbestår av oskriven, tyst kunskap somöverförts traditionellt och således utgörimmateriella kulturvärden. Det är ocksåslående hur det fortfarande i planeringentalas om vildmark och orörd natur, trotsatt områdena här varit hävdade och beboddamycket länge.Den fråga som i dag ställs om vadsom är värt att flyttas tror vi betydermindre än frågor om vad det betyderför människor att samhällen delas elleratt deras kulturmiljö som boende ochlivsmiljö nedvärderas eller negligeras.I tidningsartiklar från Kiruna beskrivsexempelvis hur man skyr en förändringsom leder till den förslumning av delarav samhället, som man menar skett iMalmberget. pBirgitta Svensson är professor vid Nordiskamuseet och Stockholms universitet ochordförande i Nordiska museets och Samdoksforskningsråd samt ledamot av Samdokrådetbirgitta.svensson@nordiskamuseet.seReferensSvensson, Birgitta & Wetterberg, Ola (red.)2008. Malmberget. Strukturella förändringaroch kulturarvsprocesser – en fallstudie.Stockholm: RiksantikvarieämbetetSamtid & museer nr 2/08 • 17