projekt i tiden - Sveriges Museer

projekt i tidenSer personerna på bilden varandra? Temat för samarbetetoch fältkursen var kollektivtrafiken som kulturmiljöoch flera av uppsatserna behandlade relationen mellantrafikpersonal och trafikanter.Foto Janne Danielsson.Med studenter i fältAv Kjell Hansen»Liksom de flesta andra etnologiskainstitutioner i landet har vi vidStockholms universitet en kurs i fältmetoderför studenter som läser sin andratermin. För att kunna genomföra fältkursernaär vi i hög grad beroende av attkunna samarbeta med andra, ofta medkommuner och museer. Under vårterminen2007 valde vi, efter kontakter medSpårvägsmuseet, att ha bussen som kulturmiljö– kollektivtrafik i storstad somtema. Samarbetet innebar att det blevrelativt enkelt för studenterna att kommai kontakt med informanter, liksom attdet fanns en intresserad mottagare av detstudenterna kom fram till.Meningen med fältkursen är att studenternaska få en träning i att samla inoch upprätta ett etnologiskt material ochatt de ska få ett underlag för den egnauppsatsen. Vid den nu aktuella kursenlade vi också viss vikt vid att försöka lärastudenterna hur man samverkar med enextern uppdragsgivare, bl.a. i hur manformulerade sitt forskningsfält. I huvudsakfokuserade vi på två huvudfält:– Med utgångspunkt i SL som arbetsplatsfanns goda möjligheter att studeraarbetslivsfrågor som t.ex. Hur serarbetslivets villkor ut idag? Hur klararbussförarna storstadens trafikstress? Hurarbetar man med integrations- och jämställdhetsfrågor?– En annan utgångspunkt var de resande.Vad gör människor när de åkerbuss eller tunnelbana? Vilka uttalade ochouttalade umgängesregler finns? Hur görman sig privat i den offentliga miljön?Vad finns det för berättelser om bussaroch tunnelbanetåg? Hur går det till attvänta? Hur fungerar bussar och tunnelbanasom mötesplatser?För de flesta studenter är den härkursen första gången de får tillfälle att”göra etnologi” på riktigt, att vara ”i fält”och sedan fundera över vad det manupplevt och samlat in kan betyda. Hurman ska gå tillväga ter sig inte alltidsjälvklart eller enkelt. Inte sällan arbetarstudenterna med flera olika metoder– observationer och intervjuer,naturligtvis, men även tidningsartiklar,arkivmaterial och andra dokument kanutgöra källor. Fältarbetet ska generera ettmaterial som sedan ska användas i arbetetmed en uppsats. Att läsa etnologi pådenna nivå handlar alltså sammantagetom att få en fördjupad kunskap om teorioch metod, vilket konkret innebär attlära sig att dokumentera och analyseralivssituationer och vardagsmiljöer, samtfundera över de kritiska och reflexivaaspekterna, både när det gäller materialoch det egna agerandet.Det vi fick var ett tjugotal uppsatser.Här fanns uppsatser om hur bussförarehanterar en stressande trafik, vad människorgör medan de väntar på bussen,de första kvinnliga bussförarna, vadsom händer när man stiger på bussenetc. I ärlighetens namn ska väl sägas attuppsatsernas kvalitet var skiftande ochatt mycket få av de enskilda uppsatsernaskulle klara testet att på egen hand kunnautgöra en dokumentation av en företeelse.Men sammantaget kom uppsatsernaatt öppna för ett antal spännandeperspektiv på kollektivtrafik i storstad.För oss på universitetet slutadeegentligen projektet i och med att uppsatsernaseminariebehandlades, samtidigtsom vi ju inser att detta skulle hakunnat vara början på ett tydligare riktatoch fördjupat samarbete mellan oss ochmuseet. När detta av olika skäl – främstbrist på tid och pengar – så sällan ärmöjligt, kan vi ändå vara nöjda med detlilla bidrag vi gett till museets dokumentationsverksamhet– och mycket tacksammaför det stöd och den hjälp vi fåttgenom samarbetet. pKjell Hansen är universitetslektor vidEtnologiska avdelningen, Stockholms universitetkjell.hansen@sol.slu.seSamtid & museer nr 2/08 • 11