projekt i tiden - Sveriges Museer

projekt i tidenGoda samarbeten– samtids dokumentationför det lilla museetSpårvägsmuseet i Stockholm är personalmässigt ett litet museum, men med ambitionen att bedrivaetnologisk, kvalitativ insamling. Detta förutsätter samarbete med andra aktörer och institutioner.I denna tvådelade artikel beskrivs ett samarbetsprojekt från musei- respektive universitetshåll.Våren 2007 inledde Spårvägsmuseet ett samarbete med etnologiska avdelningen vid Stockholmsuniversitet. Projektet, på temat "bussen som kulturmiljö", var en del av studenternasfältarbete på fortsättningskursen. Inriktningen var SL som arbetsplats och samhällsföreteelse.Museets erfarenheterAv Christoffer Sandahl»Spårvägsmuseet drivs av StorstockholmsLokaltrafik (SL). SL och deolika trafikentreprenörerna i Stockholm(Busslink, Veolia och Swebus) var redanfrån början positiva till projektet. Museetkunde därför förmedla ett utvecklat kontaktnättill studenterna. Vi erbjöd ocksåtillgång till våra lokaler, arkiv och samlingar.Museet blev en fast bas för flera avstudenterna och fältkursens handledare varockså stationerade här under ett antal timmari veckan. Denna ingång till SL-världen,och möjligheten att använda sig av namnet”Spårvägsmuseet”, var säkert en trygghetför studenter ovana vid fältarbete och informantkontakt.Förutom detta fanns frånbörjan tanken att publicera delar av materialetpå SL:s sida i tidningen Metro och i deninterna personaltidningen. Uppsatserna hari dagsläget tyvärr inte blivit publicerade,men ambitionen kvarstår.Vad fick Spårvägsmuseet ut av projektet?På vilket sätt kan vi tala om ett lyckat samarbete?Museet, SL och trafikentreprenörernaskontaktpersoner såg tidigt samarbetetsom ”goodwillskapande”. Uppsatserna visadeockså att det finns en rad intressanta frågori samtiden för vårt museum, som strävarefter att vara lika mycket ett museum församtid och framtid som för dåtid och historia.Därför kan frågorna som avhandladesunder fältkursen bli användbara exempelvisi utställningsproduktionen. Flera teman somvi på museet kanske inte vanligtvis skulle haarbetat med blev aktualiserade. Ett par avuppsatserna behandlade museets verksamhetoch väckte frågor som ”inom huset”gav upphov till diskussion och konstruktivsjälvkritik. En student skrev till exempel omvilka grupper som är synliga/osynliga i vårautställningar. Flera uppsatser berörde bussföraresyrkesidentitet och upplevda status.Personal berättade om tillhörighet, stressoch sitt förhållande till resenärer. För museetär det här materialet värdefullt då det finnsrelativt få etnologiska undersökningar pådessa teman. I förändringstider med bolagssammanslagningar,trafik på entreprenadetc. blir texterna extra intressanta.Spårvägsmuseet etablerade också nyakontakter med universitetsvärlden, vilket ärextra värdefullt eftersom vi inte själva harmöjlighet att bedriva forskning. Det är ocksåsvårt att hitta tid för den fasta personalenatt bedriva etnologisk dokumentation. Museetsständigt ökande besökssiffror har gjortdet mer motiverat att anställa frontpersonalför att ta hand om besökare, detta möjligtvispå bekostnad av den ”inre” verksamhetsom bedrivs på de större museerna.”Men det är ju bara B-uppsatser”, kanskenågon säger. Hur användbara är de egentligen?För museets del är det kanske så atttexternas problemformuleringar, mer än”svaren”, är det mest intressanta. Tiden förstudenten att skriva sin uppsats är begränsad.Även erfarenheten, och förmågan attdra slutsatser, kan ibland saknas. Övertolkningarav det insamlande materialet är lättaatt göra. Huvudsyftet med projektet var ju iförsta hand en träning för studenterna i insamlingoch bearbetning av ett etnologisktmaterial mer än dokumentation åt Spårvägsmuseet.Men här ligger det lyckade samarbetet:det visade sig vara både och. pChristoffer Sandahl är insamlingsansvarig vidStockholms Spårvägsmuseumchristoffer.sandahl@sl.se10 • Samtid & museer nr 2/08