projekt i tiden - Sveriges Museer

S A M D O K • S V E N S K A K U L T U R H I S T O R I S K A M U S E E R I S A M A R B E T ESAMTID&museerNummer 2 2008. Årgång 32.projekt i tiden

NOTISERPublikationen från konferensen ConnectingCollecting, redigerad av Eva Fägerborgoch Elin von Unge färdigställdes påförsommaren och kan laddas ner frånhttp://www.nordiskamuseet.se/upload/documents/349.pdf.Samdoks tidning ochhöstmöte hand i handDet här numret av Samtid & museer korresponderarmed Samdoks höstmöte, vår årliga störrekonferens. Vid höstmötena, i år den 20–21 november,träffas medlemmar och andra intresseradetill gemensamma diskussioner kring olikaaspekter av museernas insamling. I år gäller detsamtidsstudier och -insamling som på olika sättkan inspirera och vägleda andra museer. Hurkan samtidsinsamling bli ett framgångsrecept?Och vad kan gå snett? Vad kan vi lära av varandragenom exempel på både framgång och motgång?Inbjudan att dela med sig av erfarenheterhar sänts till medlemsmuseerna och under rubrikenInspiration och reflektion – projekt underluppen presenteras ett antal projekt vid höstmötet.De bildar också, tillsammans med artiklarnahär i tidningen, underlag för konferensensgruppdiskussioner.I anslutning till konferensen håller flerapooler egna möten och det blir även en särskildsamling kring resultaten av förra årets fältseminariumi Ammarnäs, med diskussioner omuppföljning och fortsättning av det arbete sompåbörjats.CollectingnetAlla som vill dryfta frågor om museernas insamlingmed kollegor i andra länder är välkomnaatt medverka i Collectingnet, det internationellanätverket som bildades vid Samdoks jubileumskonferensförra hösten. Mest synligt utåt är hittillsCollectingnet Newsletter, vars tre första nummerhar distribuerats under året. De finns äventillgängliga på Samdoks webbplats. I nyhetsbrevetkan ni presentera projekt, söka samarbetspartners,rapportera från spännande seminarieroch konferenser, väcka nya frågor. Nummer 4kommer i december, plats finns för bidrag. Inätverket pågår även arbete med en internationellbibliografi om insamlingsfrågor, så litteraturtipsmottas gärna. Adressen till nätverket ärcollectingnet@nordiskamuseet.se. Det går ävenbra att kontakta Samdoksekretariatet.Mingel vid snacksbord efter medborgarskapsceremonini Stockholms stadshus den 6 juni2008. Unga ”helpers” bär blågula sidenband.Foto Fanny Oldenburg © Nordiska museet.Välkomstceremonierför nya medborgareI Sverige liksom i flera andra länder arrangerassärskilda medborgarskapsceremonier. Hurceremonierna utformas, iscensätts och mottasstuderas nu inom Samdok – än så länge av Livrustkammarenoch Nordiska museet – och avforskare i Danmark och Norge. Det är spännandeatt se likheter och skillnader i hur medborgarskapmaterialiseras i ceremoniernas alla detaljeroch hur man i programmen söker förena detmångkulturella med det nationella och ibland lokala.Till hösten 2009 planeras ett nordiskt seminariumi Olso där medborgarskapsceremoniernadiskuteras ur skilda perspektiv.Medborgarskapsceremonier arrangeras idrygt en tredjedel av landets kommuner. Vi sergärna att fler samdokmedlemmar hänger pånästa år med flera lokala dokumentationer! Eftersomceremonierna i sig är högst begränsade itid och rum kan även museer med små resursergöra korta fältarbeten. I det här fallet kan manverkligen tala om ”många bäckar små…” . Hörav er till Samdoksekretariatet om ni vill veta mereller vill delta!Eva FägerborgSamdoksekretariatetI detta nummerprojekt i tiden»Vidgade samarbeten är den röda trådsom löper genom artiklarna i det härnumret. Det är en exempelsamling på hurmuseer drar in sin målgrupp i insamling ochutställningsproduktion, initierar insamlinggenom möten med besökare inne i museet,söker nya vägar i skivarupprop och föremålsinsamling,engagerar studenter i samtidsdokumentationen,samarbetar över nationsgränsernaoch forskar tvärvetenskapligt. IKommentaren uppmärksammas den härgången nya rörelser kring det förfallna ochbortglömda och från poolerna rapporterasom aktuella diskussioner och projekt. pSamtid & museer nr 2/08 • 3

pROjEkT I TIDENUngdomar är en eftertraktad målgrupp. Det är många som villnå ut till dem, inte minst bland museer. Men hur ska man göraför att lyckas? Regionmuseet Kristianstad har valt att skapamedverkan från dem man vill nå redan från början.Av Anna Hadders»Att bli sedd, förstådd, respekteradoch att få göra sin röst hörd ären viktig del av vår demokrati. Ungdomarär en grupp i samhället som sällanfår möjligheten att göra detta – i alla fallinte i vad man kan kalla vuxenvärlden.Museer är en av de platser där det oftastär vuxna som bestämmer och syns. Medprojektet Äntligen vuxen!? vill RegionmuseetKristianstad med samarbetsparterge ungdomar möjlighet att ta platsoch själva ge en bild av hur det är attvara ung idag.Dagens tonåringar – projektetssakkunnigaFör att kunna producera en utställningmed relevans i verkligheten har vi haftreferenspersoner som fungerat somsakexperter – tonåringar själva. Kontakterhar vi fått genom Ungdomsrådet iKristianstad, genom att kontakta ett pargymnasieklasser samt genom en seniorscoutkår.Under det ett och ett halvt år viarbetat hittills har några fallit ifrån, menvi har också fått flera nya deltagare somhört talas om projektet och gärna villevara med. Idag har vi en grupp med tolvtonåringar i gymnasieålder som arbetarkontinuerligt tillsammans med museet.Gemensamt har vi kommit överens omatt huvudtemat för utställningen ska varakropp och identitet. Målet har hela tidenvarit att kunna presentera vårt insamladematerial i form av en utställning. Vi ärimponerade över att ungdomarna höll utoch stannade i projektet, även om vi frånbörjan ”bara” kunde lova att det kundebli ett material som gick direkt till museetsarkiv.InsamlingUnder 2007 hade projektet en etnologanställd på halvtid. Förutom att samla inmaterial och skapa kontakter med ungdomar,var huvuduppdraget att författaen synopsis till utställningen. EtnologAnne Rosengren har intervjuat ettantal tonåringar i olika åldrar. Intervjuernahar kretsat kring frågorom bland annat förebilder, förväntningarpå tonåringen, olika ungdomsstilar,identitetssökande och pinsamma föräldrar.Litteraturstudier har också varit enviktig del i arbetet med utställningssynopsis.Att samla in artiklar och notiserom ungdomar i dags- och kvällspresshar givit mycket input till livet som tonåringidag. Långa samtal med projektetsreferensgrupp, Annes egna tonåringaroch deras kompisar, har också resulterati värdefull kunskap till projektet.Sedan tidigare har museet haft enfruktbar samverkan mellan en naturvetareoch en etnolog. Det är detta teamsom från museets sida har utvecklatprojektet. Genom de olika kompetensersom tillförs har projektet kunnat få bådeen kulturell och en naturvetenskapliginriktning. Ekolog Anna Hadders harfrämst gjort efterforskningar kring frågorsom rör tonårskroppen. Medverkandetonåringar har varit tydliga med attman inte tycker det är intressantmed en ny upplaga av skolansbiologi- och sexualundervisning.Nej, hellrenya spännande faktasom man faktiskt intehade någon aningom. Varför sovertonåringar4 • Samtid & museer nr 2/08

pROjEkT I TIDENså mycket, är exempel på en fråga somfår ett vetenskapligt svar i utställningen.Mycket av faktainsamlingen har skett viaInternet, med faktagranskning av forskarei Sverige.Tonårsgänget har bidragit med attskriva porträtt om sig själva, om identitet,relationer med familj och vänner,tankar om framtiden osv. Ur dessa berättelserplockas citat till utställningen.En kille har som egen idé återbesökt singamla högstadieskola för att samla insvar på frågor som till exempel ”hur skaen bra tonårsförälder vara”. Mycket avdet material som samlas in kommer attbevaras i museets arkiv som en samtidsdokumentationom att vara tonåring.Några försökte att genom intern-TV på skolan skaffa fram personer somkunde tänka sig att bli intervjuade omsin klädstil. Tyvärr gav uppropet ingetgensvar. Försöket gjorde dem i alla fallen erfarenhet rikare.För att kunna illustrera en tidsresabland olika ungdomsstilar i utställningenbehöver vi foton. Som ett försök att taallmänheten till hjälp fick en av killarna iprojektet uppdraget att skriva en text tillen lokaltidnings helgbilaga. Här bad hanatt få in exempel på typiska ungdomsordoch foton på tonåringar med markeradklädstil. Inte heller detta upprop gav ettenda svar.Vad som däremot har givit stort gensvarär vissa frågor som helt enkelt harskickats ut via mejl till kollegor både pådet egna museet och runt om i landet,men även till vänner och bekanta. ”Omdu fick välja ett föremål som skulle representeradin tonårstid – vilket föremålskulle det vara? Varför? Ge gärnaen kort beskrivning av föremåletoch vad det symbolise-rar.” Denna fråga gav allra flest svar. Genomsvaren har vi fått en fin tidsexposéom vad som varit viktigt för tonåringarfödda på 1920-talet och framåt. Resultatetkommer att finnas med i utställningen.”Vi övar oss i att skriva, tänkakreativt och samarbeta i grupp”De olika referenspersonerna har medtiden gått över till att bli aktiva deltagarei utställningsproduktionen. På ungdomarnasegen önskan träffas gruppen vartredje vecka. ”Det får inte bli för sällan”,tyckte en av killarna i gänget. På träffarnadiskuteras innehållet och vad var ochen ska ta tag i inför nästa träff. Några haruppdraget att fotografera. Andra formulerarutställningstexter. Ett gäng hållerpå med texter och förslag till utformningav hemsidan, www.antligenvuxen.se.Deras vägledare är Jasper Darmark, självung vuxen och projektets teknikfixare.Jasper arbetar för Interactive Institute iVäxjö som är samarbetspart till Regionmuseet.En lördag i mars 2008 hölls brainstormingkring utställningens utformning.Nu hade projektet fått tillskott avAgnes Langert, även hon ung vuxen meduppdraget att formge utställningen. Enworkshop kring att skriva utställningstexterförmedlade viktiga grunder i vadman bör tänka på när man skriver textertill just en utställning. Textskrivandethar för övrigt föregåtts av livliga diskussionerkring hur de ska skrivas. Projektledarenvill inte att de känns för tråkigtvuxna. ”Tänk på att vi måste kunnanå ut till museiovanaoch ungdomar”. Fleraav tonåringarnaopponerade sigmot att texterna skulle vara för enkelteller talspråksmässigt skrivna. Mycketintressant!Trägen vinnerFör att få råd att genomföra projektet harvi sökt pengar från flera håll, bland annatfrån Statens kulturråd och Framtidenskultur. Det blev en seg process medflera avslag, men till sist fick vi napp –Allmänna arvsfonden trodde på oss ochär nu huvudfinansiär tillsammans medRegionmuseet. Även Interactive Institutegår in med pengar i form av tid i projektet.En viktig anledning till att vi fickja från Arvsfonden är att vi samarbetarmed en grupp ungdomar som inte baradeltar, utan också har rätt att påverkabåde innehåll och utformning av utställningen.Ungdomarna har själva skrivitintyg på att de deltar i projektet och varförde vill vara med – att det faktiskt gerdem mycket tillbaka. Alla deltar frivilligtoch lägger mycket tid i projektet utöverden tid som flera av dem, men inte alla,kan tillgodoräkna sig som skolarbete.Hösten 2008 fortsätter gruppen attarbeta med utställningen, men tar ocksåtag i planerandet av programverksamheti anslutning till att Äntligen vuxen!? visasi Kristianstad, från 15 februari till 17 maj2009. Under denna period kommer tonårsgängetäven att vara med och bemannautställningen och hålla i visningar förbåde skolklasser och allmänhet. När utställningenstänger i Kristianstad går denpå turné. Turnéläggning pågår för fullt.Den som är intresserad hittar mer informationpå www.antligenvuxen.se. pAnna Hadders är museiekolog vidRegionmuseet Kristianstad och projektledareför Äntligen vuxen!?anna.hadders@regionmuseet.seFrån musikfestivalen Siestai Hässleholm i maj 2008.Foto André Larsson, enav deltagarna i projektetÄntligen vuxen!?Samtid & museer nr 2/08 • 5

projekt i tidenReflektioner kringett skrivuppropSkrivupprop är en beprövad arbetsmetod för museerna, men hur når vi nya målgrupper?Behövs det andra metoder än de sedvanliga?Av Charlotte Hyltén-Cavallius»Projektet Att minnas migrationenstartades hösten 2007 och är ettsamarbete mellan Mångkulturellt centrumoch Nordiska museet. Det är formuleratsom ett metodutvecklingsprojektmed tanken att pröva och utvärderaolika metoder att initiera självbiografisktskrivande. Ett syfte är också att lägga engrund till en storskalig, forskningsanknuteninsamling av levnadshistoriermed koppling till den internationellamigrationen till Sverige. Ett annat syfteär att diskutera skrivande som insamlingsmetodoch det självbiografiska skrivandetsom ett specifikt sätt att gestaltaerfarenheter i relation till exempelvismuntligt berättande. Ett liknande projekt,Med flytten som erfarenhet, har drivitsav Sörmlands och Eskilstuna museersedan 2005. Deras upprop har översattstill tio olika språk.FörberedelserProjektets första skede har bestått av attskapa ett vetenskapligt ramverk och enorganisatorisk struktur samt att utformasjälva skrivuppropet. I uppropet föreslåsen rad teman att strukturera berättandetutifrån, men utan några krav på attskribenterna strikt ska följa dem. Förebildenhar varit de s.k. Arbetarminnena.I så måtto är uppropet upplagt som envanlig levnadsberättelse, men med fokuspå att det sker en flytt eller flykt. Det ärinte en viss tid eller en specifik gruppimmigranter vi vill nå. Alla som harmigration som del av sin livserfarenhetär välkomna att delta. Det innebär attäven utlandsadopterade är en av våramålgrupper.I uppropet betonas att grammatikoch stavning inte har någon betydelseför berättelsernas värde – alla har någotatt berätta – och att man själv kan väljavilket språk man vill skriva på.Den här sortens insamling av livshistorierbör i största möjliga mån varaen mobilisering för ett frivilligt, folkrörelse-och folkbildningsbaserat arbete avde berörda själva. I det avseendet är insamlingentydligt förankrad i de otaligaföregångarnas tillvägagångssätt. Fackföreningaroch fackpressen var då givnasamarbetspartners som en del av derasfolkbildande uppdrag. Det gjordes oftastora reportage, hela uppropen publiceradesoch lanserades ibland i formen aven pristävling. I dagens mediebrus ärdet inte lika självklart vilka aktörer sommuseer och arkiv kan samarbeta med,eller för den delen vilka aktörer som villsamarbeta med museerna. Fungerar enliknande mobilisering av rörelser ochideella krafter i vår tid? Det är inte självklartatt folkrörelserna och museernahar samma dagordningar. En försvårandefaktor är den mängd informationsom är i omlopp i samhället idag, i jämförelsemed Arbetarminnenas guldålder.Uppropen får inte längre sammagenomslag.Insamling via webb och TVWebben används idag världen över i storutsträckning för både insamling ochtillgängliggörande av material. En förstaöverblick ger vid handen att migrationoch dess effekter nu är aktuella frågorför museer och arkiv på många platser.Det görs insamlingar av berättelserknutna till migration och byggs avanceradewebbplatser med baser i Storbritannien,Frankrike och USA. TV har ocksåofta en fenomenal genomslagskraft. IStorbritannien har BBC både samlat inoch publicerat personliga krigsminnen.SVT efterfrågar människors minnen underparollen Din plats i historien (SVT:shemsida). Av flera teman föreslogs blandannat ”in- och utflyttare”. På webbplatsenkan människor delge sina berättelserdigitalt, en redaktion bearbetar dem ochredan efter några dagar publiceras depå webben. De berättelser som har tillräckligtstort allmänintresse och har bästförutsättningar för att bli bra televisionväljs ut för filmatisering. Intressant voreatt jämföra karaktären på dessa berättelsermed dem som kommer ut av ettskrivupprop.LanseringVårt upprop lanserades med ett pressmeddelandei slutet av april och resulteradei viss uppmärksamhet i press, TVoch radio. Reportagen har lett till attenskilda personer kontaktat oss för vidareinformation om deltagandet. Fleraförfattare som skrivit egna biografierhar också tagit kontakt för att uppmärksammaoss på deras alster. Några menadeatt allt redan fanns i deras böcker,ett skäl till att de inte behövde skrivaegna bidrag till uppropet. Intressant nog8 • Samtid & museer nr 2/08

projekt i tidenFamiljen Vega i Alvesta 1981.Foto Gonzalo Elias Vega Gonzales.Projektet Att minnas migrationen ärfinansierat av Stiftelsen framtidenskultur. Projektgruppen består av EllaJohansson (projektledare), HassanHosseini och Charlotte Hyltén-Cavallius,Mångkulturellt centrum samtChristian Richette, Nordiska museet.I ett initialt skede deltog även DanWaldetoft, Nordiska museet.vill vissa av dem som tar fatt i uppmaningenatt sprida uppropet i sina kretsarsamtidigt också göra förändringar i denskrivna texten, trots att vi har vinnlagtoss om att ha ett tilltal som ska kunnafungera för olika generationer av migranterfrån många delar av världen. Enjournalist ville ta bort meningen omspråket, eftersom den inte var relevantför hennes läsekrets, då estlandssvenskaralltid talat svenska. En arkivarie på ettstadsarkiv ville förenkla formuleringen”Tillhörighet. Hur ser du på ditt beslutatt flytta till Sverige? Vilket medborgarskaphar du och vad betyder det fördig? Hur ser du på din identitet och dittliv idag?” till ”Känner du dig svensk?”.Här kunde värdet av att ha öppna frågorsom inte bara kräver ett ja eller nej-svaranföras som ett skäl till att ha frågan formuleradsom den är. Kanske kommer enrad lokala justeringar och förändringarav uppropet att ske. Ibland utan vår vetskap,ibland med möjlighet att föra endialog med dem som vill förändra.Spridning och reaktionerUnder våren har vi spridit skrivuppropetbåde digitalt och med vanlig post tillinvandrarorganisationer, mångkulturkonsulenter,ABM-sektorn, tolkförmedlingar,medborgarkontor, folkhögskolormed invandrarlinjer samt till enskildaprojekt som pågår i landet. Planeradespridningsvägar är religiösa samfund,fackklubbar, företagsanknutna veteransektioneroch andra seniorföreningar.Självfallet vill vi också nå enskildaindivider som inte är engagerade i föreningsverksamhet.Därför är bibliotekensom social arena en god samarbetspartner.Stadsbiblioteket i Jönköpinghar producerat en skärmutställning omprojektet och spridit uppropet till lokalabibliotek. Valsta bibliotek i Sigtuna planeraren egen skrivarcirkel i höst. Ickeföreningsanknutnapersoner kan ocksånås på andra typer av sociala träffpunkter.Här kan de så kallade områdesutvecklarna– en profession som etableradesi storstadspolitikens kölvatten – varatill hjälp. Projektet har även etableratkontakt med studieförbund som ABFoch Sensus och ska starta skrivarcirklar.Vi har också informerat olika invandrarföreningaroch träffat representanterfrån de internationella kanalerna påradion, som sänt intervjuer på persiskaoch svenska om projektet.Under dessa månader har vi fått enmängd olika reaktioner på skrivuppropet.Kan jag berätta om mina farföräldrarsmigration från Tjeckien eller måstedet vara självupplevt, undrar en kvinna.En SFI-lärare läste om uppropet i tidningenSesam och ville använda det somen uppgift för sina deltagare i skolan.Kan du förklara för mina läsare varförde ska göra detta, säger en journalistfrån tidskriften Hujådå till mig underen intervju. Varför ska vi göra detta ochvad får jag ut av det, är frågor jag fått flergånger. Det är viktiga frågor. De bottnarkanske i en upplevelse av att ”samhället”i form av museerna plötsligt vill ha någontingav ”mig”, och vilken blir då minersättning? Kan det bli fråga om någonekonomisk ersättning för den personligaberättelsen? En representant för ensamafrikansk förening, själv författare,väckte frågan om upphovsrätt. Hur blirdet om vi i framtiden måste betala för attta del av arkivmaterial i Sverige? Kommerdå pengarna mina arvingar till deleller tillfaller de museet?Det är en viktig, och svår, pedagogiskuppgift i projekt av det här slaget attkunna förmedla hur detta är en angelägenhetför hela samhället. Ett svar somvi gett är att vi tillsammans skapar en nyversion av en nu ganska etablerad skildringav Sveriges migrationshistoria. Detär en historieskrivning av både nationelltoch internationellt intresse för hurmigration har haft och har stor inverkan,inte bara på de länder människorflyttar till, utan också på de länder manlämnar. pCharlotte Hyltén-Cavallius är intendent vidMångkulturellt centrumlotta.hylten-cavallius@mkc.botkyrka.seSamtid & museer nr 2/08 • 9

projekt i tidenGoda samarbeten– samtids dokumentationför det lilla museetSpårvägsmuseet i Stockholm är personalmässigt ett litet museum, men med ambitionen att bedrivaetnologisk, kvalitativ insamling. Detta förutsätter samarbete med andra aktörer och institutioner.I denna tvådelade artikel beskrivs ett samarbetsprojekt från musei- respektive universitetshåll.Våren 2007 inledde Spårvägsmuseet ett samarbete med etnologiska avdelningen vid Stockholmsuniversitet. Projektet, på temat "bussen som kulturmiljö", var en del av studenternasfältarbete på fortsättningskursen. Inriktningen var SL som arbetsplats och samhällsföreteelse.Museets erfarenheterAv Christoffer Sandahl»Spårvägsmuseet drivs av StorstockholmsLokaltrafik (SL). SL och deolika trafikentreprenörerna i Stockholm(Busslink, Veolia och Swebus) var redanfrån början positiva till projektet. Museetkunde därför förmedla ett utvecklat kontaktnättill studenterna. Vi erbjöd ocksåtillgång till våra lokaler, arkiv och samlingar.Museet blev en fast bas för flera avstudenterna och fältkursens handledare varockså stationerade här under ett antal timmari veckan. Denna ingång till SL-världen,och möjligheten att använda sig av namnet”Spårvägsmuseet”, var säkert en trygghetför studenter ovana vid fältarbete och informantkontakt.Förutom detta fanns frånbörjan tanken att publicera delar av materialetpå SL:s sida i tidningen Metro och i deninterna personaltidningen. Uppsatserna hari dagsläget tyvärr inte blivit publicerade,men ambitionen kvarstår.Vad fick Spårvägsmuseet ut av projektet?På vilket sätt kan vi tala om ett lyckat samarbete?Museet, SL och trafikentreprenörernaskontaktpersoner såg tidigt samarbetetsom ”goodwillskapande”. Uppsatserna visadeockså att det finns en rad intressanta frågori samtiden för vårt museum, som strävarefter att vara lika mycket ett museum församtid och framtid som för dåtid och historia.Därför kan frågorna som avhandladesunder fältkursen bli användbara exempelvisi utställningsproduktionen. Flera teman somvi på museet kanske inte vanligtvis skulle haarbetat med blev aktualiserade. Ett par avuppsatserna behandlade museets verksamhetoch väckte frågor som ”inom huset”gav upphov till diskussion och konstruktivsjälvkritik. En student skrev till exempel omvilka grupper som är synliga/osynliga i vårautställningar. Flera uppsatser berörde bussföraresyrkesidentitet och upplevda status.Personal berättade om tillhörighet, stressoch sitt förhållande till resenärer. För museetär det här materialet värdefullt då det finnsrelativt få etnologiska undersökningar pådessa teman. I förändringstider med bolagssammanslagningar,trafik på entreprenadetc. blir texterna extra intressanta.Spårvägsmuseet etablerade också nyakontakter med universitetsvärlden, vilket ärextra värdefullt eftersom vi inte själva harmöjlighet att bedriva forskning. Det är ocksåsvårt att hitta tid för den fasta personalenatt bedriva etnologisk dokumentation. Museetsständigt ökande besökssiffror har gjortdet mer motiverat att anställa frontpersonalför att ta hand om besökare, detta möjligtvispå bekostnad av den ”inre” verksamhetsom bedrivs på de större museerna.”Men det är ju bara B-uppsatser”, kanskenågon säger. Hur användbara är de egentligen?För museets del är det kanske så atttexternas problemformuleringar, mer än”svaren”, är det mest intressanta. Tiden förstudenten att skriva sin uppsats är begränsad.Även erfarenheten, och förmågan attdra slutsatser, kan ibland saknas. Övertolkningarav det insamlande materialet är lättaatt göra. Huvudsyftet med projektet var ju iförsta hand en träning för studenterna i insamlingoch bearbetning av ett etnologisktmaterial mer än dokumentation åt Spårvägsmuseet.Men här ligger det lyckade samarbetet:det visade sig vara både och. pChristoffer Sandahl är insamlingsansvarig vidStockholms Spårvägsmuseumchristoffer.sandahl@sl.se10 • Samtid & museer nr 2/08

projekt i tidenSer personerna på bilden varandra? Temat för samarbetetoch fältkursen var kollektivtrafiken som kulturmiljöoch flera av uppsatserna behandlade relationen mellantrafikpersonal och trafikanter.Foto Janne Danielsson.Med studenter i fältAv Kjell Hansen»Liksom de flesta andra etnologiskainstitutioner i landet har vi vidStockholms universitet en kurs i fältmetoderför studenter som läser sin andratermin. För att kunna genomföra fältkursernaär vi i hög grad beroende av attkunna samarbeta med andra, ofta medkommuner och museer. Under vårterminen2007 valde vi, efter kontakter medSpårvägsmuseet, att ha bussen som kulturmiljö– kollektivtrafik i storstad somtema. Samarbetet innebar att det blevrelativt enkelt för studenterna att kommai kontakt med informanter, liksom attdet fanns en intresserad mottagare av detstudenterna kom fram till.Meningen med fältkursen är att studenternaska få en träning i att samla inoch upprätta ett etnologiskt material ochatt de ska få ett underlag för den egnauppsatsen. Vid den nu aktuella kursenlade vi också viss vikt vid att försöka lärastudenterna hur man samverkar med enextern uppdragsgivare, bl.a. i hur manformulerade sitt forskningsfält. I huvudsakfokuserade vi på två huvudfält:– Med utgångspunkt i SL som arbetsplatsfanns goda möjligheter att studeraarbetslivsfrågor som t.ex. Hur serarbetslivets villkor ut idag? Hur klararbussförarna storstadens trafikstress? Hurarbetar man med integrations- och jämställdhetsfrågor?– En annan utgångspunkt var de resande.Vad gör människor när de åkerbuss eller tunnelbana? Vilka uttalade ochouttalade umgängesregler finns? Hur görman sig privat i den offentliga miljön?Vad finns det för berättelser om bussaroch tunnelbanetåg? Hur går det till attvänta? Hur fungerar bussar och tunnelbanasom mötesplatser?För de flesta studenter är den härkursen första gången de får tillfälle att”göra etnologi” på riktigt, att vara ”i fält”och sedan fundera över vad det manupplevt och samlat in kan betyda. Hurman ska gå tillväga ter sig inte alltidsjälvklart eller enkelt. Inte sällan arbetarstudenterna med flera olika metoder– observationer och intervjuer,naturligtvis, men även tidningsartiklar,arkivmaterial och andra dokument kanutgöra källor. Fältarbetet ska generera ettmaterial som sedan ska användas i arbetetmed en uppsats. Att läsa etnologi pådenna nivå handlar alltså sammantagetom att få en fördjupad kunskap om teorioch metod, vilket konkret innebär attlära sig att dokumentera och analyseralivssituationer och vardagsmiljöer, samtfundera över de kritiska och reflexivaaspekterna, både när det gäller materialoch det egna agerandet.Det vi fick var ett tjugotal uppsatser.Här fanns uppsatser om hur bussförarehanterar en stressande trafik, vad människorgör medan de väntar på bussen,de första kvinnliga bussförarna, vadsom händer när man stiger på bussenetc. I ärlighetens namn ska väl sägas attuppsatsernas kvalitet var skiftande ochatt mycket få av de enskilda uppsatsernaskulle klara testet att på egen hand kunnautgöra en dokumentation av en företeelse.Men sammantaget kom uppsatsernaatt öppna för ett antal spännandeperspektiv på kollektivtrafik i storstad.För oss på universitetet slutadeegentligen projektet i och med att uppsatsernaseminariebehandlades, samtidigtsom vi ju inser att detta skulle hakunnat vara början på ett tydligare riktatoch fördjupat samarbete mellan oss ochmuseet. När detta av olika skäl – främstbrist på tid och pengar – så sällan ärmöjligt, kan vi ändå vara nöjda med detlilla bidrag vi gett till museets dokumentationsverksamhet– och mycket tacksammaför det stöd och den hjälp vi fåttgenom samarbetet. pKjell Hansen är universitetslektor vidEtnologiska avdelningen, Stockholms universitetkjell.hansen@sol.slu.seSamtid & museer nr 2/08 • 11

projekt i tidentenArbetsspråken är många i ett samiskt interregionalt projekt. Montage: Per Niila Stålka, Ájtte, Svensktfjäll- och samemuseum.och museiorganisationen i de olika ländernaär strukturella skillnader som påverkarprojekten, men vi tar också medoss interna svårigheter in i samarbetet.Kommunikation är ett grundläggandeproblem i nästan alla organisationer.Lägger man dessutom till språkliga, geografiskaoch kulturella avstånd kan detbli en grund till missförstånd. Det finnsinga enkla lösningar på detta. Men detkrävs att man är tydlig, att man är medvetenom att man måste röra sig utanförden egna referensramen och att man äröppen för olika nationella lösningar.Vem ska vara med?Det finns ibland en oro att projektarbetentar kraft från det ordinarie museiarbetet.Så kan det naturligtvis vara, mensamtidigt kan samarbetsprojekt ocksåhjälpa till att omdefiniera vari museiarbetetegentligen består. Därför bör manvälja samarbetsprojekt med omsorg, deska användas för att sätta fokus på ochdriva viktiga frågor framåt.En annan fråga är om man ska projektanställaeller om ordinarie personalska ingå i projekten. Att få tillfälle attarbeta i ett samarbetsprojekt är i regelväldigt stimulerande och utvecklande,speciellt för anställda på mindre arbetsplatser.Projekten ger möjligheter attarbeta med nya kollegor och utbyta erfarenhetersom kommer museet till gagn.Projektarbete kan även vara en möjlighetatt fokusera, i ett annars ofta splittratarbete. Samtidigt ligger det naturligtvisen fara i att man blir sittande med tvåjobb, projektjobbet och de ordinariearbetsuppgifterna, vilket kan skapa enfrustrerande arbetssituation. En annanutmaning är hur erfarenheter från ettprojekt ska kunna införlivas i det löpandearbetet. Det finns en risk att projektblir en parantes i verksamheten, någotsom naturligtvis ökar när de som varitengagerade slutar. Kontinuiteten kandock underlättas om ordinarie personalhar deltagit.Fördjupat samarbete,nu om samtidsfrågorTrots oväntade ekonomiska bekymmeri ett av projekten har vi inte blivit avskräcktaav samarbetet. Snarare har detblivit en viktig del i museernas verksamhet.Därför tar Ájtte museum, Siida museumoch Varanger museum samt Saemiensjite sig an ett nytt projekt, dennagång med inriktning på samisk samtid.Nu vill vi arbeta för att öka ungdomarsdelaktighet i skapandet av samiskt kulturarvgenom att vi tillsammans ringarin vilka frågor som är viktiga för samiskaungdomar idag och tillsammans arbetarmed dokumentationer. Vi vill också ökautbytet mellan samiska ungdomar i olikaländer.Museerna har diskuterat hur arbetet ide olika länderna ska bedrivas och hur vikan samordna oss. Även denna gång ärerfarenheter från tidigare projekt en förutsättningför en öppen dialog. Nu närprojektplan och budget är färdiga är detdags att söka den nationella finansieringen.Förutsättningarna för stöd är väldigtolika i de tre länderna. Arbetet medatt finna finansiering till projektet ärtidskrävande och ibland oinspirerande.Samtidigt blir diskussionen med finansiärernaen möjlighet att tänka igenomprojektet och vässa argumenten varförprojekt är viktigt. Till de redan genomfördaprojekten har vi sökt pengar frånInterreg III som stöds av den EuropeiskaUnionen, Länsstyrelsen i Lapplands län(Finland), Norsk kulturråd, ABM-utvikling(Norge), Sametingen i Norge ochSverige, Länsstyrelsen i Norrbottens län,Statens kulturråd (Sverige), Nordkalottrådet,Samerådet och Nordisk kulturfond.Men det gäller att aktivt söka nyaoprövade finansieringsmöjligheter. pAnna Westman är intendent vid Ájtte,Svenskt fjäll- och samemuseumanna.westman@ajtte.comWebbadresser:www.ajtte.comwww.libris.kb.sewww.siida.fi/heritagewww.samicollection.orgLitteratur med anknytningtill projekten:Jouste, Marko, Mosnikoff, Elias & Sivertsen,Seija, 2007. Maaddârää’jji leeu’d/Esivanhempienleuddit – The Leu’dds of the Ancestors (bok & cd)Kohtaaminen Gávnnadeapmi, 2007. Red. Juosto,Marko. InariKuoljok, Sunna, 2008. Att göra ett kultuarvsynligt. Fataburen 2008: Nordiska museetsförlag.Kuoljok, Sunna. 2008. Slutrapport. RecallingAncestral Voices – Repatriation of Sámi CulturalHeritage. www.ajtte.comStålka, Per Niila. 2008. Slutrapport. Samisktjojkarkiv. www.ajtte.comSamtid & museer nr 2/08 • 13

projekt i tidenEn insamlingsmodell för samtiAv Linda Lundberg»Som ett hjälpmedel i urvalsprocessenhar LänsmuseetVarberg utarbetat en modell för aktivinsamling av samtida föremål där vi utgårfrån en aktuell samhällsföreteelse.Därigenom får insamlingen en konkretutgångspunkt som berör stora delar avbefolkningen. De föremål som förvärvashar dessutom hela sin samtida kontextbevarad.Det glokala VarbergVi har prövat modellen i tre olika projekt,Det kontantlösa samhället, Snyggoch känd samt Det glokala Varberg, somvi arbetat med under 2008 och som härska beskrivas närmare. Projektet leddesav Annika Åkesson och Linda Lundbergoch till vår hjälp hade vi en referensgruppbestående av trettio personer iåldern 28 till 64. Referensgruppen bestodi det här fallet av samtliga anställdapå museet. Det hade varit önskvärt meden större åldersmässig spridning, men iövrigt var sammansättningen i linje medvåra kriterier.Efter diskussion och omvärldsanalysdär vi talade om vilka företeelser som äraktuella just nu valde vi att arbeta medglobaliseringen. Temat avgränsades tillglobaliseringens effekter på individnivå iVarberg idag och till kulturella förhållanden,som tendensen till enhetlighet ikonsumtionsmönster och spridning avsamma produkter världen över. När detglobala möter det lokala, som i vår studie,talar man om ”glokalisering”.Museernas insamling av föremål från vår egen tid är blygsam.Försämrad ekonomi och fulla magasin kan vara en anledning,men är det också så att den stora föremålsmängden isamhället har paralyserat oss? Och är det fortfarande så attmuseivärlden inte värderar nutida föremål på samma sätt somäldre? Det behövs nya grepp på föremålsinsamlingen!Observationer, intervjuer ochinsamlingHuvuddelen av arbetet i modellen upptasav dokumentationen. Här bestodden av fältstudier i Varbergs centrum,intervjuer med referensgruppen samt insamlingav fakta och statistik. Det skriftligamaterialet utgjordes framförallt avartiklar från lokala och nationella dagstidningarsom behandlade allt från internationellakontakter vid skolor i Varbergtill halländska protester mot Kinas diktatur.Statistiken gällde i huvudsak resandeoch konsumtion.I fältstudien gjorde vi observationerav det offentliga rummet i Varberg ochfotodokumenterade spår av globaliseringen.Mest uppenbart var att många avstadens butiker och restauranger har utländskanamn och uttryck som Drop In,Sale och Take Away används flitigt. Livsmedelsbutikerhar utökat sitt sortimentav utländska varor och antalet restaurangermed utländskt kök i Varberg harblivit fler de senaste åren.Särskilt det thailändska inslaget vartydligt: thailändsk livsmedelsbutik, flerathairestauranger, thaimassage, thailändskatorgförsäljerskor, reklam för att köpahus i Thailand m.m. Vid en av thairestaurangernaiakttogs även ett buddistisktofferaltare med blommor, rökelsesamt mat och dryck. En anledning tilldet thailändska inslaget är troligen detökande charterresandet till Thailandvilket har öppnat upp dörrarna för denthailändska kulturen. Detta har i sin turmedfört arbetstillfällen samt inflyttninghit. Den asiatiska trenden visade sig ävenArbetsmodellen Att samla samtiden är uppbyggd i sju steg:1. Bilda referensgrupp med personer av olika kön, etnicitet, ålder och bakgrund som bollplankför projektet. Gruppen bör vara så heterogen som möjligt för att ge olika infallsvinklar.2. Omvärldsanalys. Gruppen diskuterar och analyserar vad som är viktigt i vår tid, vilkaföreteelser som har och troligen kommer att få betydelse för samhällsutvecklingen och individenäven framöver. Minnesanteckningarna från gruppens diskussioner sparas för eftervärldensom en del av dokumentationsprocessen.3. Avgränsning – bestäm tidsperiod och företeelse.4. Dokumentation. Här ligger merparten av arbetet. Dokumentationen innefattar blandannat insamling av fakta och historik, statistik, intervjuer och deltagande observationer,publicerat material som böcker, Internet, artiklar, reklam etc. Det insamlade materialet börfinnas lättillgängligt kopplat till föremålen.5. Föremålsinsamling med motivering. Motivera insamlandet med en utförlig redogörelse.På vilket sätt speglar detta föremål vår tids samhälle? Hur påverkas individen och på vilketsätt påverkas samhället i stort?6. Sammanfatta och förmedla. Omvandla resultaten till publikt inriktade aktiviteter i formav artiklar, pressreleaser, utställningar, programverksamhet och presentationer på nätet. Påså sätt kopplas också det inre arbetet med samlingarna samman med den utåtriktade verksamheten.7. Kvalitetssäkring. Gör en plan där man efter ett bestämt tidsintervall (10-20 år) ser överinsamlingen för eventuell komplettering. Gör en bedömning och en prognos kring föremåleteller företeelsen.14 • Samtid & museer nr 2/08

projekt i tidendens föremåli flera av stadens inredningsbutiker, därBuddha förvandlats från att vara en religiösgestalt till prydnadsföremål. Sedannågra år finns även Asia spa på stadshotellet,där man bland annat lockar medayurvedisk kristallbehandling och kinesiskakurbad.Intervjuerna med referensgruppenkom att ligga till grund för insamlingen.I intervjuerna diskuterades både för- ochnackdelar med globaliseringens effekterinom områden som mat, omvärldskontakt,resor och konsumtion. Någraexempel på kommentarer:Vi använder en massa konstiga kryddoroch smaktillbehör: Harissa, Sambal Oelekoch indiska kryddor som jag inte kommerihåg vad de heter. (57-årig kvinna)Min kontakt med El Salvador har blivitlättare. Det är billigare att ringa hem.Internet med e-post och webbkamera ärfantastiskt eftersom att man känner signärmare hemma. (44-årig kvinna född iEl Salvador)Jag har arbetat som aupair i London, påhotell i Österrike, på café i Oslo och gåttreseledarutbildning på Mallorca. Jag haräven rest runt en längre period i Australienoch på Nya Zeeland. (32-årigkvinna)Frågan är hur länge svenskan kommer attfinnas kvar? (49-årig man)Min äldste son, 19 år, är väldigt inne påallt som är asiatiskt, Manga, tecknade japanskafilmer, det började med Pokémonnär han var i 10-årsåldern. Han gillaräven asiatiska inredningsdetaljer. (44-årigkvinna)Föremål som vi sedan valde att förvärvavar bland annat kokboken Ditt nyaskafferi, en webbkamera, en kabinväska,filmen En obekväm sanning, en Buddhastatysamt Pokémonkort. Till samtligaföremål finns kontext och motivering.Buddha och tomten samsas ibutiken. Foto Annika Åkesson,Länsmuseet Varberg.Pokémonkorten fick museet av 19-åringensom nämns i ett av citaten. Det helabörjade 1999 då korten lanserades i Sverige.Pokémon, som är ett samlingsnamnpå ett flertal fantasifigurer, introducerades1996 i ett spel skapat för den japanskaspeldatorn Game Boy. Grundeni konceptet är hundratals papperskortsom man kan samla, byta och spela med.De populäraste figurerna har skapat enmångmiljardindustri med en mängdkringprodukter som leksaker, skolprylar,monsterbollar, godis och klistermärken.Pokémonkorten förvärvade vi somexempel på globaliserad leksak. De hardessutom haft en inverkan på individensframtida intresse för Asien, vilket mammaninte kunde ana när hon gav sonende första korten.Förmedling och kvalitetssäkringVi valde att förmedla resultatet genomen liten monterutställning på LänsmuseetVarberg och genom en sammanfattningav projektet på museets hemsida.Mest intresserade är de yngre (>35 år)museibesökarna. De är positiva till attderas egen samtid finns representeradpå museet och att frågor som är aktuellaidag lyfts fram. De mer traditionellabesökarna har än så länge varit lite mersvårflörtade, sannolikt därför att derasOfferaltare på marken vid en mur bakomen Thai Take Away. Vid lunchtid ställs en helmåltid ut. Foto Linda Lundberg, LänsmuseetVarberg.uppfattning om vad ett museum och ettmuseiföremål är inte stämmer överensmed moderna föremål och företeelser.Vi har en plan att om några år se tillbakapå projektet och utvärdera insamlingen.Förmodligen kommer globaliseringenseffekter på individnivå i Varbergatt öka, men aldrig helt slå ut det rätt såstarka lokala greppet om staden, och föremålsom symboliserar globaliseringenkommer att växla snabbt med nya trenderoch influenser.Genom att presentera ett förslag tillhur en aktiv insamling av samtidens föremålkan se ut vill vi inspirera andra tillliknande arbeten. Eftersom ingen kanveta vad framtiden kommer att efterfrågasatsar vi hellre på att öka förståelsenför museernas arbete genom attarbeta med aktuella samhällsföreteelseroch samtida föremål. En mer samhällsinriktadmuseiverksamhet har fördelenatt den kan locka nya besökare, öppnaupp för nytänkande och i förlängningenskapa mer kreativa museer. pLinda Lundberg är antikvarievid Länsmuseet Varberglinda.lundberg@lansmuseet.varberg.seSamtid & museer nr 2/08 • 15

ForskarkrönikaMalmfältens förvandlingarAv Birgitta Svensson»När de europeiska samhällenautvecklades från bonde- till industrisamhällenrunt förra sekelskiftet,växte efterfrågan på järnmalmen i Kirunaoch Malmberget och gruvdrift i storskala kom så småningom att utvecklas.Idag är det länder som Kina som står förden industriella utveckling som leder tillatt världsmarknadspriset når ofantliganivåer, vilket i sin tur gör att brytningenav malmen expanderar oerhört snabbt.Då samhällen en gång etableradesi anslutning till gruvdriften, valde mannaturligtvis att lägga dem nära verksamheten.Idag visar det sig att malmkropparnaligger under nuvarande bebyggelseoch infrastruktur, vilket leder till attväsentliga delar av staden Kiruna måsteflytta om driften ska kunna fortsätta.Natur och kultur kommer i konflikt medvarandra. Den underjordiska gruvan gersprickbildningar i jorden och människormåste anpassa sin stad efter var malmenfinns.I Malmberget har man sedan etthalvt sekel vant sig vid att malmen kräveratt man flyttar sina hem. I Kirunahar det först nu blivit aktuellt att flyttahus, järnvägar och vägar. Det finns fleraintressanta skillnader mellan problematikeni malmfältens olika orter.Tvärvetenskaplig samverkanMed syfte att undersöka hur stora strukturomvandlingarsom resulterar i drastiskafysiska förändringar också förändrarmänniskors kulturmiljö, etableradesen forskargrupp 2007. Det som pågåri malmfälten framstod som en adekvatmiljö att fokusera. Frågorna i projektetStrukturella förändringar och kulturarvsprocesser.Förändring, förlust, omvandling,har kretsat kring hur kulturmiljönbåde förändras av och förändrar såvälfysiska som sociala och kulturella värdeni samhällen under stort omvandlingstryck.Uppgiftens komplexa karaktärmed analys av såväl planeringsbedömningaroch miljökonsekvensbeskrivningar,som förändringarnas betydelse förolika grupper i samhället, innebar att etttvärvetenskapligt angreppssätt var nödvändigt.En forskargrupp bestående avforskare från KTH:s institution för samhällsplaneringoch miljö samt från Kulturvårdvid Göteborgs universitet ochetnologiämnet vid Stockholms universitetoch Nordiska museet etablerades ochfinansiering erhölls från Riksantikvarieämbetet.Riksantikvarieämbetet hadeinledningsvis kontaktat oss, då de insettdet forskningsbehov som förelåg för attde skulle kunna hantera sitt regeringsuppdragatt följa utvecklingen i malmfältenur kulturmiljösynpunkt.En av huvudfrågorna kom att blihur respekten för olika värderingar avkulturmiljön ska kunna förenas medindustrins krav. Vår avsikt har varit attåstadkomma en analysmetod där olikamedborgares syn på vilka värden de ser ikulturmiljön jämförs med dessa värdensmöjligheter till inflytande i planeringsprocessen.Vi ser kulturmiljö som synonymtmed människors hela livsmiljöoch utgår från att det finns olika miljöerpå samma plats utifrån olika grupperstolkningar.Olika processer i Kirunaoch MalmbergetKiruna planlades och bebyggdes vidförra sekelskiftet. LKAB:s förste disponentHjalmar Lundbohm, hade intresseför samhällsbyggnadsfrågor och ett umgängebestående av flera av den tidenskända arkitekter och konstnärer, varförKiruna redan från början anlades somen svensk mönsterstad i fjällvärlden.Under hela 1900-talet har sedan intressetbland kända arkitekter att bidra tillutformningen av stadsbilden fortsatt.Parallellt har värden och normer för vadsom är värdefull bebyggelse formulerats.Det märkvärdiga med att flytta enstad som fått status som mönstersamhälleoch som besöks av många turisterpå väg till fjällvärlden har naturligtvisockså lockat till sig mycket forskningoch flera projekt är på gång i Luleå ochUmeå. En hel del uppsatser om flyttenhar också skrivits i ämnen som kulturgeografi,samhällsplanering och urbanastudier. Norrbottens museum följer desamhällsomvandlande processerna i ettlångsiktigt projekt i samarbete med lokalaaktörer.I skuggan av Kiruna finns Malmberget.Där har betydligt större förändringarskett, vilket vi dokumenterat i denförsta delen av vår undersökning. Deninriktades på historiens betydelse i kulturmiljöförvaltningen,men också på denriskhantering som det innebär att förvandlamänniskors livsmiljö (Svensson& Wetterberg 2008). Vi valde att börjavåra undersökningar där eftersom intressetför vad som hände i Malmbergetverkade så litet, samtidigt som ansvarigatjänstemän på LKAB och i kommunenmenade att här fanns en så stor förändringsvanaatt problem inte skulle uppståpå samma sätt som i Kiruna. Störredelen av det som en gång var centrumi Malmberget finns nu i den grop somvuxit sig allt större under de senaste decenniernaoch hur detta förändrat människorsmiljö har alls inte uppmärksammatspå det sätt som nu sker inför denframtida förändringen av Kiruna.Förvandlingar som enkontinuerlig processFlera förvandlingar har ägt rum i malmfältenfrån uppgång till nedgång, frånsamhällens tudelningar till att helacentrum försvunnit eller ska förflyttas.Förvandlingar är det konstanta i samhäl-16 • Samtid & museer nr 2/08

FORSkARkRöNIkAKiruna: gruvan, kyrkan och stadshuset.Den här teckningen av en tioårig flicka kansägas sammanfatta den bild av staden somkanoniserats. Foto Birgitta Svensson.len som är så beroende av den naturresurssom malmen utgör. Utan malmeninget samhälle över huvud taget. Denförsta förvandlingen skedde då samernasmarker och näring utmanades avnybyggarna som anlade industrisamhällena.Därefter har gruvsamhällena gåttförvandlingar till mötes då man trott attverksamheten skulle försvinna som påde flesta gruvorterna i de sydligare delarnaav Sverige, för att sedan åter växaoch tvingas förvandlas igen.Förvandlingarna har också lett till attNordiska museet tidigt intresserade sigför samhällena i malmfälten. Då museeti slutet av 1930-talet insåg att det vardags att dokumentera även livet i städernapåbörjades en expedition till Kirunaav Brynolf Hellner 1939. Under fleraår arbetade sedan Astrid Odstedt medatt insamla ett rikt intervjumaterial tillmuseet. Även det stora Svensk stadprojektethade valt ut Kiruna som en stadav intresse på grund av ”den yttre morfologiskautvecklingen” och även dettamaterial finns i museets arkiv. I Hellnersarbetsplan för hur fältundersökningarnaskulle bedrivas, framgår att det fanns ensamverkan mellan de båda projekten.Vår avsikt är nu att göra en jämförandestudie i Kiruna, för att se hur värdenförändras, dels över tid och dels på olikaplatser med samma problematik. Detär också vår mening att jämföra vår tidsanalysmetoder med dem som användesav 1940-talets etnologer.Kulturarvsprocesseri människors livsmiljöEn fokus för studien är hur människorupplever förändringarna. Vi har dåbland annat funnit en kulturarvsprocess,som kan beskrivas som en förvandlingfrån materiellt kulturarv till immateriellt.Då den stora gropen skapats iMalmberget till följd av gruvdriften,har en berättartradition om den goda”Malmbergsandan” utvecklats parallelltmed att kyrkor, biografer, Folkets hus,butiker och bostäder försvunnit ner iGropen. Vi har emellertid också kunnatkonstatera att det finns stora skillnader iden identitet som formas av och på platsen,beroende på vem det är som berättar.Kulturarvsprocesser måste studerasi relation till en rad olika tillhörighetersåsom kön, klass, generation och i de härområdena inte minst i förhållande tillhuruvida man är renägande same ellerberoende av gruvan för sitt arbete.Den kommande flytten av Kirunainnebär naturligtvis särskilda svårigheterför rennäringen. Som exempel kannämnas att sametinget i sitt remissvar påöversiktsplanen skriver att kulturmiljöbegreppetdär enbart behandlar byggnaderoch fornlämningar. I stället bordedet handla om hela den av människanpåverkade naturen. De pekar också påatt stora delar av den samiska kulturenbestår av oskriven, tyst kunskap somöverförts traditionellt och således utgörimmateriella kulturvärden. Det är ocksåslående hur det fortfarande i planeringentalas om vildmark och orörd natur, trotsatt områdena här varit hävdade och beboddamycket länge.Den fråga som i dag ställs om vadsom är värt att flyttas tror vi betydermindre än frågor om vad det betyderför människor att samhällen delas elleratt deras kulturmiljö som boende ochlivsmiljö nedvärderas eller negligeras.I tidningsartiklar från Kiruna beskrivsexempelvis hur man skyr en förändringsom leder till den förslumning av delarav samhället, som man menar skett iMalmberget. pBirgitta Svensson är professor vid Nordiskamuseet och Stockholms universitet ochordförande i Nordiska museets och Samdoksforskningsråd samt ledamot av Samdokrådetbirgitta.svensson@nordiskamuseet.seReferensSvensson, Birgitta & Wetterberg, Ola (red.)2008. Malmberget. Strukturella förändringaroch kulturarvsprocesser – en fallstudie.Stockholm: RiksantikvarieämbetetSamtid & museer nr 2/08 • 17

KOMMENTARFörsvinnandet som attraktionAv Niklas Ingmarsson och Robert Willim»Men Upplösning som metod ochinfallsvinkel kan vara inspirerandeoch det kan kanske vara så att detförsvunna har mer att berätta än detkvar varande. Och även om museernainte vågar sig på detta, så har andra grupperi samhället, som också arbetar med1900-talshistoria, upptäckt att denna infallsvinkelkan vara framgångsrik. Vissaav aktörerna är kommersiella, andra jobbarhelt ideellt och några på vetenskapligagrunder. Gemensamt för dem är att delyckas nå ut till en oväntat bred publik.Svenska kulturhistoriskamuseer har till uppgift attverka som bevarare avhistorien. Minnen ska sparasoch glömska motas undan.Är det något bevarandeinstitutionernafruktar är detförslitning och destruktion.Bilens miljöerTidskriften Riksettan, som ges ut av OKFörlaget AB, kommer ut med ett parnummer per år och beskriver sig somen tidning om bilismens guldålder. Mantror därför att den i första hand vändersig till motornördar, men den innehållermer än förutsägbar bilnostalgi. Bilen haren biroll, fokus ligger på dess miljöer:bensinmackarna, motellen, garagen ochvägkrogarna som blev en helt ny arkitektoniskfauna i Norden under 1950- och1960-talen men också bortglömda vägsträckningarsom hamnat i skymundannär snabbare motorvägar och rakare trafiklederdragits fram genom landskapet.Personliga reseberättelser, reportage omlitteratur med bilanknytning samt personporträttbalanserar upp den fysiskabetraktelsen.Tonen i tidningen är genomgåendepräglad av vemodig saknad. Spåren frånbilismens genombrottsår håller på attförsvinna – grusvägar, BP-mackar, folkparker,bilar utan krockkuddar, gamlagarage – utan att någon tycks ta ansvarför detta. Riksettan är ett upprop, ett manifestför att minnena från bilismens genombrottsårinte får gå obemärkt förlorade.Man knackar Riksantikvarieämbetet,landets främsta bevarandemyndighet, påaxeln och pockar på uppmärksamhet ochbekräftelse. Det nostalgiska stoftet liggersom ett lätt puder över sidorna, men detblir aldrig dammigt. För det riktigt intressantamed tidningen är att dess bevarandeiverinte är av karaktären att precisallt måste bevaras, utan att den tillåter sigatt också njuta av det ofrånkomliga förfallet– detta de traditionella kulturmiljöinstitutionernasstora skräck.Riksettan bjuder sina läsare på detbedagade och gistna. Här finns rosten,den spruckna putsen, de glömda platsernaoch de sista ögonblicken. Tidningenblir därmed en del av en historiegenresom frodas i samtiden, en ruinromantiskströmning som säljer som aldrig förr.RuinturismI Sverige har Jan Jörnmarks böcker ochwebbplats kring temat Övergivna platserrönt stora framgångar. Böckerna säljeri stora upplagor, och media liksom enintresserad allmänhet lockas av ruinromantiskaskildringar av ett förfallet1900-tal. Jörnmarks publikationer äremellertid bara toppen på ett isberg.Sedan millennieskiftet har mängdendokumentation och olika skildringarav ruiner från framför allt förraseklet ökat explosionsartat på Internet.Ruinbilder visas på webbplatser mednamn som Abandoned Past, AbandonedPlaces, Cathedrals of Decay, Dark Passage,Dubtown Industriekultur, ForbiddenPlaces, Lost Places, Spuren der Industrie,Modern Swedish Ruins, Rostsverige, TheVirtual Museum of Dead Places, UrbanAtrophy, Urban Desertation etc. En stormängd människor ägnar sig numera åten sorts alternativ kulturarvsturism. Oftakategoriseras denna ruinturism som urbantutforskande, ”urban exploration”,När bron över Stora Bält i Danmark stod färdig slutadefärjorna att gå. Kvar blev ett helt färjeläge, som nu långsamthåller på att brytas ned. Foto Niklas Ingmarsson, Kulturen.där man drivs av lockelsen att bege sigtill miljöer som har glömts bort eller ignoreratsav kulturarvsinstitutioner ellerandra investerare. Det finns ett drag avsamhällskritik i verksamheten, då manvärderar det oordnade, det bortglömda,det som ej har kommersialiserats ellerinkorporerats i rationella återvinningsprogram.Ruinturism kan ses som enreaktion på mediers och myndigheterssatsningar på trendriktig ordning ochreda. Målet för de urbana upptäckarnaär övergivna platser som inte präglas avvälordnad upplevelsedesign eller ”masterplans”av berömda arkitekter.På webbplatsen infiltration.org, somhar varit en viktig röst för rörelsen, skriversignaturen Ninjalicious om det sorgligai att många människor aldrig upptäckerdet intressanta som dagligen finnsomkring oss. Han beklagar att för mångamänniskor verkar det enda sevärda i städervara de välordnade attraktioner somkräver inträde. Han menar att det inte ärkonstigt om folk känner sig otillfredsställdanär de lunkar fram mellan sammetsrepenpå väg ut mot present butikerna somfinns i anslutning till många konsthallar,museer och kulturhus. pNiklas Ingmarsson är1:e antikvarie vid Kulturen,Lund. niklas.ingmarsson@kulturen.comRobert Willim är fil dr i etnologi vid Lundsuniversitet och forskar bl.a kring hur ruinromantikenhar integrerats i estetiseringenav 1900-talets industrisamhälle.Se www.industrialcool.net/blog/robert.willim@etn.lu.se18 • Samtid & museer nr 2/08

POOLER OCH PROJEKTOrrevikens barnkoloni på Bokenäset i Bohuslän byggdes 1938. Dettafoto är från 1955. Bohusläns museums bildarkiv.» Hemliv och fritidMateriellt ochimmaterielltPoolerna för Hemliv och Fritidhar nu gått samman. Attansvarsområdena korsar varandrahar varit uppenbart sedan längeoch det har inte varit svårt atthitta teman för våra gemensammafältseminarier och samtal. I vårasträffades vi på Västkusten för attta del av dokumentationer av fritidsboendetsmiljöer, bl. a. inomprojektet Västkustsommar ombarnkolonierna i BohuslänBesöken på ort och ställe gavanledning till övergripande funderingarkring hur vi balanserardet materiella och immateriella idokumentationer av kulturarvetute i landskapet. Det materiellaär alltid lättare att fånga och lättareatt kommunicera gentemotallmänhet och bidragsgivare,medan berättelserna om livetbakom fasaderna kan vara svårareatt komma åt, förmedla ellerväcka intresse för. Särskilt inte ombyggnaderna i sig själva är så anspråkslösasom barnkoloniernasofta barackliknande anläggningar.Vår resa genom ett bedövandevackert försommarlandskapinspirerade till reflektion inte barakring dokumenterandet och dessmetoder utan också om självabevarandet med den problematik,etik och estetik som är koppladdit. Till de mest gripande upplevelsernahörde ett besök vid Orrevikenssedan 1980-talet övergivnabarnkoloni. Där fanns dasslänganOrreviken 2008. Foto AstaBurvall, Skellefteå museummed en kvarglömd barnsko i fjolårslöven,de gulnade dasspappersrullarnaoch pallarna för barnenatt kliva på för att nå upp till dasshålen.Hur bevarar man sådant?Är det inte så, att det är justpå platser som dessa, där spårenav människor och verksamhethåller på att utraderas, som berättelsernaockså glöder som mestintensivt? Kolonipersonalens ochbarnens minnen av sina vistelserhär i det sommardränkta bohusländskakustlandskapet får oss attförstå vad begreppet fritid stod förpå 1950- 60- och 70-talen. Det ärnågot som kan berika besöksupplevelsenidag och samtidigt hjälpaoss förstå samhällets förändringarin i 2000-talet.Projektet Västkustsommarär ett av delprojekten inom Detmoderna Västra Götaland, ettsamverkansprojekt mellan länsstyrelseni Västra Götaland, Västarvet,Göteborgs Stadsmuseumoch Samdok/poolen för Hemlivoch fritid.Christine Fredriksen,Bohusläns museumJohan Knutsson, Nordiska museet» KulturmötesgruppenPasset må varasvenskt men hjärtat äritaliensktVid Flygvapenmuseum i Linköpingdrivs sedan november år2007 dokumentationsprojektetArbetskraftsinvandring till Saab.Projektet har inriktat sig på att intervjuabarn till de personer somarbetskraftsinvandrade till Saab ibörjan av 1950-talet. De medverkandebarnen har fått ge sin bildav hur det har varit att växa uppmed utländskt påbrå i folkhemmetsSverige, samt hur de ser påsin bakgrund idag med vuxnaögon.Under 90-talet genomfördeÖstergötlands länsmuseumett dokumentationsprojekt somhandlade om de italienare somkom till Saab. Mats Granberg,journalist vid Norrköpings tidningar,som stod som skribentför projektet menade att dessapersoner upplevde en rotlöshetoch en dubbelhet i sin självbild.De kände sig både som svenskaroch italienare. Granberg menadeockså att denna känsla inte gickatt finna hos barnen utan att dessaupplevde sig som svenskar. Skulledubbelheten emellertid innebäraatt en person inte är svensk?Vad Arbetskraftsinvandringtill Saab kunnat visa är att barnenupplever sig som svenskar men attde samtidigt känner samma dubbelhetsom föräldrarna. Mångaav dem menar att de helt enkeltär svenskar men med en extradel. Denna dubbelhet, samt ävenett sökande, har haft en grund iatt samhället stämplat dem somexotiska och att hemmamiljöninneburit en kvävande tystnadkring föräldrarnas migration ochtidigare liv.Personer, liknande de sommedverkat i Flygvapenmuseumsprojekt, blir fortfarande satta i ettfack av att vara andragenerationensinvandrare. Varför kvarstårdetta behov av kategorisering? Ärinte att vara svensk så mycket merän att vara blond och blåögd?I en fortsättning av projektetkommer Flygvapenmuseumatt samarbeta med SFI-klasser iBilder från projektet Arbetskraftsinvandringtill Saab vidFlygvapenmuseum. Foto EmanueleDotta, resp Fotograf okänd.Linköping. Eleverna kommer bl.a.att få skriva om sina erfarenheterav att komma till Sverige ochpå så sätt berätta om sin identitetoch vardag. Resultaten av de bådaprojekten kommer att redovisassom en webbutställning för attbinda samman olika erfarenheteröver tiden. En artikel producerasäven för Flygvapenmuseums årsbokIkaros.Veronika Baumgardtoch Rickard LindqvistFlygvapenmuseumSamtid & museer nr 2/08 • 19

pOOLER OCH pROjEkTBetesmark i Ammarnäs för Vindelälvens Naturbetes köttdjur.Foto Petter Engman, Västerbottens museum.Familjen von Essen framför Skoklosters slott 12 juni 1952.Bild ur Svensk Damtidning.» Lokala och regionala rumSlottet i lokalsamhälletHösten 2007 anslöt sig Skoklostersslott till poolen för Lokala ochregionala rum. Anledningen tillatt man engagerat sig i Samdokär att man har valt att sätta fokuspå framtiden. Med utställningenAtt leva i en sevärdhet – Skoklostersslott 1947-1967 sommaren2008 inleddes ett projekt varssyfte är att dokumentera livet islottet samt slottets roll och betydelsei ett större perspektiv under1900-talet.Skoklosters slott ligger vidMälaren mellan Stockholm ochUppsala och är det största privatpalatssom någon gång harbyggts i Sverige. Fältmarskalkengreve Carl Gustaf Wrangel ladepå 1600-talet grunden till en representationsbostadav europeisktsnitt. Bättre än på de flesta ställenvet vi dessutom vilka som har tillverkatoch brukat de välbevaradeinredningarna och föremålen.Många personer har genomåren på olika sätt haft samröremed slottet och ett av projektetsmål är att samla in deras berättelseroch minnen. Förutsättningarnaförändrades 1948 när familjenvon Essen, den sista privataägarfamiljen, flyttade in. Det varförsta gången någonsin som ägarnabodde där året om. De boddei slottet fram till år 1967 när detgenom försäljning övergick isvenska statens ägo. Slottet var enstor turistattraktion och besöktesav många samtidigt som det varbostad för en ung barnfamilj.Familjen levde nära slottets besökare.Många har också haft slottetsom sin arbetsplats under kortareeller längre perioder i hushållet,jordbruket och godsets skötselvilket gör att det är av intresse attundersöka vilken roll slottet harspelat i lokalsamhället.Genom berättarcaféer ochintervjuer är förhoppningen attkomma i kontakt med personersom kan delge sina berättelser föratt på så sätt dokumentera den tidi barockslottets historia som ärnästan nutid. I anslutning till projektetinleddes ett samarbete medUppsala universitet som redan harresulterat i en C-uppsats i etnologi,Rita Elgenstierna: Nycklarnatill slottet. Om arenaskapande påSkoklosters slott 1947-1967. Poolenför Lokala och regionala rumbesöker Skokloster under höstenspoolmöte den 15-16 oktober, dåprojektplanerna ska presenterasnärmare.Inger Olovsson, Skoklosters slottAnna Ulfstrand, Stockholms länsmuseum» NaturbrukSamtid och framtidPoolen för Naturbruk samlades påJulita den 4-5 juni. Under två dagarmed fantastiskt väder i vackermiljö diskuterade vi poolens fortsattaarbete. Det senaste året harframför allt ägnats åt Ammarnäsprojektet,där flera pooler varengagerade i det fältseminarumsom genomfördes sensommaren2007. Ett uppföljningsmöte omAmmarnäs kommer att hållas den19 november i Stockholm.NYTT FRÅN MuSEITRYCkETNu går vi vidare och har bestämtatt vi ska arbeta med denför alla människor så viktigamaten. Vi genomförde en rejäl”brainstorm” under mötet på Julitadär alla idéer, tankar och funderingardrogs fram och vändesoch vreds på.Många frågor i vårt samhälleidag kan spåras till våra konsumtionsvanor– hur landskapet serut, hur vi mår, hur vårt framtidaklimat kommer att se ut. Dettaär områden som borde beröramånga av oss som arbetar medBygdell, Cecilia 2008. Vad är en riktig bonde? En undersökningav några uppländska bönders syn på begreppet bonde.Uppsala: Upplandsmuseet /Upplandsmuseets skriftserie nr6/. 34 s.Bygdell, Cecilia (text) och Engström, Lennart (foto) 2008.”Vi är världsbäst på skiftnycklar”. Produktion och nedläggningpå Bahco i Enköping. Uppsala: Upplandsmuseet./Upplandsmuseets skriftserie nr 7./ 77 s.Fägerborg, Eva & von Unge, Elin (red.) 2008. ConnectingCollecting. Stockholm: Nordiska museet/Samdok. 126 s./Samdoks e-serie http://www.nordiskamuseet.se/upload/documents/349.pdf/För Sápmi i tiden. Fataburen, Nordiska museets ochSkansens årsbok 2008. Red. Silvén, Eva & Westergren,Christina. Stockholm: Nordiska museets förlag. 292 s.Larsson, Bo 2008. De glömda verkstäderna.En studie av två familjeföretag på den uppländska landsbygdenca 1930-2000. Uppsala: Upplands fornminnesföreningstidskrift 55. 280 s. (Diss.)20 • Samtid & museer nr 2/08

POOLER OCH PROJEKTdokumentation inom museivärlden.Frågan är kanske om vi serkopplingarna till vårt dagliga arbete.Vad är det vi inom museernaska dokumentera och vad dokumenterarvi? Stämmer målsättningoch den dokumentation vifaktiskt gör överens? Är vi alltid iframkant och ser/anar samhälleligaförändringar och tillstånd somska dokumenteras?Om vi tar tag i de frågor somär aktuella och viktiga för bådenutid och framtid blir vi ocksåintressanta för en större allmänhet(och förhoppningsvis för vårapolitiker). Det finns oanade möjlighetermed hela vår historia paketeradpå museerna, vi kan utgåfrån våra samlingar och tidigaredokumentationer och se in i framtiden.Vi har möjligheterna, mentar vi dem?Poolen kommer under detföljande året att fortsätta planeraarbeten kring maten. Ett längrestudiebesök/fältseminariumgenomförs i Skaraborg försommaren2009, då olika livsmedelsproducenterska besökas och dåvi också har möjligheten att ytterligareutveckla tankarna kring dokumentationsom rör vår nutidamatförsörjning. Kanske kan dethär arbetet intressera även demsom vanligtvis inte är engageradei naturbruksfrågor!I övrigt diskuterades hur viska kunna få med flera deltagare ipoolen. Bruket av naturen är högaktuelltoch mångfacetterat, härfinns många ingångar för alla somär intresserade av vår jords framtid!Välkomna till poolen!Ann-Katrin WahssVästergötlands museum» Samhälle och politikRegistratorersyrkesminnenTAM-Arkiv har sedan starten1985 genomfört en rad insamlingarav yrkesminnen, ofta i samarbetemed andra organisationeroch museer som t.ex. Arbetetsmuseum och Nordiska museet.Nu driver TAM-Arkiv i samarbetemed Arkivrådet AAS – enideell förening för personer somVivianne Liliansdotter, registratorpå Regeringskansliet.Foto Vivianne Liliansdotter.arbetar med arkiv – och fackförbundenSKTF och ST ett projektriktat till personer som är eller harvarit verksamma som registratorer.Ibland utövas registratorfunktionenav personer som också harandra arbetsuppgifter eller yrkesbeteckningar,t.ex. arkivarie ellerassistent. Insamlingen har ocksåvänt sig till dem.Registratorfunktionen (dvs.uppgiften att ordna, klassificeraoch registrera upprättade ochinkomna handlingar och därmedmöjliggöra återsökning av information)är viktig. Ett stort antalpersoner med erfarenheter avregistratoryrkets omdaning gårsnart, eller har redan gått, i pension.Projektets mål är att deraserfarenheter inte ska gå förloradeför eftervärlden.Ambitionen är att insamlingenska resultera i ett textmaterialsom inte bara visar på registratoryrketsförändring över tiden, utanäven synliggör så många aspekterav arbetet som möjligt. Därföruppmanades även registratorermed kort erfarenhet av yrket attdelta. Insamlingen vill t.ex. sökasvar på frågor om hur man uppleveratt det är att vara ny i yrketi dag, jämfört med för 10-50 årsedan. Omfattar registatorsyrketolika typer av verksamheter?Brottas de som arbetar vid enmyndighet med andra frågeställningarän de som arbetar vid exempelvisteatrar?Insamlingen utgör ett led iTAM-Arkivs dokumentationsverksamhetoch är viktig för ArkivrådetAAS och de fackförbundsom organiserar registratorerssträvan att stärka yrkets status.Alla bidrag kommer att inordnasi TAM-Arkivs samling av yrkesminnenoch vara tillgängliga förforskare och andra intresserade.Men insamlingen har fler syftenän att samla material som kanutgöra underlag för forskning.Projektet vill uppmärksammasamtiden på den kompetens somregistratorer besitter och synliggöraregistratoryrket som sådant.Därför är förhoppningen också attpublicera ett urval av registratorsminnenai en antologi.Lars-Erik HansenTAM-Arkiv» Samiskt livDialog med samerPoolens möte i april 2008 varförlagt till Norrbottens museumi Luleå. På programmet stod studiebesöksåväl inom den kulturellasfären som hos myndigheter ochstatliga verk. Eftersom ett av världensmest omvälvande projektpågår i Kiruna – att flytta staden –och denna stad ligger i renbetesland,så är det av stort intresse förvår pool att följa utvecklingen. Föratt få en inblick i problematikenkring flytten besökte vi Bergsstaten,där en jurist berättade omalla de förhandlingar som hållitsom markanvändningen medberörda parter, bl a samebyarnai området. Här handlar det inteom personliga kontakter utan ettformellt förfarande utifrån striktaregler och lagar. Vid Banverket,som vi också besökte, finns det enstörre öppenhet och möjlighet tilldiskussion. En ansvarig för miljöfrågorförklarade hur järnvägenmåste dras om runt Kiruna ochvad detta kommer att innebära förrendriften. Det är inga enkla frågormen lösningar finns, som allaparter tycks kunna acceptera.Vid Norrbottens museumpresenterade fotografen och filmarenStaffan Nygren en idé omen animerad filmatisering av enstor målning av Ossian Elgström,där en björnjakt med efterföljandefest skildras med stor detaljrikedom.Av rapporteringen från poolensmedlemmar framgick attfrågor som gäller det samiska kulturarvetökat markant under desenaste tio åren, inte minst inommuseivärlden. En önskan är attarbetet ska ske tillsammans medpersoner ur den samiska gruppen,vilket också ofta är fallet.På sydsamiskt område planerasett större dokumentationsprojekttillsammans med Gaaltije iÖstersund, Saemien Sijte i Snåsa,Norge och Västerbottens museum.Dokumentationsmetoderoch inventeringsteknik ska lärasut bland intresserade samebymedlemmari berörda områden.I framtiden ska insamlande avhistoriskt material ske i allt störreomfattning tillsammans med densamiska befolkningen, ett arbetesom även kommer att beröra vårsamiska pool.Hillevi WadenstenVästerbottens museum» Tillverkning och tjänsterHaparanda, den gränslösastadenNorrbottens museum har följtIkea-etableringen från markarbetentill invigning och dokumenterarnu den fortsatta byggboomsom sker både i Haparanda och iTorneå. Att undersöka stadsrummetsomgestaltning är problematiskt.Dagens byggbranschmed prefabricerade element ochbostadsmoduler, inhyrd utrustningoch otaliga underentreprenörer,innebär att det oftast ärantalet lyftkranar som avslöjarpågående verksamhet. Därförbevakas också tidningspressen,där Haparandabladet är den viktigastekällan. Dokumentationensprimära syfte är att undersöka huren kommun och dess invånarepåverkas när storföretag som Ikeainvesterar.Allt pulserar med svindlandehastighet. Varuhuskedjor ochnya verksamheter söker sig tillgränsen. InfrastruktursatsningarSamtid & museer nr 2/08 • 21

POOLER OCH PROJEKTNär marken är frusenfår en sandhög dugavid första spadtagetdå Björka handelsområdeska exploateras.Foto DaryoushTahmasebi © Norrbottensmuseum.görs. Bostäder och hotell byggs.Kostnadsfri barnomsorg införs.Järnvägen från Boden elektrifierasoch får delvis ny sträckning.Shoppingturism är ledstjärnanoch båda städerna är involverade.För att förverkliga städernasplaner på ett riksgränsöverskridandeköpcentrum med hotellflyttas E4:an 800 meter. Tänk attsova med huvudet i Finland ochfötterna i Sverige eller tvärtom!Tidsskillnaden gör att tolvslagetpå nyårsnatten kan firas dubbeltupp.Tullstationen från 1980 speglarden snabba förändringen.Delar av byggnaden stod tomefter omorganisationer och nedskärningartill följd av EU-medlemskapet,då gränsbevakningenavdramatiserades. Huset skulle –i samband med Ikea-etableringen– ingå i ett hotellkomplex, menombyggdes delvis för sportbarenO´Learys. Invigningen ägde rumjuldagen 2006 och i slutet av juni2007 offentliggjordes konkursen.Idag ägs byggnaden av Kampradkoncernenoch dess framtid ärokänd.Undersökningen har främstinriktats på bevakning av förändringarin situ. Museet följer skeendenmedan de händer. Dokumentationenav Ikea-varuhuset skulleavslutas vid en garantibesiktningav “mark”, då kom beslutet om utbyggnad.Länsstyrelsen i Norrbottenhar nu inom ramen för projektetEtt utvecklat folkhälsoarbetei Haparanda beviljat medel för enetnologisk delstudie, vilket innebären fördjupad undersökning avIkea-effektens följdverkningar i enkommun där utkomstmöjligheternatidigare var begränsade.Eva GradinNorrbottens museum» SamdokregistretMänniskors livsvillkorGlädjande nog har Samdokregistretutökats med hela 26 dokumentationersedan i somras. Uppmaningenatt rapportera in avslutadeprojekt gav en fantastisk responsoch förhoppningen är att det fortsätterså under hösten.Gemensamt för många avundersökningarna är att de tarupp arbetslivet ur olika perspektiv.Det kan gälla fabriksnedläggningar,som Upplandsmuseetsdokumentation publicerad i ”Viär världsbäst på skiftnycklar.”Produktion och nedläggning påBahco eller Arbetets museumsundersökning av en fabriksnedläggningi Bureå, ett litet samhällemed 2000 invånare. Yrkesminnenfrån handelsanställda ochKulturmagasinets undersökningom trädgårdsmästerier är ett parandra exempel.Vid sidan av arbetslivet ärmänniskors livsvillkor, identitetoch flykting- och integrationsfrågorviktiga teman som fleramuseer arbetat med. Länsmuseeti Halmstad har genomfört dokumentationenResan till Sverigemed intervjuer och fotografier avtvå kurdiska familjer och derasväg till ett annat liv i Sverige.Barns vardagsliv i olika bostadsområdenhar dokumenterats avNordiska museet 2007–2008.Genusfrågor fokuseras iflera aktuella projekt, nu senast iFlygvapenmuseums intervjuer avkvinnor vid Flygvapnet inför utställningenStarka kvinnor, liksomför några år sedan Sjöhistoriskamuseets av kvinnor som arbetattill sjöss. I Här har du mitt liv –skildringar vid sidan av normenkan man läsa om en minnesinsamlingav homo- och bisexuellasoch transpersoners livsvillkorfrån 1940-talet till 2000-talet,genomförd i samband med en utställningpå Arbetets museum förnågra år sedan.Karin DernSamdoksekretariatet» NorsamBarn och brödI maj medverkade Norsams koordineringsgruppvid ett seminariumpå Islands nationalmuseummed presentationer och exempelpå samtidsstudier och -insamlingi de nordiska länderna. Seminarietvar upptakten till en isländsksatsning på museisamarbete kringsamtidsundersökningar. Därkommer ett antal museer nu attarbeta med frågor om barns livoch villkor i dagens Island.Nästa gemensamma nordiskaprojekt kommer att ha bröd somtema. Bröd är en viktig del av matenför de flesta människor ocherbjuder ett otal infallsvinklar förmuseerna att arbeta med. Bröd äraktuellt i debatterna om produktion,distribution och konsumtionav livsmedel och bröd har starkakulturella laddningar. Dokumentationermed bröd som fokusrymmer frågor om kulturarv ochkulturmöten, ideologi, identitet,klass, kön, generation, tid ochrum, materiellt och immateriellt.Bröd är kort sagt ett empiriskt ochanalytiskt givande ämne för museeri Norden att samlas kring.Förslaget att arbeta med brödkom från Finland och diskuteradesvid koordineringsgruppensmöte i Åbo i september. Till22 • Samtid & museer nr 2/08

VEM ÄR VEM I SAMDOK?skillnad mot fältseminariet På nykurs är tanken den här gången attde deltagande museerna genomförsina egna projekt på hemmaplan,med den inriktning ochomfattning man själv bestämmer(kanske med någon gemensamfrågeställning). Förutom det övergripandetemat ligger det gemensamma,samnordiska, den härgången i att arbeta med presentationeroch kommunikation avresultat: vi samlas till workshopsom digitala produktioner.En ständig fråga för museernaär att nå nya målgrupper, inteminst unga människor. Ett sättär då att vara där människor är,bland annat att delta i community-livetpå nätet. Att arbeta meddigitala produktioner är ocksåen fråga om nödvändig metodutvecklingför museerna, så deerfarenheter deltagarna får genombrödprojektet har de nytta av iframtida arbeten.Projektet utformas nu närmareav en mindre arbetsgrupp, somockså svarar för ansökningar omextern finansiering för workshops.Den preliminära tidplanen är lanseringoch anmälan våren 2009,eventuell inledande workshop,museernas egna undersökningar/insamling hösten 2009-våren2010, avslutande workshop medmaterial från deltagarna hösten2010.Koordineringsgruppen inleddeockså en diskussion om föremålsinsamlingoch insamlingsprinciperi de nordiska länderna.Fortsättning följer, med sikte påatt presentera en samlad nordisköverblick.Eva FägerborgSamdoksekretariatetSamdoksekretariatetSamdoksekretariatet, Nordiska museet, vx 08-519 546 00,samdok@nordiskamuseet.seEva Fägerborg, 08-519 547 09 eva.fagerborg@nordiskamuseet.seStina Thorin, 08-519 546 53, stina.thorin@nordiskamuseet.seKarin Dern, 08-519 546 55, karin.dern@nordiskamuseet.sePoolernas ordförandeHEMLIV OCH FRITID Christine Fredriksen, Bohusläns museum,0522-65 65 00, christine.fredriksen@vgregion.seKULTURMÖTESGRUPPEN Charlotte Hyltén-Cavallius, MångkulturelltCentrum, 08-531 777 28, lotta.hylten-cavallius@mkc.botkyrka.seLOKALA OCH REGIONALA RUM Barbro Mellander, RegionmuseetKristianstad, 044-13 57 90, barbro.mellander@regionmuseet.m.seNATURBRUK Ann-Katrin Wahss, Västergötlands museum,0511-260 14/16, ankie.wahss@vgregion.seSAMHÄLLE OCH POLITIK Eva Thunér-Ohlsson, Sörmlands museum,0155-24 57 00, eva.thuner.ohlsson@dll.seSAMISKT LIV Anna Westman, Ájtte,0971-170 12, anna.westman@ajtte.comTILLVERKNING OCH TJÄNSTER Charlotte Åkerman, Kulturen,046-35 04 16, charlotte.akerman@kulturen.comSamdokrådetBOKLÅDANaf Klintberg, Bengt2007. Folkminnen.Stockholm: Atlantis.368 s.Axelsson, Bodil ochFornäs, Johan (red.)2007. Kulturstudier iSverige. Lund: Studentlitteratur.384 s.Burström, Mats (red.) 2008. Samtidsarkeologi– varför gräva i det näraförflutna? Rapport från en session vidkonferensen IX Nordic TAG i Århus 2007./Södertörn Archaeological Studies 6/.Huddinge: Södertörns högskola. 106 s.Ottoson, Erik 2008.Söka sitt. Om mötenmellan människoroch föremål. Uppsala:Uppsala universitet,Etnologiska avdelningen./Etnolore 32/. 192s. (Diss.)Svensson, Birgitta ochWetterberg, Ola (red.)2008. Malmberget.Strukturella förändringaroch kulturarvsprocesser– enfallstudie. Stockholm:Riksantikvarieämbetet.86 s.REPR FÖR NORDISKA MUSEETChristina Mattsson, ordförande, 08-519 546 20,christina.mattsson@nordiskamuseet.seLena Palmqvist, 08-519 546 50, lena.palmqvist@nordiskamuseet.seREPR FÖR LÄNSMUSEERNAHåkan Liby, vice ordförande, Upplandsmuseet, 018-16 91 00,hakan.liby@upplandsmuseet.seAgneta Boqvist, Länsmuseet Varberg, 0340-185 20,agneta.boqvist@lansmuseet.varberg.seREPR FÖR CENTRALMUSEERNAAnders Björklund, Etnografiska museet, 08-519 550 24,anders.bjorklund@etnografiska.seAnn-Kristin Carlström, Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylskamuseet, 08-402 30 70, anncristin.carlstrom@lsh.seREPR FÖR KOMMUNALA MUSEERNAGraziella Belloni, Eskilstuna stadsmuseum, 016-10 13 68,graziella.belloni@eskilstuna.seMargaretha Persson, Borås Museum och Textilmuseet, 033-35 85 87,margaretha.persson@boras.seÖVRIG LEDAMOTIréne Flygare, Upplandsmuseet, 018-16 91 00,irene.flygare@upplandsmuseet.seADJUNGERADBirgitta Svensson, Nordiska museet, 08-519 547 13,birgitta.svensson@nordiskamuseet.seForskningsrådetSamdoks forskningsråd är tills vidare integrerat i Nordiska museetsforskningsråd. Ledamöterna är: Birgitta Svensson (ordf), Sigrid Eklund,Katarina Ek-Nilsson, Maths Isacson, Ella Johansson, Christina Mattsson,Lena Palmqvist (sekr), Roger Qvarsell, Maria Sjöberg och Else-MarieStrese.Samdoks webbplats www.nordiskamuseet.se/samdokSamtid & museer nr 2/08 • 23

SAMDOKSEKRETARIATETNordiska museetBox 27820SE-115 93 StockholmSamtidsbildenFrån Nordiska museetsdokumentation av Europridei Stockholm 2008.Foto Fanny Oldenburg © Nordiska museet.