Skrivelse till regeringen om jakt på säl - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKETRedovisning2013-06-20 Ärendenr:NV-00327-13Jakt på sälRedovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl2

NATURVÅRDSVERKETInnehållINNEHÅLL 3SAMMANFATTNING 5Licensjakt på säl 5Effektiviserad skyddsjakt 6INLEDNING 8Uppdraget 8Avgränsning 8Uppdragets genomförande 8Redovisningens innehåll 9BAKGRUND 10Svenska sälarter 10Myndighetsansvaret 12Förvaltningsplaner och åtgärdsprogram 14Säljakt 14Internationella åtaganden och juridiska ramar 20LICENSJAKT PÅ SÄL 30Förutsättningar för licensjakt på säl 30Utformning av licensjakt 32EFFEKTIVISERAD SKYDDSJAKT 34Minskade skador kontra minskad stam 34Faktorer som kan förhindra fylld tilldelning 34Bedömning av faktorer som kan påverka jaktutfallet 46Slutsatser 472013 års beslut om regional skyddsjakt - första steg i ett adaptivtförändringsarbete 48Differentierade provtagningskrav 48Tillgång till bra jaktområden för säljakt 48Bristande möjligheter att få tillgång till jakt 50Bristande intresse för säljakt 50KONSEKVENSER 52Licensjakt på säl 52Effektiviserad skyddsjakt 52KÄLLFÖRTECKNING 553

NATURVÅRDSVERKETBILAGOR 56BILAGA 1 – HELCOM-REKOMMENDATION OM BEVARANDE AV SÄL 57HELCOM RECOMMENDATION 27-28/2 57BILAGA 2 – SÄLJAKT I SVERIGES GRANNLÄNDER 61Norge 61Finland 65Åland 69Danmark 72Estland 73BILAGA 3 – STATISTIK ÖVER SÄLJAKT I SVERIGE 75BILAGA 4 – YTTRANDE FRÅN HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN 774

NATURVÅRDSVERKETSammanfattningRegeringen gav i 2013 års regleringsbrev Naturvårdsverket i uppdrag att, i samrådmed Havs- och vattenmyndigheten samt efter samråd med berörda länsstyrelser,Naturhistoriska riksmuseet och berörda organisationer, utreda förutsättningarna föroch föreslå hur en licensjakt på säl bör utformas samt utreda och föreslå hurskyddsjakten på säl kan effektiviseras i syfte att uppnå beslutad tilldelning.Denna redovisning består huvudsakligen av tre delar; en bakgrundsdel som beskriverde aktuella sälarterna, myndighetsansvaret för sälförvaltningen, arbetet medförvaltningsplaner och åtgärdsprogram, dagens säljakt i Sverige och våra grannländersamt juridiska förutsättningar och internationella åtaganden. Den andra delenbelyser frågan om licensjakt på säl och innehåller beskrivningar av syftet med licensjakt,juridiska förutsättningar, möjlig utformning av licensjakt samt Naturvårdsverketsslutsatser. Den tredje delen handlar om effektiviserad skyddsjakt isyfte att fylla tilldelningen. Denna del innehåller en genomgång av olika faktorersom kan påverka jaktutfallet och Naturvårdsverkets slutsatserLicensjakt på sälFörutsättningar för licensjaktNaturvårdsverket gör bedömningen att licensjakt på en sälpopulation är förenligmed HELCOM-rekommendationen under förutsättning att populationen överstigerden så kallade Limit Reference Level. Vidare gör Naturvårdsverket bedömningenatt licensjakt på sälpopulationer som bedöms ha gynnsam bevarandestatus är förenligmed art- och habitatdirektivet. En förutsättning är att eventuell licensjakt har etttydligt syfte och att jakten ingår som verktyg i respektive arts förvaltningsplan samtatt jakten, i likhet med vad som gäller vid skyddsjakt, förenas med villkor som ärutformade för sälarternas speciella behov med hänsyn till säkerställandet av enfortsatt gynnsam bevarandestatus..Licensjakt på säl bör ha två huvudsakliga syften: att på ett hållbart sätt nyttja sälensom resurs samt att vid behov kunna reglera regionala bestånd på ett sätt somminskar skador för näringar och skapar tid att utveckla skadeförebyggande metoder.Naturvårdsverket anser att licensjakt på säl är ett komplement till skyddsjakt ochatt ett införande av licensjakt på säl skulle ligga i linje med riksdagens beslut år2009 att införa licensjakt på björn, varg, järv och lodjur 1 .1 Prop 2008/09:210. 2009/10:MJU8. rskr. 2009/10:75

NATURVÅRDSVERKETUtformning av licensjaktNÖDVÄNDIGA FÖRFATTNINGSÄNDRINGARLicensjakt på säl kan föras in i jaktlagstiftningen på samma sätt som licensjakt påstora rovdjur med stöd av 23 d § jaktförordningen (1987:905) och under de villkorsom föreskrivs i 23 c §. Naturvårdsverket kan då besluta om licensjakt och förenabeslutet med villkor för jakten med stöd av 23 d § 2 st, sedan ordet säl lagts in iparagraferna. I likhet med vad som är fallet vid beslut om skyddsjakt på säl börockså krav på hörande av Havs- och vattenmyndigheten införas.UTFORMNING AV LICENSJAKTNaturvårdsverket gör bedömningen att licensjakt på säl i huvudsak skulle utformassom den regionala skyddsjakten. Naturvårdsverket gör bedömningen att frågan omjakttider vid licensjakt bör utvärderas ytterligare och att frågan om jakttider skullekunna regleras i föreskrifter eller enskilt myndighetsbeslut på samma sätt som skeri dagens beslut om licensjakt på björn och lodjur.Effektiviserad skyddsjaktNaturvårdsverket gör bedömningen att det är ett stort antal faktorer som påverkarhur många sälar som fälls vid skyddsjakt, och därmed huruvida tilldelningen fylls.En del av dessa faktorer kan förändras av Naturvårdsverket i enskilda jaktbeslutmedan andra skulle kräva författningsändringar, ändringar i andra myndighetersbeslut, mm. Flera faktorer, inte minst förekomsten av intresserade och erfarna säljägareligger till stor del utanför statsmakternas kontroll. Vidare är det så att förändringari olika faktorer som påverkar jaktutfallet även kan ha konsekvenser förannan naturförvaltning, andra näringar, mm.Naturvårdsverket har genomfört en kartläggning av olika faktorer som kan påverkaantalet fällda sälar. Naturvårdsverket identifierar de förändringar som bedöms hastörst effekt på jaktutfallet och samtidigt de minst omfattande negativa konsekvenserna.De åtgärder som redovisas är• av Naturvårdsverket under 2013 genomförda förändringar av villkor vadgäller jakt med klass 2-ammunition och jakt från båt• differentierad provtagning med bibehållna provvolymer.Utöver föreslagna åtgärder redovisar Naturvårdsverket att områden som fredats påolika sätt bedöms ha en betydelse för jaktutfallet. Naturvårdsverket konstaterar attJaktlagsutredningen har i uppdrag att analysera möjligheten att tillåta säljakt isvensk ekonomisk zon utanför territorialvattengränsen och redogör för att Havs –och vattenmyndigheten avser att genomföra en särskild översyn av fredningen avområden för beståndsövervakningen av gråsäl. Naturvårdsverket gör bedömningenatt det inom ramen för uppdraget inte har varit möjligt att närmare analysera behovetav eventuella förändringar i skyddet av olika skyddade områden och vilka konsekvensersådana förändringar skulle ha.6

NATURVÅRDSVERKETI redovisningen pekar Naturvårdsverket även på att bristande tillgång till jakt kanvara en faktor av betydelse. Slutligen anger Naturvårdsverket att bristande intresseför säljakt är ett viktigt hinder för att uppnå beslutad tilldelning och föreslår riktadeinformationsinsatser i samband med ett eventuellt införande av licensjakt på säl föratt öka intresset för att delta i säljakt.7

NATURVÅRDSVERKETInledningUppdragetRegeringen gav i 2013 års regleringsbrev Naturvårdsverket följande uppdrag:”Naturvårdsverket ska, i samråd med Havs- och vattenmyndigheten samt eftersamråd med berörda länsstyrelser, Naturhistoriska riksmuseet och berörda organisationer,utreda förutsättningarna för och föreslå hur en licensjakt på säl börutformas samt utreda och föreslå hur skyddsjakten på säl kan effektiviseras i syfteatt uppnå beslutad tilldelning. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet(Landsbygdsdepartementet) senast den 1 juli 2013.”AvgränsningUppdraget omfattar inte övergripande målsättningar för sälförvaltningen och vilkenomfattning av skydds- och licensjakt som krävs för att uppnå dessa målsättningar.De övergripande målsättningarna för förvaltningen av grå- och knubbsäl beskrivs ide nationella förvaltningsplaner för arterna som Havs- och vattenmyndigheten(HaV) fastställt. Vidare håller HaV på att ta fram ett nationellt åtgärdsprogram förvikare samt ett åtgärdprogram för knubbsälspopulationen i Kalmarsund.Redovisningen kommer inte att utreda biologiska förutsättningar för jakt i form avbeskattningsmodeller, mm. En översiktlig analys av de biologiska förutsättningarnafinns i HaVs förvaltningsplaner för gråsäl och knubbsäl.Uppdraget omfattar inte andra delar av en effektiviserad skyddsjakt än sådana förändringarsom syftar till att beslutade tilldelningar fylls.Uppdraget omfattar inte att utreda frågan om ett regionaliserat beslutsfattande ifrågor som rör säljakt. Denna fråga utreds av utredningen Översyn av jaktlagstiftningenm.m. (dir 2012:77).Uppdraget omfattar inte en effektiviserad jakt genom att tillåta jakt utanför territorialvattengränseni svensk ekonomisk zon. Denna fråga behandlas av utredningenÖversyn av jaktlagstiftningen m.m. (dir 2012:77).Uppdragets genomförandeNaturvårdsverket har genomfört regeringsuppdraget i projektform. För att underlättasamråd med Havs- och vattenmyndigheten har medarbetare från HaV ingått iprojektets styr- och arbetsgrupper.Arbetet med projektet har huvudsakligen genomförts av personal vid Naturvårdsverketoch Havs- och vattenmyndigheten. Projektet har begärt in olika underlag8

NATURVÅRDSVERKETfrån olika aktörer, som till exempel Naturhistoriska riksmuseet och Svenska jägareförbundet.Naturvårdsverket har arrangerat en hearing för berörda myndigheter och organisationer.Hearingen ägde rum i Stockholm den 7 maj och samlade 25 deltagare. Ianslutning till hearingen arrangerades även ett särskilt samrådsmöte med representanterför berörda länsstyrelser. Därutöver har särskilda samrådsmöten hållits medLänsstyrelsen i Norrbottens län samt Svenska jägareförbundets kustråd.Under arbetet med detta regeringsuppdrag har Naturvårdsverket fått särskilda skrivelserfrån Djurens rätt, Jägarnas riksförbund och Norrbottens kustfiskeråd.Havs- och vattenmyndigheten har i maj 2013 informerat om regeringsuppdragetvid ett möte med HELCOMs grupp för naturskydd och biologisk mångfald(HELCOM HABITAT). 2Redovisningens innehållDenna redovisning består huvudsakligen av tre delar; en bakgrundsdel som beskriverde aktuella sälarterna, myndighetsansvaret för sälförvaltningen, arbetet medförvaltningsplaner och åtgärdsprogram, dagens säljakt i Sverige och våra grannländersamt juridiska förutsättningar och internationella åtaganden. Den andra delenbelyser frågan om licensjakt på säl och innehåller beskrivningar av syftet med licensjakt,juridiska förutsättningar, möjlig utformning av licensjakt samt Naturvårdsverketsslutsatser. Den tredje delen handlar om effektiviserad skyddsjakt isyfte att fylla tilldelningen. Denna del innehåller en genomgång av olika faktorersom kan påverka jaktutfallet och Naturvårdsverkets slutsatser.2 Minutes of the 15 th Meeting of NatureProtection and Biodiversity Group (HELCOM HABITAT)9

NATURVÅRDSVERKETBakgrundSvenska sälarterI svenska vatten finns tre sälarter: gråsäl, knubbsäl och vikare. Fram till medeltidenfanns det även en population av grönlandssäl i mellersta Östersjön 3 . Nedan följeren kortfattad beskrivning av arterna. Mer information om arternas förekomst, utbredningoch hotsituation finns bland annat i Havs- och vattenmyndigheternasförvaltningsplaner för grå- och knubbsäl 4 samt i Artdatabankens faktablad för arterna5 .GråsälGråsälen klassas som livskraftig (LC) av Artdatabanken och är därmed inte en iSverige rödlistad art 6 .I 2007 års rapportering av artens bevarandestatus till EU-kommissionen angavSverige att gråsäl hade ogynnsam bevarandestatus i baltisk region och gynnsambevarandestatus i atlantisk region 7 . Nästa rapportering av bevarandestatus till EUkommissionenkommer att ske senast den 30 juni 2013.Gråsälen förekommer i Norra Atlanten och i Östersjön och utbredningen är uppdeladi tre huvudområden: Västra Atlanten (minst 150 000 djur), Östra Atlanten (130-140 000 djur), samt Östersjön (minst 28 000 djur) Samtliga gråsälsbestånd harpåverkats kraftigt av människan genom århundradena, främst genom jakt men fleraav bestånden har också drabbats av miljögifter, särskilt Östersjöbeståndet. Omfattandejakt och senare stora problem med miljögifter reducerade beståndet under1900-talet till 3 000-4 000 djur i mitten av 1970-talet. 8Antalet gråsälar i Östersjön uppgick till ca 10 000 i början av 2000-talet. I gråsälsräkningarnaår 2012 påträffades cirka 28 000 gråsälar och det totala antalet djuruppskattas 2012 ha varit mellan 35 000 och 40 000 9 . Tillväxttakten uppskattas till8,5 procent med betydande regionala skillnader. Beståndsökningen har sedan mittenav 2000-talet främst skett i mellersta Sveriges skärgårdsområden.3 Se t.ex. http://web.abo.fi/skargarden/2001-4/stora.htm4 Havs- och vattenmyndigheten 2012 a och 2012 b5 Se http://www.artfakta.se/GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced6 Gärdefors, U. (red.) 20107 Sohlman, A. (red.) 20088 Artdatabanken 2011 a9 Härkönen, T. E-post 29 maj 2013]10

NATURVÅRDSVERKETKärnområdet för Östersjöpopulationen finns kring Stockholms skärgård och Åland,och det finns betydligt fler sälar i Bottenhavet och Bottenviken än i södra Östersjön.Ett fåtal gråsälar finns längs den svenska västkusten.Gråsälar rör sig över stora områden och många rör sig över gränsen mellan Sverigeoch Finland. Av detta skäl är det problematiskt att tala om det ”svenska” beståndetsstorlek. Trots detta tyder inventeringsdata på att nära hälften av Östersjöns gråsälaråtminstone periodvis finns i svenska farvatten.KnubbsälDe knubbsälar som förekommer i svenska vatten i Atlanten och södra Östersjön ärinte rödlistade utan bedöms som livskraftiga och populationen i Kalmarsund somsårbar (VU) av Artdatabanken 10 .I 2007 års rapportering av artens bevarandestatus till EU-kommissionen angavSverige att knubbsäl hade ogynnsam bevarandestatus i både baltisk och atlantiskregion 11 . Nästa rapportering av bevarandestatus till EU-kommissionen kommer attske senast den 30 juni 2013.Knubbsälen förekommer på norra halvklotet och uppdelas i fyra underarter. Artenär relativt stationär och förekommer i sex genetiskt väl avgränsade populationer iEuropa. Tre av dessa populationer berör svenska vatten: norska västkusten inklusiveSkagerrak, Kattegatt inklusive sälarna i södra Östersjön, samt Kalmarsund.Gruppen i Kalmarsund är genetiskt mest avvikande.År 2005 räknades det drygt 75 000 knubbsälar i Europa. Av dessa djur påträffades3 660 i Skagerrak, 4 997 i Kattegatt, 581 i södra Östersjön, Skåne och söderut samt477 i Kalmarsund. Dessa siffror är observerade sälar och det verkliga antalet bedömsvara nästan dubbelt så stort (cirka 140 000 i Europa). 12 År 2012 räknades8 881 sälar i Skagerak, Kattegatt och södra Östersjön och antalet djur uppskattadestill 15 700. Den genomsnittliga årliga tillväxten under perioden 2002-2012 varcirka 9 %. 13 År 2012 räknades 900 knubbsälar i Kalmarsundspopulationen och dettotala antalet djur beräknades vara 1 380. 14Under år 1988 drabbades flera av de europeiska populationerna av ett virus somdödade upp till 50-60 % av bestånden. Under sommaren 2002 kom ett nyttutbrott och den totala populationen i Sverige/Norge/Danmark minskade10 Gärdefors, U. (red.) 201011 Sohlman, A. (red.) 200812 Artdatabanken 2011 a13 Härkönen, T. E-post 29 maj 2013.14 Härkönen, T. E-post 29 maj 2013.11

NATURVÅRDSVERKETfrån drygt 20 000 djur till cirka 10 000. Populationen har nu återhämtat sig 15 .VikareVikarens svenska förekomst i Östersjön klassas som när hotad (NT) av Artdatabanken16 .I 2007 års rapportering av artens bevarandestatus till EU-kommissionen angavSverige att vikare hade ogynnsam bevarandestatus i baltisk region 17 . Nästa rapporteringav bevarandestatus till EU-kommissionen kommer att ske senast den 30 juni2013.Vikaren är en högarktisk cirkumpolär art. Vikaren finns även kvar som ishavsrelikteri Östersjön samt i några stora insjöar och har taxonomiskt status som underarter18 . Östersjöpopulationen har tre delpopulationer i Bottniska viken, Finska vikenrespektive Rigabukten som dock inte är genetiskt skilda.Östersjövikaren har minskat kraftigt sedan förra sekelskiftet. Ett högt jakttryck följtav en förhöjd sterilitet ledde till en populationskrasch. Under 1900-talets fyra förstadecennier pressades beståndet ned till 25 000 djur. Fortsatt högt jakttryck höll kvararten på denna nivå fram till början av 1960-talet. Därefter skedde en kraftig nedgångorsakad av ökad sterilitet och populationen beräknades som lägst uppgå tillcirka 5 000 djur år 1985. I slutet av 1980-talet ökade fertiliteten hos vikarehonor,vilket ledde till en uppgång i populationen och totalantalet beräknades år 2013 varamellan 8750 och 11 700 djur. Tillväxthastigeten under perioden 1988-2013 var 4,6procent, vilket är lägre än för de andra sälarterna. 19Mycket tyder på att över 30 procent av vikaresälarna är sterila på grund av miljögiftspåverkan.Vidare är arten för sin reproduktion beroende av stabil is, där honornaföder under februari-mars och diar kuten under 3-8 veckor. 20MyndighetsansvaretHavs- och vattenmyndighetenHavs- och vattenmyndigheten (HaV) har det övergripande ansvaret för sälförvaltningeni Sverige. Myndigheten har bland annat fastställt förvaltningsplaner för gråochknubbsäl. Ansvaret för övervakningen av Sveriges sälarter delas mellan HaV15 Havsmiljöinstitutet 201216 Gärdefors, U. (red.) 201017 Sohlman, A. (red.) 200818 . Artdatabanken 2011 b19 Härkönen, T. E-post 29 maj 201320 Artdatabanken 2011 b12

NATURVÅRDSVERKEToch Naturvårdsverket. Inom den nationella miljöövervakningen ansvarar HaV förövervakningen av beståndsutvecklingen. HaV fördelar viltskademedel för säl tillberörda länsstyrelser.Naturvårdsverket och HaV ansvarar inom respektive myndighets ansvarsområde(land/vatten) för att ta fram allmänna råd, handböcker och riktlinjer och annat vägledningsmaterial,samordna nationella inventeringar och utredningar samt svararför annan utvecklingsverksamhet, samt har rätt att överklaga beslut som avses i 7kap. miljöbalken.NaturvårdsverketNaturvårdsverkets ansvar i sälförvaltningen gäller främst beslut om jakt på säl.Inom ramen för den nationella miljöövervakningen ansvarar verket för övervakningav hälsotillstånd och patologi.Naturvårdsverket och HaV ansvarar inom respektive myndighets ansvarsområde(land/vatten) för att ta fram allmänna råd, handböcker och riktlinjer och annat vägledningsmaterial,samordna nationella inventeringar och utredningar samt svararför annan utvecklingsverksamhet, samt har rätt att överklaga beslut som avses i 7kap. miljöbalken. Naturvårdsverket svarar ensamt för en allmän systemöverblicköver områdesskyddet, för nationella förteckningar och register över skyddade områden,förvärvar och förvaltar de områden som staten köper in för naturvårdsändamålsamt godkänner intrångsersättningar,JordbruksverketJordbruksverket har ansvar för frågor som rör handel med sälprodukter. Vidare ärJordbruksverket nationellt ansvarig myndighet för stöd till vattenbruksföretag,inklusive stöd för att skydda en odling mot sälskador.LänsstyrelsenLänsstyrelsen har det regionala ansvaret för att utveckla fiskerinäringen. Länsstyrelsenbeviljar bidrag till licensierade yrkesfiskare så att de kan investera i sälsäkrafiskeredskap. Yrkesfiskare kan också få ersättning för de skador som sälar orsakarpå deras redskap och fångst.Länsstyrelsen kan med stöd av miljöbalken besluta om att inrätta sälskyddsområden.Länsstyrelsen inrättar även naturreservat och fastställer föreskrifter för reservatet.Länsstyrelsen ger tillstånd att bedriva jakt på allmänt vatten. I samband med deårliga nationella skyddsjaktsbesluten för grå- och knubbsäl avlyser länsstyrelsenjakten när tilldelningen fyllts eller jakttiden löpt ut. I jaktbesluten anges att länsstyrelsenäven bör redovisa till Naturvårdsverket vilka effekter skyddsjakten haft påsälskadornas omfattning samt övriga erfarenheter från skyddsjakten.13

NATURVÅRDSVERKETKustbevakningenKustbevakningen tar emot anmälan om säl som fälls vid de stora årliga skyddsjakternapå gråsäl och knubbsäl. Myndigheten administrerar en telefonsvarare medaktuell information om återstående tilldelning vid dessa jakter. I övrigt ska Kustbevakningeni den utsträckning som följer av föreskrifter, och i förekommande fallefter överenskommelse med annan myndighet, bedriva tillsyns- och kontrollverksamheti fråga om bl. a. jakt.Naturhistoriska riksmuseetNaturhistoriska riksmuseet bedriver forskning på landets tre sälarter. Museet utförpå Havs- och vattenmyndighetens uppdrag beståndsövervakning av våra sälarter.Vidare utför museet på Naturvårdsverkets uppdrag en patologisk övervakning avsälstammarna.Förvaltningsplaner och åtgärdsprogramNär det gäller våra tre sälarter gråsäl, knubbsäl och vikare, plus den genetiskt avskildaknubbsälspopulationen i Kalmarsund är i nuläget gråsälen och knubbsälenpå västkusten aktuella i nyligen framtagna förvaltningsplaner, medan åtgärdprogramför hotade arter håller på att tas fram för vikare och knubbsälspopulationen iKalmarsund.Åtgärdsprogram för hotade arter och deras genomförande är en del av arbetet föratt uppnå gynnsam bevarandestatus för sådana hotade arter och naturtyper som intekan säkerställas genom pågående åtgärder för hållbar mark- och vattenanvändningoch befintligt områdesskydd.De övergripande målen enligt förvaltningsplanerna är att de aktuella sälarterna/populationernaska ha gynnsam bevarandestatus och dess påverkan på människansintressen ska vara neutral eller positiv. Bevarandemålet för gråsäl i Östersjönoch knubbsäl i västerhavet kan i dagsläget anses uppfyllt men påverkan på människansintressen anses inte enhälligt som neutral eller positiv. Därför bör sälensbetydelse som resurs förtydligas och värderas för att kunna motivera satsningar pååtgärder. Åtgärder som kan öka sälens värde och skapa en bättre relation mellan säloch människa. Förvaltningen ska vara adaptiv, vilket kan innebära att man följerupp och gör utvärderingar och uppdaterar planerna efter ny kunskap om blandannat populationsutveckling och hälsostatus.SäljaktSäljakt i SverigeNaturvårdsverket beslutar om skyddsjakt på säl i Sverige. Innan beslut tas ska verkethöra Havs- och vattenmyndigheten. Besluten är dels årligt återkommande om14

NATURVÅRDSVERKETregional skyddsjakt på gråsäl och knubbsäl, dels beslut om specifik skyddsjakt påsamtliga arter i samband med en specifik skadesituation.De årliga besluten om regional skyddsjakt på gråsäl tas på Naturvårdverkets initiativoch omfattar merparten av svenskt territorialvatten från Norrbottens län tillMönsterås och Borgholms kommuner i Kalmar län. Under åren 2009 till 2011 samt2013 beslutade Naturvårdsverket även om motsvarande skyddsjakt på knubbsäl påvästkusten.Utöver de årligen återkommande skyddsjakterna på myndighetens initiativ beslutarNaturvårdsverket, efter ansökan från den skadelidande, om specifik skyddsjakt isamband med en specifik skadesituation. Denna specifika skyddsjakt, i detta uppdragnämnd ”specifik skyddsjakt”, kan innebära att till exempel en yrkesfiskare fårtillstånd att bedriva jakt från båt i närheten av sina fiskeredskap. Den specifikaskyddsjakten kan gälla samtliga tre sälarter. Skyddsjakt på vikare är dock relativtovanlig, se tabell. Omfattningen av den svenska säljakten framgår av figur 1 och 2.Figur 1. Regional skyddsjakt på gråsäl och knubbsäl 2003-2012.15

NATURVÅRDSVERKETFigur 2. Specifik skyddsjakt på säl 2003-2012.INTE ALLA TILLDELADE SÄLAR FÄLLSDet är relativt ovanligt att beslutad tilldelning fylls vid jakt på säl. Som exempelkan nämnas att det i samband med Naturvårdsverkets beslut om regional skyddsjaktpå gråsäl åren 2003-2012 inte något år fällts mer än 63 procent av tilldelningen.Vid den regionala skyddsjakten på knubbsäl har en större del av tilldelningenfyllts och jaktutfallet, i form av rapporterat fällda sälar i förhållande till tilldelningenhar åren 2009 till 2011 varit 108, 53 respektive 98 procent.Av figur 3 framgår det sammanlagda jaktutfallet för alla skyddsjaktbeslut och arterunder åren 2003-2012. För mer detaljerad information hänvisas till tabellerna ibilaga 3.16

NATURVÅRDSVERKETFigur 3. Jaktutfall i procent vid skyddsjakt på säl 2003-2012.Säljakt i våra grannländerJakt på säl förekommer i flera av våra grannländer. Nedan följer en kort sammanfattningav säljakten i Norge, Danmark, Finland, Åland och Estland. För mer informationom säljakt i våra grannländer, se bilaga 2.Tabell 1 visar olika sälarters förekomst i grannländerna. Landskapet Åland hargenom sitt självstyre lagstiftningsbehörighet inom de flesta områden, och i frågorsom gäller säl, såsom jakttillstånd, fredningstid och sälskyddsområden, har Ålandnärmast status som enskild stat med egen lagstiftning och förvaltning 21 . Ålandbehandlas därför i detta sammanhang som ett eget land.I Norge lever gråsäl och knubbsäl längs kusten under hela året, medan grönlandssäloch vikare ibland kan röra sig söderut från ishavet, längs Norges kust, för att sökaföda. Grönlandssäl kan även vid sällsynta tillfällen göra massmigrationer till Norgeskust 22 . I Finland förekommer utöver östersjövikare även saimenvikare, en sötvattenlevandeunderart som endast påträffas i sjön Saimen 23 .21 Förvaltningsplan för gråsälen på Åland. Mariehamn den 20 december 200722 Fiskeridepartementet: www.fiskeridepartementet.no23 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200717

NATURVÅRDSVERKETTabell 1. Förekomst av olika sälarter i Danmark, Norge, Finland, Åland och Estland.LänderArt Danmark Norge Finland Åland EstlandÖstersjövikare x x xSaimenvikareKnubbsäl x xGråsäl x x x x xVikareGrönlandssälxxxSÄLJAKTENS HISTORIASäljakten har i flera av länderna utgjort en viktig näringsgren under flera sekler.Stort jakttryck har i kombination med miljögifter lett till att sälarna varit näst intillutdöda inom de flesta områden. Gråsäl, knubbsäl och östersjövikare blev sedanskyddade inom vissa områden och under vissa perioder, vilket under senare år harlett till att populationerna har ökat. I samtliga länder ställer de ökade sälpopulationernatill med problem för fiskerinäringen, vilket har lett till att länderna på olikasätt försöker lösa detta problem. Sälpopulationerna bedöms i vissa länder varatillräckligt starka för att skyddsjakt ska kunna vara en lämplig lösning för att reduceraskadorna på fiskerinäringen.Skyddsjakt på säl förekommer i följande länder:• Norge: gråsäl och knubbsäl, vikare och grönlandssäl längs norska kusten• Finland: gråsäl och östersjövikare. För vikare beviljas endast licenserför skyddsjakt i närheten av fiskeredskap med dispens som gäller i tvåveckor åt gången 24• Åland: gråsäl och östersjövikare. Vikare förekommer i begränsad utsträckningpå Åland, men jaktlicenser för vikare kan beviljas för att förebyggaskador för yrkesfisket 25• Danmark: reglering för skyddsjakt på knubbsäl finns, men det har intebeviljats några licenser för skyddsjakt under de senaste fem åren 26 . Förgråsäl beviljas inga licenser 27• Estland: inte tillåtet. En ny jaktlag och en ny förvaltningsplan för gråsälär under beredning och i samband med detta diskuteras skyddsjakt28 .24 Muntlig kommentar: Stefan Pellas, jaktchef, Finlands viltcentral, 2013-03-1425 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200726 Muntlig kommentar: Mats Bank-Mikkelsen, viltkonsulent på Naturstyrelsen, 2013-03-1327 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark28 Muntlig kommentar: Murel Truu, koordinator för arters åtgärdsprogram på Milöstyrelsen i Estland,2013-03-1418

NATURVÅRDSVERKETFÖRVALTNINGFlera av länderna har förvaltningsplaner 29,30,31,32 för säl där målet är att stammarnaska vara livskraftiga och ha gynnsam bevarandestatus. Samtidigt försöker fleraländer reglera de växande sälpopulationerna för att reducera problemen som sälarnaskapar för fiskerinäringen. Myndigheterna bestämmer årligen tilldelningar förskyddsjakten som baseras på beståndens storlek och förvaltningsplanerna.REGLERING AV JAKTENI samtliga länder där jakt på säl bedrivs krävs någon form av registrering av jägarnaeller beviljade jaktlicenser från ansvarig myndighet. I Finland anordnas särskildautbildningar i säljakt (samma som förekommer i Sverige). Dessa är frivilliga, menär mycket välbesökta och det uppskattas att över90 procent av de som jagar säl har genomgått utbildning 33 . I tabell 2 visas reglersom gäller för säljakt Danmark, Norge, Finland och Åland.Tabell 2. Regler för säljakt i Danmark, Norge, Finland och Åland.Reglering av jaktenLänderTillåten ammunition(motsv.svenska klass 1/klass 2)Jakt från båtmed motornigångFällor för sälInrapporteringav fångstDanmark klass 1 ja nej jaNorge klass 1 nej nej jaFinland klass 1 och 2 nej ja jaÅland klass 1 och 2 nej nej jaI samtliga länder är sälarna fredade under vissa tider. Fredningstiderna varierar iomfattning, men i alla länder är sälarna fredade under kutningsperioden. Samtligaländer har även fredade områden där jakt på säl är förbjuden.29 Danmark: förvaltningsplan för knubbsäl och gråsäl:www.naturstyrelsen.dk/Udgivelser/Aarstal/2005/Forvaltningsplansael.htm30 Norge: förvaltningsplaner för gråsäl och knubbsäl : www.fiskeridir.no/fiske-og-fangst/sjoepattedyr31 Finland: förvaltningsplan för gråsäl och östersjövikare:http://www.mmm.fi/sv/index/amnesomraden/fiske_vilt_renar/Viltvard/forvaltningsplaner/forvaltningsplanenforostersjonssalstammar.html32 Åland: förvaltningsplan för gråsäl:www.regeringen.ax/naringsavd/skogsbruksbyran/jaktochviltvard/information.pbs33 Muntlig kommentar: Stefan Pellas, jaktchef, Finlands viltcentral, 2013-03-1419

NATURVÅRDSVERKETInternationella åtaganden och juridiska ramarInternationella konventionerHELCOMUnder fyra decennier har det mellanstatliga samarbetet i Helsingforskommissionen(HELCOM) arbetat med att skydda Östersjöns marina miljö. Samarbetet omfattarDanmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Sverigeoch EU-kommissionen. Konventionen omfattar för svensk del Östersjön, Öresundoch Kattegatt. Sedan 2007 arbetar länderna med att genomföra Östersjöns aktionsplan,Baltic Sea Action Plan.Ett hårt jakttryck under första hälften av 1900-talet samt senare kraftig miljögiftsbelastningav framför allt PCB gjorde att situationen för sälarna i Östersjön underandra hälften av 1900-talet såg mörk ut. HELCOMs rekommendation om skydd avsäl (9/1) tillkom 1988 och enligt denna förbjöds all form av jakt. Under 1990-taletskedde en snabb ökning av främst gråsäl i Östersjön och detta vållade svåra problemför fiskare i de norra delarna av Östersjön. Skyddsjakt på gråsäl infördes iFinland 1998 och Åland 1999 och år 2001 även i Sverige. I och med detta krävdesen revision av rekommendationen, så att det skulle finnas utrymme för viss jakt påsäl.HELCOM genomförde 2005 i samarbete med EU-kommissionen och ICES (InternationalCouncil for the Exploration of the Sea) en workshop i Sigtuna med syfteatt få medlemsländerna att enas om riktlinjer för förvaltningsplaner för sälpopulationernai Östersjön. Vid detta tillfälle beslutades om gemensamma principer förförvaltningen av sälarna i Östersjön, vilket blev ett genombrott och banade vägenför det fortsatta arbetet med att nå konsensus kring en ny rekommendation.Efter mycket hårda förhandlingar togs ett nytt rekommendationsförslag fram i maj2006. Sverige är sedan 2003 Lead Country för sälrekommendationen. Den nyarekommendationen (27-28/2) om förvaltningen av säl i Östersjön behandlar frågorsom populationsstorlek, utbredning och hälsostatus samt drar upp gemensammaprinciper för förvaltning. I rekommendationen är inte längre jakt på säl förbjuden.Rekommendation för bevarande av sälHaV är ansvarig för HELCOM HABITAT där arbetet med gemensam sälförvaltningnu bedrivs inom sälgruppen (HELCOM SEAL) och i tre team fokuserade påpopulationsstorlek, utbredning och hälsostatus. Inom såväl HELCOM HABITATsom HELCOM SEAL är HaV representerad och Naturhistoriska Riksmuseets sälexperteringår i de tre arbetsgrupperna i HELCOM SEAL.HELCOMs rekommendation 27-28/2 Conservation of seals in the Baltic Sea areabygger på tre övergripande förvaltningsprinciper där det långsiktiga målet ska varaatt:20

NATURVÅRDSVERKET• Populationernas storlek ska tillåtas öka mot de antal som ekosystemet kanupprätthålla (carrying capacity = K).• Utbredningen av populationerna ska långsiktigt tillåtas expandera till lämpligaföryngringsområden i hela Östersjön.• Hälsostatusen ska vara så god så att populationernas fortlevnad säkerställs.Enligt HELCOMs rekommendation ska medlemsländerna utarbeta nationella förvaltningsplanersom bygger på de övergripande förvaltningsprinciperna. I förvaltningsplanenkan undantag från de gemensamma förvaltningsprinciperna, till exempelskyddsjakt på skadegörande individer, tas upp.I rekommendationen har fem enheter för gemensam förvaltning av Östersjöns sälpopulationeridentifierats:1. knubbsälar i Östersjön (Sverige)2. knubbsälar i sydvästra Östersjön inklusive Kattegatt (Danmark, Tyskland,Polen, Sverige)3. vikare i Bottenhavet (Sverige och Finland)4. vikare i Sydvästra skärgårdshavet, Finska viken, Rigabukten (Finland, Estland,Lettland, Ryssland)5. gråsäl i Östersjön (alla medlemsstater).För populationsstorleken anges tre referensnivåer:• Limit reference level som är den biologiskt säkra nivå som krävs för attupprätthålla ett livskraftigt bestånd.• Precautionary approach level som är den nivå där populationen har sinmaximala tillväxt.• Target reference level som är den nivå där tillväxten börjar plana ut ochpopulationen närmar sig carrying capacity.De olika referensnivåerna åskådliggörs i figur 4 i förhållande till en kurva över entänkt populationsutveckling.21

NATURVÅRDSVERKETFigur 4. Referensnivåer enligt HELCOMs rekommendation. Kurvan visar principiellthur populationsstorleken (y-axeln) av gråsäl utvecklas med tiden (x-axeln).Referensnivåer enligt HELCOMs rekommendation anges på y-axeln. Kriterier förmedgivande av jakt anges i diagrammet. 34HELCOM rekommenderar vidare:• Populationer som ligger under limit reference level bör inte utsättas för jakteller på annat sätt dödas avsiktligt.• Populationer mellan limit reference level och precautionary approach levelkan jagas om populationen har en långsiktigt positiv trend.• Populationer mellan precautionary approach level och target reference levelsamt över target level kan jagas så länge som det inte äventyrar deövergripande förvaltningsprincipernas långsiktiga mål.Ännu har inte länderna kunnat enas om att fastställa referensnivåer och diskussionernaom dessa pågår i HELCOM HABITAT och HELCOM SEAL 35 .34 Havs- och vattenmyndigheten 2012 a35 Se till exempel punkt 4.7 ff i Minutes of the Fifth Meeting of Ad Hoc HELCOM Seal Expert Group(HELCOM SEAL) och punkt 4.1 ff i Minutes of the Sixth Meeting of Ad Hoc HELCOM Seal ExpertGroup (HELCOM SEAL)22

NATURVÅRDSVERKETBERNKONVENTIONENI Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturligalivsmiljöer (Bern 1979) finns de skandinaviska sälarterna upptagna i bilagaIII, Skyddade djurarter (Protected fauna species).Artikel 2 förskriver att de anslutna parterna ska vidta nödvändiga åtgärder för attupprätthålla beståndet av vild flora och fauna på, eller anpassat till, en nivå sommotsvarar ekologiska, vetenskapliga eller kulturella krav med hänsyn taget tillekonomiska och rekreationsmässiga krav och av underarters och varianters lokalabehov.Enligt konventionens artikel 7 ska de anslutna staterna vidta lämpliga och nödvändigalegislativa och administrativa åtgärder för att säkra skyddet av de vilda djurartersom anges i bilaga III.Varje nyttjande (exploitation) av de vilda djur som upptagits i bilaga III ska reglerasi syfte att förhindra hot mot beståndet och med hänsyn till kraven i artikel 2.Åtgärder som ska vidtas är:a) fredningstider och/eller andra rättsliga åtgärder för att reglera nyttjandeb) tidsbegränsade eller areella förbud mot nyttjande som är lämpliga för attåterskapa en gynnsam bevarandestatusc) lämplig reglering av försäljning, hållande för avsalu, transport för försäljningeller utbjudande till försäljning av levande eller döda vilda djur.Artikel 8 föreskriver att avseende fångst eller dödande av de vilda arter som anges ibilaga III och när undantag i enlighet med artikel 9 är tillämpliga på arter somanges i bilaga II (strikt skyddade djurarter) så ska de anslutna parterna förbjuda allaurskiljningslösa metoder för fångst och dödande och metoder som kan orsaka lokalutrotning eller allvarlig störning av beståndet av en art, särskilt metoder som upptagitsi bilaga IV. De undantag som anges i artikel 9 motsvaras av art- och habitatdirektivetsartikel 16 och svenska jaktförordnigens 23 a §. De metoder som anges ibilaga IV motsvaras av art- och habitatdirektivets artikel 15 och svenska jaktförordningensbilaga 5.CITESCITES (Convention of International Trade in Endangered Species) eller Washingtonkonventionenär en internationell konvention som syftar till att skydda utrotningshotadearter av djur och växter genom att kontrollera den internationella handelnmed exemplar av arterna. CITES uppställer en lista där olika djur och växterrankas på grund av deras sårbarhet. Konventionen infördes 1997 i EUlagstiftningengenom kommissionens förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av23

NATURVÅRDSVERKETarter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Förordningen ärändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 1158/2012.De sälarter som förekommer i Sverige finns inte upptagna i 2012 års bilagor tillEU:s citesförordning 36 . Endast två sälarter, nämligen munksäl och sydlig sjöelefant,som alltså inte förekommer i Sverige, finns upptagna i dessa bilagor.EU-rättART- OCH HABITATDIREKTIVETDe svenska sälarterna gråsäl, knubbsäl och vikare (phocidae, öronlösa sälar) finnsupptagna i art och habitatdirektivets 37 bilaga 2 och 5.Direktivets bilaga 2 förtecknar djur- och växtarter av gemenskapsintresse vilkasbevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses. För dessa arter gäller attbevarandet av deras habitat är den viktigaste faktorn för att garantera fortlevnadoch välbevarande. Skydd och skötsel av området innefattar inte bara upprätthållandetav livsmiljöer för arten utan också återställande av sådana.Direktivets bilaga 5 förtecknar djur- och växtarter av gemenskapsintresse för vilkainsamling i naturen och exploatering kan bli föremål för förvaltningsåtgärder. Ibilagan förtecknas sådana arter som är föremål för nyttjande och som därför riskeraratt få försämrad bevarandestatus. Art- och habitatdirektivets artikel 14 föreskriveratt staterna om de anser det nödvändigt ska vidta åtgärder för att säkerställa attinsamling i naturen och exploatering av exemplar av de arter som finns förtecknadei bilaga 5 är förenligt med uppehållandet av en gynnsam bevarandestatus.Förslag på åtgärder enligt artikel 14 är:• reglering av tillträde till vissa områden• tillfälligt eller lokalt förbud mot insamling av exemplar och exploateringav vissa populationer• reglering av perioder eller metoder för insamling av exemplar,• tillämpning, vid insamling av exemplar, av jakt- och fiskereglersom tar hänsyn till bevarandet av sådana populationer• införande av ett system med tillstånd för insamling av exemplareller införande av kvoter• reglering av köp, försäljning, utbjudande för försäljning och förvaringeller transport i syfte att sälja exemplar36 Kommissionens förordning (EU) nr 1158/2012 av den 27 november 2012 om ändring av rådetsförordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handelnmed dem.37 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur ochväxter.24

NATURVÅRDSVERKET• uppfödning i fångenskap av djurarter och artificiell uppförökningav växtarter under strikt kontrollerade förhållanden, i syfte attminska insamlingen av exemplar i naturen• bedömning av effekterna av de vidtagna åtgärderna.EU-kommissionen har inte publicerat någon vägledning om tillämpningen av artikel14.Listningen av de svenska sälarterna i bilaga 5 innebär i sig inte ett förbud mot jakt.Som exempel kan nämnas att de i bilagan upptagna arterna mård och skogshare ärföremål för allmän jakt enligt jaktförordningen.Direktivets artikel 15 a föreskriver att vid fångst eller dödande av de arter somfinns förtecknade i bilaga 5 a och i de fall där undantag i enlighet med artikel 16görs i fråga om insamling, fångst eller dödande skall medlemsstaterna förbjudaanvändning av alla icke-selektiva metoder som lokalt kan medföra att populationerav en art försvinner eller utsätts för en allvarlig störning, särskilta) användning av de metoder för fångst och dödande som finns förtecknade ibilaga 6 a,b) varje form av fångst eller dödande från de transportmedel som anges i bilaga6 b.De metoder och de transportmedel som räknas upp i direktivets bilaga 6 a och 6 bmotsvarar helt den uppräkning som finns i svenska jaktförordningens bilaga 5 omförbjudna medel och metoder för fångst och dödande av bl.a. sälar (dvs. vilt som ibilaga 1 till artskyddsförordningen markerats med F jfr 10 § jaktförordningen). Demedel som kan vara aktuella vid säljakt är:• artificiella ljuskällor• anordningar för belysning av målet• nattriktmedel med elektronisk bildförstärkare eller bildomvandlare• sprängämnen• nät med icke-selektivt urförande eller icke-selektiv användning av nät• fällor med icke-selektivt utförande eller icke-selektiv användning av fällor• gift eller beten som innehåller gift eller bedövningsmedel• halv- eller helautomatiska vapen med magasinskapacitet som överstiger tvåpatroner.Bestämmelserna i direktivets artikel 15 a) och b) är därmed genomförda i svensklagstiftning.25

NATURVÅRDSVERKETEUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 1007/2009 AVDEN 16 SEPTEMBER 2009 OM HANDEL MED SÄLPRODUKTERFörordningen syftar enligt artikel 1 till att fastställa harmoniserade regler för saluföringav sälprodukter. Med sälprodukter menas alla produkter, bearbetade ellerobearbetade, som kommer från eller som utvunnits från sälar, såsom kött, olja,späck, organ, obehandlade och behandlade skinn och andra produkter av skinn.Generellt kan konstateras ett de sälprodukter som enligt förordningen kan komma ifråga för handel är sådana som hänför sig till traditionell jakt bedriven av inuitsamhällenoch andra ursprungsbefolkningar och som bidrar till deras självhushållning.Inuiter är personer som fötts i inuiternas hemland – dvs. de arktiska och subarktiskaområden där inuiterna, i nutid eller av hävd har rättigheter och intressen i egenskapav ursprungsbefolkning och som erkänns av inuiterna som medlem av deras folk.Saluförande är att mot betalning införa varor på gemenskapsmarknaden och därigenomtillhandahålla dessa till tredje part. Att saluföra sälprodukter ska vara tillåtetendast om sälprodukterna härrör från den traditionella jakt som inuitsamhällenaoch andra ursprungsbefolkningar bedriver och som bidrar till deras självhushållning.Import av sälprodukter kan vara tillåten om den är av tillfällig art och uteslutandebestår av varor för resenärers eller deras familjers personliga bruk.Saluförande av sälprodukter är också tillåten om produkterna är baserade på biprodukterfrån jakt som regleras i nationell lagstiftning och vars enda syfte är en hållbarförvaltning av marina resurser. Saluförande av sådana produkter får bara tillåtasom det sker utan vinstsyfte. Produkterna får inte vara av sådan art eller förekommai sådan mängd att det kan förmodas att de saluförs i kommersiellt syfte.Medlemsstaterna får inte förhindra att sälprodukter som uppfyller villkoren i förordningensaluförs.I den svenska lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter som kompletterarEuropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 föreskrivs att Jordbruksverkethar tillsyn över efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning.Tillsynsmyndigheten har rätt att begära in upplysningar, ta del av handlingar,få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där det kan antas attprodukter som är, eller kan vara, av säl förvaras i försäljningssyfte eller bjuds ut tillförsäljning (3 §). Myndigheten får meddela förelägganden som behövs för att EGförordningenoch lagen ska följas (5 §) och ta hand om och på ägarens bekostnadförstöra en sälprodukt som saluförs eller uppenbart är avsedd att saluföras i stridmot EG-förordningen.Lagen har också bestämmelser om bötesstraff för den som med uppsåt eller av grovoaktsamhet bryter mot EG-förordningen genom att saluföra sälprodukter i strid motartikel 3 i förordningen (8 §) och hänvisning till lagen (2000:1225) om straff förvarusmuggling när det gäller olaga import av sälprodukter26

NATURVÅRDSVERKETFörordningen (2010:1491) om handel med sälprodukter innehåller bemyndigandenför vissa länsstyrelser att utfärda intyg (2 §) och för Jordbruksverket att meddelaverkställighetsföreskrifter (4 §).Svensk rättLICENSJAKT OCH SKYDDSJAKTBegreppen licensjakt och skyddsjakt har sin grund i 29 § jaktlagen (1987:259) somföreskriver att regeringen får meddela föreskrifter om bland annat tillstånd till jaktunder en särskild jakttid (licens) och tillstånd till jakt för att förhindra skador avvilt.Det finns ingen formell definition av dessa två sorters jakt. Allmänt vedertagnabegrepp är dock licensjakt för jakt efter tillstånd under särskild jakttid och skyddsjaktför jakt efter tillstånd för att förhindra skador orsakade av vilt.Enligt 9 b § jaktförordningen ska det i beslutet anges1. vilka arter som berörs och antalet djur som får fällas,2. vilka medel och metoder som får användas,3. vilken tid och vilket område som avses,4. de villkor som i övrigt behövs för att så långt som möjligt undvikaskador eller olägenheter ab betydelse för den berörda artens beståndoch5. den kontroll som kommer att ske.LicensjaktLicensjakten är reglerad i jaktförordningen (1987:905). Till exempel föreskrivs i 33§ jaktlagen att jakt på älg får ske efter licens av länsstyrelsen och inom ett av länsstyrelsenregistrerat licensområde. Licens av länsstyrelsen innebär att myndighetenbeslutar hur många älgar som får fällas på ett visst område. Licensen kan ävenreglera fördelning av djur med avseende på av olika kön och ålder. Dessutom finnsälgskötselområden som registrerats av länsstyrelsen och inom vilka jakt på älg fårske utan licens (3 §). Jakten får ske under de tider som anges i bilaga 2 till jaktförordningen.Liknande bestämmelser finns för kronhjort.Licensjakt på stora rovdjur skiljer sig från licensjakten efter älg genom att denomfattar ett antal djur som får fällas inom ett större område, utan hänsyn till markägarstruktur.Jakten får bedrivas enskilt och fällda djur rapporteras till länsstyrelsen.När samtliga djur är fällda avlyses jakten. Licensjakten efter stora rovdjur harsin grund i undantaget i art- och habitatdirektivets artikel 16.1 e.I 23 c och 23 d §§ jaktförordningen regleras förutsättningar för licensjakt på björn,varg, järv och lo. Förutsättningarna är att det inte finns någon annan lämplig lösningoch att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatushos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara27

NATURVÅRDSVERKETlämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivtoch under strängt kontrollerade former.Om förutsättningarna i 23 c § jaktförordningen är uppfyllda får Naturvårdsverketbesluta om licensjakt enligt 23 d §. De arter som kan komma ifråga för licensjakt ärbjörn, varg, järv och lo.Någon möjlighet att besluta om licensjakt på säl finns inte i regelverket idag.SkyddsjaktEnligt 7 § jaktlagen får den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jaktom det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för trafikolyckoreller för allvarliga skador av vilt och för att förebygga eller minska dessa risker.I beslutet ska bestämmas hur jakten ska bedrivas och om den ska ske genom jakträttshavarensförsorg, om han har åtagit sig det, eller genom särskilt utsedda jägare.I beslutet ska också bestämmas hur det ska förfaras med djur som dödas ellerfångas vid jakten.Av 7 § jaktlagen framgår att jakt får beslutas om det är viltbeståndets storlek somär orsak till risker för trafikolyckor eller andra allvarliga skador. Om skaderiskenhar sin grund i att det finns ett alltför stort antal individer av en art inom ett områdebör jakten inriktas på att minska detta antal. Detta kan då ske genom skyddsjakt.Enligt 24 § jaktförordningen prövas frågor om jakt enligt 7 § jaktlagen av Naturvårdsverketnär det gäller jakt på björn, varg, järv, lo eller säl samt efter rovfåglaroch ugglor. Beslut om jakt på säl kan dock fattas först efter att verket hört Havsochvattenmyndigheten.Förutsättningarna för skyddsjakt regleras i 23 a § jaktförordningen som har sittursprung i Art- och habitatdirektivets artikel 16:1 och paragrafens formuleringar ärmycket lika artikeln:23 a § Om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårarupprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturligautbredningsområde får beslut om jakt som avses i 23 b, 24, 25 och 29 §§ meddelas1. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skälsom har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker avsocial eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenserför miljön,2. av hänsyn till flygsäkerheten,3. för att förhindra allvarlig skada särskilt på gröda, boskap, skog,fiske, vatten eller annan egendom eller4. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådanadjur eller växter.28

NATURVÅRDSVERKETEtt beslut som avses i första stycket får även avse rätt att göra ingrepp i fåglars boneller förstöra fåglars ägg.Beslut om skyddsjakt på säl får ske enligt 23 b § jaktförordningen. Naturvårdsverketfår besluta på eget initiativ eller efter ansökan av den som riskerar att drabbasav skada. Förutsättningarna i 23 a § ska vara uppfyllda och något eller några av desyften med jakten som uppräknas i paragrafen ska överensstämma med det aktuellafallet. Även här gäller kravet att höra Havs- och vattenmyndigheten om beslutetgäller jakt på säl.Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på säl efter ansökan från enskild brukarsom regel fattas med stöd av 23 b § medan verkets beslut om regional skyddsjaktpå myndighets initiativ fattas med stöd av 24 § jaktförordningen.ARTSKYDDSFÖRORDNINGEN (2007:845)Gråsäl, vikare, och knubbsäl är upptagna i bilaga 1 till artskyddsförordningen, ochhar markerats med bokstäverna S, B och F. Detta innebär att arterna förekommer iSverige och att de är upptagna i bilagorna 2 och 5 till art- och habitatdirektivet. Attarterna är upptagna i bilagorna innebär att arterna har sådant intresse ur EUperspektivatt bevarandeområden behöver utses och att insamling i naturen ochexploatering kan bli föremål för särskilda förvaltningsåtgärder.Artskyddsförordningens 5 § förbjuder ifråga om vilt levande djurarter som i bilaga1 har markerats med bl.a. bokstaven F att för fångst eller dödande använda medeleller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra populationen försvinnereller utsätts för allvarlig störning. Vidare förbjuds fångst eller dödande frånmotorfordon i rörelse eller från flygplan. Motsvarande bestämmelser finns i jaktförordningens10 § med hänvisning till bilaga 5. I denna paragraf föreskrivs ävenatt i fråga om vilt som i artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, neller F är det förbjudet att för fångst eller dödande använda medel eller metodersom anges i bilaga 5 till jaktförordningen. Artskyddsförordningen undantar därförfångst eller dödande av fåglar eller däggdjur och hänvisar till bestämmelserna ijaktlagen och jaktförordningen.29

NATURVÅRDSVERKETLicensjakt på sälFörutsättningar för licensjakt på sälLicensjaktens övergripande syfteGrunderna för beslut om licensjakt är att det finns möjlighet att jaga en art, men attförutsättningarna inte medger en jakt som är oreglerad vad avser antalet djur ellerkategorier 38 . Syftet är att möjliggöra ett nyttjande av en art som resurs. Genomregleringen av antalet djur eller kategorier av djur kan man rikta jakten på ett sådantsätt att man samtidigt åstadkommer en minskning av risker för skador ellerolägenheter av arten på mänsklig verksamhet. När det gäller till exempel älg finnsdet ett allmänt intresse av att reglera älgstammen för att minska riskerna för blandannat skador på skog och gröda samt minska antalet trafikolyckor. I vissa fall kanlicensjakt användas för mer avgränsade ändamål, till exempel för att minska riskernaför skador inom et givet område.Juridiska förutsättningarLicensjakt på säl finns inte i svensk jaktlagstiftning idag.Art- och habitatdirektivet rekommenderar att särskilda förvaltningsåtgärder i enlighetmed artikel 14 genomförs för sälar som är upptagna i direktivets bilaga 5 för attsäkerställa fortsatt gynnsam bevarandestatus även om insamling eller exploateringsker.I likhet med vad som gäller vid dagens beslut om skyddsjakt på säl så bör vissa avde i direktivets artikel 14 upptagna förvaltningsåtgärderna genomföras vid ett införandeav licensjakt. De åtgärder som aktualiseras är:• bestämmelser om tider när jakt får bedrivas• införande av jaktregler som tar hänsyn till upprätthållandet av sälpopulationensbevarandestatus• reglering av metoder för jakten.Förutsättningar och villkor som tar hänsyn till upprätthållandet av populationensbevarandestatus finns i 23 c § jaktförordningen och skulle även omfatta säl omordet ”säl” skulle införas.I 9 b § jaktförordningen anges att beslutande myndighet i beslut om jakt på blandannat säl ska ange vilka arter som berörs och antalet djur som får fällas, vilka medeloch metoder som får användas, vilken tid och vilket område som avses, de38 Kön och/eller ålder30

NATURVÅRDSVERKETvillkor som i övrigt behövs för att så långt som möjligt undvika skador eller olägenheterav betydelse för den berörda artens bestånd samt den kontroll som kommeratt ske. Om säl inkluderas i 23 c och 23 d §§ jaktförordningen skulle bestämmelsernai 9 b § även gälla licensjakt på säl och flera av kraven på förvaltningsåtgärderi artikel 14 därmed vara uppfyllda.Europaparlamentets och rådets förordning om handel med sälprodukter tillåter intesaluförande av, bearbetade eller obearbetade, produkter som utvunnits från sälar.Undantaget är produkter som hänför sig till traditionell jakt bedriven av inuitsamhällenoch andra ursprungsbefolkningar som bidrar till deras självhushållning.Saluförande utan vinstsyfte får också ske av biprodukter från jakt som regleras inationell lagstiftning och vars enda syfte är en hållbar förvaltning av marina resurser.Uttrycket ”utan vinstsyfte” torde innefatta intäkter för att täcka kostnader somär förenliga med jakten.HELCOMHELCOM’s rekommendation medger att jakt bedrivs på populationer som överstigerLimit Reference Level så länge inte det totala jaktuttaget är så stort att tillväxteni populationen minskar så mycket att det äventyrar möjligheterna att nåHELCOM’s övergripande förvaltningsmål.SlutsatsNaturvårdsverket gör bedömningen att licensjakt på en sälpopulation är förenligmed HELCOM-rekommendationen under förutsättning att populationen överstigerLimit Reference Level. Vidare gör Naturvårdsverket bedömningen att licensjakt påsälpopulationer som bedöms ha gynnsam bevarandestatus är förenlig med art- ochhabitatdirektivet. En förutsättning är att eventuell licensjakt har ett tydligt syfte ochatt jakten ingår som verktyg i respektive arts förvaltningsplan samt att jakten, ilikhet med vad som gäller vid skyddsjakt, förenas med villkor som är utformade försälarternas speciella behov med hänsyn till säkerställandet av en fortsatt gynnsambevarandestatus. De förvaltningsåtgärder som enligt regelverket är en förutsättningkan anses vara genomförda i svensk rätt efter små justeringar genom att ordet ”säl”förs in i bestämmelserna.Licensjakt på säl bör ha två huvudsakliga syften: att på ett hållbart sätt nyttja sälensom resurs samt att vid behov kunna reglera regionala bestånd på ett sätt somminskar skador för näringar och skapar tid att utveckla skadeförebyggande metoder.Naturvårdsverket anser att licensjakt på säl kan vara ett komplement till skyddsjaktoch att ett införande av licensjakt på säl skulle ligga i linje med riksdagens beslut år2009 att införa licensjakt på björn, varg, järv och lodjur 39 .39 Prop 2008/09:210. 2009/10:MJU8. rskr. 2009/10:731

NATURVÅRDSVERKETNaturvårdsverket vill framföra att det i samband med samråden om detta regeringsuppdragatt har framförts att ett införande av licensjakt på säl sänder en signaltill intresserade jägare att säljakt är en relativt beständig jaktform. Denna signalskulle göra att fler jägare vågar satsa på säljakt genom att arrendera jakträtt, köpautrustning och utbilda sig i säljakt. Enligt detta resonemang skulle ett införande avlicensjakt som komplement till skyddsjakt i sig kunna leda till fler säljägare, flerfällda sälar och därmed tilldelningar fylls i större utsträckning.Utformning av licensjaktVillkor för licensjaktEn licensjakt på säl skulle i stor utsträckning kunna ha samma bestämmelser somidag gäller för Naturvårdsverkets beslut om regional skyddsjakt. Detta gäller tillexempel villkor för:• rapportering av fälld säl• provtagning• jaktområde• vem som får jaga• tillåtna jaktmedel• bärgning• avlysning av jakten.Även vad gäller tilldelningen är länsvisa tilldelningar troligen det mest ändamålsenliga.JAKTTIDOm ett av jaktens syften är att tillgodogöra sig den fällda sälen bör jakttiden förläggasnär kvaliteten på skinn och kött är som bäst. Detta varierar med art; gråsäloch vikare ömsar päls under försommaren och knubbsälen under sommaren. Närdet gäller säl handlar det också om möjligheterna att bärga sälen och då har späcktjocklekenbetydelse eftersom en fet säl flyter bättre än en mager. Om jakten riktasmot sälar som ligger uppe på is eller på land är späcktjockleken inte av betydelse.BEHOV AV TYDLIG SKILLNAD MELLAN SKYDDS- OCH LICENSJAKTEtt problem i utformningen av villkor för licensjakt på säl är att skydds- och licensjaktbör kunna skiljas åt vad avser bland annat tilldelning och rapportering.Behovet av skyddsjakt för att skydda yrkesfiskets intressen bör komma i förstahand. Det behovet finns under större delen av året, inte minst under hösten, och detkan vara svårt att bedöma hur stor del av tilldelningen som blir över till licensjakten.Det är viktigt att de olika jaktformerna går att särskilja, både vad gäller inrapporteringav fällda sälar och för tillsyn.32

NATURVÅRDSVERKETREGISTRERING VID JAKTKORTSREGISTRETEtt krav på registrering i jaktregistret motsvarande den som finns för de som avseratt delta i licensjakt på varg, järv och lodjur 40 bör övervägas, liksom om det skavara olika för jägare som avser att delta i licens- respektive skyddsjakt på säl.Dagens registrering av de som avser delta i licensjakt på varg, järv och lodjur harsitt ursprung i att varg och lodjur är strikt skyddade enlig art- och habitatdirektivetoch att ett av villkoren för att kunna genomföra licensjakt på dessa arter är att jaktenmåste ske under strängt kontrollerade förhållanden 41 . Registreringskravet är ettförvaltningsverktyg för att säkerställa att jakten sker under strängt kontrolleradeförhållanden. Det bör påpekas att våra sälarter, i likhet med järv, inte är listade iart- och habitatdirektivets bilaga 4 och därmed inte omfattas av direktivets striktaskydd.Nödvändiga författningsändringarOm det skulle befinnas lämpligt att införa licensjakt på säl i jaktlagstiftningen kandetta ske på samma sätt som i fråga om licensjakt på stora rovdjur med stöd av 23 d§ jaktförordningen (1987:905) och under de villkor som föreskrivs i 23 c §. Naturvårdsverketkan då besluta om licensjakt och förena beslutet med villkor för jaktenmed stöd av 23 d § 2 st, sedan ordet säl lagts in i paragraferna. I likhet med vadsom är fallet vid beslut om skyddsjakt på säl bör också krav på hörande av Havsochvattenmyndigheten införas.SlutsatsNaturvårdsverket gör bedömningen att licensjakt på säl i huvudsak skulle utformassom den regionala skyddsjakten. Frågan om jakttider vid licensjakt bör utvärderasytterligare. Jakttider skulle kunna regleras i föreskrifter eller enskilt myndighetsbeslutpå samma sätt som sker i dagens beslut om licensjakt på björn och lodjur.Ett krav på registrering av säljägare vid jaktkortsregistret liknande dagens krav påregistrering av de som avser att delta i licensjakt på varg, järv eller lodjur skullekunna underlätta både tillsyn och myndigheters informationsspridning till säljägare.Med beaktande av att Sveriges sälarter inte är strikt skyddade genom art- ochhabitatdirektivet och den samhälleliga strävan om regelförenkling, gör dock Naturvårdsverketden sammantagna bedömningen att ett registreringskrav inte bör införas.40 49 § jaktförordningen41 Artikel 16 1.e)33

NATURVÅRDSVERKETEffektiviserad skyddsjaktMinskade skador kontra minskad stamVid försök med videoupptagningar vid fiskeredskap i Östersjön kunde skadegörandegråsälsindivider identifieras. Det visade sig att det var ett fåtal djur som stodför besöken vid redskapen. Samma iakttagelse har gjorts vid undersökningar avknubbsälar och ryssjefiske på västkusten. Man har även gjort försök med riktadskyddsjakt vid drabbade redskap och sett effekt på skadebilden. Undersökningarnasom har gällt gråsäl har visat att det främst är äldre hanar som ägnar sig åt att sökaföda i och vid redskap. Därför har en jakt som riktar sig mot sälar i allmänhet troligenen mindre effekt på skadebilden än riktad skyddsjakt vid fiskeredskap. Avdetta skäl bör en effektiviserad skyddsjakt som syftar till minskade skador för yrkesfisketinnehålla komponenter som styr jakten till de sälindivider som gör störstskada. Naturvårdsverket har i detta syfte i 2013 års beslut om regional skyddsjaktpå grå- och knubbsäl tillåtit skyddsjakt från båt vid skadedrabbade fiskeredskapeller fiskodlingar.Faktorer som kan förhindra fylld tilldelningNaturvårdsverket har inom ramen för detta uppdrag identifierat ett antal faktorersom kan påverka jaktutfallet och utgöra hinder för att uppnå beslutad tilldelning vidjakt på säl. I grova drag kan faktorerna delas upp i hinder som innebär att potentiellajaktområden är fredade, att det saknas möjlighet att få tillgång till jakt, att detsaknas intresse, kunskap och erfarenhet, att det ställs för stränga krav på jaktensutförande samt att det ställs för stora krav på provtagning av fällt djur. Se tabell 3.Nedan följer en genomgång av de olika faktorerna.34

NATURVÅRDSVERKETTabell 3. Faktorer som kan påverka jaktutfallet negativt. Faktorer som markeratsmed * är jaktvillkor som förändrats de senaste åren.Fredning av ”lämpliga jaktområden” från jaktJakt utanför territorialvattengränsenFredning genom skydd med stöd av miljöbalkenFredning i jaktbeslutetBristande möjligheter att få tillgång till jaktBristande intresse för säljaktBristande kunskap om och erfarenhet från säljaktFör stränga krav på jaktens genomförandeUtbildningskrav *BärgningskravFörbud mot jakt från båt *Endast klass 1-ammunition tillåten *För få godkända fångstredskapFör stränga krav på provtagning av fällt djurFredning av ”lämpliga jaktområden” från jaktJAKT UTANFÖR TERRITORIALVATTENGRÄNSENI jaktlagen ges möjlighet för Naturvårdsverket att besluta om skyddsjakt på säläven i vattenområden som ligger i svensk ekonomisk zon, men utanför rikets territorialvattengräns.Men det saknas regler för vem som får bedriva jakt utanför territorialvattengränsen.I området sker en del fiske som är drabbat av sälskador och detkan finnas motiv för att ge möjlighet till skyddsjakt även här. Bland annat Länsstyrelseni Norrbottens län har framfört att en förändring skulle kunna medge en ökningav möjligheterna att jaga säl på is. Jakt på säl är tillåten i hela Finlands ekonomiskazon. Enligt uppgift 42 kan det vissa år vara en stor del av de gråsälar somfälls i den finländska delen av Bottenviken som fälls i området utanför den finländskaterritorialvattengränsen.Den pågående jaktlagsutredningen har bland annat som uppdrag att utreda fråganom jakt på säl utanför territorialvattengränsen 43 varför den inte analyseras närmarei denna redovisning.42 Stefan Pellas muntl. 24 maj 2013.43 Utredningsdirektiv 2012:7735

NATURVÅRDSVERKETFREDNING GENOM SKYDD MED STÖD AV MILJÖBALKENSverige har undertecknat och ratificerat konventionen om biologisk mångfald(Convention on Biological Diversity, CBD) som är ett resultat från FN-toppmötetom miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien 1992.Innebörden av konventionen är att varje land har ett ansvar för att bevara en mångfaldpå genetisk nivå, artnivå och ekosystemnivå. Områdesskyddet är ett viktigtverktyg för att bevara biologisk mångfald. Exempel på områden som genom områdesskyddkan vara direkt eller indirekt fredade från säljakt är:• nationalparker• natura 2000-områden• naturreservat• sälskyddsområden• fågelskyddsområden.För 50 av 315 Natura 2000-områden med marina habitat har minst en av landetssälarter pekats ut. Gråsäl har pekats ut i 38 Natura 2000-områden medan knubbsäloch vikare pekats ut i 20 respektive 4 områden.Områdesskydd inom de regionala havsmiljökonventionernaSverige har förbundit sig att skydda de marina områden som har pekats ut inomramen för HELCOM-konventionen för Östersjön, så kallade BSPA-områden (BalticSea Protected Areas) och områden enligt OSPAR-konventionen, så kalladeMPA-områden (Marine Protected Areas) för Nordostatlanten. Skyddet avser attskydda ekologiska processer och förvaltningsplaner ska utarbetas. Områdena i sighar inte något rättsligt skydd men Sverige har vid inrättandet av sådana områdenfrämst valt områden som samtidigt, helt eller delvis, utgör Natura 2000-områden,för att säkerställa att områdena ges ett ändamålsenligt skydd 44 .I Sverige omfattar BSPA-nätverket 28 områden. Några av de svenska BSPAområdenaär marina naturreservat och 17 områden ingår i Natura 2000. Belysandeför överlappet mellan BSPA och Natura 2000 är att Sverige år 2010 rapporteradetill HELCOM att gråsäl har någon form av skydd i 13 av Sveriges BSPA-områden,varav 9 är Natura 2000-områden där gråsäl finns upptagen på artlistan för området.44 Havs- och vattenmyndigheten 2013.36

NATURVÅRDSVERKETTabell 4. Total havsareal i varje skyddsform och den areal som ingår i sammanställningefter att överlappande arealer har tagits bort. 45Ord-SkyddstypAntalHavsarealNettoare-ningområdenmedsom omfattasaval (km2)havsare-skyddsty-alpen (km2)1 MPA – Nationalpark 1 380 3802 MPA – Naturreservat/Naturvårdsområde3 MPA – Natura 2000 SCI/SAC(med marina habitat)42 2644 2644315 9002 68404 Övriga Nationalparker 6 81 35 Övriga Naturreserat/Naturvårdsområden478 2419 7066 Övriga Natura 2000 (SCI/SAC) 81 46 107 Natura 2000 SPA 134 4598 358 Djur- och växtskyddsområden 487 296 110Att ett område är skyddat behöver inte i sig innebära ett förbud mot säljakt. Imånga fall är dock sådan jakt inte tillåten eller så förhindras jakt genom andra föreskrifter,som till exempel tillträdesförbud. I de fall där jakt på säl inte är tillåten kandet i vissa fall vara möjligt att besluta om undantag från till exempel naturreservatsföreskrifterom särskilda skäl föreligger. Det har inom ramen för detta uppdragframförts till Naturvårdsverket att det finns skillnader i olika länsstyrelsers rutinerkring att tillåta jakt på olika arter i skyddade områden.FREDNING I JAKTBESLUTETEtt 50-tal områden fredas i beslutet om regional skyddsjakt på gråsäl. Orsaken tillfredningen är den beståndsövervakning som bedrivs av Naturhistoriska riksmuseetpå dessa platser. Beståndsövervakningen är en del i den nationella miljöövervakningenoch sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.Cirka hälften av de områden som fredas i jaktbeslutet är redan skyddade som sälellerfågelskyddsområden eller som naturreservat och/eller Natura 2000-områdengenom beslut med stöd av miljöbalkens bestämmelser.45 Tabellen visar den ordning som överlappen räknats bort för att sammanställa en nettoareal; helaarealen marina naturreservat och nationalparker är sammanställd, arealen inom Natura 2000 områdenmed marina habitat utanför dessa läggs till, arealen nationalparker och naturreservat som inte ärnågon av de tidigare skyddsformerna läggs till o.s.v. Se Havs- och vattenmyndigheten 2013 för merinformation.37

NATURVÅRDSVERKETNaturhistoriska riksmuseet har framfört 46 till Naturvårdsverket att museet ser problemmed att bedriva jakt på räkningslokaler då jakt starkt påverkar antalet räknadesälar på lokalen. Museet redovisar att vissa lokaler som inte var fredade när säljaktenåterupptogs, idag har inga eller endast ett fåtal räknade sälar. Den bilden stämmeräven överens med hur säljakten tidigare bedrevs och jägarna i största möjligamån lämnade sälarna i fred förutom under det fåtal dagar per år då jakten bedrevs.Riksmuseet framför att beståndsövervakningen av gråsäl bygger på kontroller avtraditionella uppeliggningsplatser som sälarna använt i decennier eller i många fallårhundraden. Riksmuseet gör bedömningen att jakt eller annan störning i dessaområden riskerar att göra räkningsresultaten mer osäkra eftersom sälarna riskeraratt sprids ut över större områden. Risken med att tillåta jakt i räkningsområdena ärfrämst att jakten skulle minska tillförlitligheten i räkningarna, vilket skulle göratrendberäkningar mer osäkra. Mer osäkra trendberäkningar skulle göra det svårareatt identifiera förändringar i tillväxthastigheten i beståndet.Riksmuseet framför att kunskapen om hur jakt på andra tider av året påverkar resultatenav sälräkningen är svåra att bedöma. Baserat på information från enstakalokaler och traditionell kunskap menar museet att effekten av att jaga ofta på enoch samma lokal även långsiktigt tycks påverka antalet sälar som använder platsen.Riksmuseet framför vidare att det vore angeläget med ytterligare studier av jaktenspåverkan och för att utveckla bättre jaktmetoder.Bristande möjligheter att få tillgång till jaktEn skjuten säl sjunker relativt snabbt, beroende på bland annat späcktjocklek ochsalthalt. Det är därför viktigt att planera sin säljakt och hitta jaktplatser där man kanskjuta sälar på is eller land. Vid jakt på vatten är det viktigt att hitta jaktplatser därbotten- och strömförhållanden inte försvårar bärgande av sälen. Sådana platser ärdet ont om och oftast är jakträtten enskild. Vidare är en relativt många områdensom vore lämpliga för säljakt skyddade genom till exempel säl- och fågelskyddsområden.Länsstyrelserna ger tillstånd till jakt på allmänt vatten i vissa områden, men antalettillstånd är överlag relativt litet. När länsstyrelsen ger jakttillstånd, bör enligt jaktförordningenföreträde ges åt personer som är fast bosatta i skärgården eller vidkusten och som har erfarenhet av jakt och goda kunskaper om djurlivet och naturförhållandenai dessa områden 47 . I samband med de samråd som genomförts inomramen för regeringsuppdraget har det framförts att det finns skillnader i hur ”frikostiga”olika länsstyrelser är i att meddela tillstånd.46 Naturhistoriska riksmuseet, e-postmeddelande 22 maj 2013.47 47 § jaktförordningen38

NATURVÅRDSVERKETVad som framförts ovan innebär att det sammantaget är svårt för intresserade jägaresom saknar anknytning till kusten att överhuvudtaget få tillgång till lämpligajaktplatser.Frågan om bristande möjligheter att få tillgång till jakt i havs- och kustområdentogs i mars 2011 upp av Svenska jägareförbundet i en hemställan till regeringen.Denna hemställan har remissbehandlats av Landsbygdsdepartementet 48 .Bristande intresse för säljaktSäljakt var tidigare en viktig utkomst för många människor i Östersjöns kustområden.Framför allt var späcket värdefullt. Späcket ersattes med billigare alternativoch statsmakterna såg sig efterhand tvingade att införa skottpremier för att hjälpafisket. När systemet med skottpremier upphörde 49 minskade intresset för säljakthos jägarkåren och idag bygger jaktutövningen på att det finns jägare som är intresseradeav säljakt som företeelse.Bristande kunskap om och erfarenhet från säljaktFrån att ha varit en viktig sysselsättning för kustbefolkningen har kunskapen omsäljakt nästan försvunnit. Jägareförbundet bedriver utbildning för säljägare ochmånga intresserade har genomgått kursen. Intresset är dock inte speciellt stort generelltsett. Även om man har intresse och har skaffat sig kompetens kan det varasvårt att komma ut på säljakt, eftersom man måste ha jakträtt på sådana platser somlämpar sig för säljakt.Traditionellt bedrevs säljakten på is eller på populära uppeliggningsplatser. För attkunna jaga på is behöver man normalt ha tillstånd från länsstyrelsen för jakt påallmänt vatten, förutom att den jakten kräver särskild utrustning och kunskaper omhur man vistas i den miljön. Det är bara Norrbottens län som i stort sett årligen harsådana förhållanden att det går att bedriva säljakt på is. Möjligheterna att skaffa sigerfarenheter är alltså begränsade för jägare från andra län. De traditionella jaktplatsernaär ofta skyddade på olika sätt, vanligen som sälskyddsområden.Tillvaratagandet att skjuten säl erbjuder vissa utmaningar, även om man bortserfrån svårigheterna med att bärga skjutna djur. Tillvaratagandet av de olika delarna(kött, späck och skinn) är något besvärligare än vid annan jakt och produkterna litespeciella. Statistik visar också att det är få jägare som rapporterar fler än två sälar.Att kunskap och erfarenhet är viktiga faktorer som påverkar jaktutfallet stöds av attdet är ett relativt begränsat antal jägare som fäller merparten av sälarna i Sverige.Belysande är att majoriteten av alla sälar som fällts vid jakt i Sverige ett enskilt år48 L2008/159549 Regeringens beslut den 14 juni 1974 (dnr 194, 815, och 1070/74)39

NATURVÅRDSVERKETunder perioden 2008 till 2012 har fällts av jägare som fällt fler än tre sälar underdet aktuella året.Krav på jaktens genomförandeUTBILDNINGSKRAVFinland har en utbildning för säljägare, som Svenska Jägareförbundet anpassat tillsvenska förhållanden. Naturvårdsverket kräver att den som ska jaga säl från båtska ha genomgått utbildningen.Fram till mars 2013 hade totalt 573 deltagare genomgått säljaktsutbildningen vid41 utbildningstillfällen. Utbildningar har genomförts i Norrbottens, Västerbottens,Västernorrlands, Gävleborgs, Stockholms, Gotlands, Östergötlands, Blekinge,Hallands och Västra Götalands län. 50BÄRGNINGSKRAVI Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på säl ställs regelmässigt krav på bärgningav fälld säl. I 2013 års beslut om regional skyddsjakt på gråsäl 51 angavs följandekrav på bärgning:”Varje fälld säl ska om möjligt bärgas. Skyddsjakten får därför endast bedrivas påsådana platser och på sådant sätt att fällda djur kan bärgas. Den som bedriverskyddsjakt med stöd av detta beslut är skyldig att i förväg vidta de åtgärder somkan anses nödvändiga med hänsyn till var och hur skyddsjakten bedrivs för attskjuten säl ska kunna bärgas.”Bärgning av sälar som skjuts på land eller is erbjuder oftast inga stora problem.Sälar som skjuts i vattnet sjunker dock ganska fort, beroende på späcktjocklek ochsalthalt. Även vattentemperaturen sägs ha betydelse. Om jägaren kan välja jaktplatsså kan problemet undvikas genom att jaga sälar som befinner sig över grundajämna bottnar där strömförhållandena är gynnsamma. De flesta säljägare har medsig någon form av vattenkikare och krok för att fiska upp skjutna sälar, men iblandanvänds dykare. Det kan ändå vara svårt att hitta skjutna sälar eftersom sälar somskjuts i vatten blir skjutna i huvudet och sådana skott resulterar i omfattande blödning.Skottet i huvudet leder till så mycket blod i vattnet att det inte går att hitta denskjutna sälen. Vidare gör sälpälsens färg och mönster att djuret kan vara svårt atturskilja mot bevuxna bottnar.Vid regional skyddsjakt på gråsäl under åren 2003 till 2012 varierade andelen tappade,dvs. inte bärgade, sälar mellan 1 och 17 procent. Sammantaget tappades 67av 702 fällda gråsälar under perioden, vilket motsvarar 9,5 procent. Vid den reg-50 Hans Geibrink, e-postmeddelande 26 mars 2013.51 Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt efter gråsäl 2013. 18 mars 2013. Ärendenummer NV-00067-1340

NATURVÅRDSVERKETionala skyddsjakt som skett på knubbsäl åren 2009-2011 tappades 16 av 136knubbsälar, vilket motsvarar 11,7 procent. Se figur 5.Figur 5. Andel tappade sälar, i procent, vid regional skyddsjakt åren 2003-2014.Vid skyddsjakt i anslutning till fiskeredskap är det ett problem att det inte går attvälja jaktplats och därmed minska risken att tappa skjuten säl. Vid skyddsjaktmåste sälen skjutas invid det skadedrabbade redskapet. De flesta fisken bedrivs pådjupt vatten (>5 m). Oftast sker skyddsjakten i samband med fisket och det kan dåvara svårt eller helt omöjligt för fiskaren ur praktisk och säkerhetssynpunkt attbörja arbeta med att ta hand om en skjuten säl samtidigt som fiskeredskap ska hanteras.En lösning kan vara att ha jägare och/eller hjälpreda med i en annan båt.FÖRBUD MOT JAKT FRÅN BÅTEftersom mycket av det skadedrabbade fisket sker med redskap som placeras iöppet vatten, är jakt från båt ibland nödvändigt om säljakten ska kunna riktas motde sälindivider som specialiserat sig på att jaga i och runt redskap. Svenska ochfinländska undersökningar 52 tyder på att det är ett relativt litet antal sälar somägnar sig åt att jaga i och runt redskap varför det är viktigt att jakten kan riktas motdessa individer om jakten ska minska skador och risk för skador.Naturvårdsverket har efter ansökan gett skadedrabbade yrkesfiskare tillstånd tilljakt från båt. Tillstånden har dels gällt ett visst antal sälar som fått fällas inom ramenför ordinarie regional skyddsjakt och dels gällt särskilda beslut om specifikskyddsjakt. Till exempel kan nämnas att Naturvårdsverket under 2012 för gråsälbeviljade 27 tillstånd till jakt från båt som sammanlagt omfattade 208 sälar. Mer-52 Se till exempel Lehtonen, E. 201341

NATURVÅRDSVERKETparten av tillstånden (19), sälarna (185) och de fällda sälarna (16 av 17) gälldeordinarie beslut om regional skyddsjakt.Det finns flera problem förknippade med jakt på säl över öppet vatten. Skyttet skerfrån ett rörligt underlag (beroende på vind, strömmar och båtens konstruktion) motett mål som är litet (endast huvud och del av halsen) och som rör sig oberoende avbåten. Avståndsbedömning över öppet vatten är också svår. Det är dessutom svårtatt bärga sälar som skjuts i vattnet beroende på att djuren sjunker ganska snabbt.Hur snabbt en skjuten säl sjunker beror bland annat på vattnets salthalt och sälensspäcktjocklek. Erfarenheter från försök i svenska vatten 53 visar på stora jaktförluster(sälen konstateras träffad men kan inte bärgas) i samband med jakt från båt,vilket också överensstämmer med internationella erfarenheter. Av de sammanlagt68 sälar som fälldes från båt under 2011 och 2012 var det 16 som inte kunde bärgas,vilket motsvarar 24 procent. Därmed har andelen tappade sälar vid jakt frånbåt avsevärt högre än vid annan jakt (se figur 5).Det har inom arbetet med detta uppdrag framförts till Naturvårdsverket att ävenenskilda fiskerättshavare borde få bedriva säljakt från båt vid sina fiskeredskap.KLASS I-AMMUNITIONI 16 § Naturvårdsverkets föreskrifter om jakt och statens vilt (NFS 2001:18) angesatt säl får jagas med kulvapen och ammunition som uppfyller kraven för klass 1enligt 14 § samma föreskrifter. I våra grannländer som bedriver jakt på sammaarter skiljer sig bestämmelserna ganska mycket. Bakgrunden till kravet på klass 1är den relativt stora storleken på djuren, en gråsäl kan väga uppemot 300 kg.Naturvårdsverket kan medge dispens från bestämmelserna 54 . Användning av hagelvapenvid säljakt har bedömts innebära alltför stora risker för skadskjutningaräven om effekten på kort håll kan vara tillräcklig. Naturvårdsverket har därför intemedgivit dispens som inneburit att hagelvapen får användas vid säljakt.Jakt på säl bedrivs ofta mot sälar som befinner sig i vattnet. Eftersom skottvinkeln(vinkeln mellan kulans bana och vattenytan) blir liten, finns det stora rikoschettrisker.Om kulan missar sälen, kan den studsa och fara vidare, ibland i en annan riktning,med i princip oförändrad hastighet. Den utgör då en stor säkerhetsrisk i områdenmed byggnader, båtar och människor. För att minska dessa risker kan mananvända kulor som är konstruerade för att upplösas vid en kontakt med till exempelmark eller vatten. Sådan ammunition är dock svår att få tag på i de kalibrar somräknas till klass 1. Därför har det funnits önskemål om att få använda klass 2-ammunition vid säljakt.53 Sand, H & Westerberg, H 199754 43 § Naturvårdsverkets föreskrifter om jakt och statens vilt (NFS 2001:18)42

NATURVÅRDSVERKETVid säljakt riktas skott huvudsakligen mot djurets huvud. Vid jakt på land eller isdärför att sälen annars hinner dyka och försvinna innan den dör och vid jakt på säl ivattnet för att det bara är huvudet av sälen som syns. Eftersom sälar måste kunnadyka för att skaffa sig föda är deras skelett relativt mjukt och det krävs ganska litenkraft av en kula för att effektivt avliva djuret. Den relativa effektiva träffytan ärockså större, eftersom större delen av det man ser av sälen är effektiv träffyta, dvs.en träff i det området är dödande. Risken för att en skadskjuten säl kommer undanär förhållandevis liten, jämfört med annan jakt, eftersom en träff i nosen innebär attsälen hindras dyka då den inte kan stänga ute vatten från andningsvägarna.Naturvårdsverket har i besluten om skyddsjakt på gråsäl och knubbsäl år 2013medgivit användande av ammunition klass 2 för att underlätta jakten, speciellt iområden där skytte med klass 1 medför större säkerhetsrisker på grund av risk förrikoschetter.FÖR FÅ GODKÄNDA FÅNGSTREDSKAPSäljakt med fångstredskap har långa traditioner. Då traditionella fångstmetoderoftast inneburit att djuret avlivas genom drunkning är många av dessa metoder uretisk synvinkel väldigt tveksamma. I sälforskningen har sälnät använts och dessanät står under ständig tillsyn för att förhindra att fångade djur drunknar. År 2007beslöt Naturvårdsverket att godkänna en s.k. pontonfälla, ett redskap för levandefångstav säl som är konstruerat som ett komplement till en särskild typ av fiskeredskap55 . Sälar som jagar inne i redskapet fångas genom att ingången till fällanstängs. Redskapet måste placeras så att det finns en luftspalt i utrymmet där sälenfångas så att den kan andas. Användningen av pontonfällan hämmas av den, efterdet att fällan slagit igen, inte fångar någon mer fisk. I områden med korta tillåtnafiskeperioder väljer fiskarena därför att inte använda redskapet.I Finland pågår försök med liknande anordningar som fångar sälar som försökersöka föda i befintliga fiskeredskap. På Island fångas kutar i sälnät, men annarsförekommer ingen sälfångst i Europa. Däremot är problem med bifångster vanliga iområden med säl.Vid de samråd som genomförts inom ramen för detta regeringsuppdrag har detframförts att det finns en form av fångstredskap, så kallade sälkätten som skullekunna fungera vid licensjakt. Detta fångstredskap ska enligt uppgift fungera påplatser där sälarna är vana vid att gå upp på land och främst fångar vikare. Detfinns idag ingen ansökan om typgodkännande av detta fångstredskap.55 Naturvårdsverkets beslut 17 april 2008. Dnr 417-7412-07 Nv43

NATURVÅRDSVERKETKrav på provtagning av fällt djurI Naturvårdsverkets beslut om jakt på säl anges att den som fäller säl med stöd avbeslutet ska lämna in vissa prover och uppgifter till Naturhistoriska riksmuseet.Fällda sälar får, när föreskrivna uppgifter och prover har lämnats till Naturhistoriskariksmuseet, behållas av den som fällt djuret. De insamlade provernafrån säljakten används för att komplettera de patologiska undersökningar avbifångade sälar som görs inom den nationella miljöövervakningen.Enligt Naturhistoriska riksmuseet utgör prover från fällda sälar tillsammans medsälar som bifångats i fiskeredskap ett mycket viktigt material för att kunna görarelevanta bedömningar om sälarnas hälsotillstånd och diet. I samband med arbetetmed detta uppdrag har museet uppgett till Naturvårdsverket att det är viktigt attprovtagningens omfattning inte minskar, varken i antal insända prover eller vilkaprover som ska tas tillvara från de fällda grå- och knubbsälarna. Vidare har museetframfört att det vid jakt på vikare är viktigt att få in sälen hel. 56De undersökta sälarna ger information om ålder, kön, ålder för könsmognad, dräktighetsfrekvenser,populationsstruktur, frekvenser av sjukliga förändringar, förekomstav parasiter mm. De jagade sälarna ger museet tillgång till material frånområden där bifångster är begränsade eller helt saknas. Jagade sälar ger enligt Naturhistoriskariksmuseet en mycket bättre geografisk täckning av övervakningen änvad som är möjligt med enbart material från de bifångade sälarna.Jämförande studier mellan bifångade och jagade sälar har visat på skillnader mellangrupperna. Bifångade djur är till exempel något magrare än skjutna djur vilketindikerar att bifångade djur är i något sämre kondition. Materialet från säljakten gertillgång till könsmogna honor vilka är mycket ovanliga som bifångster och därmedjämnar de ut könskvoten i det sammanlagda materialet.Jaktmaterialet används även för att bedriva studier av sälarnas diet. Sälar som bifångasi fiskeredskap riskerar att inte vara representativa för övriga sälars diet, varförjaktmaterialet är ett viktigt komplement. Resultaten från dietstudierna användsför att kunna bedöma sälarnas effekter på fiskpopulationer. Data över säldiet ikombination med data över sälarnas beståndsutveckling används för att bestämmafångskvoter av fisk inom ICES (International Council for the Exploration ofthe Sea). Utöver detta ger material från jagade sälar en möjlighet till kompletterandestudier exempelvis populationsstruktur (DNA), miljögiftsanalyser och stabilaistoper.Naturhistoriska riksmuseet har i sitt underlag till verket angett att möjligheterna tillhälsoövervakning, dietstudier och även uppföljning av jakten skulle försämras”drastiskt” utan materialet från de jagade sälarna. Museet menar att detta skulle56 Naturhistoriska riksmuseet, E-post 25 mars 201344

NATURVÅRDSVERKETmedföra svårigheter att fullfölja museets uppdrag gentemot HELCOM, ICES ochandra myndigheter.Vid de samråd som Naturvårdsverket har genomfört inom ramen för detta regeringsuppdraghar det framförts att dagens provtagning är relativt besvärlig ochtidkrävande. Representanter för flera länsstyrelser och yrkesfisket har framfört attprovtagningen är en särskild belastning för de yrkesfiskare som fäller säl i sambandmed sitt arbete.I samband med de samråd som genomförts inom ramen för detta regeringsuppdraghar det föreslagits att ersättningen för att sända nödvändiga prover till Naturhistoriskariksmuseet borde höjas från dagens 1000 kronor 57 . Det har även föreslagits attprovtagningen och transporter av prover, på samma sätt som vid dagens licensjaktpå björn och lodjur, skulle ombesörjas av särskilda besiktningsmän som avlönas avstaten.Vid samråd har det också framkommit information som tyder på att det på grund avprovtagningskravet förekommer att sälar som fälls vid skyddsjakt inte bärgas ochrapporteras som fällda. Naturvårdsverket har inte fått indikationer på att det skullevara vanligt förekommande att fällda sälar inte rapporteras.ÖvrigtDen regionala skyddsjakten på gråsäl har som villkor att högst hälften av antalettilldelade djur per län får fällas före den 1 juli. Inom ramen för arbetet med dettauppdrag har det framförts till Naturvårdsverket att denna regel under år med braisförhållanden leder till en begränsning av antalet fällda gråsälar i framförallt Bottenviken.Bakgrunden till villkoret är att tilldelningen under år med goda isförhållandenframför allt i Norrbottens län kunnat fyllas på mycket kort tid. För att möjliggöraför fiskarena att skydda sina redskap mot sälskador under resten av året Naturvårdsverketdärför haft ett villkor att högst halva tilldelningen får fällas innan den 1juli.Regeln om att högst hälften av djuren som fälls vid regional skyddsjakt på gråsälfår fällas innan den 1 juli finns inte vid motsvarande jakt i Finland 58 .57 Ersättningen är 1000 kronor för företag med F-skattsedel. För privatpersoner är ersättningen 760kronor.58 Stefan Pellas, muntl. 24 maj 2013.45

NATURVÅRDSVERKETBedömning av faktorer som kan påverka jaktutfalletNaturvårdsverket har genomfört två större samrådsmöten där de ovan redovisadefaktorerna som kan påverka jaktutfallet har diskuterats:• Samrådsmöte med representanter för berörda länsstyrelser• Hearing för berörda myndigheter och organisationerSamrådsmöte med länsstyrelserVid samrådsmötet med berörda länsstyrelser angav flertalet länsstyrelser att de tvåenskilt viktigaste faktorerna som påverkar dagens jaktutfall bedömdes vara kravetpå klass 1-ammunition och förbudet mot jakt från båt, dvs. två möjliga hinder fören effektiviserad skyddsjakt som har upphävts i samband med 2013 års beslut omregional skyddsjakt på gråsäl respektive knubbsäl.HearingVid hearingen genomfördes en övning där samtliga deltagare ombads bedömavilken effekt olika faktorer har på antalet fällda sälar. De faktorer som flest deltagarebedömde ha ”stor” betydelse var:• Fredning av ”lämpliga jaktområden” från jakt• Bristande möjligheter att arrendera jakträtt• Bristande intresse för säljakt samt• Förbud av jakt från båt.Resultatet av övningen framgår av tabell 5.46

NATURVÅRDSVERKETTabell 5. Bedömning av olika faktorers betydelse för fylld tilldelning vid säljakt.Resultat från övning vid hearing den 7 maj 2013.MÖJLIGA HINDER FÖR FYLLDATILLDELNINGARBedömd effekt påantal fällda djurStorMåttligIngenNegativa effekter avatt ta bort/minskahinderStoraLitenMåttligaFredning av ”lämpliga jaktområden”från jakt11 3 2 0 2 1 10 0Jakt utanför territorialvattengränsen 0 7 3 4 0 0 3 10Fredning genom skydd med stöd avmiljöbalken7 5 3 0 2 1 8 1Fredning i jaktbeslutet 8 5 1 0 1 2 5 3Bristande möjligheter att arrenderajakträtt11 1 0 0 0 1 1 0Bristande intresse för säljakt 11 5 0 0 3 1 2 8Bristande kunskap om och erfarenhetfrån säljakt8 6 1 0 2 0 3 8För stränga krav på jaktens genomförande8 5 1 0 1 3 11 0Utbildningskrav * 0 4 10 0 1 4 8 1Bärgningskrav 4 10 1 0 1 6 8 1Förbud mot jakt från båt * 11 5 0 0 1 8 4 2Endast klass 1-ammunition tillåten * 8 4 2 1 0 1 5 7För få godkända fångstredskap 0 2 10 0 2 2 7 3För stränga krav på provtagning avfällt djur8 5 3 0 3 2 9 2SmåIngaSlutsatserNaturvårdsverket gör bedömningen att det är ett stort antal faktorer som påverkarhur många sälar som fälls vid skyddsjakt, och därmed huruvida tilldelningen fylls.En del av dessa faktorer kan förändras av Naturvårdsverket i enskilda jaktbeslutmedan andra skulle kräva författningsändringar, ändringar i andra myndighetersbeslut, mm. Flera faktorer, inte minst förekomsten av intresserade och erfarna säljägareligger till stor del utanför statsmakternas kontroll. Vidare är det så att förändringari olika faktorer som påverkar jaktutfallet även kan ha konsekvenser förannan naturförvaltning, andra näringar, mm. Naturvårdsverket identifierar i dettaavsnitt de förändringar som bedöms ha störst effekt på jaktutfallet och samtidigt deminst omfattande negativa konsekvenserna.47

NATURVÅRDSVERKET2013 års beslut om regional skyddsjakt - första steg i ett adaptivt förändringsarbeteNaturvårdsverket förordar ett kontinuerligt, adaptivt, förändringsarbete för att tillseatt beslutad tilldelning fylls. Ett viktigt första steg genomfördes när jakt med klass2-vapen och jakt från båt vid fiskeredskap tilläts i 2013 års beslut om regionalskyddsjakt på gråsäl respektive knubbsäl. I de samråd som genomförts inom ramenför regeringsuppdraget har det från många aktörer framförts att dessa två förändringari jaktvillkoren kan ha stor betydelse för antalet fällda sälar i framtiden. Naturvårdsverketavser att kontinuerligt följa upp frågan om jaktutfall och vid behovvärdera om till exempel rätten att jaga från båt bör utökas till att gälla fritidsfiskaresfasta och rörliga redskap. Likaså kommer Naturvårdsverket att följa upp om denu införda förändringarna i jaktvillkoren skulle medföra negativa konsekvenser, iform av exempelvis en ökad andel tappade sälar.Differentierade provtagningskravI samband med de samråd som har genomförts inom ramen för detta uppdrag harmånga aktörer ansett att dagens provtagningskrav är ett hinder för framförallt yrkesfiskaresskyddsjakt på säl. Naturvårdsverket anser att provtagningen är ett viktigtverktyg för att få kunskap om och övervaka sälarnas hälsotillstånd och diet. Dååtgärder som genomförts inom ramen för detta regeringsuppdrag förväntas leda tillatt fler sälar fälls vid jakt finner verket att det bör finnas en möjlighet att säkerställabibehållna provmängder även om provtagningskraven minskar för delar av jakten.Naturvårdsverket anser att det är rimligt att införa ett differentierat provtagningskrav.En differentiering skulle förslagsvis innebära att dagens krav på relativt omfattandeprovtagning kvarstår för de djur som fälls vid regional skyddsjakt ellerframtida licensjakt medan den obligatoriska provtagningen minskas för de sälarsom fälls vid specifik skyddsjakt. Naturvårdsverket menar att differentierade provtagningskravbör införas så snart det konstaterats att de andra förändringarna i regelverketkring säljakten lett till att fler sälar fälls med bibehållen god geografiskspridning vid den regionala skyddsjakten och att det därmed är möjligt att differentieraprovtagningskravet utan att minska det totala antalet sälprover.Vid arbetet med detta regeringsuppdrag har det framkommit information som tyderpå att det på grund av provtagningskravet förekommer att sälar som fälls vidskyddsjakt inte bärgas och rapporteras som fällda. Naturvårdsverket har inte fåttindikationer på att det skulle vara vanligt förekommande att fällda sälar inte rapporteras.Naturvårdsverket vill betona att korrekta uppgifter om antalet fällda sälarär en förutsättning för en fungerande förvaltning av säl.Tillgång till bra jaktområden för säljaktDet framgår av denna redovisning att det finns ett antal faktorer som gör att det intejagas säl i olika områden där säl finns och det rent praktiskt skulle gå att jaga säl.Dessa faktorer är:• ingen jakt utanför territorialvattengränsen48

NATURVÅRDSVERKET• fredning genom skydd med stöd av miljöbalken• fredning i jaktbeslutet• bristande möjligheter att få tillgång till jakt.Om de ovan redovisade förändringarna för att fylla tilldelningen vid beslutad jaktinte leder till önskad effekt gör Naturvårdsverket bedömningen att åtgärder för attöka tillgången till bra jaktområden kan krävas för att fylla beslutad tilldelning.Ingen jakt utanför territorialvattengränsenI samband med de samråd som genomförts inom ramen för detta uppdrag har detframförts att det i svensk ekonomisk zon utanför territorialvattengränsen sker endel fiske som är drabbat av sälskador och det kan finnas motiv för att ge möjlighettill skyddsjakt även här. Vidare har det framförts att en möjlighet till jakt utanförterritorialvattengränsen skulle kunna medge en ökad möjlighet att jaga säl på is,främst i Bottenviken.Naturvårdsverket gör bedömningen att möjligheten till säljakt inom svensk ekonomiskzon utanför territorialvattengränsen skulle kunna bidra till ett ökat antal fälldasälar i främst områden med säljakt på is. Naturvårdsverket kan konstatera att jaktlagsutredningenska hantera frågan om säljakt utanför territorialvattengränsen.Fredning genom skydd med stöd av miljöbalkenNaturvårdsverket kan konstatera att Sveriges havs- och kustområden hyser storanatur- och friluftsvärden. Av detta skäl är ett relativt stort antal områden skyddadepå olika sätt. Det är inte bara ett nationellt intresse att skydda naturvärden i havsochkustområden utan Sverige har även internationella åtaganden gentemot blandannat EU, OSPAR och HELCOM. Av detta skäl har en stor del av skyddade områdeni svenska havs- och kustområden ett skydd som Natura 2000-områden respektivestatus som MPA- eller BSPA-områden.Att underlätta säljakt genom att minska omfattningen av fredning av områden medstöd av miljöbalken skulle innebära en avvägning mellan intresset av att skyddanaturvärden, som till exempel hotade sjöfågelarter, och intresset att effektiviseraskyddsjakten på säl genom att tillse att tilldelade djur fälls.Naturvårdsverket gör bedömningen att fredning genom områdesskydd med stöd avmiljöbalken är ett effektivt verktyg för att skydda sälpopulationer. Därför kan områdesskyddetockså vara ett hinder mot att fylla beslutad tilldelning vid säljakt.Förändringar i fredningen av säl genom områdesskydd kan, utöver konsekvenserför skydd av andra naturvärden, också leda till förändrade beteenden, som att sälarnasprider sig över större områden. Det är därför inte säkert att alla sätt att minskafredningen av säl på lång sikt skulle underlätta för säljakt. Naturvårdsverket görbedömningen att det inom ramen för detta uppdrag inte har varit möjligt att närmareanalysera behovet av eventuella förändringar i skydd av områden med stöd avmiljöbalken och vilka konsekvenser sådana förändringar skulle ha. Naturvårdsver-49

NATURVÅRDSVERKETket kan konstatera att sådana analyser är mycket komplexa och skulle kräva omfattandesamråd mellan de myndigheter som huvudsakligen ansvarar för skydd avområden med stöd av miljöbalkens bestämmelser, dvs. länsstyrelserna, Havs- ochvattenmyndigheten och Naturvårdsverket.Fredning i jaktbeslutetEtt 50-tal områden fredas i beslutet om regional skyddsjakt på gråsäl. Orsaken tillfredningen är den beståndsövervakning som bedrivs på dessa platser av Naturhistoriskariksmuseet. Beståndsövervakningen är en del i den nationella miljöövervakningenoch sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. I samband med desamråd som genomförts inom ramen för detta regeringsuppdrag har det framförtsatt det borde vara möjligt att begränsa den tidsperiod som dessa områden är fredade.Då det är Havs- och vattenmyndigheten som är ansvarig för såväl sälförvaltningsom den nationella beståndsövervakningen av säl anser Naturvårdsverket attdet är Havs- och vattenmyndigheten som bör bedöma om det kan vara lämpligt attändra på den fredning av områden som sker i beslutet om regional skyddsjakt pågråsäl. Havs- och vattenmyndigheten avser att, med detta regeringsuppdrag somgrund, uppdra åt Naturhistoriska riksmuseet att genomföra en översyn av omfattningenav övervakningsområden.Bristande möjligheter att få tillgång till jaktI samråden med anledning av detta regeringsuppdrag har det framkommit att fleraaktörer anser att det är ett relativt viktigt hinder mot effektiviserad jakt att det ivissa områden är svårt för intresserade jägare att få tillgång till jakt. Det har framförtsatt det finns skillnader i länsstyrelsernas tillämpning av bestämmelserna omtillstånd till jakt på allmänt vatten i 47 § jaktförordningen.Naturvårdsverket gör bedömningen att en ökad möjlighet för intresserade jägare attfå tillgång till jakt i vissa områden skulle bidra till ett ökat antal fällda sälar. Naturvårdsverketkan konstatera att frågan om bristande möjligheter att få tillgång tilljakt i havs- och kustområden i mars 2011 togs upp av Svenska jägareförbundet i enhemställan till regeringen. Denna hemställan har remissbehandlats av Landsbygdsdepartementet59 .Bristande intresse för säljaktTillgången på människor som är intresserade av att jaga säl har av uppenbara skälen avgörande betydelse för hur många sälar som fälls vid jakt, och därmed förhuruvida beslutade tilldelningar fylls. Även om staten inte styr ett jaktligt intressekan myndighetsåtgärder bidra till ett ökat intresse. Det är Naturvårdsverkets förhoppningatt årets förändringar i villkoren för säljakten kan bidra till ett ökat intresse.59 L2008/159550

NATURVÅRDSVERKETSom tidigare nämnts i denna redovisning har det i samband med genomförda samrådförts fram att ett införande av licensjakt på säl skulle sända en signal till jägareatt säljakt är en beständig jaktform. Denna signal skulle göra att fler jägare vågarsatsa på säljakt genom att skaffa jakträtt, köpa utrustning och utbilda sig i säljakt.Enligt detta resonemang skulle ett införande av licensjakt som komplement tillskyddsjakt i sig kunna bidra till ett ökat intresse för säljakt, fler säljägare, fler fälldasälar och därmed att tilldelningar fylls i större utsträckning.Naturvårdsverket menar att regeringen bör överväga att i samband med ett eventuelltinförande av licensjakt på säl genomföra särskilda informationsinsatser för attöka intresset för säljakt. Regeringen skulle med fördel kunna initiera en särskildinformationsinsats om säljakt inom ramen för regeringens årliga uppdrag till jägareorganisationerna,51

NATURVÅRDSVERKETKonsekvenserLicensjakt på sälNaturvårdsverket gör bedömningen att en licensjakt på säl i stor utsträckning skulleha samma utformning och villkor som dagens regionala skyddsjakt på grå- ochknubbsäl. Konsekvenserna av ett införande av licensjakt på säl bedöms därför sombegränsade.Konsekvenser för budgeten för någon del av statsförvaltningen.Då en licensjakt på säl förslås ha i stort sett samma regelverk som dagens regionalaskyddsjakt innebär ett införande av licensjakt på säl bedöms inte i sig konsekvenserför budgeten av någon del av statsförvaltningen.Ekonomin för företagFrågan om licensjakt på säl förväntas inte påverka ekonomin för företag. Det harframförts att själva införandet av licensjakt skulle sända en signal att säljakten är enmer permanent jaktform och att fler jägare därför skulle vilja satsa på säljakt omlicensjakt införs.Ekonomin för hushållFrågan om licensjakt på säl förväntas inte påverka ekonomin för hushåll.Länder utanför SverigeI samband med arbetet med regeringsuppdraget har licensjakt analyserats i förhållandetill HELCOMs riktlinjer för bevarande av säl samt EUs art- och habitatdirektiv.En licensjakt som utformas så att den uppfyller de krav som ställs i art- ochhabitatdirektivet och i HELCOMs riktlinjer förväntas inte ha kosekvenser för länderutanför Sverige.Påverkan på aktörers välfärdLicensjakt på säl bedöms inte påverka andra aktörers välfärd utöver att det kanfinnas aktörer som menar att dagens stammar av säl inte tål licensjakt eller aktörersom av mer principiella skäl motsätter sig licensjakt på säl.Effektiviserad skyddsjaktNaturvårdsverket har gjort en översiktlig kartering av möjliga konsekvenser avolika åtgärder för att effektivisera skyddsjakt på säl genom att fylla beslutade tilldelningar.I grova drag kan möjliga konsekvenserna delas in i:• konsekvenser för naturskydd• konsekvenser för miljöövervakningen• konsekvenser för företag som bedriver sälskådning• konsekvenser för förekomst av skadskjutning.52

NATURVÅRDSVERKETI redovisningen identifierar Naturvårdsverket de förändringar som bedöms ha störsteffekt på jaktutfallet och samtidigt de minst omfattande negativa konsekvenserna.De åtgärder som redovisas är• av Naturvårdsverket redan genomförda förändringar av villkor vad gällerjakt med klass 2-ammunition och jakt från båt• differentierad provtagning med bibehållna provvolymer.Utöver föreslagna åtgärder redovisar Naturvårdsverket att områden som fredats påolika sätt bedöms ha en stor betydelse för jaktutfallet. Naturvårdsverket konstaterari redovisningen att Jaktlagsutredningen har i uppdrag att analysera möjligheten atttillåta säljakt i svensk ekonomisk zon utanför territorialvattengränsen, att Havs –och vattenmyndigheten avser att genomföra en särskild översyn av fredningen avområden för beståndsövervakningen av säl samt att det inom ramen för uppdragetinte har varit möjligt att närmare analysera behovet av eventuella förändringar iskydd av områden med stöd av miljöbalken och vilka konsekvenser sådana förändringarskulle ha.I redovisningen pekar Naturvårdsverket även på att bristande tillgång till jakt kanvara en faktor av betydelse.. Slutligen anger Naturvårdsverket att bristande intresseför säljakt är ett viktigt hinder för att uppnå beslutad tilldelning och föreslår riktadeinformationsinsatser i samband med ett eventuellt införande av licensjakt på säl föratt öka intresset för att delta i säljakt.Konsekvenser av föreslagna åtgärderNaturvårdsverket föreslår ett kontinuerligt adaptivt arbete i syfte att uppnå beslutadetilldelningar. De ”skarpa” ändringar i syfte att uppnå beslutad tilldelning somhar genomförts eller föreslås är:• tillåta klass 2-ammunition vid säljakt• tillåta jakt från båt vid yrkesfiskets redskap• differentiera krav på provtagning av fälld säl• informationssatsning vid ett eventuellt införande av licensjakt .Utöver dessa förslag pekar Naturvårdsverket på pågående eller planerade utredningarsom kan komma att påverka fredning av områden från säljakt. Dessa utredningarsslutsatser och förslag bör konsekvensanalyseras i särskild ordning.KONSEKVENSER FÖR BUDGETEN FÖR NÅGON DEL AVSTATSFÖRVALTNINGEN.De i år genomförda förändringarna i regelverket för den regionala skyddsjakten påsäl förväntas inte ha några konsekvenser för budgeten för någon del av statsförvaltningen.53

NATURVÅRDSVERKETDifferentierad provtagning föreslås inte innebära skillnader i det totala antalet proverfrån fällda sälar. Därför torde en differentierad provtagning i sig inte innebäraförändrade kostnader för hantering och analys av prover från säljakt, men innebäratt statens kostnader för provtagningen inte ökar i samma omfattning som en eventuellökning av antalet fällda sälar.Den föreslagna informationssatsningen föreslås finansieras inom ramen förSvenska Jägareförbundets allmänna uppdrag som finansieras med medel från Viltvårdsfonden.EKONOMIN FÖR FÖRETAGDen genomförda förändringen att i högre utsträckning tillåta jakt vid yrkesfisketsredskap samt den föreslagna förändringen att differentiera provtagningskraven såatt yrkesfiskare som fäller säl vid skyddsjakt behöver ta färre prover än idag bedömskunna påverka enskilda yrkesfiskare positivt genom att underlätta för skyddsjaktpå sälar som uppehåller sig vid fiskeredskap.Den genomförda förändringen att tillåta jakt med klass 2-ammunition bedömskunna påverka enskilda yrkesfiskare positivt genom att underlätta för skyddsjakt påsälar som uppehåller sig vid fiskeredskap i områden där det av säkerhetsskäl ärsvårt att jaga med klass 1-ammunition.EKONOMIN FÖR HUSHÅLLDe genomförda och föreslagna förändringarna förväntas inte påverka ekonomin förhushåll.LÄNDER UTANFÖR SVERIGEGenomförda och förslagna åtgärder förväntas inte påverka länder utanför Sverige.PÅVERKAN PÅ AKTÖRERS VÄLFÄRDGenomförda och föreslagna åtgärder förväntas inte påverka aktörers välfärd i någonstörre utsträckning.54

NATURVÅRDSVERKETKällförteckningArtdatabanken 2011 a. Halichoerus grypus Gråsäl. Artfaktablad.Artdatabanken 2011 b. Pusa hispida Vikare. Artfaktablad.Skov- og Naturstyrelsen 2005. Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) oggråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark.Gärdefors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige – the 2010 Red List of SwedishSpecies. ArtDatabanken. SLU, Uppsala.Havs- och vattenmyndigheten 2013. Marint områdesskydd. Redovisning av uppdragi regleringsbrevet för 2013. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013-05-28.Havsmiljöinstitutet 2012. Havet 2012. Om miljötillståndet i våra svenska havsområden.HELCOM 1994. HELCOM Recommendation. 15/5. System of Coastal and MarineBaltic Sea Protected Areas (BSPA). Adopted 10 March 1994, having regard toArticle 13, Paragraph b) of the Helsinki ConventionHavs- och vattenmyndigheten 2012 a. Nationell förvaltningsplan för gråsäl(Halichoerus grypus) i Östersjön.Havs- och vattenmyndigheten 2012 b. Nationell förvaltningsplan för knubbsäl(Phoca vitulina) i Kattegatt och Skagerrak.Jord- och skogsbruksministeriet 2007. Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar.Helsingfors 2007.Lehtonen, E. 2013. Seal-fishery related studies in Finland, the impacts on professionalfishing. Presentation vid Baltic Sea FLAG Seminar 3.-4.4.2013 Helsingfors.http://www.seprat.net/?lang=fi&id=610Sand, H. & Westerberg, H. 1997. Försök med begränsad jakt på gråsäl som metodför att minska skador på fasta fiskeredskap. Rapport.Sohlman, A. (red.) 2008. Arter och naturtyper i habitatdirektivet – tillståndet i Sverige2007. ArtDatabanken SLU, Sverige.55

NATURVÅRDSVERKETBilagor1. HELCOM-rekommendation om bevarande av säl2. Pm om säljakt i Sveriges grannländer3. Statistik över säljakt i Sverige4. Yttrande från Havs- och vattenmyndigheten56

NATURVÅRDSVERKETBilaga 1 – HELCOMrekommendationom bevarandeav sälHELCOM RECOMMENDATION 27-28/2Adopted 8 July 2006 having regard to Article 20, Paragraph 1 b) of the HelsinkiConventionCONSERVATION OF SEALS IN THE BALTIC SEA AREATHE COMMISSION,RECOGNIZING that the three seal species (the grey seal Halichoerus grypus, theringed seal Phoca hispida botnica, and the harbour seal Phoca vitulina) are important,unique and valuable components of the Baltic Sea ecosystem, and thattheir continued survival and well-being are inextricably linked to, and dependenton the quality of the Baltic Sea environment;ACKNOWLEDGING therefore that the seals of the Baltic Sea are importantelements of the Common Natural Heritage of the Baltic Sea Region, and that thecontinued existence and prosperity of the seal populations, and consequently thequality of their habitats, are shared responsibilities of the Contracting Parties to theHelsinki Convention (re. Article 15);BEING AWARE that in the 1970s and 1980s the populations of all seal species inthe Baltic Sea were alarmingly low;ALSO AWARE that the population decline, apart from ringed seals in the Gulf ofFinland and Gulf of Riga, is now reversed, but except for the Kattegat harbourseals, the seal populations of the Baltic Sea remain below the theoretically calculatedpopulation levels if compared to the beginning of the 20 th century, and thatthe current carrying capacity levels are not known;FURTHER AWARE of the documented regional differences in the status of Balticseal populations, and that National Management [1] Plans are suitable instrumentsto address the regionally different status of seal populations and differences inpriorities of seal management through the Baltic Sea area;OBSERVING the EU Habitat Directive, which defines the following requirementsfor Favourable Conservation Status of species:57

NATURVÅRDSVERKET· that it is maintaining itself on a long-term basis as a viable component of its naturalhabitats;· the natural range of the species is neither being reduced nor is likely to be reducedfor the foreseeable future; and· there is, and will probably continue to be, a sufficiently large habitat to maintainits populations on a long-term basis;RECOGNISING that the HELCOM/ICES/EU Seal Expert Workshop (Stockholm,6-8 September 2005) proposed a set of General Management Principles for sealmanagement applicable to the whole Baltic Sea area, and that these general managementprinciples allow for National Management Plans to be developed basedupon sub-regional and national aspects;NOTING that the proposed General Management Principles are the followingwhich link the seal populations to the Baltic Sea Ecosystem:• populations size (with the long-term objective to allow seal populations torecover towards carrying capacity levels);• distribution (with the long-term objective to allow breeding seals to expandto suitable breeding distribution in all regions of the Baltic); and• health status (with the long-term objective of attaining the health statusthat secures the continued existence of the populations);NOTING FURTHER that Specific Reference Levels form an integral part ofthese principles, and for population size, these reference levels are defined as:• Target Reference Level: the level where the growth rate starts to level offand the population asymptotically approach the current carrying capacitylevel (e.g. 0.8 K);• Limit Reference Level (the Safe Biological Level): the Minimum ViablePopulation Size, which is to be defined for each of the management units;• Precautionary Approach Level where the populations are at maximumproductivity level [2] ;ALSO NOTING that the HELCOM/ICES/EU Seal Expert Workshop defined andagreed on the following Management Units for Baltic Sea seal populations:1) Harbour seals in the Kalmarsund region (Sweden);2) Southwestern Baltic harbour seals (Denmark, Germany, Poland, Sweden);3) Gulf of Bothnia ringed seals (Finland, Sweden);4) Southwestern Archipelago Sea, Gulf of Finland and Gulf of Riga ringed seals(Finland, Estonia, Latvia, Russia);58

NATURVÅRDSVERKET5) Baltic Sea grey seals (all Contracting Parties to the Helsinki Convention);RECOMMENDS to the Contracting Parties to the Helsinki Convention:1: to apply the General Management Principles and Management Units as definedabove, and in conformity with these principles develop and implement NationalManagement Plans [3] which will be the main management instruments to ensurethat the favourable conservation status of the species is attained or maintained. Inparticular so that:• for all populations below the Limit Reference Level (the Safe BiologicalLevel), no allowances for deliberate killing should be issued;• for populations between the Limit Reference Level (the Safe BiologicalLevel) and the Precautionary Approach Level, licenses for anthropogenicremovals can only be issued if in the population a significant positive longtermgrowth rate can be observed, and if licenses for anthropogenic removalsare issued, special care has to be taken so that the positive long-termgrowth rate is not jeopardized;• for populations between the Precautionary Approach and the Target ReferenceLevels, and for population above the Target Reference Level, licensesfor anthropogenic removals can be issued provided that the long-term objectivesof the General Management Principles are not compromised;2: to take effective measures for all populations in order to prevent illegal killing,and to reduce incidental bycatches to a minimum level and if possible to a levelclose to zero;3: to establish a HELCOM seal expert group with the tasks:· to develop and co-ordinate monitoring programmes and assess the populationstructure, size and growth, reproduction and breeding distribution, contaminantburden and health status, fisheries interactions and bycatches, and evaluate theirresults;· to quantify the Limit Reference, Precautionary Approach and Target ReferenceLevels for populations of the described Management Units;· to define and quantify similar reference levels with regard to seal distribution andhealth status;· to assist in harmonising National Management Plans for those cross-boundaryBaltic Sea Seal Management Units described above;· to draft HELCOM Guidelines for exemptions to the General Management Principles[4] ;59

NATURVÅRDSVERKET· to consider detailed annual Term of Reference for the meetings to be adopted byHELCOM HABITAT;· to report to HELCOM HABITAT annually;4: to carry out respective monitoring programmes as indicated above;5: to collaborate within the HELCOM seal expert group to identify and establish anetwork of protected areas for important actual and potential seal habitats acrossthe Baltic Sea area (re. the EU Habitat Directive, Annex II), and attempt to harmonizethe regulations and monitoring of these conservation areas;6: to develop and to apply where possible non-lethal mitigation measures for sealsto reduce bycatch and damage to fishing gear, as well as to support and coordinatethe development of efficient mitigation measures;INVITES the Contracting Parties when possible to fund the development and applicationof bycatch reduction measures, including alternative fishing gear andmethods, as well as to compensate for losses of catch and fishing gear;INVITES the International Council for the Exploration of the Sea to participate inthe work of the HELCOM seal expert group;RECOMMENDS HELCOM to assess in 5 years time the effectiveness of thisRecommendation with regard to the conservation of seals in the Baltic Sea Area,and whether amendments are necessary;AND FINALLY RECOMMENDS that the Governments of the Contracting Partiesto the Helsinki Convention observe Article 16(1) of the Convention and reporton the implementation of this Recommendation according to HELCOM Monitoringand Assessment Strategy.[1] In this text Management is defined as any legal decision taken with regard to the conservation of theseal species and their habitats, inter alia decision taken to: protect the species from hunting, or to sethunting quotas, reduce bycatches, stop disturbance at critical habitats, protection and restoration ofcritical habitats, and prevention of discard of harmful substances with the purpose of improving thequality of seal habitats.[2] Between 50-80% of K. Likely in the lower portion of this range.[3] NMP would also be the appropriate instrument for issuing any exemption from the General ManagementPrinciples for specific scientific purposes, animal welfare reasons and for removing identifiedindividuals specialising on depredation of captured or farmed fish.[4] The Contracting Parties to HELCOM being also Member States of EU should acknowledge theobligations of Annex VI (prohibited methods and means of capture and killing and modes of transport)of the Council Directive 92/43/EEC (the Habitats Directive).60

NATURVÅRDSVERKETBilaga 2 – Säljakt i SverigesgrannländerNorgeArterI Norge förekommer fem arter av säl. Gråsäl och knubbsäl lever längs kusten underhela året och benämns som ”kustsäl”. Klappmyts, grönlandssäl och vikare lever iishavet. Grönlandssäl och vikare kan ibland röra sig söderut längs Norges kust föratt söka föda och vid sällsynta tillfällen kan grönlandssäl göra massmigrationer tillkustnära områden 60 . Denna redovisning kommer att huvudsakligen att fokusera påkustsäl.Säljaktens historiaKnubb- och gråsäl har traditionellt varit en eftertraktad resurs längs kusten i Norge.Detta har lett till att lokala bestånd varit näst intill utdöda på grund av hårt jakttryck61 . Gråsäl och knubbsäl blev sedan skyddade i vissa områden och under vissaperioder 62 . Resultatet av detta har varit en viss ökning av bestånden, vilket i sin turhar lett till att fiskerinäringen idag önskar reducera antalet kustsälar 63 .FörvaltningFrån år 2004 finns ett beslut 64 från Norges regering om att reglera den växandesälpopulationen i kustnära områden för att reducera skadorna på fisket och problemenför den lokala befolkningen. Samtidigt uttrycker beslutet en vilja att bevaralivskraftiga stammar av kustsäl baserat på vetenskaplig rådgivning. Myndigheternabestämmer årlig jakttilldelning och har förvaltningsplaner för kustnära sälpopulationer65 . Underlaget för förvaltningen av kustsäl bygger på riksomfattande räkningarav bestånden som sker var femte år.Reglering av jakten1973 infördes speciella regler för jakt på säl längs kusten. Under 1997 infördeskrav på registrering av jägare, jakttilldelningar samt inrapportering av fångst 66 .60 Fiskeridepartementet: www.fiskeridepartementet.no61 St.meld. nr. 46 (2008-2009), Norsk sjøpattedyrpolitikk, Det Konglege Fiskeri- og kystdepartementet62 Forvaltningsplan for havert. Fastsatt av Fiskeri- og kystdepartementet 5. November 201063 St.meld. nr. 46 (2008-2009), Norsk sjøpattedyrpolitikk, Det Konglege Fiskeri- og kystdepartementet64 St.meld.nr. 27 (2003-2004), Norsk sjøpattedyrpolitikk, Det Konglege Fiskeri- og kystdepartementet65 Förvaltningsplaner för gråsäl och knubbsäl: www.fiskeridir.no/fiske-og-fangst/sjoepattedyr66 Forvaltningsplan for havert. Fastsatt av Fiskeri- og kystdepartementet 5. November 201061

NATURVÅRDSVERKETReglerna för säljakt i Norge motsvarar reglerna för högviltsjakt i Norge och i andravästländer. Tillstånd för jakt på säl kan ges till utländska medborgare som åtföljs aven norsk medborgare som innehar tillstånd för att jaga säl inom det aktuella området67 . Utländska medborgare är undantagna från skytte- och kunskapsprov om deuppfyller kraven för högviltsjakt i sitt hemland.Tidsintervall för säljakt i kustnära områden 68 :1 feb - 30 sep Gråsäl, söder om Stadlandet2 jan - 15 sep Gråsäl, norr om Stadlandet1 jan - 30 apr Knubbsäl, längs hela kusten2 jan - 30 sep Vikare och grönlandssäl, längs hela kustenSälarna är fredade under kutningsperioden.Vapen och ammunitionFör jakt på säl längs norska kusten gäller följande 69 :- Det är endast tillåtet att använda skjutvapen med räfflad pipa ochammunition med expanderade kulor med anslagsenergi på minst2700 joule för 9 grams kulor och 2200 joule för 10 grams kulor på100 meters avstånd. Detta motsvarar reglerna för ammunition klass 1i Sverige 70 .- Det är förbjudet att fånga eller avliva säl med nät eller fällor.- Det är även förbjudet att använda skjutvapen med slätborrad pipa, elleranvända hakapik eller slagkrok till avlivning.Det är förbjudet att driva jakt från motorbåt eller annat flytande eller svävandefartyg drivet av motor inom ett avstånd på två kilometer från land, inklusive holmaroch skär 71 .TilldelningarTilldelningar för säljakten längs norska kusten föreslås av Havsforskningsinstituttet72 och fastställs av Fiskeridirektøren 73 . Med sikte på livskraftiga stammar reglerastilldelningarna efter storleken på bestånden med särskild hänsyn till små ochminskande bestånd. Ett långsiktigt mål i förvaltningsplanen för knubbsäl är att67 7 § Forskrift om regulering av sel på norskekysten, J-263-201068 Fiskeridepartementet: www.fiskeridepartementet.no69 12 § Forskrift om regulering av sel på norskekysten, J-263-201070 14 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt; NFS 2002:1871 21 § Lov om jakt og fangst av vilt, LOV 1981-05-29 nr. 3872 Havforskningsinstituttet: www.imr.no/nb-no73 Fiskeridirektoratet: www.fiskeridir.no62

NATURVÅRDSVERKETmålnivån för antalet djur ska vara 7000 sälar under pälsbytesperioden, då antaletknubbsälar räknas 74 . Detta var det aktuella beståndet under 2007, och ger ett totalbeståndpå omkring 10 000 individer 75 . Tabell 1 visar antalet räknade gråsälarlängs norska kusten under de tre senaste perioderna. Under 2013 planeras en nylandsomfattande räkning av antalet sälar längs norska kusten bli klar.Tabell 2 visar jakttilldelningar och fångst av knubbsäl och gråsäl längs Norgeskust under 1997 - 2009. Fram till 2002 rekommenderade Havsforskningsinstituttetfasta tilldelningar på gråsäl, vilka låg på 5 procent av uppskattningarna av beståndenmed möjlighet till större tilldelning i vissa drabbade områden. År 2003 blevdock tilldelningarna satta mycket högre, 25 procent av uppskattningarna av bestånden76 .Under 2013 är tilldelningen för knubbsäl 482 sälar, och för gråsäl 460 sälar.Den som har tillstånd att jaga säl i kustnära områden får fritt jaga vikare i Nordland,Troms och Finnmark, och grönlandssäl längs hela norska kusten 77 .Tabell 1: Antalet räknade gråsälar längs norska kusten 78 .År Antal sälar1996-1999 44002001-2003 4600-55002006-2008 5100-600074 St.meld. nr. 46 (2008-2009), Norsk sjøpattedyrpolitikk, Det Konglege Fiskeri- og kystdepartementet75 Forvaltningsplan for steinkobbe. Fastsatt av Fiskeri- og kystdepartementet 5.november 201076 Forvaltningsplan for havert. Fastsatt av Fiskeri- og kystdepartementet 5. November 201077 Kvoter og jakt på kystsel i 2013, Fiskeridirektoratet78 Havforskningsinstituttet: www.imr.no/nb-no63

NATURVÅRDSVERKETTabell 2: Jakttilldelning och antal fällda knubbsälar och gråsälar längs norska kustenunder åren 2000 – 2012 79 .KnubbsälGråsälÅr TilldelningFälldaFälldaTilldelningsälarsälar2000 438 359 625 1762001 508 466 625 1052002 508 412 355 1102003 949 457 1186 3532004 949 549 1186 3022005 989 614 1216 3792006 750 660 1536 3292007 860 905 1186 4562008 860 900 1040 4582009 704 585 1040 5162010 470 159 1040 3622011 460 230 1040 1112012 435 355 460 64Rapportering av fångstI Norge ska den som bedrivit jakt på säl längs kusten rapportera resultatet till fylkeskommunen80 . Under 2003 infördes ersättning för skjutna sälar längs kusten föratt öka återrapporteringen om skjutna djur och insändningen av delar för analys 81 .Underkäken med hörntänder ska skickas in, om sälen är märkt i bakfenorna skaplastmärket skickas in, sälens kön ska meddelas samt om honor är dräktiga, ochäven sälens längd ska registreras 82 .Sälskyddsområden och fredningstidMålet i förvaltningsplanerna för knubbsäl 83 och gråsäl 84 är att livskraftigastammar ska uppnås och bevaras i arternas naturliga utbredningsområde. Deårliga jakttilldelningarna baseras på beståndens storlek, där små, minskande79 Havforskningsrapporten 2013, s. 167-168: Sel, havert og steinkobbe. Havforskningsintituttet:www.imr.no80 13 § Forskrift om regulering av sel på norskekysten, J-263-201081 Forvaltningsplan for havert. Fastsatt av Fiskeri- og kystdepartementet 5. November 201082 Kvoter og jakt på kystsel i 2013, Fiskeridirektoratet83 Forvaltningsplan for steinkobbe. Fastsatt av Fiskeri- og kystdepartementet 5. November 201084 Forvaltningsplan for havert. Fastsatt av Fiskeri- og kystdepartementet 5. November 201064

NATURVÅRDSVERKEToch geografiskt isolerade bestånd inte får utsättas för jakt. Sälarna är ävenfredade under kutningsperioden 85 .FinlandArterGråsäl, östersjövikare och saimenvikare. Saimenvikare är en sötvattenslevandeunderart som endast lever i insjön Saimen. Denna redovisning kommer att fokuserapå gråsäl och östersjövikare, de arter som det bedrivs jakt på i Finland.Säljaktens historiaSäljakten har under flera sekler utgjort en viktig näringsgren i skärgårdsområdenaoch var fiskarnas huvudsyssla under senvintern. Skinnet, tranet och köttet utnyttjadespå många sätt, och på grund av hårt jakttryck minskade sälstammarna kraftigt iÖstersjön under 1900-talet. Den yrkesmässiga säljakten upphörde i Finland på1950-talet och sedan 1980-talet har arternas reproduktionsförmåga förbättrats ochnumer växer stammarna. Främst på grund av de skador som sälarna orsakar påfiskerinäringen inleddes gråsälsjakten i Finland på nytt 1998 86 .FörvaltningI Finland har Jord- och skogsbruksministeriet 87 ansvaret för förvaltningen av sälstammarna.Det ökande antalet sälar har ställt krav på en planmässig förvaltning avstammarna. Attityden mot sälarna har hårdnat i och med de ekonomiska förlusterfiskarna får utstå, och framförallt gråsälen anses på många håll utgöra ett hot förnäringens fortbestånd. Båda arterna orsakar skador, men gråsälen betydligt mer 88 .Den grundläggande målsättningen för den finländska förvaltningen och skyddetav sälstammarna är att bibehålla vardera sälstams gynnsamma bevarandestatus. Vidförvaltningen av gråsälstammen strävar man efter att betona synen på gråsälen somen värdefull naturresurs som kan nyttjas på ett hållbart sätt. För vikarens del betonarförvaltningsplanen de skyddande riktlinjerna, särskilt med hänsyn till de osäkerhetsfaktorersom är förbundna med de sydliga stammarnas utveckling 89 .I Finland har Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 90 huvudansvaret för uppföljningenav sälstammarna och för den biologiska sälforskningen. De första sälinventeringarnai landet genomfördes i början av 1970-talet, och flygräkningarna antogs85 6 § Forskrift om regulering av sel på norskekysten, J-263-201086 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200787 Jord- och skogsbruksministeriet: www.mmm.fi88 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200789 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200790 Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: www.rktl.fi65

NATURVÅRDSVERKETsom en standardmetod under 1990-talet. Vikarna räknas med minst 2-3 års mellanrumi apr – maj, och gråsälarna räknas varje år under maj – jun 91 .Reglering av jaktenEnligt finländska jaktlagen 92 är jakträtten förknippad med äganderätt till mark- ochvattenområden. Var och en som är bosatt i Finland har rätt att jaga inom allmäntvattenområde i havet och på sådana holmar och skär inom allmänt vattenområde ihavet, vilka tillhör staten och för vilkas del besittningen inte har överlåtits till någon,samt i Finlands ekonomiska zon.Enligt jaktförordningen 93 gäller följande:- Gråsäl och vikare får jagas enligt jaktlagens principer med jaktlicenssom ansöks hos Jord- och skogsbruksminsiteriet (1 §).- I ansökan om jaktlicens bifogas utredning om vilket område, vilkentidpunkt och vilken art jakten avser (3 §).- Beviljad jaktlicens gäller under högst ett år och anger område förjakten samt hur många djur som får fällas (4 §).- Tillstånd för jakt kan beviljas en utlänning som tillsammans med enfinländsk jägare bedriver jakt inom det område som avses. Jaktavgiftoch jaktlicensavgift är ett krav (38 §).Tidsintervall för jakt på säl med beviljad dispens från Viltcentralen 94 :Vikare 1 sep - 15 okt, 16 apr - 31 majGråsäl 16 apr - 31 decDet får endast bedrivas skyddsjakt på vikare vid fiskeredskap med dispens somgäller två veckor åt gången 95 .För att få tillgång till sältoleransbidrag måste yrkesverksamma fiskare delta i ensäljaktskurs. För säljägare finns inga sådana krav, men det anordnas kurser i säljakt(samma som förekommer i Sverige). Dessa frivilliga utbildningar har varit mycketvälbesökta och det uppskattas att över 90 procent av de som jagar säl hargenomgått utbildning 96 .Vapen och ammunitionFör vapen och ammunition vid jakt på säl anger jaktförordningen 17 följande:91 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200792 2 kap. 7 § Jaktlag 28.6.1993/61593 Jaktförordning 12.7.1993/66694 Finlands viltcentral: riista.fi/sv95 Muntlig kommentar: Stefan Pellas, jaktchef på Finlands Viltcentral, 2013-03-1496 Muntlig kommentar: Stefan Pellas, jaktchef på Finlands Viltcentral, 2013-03-1466

NATURVÅRDSVERKET- Vapnet som används för att skjuta säl ska vara ett räfflat kulvapen,där vikten av patronkulan ska vara minst 3,2 gram och träffenerginmätt på 100 meters avstånd från pipans mynning vara minst 800joule (16 §). Detta motsvarar reglerna för ammunition klass 2 i Sverige97 .- Automatiska vapen vilkas magasin kan laddas med fler än två patronerfår inte användas (16 §)- Hagelgevär som laddats med hagelpatron får inte användas för attskjuta säl, däremot är det tillåtet att använda kulor avsedda för hagelgevär(18 §).- Fällor som fångar byte levande eller motsvarande fångstanordningarfår användas för fångst av vikare och gråsäl (11 §).Vilt får inte skjutas från fartyg eller båtar när motorn är igång 98 .TilldelningarJord- och skogsbruksministeriet fastställer varje år den högsta tillåtna jakttilldelningenför varje jaktvårdsdistrikt, samt ger bestämmelser och anvisningar om hurjakten ska genomföras. Jaktvårdsdistrikten beviljar jaktlicenser regionalt åt jägarna,så att licensantalet maximalt uppgår till de av Jord- och skogbruksministeriet fastställdatilldelningarna. Villkor för beviljande av jaktlicens är att viltbeståndet ifråga är livskraftiga på området och att jakten inte inverkar menligt på möjligheternaatt upprätthålla arternas gynnsamma bevarandestatus 99 . Av de beviljade jaktlicensernapå gråsäl nyttjas endast omkring 50 procent (tabell 3).Inga jaktlicenser har beviljats för vikare innan år 2010. Innan dess har endast 5-7 vikare fångats per år för forskningsändamål 100 . I tabell 4 visas jakttilldelning,utdelade jaktlicenser och fångst för vikare under de senaste åren.97 14 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt; NFS 2002:1898 4 kap. 32 § Jaktlag 28.6.1993/61599 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/2007100 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200767

NATURVÅRDSVERKETTabell 3: Jakttilldelning, utdelade jaktlicenser och antal fällda gråsälar under åren2000 – 2012 101 . Markeringen - innebär att uppgiften inte varit tillgänglig.ÅrTilldelningUtdeladejaktlicenserFälldasälar2000 - 71 302001 - 203 902002 230 297 1302003 395 490 2332004 490 487 2912005 635 603 3122006 675 663 1572007 685 665 2182008 685 654 3602009 - 966 4752010 1050 886 3492011 1050* 812 2902012 1050* 801 19* 102Tabell 4: Jakttilldelning, utdelade jaktlicenser och antal fällda vikare 2010 –2012 103 . Markeringen - innebär att uppgiften inte varit tillgänglig.ÅrTilldelningUtdeladejaktlicenserFälldasälar2010 - 5 12011 30* 11 82012 30* - -* 104Rapportering av fångstI jaktlicenserna för säl ingår en förpliktelse att leverara prover av sälen till Vilt- ochfiskeriforskningsinstitutet 105 . Proverna används för att ta reda på sälbeståndenssammansättning, miljögiftsbelastning, hälsotillstånd samt för att kartlägga sälarnas101 RiistaWeb: riistaweb.riista.fi102 Jord- och skogsbruksministeriet: www.mmm.fi103 RiistaWeb: riistaweb.riista.fi104 Jord- och skogsbruksministeriet: www.mmm.fi105 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200768

NATURVÅRDSVERKETpåverkan på fiskbestånden. Underkäken, tungan och könsdelar skickas in. Det äräven önskvärt om sälens längd och vikt mäts, samt tranlagrets tjocklek 106 .Sälskyddsområden och fredningstidSälskyddsområden har inrättats för att skydda sälar och för att tillförsäkra dem enostörd livsmiljö, främja forskning och uppföljning av sälstammen samt att bevaramarina naturtyper. Finland har sju sälskyddsområden som bedöms vara viktiga förgråsälen. Inom skyddsområdena är jakt förbjuden 107 .Vid den finländska kusten finns även andra skyddsområden, utöver sälskyddsområdena.Det viktigaste av dessa med tanke på sälskyddet är Bottenvikens nationalparkoch en del av skärgårdshavets nationalpark. Även i dessa områden är säljaktförbjuden 108 .I jaktförordningen 109 är östersjövikare fredad under perioden 16 okt. - 15 apr.och 1 jun. - 31 aug., och gråsäl 1 jan. - 15 apr.ÅlandLandskapet Åland omfattas av de internationella avtal, överenskommelser, konventioneroch rekommendationer som Finland har ingått och ratificerat. Åland hargenom sitt självstyre lagstiftningsbehörighet inom de flesta sektorerna, inklusivereglering av styrning av fisket och miljö- och naturvård, samt har rätt att bestämmaom landskapets budget. I frågor som gäller säl, såsom jakttillstånd, fredningstid ochsälskyddsområden, har Åland närmast status som en självständig stat genom egenlagstiftning och förvaltning 110 .ArterÖstersjövikare och gråsäl.Säljaktens historiaSäljakten har under flera sekel utgjort en viktig näringsgren i skärgårdsområdenaoch skinnet, köttet och tranet har utnyttjats på många sätt. Den yrkesmässiga säljaktenupphörde i Finland på 1950-talet, men i vissa kustområden var inkomsternafrån säljakten viktiga för fiskare ända in på 1970-talet. Jakten reducerade sälstammarnaunder kort tid och nedgången märktes tydligt på 1960-talet. Efter 1982 beviljadesinget tillstånd för jakt på säl på Åland, och 1985 fredade Åland officielltstammarna. På grund av de olägenheter som sälarna orsakar fiskerinäringen återupptogsjakten på Åland som så kallad skyddsjakt. I samband med att gråsälsbe-106 Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: www.rktl.fi107 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/2007108 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/2007109 24 § Jaktförordning 12.7.1993/666110 Förvaltningsplan för gråsälen på Åland. Mariehamn den 20 december 200769

NATURVÅRDSVERKETståndet nu har vuxit och jakten har inletts på nytt, har även säljaktstraditionen ochkulturen återupplivats 111 .FörvaltningÅlands landskapsregering ansvarar för förvaltningen av Ålands sälstammar. PåÅland klassificeras båda sälarterna som vilt och är fridlysta. Gråsälen är fridlystenligt 2 § landskapets naturförordning (1998:113) och vikaren enligt 15 § landskapslagenför naturvård (1998:82). Vikaren definieras därmed som en särskiltskyddad art. En sådan art eller dess livsmiljö får inte skadas eller påverkas så attartens fortplantning eller existens i området riskeras.Den åländska förvaltningsplanen innefattar endast gråsäl, vikaren bedöms förekommai begränsad utsträckning på Åland 112 .Reglering av jaktenFastän både vikaren och gråsälen är permanent fredade, finns det vissa undantagfrån fredningsbestämmelserna i Ålands jaktlag 113 :- För att förhindra skador som orsakas fiskodlingar, är det tillåtet attdöda en säl om denna har kommit in i fiskodlingsanläggningen (31§). Detta gäller även fastän jakträtten skulle tillhöra någon annan,jakten skulle vara förbjuden i området eller det skulle ske under artensfredningstid.- Landskapsregeringen kan bevilja tillstånd att döda eller fånga sälarför vetenskapliga eller andra acceptabla behov (28 och 29 §§). Därtillkan landskapsregeringen avvika från fredningsbestämmelserna,om sälstammen har vuxit sig för stor eller om arten visar sig varaskadlig 114 .Sedan år 2002 har Landskapsregeringen gett anvisningar för gråsälsjakt varje år. Idessa anvisningar definieras jakttilldelningar, jakttider samt hur och var jakt fåridkas 115 . Det finns ingen egentlig jakttid för någon av sälartarena, men under desenaste åren har jakt på gråsäl bedrivits under perioden 15 april - 31 januari 116 . Förvikaren kan jaktlicenser beviljas för att förebygga skador som förorsakas yrkesfisket117 .111 Förvaltningsplan för gråsälen på Åland. Mariehamn den 20 december 2007112 Förvaltningsplan för gråsälen på Åland. Mariehamn den 20 december 2007113 Jaktlag (ÅFS 1985:31)114 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/2007115 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/2007116 Riktlinjer för skyddsjakt på gråsäl år 2011 och 2013117 Förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar. Jord- och skogsbruksbruksministeriet 4a/200770

NATURVÅRDSVERKETVapen och ammunitionMed stöd av 28 och 29 §§ i Ålands jaktlag kan Landskapsregeringen bevilja sökandepersonliga tillstånd att fälla gråsäl enligt följande:- Tillståndsinnehavare ska inneha åländskt jaktkort och ha jakträtt påområde där jakt bedrivs.- Vid skyddsjakt på gråsäl får ammunition med helmantlad kula,oräfflat vapen, eller ammunition med kula vars vikt understiger 3,2gram och vars anslagsenergi på 100 meters avstånd understiger 800joule inte användas. Kulvikt och anslagsenergi motsvarar ammunitionklass 2 i Sverige 118 .- Jakt från båt är inte tillåten, förutom vid avlivning av skadeskjutensäl.TilldelningarLandskapsregeringen bestämmer årligen ett övre tak för antalet jaktlicenser. Jakttilldelningoch antal fällda gråsälar visas i tabell 5.Tabell 5: Jakttilldelning och antal fällda gråsälar på Åland 119 . Markeringen - innebäratt uppgiften inte varit tillgänglig.År TilldelningAntal fälldasälar2007 - 1832008 - 2272009 - 1422010 - 1452011 450 902012 450 114Rapportering av fångstRapportering av fälld gråsäl ska utan dröjsmål ske till Landskapsregeringen 120 .Sälskyddsområden och fredningstid1998 inrättades med stöd av jaktlagen 121 ett sälskyddsområde på Åland. Utöverdetta sälskyddsområde finns även andra skyddade områden med liknande funktion118 14 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt; NFS 2002:18119 Ålands landskapsregering: www.regeringen.ax120 Riktlinjer för skyddsjakt på gråsäl år 2013121 26 § Jaktlag (ÅFS 1985:31)71

NATURVÅRDSVERKETsom sälskyddsområdet. Det tillåts ingen jakt inom de skyddade områdena, ochsälarna är även fredade under kutningsperioden 122 .DanmarkArterKnubbsäl och gråsäl.Säljaktens historiaHårt jakttryck under 1800-talet reducerade sälstammarna i danska vatten. Skyttepremierblev ett ekonomiskt incitament till att skjuta så många djur som möjligt,och detta avskaffades först år 1927. Jakttrycket resulterade i att gråsälen utrotades iDanmark och antalet knubbsälar reducerades till under 2000 djur 123 .I nuläget är både knubbsäl och gråsäl är fredade i Danmark. Under 1967 fredadesgråsäl, och fredningstid under kutningsperioden för knubbsäl infördes. Knubbsälfredades i Vadehavet 1976, och sedan i hela landet 1977 124 .FörvaltningUnder 1988 förekom en dödlig sjukdom bland sälarna i nordvästra Europa. Dettaresulterade i att mellan 50 och 60 procent av populationen av knubbsäl i Danmarkdog ut. Efter epidemin ökade populationen igen och under hösten år 2000 fanns detomkring 11 500 individer av knubbsäl. I maj 2002 kom viruset tillbaka och slog ut30 till 50 procent av knubbsälspopulationen. Under åren 2003 och 2004 uppskattadesknubbsälspopulationen till omkring 9000 individer 125 .Reglering av jaktenNaturstyrelsen 126 kan under särskilda omständigheter med hänvisning till lagen omjakt och viltförvaltning 127 bevilja dispens för jakt på knubbsäl med syfte att minskaproblem inom fiskerinäringen. Dispens för skyddsjakt gäller endast för ett mindreantal djur och får ske inom 100 meter (i vissa fall 300 meter) från fiskeredskapen128 . Dispens kan endast ges till personer med dansk jaktlicens, vilken kräver ett122 Förvaltningsplan för gråsälen på Åland. Mariehamn den 20 december 2007123 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark124 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark125 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark 2005,Miljøministeriet, Skov- og Naturstyrelsen. J.nr. SN 2001-361-0004126 www.naturstyrelsen.dk127 Bekendtgørelse af lov om jagt og vildtforvaltning128 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark72

NATURVÅRDSVERKETpraktiskt och ett teoretiskt prov 129 . För gråsäl beviljas ingen dispens om skyddsjakt130 .Vapen och ammunitionVid jakt på knubbsäl ska vapen med räffla pipa och ammunition med kulvikt påminst 9 gram och anslagsenergi på minst 2700 joule eller kulvikt på minst 10 gramoch anslagsenergi på minst 2000 joule användas 131 . Detta motsvarar ammunitionklass 1 i Sverige 132 .Jakt från båt är tillåtet i Danmark, men beskjutningen är riskabel med risk förskadeskjutningar från båt på ett rörligt föremål 133 . Jakt får inte bedrivas från motordrivetfordon i september, i sjöar eller andra sötvattendrag, eller i vissa delar avfiskeriterritoret 134 .TilldelningarNormalt sker det ingen skyddsjakt i Danmark. Enligt Mads Bank-Mikkelsen 135 harNaturstyrelsen inte givit någon dispens under de senaste fem åren.Rapportering av fångstSkjutna sälar ska lämnas in för vetenskapliga studier. Informationen används sedani myndighetens förvaltningsplan 136 .Sälskyddsområden och fredningstidFör att säkra ostörda viloplatser för kutning, digivning och pälsbyte har reservatbildats i de viktigaste områdena för säl. Jakt på säl får inte bedrivas inom de skyddadeområdena eller under kutningsperioden 137 .EstlandI Estland är det inte tillåtet att jaga säl, men frågan är under diskussion.Förändringarna kan komma att ske i samband med en ny jaktlag och en nyförvaltningsplan för gråsäl som just nu bereds. Den nya jaktlagen kommer attdefiniera gråsäl som högvilt och innehålla bestämmelser för upprättandet avjakttilldelningar som årligen fastställs av Miljöstyrelsen. I Estland diskuteras även129 Muntlig kommentar: Mads Bank-Mikkelsen, viltkonsulent på Naturstyrelsen, 2013-03-13130 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark131 3 § Bekendtgørelse om våben og ammunition, der må anvendes til jagt m.v.132 14 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt; NFS 2002:18133 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark134 8 § Bekendtgørelse om udsætning af vildt, jagtmåder og jagtredskaber135 Muntlig kommentar: Mads Bank-Mikkelsen, viltkonsulent på Naturstyrelsen, 2013-03-13136 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark137 Forvaltningsplan for spættet sæl (Phoca vitulina) og gråsæl (Halichoerus grypus) i Danmark73

NATURVÅRDSVERKETom jakttilldelningarna kan bestämmas internationellt mellan flera länder, blandannat Sverige och Finland 138 .138 Muntlig kommentar: Murel Truu, koordinator för arters åtgärdsprogram på Milöstyrelsen i Estland,2013-03-1474

NATURVÅRDSVERKETBilaga 3 – Statistik över säljakt iSverigeTabellerna nedan visar tilldelning och antal fällda sälar för gråsäl, knubbsäl ochvikare. Tabellerna är uppdelade mellan regional skyddsjakt och specifik skyddsjakt.Skyddsjakt på vikare är relativt ovanlig och sker endast efter beslut vid specifikaskadesituationer. Det har inte bedrivits någon skyddsjakt på vikare före år2011.Tabell 1: Tilldelning, antal fällda sälar och antal tappade sälar för gråsäl under åren2001 – 2012.GråsälRegional skyddsjaktSpecifik skyddsjaktÅr Tilldelning Fällda sälar Tappade Tilldelning Fällda sälar Tappade2001 180 54 * * * *2002 150 79 * * * *2003 170 79 1 20 6 *2004 170 81 8 13 4 *2005 170 83 3 16 9 32006 170 107 4 20 10 32007 210 96 13 0 0 02008 220 130 12 0 0 02009 230 128 18 12 1 12010 230 92 11 18 2 02011 230 72 11 17 2 22012 230 92 16 34 3 1*Uppgifter inte tillgängliga75

NATURVÅRDSVERKETTabell 2: Tilldelning, antal fällda sälar och antal tappade sälar för knubbsäl underåren 2001 – 2012.Regional skyddsjaktKnubbsälSpecifik skyddsjaktÅr Tilldelning Fällda sälar Tappade Tilldelning Fällda sälar Tappade2001 ** 3 * *2002 ** 3 * *2003 ** 12 5 *2004 ** 12 4 *2005 ** 18 13 02006 ** 16 8 12007 ** 26 13 02008 ** 26 16 02009 50 54 7 0 0 02010 90 48 3 0 0 02011 90 88 6 5 1 12012 ** 35 18 6*Uppgifter inte tillgängliga**Ingen regional skyddsjaktUtöver vad som framgår i tabell 2 har Naturvårdsverket med stöd av 31 § förstastycket 1 jaktförordningen (1987:905) beviljat jakt på elva knubbsälar i utbildningssyfteunder 2012. Av dessa har åtta sälar rapporterats fällda och bärgade.Tabell 3: Tilldelning, antal fällda sälar och antal tappade sälar för vikare under åren2011 – 2012.VikareSpecifik skyddsjaktÅr Tilldelning Fällda sälar Tappade2011 2 2 02012 26 6 276

NATURVÅRDSVERKETBilaga 4 – yttrande från Havs- ochvattenmyndigheten77