I förverkligandet av den nya byggnaden spelade Carl XIV Johan enviktig roll. År 1811 avgjorde han tomtfrågan som diskuterats i ett pardecennier. Ur sitt engagemang i biblioteksprojektet fick Carl Johan publicitet,goodwill och trovärdighet i <strong>Uppsala</strong> och vid akademin. I gengälddonerade han pengar, medverkade i att <strong>universitet</strong>et fick statliga lån ochanslag. Han deltog i grundläggnings- och invigningsceremonier kringbyggnaden, skänkte två statyer av sig själv och en av Carl XII till biblioteket,samt sanktionerade namnförslaget Carolina Rediviva. Härigenombefäste Carl Johan sin nya konungaroll och skrev in den i en karolinsktradition, garanterades <strong>universitet</strong>ets lojalitet och tacksamhet, och framstodsom en vetenskapernas vän och beskyddare.Byggnaden förklarades vara färdigbyggd 1841, men förefaller ha tagitsi bruk redan 1828, då man ställde in en samling handskrifter i ett avhörnrummen. År 1834 bjöd Carl Johan till invigningsbankett, våren därpåhöll man en medicine doktorspromotion och från 1837 konserter medorkester och kör. Under augusti 1841 ledde akademibibliotekarien J. H.Schröder transporten av <strong>universitet</strong>ets böcker från Gustavianum till CarolinaRediviva, samt deras, måhända bristfälliga, men trots allt systematiskauppställning. Undervisningen i huset tog sin början under hösten1841, men tycks ha upphört nästan genast.Bibliotekens rumsliga utveckling kan studeras i hur tillgängliga de äroch har varit, eller i hur de har delats in i funktionella och sociala sfärer.Thomas A. Marcus gör det första genom att utgå från ett Foucaultinspireratsynsätt, som förutsätter att moderna bibliotek utvecklats till att blimer hierarkiska, otillgängliga och övervaka(n)de än äldre tiders. För densom inte med Marcus vill jämställa status och rumslig avskildhet, har SvenWidmalms uppdelning i funktionella och sociala sfärer större förklaringsvärdeeftersom det inte ställer upp svaret som premiss. Uppdelningenbelyser dessutom de teman jag redan diskuterat, men från ett annat håll.Vad användes ett specifikt utrymme till, vem hade lov att vara där, samtsammankopplat: till vilka utrymmen var det enkelt att ta sig för de flestabesökare, och vilka utrymmen hade begränsad tillgänglighet? Frågornaleder tillbaka till ingångsproblemet, definitionen av begreppet ”bibliotek”.Räknat i antal dörrar flyttade Sundvall festsalen närmare entrén i sinasenare biblioteksritningar, medan fysikauditoriet i den sista versionenplacerades längre in. Att auditoriet och festsalen låg bakom färre dörrarän bokgallerierna och läsrummen gav dem en relativt större tillgänglighet,och det tyder också på att det var till auditoriet och festsalen man tänktesig att de flesta besökarna skulle gå. En uppskattning av hur många besökaresom under loppet av ett läsår hörde konserter och föreläsningar,jämfört med hur många som besökte byggnadens egentliga biblioteksdelar,tyder på samma sak. Det fanns en systematik inte bara för böckerna i<strong>universitet</strong>ets biblioteksbyggnad, utan också för olika slags invånare ochbesökare (akademiska/civila, äldre och yngre akademiker, olika tjänste-246 Hanna Östholm
kategorier, män/kvinnor, betalande/icke-betalande besökare av högtider,ståndstillhörighet, nationalitet etc.).Akademibibliotekarien i <strong>Uppsala</strong> ansvarade för undervisning i historialitteraria, i direkt översättning litteraturhistoria men motsvarande snararevetenskapshistoria och bibliografi. Han var också den som visade <strong>universitet</strong>etssamlingar av äldre skrifter och kuriositeter för besökande, såsomSilverbibeln, det Augsburgska konstskåpet och tidvis även Myntkabinettet.Pehr Fabian Aurivillius var bibliotekarie 1787–1829 och upprätthöllen professur i vitterheten, en slags humanistisk litteraturhistoria medtydlig koppling till det bokliga. Aurivillius strävade efter, och lyckades istor utsträckning, att befria ämbetet från mer långsökta åligganden, somansvaret för instrumentsamlingar av olika slag. Det tycks vara så att fysikinstrumenteninte hade någon självklar förvaringsplats, och att även instrumentav annat slag, som inte längre fungerade, helt enkelt blev kvar ibibliotekets vård tillsammans med diverse andra kuriosaföremål. Att Aurivilliusdrev detta som ett angeläget ärende måste framför allt ha berott påutrymmesfrågan under tiden i Gustavianum. Eftersom han hela tiden,intill sin död, satt med i arbetsgruppen för den nya byggnaden borde etteventuellt motstånd från Aurivillius mot att planera rum för fysikinstrumentoch myntkabinett ha givit sig till känna under tiden. Aurivillius dreväven frågan om pliktleveranser och ville få till stånd ett mer funktionelltsystem som garanterade <strong>universitet</strong>sbiblioteket de exemplar det borde få.Annars var Johan Henric Schröder den som särskilt främjade byggnadensmuseala funktioner. Han utvecklade explicita museiplaner 1830, även omdet skedde i informella sammanhang, och blev efter hand ansvarig för alla<strong>universitet</strong>ets antikvariska samlingar. Han var prefekt för myntkabinettetsedan 1820; som bibliotekarie svarade han från 1830 för inkunabler ochhandskrifter; han förestod de historisk-etnografiska samlingarna från 1832och konstsamlingarna från 1841. Mynten och porträtten flyttades visserligeninte till Carolina Rediviva (konstsamlingen hade inte heller varit påtänktunder planeringen av den nya byggnaden), men den förenan de faktornvar det antikvariska, historiska och fornsaksintresset. Liksom vitterhetenvar fornsakerna något som ansågs höra samman med biblioteket, och somåtminstone var tänkbart att föra till bibliotekariens ämbetsansvar.En biblioteksbyggnad uppförd under 1800-talets första hälft kunde haflera funktioner: att förvara böcker, ställa ut museala föremål, inrymmaundervisning, vara scen för konserter och akademiska ceremonier. Delvisberodde detta förstås, i det aktuella fallet, på att <strong>universitet</strong>et hade behovav fler undervisningssalar och en stor högtidssal, och att man, när ettbyggnadsprojekt verkligen påbörjades, försökte lösa flera av problemeninom samma väggar. Men Carolina Redivivas tillkomsthistoria synliggöratt en biblioteksbyggnad kunde omfatta alla dessa funktioner och ändåsjälvklart uppfattas som bibliotek. Det framgår också att funktioner sominformations- och litteratursökning, studier eller läsning, inte självklartCarolina Rediviva och de projekterade rummen 247
- Page 1 and 2: Carolina Rediviva och deprojekterad
- Page 3 and 4: hälften av uppsatsen behandlar fö
- Page 5 and 6: gare undervisningssalar och en fest
- Page 7 and 8: Planer och 1 Façade, i storlek av
- Page 9 and 10: Baksidan av byggnaden - fasaden mot
- Page 11 and 12: och bibliotekarien varit självskri
- Page 13 and 14: Nästa bekymmer - det stora och åt
- Page 15 and 16: yggnaden fått fuktskador samt besl
- Page 17 and 18: tog Schröder emot en strid ström
- Page 19 and 20: och framför ingången till den nya
- Page 21 and 22: C. J. Bergman, teckning av Carolina
- Page 23 and 24: Den första versionen som Sundvall
- Page 25 and 26: BAABCBAABA. BokgallerierB. För bib
- Page 27 and 28: CCCCBCACBEEBDBEEEEBDBEEA TrapphusB
- Page 29 and 30: tralt eller perifert, i närheten a
- Page 31 and 32: galleries), utställningar, lärda
- Page 33 and 34: A.B.224221 221 2214 44 42 7249277 4
- Page 35 and 36: man lånade hem litteratur. Tore Ha
- Page 37: planering, placering, utförande oc
- Page 41 and 42: In the first part of the essay, per
- Page 43 and 44: Sundvalls fem projekt”, 10; Ulric
- Page 45 and 46: 62. § 5 17/6 1818 AKP, A I:235.63.