Den metod Hillier och Hanson utvecklat (och som Markus och Widmalmanvänder) översätter planritningen till ett slags diagram som angerhur långt in i byggnaden ett rum ligger, räknat från en given utgångspunkt.Varje rum/utrymme kan tilldelas ett djupvärde, relaterat till det minstaantalet steg från ett givet rum till ett annat, då ett steg definieras somrörelse från ett rum till nästa. 93Man kan välja olika utgångspunkter i en och samma byggnad för attjämföra exempelvis hur nära ingången, kontoret eller verkstaden olikarum är placerade. Det är också möjligt, som i illustrationen, att jämföraolika byggnaders djup i förhållande till entrén, exempelvis hur nära ingångenSundvall placerat festsalen i olika versioner av biblioteksbyggnaden.Varje dörr som passeras markeras med en ny nivå i diagrammen överSundvalls biblioteksritningar. Passageutrymmen, korridorer och trapphusmarkeras med fylld svart cirkel och ”utomhus” (eller utanför byggnaden)med cirkel med hårkors. 94En rimlig hypotes är att byggnaderna drar gränserna olika för invånareoch besökare, och även för olika typer av besökare. Det kan alltså antasatt byggnadernas funktionella och sociala sfärer i någon mening också ärhierarkiska. Av diagrammen kan vi exempelvis välja följande tre funktionersom fanns inritade i alla versioner: undervisning (auditoriet för fysikundervisning),högtid (den stora solennitetssalen) och bokförvaring (bokgallerier,manuskript och inkunabler), samt jämföra dem sinsemellan.Om man räknar antalet dörrar man måste passera innan man befinnersig i det aktuella rummet blir resultatet att Sundvall efterhand flyttadefestsalen närmare entrén, medan auditoriet först låg nära entrén, och isista versionen flyttades något längre in. En möjlig tolkning vore att detidigare ritningarna betonade undervisning framför fest och högtidligheter,och att det sista projektet i viss mån jämställt funktionernas prioritet.Förändringarna i ritningarna är emellertid i detta avseende blygsamma,kanske otillräckliga för några slutsatser, och Sundvalls första bibliotek harpå många sätt karaktären av en preliminär skiss snarare än ett förslag.Däremot kan man säga att auditoriets och festsalens större tillgänglighet,i relation till avståndet till bokgallerier och läsrum, tyder på att detvar till auditoriet och festsalen man tänkte sig att de flesta besökarnastyrde stegen. Här måste vi ta hänsyn till att auditorium och festsal varstörre än läsrummen, och att festsalen inte var öppen dagligen, men denmängd besökare som de respektive rummen potentiellt kunde rymma kanjämföras med dessa hänsyn. Festsalen rymde, påstods det, 1 500 personer.Konserter, baler och promotioner ägde rum ett par gånger varje läsår (mitti vintern kunde man inte använda festsalen). Föreläsningar i fysik höllsfyra gånger i veckan och följdes i bästa fall av mellan tio och 25 studenter,under ett läsår omfattande dryga 25 veckor. Läsrummen kunde användasdå biblioteket höll öppet, ett par timmar dagligen, fast de knappast utnyttjadesså flitigt. 95 Ett besök på biblioteket kunde också innebära att242 Hanna Östholm
man lånade <strong>hem</strong> litteratur. Tore Hagström skriver i en uppsats, som byggerpå <strong>universitet</strong>sbibliotekets lånejournaler från 1820-talet, att antaletlåntagare per vecka rörde sig kring en person, att nästan alla var <strong>universitet</strong>slärareoch att i snitt åtta titlar per vecka lånades ut. 96 Under ett årkan vi alltså kanske räkna med mellan 1 000 och 3 000 besökare tillfestsalen, mellan 1 000 och 2 500 besökare (inte individer, förstås, utanbesök) i auditoriet, och 50 besök till bibliotekssalarna, eller om vi räknargeneröst, 100.För att komma till auditoriet behövde man (i ett genomsnitt för allabiblioteksversionerna) öppna 2 1 ∕ 3 dörrar, för att komma till festsalen 4 2 ∕ 3 .För att komma till något av bokgallerierna öppnade man i snitt från 3 2 ∕ 3och upp till 6 2 ∕ 5 dörrar (utom om man skulle till inkunabelgallerierna).Det var alltså mer angeläget att åhörarna till fysikföreläsningarna kom inutan onödigt besvär och att de inte irrade runt i resten av byggnaden, därde inte hade något ärende. Att festsalens besökare hittade rätt och integav sig in i andra rum var också väsentligt, och här kortade Sundvallvägen betydligt i den sista versionen.I sin stora version har Sundvall förvisso placerat såväl festsalen som CarlJohanssalen bakom bokgallerier och andra små utrymmen, men – somnämnts ovan – detta projekt var antagligen aldrig avsett att uppföras. Ettytterligare tecken på det är att Sundvall inte ritat in några utrymmen förtjänstefolk i anslutning till festsalen, vilket han gjorde både i den förstaoch den sista versionen. Det betyder att han redan 1813 var införstådd medatt personalen behövde utrymme för att evenemangen i festsalen skullefungera. I den stora byggnaden lät han bli att rita sådana rum, men markeradevalvgångar där man skulle kunna köra vagnar från husets framsidatill dess baksida, och placerade som vi sett in rum för Greklands sju visemän, vilka i storlek motsvarar vad han hade kunnat planera för tjänstefolk.Bokgallerierna, alltså förvaringen av böcker, låg hela tiden längre in ihuset och var inte lika tillgängliga för besökare. En ytterligare aspekt ärnaturligtvis vilka besökare som betraktades som behöriga – konsertbesökarevar inte nödvändigtvis akademiska medborgare. Studenter var naturligtvisakademiker, men jämförelsevis unga sådana. Till biblioteksrummenskulle i första hand de akademiska lärarna och de äldre studenterna hatillträde. Den lägre graden av tillgänglighet gjorde att bibliotekarien lätttarekunde kontrollera vilka som besökte bokgallerierna, vilket också börvara orsaken till att personalutrymmena vanligen ligger i direkt kontaktmed dem – till skillnad från studerkamrarna, som i den sista ritningenplacerats i vestibulen på första våningen. Dessutom har kamrarna i densista versionen ritats in så att åtminstone den ena får dålig belysning. ISundvalls tidigare versioner ligger studerkamrarna mot byggnadens gavlaroch har närliggande fönster, men den funktion som, allt som allt, får minstutrymme är nyttjandet av de förvarade samlingarna, det vill säga läsandeoch studier.Carolina Rediviva och de projekterade rummen 243
- Page 1 and 2: Carolina Rediviva och deprojekterad
- Page 3 and 4: hälften av uppsatsen behandlar fö
- Page 5 and 6: gare undervisningssalar och en fest
- Page 7 and 8: Planer och 1 Façade, i storlek av
- Page 9 and 10: Baksidan av byggnaden - fasaden mot
- Page 11 and 12: och bibliotekarien varit självskri
- Page 13 and 14: Nästa bekymmer - det stora och åt
- Page 15 and 16: yggnaden fått fuktskador samt besl
- Page 17 and 18: tog Schröder emot en strid ström
- Page 19 and 20: och framför ingången till den nya
- Page 21 and 22: C. J. Bergman, teckning av Carolina
- Page 23 and 24: Den första versionen som Sundvall
- Page 25 and 26: BAABCBAABA. BokgallerierB. För bib
- Page 27 and 28: CCCCBCACBEEBDBEEEEBDBEEA TrapphusB
- Page 29 and 30: tralt eller perifert, i närheten a
- Page 31 and 32: galleries), utställningar, lärda
- Page 33: A.B.224221 221 2214 44 42 7249277 4
- Page 37 and 38: planering, placering, utförande oc
- Page 39 and 40: kategorier, män/kvinnor, betalande
- Page 41 and 42: In the first part of the essay, per
- Page 43 and 44: Sundvalls fem projekt”, 10; Ulric
- Page 45 and 46: 62. § 5 17/6 1818 AKP, A I:235.63.