äldre bibliotekstypen som salsbibliotek. Salsbiblioteken uppfördes sommonument med betoning av fasaden och övriga synliga delar. Vid 1800-talets början var den självständiga biblioteksbyggnaden en vanligen symmetrisk,palatsliknande och uppenbart betydelsefull anläggning, varsspeci fika funktion emellertid var svår att sluta sig till utifrån dess yttreform. 82Då bokbestånden blev större ökade behovet av förvaring, det blev svårareatt övervaka boksamlingarna, och man måste bryta den gamla direktkontaktenmellan hyllor, böcker, personal och besökare. Genombrottetför en ny bibliotekstyp kom med den italienske bibliotekarien Leopoldodella Santas Della costrucione e del regolamento di una pubblica universalebiblioteca (1816). Han föreslog ett uppdelat bibliotek som ävengjorde rumslig åtskillnad mellan tre funktioner: administration, läsningoch bokförvaring. Böckerna skulle förvaras i slutna magasin, där utrymmetutnyttjades maximalt genom låg takhöjd eller gallerier, samt tvärhyllor.Allmänheten fick tillträde till särskilda läsesalar, och biblioteketsanställda fick en avskild tjänstemannaavdelning. 83Som följd av bibliotekens uppdelning i distinkta funktioner utveckladesarkitekturen nu i ny riktning och magasinsbiblioteket vann terräng motseklets slut. Administration och offentliga delar separerades från magasinen,vars ökande betydelse också uttrycktes arkitektoniskt genom tätarevåningsindelning, markerade magasinsdelar och funktionella fönsterarrangemang.Det nya sättet att bygga bibliotek kan sägas vara etablerat kring1910. Under en övergångsfas uppfördes emellertid kompromisslösningardär byggnaden behöll slottsfasaden och försågs med en eller flera flyglarpå baksidan, präglade av sin funktion att inrymma bokmagasin. 84Biblioteksbyggnaden i <strong>Uppsala</strong> byggdes som ett salsbibliotek i klassiskstil. Exteriören anger inte byggnadens syfte och som framgår av planritningarnaavsåg man att förse den med flyglar, främst avsedda för bokförvaring,men flyglarna var inte mer magasinsartade än huvudlängan. Helabyggnaden hade tre höga våningar med gallerier i några av de högstasalarna. 85 Crass går igenom flera bibliotek som delar vissa av <strong>Uppsala</strong>byggnadenssärdrag. Pelarportiken – som leder tankarna till nyklassicistiskaslott, och liksom i det fallet skall associera till renässanspalats ochgrekiska tempel – går exempelvis igen i stadsbiblioteket i Frankfurt amMain (1825, även med en trapphusflygel på baksidan) och i Engels <strong>universitet</strong>sbiblioteki Helsingfors (1840). De fyra fakultetsstatyer som Sundvallunder ett stadium planerade för balkongens balustrad återkommer ifasaderna till Bayerische Hof- und Staatsbibliothek i München (1843) ochSchinkels biblioteksritningar för Berlin (1835). 86 I <strong>Uppsala</strong> realiserades defyra fakultetsstatyerna på <strong>universitet</strong>shuset som uppfördes 1879–87.Byggnader avsedda enbart för boksamlingar var inte de enda som inverkadepå biblioteksarkitekturen. Markus har undersökt byggnader somreproducerar kunskap, det vill säga bibliotek, museer, konstmuseer (art238 Hanna Östholm
galleries), utställningar, lärda institutioner, panoramor etc., framför alltengelska och franska byggnader från upplysningstid till industrialismensgenombrottsperiod. Han menar att biblioteket tjänat som en prototyp förmuseer och konstgallerier, eftersom andra föremål förvarades tillsammansmed böckerna. Under 1700- och 1800-talen uppfördes akademier, institutoch byggnader för allehanda sällskap, där föreläsningssalar och laboratorierkunde kombineras med modellutställningar, bibliotek och museer. 87Men influen serna gick förstås även i motsatt riktning. När <strong>Uppsala</strong> <strong>universitet</strong>planerade och uppförde sin biblioteksbyggnad låg kombinationenav bibliotek, museum och föreläsningssal således nära till hands, och i ensådan kontext är det föga förvånande att man (som vi sett) planerade rumför ett fysik auditorium eller kammare för instrument-, mynt- och medaljsamlingar,fast man också kunde opponera sig mot att biblioteket skullebehöva sköta ett kuriosakabinett som det Augsburgska konstskåpet.Tillgänglighet och rörelseMagasinsbiblioteken med sina separerade funktioner begränsade tillgänglighetenför allmänheten och anpassades för en hierarkisk byråkrati, menarMarkus. Övervakningen koncentrerades på besökarna och de böcker somtagits fram (de stängda magasinen ”skötte sig själva”), och framställandetav kataloger och index utvecklades till en uppgift för specialister. 88 Att detidigare biblioteken skulle ha varit mer tillgängliga är dock ett problematisktantagande. De första protobiblioteken uppstod, enligt Håkan Forsselli essän ”Om verkliga och imaginära bibliotek”, ur templens samlingar avlagtexter, mytologiska berättelser, sånger, ritualer och lärda arbeten. Dessasamlingar ansågs heliga och vaktades av prästerskapet. Forssell hävdar, somjag menar med rätta, att biblioteken till följd av denna religiösa anknytningverkar i en ”stark underliggande tradition av exklusivitet och utestängning”,och utgör ”redskap för att organisera kunskap, likaväl som för att kontrolleraoch begränsa tillgången till den”. 89 Markus, som drar linjer tillsåväl anatomiska teatrar som kuriosakabinett och antikvitetssamlingar,gör tyvärr ingen uttalad koppling till religiösa byggnader – märkligt nog,för vid sidan av tempelbyggnaden torde klostret ligga nära till hands. Härmåste anmärkas att även juridiska och ekonomiska arkiv som Forssellnämner mer i förbigående, haft en roll i framväxten av bibliotekens traditionav exklusivitet, som alltså inte bara är religiös.Rummets tillgänglighet är det som enligt Markus avgör dess status.Status och avskildhet sammankopplas, så att exempelvis portvaktsrummetnära ingången har lägre status än professors tjänsterum ”långt in” i byggnaden.Det gäller förstås utrymmen knutna till personer med speciellauppgifter, olika slag av invånare, och rimligen finns det också en gräns förotillgängligheten – ett tjänsterum på kallvinden må vara avskilt, någonstörre exklusivitet eller status signalerar det inte. Låsta dörrar är ett alter-Carolina Rediviva och de projekterade rummen 239
- Page 1 and 2: Carolina Rediviva och deprojekterad
- Page 3 and 4: hälften av uppsatsen behandlar fö
- Page 5 and 6: gare undervisningssalar och en fest
- Page 7 and 8: Planer och 1 Façade, i storlek av
- Page 9 and 10: Baksidan av byggnaden - fasaden mot
- Page 11 and 12: och bibliotekarien varit självskri
- Page 13 and 14: Nästa bekymmer - det stora och åt
- Page 15 and 16: yggnaden fått fuktskador samt besl
- Page 17 and 18: tog Schröder emot en strid ström
- Page 19 and 20: och framför ingången till den nya
- Page 21 and 22: C. J. Bergman, teckning av Carolina
- Page 23 and 24: Den första versionen som Sundvall
- Page 25 and 26: BAABCBAABA. BokgallerierB. För bib
- Page 27 and 28: CCCCBCACBEEBDBEEEEBDBEEA TrapphusB
- Page 29: tralt eller perifert, i närheten a
- Page 33 and 34: A.B.224221 221 2214 44 42 7249277 4
- Page 35 and 36: man lånade hem litteratur. Tore Ha
- Page 37 and 38: planering, placering, utförande oc
- Page 39 and 40: kategorier, män/kvinnor, betalande
- Page 41 and 42: In the first part of the essay, per
- Page 43 and 44: Sundvalls fem projekt”, 10; Ulric
- Page 45 and 46: 62. § 5 17/6 1818 AKP, A I:235.63.