Slutrapport - Lantmäteriet

antal besök innan en lämplig placering gick att uppbringa.Kommunernas första rekognoscering var till stor hjälp i arbetet medatt hitta lämpliga lägen för projektstationerna.En erfarenhet är att innan rekognosceringen påbörjas kontrollera omdet går att få dataförbindelse levererad till den aktuella orten, vilketinte alltid är självklart. De dataförbindelser som erfarenhetsmässigthar fungerat bäst är punkt till punkt förbindelser (dedikeradeförbindelser där användaren är ensam om ledningen och hargaranterad bandbredd), men det kräver att telestationen på denaktuella orten är utbyggd för att klara av att leverera den typen avförbindelse. En telestation kan på beställning byggas ut för att klaraav att leverera P-P-förbindelse. Ett exempel på detta var Zinkgruvandär en telestation byggdes ut för att det skulle gå att få fram endataförbindelse.4.3 NätutformningEftersom nätet från Position Stockholm-Mälaren – 1 behövde justerasför att få ner baslinjelängderna mellan stationerna till ca 70 km såflyttades tre stationer till nya platser. SWEPOS-stationen i Örebroflyttades till Frövi, projektstationen i Skinnskatteberg till Norbergoch projektstationen i Hälleforsnäs till Bie.Ett första förslag hade tagits fram som bestod av 18 stationer, meneftersom det fanns intressenter som låg i ytterområdena i söder ochväst så utökades nätet med en station i Mjölby, en i Hällefors och denbefintliga SWEPOS-stationen i Karlstad. Antalet stationer i nätet blevdärför till slut 21, nätet bestod då av SWEPOS-stationerna Gävle,Uppsala, Västerås, Lovö, Frövi, Norrköping och Karlstad samtprojektstationerna Östervåla, Söderboda, Almunge, Arholma,Stavsnäs, Nynäshamn, Mariefred, Oxelösund, Bie, Zinkgruvan,Mjölby, Björneborg, Hällefors och Norberg21