Jordbruk och jakt vid två våtmarker - Riksantikvarieämbetet

UV ÖST RAPPORT 2005:58ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING OCH DELUNDERSÖKNING – E4Jordbruk och jakt vid två våtmarkerDel 1. Odling vid Krakstad våtmarkRAÄ 157, Krakstad 3:1Hogstads socken, Mjölby kommunÖstergötlandDnr 421-2347-1996Del 2. Våtmarksutnyttjande under mesolitiskochneolitisk tid samt äldre järnålderHålvägar och stenålderslämningar vid en våtmarkRAÄ 155, Kummelby 13:1Hogstads socken, Mjölby kommunÖstergötlandDnr 421-2088-1995Bengt ElfstrandODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK1

RiksantikvarieämbetetAvdelningen för arkeologiska undersökningarUV ÖstRoxengatan 7, 582 73 LinköpingTel. 013-24 47 00Fax 013-10 13 24uvost@raa.sewww.raa.se/uvOmslagsbild Utdrag ur lantmäterikarta från 1770 över Krakstad bys ägor.Kartan visar området kring våtmarken. Lantmäteriet i Gävle.Grafisk form Britt LundbergGrafik Lars ÖstlinFoto Bengt ElfstrandFyndteckningar Richard Holmgren, ARCDOCTryck LTAB Linköpings Tryckeri AB, 2005Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3.© 2005 RiksantikvarieämbetetUV Öst, Rapport 2005:58ISSN 1404-08752 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

UndersökningsområdeFig 1. Utdrag ur Topografiska kartans blad Linköping 8F SV med undersökningsområdet markerat. Skala 1:50 000.4 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Arkeologisk undersökningOdling vid Krakstad våtmarkVid Krakstad undersöktes 1996 ett ca 8000 m 2 stort område i samband med E4:s utbyggnad genom västra Östergötland.Det aktuella området låg vid sluttningarna till en halvkilometerstor marksänka som idag utgöres av en delvis utdikadvåtmark. Omfattande odling har bedrivits ner till den ursprungliga våtmarkskanten och även i den utdikade delen.Olika odlingsaktiviteter har till och från bedrivits från bronsåldern och fram till och med 1800-talet. Odlingsytorna bestodav terrasser, skålad yta, moränjord med röjningsrösen och direktodling i den utdikade våtmarken. En äldre odlingsterrassverkar ha återanvänts under 1800-talet. Våtmarkssänkan är i två väderstreck omgiven av fornlämningar, främst frånäldre järnålder. En kvartärgeologisk markanalys har genomförts i samband med undersökningen för att förstärka detarkeologiska resultatet.InledningDen arkeologiska undersökningen utfördes av Riksantikvarieämbetet,Avdelningen för arkeologiska undersökningar,UV Öst i Linköping.Denna aktualiserades i samband med utbyggnaden avbefintliga E4:an till motorväg. En ca 30 m bred breddningplanerades på norra sidan av E4 mellan sträckan 132,480–132,700 km, strax öster om bron för väg 516. I nordsluttningenmellan E4 och våtmarken nyregistrerades, vid deninledande inventeringen av den planerade vägsträckan, ettantal röjningsrösen intill en röjd yta som erhöll nr 157 iRiksantikvarieämbetets fornlämningsregister för Hogstadsocken. Fornlämningen låg på ägan Krakstad 3:1, Hogstadssocken, Mjölby kommun, Östergötland. Undersökningenutfördes i maj–juli 1996 och omfattade ca 8000 m 2 medfossila odlingsspår vid södra sidan av våtmarken.De undersökta lämningarna bestod av terrasser troligenfrån bronsålder, en fragmentarisk osäker odlingsyta meden härd från Kristi födelse, en yta med mulljord från senromersk järnålder-folkvandringstid, röjningsrösen vid röjdyta från medeltid – 1600-tal, en skålad yta från ny tid,odling i den utdikade våtmarken från 1800-talet, en härdfrån vikingatid och en stensträng från äldre järnålder.Anslutande fornlämningar som är registrerade bestårfrämst av stensträngar och gravar från äldre järnåldern.Projektledare för undersökningen var Bengt Elfstrand,som även sammanställt rapporten. Karin Lund har ocksåvarit behjälplig vid rapportarbetet. Dataansvarig var LeifZerpe. I det arkeologiska fältarbetet medverkade arkeologernaMats Hellgren, Alf Ericsson och arkeologassistentenJörgen Andersen samt grävmaskinisten Magnus Lanshed.Den kvartärgeologiska markanalysen utfördes av JanRisberg, Sven Karlsson och Ivan Romero, StockholmsUniversitet, Kvartärgeologiska Institutionen, Stockholm.14C-analysen har utförts av Göran Possnert/Maud Söderman,Tandemlaboratoriet i Uppsala och fosfatanalysenhar genomförts av Nils-Gustaf Nydolf/Owe Cederlund,Riksantikvarieämbetet, Fosfatlaboratoriet, Visby, samt makrofossilenhar analyserats av Håkan Ranheden, Riksantikvarieämbetet,UV Mitt, Stockholm.Vägverket, Region Sydöst stod för samtliga kostnaderi samband med undersökningen.Topografi och fornlämningsmiljöFornlämningen och våtmarken ligger i skärningspunktenmellan tre olika kilometerstora markslag. I söder är det enisälvsavlagring, delvis med ett moräntäcke och små sandområden.Detta har inordnats i skyddsklass I, alltså täktförbudför all framtid (Johansson 1979 s 40f). Mot nordvästär det mest sandig moig morän med flacka bergsklackarglest utspridda och i nordost börjar svallade jordartersom mo, mjäla, lera och sandområden.Fornlämningarna, som ligger nordväst och söder omexploateringsytan, är på sandig, moig morän liksom denundersökta ytan. Den ca 450x500 m stora våtmarken vilari en flack marksänka och de aktuella odlingsytorna haranlagts på södra sidan om våtmarkslinjen som idag liggerpå 127 m ö h. En del vittringsskador på stenblocken visaratt mossen varit 0,45 m högre före utdikningen som enligtutsago skedde på 1870-talet. Undersökningsytan sluttarmot norr. På västra sidan sluttade marken mot öster ochövergår utanför området till ett hak längre norrut som ärca 2 m högt. En grund bäckfåra löpte i söder nedför sluttningennorrut i östra delen av området och mynnade ut ivåtmarken. Avrinningen från våtmarken och vidare norrutansluter till Skenaån. Våtmarken fortsätter österut i flackterräng som idag utnyttjas som bete. En del av våtmarkenhar varit uppodlad efter utdikningen. Det finns inga upp-ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK5

135991009896782397441721073914814793289429157Undersökt yta3837156158102401741609530165Fig 2. Utdrag ur Ekonomiska kartans blad 085 30, 8F 3a Hogstad och 085 31, 8F 3b Högby med undersökningsområdet RAÄ 157 och deangränsande fornlämningarna markerade. De undersökta odlingsytorna ligger inom en av fornlämningskoncentrationerna. Skala 1:10 000.6 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

gifter om när odlingen upphörde och markägaren hadeingen uppfattning om detta. Markytan var blockrik längsmedE4 i sydöstra delen. Mittöver undersökningsområdetgick en 45 m bred höjdrygg i nord–syd och slutade vid våtmarkenstrax norr om exploateringsytan (se fig 7). Områdetplanterades med tät granskog på 1970-talet och i delarav mossen växte nässelbestånd och några döende sälg- ochfläderbuskar som visar på tidigare öppen terräng.De synliga fornlämningarna i trakten är främst koncentreradetill de lättbrukade jordarna som följer stråketlängsmed den gamla riksettan i höjd med Hogstads villasamhälleca en kilometer norr om undersökningsområdet.Här tätnar fornlämningarna främst västerut i riktning motVäderstad i de gamla betesområdena och utgörs främst avgravar, gravfält och stensträngar. På storskifteskartan från1793 över Hogstad by finns även ”stenreflar” markerade(Lantmäteriet i Linköping nr 36 i Hogstads socken), somnu är borttagna.Söder om detta stråk förekommer de registrerade fornlämningarnai några hundra meter stora koncentrationersom ligger med ca en kilometer från varandra, varav en avdessa ansluter till det undersökta området (se fig 2). Nordvästom den aktuella våtmarken ligger i en beteshage flerastensträngar (RAÄ 93, 94 och 147) samt två gravfält medrunda stensättningar och några fyrsidiga (RAÄ 28 och 29).Ett litet gravfält med runda vällagda småstenspackningarlåg också söder om undersökningsområdet (RAÄ 102).Vid en undersökning där framkom brända ben under en avpackningarna (Lindahl 1961 s 160f). Det finns en hålväg(RAÄ 148) i norra delen av betet och en liten hålvägssträckanyupptäcktes vid förundersökningen för E4 strax söderom RAÄ 29. Dessa två hålvägsrester ligger i samma sträckningöver Stenbrobetet som en vägmarkering på en lantmäteriaktfrån 1770 över Krakstad bys ägor (LantmäteriverketD34-14:2 Hogstad sn). Även en härd från vendel– vikingatid undersöktes (Zetterlund, Helander 1995 s 13).En osäker stensättning (RAÄ 158) norr om gravarna registreradesvid den arkeologiska utredningen för utbyggnadenav E4 (Larsson 1992).En 120 m lång stensträng nyupptäcktes vid undersökningensom gick utmed västra kanten av våtmarken motnorr och följde det tidigare nämnda haket på dess västrasida ca 50 m öster om gravfält 29. Ca 90 m ligger kvar avsträngen norr om undersökningsområdet. Några sentidalämningar förekom också i RAÄ 157:s omedelbara närhet.Strax öster om RAÄ 102 har en torpgrund registrerats(RAÄ 40) och mellan RAÄ 29 samt den nyupptäcktastensträngen mot nordväst nyupptäcktes ytterligare entorpgrund. Den gamla Hogstadvägen låg kvar parallelltmed den nya omedelbart väster om RAÄ 157.Ca en kilometer mot västsydväst ligger en koncentrationav ca åtta registrerade lämningar, med en dominansav fossila odlingsspår (RAÄ 167, 169, 170 och 171) somundersöktes 1995–96 i samband med vägbygget (Petersson2001 s 5ff). Vidare finns där en hålväg (RAÄ 150), tvåskålgropslokaler (RAÄ 149 och 161), en stensträng (RAÄ165), två skärvstensrösen och en stensättning (RAÄ 103)och några torpgrunder (RAÄ 163, 164, 75 och Katthemmet).En liknande koncentration ligger ca en kilometernordnordost om RAÄ 157. Det rör sig om stensättningar(RAÄ 23, 78, 97 och 99) och stensträngar (RAÄ 96, 98och 100).Söderut saknas synliga fornlämningar nästan helt. Dockbörjar det stora Särstadskomplexet, ett 2 kilometer långtstensträngssystem med fägator, gravar, gravfält, skålgropsförekomstermm ca 1,5 kilometer mot sydväst. Enstakafornlämningar finns utspridda mellan dessa.En nyupptäckt, helt överplöjd boplats (RAÄ 172) ca600 m mot nordnordväst kan nämnas i detta sammanhang.Boplatsen innehöll härdar och stolphål (Larsson 1995 s 7).Det intressanta är dess mellanläge till de ovan mark synligaanläggningskoncentrationerna i trakten, vilket talarför en betydligt mera utspridd anläggningstäthet i ett doltfornlämningslandskap. De flesta fornlämningarna somangivits här är registrerade i Hogstads socken och tillhöräldre järnåldern.MålsättningHela det undersökta området förmodades innehålla odlingsytorav olika karaktärer. Närheten till våtmarken ansågsvara den primära orsaken till ytornas tillkomst, menförmodligen av flera olika orsaker beroende på tidsålderoch kunskapen om hur våtmarken och kanten på densammekunde utnyttjas under olika tider. Den senaste odlingsfasenunder 1800-talet förmodades också bero på landsbygdensöveretablering.Vid förundersökningen kunde det konstateras att ettav röjningsrösena var från 13–1400-talet. Det förutsattesatt de övriga rösena var samtida eller delvis yngre. Samspeletmellan rösena, mullagrens utnyttjande och bottenlagretsbehandling ansågs vara av intresse. Att det fannsen liten våtmark på krönet av höjdryggen som löpte motnorr tvärsöver mittpartiet av den stora våtmarken. Dennahade skarpa begränsningar på lutande nivåer som verkadevara artificiella. Marklutningarna varierade och skapadeolika förutsättningar för odling genom terrasslösningar,nerdraget material i sluttningar och eventuellt utnyttjandeav torvmaterial från våtmarken. Läget i anslutning till stensträngaroch gravfält gav en trolig hänvisning till förhistoriskodling i det synliga sentida materialet.En stor vikt har lagts vid olika analyser för att klargörajordsammansättningar, botaniska lämningar och ålder.För detta ändamål har analyserna innefattat makrofossilanalys,pollenanalys, fytolit-, diatomé- och Chrysofytcysteanalys,jordartsanalys, spårämnesanalys av ett spårämne,fosfatanalys och 14 C-analys.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK7

• Makrofossilanalysen syftade till att identifiera fröresterunder odlingsrösena som antogs vara medeltida med denproportionella andelen av bränt och obränt material somtalade för svedning eller ej, dels att identifiera arternaför att få en klarhet i markanvändningen och dels föratt se vilka arter som bevarats för skapa ett större jämförelsematerial.• Pollenanalysens syfte var att belysa hur våtmarkens ochdess omgivning påverkats av mänskliga aktiviteter itiden.• Fytolitanalysen var avsedd för att se om ett likartatfytolitinnehåll kunde klargöra om man förflyttat våtmarksmullupp på några av odlingsytorna som ett jordförbättringsförsök.• Jordartsanalysen genomfördes för att utröna om manföredragit någon speciell jordart eller om det inte haftnågon nämnvärd betydelse i den specifika miljön vidvåtmarken.• Spårämnesanalysen skulle testas om det förelåg en skillnadmellan en odlingsyta och till synes orörd mark intillsom kunde påvisa ett uttag eller tillförsel genom odlingeller gödsling, eller ett självtillförande tillskott genomträda.• Diatomé- och Chrysofytcysteanalysen skulle förklarajordarnas vattenhalt och allmänna miljö i lagren.• Fosfatanalysen skulle visa om halterna var extremt lågapå grund av utodling eller om det anrikats fosfater pågrund av övergödsling.•14C-analysen skulle ge en fingervisning om några anläggningstyperstidsställning på platsen.Den arkeologiska dokumentationen inriktades på:• Odlingsytornas ytstorlekar.• Deras dateringar i tid och rum.• Eventuella lager i odlingsytorna.• De artificiella jordförflyttningarnas slutliga utformning.• Våtmarksmullens användning.• Skillnader och likheter i odlingsytornas uppbyggnad itopografin.• Andra anläggningstyper inom undersökningsområdet.• Övriga naturliga förutsättningar som avspeglas i dagensmarkflora och topografi som vattentillgång, blockrikedom,sänkor m m.• Något om kompletterande fornlämningar och andrakulturhistoriska lämningar omkring.Målsättningsfrågorna grundade sig främst på resultatenfrån de inledande arkeologiska utredningarna och förundersökningensamt kartstudierna. I vissa fall är de här uppställdamålsättningarna även justeringar under arbetets gång, dåvissa detaljer ändrat förutsättningarna för målsättningarna.MetodSamtliga anläggningar och andra företeelser som haft enbetydelse för undersökningsresultatet har mätts upp medtotalstation över hela området och i den angränsande omgivningen.Vissa odlingsgränser är diffusa där de successivt övergåri omgivande markstruktur. De uppmätta ytorna kan varanågot större eller mindre än vad gränslinjen på planernaanger. Andra odlingsgränser är mycket skarpa. En uppmätningav nivåpunkter har gjorts över närmaste omgivningenför att få topografin utritad i höjdkurvor. Dessa kan dockvara något felaktiga vid den befintliga E4 där uppmätningarinte kunde göras. Den allmänna topografin har ocksåutarbetats i en tredimensionell databild med förstärktahöjdangivelser.Ytorna har banats av med grävmaskin under undersökningensgång. Stående profilbänkar har använts somreferenspunkter och djupschakt har dragits utmed vissaprofillinjer. Några olikartade odlingsrösen har rensats ochplockats för hand för att, som en referens, kunna se detaljstruktureni deras uppbyggnad. Andra har grävts medmaskin då de sett likadana ut som de handplockade. Deuppmätta anläggningarna har beskrivits och fotograferatspå traditionellt sätt. Profilerna är ritade för hand, varavnågra är ritade längre sträckor för att illustrera topografinlängsmed och tvärsöver undersökningsområdet. Andra ärenbart dragna över anläggningarProvtagningarna i fält har utförts av respektive analyserare,utom kolproverna och fosfaterna. Frågeställningarhar därvid diskuterats på platsen. Fosfatproverna är tagnai djupled på ställen där odlingslager kunde konstateras ochdär det tydligt framgick att det förekom olika typer avodlingsytor. Fosfaterna kombinerades i vissa fall med pHmätningoch glödförlust. Kolproverna har tagits i odlingslagren,främst i botten på de enkla lagren och i sluten kontextsom under odlingsrösen samt i en härd.I vissa fall har markfloran noterats då den inte stämmermed den senaste biotoptypen av tät granskog. På några8 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

A1137A1127A1116PP4A996PP3A1161L15L16A1444A717A739 A761PP2A864A840A904A980A964A947A1175A726 A752PP1A685L22A787A795A1150X 6466100A1522 A1521A1206 A885A779L17A1507A933L27A1216A1056A1068A1144L12L13A1227A1648 A1012Linda?A1043A1028A1264A1102X 6466050PP5A1622A1238Y 1455450/A1409A1275A1198A1087A1589A1566A11860 10 20 mX 6466000A1478A1539Y 1455300Fig 4. Grundkarta över undersökningsområdet. De tre- och fyrsiffriga numren markerar med rött anläggningarnas nr och läge medan de tvåsiffrigamed blått betecknar några viktiga lager. Ensiffriga PP-nummer i brunt visar provpunkterna för markanalysen. De svarta numren anger röserna ochde violetta markerar dikena. Skala 1:1000.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK11

torvmull, som var tjockast i norr på grund av marklutningen.Här hade det bildats en terrasskant av mullen.Denna kant ligger kvar. Två av de nordligaste odlingsrösenai odlingsröseraden för A1648 kan tillhöra A1409 på grundav att de har ett något annat utseende än de övriga.Plan, rätvinklig odlingsyta, A1275Ytan låg på plan mark i det utdikade kärret och fortsatteupp en liten bit i nordsluttningen söder därom. Endast desssödra del inom exploateringsområdet blev undersökt. Ytanvar orienterad i nord–syd med nästan rätvinkliga hörn.Den var 40 m bred och gick norrut fram till HogstadFrälsegårds ägogräns i norr. I åkern låg det några stenblockkvar med ett fåtal uppkastade stenar bredvid. Odlingsytanbestod av ett tunt lager svart torvmull som vilade på dengula markbotten. Vittringsskador på stenarna visade attmullen sjunkit ihop 0,45 m.Moränplatå, A1522Längst i väster fanns en platå av brunaktig morän som stensträngenA685 löpte igenom. På västra sidan om strängenvar moränen blandad med mylla på ytan ca 0,10 m tjockt ismå stenfria ytor mellan täta stenkoncentrationer som delvislåg djupt i marken och därför tolkades som naturliga.Det fanns stenar som låg ytligare än dessa och verkadevara spridd röjningssten från de stenfria ytorna med ettmullblandat skikt på ytan. Mullskiktet var något annorlundaoch verkade inte våtmarksbaserat utan har haftandra attraktiva egenskaper med en uppblandning avmorän på båda sidor om den äldre stensträngen. Detta kanmöjligen vara odlingsytor. Man har odlat på båda sidorom den befintliga strängen. I samma område några meterväster om undersökningsområdet låg en härd vid RAÄ 29(Zetterlund, Helander 1995 s 8).Bassängåker, avlång med skålad form, A1589Åkern låg i östra delen av undersökningsytan och var orienteradi nordväst–sydöst. Den hade en vall på västra sidanoch i sydöstra hörnet var ett röjningsröse uppkastat. Åkernhade en skålad form som var 10 m bred och 13 m lång. Ytanvidgades i norr där den slutade vid kärrkanten. Den skåladeytan hade ett minerogent, jämntjockt myllager, som varrenplockat på större stenar. Marken lutade mot norr.Odlat område på krön med röjningsrösen(A1012, 1028, 1043, 1068, 1102 och 1227), Linda?Låg i södra delen av området och var avklippt av E4. Krönlägei ytmorän med humös brunaktig mo som blev ljusarepå krönet. Fem röjningsrösen var uppkastade på ytanunder 1800-talet och strax utanför den mörkare jordfläckensom var 28 m bred. Av längden fanns det kvar 14 m. Ett röseverkade tillhöra odlingsytan (A1012). Gränserna var flytandeså den kan ha varit större. I norra sluttningen fannsmörk jord daterat till medeltid. Den mörkare fläcken vartill synes rätvinklig och orienterad i nord–syd. Ytan fannsmarkerad på häradskartan som ett impediment i den uppodladevåtmarken och dess angränsande sluttningar.Ytterligare en typ av åker kan ha förekommit på yta E(se fig 6) vid lager 17 som är en något moigare moränytamen som både har en relativ anknytning till bronsåldersodlingenoch den från sen romersk järnålder samt ävenfrån den sena odlingen under 1800-talet. Både jorden,odlingsrösenas karaktär och lagerföljderna talar för detta.RöjningsrösenSammanlagt konstaterades 33 röjningsrösen över hela ytan,mest fördelade i kanterna på odlingsytorna (se fig 5). Detgår att urskilja minst fem olika typer av röjningsrösen. Deolika typerna är i stort spridda över hela ytan men det gåratt skönja små koncentrationer av några typer som kanknytas till några av odlingsytorna. De mest välbyggdarösena låg intill varandra på rad utmed odlingsytan A1648och ingick i raden av rösen som fortsatte ett stycke norrutfrån dessa. Några rösen låg samlade nära kanterna inomett område med mörkare jord och en ansamling låg utanförsjälva odlingsytan A1275. Oregelbundna rösen somlagts nära en terrasskant förekom på två ställen (vid A840och A1507). Några mindre rösen var placerade i änden pådikena och två var mest uppbyggda av småsten (en vid A864och en annan på krönläget med mörkjord samt några var,som det verkar, uppkastade spontant på platsen där stenenhittades. Rösetyperna är följande.Välbyggda rösen i flera skikt, A947, 964, 980 och 996Två av dessa rösen var närmast runda och hade en kantkedjaeller en kant av grövre sten. Av de ovala A980 ochA996 hade den ena största längden på 4,6 m. Dessa låg isina längdriktningar intill åkern (A1648). De två övrigarunda var något mindre (2,7–3,5 m). Tre av rösena innehöllstörre sten i botten och mindre sten blandat med någrastörre stenar högre upp i flera skikt. I ett röse (A964) vardet tvärtom med mycket småsten i botten. Några hade jordupp i röset. Under röset A996 var ett ärjat lager som blevtjockare mot norr i markens lutning åt det hållet. Det fannsockså hoptryckta lager som varvade varandra med torvmulloch grå sand-mo under röset A964 där också moränen iåkern 1648 låg högre upp i ett lager. Alla hade på ytannågon dump av sten som verkade påfört i efterhand.Rösen intill stenblock, A1028, 1043, 1056, 1068, 1102,1150, 1161, 1186, 1216, 1227 och 1264Dessa rösen är spridda över hela undersökningsytan. Kännemärketär att stenen har slängts upp intill ett eller flera block.Dessa rösen var något mindre i höjd än de vällagda rösenavid odlingsytan A1648. Sten har lagts runt ett större block(A1161) i ett fall i kanten av odlingsytan A1444 och av-12 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Y 1455450X 6466100X 6466000/0 10 20 mVällagda röenRösen vid blockAvlånga rösen vid odlingskantRösen småstenAvlånga enskiktade rösenRösen i änden på dikenRösen med mest grov stenX 6466050Y 1455300Fig 5. Det fanns sju urskiljbara typer av rösen inom området. En del typer låg koncentrerade till vissa odlingsytor och kan därmed kopplassamman med dessa, både i utseende och datering. Några har återanvänts under olika tider. Skala 1:1000.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK13

viker därmed från de andra blockrösena. Detta röse påminnerstarkt om en mittblocksgrav. Ett annat (A1186) harhamnat kring några block som ingår i stensträngen (A685)i väster. En ingick som det sydligaste röset (A1150) i radenvid ytan A1648 och yta E. En (A1264) låg i odlingsytanA1275 ovanpå det svarta torvlagret. De övriga sju var ansamladei en koncentration söder om den yngre odlingsytanA1275 och i ytan på krönet i söder. Storleken varierar.Några var runda (A1161, 1227 och 1264). Fyra eller tvåmeter i diameter och resten avlånga mellan 5,6 och 2,6 m.Avlånga rösen intill terrasskant eller odlingskant,A904, 1238 och 885Två av dessa rösen (A904 vid terrassen A840 och 885 vidterrassen A1507) bestod av grov sten som låg nedrulladenedanför terrasskanten i ett eller två skikt, varav det enalåg djupt ner i marken. Stenarna låg tätt och följde odlingsytansgräns. De verkade avröjda från terrassen från början.De var 3 m breda och 8 respektive 14 m långa. Det tredjeröset (A1238) låg intill odlingsytan A1589 längs med desssydöstra kant med en rad jordfasta block som underlag tillblock staplade ovanpå. Detta röse var 5,8x1,6 m. Liknandeblock stack upp i jordvallen utmed odlingsytansvästra långsida.Småstensrösen, A933 och 1012Det ena röset (A933) låg i södra kanten av terrassen A864.Röset hade en plan yta och bestod av några lager mindresten (mest 0,10 m stora). Det var skadat av E4 men harursprungligen runt och 5,2 m i diameter. Höjden var bara0,1 m i markytan och botten var nedgrävd. Något störresten vilade i kanterna. Det andra småstensröset (A1012)låg på odlingsytan i krönläge (se linda fig 4) som syntes somen mörk fläck i söder. Detta röse hade samma utseende somdet föregående med grövre sten i kanterna och småsteninnanför, men var något mindre (4 m). Rösets östra delhade ytligt liggande småsten som verkade vara uppkastadevid ett senare tillfälle.Avlånga enskiktade platta rösen,A717, 726, 739, 1127, 1137 och 1198Dessa rösen låg i en öst-västorienterad linje delvis på rad(A717, 726 och 739) nere mossen i nordväst och två fortsattei norr som en förlängning av röseraden vid odlingsytanA1409. Längden på rösena varierade mellan 5,3–1,4 moch bredden 0,8–1,8 m. De flacka rösena bestod av ettskikt sten. Vanligast var stenstorlekar mellan 0,2–0,4 m.Runtomkring dessa saknades sten i marken. Rösena var iregel glesa.Rösen i änden på dike, A752, 787 och 779Dessa rösen låg i dikenas högst belägna ände i väster och löptener rakt österut till ett utfallsdike. Rösena var 2,0–1,5 mstora och svagt ovala. De låg delvis djupt i marken ochbestod mest av 0,2–0,4 m stora stenar. Bottenpackningenlutade mot öster. Rösena var inte bara placerade i ändenpå diken utan låg också vid en gräns i sluttningen där enbrunare torv västerut mötte en svartare torv österut.Övriga rösenA1116, 1175, 1206 och ett oregistrerat(vid diket A1566 i öster)A1206. Enbart grov sten upp till 0,8 m stora, ihopvältradei en ansamling 3,5 m stor. Stenarna låg ganska djupti marken strax norr om ett av dikerna. A1175. Ett röse påhöjdkrönet av en landrygg intill röset A1161 i västra kantenav odlingsytan A1444. Röset bestod av några störrestenar med halvstora stenar runtomkring. Stenarna lågganska djupt. A1116 var en blandning mellan rösena A996och 1127, som den låg mellan, med en svagt kupig yta medblandad sten varav det förekom något mer småsten i ytan.Röset var avlångt och låg i sin längdriktning i förhållandetill odlingsytan A1648:s västra kant. Ett litet oregistreratmeterstort röse låg intill diket A1566 längst i öster inte sålångt från härden A1622. Det lilla röset var en ansamlingmindre sten slarvigt hopkastade på östra sidan om röset.Stensträng A685Stensträngen begränsade området i väster och låg på östrakanten av en platå. Strängen har en svagt ringlande formrakt norrut ca 120 m. Strängen följer topografin och avgränsarden planare ytan väster därom från östsluttningenner mot våtmarken. Halva sträckan norrut av strängenföljer överkanten av ett hak som lutar ner mot våtmarken.Ca 30 m av strängens södra del berördes av vägbreddningen.Dess södra del var tidigare avklippt av den gamlaE4. Resten av strängen ligger kvar. Strängen låg djupt imarken och hade en rad av mittstenar delvis ganska glestoch delvis ganska tätt intill varandra. Stenarna var mestrundade och varierade mellan 0,30–0,60 m i storlek. Påömse sidor om raden förekom mindre sten (0,25–0,05 mstora) i 1–2 skikt och tätt i södra delen. Stenen bildade enmatta av sten som var ganska plan på ytan på vardera sidanom raden i mitten som stack upp. Strängen var ca 3,5 mbred och kunde stundtals vara smalare.Härd A1622Härden låg i östra delen av området ganska nära den bäcksom rann genom området och som rätats. Den ligger underett svart mosslager som odlats i sen tid (A1275) i nedredelen av nordsluttningen nära mossekanten. Den är belägeni ett undre gråsvart moblandat lager som kan vara ettäldre odlingslager. Härdytan var skadad, förmodligengenom ärjning. Härden har troligtvis legat i kanten av enodlingsyta. Skärvstenen var delvis ganska grov, liksomkolet. En 14 C-analys är utförd på kolet.14 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

X 6466100127,4 m.ö.h127,4 m.ö.hY 1455450Y 1455300GX 6466000HFBF0 10 20 mBABCDGHEFBCAEMörkbrun, moiig sandig kärrtorvGråsvart - mörkbrun mo med humusGrå sandig morän med humusBrun moränGråaktig moig morän med kol imörkbrun - svart kärrtorv med mo och sandBrungrå moränLjusbrun morän blandad med kärrtorvBlandade mellanpartierTidigare våtmarksnivå före utdikningDFX 6466050/IIIFig 6. I området förekom flera olika jordtyper. Där kärrtorven dominerar är i ytorna F på de lägre nivåerna och A på höjdkrönet.Torvblandad morän mest i D har varit attraktivt under sen medeltid och kanske G något tidigare. Den ytsvallade moränen med torvblandningförekom i terrasserna B som förmodas vara från bronsåldern. Skala 1:1000.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK15

132.00131.00Y 1455450130.00129.00128.00127.00Y 1455300X 6466100X 64660000 10 20 m/X 6466050Fig 7. Höjdkurvorna visar att marken flackar ut vid 127,4 m ö h där vattenytan i våtmarken förekommit före utdikningen. Den äldre strandnivåntorde ha gått längre norrut vid ca 127 m. Höjdtungan som gick ut mot norr i våtmarken bildade underlag för terrasserna A840 och A864 samtpå krönet låg den lilla våtmarken och odlingsytan A1444. I den nordsluttande flacka sänkan öster om höjden var odlingsytan A1648 och påkrönet öster om denna vid rösena förekom den andra medeltida odlingsytan. De sena odlingsytorna var koncentrerade till de lägre våtmarksområdena.Skala 1:1000.16 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Några diken A761, 795, 1087 och 1566Dikena är sentida och har ett samband med torrläggningsförsöketav våtmarken. A795 har anlagts i västra delenoch bestod av två parallellt gående öst-västorienteradediken som låg i östsluttningen i den svarta mossjorden. Detena var 20 m långt och det andra 22 m och de låg 17 mfrån varandra. De två dikena mynnade ut i ett nord-sydgåendeutfallsdike som låg i den lägsta terrängpunkten iöster. Marken lutade där norrut. Ca 23 m norrut på ennågot lägre nivå än de föregående finns ytterligare ett parallelltgående dike (A761) som var 16 m långt och mynnadetroligtvis ut i väster till samma utfallsdike till A795.I öster förekom ytterligare ett dike A1087, som löpte frånde högre delarna av undersökningsområdet i söder och raktner mot nordnordöst till våtmarken. Diket är en uträtadbäck som kommer från Djurkälla söderut och fortsätternorrut samt ansluter till Skenaån. Marken var kraftigt omrördkring diket. Diket 1566 låg grunt i marken och löpteöver ett kraftigt omrört område och torde vara sent. Denlöpte ovanpå härden i den svarta torvmullen till A1275.Härden var belägen djupare i marken.FyndFynden är nästan obefintliga inom undersökningsområdet(se fig 10). Vid härden A1622 påträffades lite bränd lera (F1)och i den sentida odlingsytan A1275 framkom några flisortegel (F7) och en skärva rödgods (F7). I odlingsröset A964låg en rostig bordskniv (F5) djupt ner bland stenarna närabotten och i odlingsytan A1648 noterades ett kvartsavslag(F4). Endast F1 och F4 har tillvaratagits. Vid förundersökningenpåträffades i botten på röjningsröset A3, schakt 16 tremolarer av nöt och en oidentifierad djurtand (Petersson 1996sid 21). A3 är detsamma som A980 vid slutundersökningen.ÅkerväxterUndersökningsområdet var planterad med tät granskog somåtgärdades på 1970-talet med en markförna av granbarr vidundersökningstillfället. Övrig växtlighet förekom endast inågra små gläntor. Området har ej odlats i mannaminne,utan nyttjats som bete före skogsplanteringen. Vid undersökningendök det dock upp odlingsindikerande växter. Iden ”sentida” odlingsytan A1275 växte jordrök (Fumariaofficinalis) och åkersenap (Sinapis arvensis) i dess norra kant.På den övre terrassen A864 grodde efter avtorvning brännässla(Urtica dioica), kirskål (Aegopodium podagraria) ochhundkäx (Anthriscus sylvestris) och i övrigt fanns det pipdån(Galeopsis tetrahit) och snärjmåra (Galium aparine).KartorKartmaterialet är ganska sparsamt. Själva våtmarksområdethar hela tiden legat i Krakstads utmark. Området finns därförinte med i Geometriska jordeboken över Krakstad från1639 (Lantmäteriverket, Östergötland, D7:132, Hogstad).På en geometrisk avmätning för kronorusthållet LillaLjuna från 1706 har det markerats tre punkter med texten”torp + en backstugu” söder om undersökningsområdet.Dessa ligger på Krakstad by:s ägor där fyra vägar sammanstrålade.Norr om detta står det ”Kragsta, Torp och Båckstorpbetesvall” (Lantmäteriet i Linköping, Hogstad 4).Området är också bara markerat som byallmänningsbetepå Krakstads storskifteskarta från 1770 och kallasStenbrohagen där byns gårdar har andelar. Det finns ettsoldattorp till Östergården och ett torpställe till Bocketorpsrusthåll samt Kanbergs torpställe med åkerlycka (Lantmäteriverket,Östergötland, D34-14:2, Hogstads sn). Kanbergoch Östergårdens torp samt Lilla Ljunas backstuga är desom finns kvar som fastigheter söder om E4. Bocketorpstorpställe är förmodligen den husgrund sydost om RAÄ 29som observerades vid undersökningen.Öster om Stenbrohagen ligger Käringe hage med al ochgran, enligt 1770 års karta. Enligt 1786 års storskifteskartahette denna hage Kjärrängsbetet. (Lantmäteriverket,Östergötland, D34, Hogstads sn). Detta torde vara en delav den undersökta våtmarken. Den del som undersöktes ärockså betecknat som betesmark på laga skifteskartan från1839 (Lantmäteriverket, Östergötland, Hogstads sn).Den första kartan som visar på odlad mark inom undersökningsområdetär häradskartan över Göstrings häraduppmätt 1876 och tryckt 1880. Tre små impediment harmarkerats i åkerområdet efter utdikningen. På häradskartansmarkerade impediment ligger den äldre övre terrassenA864 omarkerad. som dock återanvänts under denna tid(se fig 11). Odlingsytan på ett höjdkön vid rösena A1028,1012, 1043, 1227 och 1102 är också belägen på ett impedimentoch torde vara äldre då det inte har markerats påhäradskartan.Det tredje impedimentet vid Krakstads frälsegårds ägorstrax öster om undersökningsområdet är låglänt terrängsom kan ha varit för surt för odlingen under 1800-talet (sefig 3). 1800-talsodlingen har enligt häradskartan ha sträcktsig över ytlagren på A1648 och yta E.På den ekonomiska kartan från 1948 är området återigennyttjat som bete utan tegar. Det är också bete på ekonomiskakartan från 1983. På dessa kartor kallas ett avtorpen Ekhamra.Analysresultat14C-dateringarAnalyserna har utförts av Ångströmlaboratoriet, Avd förjonfysik, 14 C-Laboratoriet, Uppsala Universitet i sambandmed förundersökningen (Ua 7050-7054) år 1994 (Petersson1996 s 21) och slutundersökningen (Ua 8544-8553) samtBeta Analytic, Inc, Florida,USA (Beta 74577) vid utredningenetapp 2 (Petersson, Elfstrand, Helander och Zetterlund1995 s 10). Kolet från en härd på RAÄ 29 som lågintill undersökningsområdet i väster har också medtagits iODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK17

Y 1455450X 6466100X 6466000/0 10 20 mStensträngHärdRöjningsrösenOdlingsytorDikenFyndX 6466050Y 1455300Fig 8. Området domineras av odlingsytor och röjningsrösen. Enstaka anläggningar förekommer sparsamt. En stensträng i väster och en härd samten härd i öster ganska långt ner i sluttningen. Endast ett fåtal fynd påträffades. Skala 1:1000.18 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Y 1455450X 6466100X 6466000/0 10 20 mÄldre stenålderBronsålder?Cirka kristi födelseYngre romersk järnålder - folkvandringstidVendeltid - vikingatidSenmedeltid - tidigt 1600-tal15-1900-talX 6466050Y 1455300Fig 9. Odlingen omspänner en lång tid mellan bronsåldern och fram till början på 1900-talet. De äldre dateringarna fram till mitten av 1600-taletär representerade här. Marken söder om A1444 kan ha odlats redan under bronsålder eller sen romersk järnålder. Det kan också ha varit enodlingsyta vid härden A1622 i öster (röd markering). Marken är sporadiskt utnyttjad med betesgång mellan odlingsperioderna. Skala 1:1000.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK19

Objekt Labnr Dat BP 2 sigma13C % PDB Motsvarar i slutund14C-dateringar från slutundersökningen:A1622, PK1622 Ua-8544 1995±55 160BC–130AD -25,33 –A1589, PK1632 Ua-8545 215±55 1520–1960AD -24,19 –A980, PK1692 Ua-8546 250±55 1480–1960AD -28,79 –A1012, PK1722 Ua-8547 370±65 1430–1650AD -25,53 –A1648, PK1737 Ua-8548 355±65 1430–1660AD -24,14 –A1648, PK1738 Ua-8549 390±70 1420–1650AD -26,29 –A864, PK1761 Ua-8550 8980±85 8450–7800BC -27,40 –A947, PK1770 Ua-8551 1585±75 260–740AD -25,75 –A1444, PK1771 Ua-8552 2820±75 1220–820BC -24,53 –A980–1648, PK1777 Ua-8553 515±70 1290–1620AD -25,07 –14C-dateringar från förundersökningen 1994:Sch13, PK13 Ua-7050 540±90 1270–1630AD – Mellan A1012&1227Sch13 Ua-7051 560±80 1280–1480AD – Mellan A1012&1227Sch13, PK14 Ua-7052 505±70 1290–1630AD – Mellan A1012&1227Sch13, P i botten Ua-7053 8100±90 7450–6700BC – Ö om A1408 i bottenA3, Sch16 Ua-7054 635±60 1270–1420AD – A98014C-datering från arkeologisk utredning etapp 2 1994:Sch2 Beta-74577 620±60 1280–1420AD A98014C-datering från RAÄ 29 väster om RAÄ 157, arkeologisk förundersökning 1994:A6562, PK6597 Ua-6981 1175±75 680–1000AD -26,58 V om A68analysen (Zetterlund, Helander 1995 s 8). Analysresultatenär efter Libby half-life och har angivits i 2 sigma (95,4%probability) och är omkalibrerade 2005-02-15 efter Stuiveret al 1998. Atmospheric data och Bronk Ramsey 2003OxCal version 3.9. Samtliga 17 prover utgöres av träkol.Övriga upplysningar om analysresultaten finns i bilagan.Analysresultaten ligger mest samlade i medeltid, mensom det verkar två tidsfaser. En som kan gå ner till 1200-talet och en till 1400-talet. Dessa värden är tillvaratagna iprover från områdena som hade en något brunare och meramoränblandat jordskikt i odlingsytan A1648 och på kröneti södra delen öster om denna vid rösena A1012, 1227,1028, 1043 och 1102. Till odlingsytan 1648 hör förmodligende flesta rösena som låg i västra kanten. A980 harhär fått en nyckelroll med flera värden, på grund av dekomplicerade lagerföljderna.Eftersom två av värdena pekar på enbart medeltid i sitttidsspann verkar det troligt att rösena ovanpå antingen iviss mån är medeltida eller från något senare tid, dock inteyngre än tidigt 1600-tal mer än uppkastad sten på de befintligaröseytorna. Det finns en äldre datering från kol ”i”ett av rösena (A947) från den ovan nämnda röseraden.Ett kolrikt jordlager förekom som fyllning i det nedrepartiet av röset A947. Analysen daterar jordlagret till senromersk järnålder-vendeltid men 1 sigma daterar det tillfolkvandringstid. Jorden är densamma som söder om rösetmed mörkbrun färgskiftning som skiljer sig något frånA1648. En äldre odlingsyta före medeltid kan ha legat påkrönet väster om A1648 och söder om A1444.Läget på härden A1622 var långt nere i sluttningen iett tydligt lager under torvmullen. Dateringen kring Kristifödelse ger en fingervisning om att det funnits någon formav odlingsyta någonstans intill, förmodligen söderut därdet var mera höglänt i sluttningen.Ett område som har en mycket distinkt jordart av svarttorvmull med skarpa gränser till omgivningen är A1444.14C-provet är taget i botten på lagret och kolet har endatering till mellersta bronsåldern som möjligen kan förklarasgenom jordförflyttningen ner till terrasserna A840och 864 (se även slutsats).Två analysresultat visar på äldre stenålder. Det enaprovet låg i botten på terrassen A864 i grusig morän ochkan dateras runt 8000 f Kr och det andra provet togsockså upp i botten i den underliggande moränen ca 70 möster om det föregående, även det i svag sluttning mellanA1012 och 1227. Detta analysresultat infaller mycket grovtdaterat ca 1000 år senare, alltså ca 7000 f Kr än det föregående.Dessa två värden är naturligtvis före odlingen.20 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

FosfatanalysenProvtagningen har inte skett arealmässigt utan i lager i envertikal stratigrafi inom de ytor som förmodats vara odlingsbarmark och i några röjningsrösen. Proverna är tagna iserier med ett prov i varje stapel, även i botten. 13 staplarmed totalt 50 prover har analyserats.Det visade sig i analysen att pH-värdet varierade mellan5,2 och 8,0. Detta är de yttersta värdena. De lägsta värdena,där det finns flera, börjar vid 5,5 och upp till 8. Inästan varje stapel är det högsta jämförande värdet i botten.Ca ¼ av värdena faller in mellan 6,5 och 7,5, då detbästa utfallet av fosfaterna inträffar. De förhöjda värdenai botten kan bero på att det förekom små kalkstenar i bottenmoränensom förhöjde pH-värdena en smula. De lägstapH-värdena i varje stapel låg i regel på markytan längstupp i stapeln där det uppenbarligen var surare efter denyngre våtmarkstillväxten.Fosfatproverna är analyserade genom spottest medsaltsyra i en serie och med citronsyrametoden i en annansom jämförelse. Som exempel kan nämnas prov nr 1636som hade ett mycket lågt (3 P o ) citronsyravärde, men förhöjtspottestvärde i förhållande till de andra i stapeln. pHvärdetvar 8,0, alltså mera basiskt än de andra. Det lågacitronsyrafosfatvärdet beror förmodligen på att fosfatenbundits med kalcium.Fosfatvärdena var överlag låga i marken, mellan 3 och58 P o som lägst och högsta yttervärden. Det vanligaste äratt värdena är högst i markbotten under lagren. Ibland kanvärdena vara svagt högre i ytan och ibland ökar de nedåt.Flera lager kan ha ett annat värde mitt i en provstapel.Medelvärdet för fosfaterna ligger på 13 P o . Ett så lågt medelvärdetalar för att det inte kan ha tillskjutits gödsel.MakrofossilanalysenMakroproverna togs främst i botten eller nära botten pårösena A947, 964, 980 och 996 mellan odlingsytorna A1444och 1648. Det var rösen som daterats från äldre järnåldertill före 1600-talets mitt. Avsikten var att förkolnat materialförhoppningsvis skulle innehålla cerealia och odlingsgynnatogräs som kunde antas tillhöra odlingsytan A1648. Dettogs också ett prov från botten av röjningsröset A1012 vidplatån intill E4 som hade medeltida dateringar från det neddragnaodlingslagret strax norr om platån för att det skullege odlingsindikerande frön. Röjningsrösefröna förväntadesge samma resultat som proverna från odlingsytorna i de falldå man kunde anta att det skulle ge samma resultat ochförstärka en koppling till rösena. Alternativt förväntadesdet att frösammansättningen kunde vara olika med meraogräsfrön i rösena och mera cerealia i odlingsytorna. Proveranalyserades därför också från de två odlingsytorna.Analysresultatet visade sig bli något annorlunda. Detypiska åkerogräsen på denna undersökningsyta som svinmålla(Chenopodium album), trampört (Polygonum aviculare),pukvete (Melampyrum arvense), knavel (Scleranthussp.) och vissa violer (Viola sp.) (Ranheden 1998 s 2)fanns istället men helt följdriktigt nästan bara i odlingsytorna(A840, 864, 1444, 1648 och odlingsytan bredvidröset A1012) men var svagt representerade i rösena. Svinmållanfrån röset A980 låg i ett av de tydliga odlingslagrenunder röset och trampörten kom från ett odlingslagerunder röset A996 som kan ha ett samband med odlingsytan(lager 12). I röjningsröset A1012 förekom viol, svinmållaoch pukvete. Dessa odlingsindikerande växter måste ha ettsamband med den medeltida (1300-tal) åkern som legatpå krönet av höjden strax norr om E4. Det förkolnadepukvetefröet är nog ganska säkert. Detta låg under rösetsom daterats från sent 1400-tal till 1600-talet. Pukvete varförr ett vanligt ogräs, speciellt i rågåkrar. Den gillar torrakalkrika marker (Ranheden 1998 s 2), vilket stämmer välöverens med förhållandet vid röset A1012.Den ängs- och betesmarksbetonade floran bestod avfingerört (Potentilla sp), blåsuga (Ajuga pyramidalis),vissa violer (Viola sp.), starr (Carex sp. tristig.), daggkåpa(Alchemilla vulgaris) och hallon (Rubus idaeus) (Ranheden1998 s 2) och kunde spåras i både rösena och i de äldreodlingsytorna. De var jämnt spridda i de analyserade ytornaoch avspeglar områdets utnyttjande som betesmark,kanske i mellanperioder mellan odlingen men främst underandra hälften av 1600-talet och till slutet av 1800-talet.Att fröerna är äldre än det senaste århundradet kan antas,eftersom inga av dessa arter uppenbarade sig då markytantorvats av utan andra ogräsarter grodde vid undersökningstillfället(se ovan åkerväxter).Inga frön av sädesslag kunde spåras i analysmaterialet.MarkanalysenFör markanalysen togs 5 provpunkter på utvalda ställen.Prov 1 togs i västra delen av mossen som först odlats uppunder sent 1800-tal, prov 2 i terrassen A864, prov 3 i odlingenA1444, prov 4 i orörd mark norr om terrassen påhöjdtungan och prov 5 i mossen i norra delen nära härdenA1622.Avsikten var att jämföra skillnaderna och sambandenmellan jordarna och hur markanvändarna utnyttjat dessa.Frågor som blev aktuella under arbetets gång var om jordarnapå terrasserna A840 och 864 var torv från mossenväster om dessa. Om jordförflyttningar överhuvudtagetskett till terrasserna togs prov 4 för att se om det förelågen skillnad på jorden som såg ut att vara orörd norr omterrasserna. Med prov 3 avsågs att se skillnaden i jordsammansättningenmot terrasserna. Prov 5 togs för en pollenanalyspå det djupaste stället i södra delen av mossen.Kiselmikrofossil, fytoliterAvsikten med analysen var att fastställa om det tagits mossmaterialfrån mossen väster om terrasserna A840 och 864ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK21

Y 1455450X 6466100F7X 6466000/0 10 20 mKolprovFosfatprovMarkprovMakroprovFyndTänderF4X 6466050F1Y 1455300Fig 10. De olika provtagningarna är främst inriktade på de äldre ytorna och i rösena. Tandfynden tillvaratogs vid förundersökningenoch är från medeltid. F1 är mesolitiskt, F4 förromerskt och F7 från 1800-talet. Skala 1:1000.22 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

och fört upp det på terrassytorna. Det breda utfallsdiketA795 intill nedre terrasskanten såg ut som en täkt som sedankunde ha utnyttjats som dike i sen tid. För detta ändamåljämfördes provpunkterna 1 (i mossen i V), 2 (i A864) och3 (i A 1444). Den sistnämnda punkten för att jämföra omdet kunde föreligga ett annat analysresultat än i de tvåövriga.Fytoliter fanns i alla proverna, dock icke i de djupastelagren i provpunkterna. Sammanlagt kunde det urskiljas16 olika former av fytoliter bland 1339 identifieradestycken. I proverna 1, 2 och 3 fanns det någon typ av fytolitsom bara förekom i ett av de jämförda proverna. Typnr 8 i Risbergs uppställning av de funna typerna förekomendast i prov 3 och typ nr 1G var endast representerad iprov 2 (även i prov nr 5), medan typ 1I bara fanns i prov 1.Prov 4 som var taget utanför de odlade markpartierna haren viss skillnad i sammansättningen som visar torvens betydelsei odlingsjorden. Bland annat saknas fyra olika fytolittypersom finns i de övriga proverna (1C, 1G, 1I och 8).I alla prover är fytolittyperna 1A, 1D, 1E, 1H, 3 och 4vanligast. Bedömningen av sambandet mellan prov 1 och2 har gjorts efter helhetsbilden och likheterna samt olikheternai sammansättningen av fytoliter. Här anser JanRisberg att analysresultatet inte talar för att man tagit upptorv från mossen i väster och lagt på terrasserna, ej hellermellan proverna 2 och 3 (Risberg, Karlsson, Romero 1998s 8). En fråga av intresse är om det går att se om det berorpå ändrade förhållanden för växtligheten under en viss tid(i det här fallet mellan bronsålder och folkvandringstid)som medfört att enstaka växtarter tillkommit eller försvunniteller om analysresultatet är ett utslag på hur provtagningenhar skett.Alla fytolittyper har ej kunnat artbestämmas på grundav att fytolitfloran inom denna disciplin ännu ej fullständigtartbestämts, men typerna 1A–1E och 1G–1I har identifieratstill släktet starrväxter (Cyperaceae). I vilket fall somhelst visar den höga halten av halvgräs att det varit envåtmark uppe på krönet av höjdtungan vid A1444. Ingasädesslag har kunnat identifieras bland fytoliterna.Kiselmikrofossil, diatoméerDiatoméanalysen genomfördes för att få en uppfattningom den allmänna miljön på de olika provtagningspunkternasom varierade i topografi och markförhållanden. Enviktig fråga var om det skett jordförflyttningar från delåglänta våtmarksmiljöerna till de torrare högre miljöerna,där våtmarkstorven användes som gödning och uppluckringav de minerogena jordarna.Diatoméerna var ganska fåtaliga. Sammanlagt 48 diatomeérkunde identifieras, varav 13 var fragmenterade. Deförekom inte på de analyserade nivåerna i provpunkt 5 ochvar obefintliga i de djupare lagren i provpunkt 1. Sammanlagt8 identifierade arter förekom. De som visade på näringslikmiljö förekom i provpunkt 1 i den våtmarksbildadetorven och den andra i provpunkt 4 i den orörda markenpå höjdtungan. Det finns ytterligare en våtmarks diatomésom indikerar en öppen vattenspegel.De som tagits från proven 2 och 3 är aerofila typer ochföredrar torrare marker. Dessa kommer i de övre delarnaav odlingslagren i A864 och A1444. I provpunkt 3:s djuparelager kunde inga diatoméer identifieras. Det förväntadesatt mera våtmarksbenägna diatoméer skulle ha kunnatförekomma från våtmarkstorvens bildande på höjden. Endiatomé är en alkalifil art från provpunkt 1 som ocksåantyder att våtmarken borde ha varit mer åt det näringsrikahållet än åt det sura, som därmed ger en indikationpå att våtmarksmullen varit attraktiv för odling än om detvarit en näringsfattig torvmosse.Kiselmikrofossil, chrysofytcystorDessa cystor är vilosporer av guldalger. De bildas antingennär levnadsförhållandena blir kritiska eller när de förekommeri stora mängder. Cystorna är ej oxidationsbenägnaoch kan bevaras i sediment, torv och jordlager (Risberg,Karlsson, Romero 1998 s 5). Algerna kan föredra näringsrika,övergödda bassängmiljöer eller jordlager. Analyserhar gjorts på Korsnäsboplatsen i Grödinge socken, Södermanlandoch på flera ställen i Norrland exempelvis vidAnundsjöområdet (Miller, Modig, Robertsson 1979 s 83).Metoden är inte så utvecklad i tolkningarna i sambandmed arkeologiska sammanhang men kan möjligen ge enfingervisning om hur exempelvis lagren utnyttjats och dessnäringsrikedom. Det förekommer en svag ökning av cystor5 cm under ytlagret på A1444. Kan det vara ett tecken påen svag förändring av miljön för algerna vid odling? Ärförekomsten av cystorna ytterligare ett indicium på attvåtmarksmullen varit näringsrik, som haft en betydelse förmänniskornas syn på denna typ av jord? Det har inte givitsnågra svar på detta.StrukturanalysMetoden syftade till att beskriva det totala innehållet avolika sorters minerogena och organogena partiklar i torvoch sediment från provpunkterna 1, 2 och 3. Dels skulledet komplettera studien av kiselmikrofossil, dels användassom jämförelse mellan de olika marktyperna från provpunkterna.Anledningen var att bekräfta om det skett enjordförflyttning av människohand.En tanke var att A1444 hade odlats tillsammans medett mörkbrunt kolpartikelblandat något siltigt moränområdesöder därom, innan jorden därifrån dragits ner påterrasserna A840 och A864. Mineralsammansättningenkan tala för detta. Det var något grövre mineralpartiklari nedre jordlagren på terrassen A864, medan de grövre partiklarnavar i övre delarna av jorden på A1444 (Risberg,Karlsson, Romero 1998 s 9). Detta skulle kunna tyda påODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK23

att södra markpartiet (se fig 9 randig markering) röjts ochodlats först, varvid den öppna ytan medfört att partiklarav en viss storlek överförts till ytlagren på A1444 genomvinden som sedan då mullen förts över till A864 och A840under bronsåldern? hamnat nederst i det lagret.Då odlingen återupptagits på krönet vid nästa odlingsfasunder sen romersk järnålder har de grövre partilarnagenom vinden återigen hamnat på A1444:s yta tillsammansmed en större mängd kolpartiklar vid denna odlingsfas.Humuspartiklarna ökar i ytlagren på terrassen A864 somkan visa att de förflyttats, medan mängden är mera konstanti A1444 där det skett en kontinuerlig tillväxt i mellanperioden.Jan Risberg påpekar dock att den höga nedbrytningsgradenav växtdelarna gjort att det inte gått att studeracellstrukturen i dessa. Det visar dock att det kan bero påsyretillförsel och mekanisk nötning av jorden på grund avodling (Risberg, Karlsson, Romero 1998 s 9).KolanalysDenna analys användes för att genom kolpartiklarna studerahur den organogena halten i sediment och torv varierar.Halterna av kol har bestämts i provpunkterna 2, 3 och 4.Detta bekräftade att odling skett på terrasserna och i A1444där högre kolhalt konstaterades än i provpunkt 4 somrepresenterade en förmodad icke odlad yta.Kolhalten kan också tyda på att det kommit från krönetsöder om A1444 där det förekom kolbitar efter odlingjämnt spritt i marken. Detta på grund av röjningsfaser avskog eller sly i den torrare marken då man kan förmodaatt A1444 utgjordes av en våtmark. Efter flera röjningarinom höjdkrönet (betecknat E i fig 6) söder om våtmarkenhar kolet i marken ökat och fragmenterats som avspeglarsig i en ökad mängd kolpartiklar i den senare odlingsfaseni A1444:s övre lager. Detta förutsätter att förflyttningenav kolpartiklar skett från krönet E, genom att markytandär legat bar på grund av odlingen, till A1444 genomvinderosion tillsammans med mineralpartiklarna. Om detskett genom själva röjningstillfället går ej att fastställa,eftersom vinden kunde ha blåst åt ett annat håll vid röjningsfasen.Det kan antas att det skett successivt under eneller flera odlingstidpunkter då marken legat öppen undersommarhalvåret. Då skulle kolpartiklarna bli flera i övrelagren på A1444 då kolet anrikats på krönet ju flera röjningarsom försiggått.PollenAnalysen gick att genomföra i pollenstapeln mellan tidsperiodernaca strax före Kristi födelse och till ca ny tid.Djupare ner var det extremt låg pollenhalt och nära ytanvar lagren sönderplöjda i sen tid.Analysen genomfördes för att få en kunskap om växlingenmellan odling och bete och för att se den allmännautvecklingen av växtligheten i tiden. Pollenprovet togs iöstra delen av mossen för där kunde det konstateras genomsondning att det var det djupaste partiet av våtmarken.Det togs också i den södra delen så nära den undersöktahärden A1622 av dateringsskäl. Av pollen har det identifierats13 olika träd- och buskarter, 13 arter av kulturväxter,12 övriga arter av örter och 8 övriga taxa. Av träden dominerartall och björk samt al i hela pollenstapeln, vilket kanstämma med omgivningens markförhållanden som lämparsig bäst för tall. Även lind förekommer mera i de övre lagrenän andra ädellövträd. Speciellt familjen gräs (Poaceae)är det jämförelsevis vanligast förekommande växtfamiljen.En och annan växt som kan växa i ängsmiljö i öppenterräng börjar att uppträda parallellt med en ökade odlingenunder medeltid är kråkvicker (Vicia cracca). Kråkvickerkan dock också uppträda på odlad mark (Lagerberg1938 s 726). Vicia uppträder ganska ofta i det arkeologiskamakromaterialet och frågan är om man medvetetlåtit växten förekomma tillsammans med säden som enjordförbättrande företeelse.Det visade sig att pollenmängden inte bara var mycketdålig i de djupaste partierna utan att de fragmenterats iövriga zoner, förmodligen på grund av omröring och tillgångtill syre genom odlingen. Vid zon 3 som sammanfallerungefär i nivå med härden A1622 skulle representeratiden kring Kristi födelse, enligt 14 C-dateringen. Här fannsdet tecken på kulturindikerande växter i anslutning tillvåtmarken. Det har tolkats som en betesindikation där detkan förekomma växter av åkerogräskaraktär då de i vilttillstånd även kan förekomma i strandkanter, enligt SvenKarlsson (Risberg , Karlsson, Romero 1998 s 12).Det som däremot talar för att det kan vara ogräs efterodling istället är det lager som härden låg i, som verkadeomrört och hade en kraftig minerogen inblandning i ettjämnt lager. Dock har det inte funnits några pollen eftercerealia i denna zon.I nästföljande zon nr 4 i övergången till zon 5 ca 20 cmovanför finns en indikation på odling genom cerealia ochåkerogräs samt ruderatväxter. Detta stämmer i grova dragi tiden med uppodlingen av A1444. Mellan dessa zoner ärkulturpåverkan mycket svag men en liten ökning av ängsochbetesmarksväxter förekommer då, som kan tyda påextensivt bete. Sven Karlsson tolkar resultatet från zon 5som en period då cerealia ökar liksom åkerogräs medkorsblommiga växter och även blåklint ( Brassicaceae ochCentaurea cyanus) .I övre halvan av zonen ca 35 cm ovanför härdnivånökar cerealia och ogräs stadigt. Detta sammanfaller medodlingen av A1648 och ytan vid A1028 och 1227. I grovadrag skulle dateringen infalla i samma tid som 14 C-dateringenav dessa två odlingsytor från 1300-tal till ca straxefter 1600.24 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Mineralmagnetiska analyserMätningarna genomfördes i provpunkt 5, som syftade tillatt studera variationer i lagerföljden med avseende på denminerogena fraktionens magnetiska egenskaper. Eftersomvariationer i vissa fall kan avslöja mänsklig påverkan, somkan uppstå genom artificiell erosion, exempelvis odling.Mätningarna har utförts i alla zonerna i provpunkt 5. Avintresse är zon 3 som visar hög halt med mineralkorn ochförhöjda värden som tyder på en exponerad yta genomerosion. Detta stämmer bra med antagandet att härdenA1622 ligger i ett odlingslager. Orsaken till detta skullekunna vara en ärjning under ett tidsspann som medfört atten anrikning av mineralkornen på grund av att det organiskamaterialet minskat genom en snabbare förmultning.Att det kan vara odling som avsatt det annorlunda lagretkan inte uteslutas.SpårämnesanalysAnalysens avsikt var att konstatera om spårämnen kundeförekomma i större variationer på grund av odlingen. Dåförutsattes att marken inte hade gödslats. Tanken var attse om vissa växter haft ett så stort uttag av ett visst spårämneså att mängden minskats i den odlingsbara markenjämfört med det markparti som ansågs ligga utanför denodlingspåverkade jorden.För detta ändamål valdes spårämnet bor (B). Provtagningenskedde i den övre odlingsterrassen A864 genomprov 2 och utanför i prov 4. Orsaken till detta val var attden övre terrassen gav intryck av att ha återanvänts avtorpbebyggelsen i slutet av 1800-talet. Förutom potatisenutgjorde kålrötter en del av basfödan. Terrassens ganskaringa omfattning ansågs lagom för en kålrotsodling. Eftersomjust kålrötter förbrukar en stor mängd bor (Jansson1956 s II:16) ansågs detta spårämne lämpligt som analysobjekt.Resultatet blev negativt i denna fråga. Att mätaborhalten är komplicerat på grund av att det finns ett antalparametrar som påverkar utslaget. Romero påpekar attkoncentrationerna av bor följer väl variationerna i kolhalt.Därför förmodas det att de små skillnaderna i borhaltenfrån de två provpunkterna visade mera på två olika jordsammansättningar(Risberg, Karlsson, Romero 1998 s 9).Även om den ursprungliga frågeställningen inte kundebesvaras så gav det negativa utslaget ett positivt svar i enannan fråga. Det förstärkte övriga indicier som pekar pådet antagna händelseförloppet mellan odlingsytan A1444och terrasserna A840 och 864 (se bronsålder). Det går inteatt jämföra resultatet med andra mätningar men är jämförbarför relativa bedömningar mellan provpunkternainom området.SlutsatsDateringarna omspänner ett stort tidsspann som visarganska tydligt att vi rör oss ur odlingssynpunkt i ett reservområdetill de olika bebyggelsestrukturerna under skildatidsåldrar. Trakten runtomkring har varit tättbebyggd vidflera tillfällen och vid expansion eller strukturomvandlingarav jordbruket har man utnyttjat partierna vid våtmarkenpå olika sätt. Omväxlande bete och odling harvarit de två komponenterna som konkurrerat om markutnyttjandetoch på senare tid utdikning för odling samtskogsplantering. De olika tidsfaserna och hur de påverkatmarken och gjort intrång i varandra har markanalysensyftat till att reda ut så långt det går. De olika tidsåldrarnasfördelning är markerade på fig 9 och 11.MesolitikumDe två tidiga 14 C-dateringarna på undersökningsytan lågbåda i botten på lagren på orörd mark, i sluttning i ganskalikartade markförhållanden med grusig morän. Bottenlägenaantyder att jordtillväxten förmodligen varit ganskadålig vid den tidiga dateringen som ligger i 8000-tal och7000-tal f Kr.Frågan är om människan eller naturen självt har orsakatkolbildningen genom skogsbränder. Hans Göranssonhar påpekat att det kan vara människan, genom att hänvisatill nu existerande jägarkulturer ex Australien därbefolkningen driver en medveten jaktvård genom avbränningav områden för att skapa gläntor eller öppnare landskap(Göransson 1989 s 391f). Det äldre värdet 8000 f Krär ju så tidigt att man hamnar i Yngre Dryas eller Preborealtid och i en tundraartad miljö strax efter isens avsmältning(Ranheden 1999 s 50f) som inte ger behov av attöppna landskapet. Det kan mao också bero på självantändningi öppen rismiljö. Eller också har vegetationen redanhunnit att förändras till skogsmiljö vid den tiden.Vid den senare dateringen ca 7000 f Kr torde kolet hatillkommit i skogsmiljö. Om så är fallet kan det ha funnitsett intresse att medvetet skapa gläntor för jaktvilt i närhetenav den öppna vattenspegel som funnits där. I de mellerstaprovpunkterna på djupet i kärrtorven visar diatoméernapå öppet vatten. På djupet fanns inga diatoméer ide analyserade proven som kunde visa detta (Risberg,Karlsson, Romero 1998 s 7). Provpunkten för deras resultatligger dock längre upp i tiden. Frågan är om det varitvattenspegel även ca 8450–6700 f Kr.Det är dock mest troligt. Ett litet tillvarataget kvartsavslagär annars det enda som kan förmodas tillhöra mesolitisktid. Det är funnet i odlingsytan A1648.Bronsålder?Det som är av intresse är att den tidigaste dateringen påundersökningsområdet ligger 4000 år före odlingens uppträdandemen är tagen på odlingsterrassen A864 och kanha tillhört jorden i det odlingslager som fanns där, på så visatt det representerar jorden från krönet öster om terrassåkernsom under bronsåldern odlats ner i terrassåkrarna. DenODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK25

Det saknades stenar i odlingsytans (A1648) översta ärjskiktav samma storlek som det som låg i röjningsrösena.De större stenarna låg som det brukar i botten på rösenaoch bör vara samtida. Vid senare återkomst har de mindrestensorterna också hamnat där på röseytorna. Ett röjningsröse(A964) har ett omvänt läge på stenstorlekarna medmindre sten i botten. Detta röse har förmodligen påbörjatssenare och de grövre stenarna på röseytan är ett tecken påatt en del jord förflyttats nedför sluttningen och man börjaratt pressa upp grövre sten från markbotten. Vid avbaningav det befintliga ärjskiktet i A1648 syntes det attstenstorlekar som låg i rösena och som ej fanns i ärjskiktetbörjade framträda i markbotten. Att en del av lagren dragitsnedför sluttningen (L12 och L13) och bildat två lagerdelvis ovanpå varandra. Röjningsröset A964 med omvändlagerordning i stenstorlekarna ligger i jämnhöjd med skarvendär de två lagren börjar tangera och ligga på varandra.Det kan därför förmodas att bottenstenarna av större formatbörjar att sticka upp i det uttunnade lagret (L13) i övredelen av sluttningen. Odlingsytan har också delvis använtsunder de sista decennierna av 1800-talet.Ungefär samma tid är representerad på odlingsytanvid krönet mellan rösegruppen A1043, A1227 m fl. Underröset A1012 som hade en krans av något grövre sten i bottenpå samma sätt som det äldre röset A947 skilde sig frånde övriga rösena bredvid genom sitt något mindre stenmaterial.Detta röse hade en datering som låg i 1400-tal till1600-tal, vilket är strax efter de daterade odlingslagren somligger i 1300-tal enligt 14 C-dateringen. Detta beror medstor sannolikhet på att lagren dragits nedför sluttningenvid ett senare tillfälle eller strax innan A1012 tillkommit.Ytan låg på ett av impedimenten som är utritade på häradskartanoch har inte ingått i åkersystemet i våtmarken.Den har förmodligen inte använts under den sena uppodlingenav området då flera av de sena odlingsrösena vid ettstenblock ligger delvis på odlingsytan och har kastats uppdär från rensningen av åkerytorna A1479 eller A1275. Detfinns dock en osäkerhetsfaktor i bedömningen eftersomden kan ha återanvänts under sen tid på samma sätt somA864 som inte markerats på häradskartan och som hadeett röjningsröse A933 av snarlikt utseende som A1012 påden aktuella ytan.Dateringen från medeltid och uppåt är likartad ocksåi pollendiagrammet om torvlagrets tjocklek stämmer medden beräknade tillväxttiden av detta. Då hamnar vi i zon5 övre delen (se pollen ovan). Både åkerogräs och cerealiaökar. Detta stämmer också med det minerogena materialetsom avslöjar en annan sammansättning än i tidigare zoner.Under medeltid övergår man till de mera moränaktigapartierna, som övriga resultat pekar på och verkar attfrämst hålla sig till denna jordtyp. Detta gäller i förstarummet A1648 och ytan mellan A1012, 1028, 1043, 1102och 1227. Sven Karlsson menar att det tyder på ett merastorskaligt jordbruk än tidigare (Risberg, Karlsson, Romero1998 s 12). Detta stämmer också med de odladeytornas storlek i förhållande till varandra.A1589 är en bassängåker längst bort i öster. Dennaöppnar sig mot norr på grund av marklutningen åt dethållet. 14 C-värdet visar en datering inom ett 400-års intervallmen i 1 sigma har det begränsats till 1630–1690 ochtill 1730–1810. Åkerformen i allmänhet är svårdaterad pågrund av dess långa nyttjandetid som rör sig mellan bronsålder–nutid.Om den enda 14 C-dateringen är relevant kandet antas att den tillkommit i sen tid. Frågan är dock omhärden A1622 kan ha ett samband med bassängåkern. Iså fall skulle den kunna vara äldre. Åkern är dock endastca 7 m bred, har raka långsidor och är renplockad på grovsten som slängts upp med torvjord och morän som vallarpå båda sidorna och även ett röjningsröse öster därom.Det ger intrycket att den vid något tillfälle bearbetats medplog. Små ytor brukar dessutom vara relativt sena (Gren1991 s 27). Detta är dock inget bevis för att ytan inte harärjats. Fosfatvärdena är mycket låga varför det kan antasatt det inte gödslats i ytan utan torven har varit den huvudsakliga orsaken till odling.1800-tal till tidigt 1900-talDe odlingsytor som kan hänföras till denna tid är främstde som ligger i själva våtmarken efter utdikningen. De innehållerbrun eller svartaktig mosstorv och har sjunkit ihopvid användningen (se fig 6). Detta märktes på ytan A1275där det fanns en vittrad yta på de fåtaliga stenblocken somstack upp 0,45 m ovanför nuvarande torvytan. En del avytorna hade neddragna mullager i sluttningen som A1409,1478 och 1539. De två sistnämnda anläggningarna skiljsåt genom synliga dräneringsdiken som också visar att ytornaär sena och hör ihop med den delen som ligger kvarnorr om den nuvarande E4. Den sena dateringen av dessaytor bekräftas också av att de har raka sidor och i möjligastemån är renplockade på sten på grund av plöjning. Attman använt plog visar också torvmullens ganska jämnafördelning över odlingsytan.Att de övre delarna i väster av odlingsytorna A1478och 1539 har ett annat utseende med brunare mull kanbero på annat markunderlag som gjort det torrare änlängre ned men att det varit en bearbetning med plog pågrund av att man lyckats behålla ett ganska jämntjocktlager över ytan genom att ändra riktningen på plöjningen.Torven har också blandats med minerogent material frånde övre delarna av sluttningen (A1521) väster därom. IA1409 har man dragit ner en del torv men har bildat entydlig rak terrasskant av svart mull i norr i den nedre delenav sluttningen. En del av detta material kan ha legat påytan ovanpå A1648. Röjningsrösena i eller intill dessa ytorbestår främst av uppkastad sten intill ett jordfast block.Vid A1275 förekom rösen kring block (A1056, 1068, 122628 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Y 1455450Y 1455300GravfältX 6466100StensträngX 6466000127,4 m.ö.h/0 10 20 mTerrassSv. jordA1444A840A864TerrassImpedimentVåtmark1800-talA1648MedeltidaåkerImpedimentX 6466050Härd127,4 m.ö.hImpedimentFig 11. Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet sänktes vattennivån i våtmarken och en mera omfattande nyodling skeddeunder en kort tid i kärrtorven. Där uppodlingen hade tydliga kanter har de markerats med beige färgton. En del av de äldre ytorna berördes avnyodlingen. Terrassen A864 verkar ha återanvänts under denna tid. På Häradskartan har några av impedimenten markerats (gul markering)i den uppodlade ytan. Skala 1:1000.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK29

och 1264) och även ett (A1186) väster om A1539. Sammaledesfanns det tre röjningsrösen vid block (A1028, 1102 och1227) på krönet vid den odlingsytan (se nedan). Överlag varmånga av de som kan tolkas som sena rösen mindre ochslarvigare uppslängda (ex A717, 726, 739, 752 och 1198).Två odlingsytor har återanvänts under senare delen av1800-talet. Det är A864 och och möjligen A1648 samtytan intill (E på fig 6) som fortsatte söderut där den förstörtsav E4. Den förra var inte markerad på häradskartansom odlingsyta. Det kan också tänkas att ytan vid 1012har återanvänts under 1800-talet, då man ärjat ner de medeltidalagren från krönet nedför sluttningen mot norr. Denandra odlingsytan vid röjningsröset A1012 som låg 50 mösterut från A864 på det markerade impedimentet påhäradskartan, utritad som en närmast kvadratisk yta påkrönet av moränmarken intill E4. Inom impedimentytanpå krönet var en mindre ganska rätvinklig yta på en platåav homogen jordblandning synlig med samma figurationsom impedimentet på häradskartan. Här låg också fyrarösen intill block (A1028, 1043, 1102 och 1227) vilkatolkats som sentida. Dessa har lagts ovanpå odlingen från1400–1600-talet, enligt 14 C-dateringarna i röset A1012 ochjordlager som dragits ner en bit i den norra sluttningen,förmodligen vid den senare odlingen, om en sådan har funnits.Det är dock ganska osäkert, eftersom man lagt uppsentida röjningsrösen vid block på platån, som kan vararöjningssten runt A1275. Alternativt kan det vara röjningför odling på själva platån under sen tid då man inte byttsig att slänga upp rösen vid kanterna utan vid blockeninom ytan istället. Detta skulle i så fall tyda på röjning förärjning och inte plöjning. Vilken av de två alternativen somgäller är fortfarande en öppen fråga.Att odling skett på terrassen A864 under sen tid, trotsatt det inte är markerat på häradskartan liksom föregåendeyta vid A1012, är att på den förra växte det kirskål (Aegopodiumpodagraria), brännässlor (Urtica dioica) ochhundloka (Anthriscus sylvestris) efter avtorvningen. Isödra kanten låg ett röjningsröse med mycket småsten(A933) som avvek i utseende från de andra. Röset var flacktoch gav intryck av finplockning av sten. Samma fenomengäller för småstensröset A1012 på det andra impedimentet,där vi förmodar att en återanvändning skett under 1800-talet. Terrassen A864 kan ha utnyttjats av ett av torpenunder 1800-talets senare del. Att ena terrassen återanväntsunder en senare tid och att inte båda byggts upp samtidigtunder 1800-talet utan under förhistorisk tid talar alla deövriga indicierna på (se ovan, bronsålder). Att båda terrasserna(A864 och 840) måste vara samtida visar likheteni uppbyggnad men den nedre terrassen saknade de sentidaindicierna som småstensrösen och den spirande ogräsfloransom fanns på den övre terrassen. Fosfatvärdena är ganskalika och låga i de båda terrasserna med undantag av bottenvärdenadär den nedre terrassen (A840) som tolkats somicke använd under sen tid har mer än dubbelt så höga bottenvärdenän den övre återanvända terrassen (A864). Omdet beror på avvikelserna i användning från varandra ellerpå något annat kan diskuteras. En jämförande analys avspårämnet bor gjordes mellan ett orört markområde intillterrassen A864 och i densamme för att se om det förelågnågon skillnad i odlad mark och icke odlad mark. Analysenvar främst avsedd för att se förändringarna då terrassenåteranvändes. Analysresultaten visade skillnader i borhaltmed lägre halter i den av odling icke rörda marken än iden odlade. ”Det kan därför förmodas att de observeradevariationerna mest beror på variationerna i jordart och inteom ytorna har odlats” (Risberg, Karlsson, Romero 1998s 9). Den fråga som ställdes för analysen var om växtlighetenskulle ändra borhalten på olika sätt i terrassen ochmarken bredvid. Den frågan gick ej att besvara, vilket detframgår av analysen, men samtidigt kan det vara ytterligareett indicium på att jorden i odlingsterrassen tidigare ärförflyttad dit.FosfaternaFosfatvärdena är så låga att någon gödsling inom undersökningsområdetverkar osannolik. Det är inga boplatslagermed förhöjda värden som förekommit inom undersökningsytan.Förhistoriska fynd, som ofta uppträder i odlingsytorintill förhistorisk bebyggelse, är obefintliga. Det endakvartsavslaget från A1648 är förmodligen mesolitiskt.Skärvsten saknades också inom området, vilket är vanligti odlingsytor. De få tegelbitarna i A1275 var sentida.En mycket svag tendens fanns att de ytor som bedömtsha tidiga dateringar hade högre värden ner mot botten (exA1444, 840, 864, under rösena 964 och 1012) om vi hålleross till värdena i lagren och bortser från värdena i lager 3som är markbotten under, medan de yngsta odlingsytornakunde ha högre värden mot ytan (ex A1589, 1275 och795). Variationerna i värdena är dock mycket små i varjestapel, som tagits i profilerna. Några kunde ha en blandningmed ökning av värdena mot botten i en provstapel ochtvärtom i en annan, som i A1648. Om detta kan bero påolika odlingstekniker kan diskuteras. Det står dock klartatt man under de olika odlingsperioderna har haft det primärasyftet att utnyttja våtmarksmullen vid odlingen.Fosfatvärdena håller sig inom en snäv ram av värdenoavsett vilken datering odlingsytorna har. Om det varitnaturgödsling eller boplatsmaterial som gödning hadefosfatvärdena varierat kraftigare, även om det skett en högutodling av fosfaterna. Ser vi på pH-värdena är de högaoch basiska. Detta stämmer också med en av diatoméernasom gillar en alkalisk miljö. Det fanns också ett inslag avkalkstenar i marken som säkert påverkat den höga basiskapH:n. Den basiska miljön i markbotten kanske också ären förklaring till att pollen är mycket sparsamt företräddai de understa lagren i våtmarken.30 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

A840+ 129,00A904+ 128,00SSSSSSSSSSSSTräfragmentL20PM17698143PG1708PF1766-1768PG1708259149 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61A864+ 129,00 + 129,006L181PM1765PF1762-1764PG1703PG1702PK17611 Svart-mörkbrun torv med moinslag.2 Flammigt mörkbrun-gråbrun torv med mindre moinslag.3 Flammigt mörkbrun-gråbrun sand.4 Flammigt grå-brun sand.5 Något ljusare brun torv.60 61 62 63 64 65 66 67 68 m6 Svart-mörkbrun torv som blev gråare mot väster medmera moinslag.Fig 12. Profil genom den nedre terrassen A840 som visar hur ärjlagren (överst är lager 20) blir tjockare vid den uppbyggd 8 i terrassen återanvänts i sen tid. Skala 1:40.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK31

X 66058,21Y 55356,05A1444X 66064,05Y 55367,85+ 129,40 + 129,40L18L16SchaktL1612L15PM1757484PK1772PF1758-1760PM17695670 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 m1 Mörkbrun grynig torv med moinslag.2 Flammigt gul-grå grusig sand.3 Gulbrun sand.4 Luftig mörkbrun torv.5 Flammigt brun-mörkbrun torv.6 Flammigt grå-mörkbrun torv med moinslag.7 Flammigt brungrå torv med inslag av sand.8 Bottensand med inslag av mo.Fig 13. Utsnitt ur profilen genom odlingsytan A1444. En liten våtmark där kärrtorven odlats upp. Sten har förmodligen tryckts upp från botten genom ärjning. Lager 16 kan vara från bronsåldern och nr 15 från sen romersk järnålder. Skala 1:40.A947A1622X 66060,05Y 55368,04X 66058,15Y 55375,12X 66120,58Y 55462,82X 66121,76Y 55461,46+ 129,121L151+ 129,12L15PK177022PM1743+ 127,0012PK17460 1 m0 1 2 3 4 5 6 7 m1 Svart torv.2 Gråsvart torvig sand.1 Torvig gråsvart-mörkbrun mo med kolsplitter. Grynig överst, kompakt underst, något flammig vid underlaget .2 Gulbrun mot söder gråare moig morän. Inslag av kalkstenar och kolsplitter.Fig 14. Tvärsnitt genom röjningsröset A947 där det är utvalda dimensioner på stenarna. Längre upp i röset finns flera mindre stenar, förmodligen från en senare odlingsfas. Skala 1:40.Fig 15. Tvärsnitt genom härden A1622. Den ligger i ett jämntjockt lager som verkar vara ettärjskikt. Det låg ett lager torvmull ovanpå som avlägsnades innan härden upptäcktes. Skala 1:40.32 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

SammanfattningFlera av de analyser som utförts har bidragit med ett tillskotttill de arkeologiska bedömningarna. I några fall harde gett ett annat resultat än vad som ursprungligen förväntades,men de har istället påvisat andra utvecklingsskedenav markanvändningen, och i vissa fall förstärkt de arkeologiskabedömningarna genom en indiciekedja som pekaråt samma håll som de fysiska lämningarnas utveckling påplatsen. En central fråga har varit våtmarkens utvecklingför användandet av dess avsatta lager. Det har varit viktigtatt finna så många parametrar som möjligt som visar attvåtmarksmaterialet varit attraktivt ur odlingssynpunkt.Därför har det varit viktigt att utföra analysen som ett kraftfulltkomplement till de arkeologiska bedömningarna.Analyserna har inte alltid pekat 100-procentigt mot ett hålli jämförelserna, men ju fler indicier som pekar åt ett vissthåll har ökat möjligheten att de arkeologiska bedömningarnaär riktiga.En förvånande företeelse är att de botaniska bedömningarnaav analysresultaten från makrofossil, pollen, okuläriakttagelse av dagens växtlighet och delvis fytolitfloran medfå undantag inte korrelerar med varandra utan visar olikaväxtarter. Den enda familj som finns i alla metoderna ärfamiljen starrväxter.En fråga som inställer sig är om det visar en förändradväxtlighet i tidsperspektivet, eller om det visar på olikabevaringsgrad av växtdelar från olika växtarter, eller omde olika markförhållandena här har haft en viss betydelseför bevaringsgraden och växternas val av de varieradejordarna inom undersökningsområdet.Terrassernas tillkomst till bronsålder är i några avseendenen öppen fråga men deras uppbyggnad och allmännautseende har paralleller från samma tid på ett fåtal andraställen och motsäger inte en datering till bronsålder. Ävendateringarna och det skisserade handlingsmönstret mellanodlingsytan A1444 och terrasserna A840 och A864 talarför att dateringen är riktig. Det intressanta skulle i så fallvara att man redan då varit medveten om våtmarkens avlagradeprodukter skulle vara lämplig odlingsjord. Att manutnyttjat denna typ av jord så tidigt är anmärkningsvärt.Sammansättningen på våtmarksmullen pekar på enöppen vattenspegel och inte så mycket på en regelrättmosse. Med tanke på mosstorvens ringa näringshalt ijämförelse med de konstaterade starrarterna kan det havarit en viktig faktor för att utnyttja både växtligheten tillfodertäkt och den efterlämnade mullen till odling samt attden öppna vattenspegeln främjade betet på grund av närhetentill vätskebehovet för betesdjuren. Vitmosstorven haren svag representation under två tillfällen i pollenkurvanoch saknas vissa tider. Dessutom indikerar ett sötvattensplanktonsom uppträder i eutrofa miljöer (Risberg, Karlsson,Romero 1998 s 7), att det varit ett näringsrikt förhållandepå delar av platsen vid provpunkterna 1 och 4.Borhalten i marken förväntades kunna ge utslag omman odlat exempelvis kålrötter under sent 1800-tal. Dettaskulle då kunna ge ett markant utslag i skillnad genom ettprov från den odlade ytan i jämförelse med en till synesicke odlad yta utanför (se rubriken bor ovan). Det visadesig dock i pollenanalysen att det fanns en tillgång på pollenfrån släktet Brassicaceae under samma tid som Cerealiabörjade uppträda och öka i intensitet i pollenkurvan somförmodades infalla under medeltid. Det gick dock inte attkonstatera om ogräset utgjordes av arten åkerkål (BrassicaRapa) som är rovans moder (Lagerberg 1938 s 553f).Om denna hade påverkat markens borhalt inom de odlingsytorsom bedömts vara från medeltid har ej kunnat kontrolleraspå grund av utebliven provtagning där. Spårämnesanalysernasanvändbarhet i dessa sammanhang står därföröppen.Området har brukats sporadiskt och efterlämnat ca 10synliga odlingsytor under ca 2600 år från mellersta bronsåldern(ca 1200 f Kr) till början på 1900 talet, ny tid.Våtmarkens avsatta mull har varit orsaken till några odlingsytorstillblivelse. Detta har möjligen skett redan underbronsåldern men mera tydligt från sen romersk järnålder–tidig vendeltid. Den stora odlingsfasen börjar först undersenare delen av 1800-talet och en kort period in på 1900-talets början. En mellanperiod uppträder under senarehälften av medeltiden och fram ett stycke in på 1600-talet.Denna period omfattar delar av moränkrönen och de partiersom ligger mellan våtmarksmullen och karaktäriserasav en typ av röjningsrösen på rad utmed odlingskanten. Enviss typologi på röjningsrösena kan skönjas. De välbyggdarösena kan härledas till de medeltida ytorna och några kanvara äldre med hänsyn till en relativ inbördes lagerföljd avjordarter, rösen, 14 C-dateringar och resultat av markanalysen.Rösen uppkastade vid block verkar vara sena, (utomA1161 av mittblockskaraktär) liksom de små slarvigt uppkastaderösena samt småstensrösena. Inga boplatsfyndeller kulturlager har spårats. Fosfatanalysen visar att detenbart är de rådande markförhållandena som gjort områdetattraktivt som odlingsmark i en randzon till de intilliggandeförhistoriska lämningarna och den historiskabebyggelsen. I mellanperioder har marken utnyttjats sombete, som det framgår av analysresultaten. En härd fråndet intilliggande RAÄ 29 visar en datering till vendel-vikingatid.Området verkar ha en koppling till alla fysiskalämningar omkring, från både förhistorisk och historisktid och kan därför ingå i en områdeskontinuitetLinköping i april 2005Bengt ElfstrandODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK33

Fig 16. A1648. Åkern bestod mest av morän och har nyttjats under medeltid och fram till 1600-talet. Åkerytan har plockats på stensom syns i bakgrunden. I förgrunden syns den stenrika botten som börjat renplockas, enligt vad en del röjningsrösen visar.Foto från sydöst. Bengt Elfstrand.Fig 17. Röjningsrösena låg på rad mellan odlingsytorna A1444 och A1648. I förgrunden syns A947 som delvis låg i ett kolbemängt lagermed anknytning till odlingsytan A1444. Foto från sydsydväst. Bengt Elfstrand.34 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Fig 18. Det svarta våtmarksmullagret i A1444 på krönet av en landtunga. Lös sten förekom i lagret som luckrats av odling.Foto från söder. Bengt Elfstrand.Fig 19. Mitt i bilden syns de två terrasserna med A840 nedertst bakom röjningsröset A904 och terrassen A864 med blockröset A1161 på krönetbakom. Djupschaktet i förgrunden visar den ljusa markbotten under torven. Foto från västsydväst. Bengt Elfstrand.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK35

LitteraturElfstrand, B. 1996. Äldre odling och kolning i Tyttinge ochGlia. Grödingebanan. Södermanland, Grödinge ochYtterjäna socknar, RAÄ 150, 590, 591. Arkeologiskförundersökning och undersökning. Riksantikvarieämbetet,rapport UV Stockholm 1996:82. Stockholm.Elfstrand, B. 2001. Egeby. Förhistorisk odling i ett kamelandskap.Slutundersökning inför utbyggnad av E4 vidRAÄ 239 a+b och 247 a+b, Egeby, Mjölby 40:1, Mjölbysocken och kommun, Östergötland. Arkeologisk undersökning.Riksantikvarieämbetet, rapport UV Öst2001:15. Linköping.Gren, L. 1991. Fossil åkermark. Fornlämningar i Sverige 1.Riksantikvarieämbetet. Stockholm.Gruber, G. 2002. Boplatslämningar och odlingsterrasseri Berg. Arkeologisk förundersökning i Vreta Klosterssocken, Linköpings kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetetsrapport UV Öst 2002:38. Linköping.Göransson, H. 1989. Dags mosse – Östergötlands förhistoriskakalender. Svensk Botanisk Tidskrift volym83:1989. Lund.Jansson, S. L. 1956. Kulturväxternas näringsbehov. Demineraliska växtnäringsämnena. Handbok om Växtnäring.Del II. Stockholm.Johansson, H. G. 1979. Beskrivning till jordartskartan.Linköping SV. Sveriges Geologiska Undersökning,jordartsgeologiska kartblad. Serie Ae nr 36. Uppsala.Lagerberg, T. 1938. Vilda växter i Norden. Band 2. Stockholm.Larsson, L. Z. 1992. Arkeologisk utredning, etapp 1, del1, Mjölby – Stora Åby, väg E4, Östergötland, Mjölby,Hogstad, Väderstad, Rök och Stora Åby socknar. Riksantikvarieämbetetrapport 1992 UV Linköping. Linköping.Larsson, M. 1995. Kolstorp, Lilla Ljuna 3:1, Hogstadssocken, Mjölby kommun, Östergötland. Arkeologiskutredning. Riksantikvarieämbetet rapport 1995:5 UVLinköping. Linköping.Lindahl, A. 1961. Nya järnåldersfynd i Östergötland. MeddelandenÖstergötlands och Linköpings stads museum.Linköping.Miller, U., Modig, S., Robertsson, A-M. 1979. The YtterselDwelling Site: Method Investigations. Early Norrland12. Geological investigations in the Anundsjö Region,Northen Sweden. KVHAA. Stockholm.Petersson, M., Elfstrand, B., Helander, A., Zetterlund, P.1995. Väg E4, Mjölby-Väderstad. Mjölbys, Hogstadsoch Väderstads socknar, Mjölby kommun, Östergötland.Arkeologisk utredning etapp 2. Riksantikvarieämbetetrapport 1995:12 UV Linköping. Linköping.Petersson, M. 1996. Väg E4 Mjölby-Väderstad. Mjölby,Hogstads och Väderstads socknar, Mjölby kommun,Östergötland. Arkeologiska förundersökningar av agraralämningar. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen förarkeologiska undersökningar, rapport UV Linköping1996:43. Linköping.Petersson, M. 2001. Tre åkerundersökningar i Östergötland.Arkeologiska undersökningar av fossil åkermark,gravar och boplatslämningar från äldre järnålder. RAÄ166, Hogstads–Mörby 1:2 och 1:3, Hogstads socken.RAÄ 170, Stora Ljuna 4:1, Hogstads socken. RAÄ171, Hogstads–Mörby 4:4, Hogstads socken. RAÄ234, Lundby 1:3, Väderstads socken, Mjölby kommunÖstergötland. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetetrapport UV Öst 2001:33. Linköping.Ranheden, H. 1999. Vegetationsutvecklingen i Väderstadsområdet– pollendiagrammet från Nyhem. Stensträngssystemsöder om Väderstads samhälle. E4, delsträckanVäderstad–Stora Åby, Väderstads och Rinna socknar,Mjölby och Boxholms kommuner, Östergötland. Arkeologiskförundersökning, del 2. Riksantikvarieämbetet,rapport UV Öst 1999:45. Linköping.Troedsson, T., Nykvist, N. 1974. Marklära och markvård.Stockholm.Zetterlund, P., Helander, A. 1995. Arkeologiska förundersökningarav gravfält och boplatser. Väg E4 MjölbyVäderstad, väg 32 och trafikplats Mjölby västra. Hulje8:1, 8:6, Mjölby 40:4 i Mjölby socken, Skrukeby 9:3,12:5 i Högby socken, Lundby 1:3, 5:1, Ryd 1:4 i Väderstadssocken. Krakstad 3:1, Hogstads Mörby 2:5i Hogstads socken, Mjölby kommun, Östergötland.Riksantikvarieämbetet rapport 1995:38 UV Linköping.Linköping.Otryckta källorLantmäteriet i Linköping.Lantmäteriverket i Gävle.Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister.Risberg, J., Karlsson, S., Romero, I. 1998. Markanvändningoch landskapsförändringar i Krakstad, Östergötland.Stencil, Stockholms Universitet, Kvartärgeologiskainstitutionen. Stockholm.Ranheden, H. 1998. Makrofossilanalyserna från Ög.Hogstads sn. Krakstad RAÄ 157. ATA.36 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Administrativa uppgifterRiksantikvarieämbetets dnr: 421-2347-1996.Länsstyrelsens dnr och datum för beslut: 220-13444-95.Projektnummer: 1510058.Undersökningstid: 10 maj–19 juli 1996.Projektledare: Bengt Elfstrand.Biträdande projektledare och dataansvarig i fält: Leif Zerpe.Biträdande arkeolog: Alf Ericsson.Amanuens: Mats Hellgren, data vid rapport Karin Lund.Assistent: Jörgen Andersen.Maskinist: Magnus Lanshed.Exploateringsyta och undersökt yta: 7978 m 2 .Läge: Ekonomiska kartans blad, 8F 3a Hogstad, 085 30.x6466,06 y1455,38.Koordinatsystem: Rikets.Höjdsystem: RH 1900.Arkiv: Dokumentationshandlingar som förvaras i ATA(antikvarisk-topografiska arkivet), RAÄ Stockholm;Fältritningar, beskrivningar i fält, foto?, analysrapporter.Fynd: Inlämnade till SHM (Statens Historiska Museum).ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK37

Bilaga 138 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK39

40 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK41

42 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK43

44 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK45

46 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK47

48 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK49

50 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK51

52 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK53

Figur 2Figur 354 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Figur 4ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK55

Figur 556 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK57

58 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK59

60 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Bilaga 1a. Videoprintbilder av fytoliter (prov 1 och 2) och obestämda partiklar(prov 3 och 4) från Krakstad punkt 1.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK61

Bilaga 1b. Videoprintbilder av fytoliter från Krakstad punkt 2.62 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Bilaga 1c. Videoprintbilder av fytoliter från Krakstad punkt 3.ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK63

Bilaga 1d. Videoprintbilder av fytoliterfrån Krakstad punkt 4.Bilaga 1e. Videoprintbilder av fytoliteroch obestämda partiklar frånKrakstad punkt 5.64 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Bilaga 2ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK65

66 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Bilaga 3. 14 C-dateringarODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK67

RAÄ 157, A98068 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK69

2005-02-15, RAÄ 292005-02-15, FU, RAÄ 15770 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

2005-02-15, FU, RAÄ 1572005-02-15, FU, RAÄ 157ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK71

2005-02-15, FU, RAÄ 1572005-02-15, RAÄ 15772 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

2005-02-15, SU, RAÄ 1572005-02-15, SU, RAÄ 157ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK73

2005-02-15, SU, RAÄ 1572005-02-15, SU, RAÄ 15774 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

2005-02-15, SU, RAÄ 1572005-02-15, SU, RAÄ 157ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK75

2005-02-15, SU, RAÄ 1572005-02-15, SU, RAÄ 15776 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

2005-02-15, SU, RAÄ 1572005-02-15, SU, RAÄ 157ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK77

2005-02-15, utredning etapp 2, RAÄ 15778 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

Bilaga 4. FosfatproverODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK79

80 ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK

ODLING VID KRAKSTAD VÅTMARK81

Fig 1. Utdrag ur Topografiska kartans blad Linköping 8F SV med undersökningsområdet markerat. Skala 1:50 000.82 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Arkeologisk delundersökning – E4Del 2. Våtmarksutnyttjande under mesolitisk- och neolitisk tid samt äldre järnålderHålvägar och stenålderslämningar vid en våtmarkI kanten av ett våtmarksområde och strax söder om E4 ligger en registrerad stensättning intill några hålvägar somslutar i våtmarken. Hålvägarna verkar ha använts som drev för boskap ner till våtmarken. Stensättningen av äldre järnålderstypoch dess solitära läge i anslutning till hålvägarna ger intryck av att de haft ett kronologiskt och attraherandesamband med varandra. Inom den undersökta ytan låg i en östsluttning ett fyndförande lager med flintspån och krukskärvorfrån senneolitisk tid, tillsammans med en härdrest. Det fanns två ganska djupa gropar fyllda med sot ochskärvsten som kunde dateras till mesolitisk tid.InledningUnder sommaren 1995 undersökte Riksantikvarieämbetet,Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Öst påuppdrag av Vägverket Region Sydöst en del av ett hålvägssystemoch ett fyndlager från neolitisk tid samt två groparfrån mesolitisk tid. Fornlämningarna var belägna på fastighetenKummelby 13:1 i Hogstads socken. Delundersökningenutfördes på grund av breddning av E4 mellan Mjölbyoch Ryd och var en av de undersökningar av främst agraralämningar som utfördes det året för E:4:s sträckning.Ansvarig för undersökningen var Bengt Elfstrand somockså har sammanställt rapporten och dataansvarig var LeifZerpe som även deltog i fältarbetet. Karin Lund medverkadei fältarbetet och i rapportarbetet. Bosse Dahlén deltogi fältarbetet som arkeologassistent och för maskinarbetetsvarade Magnus Lanshed, Varv. Fosfatanalysen har utförtsav Fosfatlaboratoriet, Örjan Bergqvist/Owe Cederlund, UV,Riksantikvarieämbetet i Visby och 14 C-analysen genomfördesav Tandemlaboratoriet, Göran Possnert, Uppsala Universitet.Vedartsproverna analyserades av Erik Danielsson,Vedlab, Glava. För eventuella provtagningar i våtmarkenkonsulterades Roger Engelmark, Umeå Universitet.På det aktuella området hade ett hålvägssystem skuritsav då E4 byggdes i dess nuvarande sträckning. Rester avhålvägarna låg på båda sidor om den nuvarande vägen ochslutade i norr vid en våtmark. I anslutning till denna hardet legat en aktivitetsyta från senneolitisk tid som ävenförstörts av vägbygget i norr och en del av denna yta liggerkvar söder om exploateringsområdet. Den har varit belägeni omedelbar anslutning till våtmarken. Samma gäller detvå gropar från mesolitisk tid som skilde sig i karaktärenfrån de övriga lämningarna.Undersökningsresultatet kommer att användas som jämförelsematerialtill sammanställningarna av de övriga lämningarnaav samma struktur i E4:s sträckning.Omlandet och angränsande fornlämningarFornlämningsområdet ligger söder om en ca 700x200 mstor delvis uttorkad våtmark. Runtomkring denna bestårmarken huvudsakligast av sandsluttningar ner mot våtmarksänkan.Höjden över havet för vattennivån är ca121,50 m och undersökningsområdet låg i sluttningen upptill 125 m. Strax öster om undersökningsområdet finns enkälla. Marktyperna runt sandområdet är mycket varierandei små partier men söderut domineras de av isälvsmoräner(Johansson 1979 s 40) i skogen. Norr om våtmarkenär det mest blockfattig lerig morän som splittras upp aven stor mängd urbergsklackar. Denna kilometerbreda zonövergår alltmer i varierade jordarter med mera inslag avlera vid de fornlämningsrika bygderna kring Hogstad–Högby.Den närmaste omgivningen kring undersökningen äridag skogsklädd med inslag av öppen betesmark. Den närmastebebyggelsen utgöres av torp som Kärr, Högstorp,Asplund mfl. Även försvunna torp har legat spridda i skogensom Hagen, Back och Björkelund. Åkertegarna kring torpenär små och fåtaliga.Fornlämningarnas spridning i trakten är ojämn medvissa helt tomma områden och ibland i stråk eller i småkoncentrationer. Den aktuella fornlämningen RAÄ 155 bestårav ett hålvägssystem där flera hålvägar löper parallellti öst–väst ner mot våtmarken. En fyrsidig stensättningtillhör också fornlämningen och ligger intill hålvägarna.RAÄ 155 ligger helt ensamt och de närmaste förhistoriskalämningarna finns ca 600 m mot nordväst och består avtre runda stensättningar (RAÄ 97 i Hogstads sn). Dennaingår i ett flera kilometer långt stråk av fornlämningar somgår från Lilla Ljuna och mot nordöst förbi Skrukebygamla kyrkplats. Fornlämningsbeståndet i stråket är varieratoch följer främst den södra kanten av den leriga moränmarkenmed inslag av varvig lera som börjar någon kmnorr om RAÄ 155.VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER83

2731282930269998100964478239732155391563645157383715840102Fig 2. Utdrag ur Ekonomiska kartans blad 085 31, Högby 8F 3b med undersökningsområdet RAÄ 155 och de angränsande fornlämningarnamarkerade. De flesta fornlämningarna ligger spridda i det öppna landskapet norröver, medan det saknas synliga fornlämningar i skogensöder därom. Skala 1:10 000.84 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

De ovan mark synliga fornlämningarna ligger på deicke uppodlade betesmarkerna och skogspartierna och utgörsav stensträngar (RAÄ 93, 94, 95, 96, 98, 100 och 160i Hogstads sn samt 19 och 31 i Högby sn) i mindre koncentrationer.Gravar och gravfält finns också inom sammastråk. Gravfälten (RAÄ 28, 29 och 160 i Hogstads sn och19 i Högby sn). På gravfältet RAÄ vid Ekhamra ca 1,1 kmvästsydväst om undersökningsområdet har det undersöktsen grav som inte daterats (Lindahl 1961 sid 161f) men deövriga gravarna runtomkring är karaktäristiska för äldrejärnåldern. De synliga gravgrupperingarna i området ärganska små, 5–12 st, utom nr 19 som består av 33 anläggningar.Kvadratiska och runda stensättningar är vanligastoch i nr 19 förekommer även högar.Enstaka stensättningar eller grupper (RAÄ 23, 78, 97,158 och 159 i Hogstads sn samt 26, 28, 29 och 30 i Högbysn) är runda utom treudden nr 26. En hålväg (RAÄ 148 iHogstad sn) är registrerad 1,5 km väster om RAÄ 155.Övriga registrerade objekt är ett tiotal historiska bebyggelselämningar,Skrukeby ödekyrkogård (RAÄ 21 i Högbysn), en runsten i närheten av denna (RAÄ 22), en milstolpe(RAÄ 23) och älvkvarnsförekomster (RAÄ 48, 50,55 och 56) samt två lokaler med fossil åkermark (RAÄ157 i Hogstads sn och RAÄ 27 i Högby sn).Flera av dessa fornlämningar ligger klumpvis ihop ochbildar komplex av bosättningar med dess aktiviteter meden stor variationsbredd på fornlämningskategorierna. Sålundafinns det vid Krakstad 1:1 och 3:1 i Hogstadssocken en ansamling av lämningar som består av en hålväg,stensträngar, två gravfält och fossil åkermark (RAÄ 28,29, 93, 94, 147, 148 och 157). RAÄ 157 undersöktes 1996för E4:s sträckning och innehöll ett antal åkrar från bronsålderoch fram till 1800-talets slut (rapport under utarbetande).Ca 300 m norr om detta komplex på Lilla Ljunasmark förundersöktes ett långhus med stolphål och härdarfrån övergången mellan äldre och yngre romersk järnålder(Larsson 1995) som kan ha tillhört samma komplex. (RAÄ172) En annan koncentration i samma socken är vid Kolstorpdär det finns stensträngar och gravar ihop (RAÄ 23,78 och 96–100). Ca 600 m nordost om detta vid Gullringstorpi Högby sn kommer nästa ansamling av lämningarsom innehåller stensättningar, treudden, stensträng ochröjningsrösen (RAÄ 26–31) och därefter finns ytterligareen anhopning innehållande stensträngar, gravfält, älvkvarnsförekomstersom kan indikera en boplats och enrunsten samt Skrukeby ödekyrkogård (RAÄ 19, 21–23,48, 50, 55 och 56) . Dessa komplex ligger mellan 400 och900 m från varandra och kan vara en randbygd vid skogskanten.Söder om RAÄ 155 är det ett flera kilometer brettstråk genom skogen som saknar synliga fornlämningarmedan mot norr bortom stråket dyker det upp fornlämningarhär och var på slätten. RAÄ 155 är m a o en solitäri skogen. Mot öster uppträder fornlämningarna inom denzon av svallat markmaterial som är beläget väster omMjölby och öster om isälvsmoränen. Inom denna zon harockså de flesta undersökningarna skett. Exempelvis vidRAÄ 37 i Mjölby socken som enligt registret innehållertvå fyrsidiga stensättningar och en kullfallen rest stendelundersöktes 1992 för riksväg 32 och innehöll två gravarmed packningar och spridda brända ben i den ena samt enurnebrandgrop i den andra och bälteringar av brons frånövergången mellan förromersk och romersk järnålder. Iövrigt fanns det ett diffust kulturlager med fynd, tre stolphåloch en stenrad (Hörfors 1992, sid 8ff). Väster omsamma fornlämning (RAÄ 37) dokumenterades vid en förundersökning1993 röjningsrösen efter odling och två resterav stensträngar av förhistorisk karaktär samt yngre röjningsrösenoch en härdgrop (Zetterlund och Helander1995, sid 9f). Ca 2 km mot ostsydost utfördes 1992 förriksväg 32 vid Sörby en delundersökning vid RAÄ 42 iMjölby socken av en boplats med 78 lämningar efter härdar,stolphål, gropar, mörkfärgningar och stensamlingar medenstaka fynd av keramik, brända ben, bränd lera två kvartsavslagoch ett flintavslag från en slipad yxa. Boplatsen ärdaterad från äldre- och yngre stenåldern samt från romerskjärnålder- vendeltid, liksom stensträngen som undersöktes(Helander och Zetterlund 1998, sid 9f).Ett boplatsområde från järnåldern har också påträffatsväster om RAÄ 246 (i Mjölby sn) norr om 37 i sambandmed en arkeologisk utredning 1996 inom det planeradeindustriområdet vid Mjölby Västra (Larsson 1997 sid 6).I Ryttarhagen undersöktes 1974 ett nyupptäckt härdområdemed 19 härdar och ett stolphål av svårtolkad art(Nilsson, rapport ATA Dnr 5409/80). Härdarnas kolfattigdomoch i allmänhet diffusa utseende samt deras lågläntaläge i närheten av ett vattensjukt område påminner starktom de fyndlösa boplatser som uppträder under neolitisktid i området.Stenålderslämningar i övrigt är inte kända inom RAÄ155:s närmaste omgivning. De som låg närmast fanns 1,8och 2 km mot nordost och framkom vid de arkeologiskaundersökningarna av RAÄ 89, 234–36 och 246 i Högbysocken vid Hulje. RAÄ 89 innehöll några hyddbottnar ochett sparsamt fyndmaterial av kvarts, flinta och två stenyxor,varav en var tjocknackig. Lämningarna är dateradetill 3000-talet genom 14 C, alltså tidigneolitikum och dentjocknackiga yxan talar också för mellanneolitisk tid ochvid RAÄ 234–236 fanns en skärvstensförekomst med enflintmejsel från senneolitisk tid (Carlsson, Kaliff, Molin,Molin, Sundberg 1996 sid 17ff, 55f, 77) samt det fyndtommaRAÄ 246 med gropar och stolphål är daterat tilltidig-senneolitisk tid (Zetterlund, Helander 1995, sid 14).Lösfynden från stenåldern inom en 2 km radie är ganskafå men spridda i alla väderstreck runt undersökningsområdettill skillnad från de yngre fasta fornlämningarnasgrupperingar. Söderut vid Gullstigen finns en stenyxa, motVÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER85

väster vid St Ljuna en utan typbestämning samt en skafthålsyxa(SHM inv 9170) och vid Kummelby St Källegård motnorr en skafthålsyxa (i privat ägo, Holm) och en spetsnackigyxa, RAÄ 133, vid Mjärdevi (i privat ägo G. Mjärdner).I Hogstads socken i övrigt utan ortsangivelse har dettillvaratagits en flintdolk (SHM inv 11495) ytterligare tvåskafthålsyxor (SHM inv 9170:367 och :459). Från Högbysocken mot öster härstammar två stridsyxor (SHM inv C375 I 4432:8 och C 374 I 4437:7) från Mjölby–Hästholmensjärnvägars grusgrop strax norr om Kungshögagravfältet(RAÄ 40 i Mjölby). En tunnackig flintyxa från SkrukebyÖstergård mot nordost har tillvaratagits (SHM inv C 369 I4432:2). Lösfynden från stenåldern representerar alla tidsintervallernaunder neolitisk tid inom 2 km:s radien, dockär det en viss övervikt av fynd från senneolitisk tid, alltsåsamma tid som fynden från RAÄ 155.Både Hogstads och Högby socknar är granskade 1981av Per Erik Ornell för Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister.Syfte och metodRAÄ 155 upptäcktes vid specialinventeringen som genomfördesi samband med utvidgningsplanerna av E4 till motorväg.Båda sidor om den befintliga E4 skulle beröras. Vidden arkeologiska utredningen 1992 för vägsträckningenregistrerades den nyupptäckta fornlämningen som ”RAÄ155 kvadratisk stensättning och hålvägssystem. Graven ligerendast 3 m norr om hålvägssystemet som består av fyraparallella hålvägar” (Larsson 1992, s 26). Vid förundersökningen1994 var syftet att utröna om det fanns omarkeradegravar i anslutning till den fyrsidiga stensättningen på enliten sandig höjdrygg och om hålvägarna fortsatte norr omE4 över våtmarken i form av en risbädd eller dylikt, samtom det fanns tecken på andra aktiviteter kring hålvägarna.Förundersökningsresultatet visade att det inte fanns någonbädd i våtmarken eller några gravar men däremot förekomenstaka skärvstenar i östra och västra delarna under torvenoch en urlakad härd gjorde intryck av att vara från stenåldern(Petersson 1996 s 10).Syftet med undersökningen var att fastställa karaktärenpå de berörda delarna av hålvägarna och att få en uppfattningom vad de haft för syfte att gå ner i våtmarken. Vidareansågs karaktären på härden och skärvstenen utvisamöjliga aktiviteter under stenåldern på sandområdet vidvåtmarken. En datering ansågs därför viktig även för hålvägarnastidsställning som vid förundersökningstillfälletverkade infalla vid samma tid som den kvadratiska stensättningen.På grund av avsaknaden av andra förhistoriskalämningar i hålvägsområdets omedelbara närhet verkargraven ha tillkommit med avsikt i anslutning till redan dåbefintliga hålvägar. Det övergripande syftet med undersökningenav hålvägarna var att bidra till variationsbreddeni hålvägarnas användning lokalt där de måste ha tillkommitav olika skäl beroende på markunderlag och naturtypeller dess topografiska förutsättningar samt även förhållandetmellan bosättningarna.Vidare om de övriga lämningarna som verkade varastenålder var rester efter en tillfällig vistelse eller dolde enboplats med en specialfunktion i närheten av våtmarken.För dokumentationen av hålvägarna användes konventionellametoder med avbaning av torvskiktet och successivdjupgrävning av hålvägarna i söder för att få en profil genomdessa och se om de var annorlunda gentemot ytskiktet pågrund av igenrasning genom tiden och deras utformning ibotten, i kanterna och strax utanför. På den norra sidan avE4 lades tonvikten vid hålvägarnas utseende där de dök neri våtmarken och om botten av våtmarken påverkats av hålvägarna.För detta drogs en profil genom hålvägarna ochbotten i våtmarken höjdmättes i utlagda linjer och markprovtogs i våtmarken intill hålvägarna och jämförande prov togspå samma sätt en bit bort från dessa.I begynnelsen av undersökningarna påträffades enkrukskärva i den östra delen av sandmarken där det lutadener mot öster i en sänka som verkade vara en äldredå försvunnen bäckfåra från källan. Det lutade även motnorr men provtagningar kunde ej tas på den sidan eftersomden befintliga vägen förstört den mest strategiska delen avmarken där den sjunkit ner i våtmarken. Ett rutnät i 1x1m:s rutor lades ut i östra delen och varje ruta sållades föratt tillvarata ytterligare fynd. Provrutor lades ut och sålladespå utvalda platser över hela undersökningsytan.Fosfatprover togs i en linje utmed hela undersökningsytan,dels för att se om det fanns förhöjda värden efter enstenåldersboplats och dels för att konstatera om det fannsolika värden i och utanför hålvägarna. Prover togs ocksåi de få övriga anläggningar som kom fram. I samband medanalysen utfördes också en PH-mätning av några proverför att upplösningsgraden på fosfaterna skulle framgå.Kolprover för 14 C-analys tillvaratogs om det fanns tillgängligti anläggningarna, dels för att få dateringar av dessaoch dels för att få en vedartsanalys för att se om någonsärskild vedart använts för ett speciellt ändamål eller omdessa avspeglar den daterade tidens specifika trädbestånd.Ett makroprov är också tillvarataget från en av groparnasom förmodades innehålla förkolnade växtdelarefter konsumtionen.Hela undersökningsområdet banades under arbetetsgång ner till orörd mark. För inmätningarna användes totalstation.UndersökningsresultatÖversiktUndersökningen omfattade 16 anläggningar som utgjordesav fyra hålvägar (i sex delar), en sentida väg och vägbank,en härd, två gropar, fyra stensamlingar och packningar ochen fyrsidig stensättning.86 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Y 56650X 66650X 66500Grävd rutaAnläggningSchaktHålvägTerrasskantSentida körvägS100S398S526A767S608A558A207A136 A181Stensättning,A238A261A338A351A243/Nuvarande väg E4Y 56450A417VåtmarkLedningsschakttelekabelA1001Se profilritningA672Fig 3. Översiktsplan över undersökningsområdena och deras närmaste omgivning. Hålvägarna och stensättningen ligger kvar söder om deundersökta markpartierna. Skala 1:1000.VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER87

Undersökningsytan innehöll också en boplats som främstbestod av ett fyndförande lager. Detta undersöktes i 74 st1x1 m rutor mest i östra delen av undersökningsområdet.De olika aktiviteterna har daterats till äldre stenålder,yngre stenålder och äldre järnålder–ny tid. Dateringarnagrundar sig på 14 C-analys, fynden och anläggningarnasinbördes samband.Hålvägarna har bara undersökts utmed vägkanten ochligger till större delen kvar i tallskogen söder om E4. Denfyrsidiga stensättningen är också kvar och har ej undersökts.Norr om E4 totaldokumenterades lämningarna efterRAÄ 155.Detaljtopografi kring undersökningsområdetDetaljtopografin kring undersökningsområdet har delvisskapat möjligheterna till aktiviteterna. Markunderlagetsom består av sand är idealiskt för bosättning och somvägunderlag. Sandförekomsterna bildar en flack ca 50 mbred och 200 m lång höjdtunga, orienterad i öst–väst.Undersökningsområdet låg i nordsluttningen av höjden.Västerut lutade marken mot väster ner mot en blockrikterräng som delvis var vattensjukt. Söderut begränsadessandområdet av berg i dagen som delvis lutade brant motnorr. På den östra sidan där det är mera inslag av grus sjönkhöjden flackt ned mot öster i en U-formad sänka. Dennalutade mot norr ner mot våtmarken. Högsta punkterna iterrängen ligger där hålvägarna börjar i öster och denlägsta punkten har mätts upp i våtmarken väster om hålvägenA417. Mellan dessa punkter 230 m från varandraär höjdskillnaden 5 m. I norr ligger våtmarken som i kombinationmed sandmarken har varit de viktigaste komponenternai naturen som dragit till sig aktiviteterna där.Förändringarna av vattennivån under de olika tidsperiodernahar ej kunnat sägas på grund av att E4 tidigare förstörtden delen av sandmarken där provtagningarna kunnatske för detta ändamål.MarkförutsättningarMarkunderlaget kunde avläsas i vegetationen, där sandområdetvar bevuxet med tallskog medan de låglänta partiernamed moigare jordar hade blandskog med främst gran ochvåtmarken innehöll lövträdssly med blandskog mellan desmå pussarna av öppna vattenspeglar omgärdade med vassoch kaveldun och ibland Sphagnummossa. Vattennivån harsjunkit på grund av utdikning i sen tid vilket syntes på markensom kantade de öppna vattenspeglarna. Mot öster vardet öppen betesmark med främst gräsvegetation.Topografi inom undersökningsområdetTopografin söder om E4 inom det avtorvade områdetbörjade i väster med en nästan plan mark för att 40 mösterut sjunka ner i en flack ca 7 m bred sänka vid A207och därefter stiga igen ca 0,80 m strax öster om hålvägendär krönet på höjdtungan gick och därefter plana ut igenefter A243 och sedan börja luta mot öster ca 0,90 m på en50 m lång sträcka. Allt detta lutade också svagt mot norr.Östra delen utgjordes av mellansand med ett fåtal stenar imedan i väster fanns inslag av grusigare sand. Över helaområdet förekom enstaka skärvstenar. Sanden var brunaktigoch övergick till gul sand i botten. På norra sidan omE4 var sanden och mon grå av vattenföroreningar. De tvåavtorvade ytorna vid hålvägarna låg på mycket flacka moochsandryggar gick ut i våtmarken mot norr. I kanternapå dessa flacka bankar övergick marken att bli svart ochkraftigt humusblandad.Norr om E4 längsmed utsidan av viltstängslet hademarken rörts om av ett parallellt gående ledningsschakt.Längst i sydöst där det fyndförande stenålderslagret låg hademarken grävts sönder i en 1,5 m bred remsa utmed viltstängsletssödra sida på en sträcka av ca 30 m och därmed förstörtfyndområdets norra del. I det söndergrävda området lågplast kapsyler m m. Där fanns inga stenåldersfynd vid provtagningarna.Markskador förekom även i den sydvästraänden utmed viltstängslet i det undersökta området där detframkom en nagellacksflaska, ölburk några spikar m m.HålvägarnaAv fornlämningen ligger tre hålvägar parallellt med varandrapå södra sidan. De löper i öst–väst utmed krönet av sandryggenoch ligger 3–1 m från varandra. Den sydligaste av dem(A136), som böjer av mot östsydöst, började 25 m längreösterut än de andra. De östra ändarna av hålvägarna försvanndiffust i det grusigare området. Den mellersta hålvägen(A181), som är rak, är den kortaste och slutar i västerca 37 m innan de två andra på varsin sida om den. I österansluter den till den norra hålvägen A207, vars östra ändeböjer av mot östsydöst på samma sätt som A136. A207 äravklippt av E4 i västra änden där den böjde av mot nordväst.Inga spår fanns av denna hålväg norr om E4. Däremot lågden lilla hålvägsresten A417 norr om E4 i A136:s förlängningoch de torde vara resterna efter samma hålväg. Enfjärde hålväg (A243) utgår från samma stråk som de övrigai öster men vek av mot nordväst norr om dessa och hadeskurits av i norra änden av E4. Denna hålväg fortsatte norrom E4 i en liten rest (A558) som dök ner i våtmarken i sammariktning som den föregående. Hålvägarna A253, A417och A558 var inte synliga före undersökning på grund avatt de hade fyllts ut under sen tid i en remsa utmed vägenoch genom mosstillväxt nära våtmarken men kunde lokaliserasi förlängningen av de synliga delarna söder om E4.A207 var dock fullt synlig före avtorvning.GravMellan hålvägarna A207 och A243 bildades ett triangulärtsandområde som bestod av en flack höjdrygg där den fyrsidigastensättningen (A238) ligger bara ca 2 m norr om88 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Fig 4. Översiktsbild med krukskärvsområdet i förgrunden med påbörjad provruta. Hålvägarna i bakgrunden syns som tvärsgående mörka streck.Från öster. Foto Bengt Elfstrand.A207. Graven är kvadratisk och orienterad i nord–syd ochöst–väst med 8 m långa sidor. Graven består av grov stenmed en grov kantkedja och ligger ganska ytligt i marken.Sentida vägSöder om hålvägssystemet löper en sentida väg (A261) ochvägbank (A269) rakt i öst–västlig riktning. Denna väg harskurit av hålvägen A136 i dess östra del.GroparEn av groparna (A672) låg på samma höjdrygg som denfyrsidiga stensättningen mellan hålvägarna A207 och A243och den andra (A1001) var belägen i väster mellan hålvägenA207 och vägbanken A269 där det också fanns enstakaskärvstenar i sanden.HärdHärden (A338) förekom 26 m väster om det fyndförandelagret i öster och strax intill den fanns en liten stensamling(A351) båda i brun sand.StenpackningPå norra sidan ute i våtmarken ca 4 m norr om hålvägenA558 framträdde en stenpackning (A767) som kan varaefter ett fundament till en spång eller dylikt.ProvrutornaDessa fördelades över hela ytan i 1x1 m:s rutor och koncentreradestill det fyndförande området i öster. Det togsinte upp några provrutor i den skadade delen i norr pågrund av att sanden där var mellerad på grund av omrörninggenom markbearbetning i samband med det tidigarevägbyggets viltstängsel. De 34 provrutorna i öster togs uppintill varandra i rader. Fördelningen av krukskärvorna överområdet visar att de per ruta avtar i antal mot norr ochöster och mot väster. Fynden ökar i mängd per ruta motsöder. Ett provstick gjordes 3 m söder om undersökningsområdet.Gropen var fyndförande med en krukskärva.Fynden kom direkt under den tunna förnan i södra kantenoch under ett mörkgrått molager mot norr. Fyndkoncentrationenvar påtaglig i östra delen av undersökningsområdeti övrigt och därför intensifierades dokumentationen dit föratt få en helhetsbild av fyndens spridning. Ytterligare 12provrutor togs upp på lämpliga ställen mellan hålvägarnavästerut (R332, 335–337, 624, 625, 628, 633, 640–643) iövriga området. Keramik fanns bara i en ruta (R633) avdessa, mellan hålvägarna A207 och 243. I övrigt var keramikenkoncentrerad österut liksom flintan. I krukskärvsområdeti öster var det under den tunna torven gråaktigmo ca 0,20 m tjockt. Därunder låg ett 0,10 m tjockt brunaktigtlager som var det fyndförande lagret. Detta vilade iVÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER89

Y 56650Y 56450X 66650A417X 66500S526A767Grävd rutaAnläggningSchaktHålvägTerrasskantSentida körvägS608A558S100S398LedningsschakttelekabelA672A207A136 A181A1001Se profilritningSkala 1:100 Skala 1:100 Skala 1:100A338, härdA672, gropA351Stensättning,A238A767SSS SSSSSS SSSA261SSSSSA338A351A243/SSFig 5. Utsnitt av anläggningarna. Den mesolitiska gropen (A672) hade en mycket oregelbunden kontur. A767 är förmodligen ett spångfundamentute i våtmarken. Härden (A338) var kraftigt urlakad. Skala 1:100.90 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Fig 6. Tre mynningsbitar av keramiken. Överst till vänster; (F21, obj 1008) grovmagrad grå keramik, överst till höger; en tunn mynningsbit(F83, obj 1012) och nederst en snoddornerad mynningskant (F24, obj 1023). Skala 1:1. Teckning av Richard Holmgren, ARCDOC.sin tur på ett brungult flammigt moigt sandlager bara 0,05 mtjockt, ovanpå den gula bottensanden. I detta markpartisluttade det mot öster och norr. Det intensiva krukskärvsområdetvar 15m långt i öst–väst och 2,5 m brett i nord–syd.FyndenDen största fyndkategorin var krukskärvorna. Sammanlagt101 krukskärvor påträffades varav 99 st låg i den östra delen.Skärvorna var delvis nötta och hälften var vittrade.Samtliga skärvor hade väl genombränt gods och åtminstonetvå skärvor innehöll grov magring. En del skärvor hadegrått gods, men de flesta var ljusbruna. Några kärlformergick inte att urskilja men tre mynningsbitar förekom i materialet,varav en har avtryck som mest liknar snoddekor påden övre mynningskanten (F24, id 1023). Det är den endaskärvan som har dekor. Mynningskanten på denna skärvavar tillplattad så att den bildade en vågrät översida. Mynningsrandenpå den andra skärvan var spetsigt rundad itvärsnittet (F83, id 1012) och den tredje skärvan (F21, id1008) hade en svagt förtjockad något utsvängd mynning (sefig 6). I övriga fall går det bara att anta att de svagt svängdaskärvorna kan representera bukdelar och mera raka skärvorkan utgöras av bottenbitar. De skärvor som var minst nöttahade en slammad slät yta. Skärvorna var i regel ganska små.Bara ett fåtal mätte upp till 5,5 cm i storlek. Själva tjocklekenpå godset kunde variera mellan 0,3–1,5 cm.Den andra fyndkategorin som fanns representerad iflera exemplar var flintan. Den låg spridd över hela krukskärvsområdeti 15 exemplar. En viss koncentration kundeiakttagas i ett bälte som var orienterat i västnordväst–östsydöst.Flintan var spridd i samma bruna lager som krukskärvorna.En (F88, id 1133) låg dock direkt under torveni södra delen av koncentrationen. Tre olika sorters flintakunde iakttagas. Den dominerande flintan består av enogenomskinlig ljusgrå färgton, delvis gulfläckig med enganska matt yta (F6, 22, 24, 28, 54, 63, 65, 85 och 88).Dessa kan möjligen härstamma från samma flintkärna.Fem av dessa utgöres av spån (F6, 22, 28, 85 och 88),varav tre är A-spån och två är B-spån (se fig 7). Alla utomF22 har bruksretuscher på eggsidorna. Spånen är ganskakorta men ett (F88) har en längd av 8,2 cm. Ett flintstyckeär ett bipolärt avslag (F63) och ett annat kan vara spetsenpå ett spån (F74). En liten flinta (F84) är grovt retuscheradtill en tubbig spets och skulle kunna vara början på en borr.Två kan tolkas som avslag (F24, 54) av denna flintsort. Iövrigt kom det två avslag (F15 och 74) av en mörkgrånågot genomskinlig flinta och ett avslag av vit, matt flinta(F39).Två kvartsitavslag (F13, id 644 och 90, id 1132 söderom ruta 995) och två kvartssplitter (F5, id 352och 53, id644) tillvaratogs. Tre av dessa låg väster om krukskärvskoncentrationennärmare härden A338.Av övriga föremål påträffades en halv löpare eller knackstenav granit med en slipad sida och knackskador påmotstående sida (F207 id 1006). Denna låg på östra kantenav hålvägen A207.VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER91

Fig 7. Spån av grå flinta. Några har bruksretuscher. Till vänster; det längsta spånet (F88, obj 1133). I tur och ordning efter detta; F22, obj 1021,F85, obj 1021, F28, obj 997. Skala 1:1. Teckning av Richard Holmgren, ARCDOC.FosfatkarteringenDenna utfördes för att konstatera om det förekom förhöjdafosfatvärden i hålvägarna än utanför och om det varskillnad på värdena i det bruna lagret med krukskärvor, somkunde tolkas som ett kulturlager från stenåldern. En fosfatlinjelades därför ut utmed hela den berörda sträckningenpå södra sidan om E-4 och vid hålvägsresterna på norrasidan. En fosfatlinje drogs också vinkelrätt från undersökningsytanuppför sluttningen mot söder från krukskärvskoncentrationeni östra delen, för att se om förhöjda värdenkunde indicera en eventuell boplats söderut upp i backen.Analysen innefattar både saltsyrametoden genom spottestför att en del av förrådet skulle fällas ut och citronsyrametodenför de lättlösliga fosfaterna. Sammanlagt analyserades86 prover. Dessa var tagna från anläggningarna (A417, 558,672, 1001, 1003) och i en fosfatlinje över hela sträckan(id 651). Resultatet visade sig utfalla något olika. Medcitronsyrametoden varierade P o mellan 1–24, vilket ärmycket lågt. Medelvärdet för fosfaterna låg på 4,5 P o ochmedianvärdet blev endast 1 P o , vilket är extremt lågt. Detkan möjligen förklaras genom att pH- värdena var mellan4,7 och 5,0, alltså under den bästa utfällningen av fosfaternavid 6,5 och uppåt. Spotvärdena visar att en del lågavärden utfälts till II i spottestet, alltså jämförelsevis högremed saltsyrametoden. Den andra orsaken kan vara attområdet bestod av sand med stor genomsläpplighet så attfosfaterna sjunkit under provtagningsnivån. Fördelningenav de högre värdena och de lägre är intressant (se fig 8).Låga värden förekommer i botten på hålvägarna, utom vidA417 på norra sidan där det finns några högre värden 3 och9 P o . De högre värdena utbreder sig mellan hålvägarna från3 till 21 P o medan i hålvägsbottnarna är det delvis bara 1P o . Det högsta värdet förekom i gropen A672 med 24 P o ,dock inte ovanpå gropen (1 P o ). Spottestet visar en någotannan värdefördelning. I stort följer den samma förhöjningarav värdena mellan hålvägarna men i den östra ochvästra delarna är värdena delvis högre i spottestet med IIoch III (se fig 8), alltså högre.14C-analysenAnalysresultaten har begränsats till två prover på grundav kostnadsskäl. Keramiken och flintan har i sig grovdaterataktiviteten i östra delen till yngre stenålder. Hålvägarnaförmodas tidigast vara järnålder på grund av denfyrsidiga stensättningen. Analysen inriktades därför på tvågropar (A1001, prov 1002 och A672, prov 941) som skildesig markant från de övriga anläggningarna i området. Dessavar fyllda med sot, kol och skärvsten. Analyresultatet ärkalibrerat efter Stuiver et al (1998) v 3.9 Bronk Ramsey(2003). Proverna är följande:Anr Prov nr Lab nr Bp ålder 2 sigma 1 sigmaA672 PK941 Ua-7559 7735 ±80 6400–6800 6480–6640A1001 PK1002 Ua-7560 8225 ±80 7060–7478 7120–7345Båda proverna är tagna nära botten på anläggningarna.92 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

X 66620X 66560X 66620X 66560Y 56440Pgrader1 - 23 - 78 - 1112 - 1617 - 24Y 56440/Y 56660 Y 56660SpottestIIIIIIFig 8. Fosfnågot högre vid de äldre anläggningarna. Skala 1:2000.VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER93

VedartsanalysenProverna har fått VEDLAB:s rapportnr 9504.Analysen omfattar de kolprover som sändes in för datering (se ovan).De två proverna har följande resultat:Anr Prov nr Provmängd Antal st analyserade ResultatA672 PK 941 < 1g 8 6 bitar tall (Pinus sylvestris)2 bitar oidentifieradeA1001 PK 1002 < 1g 12 11 bitar tall (Pinus sylvestris)1 bit hassel (Coryllus avellana)SlutsatsDe undersökta ytorna är begränsade till en smal remsa utmedvägen och därför blir de äldre aktiviteterna på platsensvårtolkade. Det står dock klart att det är våtmarken somlockat till alla aktiviteter kring denna och detta under enmycket lång tid. De förhistoriska lämningar som kommitfram skiljer sig i utseende så markant att varje närvarotorde ha haft olika syften vid vattnet och det har gått enlång tid mellan påhälsningarna, åtminstone inom det undersöktaområdet.Hålvägarnas uppbyggnadVissa frågeställningar kunde dock besvaras. Orsaken tillhålvägarnas uppkomst i skogsområdet som i övrigt hadeett mycket glest fornlämningsbestånd av ovan mark synligalämningar, kan förklaras. Hålvägarna uppstår mest isandmark eller på åsar med ganska löst underlagsmaterial.De kan också uppstå på grund av sluttning. I detta fall gårde genom ett sluttande sandområde och mynnar ut i norri våtmarken. Fyra hålvägar är u-formade i tvärsnitt (A136,207, 417 och 558), medan de två övriga (A181 och 243 iSÖ) hade V-format tvärsnitt. A243 övergår till en flacktU-formad profil längst i norr. Hålvägarna har ett förslitningsområdeoch ett ackumulationsområde som Terje Gansumoch Tom W Skarre beskriver i norska hålvägar (Gansum,Skarre 2/2001 s 45f). Ackumulationen som diskuterashar skett i hålvägarna, medan de i Kummelby har nöttsner till botten och de ackumulerade lagren ligger istället ikanterna varvat med uppkastat material från hålvägarna.Två av hålvägarna (A207 och 243) låg i kanten av en flackhöjdtunga på varsin sida. Detta gör att de flacka vallarnapå hålvägarnas sidor har inte samma utseende. Den flackavallen intill höjdkanten bestod av torr gul sand som visaratt den rörts om och blivit lösare än den gula kompaktabottensanden som var fuktig. På motstående sida var sandvallenbrungrå och innehöll enstaka skärvstenar. Dettatorde vara ackumulationen från hålvägssänkan som hamnatvid sidan av då hålvägen nöttes ner. Samma utseendehade också A207 med olika färgningar på de östra ochvästra sidorna. Den västra sidan flöt ihop med markenutanför och hade en gul grusig sandvall i öster. Dennaskillnad i vallarnas utseende visar att sanden inte kan haskvätt upp åt sidorna på vägen. Då borde vallarna ha likartadjordsammansättning utan det måste ha rakats ur åtett håll då en ackumulation blivit för sörjig under en visstids användning under exempelvis regnperioder i hålvägen.De två hålvägsresterna (A417 och 558) på norra sidan omE4 hade däremot samma varvighet och jordsammansättningi vallarna på båda sidor om hålvägarna. Här kundeman se att hålvägarna hade haft en viloperiod då det fannstunna torvskikt i lagerföljden (se fig A558) eller att de hadetvå kraftiga lika lager på båda sidor om hålvägen (se figA417).Fig 9. Ett tvärsnitt genom hålvägen A417 i sluttningen ner motvåtmarken. Från nordnordost. Foto Bengt Elfstrand.Hålvägarnas användningDen ursprungliga tanken var att hålvägarna i skogen vidKummelby skulle markera en förbindelselänk mellan områdenakring Kolstorp, Vammelby, Kummelby m fl i norroch bebyggelsen söder om det stora skogsområdet somhålvägarna ligger i. Problemet var att det visade sig att hålvägarnamynnade ut i våtmarken. Provschakt drogs därföräven i själva våtmarken för att konstatera om det fannsrisbäddar i det vattensjuka området. Det fanns inte helleren fortsättning på hålvägarna på andra sidan om våtmarken.94 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

X 66577,60Y 56448,47A417X 66572,02Y 56447,31+121,71+121,76Br grBr grBr gr Br grOrOrSv grGr GrPF 720 PF 717PF 718-7190 1 2 3 4 5 6 mX 66620,58Y 56580,12A558X 66624,01Y 56584,35+121,74S +121,74SGrGrSGr vGr v0 1 2 3 4 5 6 mHålväg A243X 66588,74Y 56616,22X 66585,24Y 56606,66+124,10Torrare Br grFuktigare Br grBrä med stenFlammig Gr och GBrgMörkt. GrTorrare GFuktigare GFuktigare GTorrare G+124,500 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 m+124,50Fig 10 (sid 93–94). Profilerna genom hålvägarna visar de uppkastade lagren i hålvägarnas ytterkanter. Längst i väster skär profilengenom den mesolitiska gropen A1001. Skala 1:50.VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER95

X 66569,21Y 56561,88X 66565,90Y 56555,42A207+124,49Gr GM GrFlammig Gr G+124,49G0 1 2 3 4 5 6 7 mX 66554,51Y 56520,42A261A136X 66559,40Y 56529,73A1001+124,00Grusigare torrare GBr gPF 1005GrBr gBr gTorrare flammig Gr GBr gMbrFlammig Mgr Gr brSv+124,00PK 1002 Rot ?0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 m96 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

På botten av våtmarken låg ett decimetertjockt lager avmossa, däremot inte där hålvägarna mynnade ut i vattnetdär det var mossfritt inom ett ca 5 m stort område. Dettatalar för att hålvägarna bildats då man drivit ner boskapfrån skogsbetet till vattnet för att dricka. Den mossfria bottenkan ha uppstått på grund av trampet från boskapenvid vattenspegeln. Hålvägar med V-format tvärsnitt ochrakare sträckningar, som här, har tolkats, enligt LennartCarlie, som djurvägar och ridstigar, medan de bredare ochtrågformade hålvägarna visar på vagntransporter (Carlie,2000, s 46).I vårt fall är en vålväg V-formad och övergår successivttill trågform ner mot våtmarken. Det verkar mest troligtatt Kummelbyvägarna använts av tamdjur. Trampet av dessahar gjort att man fått rensa hålvägen någon gång frånsörja så att man nått fastare mark under. Fosfatvärdena ärlåga i hålvägsbottnarna men högre i kanterna. Eftersomnågra hålvägar visar på viloperioder kan man ha växlatmellan hålvägarna så att markunderlaget nära vattnetskulle få stabilisera sig under en viloperiod. Ett stenfundamentav natursten (A767) förekom i våtmarken utanförhålvägen A558. Dess funktion var svårtolkad men ovansidanpå fundamentet hade en plan yta. Det kan gissningsvisha varit fundamentet till en spång så att man kundekomma ut ett stycke i våtmarken för att undvika det mestförorenade vattnet i anslutning till hålvägen, eller ocksåhar det varit fundament till en hägnad för att begränsautrymmet till vattentäkten.Hålvägarnas dateringNågra möjligheter att ringa in hålvägarnas användningstidär synnerligen svårt i Kummelby. Enligt Carlie kan mangenerellt förmoda att de breda trågformade hålvägarna ärganska sena genom att vagntransporter blir vanligare(Carlie, 2000, s 46f).Kummelbyvägarna smalnar i ändarna vid våtmarkenoch övergår i ett fall till V-form så funktionsmässigt verkarvagntransporter inte troligt. Den fyrsidiga stensättningenligger ensam i terrängen i detta område men dock i anslutningtill hålvägarna. Man får det intrycket att fyrsidingenhamnat där på grund av att hålvägarna redan var på plats.I så fall skulle hålvägarna kunna härstamma från äldrejärnåldern.Samma fenomen kunde konstateras vid RAÄ 242 iMjölby socken där en ensamliggande grav var placerad ianslutning till hålvägen RAÄ 44. Gravens ensamma lägekändes omotiverad om den inte kopplades till hålvägen.Denna grav daterades till förromersk järnålder (Elfstrand,Skjöldebrand, 1996, s 9f).Hålvägen RAÄ44 har använts ända in i sen tid men denvar betydligt djupare och större än Kummelbyvägarna. Detär inte ovanligt att enstaka gravar eller gravfält ligger ianslutning till gamla hålvägar.KrukskärvslagerEtt lager av krukskärvor låg på ett begränsat område iöstra delen av den undersökta marken. Förmodligen fortsätterdetta fyndlager utanför mot söder. Fyndfrekvensenökade mot den södra kanten och en krukskärva fanns äveni ett provstick längre söderut. Det har också fortsatt nermot våtmarken mot norr. Dess relation till våtmarken ärsvår att förutsäga eftersom marken strax norr om lagrethar förstörts av E4:an. Närheten till våtmarken talar föratt den har haft en betydelse för valet av vistelseplats. Deti kombination med det sandiga markpartiet har säkertbidragit till at platsen varit mycket attraktiv för vissa ändamål.Det fyndförande lagret var brunaktigt. Denna färgningav sanden är vanlig på en del stenåldersboplatser där underlagetär sand. Om det är en indikation på någon formav mänsklig aktivitet eller om det är en naturlig företeelsekan diskuteras. Fyndbeståndet är mycket stereotypt pådenna plats. Det rör sig bara om flinta och krukskärvor påsamma ställe som talar för en viss typ av aktivitet. Läget viden våtmark är inte ovanligt då det gäller neolitiska boplatser.Som exempel kan nämnas boplatsen vid Bäckaskog iVäderstads socken som låg mycket nära en våtmark (Molin,Larsson, Berggren, 1999 s 5f) och den vid Ryttarhageni Mjölby socken (Nilsson 1980 s 1ff) eller vid Abbetorp iVäderstads socken (Petersson, 2004, s 134).Krukskärvorna är i stort likartade i färg och väl genombrända.De är ljusbruna med släta eller vittrade ytor.Enstaka skärvor är gråa och några är grovmagrade. Detallmänna utseendet antyder en neolitisk karaktär. En skärvahar intryck på mynningskanten som mest liknar snoddornering.En av dessa kan möjligen ha ett streck över intryckensomm en taggtrådsornering men det är mycketosäkert (se fig 6). Tvärsnoddsornering finns på den tidigneolitiskakeramiken i både Skåne, Närke, Södermanland(Kihlstedt, Larsson, Nordqvist, 1997, s 95f, 115f). I Östergötlandhar det påträffats i bland annat Brunneby (Larsson1994, s 27). Tvärsnoddsorneringen uppträder också i KvParagrafen i anslutning till två hus, varav den ena byggtsunder mellanneolitisk tid och den andra under senneolitisktid (Hedvall, Larsson 1996:44, s 17 och 24). Det finns fleraandra boplatser med tvärsnoddsornamentik som dateratstill alla tidsperioder under neolitisk tid. Utifrån krukskärvornasornering och utseende och det jämförelsematerialsom finns går det bara att grovt datera krukskärvorna tillneolitisk tid.FlintanAv de 15 flintstyckena som tillvaratogs är flintspånen demest spektakulära. Det längsta spånet är över 8 cm. Fleraav dem verkar sparsamt använda (se fig). Spånen har undermellanneolitisk tid använts som skäror i Sverige och inomtjeckiska områden, som Helena Knutsson använt som jämförelseregion.Spånens kvalitet är hög i Kummelby och ärVÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER97

X 66600S100R640R641R642R643F644F352A338A351F1008R335R333F334F333R336R337A243X 66575Y 56650Y 56600/X 66575R625F623F624R628A672F672PM672R332F982F207F207F207F626Skala 1:100A672R624X 66650Y 56510SF623A269 SA1001PMFosfatprovKolprovFyndGrävd rutaMakroprovHålvägTerrassSentida körvägY 56560PM672F672Fig 11. Poch topografi. Skala 1:500.98 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

926X 66605X 66600927928 353931930645993994992 6489951020112836611311129101910181130364101710091016365101010119979961012101310141015Y 56660Y 56650926KeramikFlintaKvartsRutnummerFig 12. Provrutorna vid krukskärvskoncentrationen i öster och fyndkategoriernas spridning inom dessa. Skala 1:100.förmodligen handelsvara från en annan tillverkningsplats.Flintavfall efter en tillslagningsplats för spåntillverkningpå vanliga boplatser är sällsynta enligt Knutsson (Knutsson,1995, s 159). Det var nästan inget flintavfall vid Kummelby.Denna slutsats är dock osäker då krukskärvslagretförmodligen är betydligt större i omfång söder om undersökningsområdetoch kan innehålla mera flintmaterial. Liknandeflintspån med samma kvalitet är än så länge sällsyntai Östergötland. Den övriga flintan av annan typ kan tydapå att det varit en säsongsvistelse som använts åtskilligagånger.Boplats?Koncentrationen av krukskärvor, flintan inom samma områdeoch det brunaktiga sandlagret med enstaka skärvstenari kunde tyda på en boplats. Fosfatvärdena var dock lågacitronsyraanalysen medan värdena var högre med saltsyrametoden.Värdena var ändå låga. Orsaken till detta äroklar. Det fanns dock inte andra typer av boplatsfynd elleranläggningar. Frågan är om det beror på den minimalaundersökningsytan eller om det är ett tecken på en specialiseradverksamhet av säsongskaraktär vid våtmarken. Detgår inte att i dagsläget datera krukskärvslagret närmare äntill neolitisk tid på grund av fyndens allmänna utseende.Mesolitiska besökDe två groparna som daterats till 6000-talet och 7000-talet f Kr är ganska snarlika i sin uppbyggnad. Den enagropen (A672) låg på den flacka höjden mellan hålvägarnaA207 och A243 mitt i undersökningsområdet och denandra (A1001) längst bort i väster. De var mycket oregelbundnai formen och partivis fyllda med sot och brun sandmed skärvstenar i. De var dessutom djupa. Annars skildede sig bara i storlek. A672 var upp till 2,70 m i storlek ochA1001 drygt 1 m. Groparna låg djup i marken ca 0,3–0,4 mner från markytan till skillnad från krukskärvslagret iöster. Det är också påfallande hur de lägre fosfatvärdenafrån citronsyrametoden i undersökningsområdet uppträdervid stenålderslämningarna medan de hårdare bundna fosfaternadelvis fällts ut med saltsyrametoden och givit högrevärden. Den bruna sanden med skärvstenar i groparna kanvara resterna efter ett litet kulturlager vid varje anläggningsom rakats ner i vardera gropen efter användningen. Detvå groparna ligger ganska ensamt och långt från krukskärvslagret.Skärvstenen som låg över hela undersökningsytanförekom bara i små mängder men kan ha ettsamband med groparna. Vedartsanalysen faller väl in medtall som det dominerande trädslaget under denna tid, liksomhassel. Båda dessa trädslag är väl representerade undermesolitisk tid. Liknande gropar och stora härdar i enstakaexemplar förekommer på flera ställen vid den södra slättkanten.Vid Lugnet i Väderstads socken är två anläggningardaterade till mesolitisk tid. Dessa har också förmodatsha en koppling till en våtmark (Ericsson, Österström,1999, s12). Några kvartsavslag från östra delen av ytan verkadeint e ha ett samband med den neolitiska krukskärvskoncentrationenlängre österut utan de låg närmare härdenA338. Härden läg ganska grunt som motsäger ett sambandmed groparna men dessa kan ha grävts ner djupare på grundav arbetsprocessen. Kvartsen kan höra ihop med de meso-VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER99

litiska lämningarna. Om de två groparna från Kummelbyär de enda i närområdet kring undersökningsytan torde detvara ett tecken på korta besök för jakt som har med våtmarkenatt göra. Makroanalysen av proverna från gropenA672 gav inget resultat.SammanfattningInför den planerade ombyggnaden av E4 genom Östergötland,sträckan Mjölby–Väderstad har en smal sträckningpå båda sidor om dåvarande vägen undersökts i anslutningtill RAÄ 155, bestående av registrerade hålvägar och enfyrsidig stensättning. Delar av hålvägarna berördes intillden planerade utvidgningen av E4. Dessa låg topografisktsett i en sandig nordsluttning som anslöt till en våtmarknorr därom. Vid undersökningen kunde det konstateras atthålvägarna slutade vid våtmarken och har uppstått underäldre järnåldern då man drivit ner boskap till vattnet för attdricka. Hur länge hålvägarna har använts är dock oklart.Vid undersökningen påträffades ett lager med väl genombrändakrukskärvor, därav en med tvärsnodd. Dessalåg tillsammans med flintspån, någon borrspets ett fåtalavslag mm av flinta i östra delen av undersökningsområdetsom visar på en specialiserig av verksamheten. Fynden lågi ett brunt sandlager med enstaka skärvstenar i. Dessaförekom också över hela undersökningsytan. Ingen förtätningav skärvsten kunde iakttagas på något håll. Krukskärvornaoch flintan kan bara grovt dateras till neolitisk tid.Den aktivitet som förekommit under denna tid bör ha haftett samband med våtmarken.De äldsta dateringarna härstammar från två snarlikagropar, varav en anlagts under under 6000-talet och denandra under 7000-talet före Kristi födelse. Dessa harockså en anknytning till våtmarken genom jakten. Enstakagropar med sot och kol finns dokumenterade på några hållutmed kanten av slätten i anslutning till våtmarker.Linköping i augusti 2005Bengt Elfstrand.ReferenserCarlie, L. 2000. Spår av spår. Utskrift 6, Hallands Länsmuseum.Halmstad.Carlsson, T., Kaliff, A., Molin, A., Molin, F., Sundberg,K. 1996. Hulje. Boplats, skärvsten och gravar. E4-syd,RAÄ 89, Högby socken samt RAÄ 234–236 och RAÄ246, Mjölby socken, Östergötland. RAÄ rapport UVLinköping 1996:63. Linköping.Elfstrand, B., Skjöldebrand, M. 1996. En ”tuegrav”,hålvägar och boplatslämningar utmed riksväg 32.Sträckan Sörby–Hulje–Borneholm. Mjölby och Högbysocken, Mjölby kommun, Östergötland. Arkeologiskdel- och slutundersökning. RAÄ rapport UV Linköping1996:52. Linköping.Ericsson, A., Österström, K. 1999. Lugnet. Boplatslämningarfrån äldre järnålder och mesolitikum. RAÄ 280,Väderstads socken, Mjölby kommun, Östergötland.Arkeologisk undersökning, Väderstadsprojektet. RAÄrapport, UV Öst 1999:13. Linköping.Gansum, T., Skarre, T. W. 2001. Hulveger-forslag tilbegreper og terminologi. Meta, medeltidsarkeologisktidskrift, nr 2 /2001. Lund.Hedvall, R., Larsson, M. 1996. Stenålder i Östergötland.Stångebro. En boplats från yngre stenåldern samt gravaroch en boplats från järnåldern. RAÄ 142, KvarteretParagrafen, Parken och Parollen, Linköpings stad ochkommun, Östergötland. Arkeologisk undersökning.RAÄ rapport UV Linköping 1996:44. Linköping.Helander, A., Zetterlund, P. 1998. Sörby-boplats stensträng.Sörby Stg 1041, RAÄ 42, Mjölby socken ochkommun, Östergötland. RAÄ rapport UV Linköping1998:18. Linköping.Hörfors, O. 1992. Rapport. Arkeologisk förundersökningoch slutundersökning. RAÄ 37, Hulje Mellangård,Stadsäga 1559, Mjölby (fd Högby) socken, Östergötland.Östergötlands Länsmuseum rapport 1992 / RAÄUV Mitt. Linköping.Johansson, H. G. 1979. Beskrivning till jordartskartan.Linköping SV. Sveriges Geologiska Undersökning,jordartsgeologiska kartblad. Serie Ae nr 36. Uppsala.Kihlstedt, B., Larsson, M., Nordqvist, B. 1997. Neolitiseringeni syd väst och mellansverige – social och ideologiskförändring. Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningari Syd- och Mellansverige. (Red) MatsLarsson och Eva Olsson. Riksantikvarieämbetet, arkeologiskaundersökningar. Skrifter nr 23. Stockholm.Knutsson, H. 1995. Slutvandrat? Aspekter på övergångenfrån rörlig till bofast tillvaro. Aun 20. Societas ArchaeologicaUpsaliensis. Uppsala.Larsson, L. Z. 1992. Arkeologisk utredning etapp 1 del 1,Mjölby–Stora Åby, väg E4, Östergötland, Mjölby, Hogstad,Väderstad, Rök och Stora Åby socknar. Riksantikvarieämbetetrapport 1992 UV Linköping. Linköping.100 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Larsson, M. 1994. Sten- och järnåldershus vid Brunneby.Arkeologisk undersökning. RAÄ 42 och 128, Brunnebysocken, Motala kommun,Östergötland. RAÄ rapportUV Linköping 1994:1. Linköping.Larsson, M. 1995. Kolstorp, Lilla Ljuna 3:1, Hogstadssocken, Mjölby kommun, Östergötland. Arkeologiskutredning. RAÄ rapport UV Linköping 1995:5. Linköping.Larsson, M. 1997. Mjölby Västra Industriområde. Mjölbysocken, Mjölby kommun, Östergötland. Arkeologiskutredning. RAÄ rapport UV Linköping 1997:11. Linköping.Molin, F., Larsson, M., Berggren, A. 1999. Bäckaskog understenåldern – hus hydda och kokgropar i kanten aven våtmark. Delområde 5 samt del av område 6, RAÄ279, Bäckaskog, Väderstads socken, Mjölby kommun,Östergötland. Arkeologisk undersökning. RAÄ rapportUV Öst 1999:27. Linköping.Peterson, M. 1996. Väg E4 Mjölby–Väderstad. Mjölby,Hogstads och Väderstads socknar, Mjölby kommun,Östergötland. Arkeologiska förundersökningar av agraralämningar. RAÄ rapport UV Linköping 1996:43.Linköping.Petersson, M. 2004. Olika tidsskeden – en sammanfattandetolkning. Abbetorp – ett landskapsutsnitt under 6000 år.Arkeologisk undersökning av en boplats, ett gravfält, enofferplats, stensträngar och fossil åkermark. Rinna ochVäderstads socknar, Boxholms och Mjölby kommun,Östergötland. RAÄ rapport UV Öst, Väderstadsprojektet2002:43. Linköping.Zetterlund, P., Helander, A. 1995. Arkeologiska förundersökningarav gravar och boplatser. Väg E4 Mjölby-Väderstad. Väg 32 och trafikplats Mjölby västra. RAÄrapport UV Linköping 1995:33. Linköping.Otryckta källorNilsson, C. 1974. Nyupptäckta boplatslämningar. Stg1526, Ryttarhagen, Högby fs, Mjölby kommun, Östergötland.RAÄ rapport ATA, dnr 5409/80.Danielsson, E. 1995. Rapport från vedartsanalyser på materialfrån Ög, Hogstad sn, Kummelby 13:1, RAÄ 155.VEDLAB – det lilla vedanatomilaboratoriet. Vedlabrapport 9504. Glava.Possnert, G., Söderman, M. 1996. Resultat av 14 C-dateringac träkol från Östergötland. Tandemlaboratoriet,Uppsala Universitet. Uppsala.Nydolf, N-G., Cederlund, O. 1997. Fosfatanalys över Ög,Mjölby kommun, Hogstad socken, Kummelby 1:3,RAÄ 155. Riksantikvarieämbetet, FosfatlaboratorietUV, Visby.Fornlämningsregistret. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.ATA. Antikvarisk-topografiska arkivet. Stockholm.Administrativa uppgifterRiksantikvarieämbetets dnr: 421-2088-1995.Länsstyrelsens dnr och datum för beslut: 220-3104/95.Projektnummer: 1510037.Undersökningstid: 6–26 juli 1995.Projektledare: Bengt Elfstrand.Biträdande projektledare och dataansvarig i fält: Leif Zerpe.Amanuens: Karin Lund.Assistent: Bosse Dahlén.Maskinist: Magnus Lanshed.Undersökt yta: 1378 m 2 .Läge: Ekonomiska kartans blad 8F 3b, 085 31, x6466,57y1456,55.Koordinatsystem: Rikets.Höjdsystem: RH 1900.Arkiv: Dokumentationshandlingar som förvaras i ATA(Antikvarisk-topografiska arkivet), RAÄ Stockholm;Fältritningar, foto, analysrapporter.Fynd: Kommer att fyndfördelas av Riksantikvarieämbetet.VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER101

Bilaga 1. FyndtabellFnr Pktid Id Lagerrel Objekt Sakord Material1 323 323 – Lösfynd Skärv Keramik3 333 333 – Lösfynd Kärl Keramik4 334 334 – Lösfynd Kärl Keramik5 352 352 – Lösfynd Splitter Kvarts6 354 353 K5 Ruta Avslag Flinta8 367 367 – Lösfynd Kärl Keramik9 368 368 – Lösfynd Kärl Keramik11 623 623 – Lösfynd Hästskosöm Järn12 626 626 – Lösfynd Kärl Keramik13 644 643 K3 Ruta Avslag ? Kvarts14 646 645 K3 Ruta Kärl Keramik15 647 353 K5 Ruta Avslag Flinta16 649 648 K3 Ruta Kärl Keramik19 929 929 – Lösfynd Skärv Keramik20 982 982 – Lösfynd Tegel –21 1008 1008 – Lösfynd Kärl Keramik22 1021 1021 – Lösfynd Spån Flinta23 1022 1022 – Lösfynd Skärv Keramik24 1023 1023 – Lösfynd Kärl Keramik25 1024 1024 – Lösfynd Kärl Keramik26 1006 207 – – Knacksten? Bergart28 998 997 K4 Ruta Spån Flinta29 1011 1011 K3 Ruta Kärl Keramik30 1011 1011 K3 Ruta Kärl Keramik31 1014 1014 K3 Ruta Kärl Keramik32 1014 1014 K3 Ruta Kärl Keramik33 1016 1016 K3 Ruta Kärl Keramik34 1016 1016 K3 Ruta Skärv Keramik35 1130 1130 K3 Ruta Kärl Keramik36 368 368 – Lösfynd Kärl Keramik37 368 368 – Lösfynd Kärl Keramik38 1131 1131 K3 Ruta Kärl Keramik39 1128 1128 K3 Ruta Avslag Flinta40 1128 1128 K3 Ruta Skärv Keramik41 354 353 – Ruta Kärl Keramik42 1017 1017 K3 Ruta Kärl Keramik43 1017 1017 K3 Ruta Kärl Keramik44 648 648 K3 Ruta Skärv Keramik45 648 648 K3 Ruta Skärv Keramik46 364 364 K3 Ruta Skärv Keramik47 365 365 K3 Ruta Skärv Keramik48 365 365 K3 Ruta Kärl Keramik49 365 365 K3 Ruta Kärl Keramik50 1015 1015 K3 Ruta Skärv Keramik51 1013 1013 K3 Ruta Kärl Keramik52 1013 1013 K3 Ruta Kärl Keramik53 644 643 – Ruta Splitter Kvarts54 645 645 K8 Ruta Avslag Flinta102 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Egenskap Antal Fragantal Fraggrad Vikt Mått AnmärkningRödgods 1 1 – 1 L1,1 B1 T0,5 Ej tillvaratagenGrovmagrad vittrad 1 2 F 8 L1,5–3,1 B1,1–2,8 T0,6–1,2 BukGrovmag vittrad 1 1 F 4 L2,5 B2,3 T1,1 Bot ?– 1 – – 1 L1,1 B0,8 T0,2 –Polerad ? 1 – – 2 L2,6 B1,5 T0,7 –– 1 1 F 2 L2,1 B2 T0,8 Buk– 1 1 F 20 L4 B4 T1,2 Buk– 1 1 D 4 L2,5 B1,4 T0,5 –Vittrad 1 1 F 1 L1,4 B1,3 T0,8 Buk– 1 – – 14 L5,5 B2,1 T1,8 –Vittrad 1 3 F 8 L3,7 B2,5 T1,1 Klistrad– 1 – – 1 L1,9 B0,9 T0,3 –Vittrad 1 1 F 4 L3 B1,7 T0,8 –Vittrad 1 1 – 1 L1,7 B1,4 T0,6 –– – – – 44 – Ej tillvaratagenGrovmagrad 1 1 F 10 L3,2 B2,5 T1,2 Myn– 1 1 D 4 L4,5 B1,5 T0,5 I ProfilrasVittrad 1 1 – 4 L2,7 B2 T0,9 –Taggtrådsornerad myn 1 2 F 4 L1,6–2,3 B1,3–1,4 T0,6–0,9 Myn buk ?– 1 1 F 8 L3 B2 T1,2 Buk i torven– 1 1 D 324 L8,7 B7 T4,1 –Brukspår 1 1 D 4 L3,1 B1,7 T0,5 –Vittrad 1 4 F 10 L1,5–2,5 B1,1–2,2 T0,9 Buk– 1 1 F 4 L2,6 B2,5 T0,9 BukVittrad 1 1 F 2 L2,4 B1,5 T0,9 Bot ?– 1 1 F 2 L1,8 B1,4 T0,8 BukAvtryck 1 1 F 2 L2,2 B1,6 T1 BukVittrad 1 1 – 1 L1,4 B0,8 T0,7 –– 1 1 F 2 L1,8 B1,8 T0,9 Sku ?– 1 1 F 8 L3,2 B3,1 T0,7 Buk– 1 1 F 6 L2,8 B2,2 T0,9 BukVittrad 1 1 F 2 L2,5 B1,6 T0,7 Buk– 1 – – 1 L1,4 B0,8 T0,2 –Vittrad 2 2 – 4 L1,6–2,2 B1,6–1,9 T0,8–0,9 –Vittrad 1 1 F 4 L2,3 B1,7 T0,8 Myn ?– 1 1 F 4 L2,2 B1,7 T0,8–0,9 Myn– 1 1 F 14 L3,9 B3,2 T1,1 BukVittrad 5 5 – 6 L0,8–2,3 B0,5–1,6 T0,4–0,7 –– 1 1 – 2 L1,9 B1,2 T0,7 BukVittrad 1 1 – 1 L1,3 B1,2 T0,3 –Vittrad 2 2 – 6 L1,9–2,4 B1,7–1,8 T0,8–0,9 –– 1 1 F 2 L2,2 B1,6 T0,7 Buk– 1 1 F 2 L2,2 B1,5 T0,8 BukVittrad 1 1 – 2 L1,9 B1,7 T0,7 –– 1 1 F 4 L2,5 B1,8 T0,8 Buk– 1 1 F 6 L2,9 B2,6 T1,1 Bot– 1 – – 1 L1 B0,8 T0,2 –– 2 – – 2 L09–1,7 B0,8–1,1 T0,1–0,6 –VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER103

Fnr Pktid Id Lagerrel Objekt Sakord Material55 633 633 K5 Ruta Ben Ben56 633 633 K5 Ruta Skärv Keramik57 928 928 K3 Ruta Skärv Keramik58 927 927 K3 Ruta Skärv Keramik59 930 930 K4 Ruta Kärl Keramik60 931 931 K3 Ruta Kärl Keramik61 992 992 K3 Ruta Skärv Keramik62 993 993 K3 Ruta Kärl Keramik63 993 993 K3 Ruta Avslag Flinta64 1129 1129 K3 Ruta Skärv Keramik65 995 995 K3 Ruta Avslag Flinta66 996 996 K3 Ruta Kärl Keramik67 996 996 K3 Ruta Skärv Keramik68 997 997 K3 Ruta Skärv Keramik69 1009 1009 K3 Ruta Skärv Keramik70 1009 1009 K3 Ruta Kärl Keramik71 1009 1009 K3 Ruta Kärl Keramik72 1009 1010 K3 Ruta Skärv Keramik73 1010 1010 K3 Ruta Kärl Keramik74 364 364 K5 Ruta Avslag Flinta75 994 994 K3 Ruta Avslag Flinta76 994 994 K3 Ruta Kärl Keramik77 994 994 K3 Ruta Skärv Keramik78 1018 1018 K3 Ruta Kärl Keramik79 1018 1018 K3 Ruta Skärv Keramik80 1018 1018 K3 Ruta Kärl Keramik81 1018 1018 K3 Ruta Kärl Keramik82 1018 1018 K3 Ruta Kärl Keramik83 1012 1012 K3 Ruta Kärl Keramik84 366 366 K3 Ruta Avslag Flinta85 1021 1021 – Lösfynd Spån Flinta86 1021 1021 – Lösfynd Kärl Keramik87 1021 1021 – Lösfynd Skärv Keramik88 1133 1133 – Lösfynd Spån Flinta89 1132 1132 – Lösfynd Skärv Keramik90 1132 1132 – Lösfynd Avslag Kvartsit ?104 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Egenskap Antal Fragantal Fraggrad Vikt Mått Anmärkning– 1 – – 10 – –Vittrad 1 1 – 1 L1,6 B1,3 T0,5 –Vittrad 1 1 – 1 L1,4 B1,1 T0,6 –Vittrad 1 1 – 1 L1,1 B0,8 T0,5 –Vittrad 1 1 F 8 L3,5 B2,8 T0,9 Buk– 1 1 F 6 L2,7 B2,6 T0,8 BukVittrad 1 1 – 6 L2,7 B2,2 T1,1 –Vittrad 1 4 F 8 L1,1–2,7 B0,8–2,0 T0,4–1,1 –Retusch 1 – – 2 L2,0 B1,1 T0,5 Lik spånfragmVittrad 1 1 – 2 L1,7 B0,9 T0,7 –– 1 – – 1 L1 B0,7 T0,2 –– 1 2 F 18 L3–3,5 B1,8–3,1 T0,8–0,9 BukVittrad 5 2 – – L0,9–2,7 B0,8–2,5 T0,4–0,8 –Vittrad 4 4 – 12 L1,3–2,7 B1–2,4 T0,4–1,5 –Vittrad 4 4 – 14 L1,6–3,4 B1,3–2,9 T0,7–1 –– 1 1 F 6 L2,9 B2,4 T0,9 Buk– 1 1 F 8 L3,2 B3,2 T0,8 BukVittrad 5 5 – – L1,6–2,8 B1,2–2,1 T0,9–1,1 –– 1 1 F 4 L2,7 B2,1 T0,9 Mot bot ?– 2 – – 2 L1,9 B1–1,1 T0,3 Varav ett lik spånfr– 1 – – 2 L2,5 B1,1 T0,7 Från yxaVittrad 1 5 F 8 L1,7–2,2 B1,2–2,2 T0,7–0,8 2 bit limmadeVittrad 1 1 – 4 L2,5 B2,1 T0,9 –Vittrad 1 4 F 42 L3,2–4,2 B2,4–3,8 T0,8–0,9 Myn bukVittrad 2 2 – 2 L1,4 B1,2 T0,8 –– 1 1 F 4 L2 B1,6 T1 BukVittrad 1 1 F 12 L3,2 B2,4 T1,6 Bot ?– 1 1 F 6 L2,9 B2 T1 Buk– 1 1 F 4 L2,4 B2,2 T0,7 MynSlipad yta retusch 1 – – 2 L2,6 B1,2 T0,5 –Brukspår m glans 1 1 F 4 L3 B1,7 T0,5 I profilras– 1 1 F 6 L3,1 B1,8 T0,8 I profilrasVittrad 1 1 – 1 L1,9 B1,7 T0,5 I profilrasBrukspår glans ? 1 1 I 12 L8,2 B1,9 T0,7 –Vittrad 1 1 – 1 L1,8 B1 T0,3 –– 1 – – 1 L1,1 B1 T0,2 –VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER105

Bilaga 2. RuttabellID X Y Stick Tj min Tj max K-lager1000000 0 0 1 0 0 –332 66579 56581 1 0,10 0,10 K1335 66581 56596 1 – – –336 66586 56598 1 0,10 0,10 K2337 66583 56601 1 – – –353 66600 56652 1 0,10 0,10 K5364 66601 56655 1 0,10 0,10 K5365 66601 56657 1 0,10 0,10 K3366 66602 56659 1 0,10 0,10 K4624 66559 56521 1 0,10 0,10 K5625 66574 56559 1 0,10 0,10 K5628 66572 56564 1 0,10 0,10 K5633 66581 56595 1 0,10 0,10 K5640 66593 56624 1 0,10 0,10 K5641 66595 56631 1 0,10 0,10 K5642 66596 56636 1 0,10 0,10 K3643 66598 56641 1 0,10 0,10 K5645 66599 56650 1 0,10 0,10 K3648 66600 56654 1 – – –926 66600 56648 1 – – –927 66600 56650 1 0,10 0,10 K5928 66600 56651 1 0,10 0,10 K5930 66599 56651 1 0,10 0,10 K3931 66599 56652 1 0,10 0,10 K31009 66601 56662 1 – – –1010 66601 56661 1 – – –1011 66601 56660 1 – – –1012 66600 56659 1 – – –1013 66600 56658 1 – – –1014 66600 56657 1 – – –1015 66600 56656 1 – – –1016 66601 56658 1 0,10 0,10 K31017 66601 56659 1 – – –1018 66602 56661 1 – – –1019 66602 56662 1 – – –1020 66603 56661 1 – – –1128 66602 56660 1 – – –1129 66602 56657 1 – – –1130 66602 56656 1 – – –1131 66602 56658 1 – – –332 66579 56581 2 5,00E-2 0,10 K2353 66600 56652 2 0,10 0,10 K5353 66600 56652 3 5,00E-2 0,12 K6364 66601 56655 2 0,10 0,10 K3364 66601 56655 3 0,01 0,12 K4365 66601 56657 2 4,00E-2 5,99E-2 K4366 66602 56659 2 4,00E-2 0,11 K4624 66559 56521 2 0,10 0,10 K5106 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Variation Kontext ID Sign– 0 –Mest skärvsten 0,05–0,10 m djup ca 1 lit i hela rutan ID 672 ingen anl 0 KL– – –Skiljer sig något i färgning från andra sticket – KL– – –Humusinblandning och rotrester i övre norra delen 0 KLEnstaka skärvstenar – KLI botten K4 0,05–0,09 m enstaka skärvstenar i tidigare provschakt – KLI ytan K3 0,00–0,04 m större delen av rutan störd i norr – KLSvagt humös enstaka skärvsten och natursten – KLSvagt humöst enstaka skärvsten natursten 3 lit 0,04–0,10 m stora – KLSvagt humöst inslag av grus natursten 4 lit 0,04–0,14 m stora – KLEnstaka skärvsten och natursten profilritad – KLGropform framkom i profil – ritade enstaka skärvstenar – KLNågot flammigt – KLNågot flammig enstaka skärvsten – KLDragning åt grått rotkol förekommer 0,04–0,10 m – KLStällvis rotnedfärgning enstaka skärvstenar i tidigare provschakt – KL– – –– – –– – KL– – KLLite flammigt – KLKomplicerad se profilritning i tidigare provschakt – KL– – –– – –– – –– – –– – –– – –– – –Enstaka mindre skärvstenar ca 0,03 m stora – KL– – –– – –– – –– – –– – –– – –– – –– – –– – KLEnstaka skärvstenar – KL– – KLI toppen K5 0,02 m – KLI botten K8 0,01–0,06 m – KLI botten K8 någon grusinblandning – KLI botten K5 – KLI undre del 0,05 m K6VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER107

ID X Y Stick Tj min Tj max K-lager624 66559 56521 3 8,00E-2 0,12 K6625 66574 56559 2 0,10 0,10 K2628 66572 56564 2 0,10 0,10 K2628 66572 56564 3 0,12 0,23 K2335 66581 56596 2 0,02 0,14 K2633 66581 56595 2 5,00E-2 0,20 K2336 66586 56598 2 0,10 0,29 K2640 66593 56624 2 0,10 0,14 K2641 66595 56631 2 8,00E-2 0,10 K3641 66595 56631 3 0 7,00E-2 K7642 66596 56636 2 0,10 0,16 K7643 66598 56641 2 0,10 0,10 K3643 66598 56641 3 5,00E-2 0,12 K7927 66600 56650 2 0,10 0,10 K3930 66599 56651 2 0,10 0,10 K4928 66600 56651 2 0,10 0,10 K3928 66600 56651 3 0 0,10 K7931 66599 56652 2 0,10 0,12 K3645 66599 56650 2 5,00E-2 0,10 K81016 66601 56658 2 0,02 7,00E-2 K8992 66600 56653 1 – – –993 66601 56653 1 – – –994 66601 56653 1 – – –995 66600 56655 1 – – –996 66600 56656 1 – – –997 66601 56657 1 – – –108 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Variation Kontext ID Sign– – KLI övre del K5 – KL– – KL– – KL– – KL2 naturstenar diam 0,13 resp 0,22 m – KL– – KLK5 i gropform ner til 0,15 m – KLEnstaka skärvstenar 0,02–0,08 m stora – KL– – KL– – KLFlammigt enstaka skärvsten – KL– – KLNågot flammigt botten K7 – KLNågot grått och flammigt botten K8 – KL– – KLNågot prickig – KLSe profilritn i botten K7 – KL– – –Flammig – KL– – –– – –– – –– – –– – –– – –VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER109

Bilaga 3. FosfattabellProvnr Pgrader Ph Spottest ID Z Anm Labnr Typ717 1 – I 417 122,027 – 21 Hålväg718 1 – I 417 122,027 – 22 Hålväg719 1 – II 417 122,027 – 23 Hålväg720 1 4,8 I 417 122,027 – 24 Hålväg721 1 – I 417 122,027 – 25 Hålväg722 1 – I 417 122,027 – 26 Hålväg723 1 – I 417 122,027 – 27 Hålväg724 1 – I 417 122,027 – 28 Hålväg725 1 – I 417 122,027 – 29 Hålväg726 1 – I 417 122,027 – 30 Hålväg727 1 – I 417 122,027 – 31 Hålväg728 1 – I 417 122,027 – 32 Hålväg729 4 – I 417 122,027 – 33 Hålväg730 1 – I 417 122,027 – 34 Hålväg731 3 – I 417 122,027 – 35 Hålväg732 9 – I 417 122,027 – 36 Hålväg741 1 – I 558 121,541 – 37 Hålväg742 1 4,7 I 558 121,541 – 38 Hålväg743 1 – I 558 121,541 – 39 Hålväg744 2 – I 558 121,541 – 40 Hålväg745 1 – I 558 121,541 – 41 Hålväg746 1 – I 558 121,541 – 42 Hålväg747 1 – I 558 121,541 – 43 Hålväg748 1 – I 558 121,541 – 44 Hålväg749 1 – I 558 121,541 – 45 Hålväg750 1 – I 558 121,541 – 46 Hålväg751 1 – I 558 121,541 – 47 Hålväg752 1 – I 558 121,541 – 48 Hålväg652 1 – I 651 123,46299999999999 – 1 Fosfatlinje653 1 – II 651 123,46299999999999 – 2 Fosfatlinje654 1 – II 651 123,46299999999999 – 3 Fosfatlinje655 1 – I 651 123,46299999999999 – 4 Fosfatlinje656 1 5,0 II 651 123,46299999999999 – 5 Fosfatlinje658 11 – III 651 123,46299999999999 – 6 Fosfatlinje659 1 – I 651 123,46299999999999 – 7 Fosfatlinje660 12 – I 651 123,46299999999999 – 8 Fosfatlinje661 9 – II 651 123,46299999999999 – 9 Fosfatlinje662 1 – I 651 123,46299999999999 – 10 Fosfatlinje663 4 – I 651 123,46299999999999 – 11 Fosfatlinje664 12 – II 651 123,46299999999999 – 12 Fosfatlinje665 12 – II 651 123,46299999999999 – 13 Fosfatlinje666 6 – I 651 123,46299999999999 – 14 Fosfatlinje667 19 – III 651 123,46299999999999 – 15 Fosfatlinje668 18 – III 651 123,46299999999999 – 16 Fosfatlinje669 10 – III 651 123,46299999999999 – 17 Fosfatlinje670 1 – I 651 123,46299999999999 – 18 Fosfatlinje671 21 – III 651 123,46299999999999 – 19 Fosfatlinje714 10 – III 651 123,46299999999999 – 20 Fosfatlinje110 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Provnr Pgrader Ph Spottest ID Z Anm Labnr Typ657 1 – III 651 123,46299999999999 – 49 Fosfatlinje950 3 – II 651 123,46299999999999 – 50 Fosfatlinje951 16 – III 651 123,46299999999999 – 51 Fosfatlinje952 11 – III 651 123,46299999999999 – 52 Fosfatlinje953 9 – II 651 123,46299999999999 – 53 Fosfatlinje954 14 – III 651 123,46299999999999 – 54 Fosfatlinje955 17 – II 651 123,46299999999999 – 55 Fosfatlinje956 1 – I 651 123,46299999999999 – 56 Fosfatlinje957 1 – I 651 123,46299999999999 – 57 Fosfatlinje958 3 – I 651 123,46299999999999 – 58 Fosfatlinje959 10 – I 651 123,46299999999999 – 59 Fosfatlinje960 14 – I 651 123,46299999999999 – 60 Fosfatlinje961 7 – II 651 123,46299999999999 – 61 Fosfatlinje962 8 – II 651 123,46299999999999 – 62 Fosfatlinje963 9 – III 651 123,46299999999999 – 63 Fosfatlinje964 1 – I 651 123,46299999999999 – 64 Fosfatlinje965 1 – I 651 123,46299999999999 – 65 Fosfatlinje966 1 – II 651 123,46299999999999 – 66 Fosfatlinje967 1 – I 651 123,46299999999999 – 67 Fosfatlinje968 1 – I 651 123,46299999999999 – 68 Fosfatlinje969 1 – II 651 123,46299999999999 – 69 Fosfatlinje970 1 – I 651 123,46299999999999 – 70 Fosfatlinje971 1 – I 651 123,46299999999999 – 71 Fosfatlinje972 1 – I 651 123,46299999999999 – 72 Fosfatlinje973 1 – II 651 123,46299999999999 – 73 Fosfatlinje974 1 – I 651 123,46299999999999 – 74 Fosfatlinje975 9 – II 651 123,46299999999999 – 75 Fosfatlinje987 8 – I 651 123,46299999999999 – 82 Fosfatlinje988 1 – I 651 123,46299999999999 – 83 Fosfatlinje989 6 – II 651 123,46299999999999 – 84 Fosfatlinje990 2 – I 651 123,46299999999999 – 85 Fosfatlinje991 1 – I 651 123,46299999999999 – 86 Fosfatlinje943 6 – II 672 123,94199999999999 Svart fyllning 76 Grop944 3 – I 672 123,94199999999999 Brun fyllning 77 Grop945 24 – III 672 123,94199999999999 Koll 78 Grop1004 1 – I 1001 123,66800000000001 – 80 Grop ?1005 1 – I 1003 124,02800000000001 – 81 ProfillinjeVÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER111

Bilaga 4. AnläggningsbeskrivningarAnläggning ID nr: 136 Spec plan: – Profil: Del avTyp: Hålväg Undertyp: –Storlek: 146x5,0–3,41 mLäge: x66552 y56610Djup: 0,20 mÖvrigt: Se även text A269//BEBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark i en sandsluttning som densydligaste av tre parallellt gående hålvägar (N om liggerA181 och 207) i riktning mot västnordväst till våtmarken.Anläggningen syntes i torven och ligger kvar utom en litenbit i västra delen som undersöktes. Den kan höra ihop medhålvägen A417 som låg norr om E4.Anläggningen är 146 m lång och varierade i bredd påolika ställen mellan 5,0 m och 3,46 m i öster och 2 m bredi väster. Den 0,20 m djupa hålvägen hade ett U-formattvärsnitt. I västra delen blev den 0,30 m djup och övergicktill ett V-format tvärsnitt som längst i väster flyter ut i terrängen.På sydsidan av vägen förekom en flack vall somlåg parallellt med körvägen A261. Hålvägen är orienteradi östra delen mot västnordväst men går sedan i en svagbåge mot väster i den västra delen. Hålvägen syntes inte iden undersökta ytan på grund av skador av en annan väg(A269). I östra delen av hålvägen överlagras den av körvägenA261.BeskrivningAnläggningen ligger i skogsmark i en sandsluttning som dennordligaste av tre parallellt liggande hålvägar (se A136 ochA181) i riktning mot västnordväst mot våtmarken. Hålvägenär väl synlig i markytan och går ihop med A181 iöstra änden. Hålvägen ligger kvar och undersöktes endasti norra delen.Hålvägen ligger endast någon m parallellt med A181som ansluter till denna i östra änden. I väster viker hålvägenav mot norr inom undersökningsområdet och är avklipptav E4 norr om detta. Den 106 m långa hålvägenvarierar i bredd från 6 m i norr för att sedan smalna av tillmellan 3 m med en sidovall inräknat och en 1,07 m bredsänka utefter sträckningen. Hålvägen har ett V-formattvärsnitt från öster och övergår till ett U-format snitt inorra delen.Anläggningen var 0,5 m djup i den norra undersöktadelen där det var ett 0,10–015 m tjockt lager av mörkgråsand med enstaka upp till 0,15 m stora stenar i lagret samtäven glest spridda skärvstenar. Under detta och ner tillbotten fanns ett flammigt grå-gult, 0,20 m tjockt lager avsand, som vilade på en botten av gul hårdpackad grusigsand med glest spridda 0,04–0,10 m stora stenar. Utmedhålvägens östra sida låg en 2 m bred och 0,15 m hög vallav gråflammig sand som följde kanten på höjden österdärom där den fyrsidiga stensättningen (A238) låg. Ävenhålvägen följde samma sträckning så att den östra sidanlutade mer i hålvägen än den västra. I hålvägens västrasluttning påträffades en krukskärva (F626) och i bottenpå hålvägen framkom ett kvartsavslag (F627).Anläggning ID nr: 181 Spec plan: – Profil: –Typ: Hålväg Undertyp: –Storlek: 57x2–1,25 m Djup: 0,10–0,30 mLäge: x66553 y56619 Övrigt: //BEAnläggning ID nr: 238 Spec plan: – Profil: –Typ: Stensättning Undertyp: –Storlek: 7,20–6,80x8–850 m Höjd: 0,30 mLäge: x66568 y56599 Övrigt: M mittblock o kantkedja//BEBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark i en sandsluttning och mellantvå andra hålvägar (A136 i söder och 207 i norr).Hålvägarna låg parallellt med varandra i riktning motvästnordväst mot våtmarken. Anläggningen syntes i torvenoch anslöt i öster till hålvägen A207. Anläggningen liggerkvar och har ej undersökts.Anläggningen är uppmätt och utgöres av en 57 m långhålväg som avtecknar sig som en svagt ringlande raksträckasom varierar i bredd mellan 1,25 och 2,0 m. Hålvägen ärmellan 0,10 och 0,30 m djup och V-formad i tvärsnittet.Anläggning ID nr: 207 Spec plan: – Profil: JaTyp: HålvägStorlek: 106x6,0–1,07 mLäge: x66561 y56602Undertyp: A181Djup: 0,10–0,25 mÖvrigt: //BEBeskrivningAnläggningen ligger i skogsmark mellan två hålvägar (A207och A243) på högsta krönet av en svagt välvd sandplatå.Anläggningen ligger utanför vägområdet och kvarliggerutan undersökning.Stenpackningen är fyrsidig och orienterad i nord–sydmed sin västra sida och med den södra exakt rätvinkligt iöst–väst. De södra och östra sidorna är något kortarevilket gör att den östra sidan är något vinklad mot nordnordost.Den norra sidan är 8,5 m lång, den östra 6,8 m,den södra 7,20 m och den västra 8,0 m. Anläggningen haren tät packning, i genomsnitt 0,3 m hög med 0,3–0,6 mstora stenar. Ett mittblock 1,2x0,6 m stort och 0,5 m högt.Kantkedjan består av 0,4–0,8 m stora stenar, tätt lagda.Packningen är något gropig och lätt övertorvad. I det avtorvadeområdet norr därom fanns inga ytterligare gravar.Anläggning ID nr: 243 Spec plan: – Profil: JaTyp: Hålväg Undertyp: A558?Storlek: 43x7–3 mDjup: 1,0–0,35 mLäge: x66574 y56625 Övrigt: //BE112 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

BeskrivningAnläggningen ligger i skogsmark i ett nordsluttande sandområdeöster om stensättningen A238. Merparten avhålvägen är ej undersökt och ligger kvar söder om E4. Denär orienterad mot nordväst och börjar i sydöstra änden ca6 m norr om de övriga hålvägarna. Och i nordväst undersöktesen 5 m bred remsa. Längst i norr är den avskurenav E4. Norr om E4 kan hålvägsresten A558 vara en förlängningav A243.Hålvägen är 43 m lång och 7 m bred i norr samt 3 mi sydöstra kanten. Den var 1m djup en bit söderut på sinvästra sida där den följer kanten på höjden där stensättningenligger. Men den är 0,35 m djup i norra änden ochi sydöst flackade den successivt ut och försvann. Hålvägensvängde svagt mera mot öster i sydöstra delen. På bådasidor har hålvägen två 2,5–3,0 m breda och 0,20 m högavallar av brungrå-gul sand som bildade djupet i hålvägenlängst i norr.Utanför vallarna var det utfyllt med gul sand så att dennuvarande markytan var plan där hålvägen löpte fram,men strax söder därom blev den klart synlig och djuparedär den västra sidan var brant på grund av den naturligamarkförhöjningen där stensättningen låg. Längst i norr varhålvägen fylld med grå-gul sand som var svagt humusblandad.Botten var ganska plan med sluttande sidor i norraänden men längre söderut blev den flackt V-formad i tvärsnitt.I hela den undersökta delen bestod botten av ett tunthårdpackat brungrått grovsandlager med 0,04–0,10 mstora, glest förekommande stenar, varav flera var skärvstenar.I botten kom brungrå sand som delvis var flammigefter rötter. Det kom även enstaka skärvstenar under denöstra vallen.Anläggning ID nr: 261 Spec plan: Profil: JaTyp: Väg Undertyp: A269?Storlek: 362 m och 3 m bredLäge: x66546 y56611Höjd: 0,20 mÖvrigt: //BEBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark och genom våtmark samt iskogsmark igen. Vägen låg i svag nordsluttning i sandsöder om E4 och skars av genom denna i det lägsta markpartietvid våtmarken för att fortsätta norr om E4 i ensydsluttning.Vägen skär över en av hålvägarna (A136) i öster ochgår sedan spikrakt söder om dessa i nästan öst–västligriktning ca 250 m. Den viker av mot norr i väster i en 152 mlång raksträcka och sedan svänger den i en flack krök motnordnordväst med torpet Berghaga som slutdestination.Vägen är tre m bred och vid våtmarken hade den en cameterhög vägbank av kallmurad sten samt en liten körbroav sten. Vägbanken var stundtals 0,20 m hög. A269 kanvara en liten sidoväg till A261.Anläggning ID nr: 269 Spec plan: – Profil: –Typ: Vägbank Undertyp: A261?Storlek: 12x3 mLäge x66553 y56513Djup: 0,20 mÖvrigt: //BEBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark i svag sluttning mot norr.Vägbanken hade skadat sotgropen A1001 på dess yta.Anläggningen låg i samma sträckning som A261 och tordevara densamme men den syntes bara i det avtorvade området.Av vägen syntes bara en 0,5 m bred släntkant som var0,30 m hög och följde den norra vägkanten. Sanden islänten och vägbanan var gulare än sanden omkring ochovanpå vägbanan va det också grusigare. I vägbanan fannsen ljusgrå 1,5 m bred sträng av sand och småsten somendast var 0,01 m tjockt. I släntkanten och norr däromförekom enstaka skärvstenar.Norr om vägbanken syntes en 5 m bred sänka medskålformad botten ca 0,20 m djup och fylld med torrareflammigt grågul sand och med en plan yta. I dess västrakant fanns också ett 0,08 m tjockt linsformat lager ca 1,10 mbrett som följde sänkan. Denna löpte i öst–väst och kanmöjligen vara en rest av hålvägen A136.Anläggning ID nr: 281 Spec plan: – Profil: –Typ: Rot Undertyp: –Storlek: 0,27x0,34 mLäge: x66552 y56509Djup: 0,04 mÖvrigt: //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen framkom vid avbaningen som en oregelbudenfläck med kol strax väster om en hålväg, ID 269.I profil hade anläggningen ett ringa djup och det brändakolet låg dikt an den sterila sanden. Inga nedgrävningareller andra tecken på aktivitet kunde iakttagas.Anläggning ID nr: 314 Spec plan: – Profil: –Typ: Stenansamling?? Undertyp: –Storlek: 0,75xLäge: x66573 y56566Djup: 0,12 mÖvrigt: //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markyta somvid undersökningstillfället var bevuxen med mindre träd.Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen framkom vid avbaning som två någotstörre stenar (0,17x0,18 m resp 0,21x0,16 m) som låg medett mellanrum av 0,33 m. Inga färgningar kunde iakttagasVÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER113

i sanden. Runt stenarna fanns enstaka 0,05–0,10 m storastenar. Samtliga stenar var natursten.I profil syntes bara en anrikning av kringliggandebruna sandlager under stenarna där även något mer humusfanns i sanden.Anläggning ID nr: 325 Spec plan: – Profil: –Typ: Stenansamling, naturlig Undertyp: –Storlek: 0,60x0,50 m Djup: –Läge: x66573 y56566Övrigt: //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen framkom vid avbaning som ett någotmörkare parti mot omgivande sand även om inga skarpagränser fanns. Den var oregelbunden till formen och mednågot fler stenar 0,05–0,08 m stora än omgivande markytakunde uppvisa.I profil syntes ingen skillnad mot omgivande materialsom ner till 0,15 m djupt var av brun något humös sandför att därunder övergå i gul sand.Anläggning ID nr: 338 Spec plan: – Profil: –Typ: Härd Undertyp: –Storlek: 2,08x2,00 mLäge: x66591 y56624Djup: 0,18 mÖvrigt: //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen framkom vid avbaning under förundersökningensom en koncentration av mindre skärvstenar,0,04–0,07 m i diameter. Efter finrensning vid slutundersökningenkvarstod endast ett fåtal (5 st) varför ingen begränsningslinjekunde mätas in. Ingen färgning kundeiakttagas.I profil fanns heller ingen färgning, ej heller ytterligarestenar. Anläggningen utgjorde utdrag från ID 358.Anläggning ID nr: 355 Spec plan: – Profil: –Typ: Recent nedgrävning Undertyp: –Storlek: 0,30x0,28 m Djup: –Läge: x66602 y56654Övrigt: //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen framkom vid avbaningen alldeles intill enrecent nedgrävning men innehöll skärvsten 0,04–0,08 mstora och hade en något mörkare och humösare fyllningän omgivningen.Vid utgrävning visade sig anläggningen vara en del avden recenta nedgrävningen.BeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen framkom vid avbaningen under förundersökningensom ett område med skärvstenar, 0,04–0,10 m.stora. Någon färgning kring dessa var endast iakttagbarai anläggningens sydvästra del där även skärvstenen liggertätare. Här var anläggningens sand gråbrun mot omgivandeytas gula och enstaka kolfragment förekom.Vid utgrävningen framkom ytterligare spridda skärvstenarstrax under ytan. I profil har anläggningen en oregelbundenbotten och endast dess södra del har en färgningsom skiljer sig från omgivande yta (se beskrivning i planovan). Fyllningen i norra delen är samma bruna sand somutgör närbelägna ruta 640:s översta lager.Anläggning ID nr: 351 Spec plan: – Profil: –Typ: Stensamling, utdrag Undertyp: –från ID 338Storlek: – Djup: –Läge: x66590 y56623Övrigt: Se även ID 338 //KLAnläggning ID nr: 369 Spec plan: – Profil: –Typ: Trädrot Undertyp: –Storlek: 0,40x0,40 m Djup: –Läge: x66600 y56645Övrigt: //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen framkom vid avbaning som en oregelbundetformad, närmast rund färgning med kolbitar i.Vid utgrävning syntes ingen regelbunden nedfärgningoch på kolet syntes tydligt att det kom från en förkolnadträdrot varvid ingen vidare undersökning utfördes.Anläggning ID nr: 377 Spec plan: – Profil: –Typ: Trädrot Undertyp: –Storlek: – Djup: –Läge: x66601 y56651Övrigt: //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.114 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Anläggningen framkom vid avbaningen som en någotoval mörkfärgning med vaga kanter. Fyllningen var brunareoch något humösare än omgivande gula sand.Vid utgrävning framkom kol från en förkolnad trädrotoch inga regelbundna former kunde iakttagas.Anläggning ID nr: 417 Spec plan: – Profil: JaTyp: Hålväg Undertyp: A136 ?Storlek: 22x3,0–0,80 mLäge: x66574 y56446Djup: 0,80 mÖvrigt: //BEBeskrivningAnläggningen låg på en flack 27x30 m stor slybevuxensandtunga som gick ut i våtmarken på norra sidan av E4.Hålvägen följde sandtungans västra sluttning ner i våtmarken.Den var orienterad i öst–väst. Anläggningen kan vara endel av hålvägen A136 på södra sidan om E4.Hålvägen var synlig efter avtorvning som en mörkremsa av humusblandad sand i den släta marken och kundeendast skönjas som en sänka i den västra delen. Anläggningenvar 22 m lång och 17 m från öster hade den antagiten U-formad sänka som var 0,80 m djup. Den var grundareju längre österut man kom och mörkfärgningen slutadesom en spets längst i öster på grundaste stället. På en7 m lång sträcka från öster var hålvägen 1,2 m bred ochdärefter vidgades till ca 3 m. I denna sänka bestod fyllningenav brungrå sand som i mitten bestod av en 1,60 mbred remsa av svartgrå humusblandad sand med skålformadbotten ner till botten på hålvägen. I den västra delenav hålvägen var fyllningen svart och bestod av våtmarksjordnågot uppblandad med sand. På varsin sida om hålvägenlåg en vall under den plana markytan. Vallarna var0,25–0,35 m höga och bestod av något grusigare orangefärgadsand. På utsidan av vallarna var det utfyllt medbrungrå sand upp till den plana markytan. I hålvägensvästra ände är den 5 m bred och har övergått till en planbotten med branta kanter som var fylld i botten med 0,2 mtjockt lager av svart kärrtorv av samma konsistens somtorven i den 10 m stora vattenfyllda marksänkan som hålvägenmynnade ut i. Hålvägen vilade på ljusgå grusig sandsom innehöll småsten som var 0,04–0,06 m stora. Runtomhålvägen förekom enstaka block. Ingen risbädd eller dyliktfanns i våtmarken i hålvägens förlängning.Anläggning ID nr: 558 Spec plan: – Profil: JaTyp: Hålväg Undertyp: A243?Storlek: 6x2 mLäge: x66623 y56581Djup: 0,30 mÖvrigt: //BEBeskrivningAnläggningen låg i slymark och våtmark norr om E4 ochutgick från en 48 m bred och 11 m lång mycket flack markförhöjningsom gick parallellt med E4 i den nordöstradelen av undersökningsområdet. Hålvägen fanns i denöstra delen av förhöjningen som lutade svagt mot norr neri våtmarken. Hålvägen kan vara en förlängning av hålvägenA243 på södra sidan av E4. Stenpackningen A767 ca 5 mnordnordväst om hålvägen kan ha ett samband med hålvägen.Hålvägen var orienterad mot nordväst och syntes intei den plana sluttning före avtorvning. Efter rensning syntesen 6 m lång och 2 m bred mörkfärgning i den flacka nordsluttningen.Denna utgjordes av en 0,30 m djup sänka medplan botten och uppsvängda kanter som mjukt vek ut motovansidorna. Hålvägens kanter bestod av lager, som påvästra sidan var två st 0,10–0,15 m tjocka, gråa sandlagervarvade med två 0,02 m tjocka, svarta torvlager. På denöstra sidan var det tvärtom med samma tjocka lager menav svart torv varvade med tunna gråa sandlager. Självahålvägssänkan var fylld med svart torvmull. Under hålvägenvar det gråvit sand.Ca 5 m nordnordväst om hålvägen i dess förlängningupptäcktes en stenpackning (A767) under vattenytan. Undervattenspegeln ca 10 m norrut och åt sidorna från hålvägenbörjade mosstorv ca 0,10 m tjockt under ett 0,10 m tjocktsvart kärrtorvslager. Denna mosstorv saknades närmarehålvägen. Botten under dessa lager bestod av lera som bildadeen flack, 0,10 m djup sänka under vattenspegeln inomen 10 m:s radie närmast hålvägen.Anläggning ID nr: 672 Spec plan: – Profil: –Typ: Grop resp stolphål Undertyp: –Storlek: 2,30x1,72 mLäge: x66580 y56580Djup: 0,38 mÖvrigt: Troligen 2 anläggningar //KLBeskrivningAnläggningen låg i skogsmark under nuvarande markytasom vid undersökningstillfället var bevuxen med mindreträd. Ingenting syntes av anläggningen före avbaning.Anläggningen syntes ej efter avbaning utan framkomsom en svart färgning i en mindre grop som grävts förfosfatprovtagning. Den rensades därefter fram och visadesig vara oregelbunden till formen och med en fyllning avbrun, något humös sand förutom i den nordöstra delendär en närmast runt, svart och sotigt parti framträdde meden diameter på ca 1,20 m. Även ett mindre parti i södradelen (i en utlöpare av anläggningen) hade denna svarta, sotigafärgning i ett runt parti med en diameter på ca 0,25 m.I anläggningen fanns även spridda skärvstenar 0,04–0,10 mstora.Anläggningen delas i sin utlöpare mot söder av en mindregrop grävd för fosfatprovtagning vilket gör att förhållandetmellan denna del och resten av anläggningen ärnågot oklar men vid nedgrävningen i plan fick man intrycketav att det rör sig om två anläggningar. Den sydligastedelen av utlöparen har i profil svagt sluttande kanterVÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER115

och en relativt plan botten vilket tyder på att denna delutgör ett stolphål. Fyllningen utgörs av en något flammigsvart sand med inslag av sot och humus. Kanterna är infiltreradeåt samtliga håll. Den andra större, svarta färgningeni anläggningens nordöstra del framträder i profiltydligt som en grop med svagt rundade kanter och en planbotten. Fyllningen var svart och sotig och enstaka skärvstenarförekom. Anläggningens västra del har däremot enoregelbunden botten och en fyllning av svagt humös brunsand varför denna del troligen är en naturlig nedfärgningfrån en trädrot eller reser efter ett nedkastat kulturlager.Anläggning ID nr: 767 Spec plan: – Profil: –Typ: Stenpackning Undertyp: A558?Storlek: 2,40x1,30 mLäge: x66630 y56576Djup: 0,30 mÖvrigt: //BEBeskrivningStenpackningen låg ca 0,10 m under vattenspegeln i våtmarkennorr om E4 och ca 5 m mot nordnordväst frånhålvägen A558 och strandkanten på landtungan i nordöstradelen av undersökningsområdet.Stenpackningen var 2,40 m lång i öst–väst och 1,30 mbred i nord–syd samt hade en halvrund form mot norr.Helhetsbilden blev en närmast njurformad packning av0,50–0,30 m stora stenar som var placerade radiellt motvarandra samt med kantstenarna något högre upp. Störredelen av stenarna var skarpkantade och ganska flata ochbildade en ganska jämn yta med en flack grop i mitten. Igropen förekom en fyllning av svart kvistig kärrtorv. Stenarnai kanterna låg tätt. Anläggningen kan möjligen havarit rund. Den vilade på sand.Anläggning ID nr: 1001 Spec plan: – Profil: JaTyp: SotgropStorlek: 1,10 m i diamLäge: x66554 y56519Undertyp:Djup: 0,50 mÖvrigt: //BEBeskrivningAnläggningen var belägen i skogsmark i svag nordsluttningi sand söder om E4 längst i väster i undersökningsområdet.Anläggningen låg 0,40 m under torven och var skadad iytan av vägen A269. Ovanpå sotgropen låg överst ett 0,10 mtjockt gråaktigt sandlager och därunder ett 0,26 m tjocktfuktigt brunaktigt sandlager med grusinslag och vidareunder detta ett gulaktigt 0,10 m tjockt sandlager som störtsotgropen.Sotgropen var 1,10 m i diameter och 0,50 m djup ochvar nästan rund. I östra delen var sotgropen fylld medjämnfärgat sot och kol inom en 0,70 m stor yta och ändaner till botten utan skärvsten. I den västra delen av densammeförekom mörkbrun sand med några smärre klumparav sot i samt skärvstenar. Mot norr gick det ut någrasträngar av kol som var 0,50 och 0,70 m långa (efter rötter?).Gropen hade en mycket oregelbunden kontur ochden hade sluttande ojämna väggar som slutade med en0,40 m stor plan botten.116 VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER

Bilaga 5. Anläggningar på norra sidan om E4:anX 66635S526PG754/A767PG767S608PG558A558LedningsschakttelekabelX 66610Y 56600Y 56570X 66590/PG734S398LedningsschakttelekabelA417X 66565Y 56480Y 56430FosfatprovGeologiskt provHålväg Skala 1:500VÅTMARKSUTNYTTJANDE UNDER MESOLITISK- OCH NEOLITISK TID SAMT ÄLDRE JÄRNÅLDER117