tema.Indien - SeKeL

Kult.Tidskrift för SeKeL - Linköpings universitet2002.03tema.IndienBollywoodKama SutraGaram masalaEgron LundgrenMoneybrother

Innehåll.4 - Styrelsen har ordet 5 - Insändare 6 - Indien Fakta7 - Bollywood Artikel 10 - Min vän från Indien Reflektion11 - Porträtt av det pittoreska - Egron Lundgren och Indien Artikel14 - Kliv ur den kulinariska mittfåran Matlagning 16 - Drömmen om Indieneller drömmarnas Indien ArtikelArtikel18 - Kama Sutra - den indiska kärleksläran20 - Nick Drake Five leaves left (1969) Musik21 - På spaning Berga minnespark 22 - Hållplats 3 - Galleri Rostrum påPassagen Utställning24 - Moneybrother på jakt efter frihet Intervju medAnders Wendin27 - Poesi Poesi PoesiKult. 2002.03 3

tema.IndienHrithik Roshan är Indiens svar på Brad Pitt.Indien harvärldensstörstafilmindustri:BOLLYWOODINDIEN HAR VÄRLDENS största filmindustri. Landet har en intressantfilmhistoria med början under det tidiga 1900-talet. Att gå på bio ärmycket populärt och billigt, det lockar både rika och fattiga, samtidigt somdet har ansetts syndigt av vissa grupper, en tendens som gått ner men fortfarandefinns. Störst är produktionen i Mumbai (tidigare Bombay) som fåttsmeknamnet Bollywood. Filmerna som produceras i Bollywood är i regelpå hindi med inslag av engelska. Det är också värt att nämna Hyderabadoch Chennai i södra Indien där mycket film också producerats. I Hyderabadtalar de flesta telugu och filmerna spelas in på detta språk, vilket givitupphov till en annan genre och ett annat filmcentrum som kallas Tollywood.Telugufilmerna har en lägre budget och är i regel våldsammare änhindifilmerna. 1999 producerades i Indien 764 filmer på 12 olika språk.Text: Simon KjellanderFoto: K3Gthefilm.com”Masala movies”Bollywoodfilmerna är grovt eskapistiska. De har inte mycket med denindiska vardagen att göra. Begreppet ”masala movies” (masala betyderkryddblandning) beskriver receptet på en bra film som ska ha rätt blandningav våld, romans, humor, musik och dans. I centrum för handlingenstår ofta en kärlekshistoria. Vissa filmer hämtar material från indisk historiaoch religiösa urkunder. Intrigen är nästan alltid knuten till ett kastdi-Kult. 2002.03 7

tema.IndienDen indiska filmkyssen - så nära men ändå så långt bortalemma som uppstår när en pojke blir förälskad i fel flickafrån en lägre kast. Många filmer som börjar som kärlekshistorierurartar till långa blodiga actionfilmer där den bittrefadern och hans inhyrda hejdukar förföljer paret över helaIndien. Det slutar antingen i blodbad eller försoning. Denkulturella kontexten är väldigt tydlig om man vet vad manska titta efter, men ofta är grundhandlingen ganska trivialoch bekant även om man inte förstår språket.Inga kyssar på vita dukenKärleken i hindifilmerna fyller en funktion genom att denbryter med ett gammalt system och skapar problem ochmöjligheter. Kärleksscenerna följer ett mycket bestämt, restriktivtmönster. Kyssar på film tilläts förvisso 1981 menförekommer i regel inte på vita duken, mycket på grund avatt etablerade skådespelerskor vägrar låta sig kyssas på film.I en romantisk scen luras betraktaren hela tiden; det somomöjligt kan leda till något annat än en kyss sveper undaneller landar på kinden eller halsen. Det förekommer intenågra sexscener eller något naket i filmerna. Som substitutför detta stannar handlingen upp i en lång romantisk musikvideodär de älskande dansar sensuellt på stranden eller iett vattenfall i alperna (allt för en blöt genomskinlig sari!).Ofta beskylls filmindustrins sedlighetsrotel för hyckleri i8dessa frågor. Men det som verkar oskyldigt för oss kan varaupprörande för stora delar av den indiska publiken.FamiljeintrigerKassarekordet under hösten 2001 hade familjeeposet KabhiKushi Kabhie Gham (förkortas K3G, se www.K3Gthefilm.com)regisserad av unge Yash Johar. Storyn går ut på att denäldste sonen i en rik familj ska överta sin fars affärsimperium.Men när sonen mot sin faders vilja gifter sig i hemlighetmed en flicka av lägre kast drar han skam över sinsläkt, förbannas från sin fars hus och flyr till England. Hjälteni filmen blir lillbrorsan som försöker försona och förenafamiljen igen. Den indiska kulturen konfronteras med denvästerländska när sonen bildar familj i England.K3G är en bra film med snyggt fotografi, bra musik ochkitschigt välkoreograferade dansscener typiska för Bollywoodgenren.Men den lämnar också många frågor. Scenernafrån London får en att undra över synen på västerlänningar.De bleka britterna är fula, tafatta och dekadenta,medan indierna är coola, snygga, välklädda och köromkring i sportbilar. Kanske är det ett slags revansch frånkolonialtiden?Kult. 2002.03

tema.Indien”Kyssar på film tilläts förvisso 1981 men förekommer i regel inte på vitaduken. I en romantisk scen luras betraktaren hela tiden; det som omöjligtkan leda till något annat än en kyss sveper undan eller landar på kindeneller halsen.”Den patriarkala familjeordningen och starka familjeband,nationalism, gränsöverskridande kärlek, och drömmen omrikedom är teman som kommer till uttryck i de flesta hindifilmer,men särskilt starkt i denna. ”Yash Johar has redefinedrich” stod det i indisk press om denna film.Indiska independentfilmerTvå gånger har jag sett kyssar i indisk film. Den ena gångendå jag av misstag hamnade på en porrbiograf i Shimla. Denandra när jag såg Mira Nairs Monsoon Wedding i Delhi, enfilm som också slog internationellt. Proportionellt sett producerasmycket få indiska independentfilmer jämfört medde glamorösa Bollywoodfilmerna. De få som finns försökerskildra indisk vardag och har ofta ett socialt, politiskt budskap.Monsoon Wedding handlar om en modern familj i Delhisom planerar dotterns bröllop. Den ger en mycket träffandebeskrivning av Indiens kulturella tillstånd; familjen vill upprätthålladen tradition man är stolt över samtidigt som mansjälvklart vill vara modern. Mira Nair har även nått internationellframgång med Salaam Bombai som finns att hyra i deflesta välsorterade videobutiker.Att gå på bio är ett brett folkligt nöje i Indien. Jämfört medvåra svenska biovanor skulle man kunna kalla indiernas biointressehysteriskt. Det finns flest biografer i storstädernamen de finns i stort sett överallt, även i form av kringresandebiografer. Ett biobesök är tillräckligt billigt för attnästan alla ska ha möjlighet att gå, något som är ovanligt iett land med stora klassklyftor. Biobesöket är ofta en chockför en ovan besökare och påminner om en rockkonsert.Folk jublar och visslar när superstjärnan gör entre för förstagången, eller när hjälten håller en monolog och med glansigaögon ser in i kameran och yttrar ordet ’hindustan’ i enmening. Folk sjunger filmmusiken på tågen, på arbetet ochmusiken spelas i rickshaws och på restauranger. På gatornakan man köpa affischer och t-shirts med megastjärnornapå.Den enda plats där man inte märker Bollywoodhysterin ärpå turistorterna. Tyvärr upptäcker inte många rejvare ochbackpackers charmen med Bollywood, vilket är synd eftersomfilmen ger en naturlig öppning i kontakten med indierpå samma sätt som man som svensk känner sig bekräftad iutlandet om någon vet något om Björn Borg, Olof Palmeeller ’den svenska modellen’. Mitt tips till alla socialantropologer,idéhistoriker, journalister och turister som vill få eninblick i den indiska kulturen är alltså att gå på bio.Sommarkurser!Keramik11-14/6 och 27-30/8.Kursavg. 850.- exkl. material.Intensivkurs i engelska False beginners10-28/6. Kursavg. 2250.- exkl. litt.Intensivkurs i svenska somfrämmande språkGrundkurs 4/6-4/7 ti och to.Kursavg. 2595.- exkl. littFortsättningskurs3-28/6 må-fre. Kursavg. 4575.- exkl. litt.Semesterbilderna i datorn!22-23/7 och 29-31/7.Kursavg. 850.- exkl. material.www.medborgarskolan.seKult. 2002.03 9

tema.IndienText: Lena PeterssonMin vän från IndienSANDHYA HETTE HON. Videltog i samma skrivarkurs sommaren1998. Det var då hon hademed sig en kopia av tidningsartikelnsom handlade om henne ochhennes resa till barndomslandetIndien. Hon hade själv skrivit artikelnmen jag vet tyvärr inte vilkentidning den publicerades i. Sandhyatillbringade sina första fem levnadsårpå Moder Tereseas barnhemi Poona öster om Bombay.Därför ville Sandhya Randbergträffa Moder Teresea när hon kompå besök till Örebro.Moder Teresea i sin tur ville träffaalla som hade adopterats till Sverigefrån hennes barnhem. Sandhya ochde andra fick prata med ModerTeresea och hon gav dem ettsmycke med jungfru Maria på. Ettpar år senare valde Sandhya attgöra sin lärarpraktik i Indien. Honfick då bo hos systrarna som arbetadepå Moder Tereseas institutioner.Sandhya fick åter träffa ModerTeresea och berätta om hur honhade det i Sverige. Systrarna kalladeSandhya för den föräldralösasom kom tillbaka och tyckte atthon borde skaffa sig en finare klänning,Sandhya som köpt en alldelesny klänning på Indiska i Sverige.Sandhya hade oroat sig för vadModer Teresea skulle tycka om atthon bodde tillsammans med enpräst hemma i Sverige men ModerTeresea konstaterade bara att sågjorde man tydligen i Sverige ochdå gällde inte de indiska traditionernaoch katolska reglerna.Jag tyckte att Sandhya var modigsom valde att praktisera nere iIndien och uppleva levnadssituationenför barnen på Moder Tereseasbarnhem. Sandhya skrev egentligenmest faktatexter som hon villelära sig att skänka liv åt men hontrivdes med att skriva skönlitterärttillsammans med oss.Vi bytte e-postadresser men sedanfick vi fullt upp på var sitt håll.Hon var en människa som skrattademycket och fick oss andraatt bli glada. Bekantskapen medhenne är det närmaste Indien jagnågonsin kommer, förutom en ochannan vanvettsaffär på Indiska.10Kult. 2002.03

tema.IndienPorträtt avdet pittoreska- Egron Lundgrenoch IndienText: Andreas Hedberg”Jag visste icke, att jag var kommen så långt framoch befann mig så nära de fiendtliga linierna, förr änflera kanonkulor kommo hoppande i solskenet utefterfältet förbi mig, der jag satt på min häst och spejadegenom min kikare in i röken.” Den svenske målarenEgron Lundgren har hamnat mitt i Sepoyupproretsslutstrider utanför Lucknow i Indien.Egron Lundgren Infödd soldat 1858-59EGRON SELLIF Lundgren (1815-1875) skulle egentligenha blivit bruksarbetare. Som barn visade han tidigtanlag för matematik och utbildades därför till bergsingenjör.Han hann påbörja sitt arbete på bruket i Finspång innanhan nitton år gammal bestämde sig för att bli målare. Redanunder studietiden vid konstakademin blev Lundgren kändsom en duktig tecknare och det ansågs självklart att hanskulle studera vidare utomlands för att bli en god historiemålare,en position som kanske var den högsta en målarekunde uppnå i det tidiga 1800-talets konstliv.Pittoreskt folklivKult. 2002.03Via Paris kom han till Italien och Rom där han genast stortrivdes.Lundgren fick här uppleva det pittoreska folklivsom teatraliskt återgivet var en av de mest populära motivkretsarnavid 1800-talets mitt. Under en längre vistelse iSpanien bröt han sig slutligen fri från allt vad romersk klassicismhette för att finna sin egen fjäderlätta stil, ofta i formav ”avslutade skisser”, snabbt nedtecknade kompositionerdär färgstämning och impressionistiskt ljus ger de starkasteintrycken. ”Vad som framför allt fångade hans intresse”,berättar Svenskt konstnärslexikon, ”var folktyperna - ellerrättare kvinnotyperna - de sköna spanjorskorna och de färggrannazigenskorna.”Reportageresa till IndienMed hjälp av vänner inom den brittiska exilsocieteten i bl aSevilla kunde Lundgren 1853 bryta upp från Spanien för attfortsätta sin karriär i England, där han snabbt introduceradesi högreståndsvärlden och till och med åtnjöt drottning11

tema.IndienEgron Lundgren Danserskor 1858-59Viktorias gillande. Efter att ha levt ett rätt bekvämt liv somporträttmålare fick Lundgren på nyåret 1858 ett erbjudandefrån det stora konsthandelsbolaget Agnew & Sons i Manchesteratt företa en reportageresa till Indien för att göraillustrationer till en planerad publikation över det pågåendeSepoyupproret. ”Förutsättningarna för detta konstnärligaföretag”, menar Svenskt konstnärslexikon, ”kan sägas varadels den engelska smaken för exotism, dels hemlandetsbehov av aktuellt stoff från den avlägsna krigsfronten.”Efter en lång och äventyrlig resa anlände Egron Lundgrentill Calcutta den 20 mars 1858. För sitt uppdrags skullbehövde han fortsätta norrut längs Ganges mot Benaresmen på grund av översvämningar, kommunikationsproblemoch upprorshärarnas position fick han rådet att stannavid kusten tills förutsättningarna för resan mot det inre avIndien blev gynnsammare. Lundgren, som befann sig i sinmest produktiva period någonsin, låg dock inte på latsidan.I sin dagbok skriver han:Jag sysselsatte mig rätt mycket med att afteckna sådant, somföreföll mig ovanligt, och vandrade eller lät bära mig omkringuti den stora staden för att betrakta folklifvet och rörelsen pågatorna. Allt föreföll mig främmande och besynnerligt och oliktEuropa.12Intrycket av en främmande värld dominerar i dagböckerna.Lundgrens förståelse för de kulturer han genomkorsadetycks ha varit begränsat. Han talar bl a om ”svart packoch slödder”, ”ett afskum av österländska trasvargar” och”det värsta afskummet av den indiska pöbeln”. Icke destomindre fann han mycket av det han såg värt att teckna avoch måla. Det han framför allt letade efter var ”det pittoreska”.”Vi” och ”Den Andre”Som målare ville Lundgren förstås skildra det som kontrasterademot västerlandets vardag, det som skulle kittla entänkt åskådares sinne för det exotiska. Alla dessa kulörtaoch pittoreska motiv, av både Lundgren och hans samtida,måste i Europa ha gett upphov till en särskild bild av Orienten,en bild som framför allt pekade på skillnaderna mellanväst och öst, mellan Occidenten och Orienten, mellan ”vi”och ”Den Andre”.Först i juni 1858 påbörjade Lundgren resan mot kriget, tillen början med en flodångare på väg norrut längs den översvämmadeGanges från Calcutta. Han tillbringade en tid iden heliga staden Benares och stötte där på de första tydligatecknen på att landet befann sig mitt i en väpnad kon-Kult. 2002.03

tema.Indienflikt. Dock fick han resa vidare till Allahabad för att nå händelsernascentrum. Här mottogs han välvilligt av generalguvernöroch överbefälhavare och tilläts följa trupprörelsernasom gäst och reporter. Kriget gick nu mot sitt slutskede ochden kampanj som Lundgren kom att delta i syftade mest tillatt förfölja flyende upprorsstyrkor.Alltid redo med skissblocketUnder trupprörelserna befann sig Lundgren alltid i händelsernascentrum. I ett skissblock tecknade han av det mestasom kom i hans väg och när armén slog läger ordnade hanutkasten och arbetade vidare på vissa av dem. Det är bilderav vilande elefanter, proviantvagnar dragna av oxar, kamelryttarei gryningsljus samt enstaka porträtt av officierare.Fortfarande söker Lundgren dock i huvudsak det han kallarför ”det pittoreska”:Under marschen genom Oude hade vi på icke mindre än femställen att passera genom floder och vattendrag. Vid sådana tillfällenuppstod alltid förvånande och pittoreska scener, och detroade mig derför särdeles mycket att vara tillstädes, när hästaroch vagnar, kameler och elefanter, ryttare och fotfolk plaskadegenom vattnet och från bottnen rörde upp dy och gytja ochmunterhet i glittrande stänk.Kulmen av händelseutvecklingen under Lundgrens tid vidfronten nåddes vid Dondiakera där den brittiska arménmed hjälptrupper hann upp och besegrade den förföljdaupprorsstyrkan. Här tillkom Lundgrens mest intensiva ochhändelserika bilder från kriget. Stilen är hård och direkt; tilloch med de besegrades lik på slagfältet skildras naket ochoblygt utan vidare omsvep. Dessa skisser utgör dock ett”Alla dessa kulörta och pittoreskamotiv, av både Lundgren och hanssamtida, måste i Europa ha gettupphov till en särskild bild av Orienten,en bild som framför allt pekadepå skillnaderna mellan väst och öst,mellan Occidenten och Orienten,mellan ’vi’ och ’Den Andre’.”undantag; allt som oftast dominerar i Lundgrens arbeten delätta akvarellskisser med exotiska motiv som var så populärai Europa.Orienten - ett visionärt alternativMånga av de ”pilgrimer” som den postkoloniale litteraturteoretikernEdward W. Said talar om i sin bok Orientalism(1978), sökte i Orienten just det romantiska och ockulta,kanske för att tillfredställa sin smak för det makabra ochfrämmande. För Gustave Flaubert t ex, var Orienten ettvisionärt alternativ som ”betydde härliga färger, i motsatstill den gråaktiga tonskalan i sceneriet på den franska landsbygden.Det betydde också ett spännande skådespel i ställetför en enahanda rutin, det evigt mystiska i stället för det alltförvälbekanta”. Denna jakt på det pittoreska och färgsprakandekan ses som gemensam för alla de konstnärer ochförfattare som sökte inspiration i österlandet, så också förföre detta bruksarbetaren Egron Lundgren.Kult. 2002.0313

tema.IndienKliv ur denkulinariska mittfåran!Följ med oss in i detta scenario: Lena och Leif har tröttnat på potatisgratäng, stroganoffoch köttbullar. En fredag är det dags för en grym expansion av deras kulinariska gränser:de ska laga nåt EXOTISKT! Vad är exotiskt? Chili con carne? Nej det funkar inte. Nåtvegetariskt? Nej, Peter vill ha kött. Vad kan vara det mest exotiska som finns? Jag hardet, utbrister båda i kör. Curry! Hur exotiskt som helst. Skojigt gult och jättegott. Okej,vi vet att vi har en tendens att överdriva men känns det inte igen någonstans inne imatmedvetandet? Ärligt talat?Text: Samuel Isacsonoch Andreas JohanssonIllustration: David BillströmI INDIEN SKULLE man näppeligen sätta likhetsteckenmellan mat och bukfylla. Där har poeter skrivit oden tillälsklingsgodiset rasmalai och furstliga köksmästare blivitkallade maharadjor av sina herrar. Det indiska köket meddess överflöd av allsköns kryddor har utövat sin lockelselångt utanför landets gränser. Såväl venetianska köpmänsom arabiska och kinesiska dito har i forna tider idkathandel med kryddor från Indien. Hade det inte varit försådana handelsintressen hade kanske inte Columbus gett sigav och upptäckt Amerika! Uppenbarligen har indierna ettnära förhållande till mat. Rent konkret tar det sig uttryckgenom att man vid en riktig indisk måltid inte använder sigav totalt onödiga saker såsom matbord, kniv och gaffel. Ettkänt talesätt lyder: ”Att äta med kniv och gaffel är som attuppvakta sin älskade genom en dolk.”Nu är det slut på vårt orerande. Här under presenterar vi,Samuel och Andreas, ett skönt komplement till den curryinspireradeindiska matlagningen. Varför, undrar ni? Det ärbara att inse vänner, curry är mainstream. Vi påstår inte attdet är äckligt eller fel på nåt sätt, bara att det är mainstream.Vi vill sparka ut er och oss själva ur mittfåran. Tikki masalapå er!Efter väl förrättat köksvärv samt tillbörlig provsmakningmåste vi nog erkänna att vi blev lite besvikna av våra experiment.Och felet är helt och hållet vårt eget. Vi hade nogväntat oss en smaksensation utöver det vanliga, exploderandekryddor som brände sönder våra nerver och fick vårapannor att svettas, indiska gudar som uppenbarade sig ochgratulerade till en väl vald rätt. Det uteblev. Vilken överraskning.Men en indier som provar ugnsbakad falukorv förförsta gången går nog inte upp i Nirvana direkt heller. Fördet är husmanskost vi lagat. Det förstår vi efter ett tag. Alla ivår lilla provpanel håller med om att det inte skulle skada atthälla i en hel del mer kryddor och chili för att få en önskadeffekt. Och det är väl inte en rätt man bjuder gästerna på enmysig kväll. Men gott är det i alla fall. Och hur exotiskt somhelst.Det här lagade vi14 Kult. 2002.03

Här är recepten, så fiffigt ordnat på ett egen sida så att dukan klippa ut den och sätta på skafferidörren.PEELAY CHAAVAL4 personer4 dl basmati-ris eller annat långkornigt ris1 medelstor gul lök3 vitlöksklyftor50 g smör3 kryddnejlikor1 tsk gurkmeja7 dl vatten1 tsk salt1 lagerbladFinhacka den gula löken och vitlöken, fräs i smöret utan attdet tar färg. Tillsätt resterande ingredienser och låt koka påsvag värme under lock i ca 20 minuter.KHEERE KA RAITA4-6 personer6 dl naturell yoghurtca 15 cm slanggurka2 msk hackad, färsk myntarostad och mald spiskummin1 krm röd chilipeppar1 tsk salt eller efter smaknymald svartpeppar efter smakSkär gurkan i skivor eller stavar. Vispa yoghurten så att denblir slät och krämig. Blanda alla ingredienserna, täck överoch låt såsen stå kallt en stund så att smakerna blandas.SEEKH KABAB4 personer500 g nöt- eller lammfärs1 gul lök1 grön chilifrukt2 msk finhackad ingefära1 tsk garam masala (finns att köpa färdigblandad)1 tsk röd chilipeppar1 msk saltFinhacka löken och chilifrukten. Blanda samman alla ingredienserna.Forma 8-10 jämntjocka korvar (eller någon annanform om så önskas). Stek dem i en panna så att de fårfärg och låt sedan eftersteka några minuter i ugnen på högvärme. Det går naturligtvis bra att trä dem på spett och tilllagapå en grill.Kult. 2002.03 15

tema.IndienDrömmen om Indieneller drömmarnas IndienText: Henrik WallheimIllustration: litografi avA. J. SalmsonRomantikern Vilhelm Fredrik Palmblads kännedom om exotiskaplatser var bara läsefrukt. Men trots att - eller kanskejust eftersom - han aldrig själv såg Indien, skrev han en litenbortglömd pärla om kärlek i paradiset.VILHELM FREDRIK Palmblad (1788-1852) var, lite iskymundan, en av de viktigare svenska kulturpersonligheternaunder 1800-talets första hälft. Som ung kom östgötenPalmblad till Uppsala där han blev nära vän medskalden P D A Atterbom. Kring Atterbom samlades enkrets unga män som gjorde uppror mot den rådande litterärasmaken och banade väg för den svenska romantiken.Bland phosphoristerna - som de efter sin tidskrift Phosphoros(1810-13) kom att kallas - intog Palmblad en central roll,inte minst eftersom han tillsammans med en kollega köpteUppsalas akademiska tryckeri och på så sätt kunde spridavännernas litterära alster.Vid sidan av sin verksamhet som boktryckare, förläggare,litteraturkritiker och tidskriftsredaktör gjorde Palmblad ävenkarriär som historiker, geograf och språkforskare vilkennådde sin kulmen då han 1835 utnämndes till professori grekiska. Utnämningen var kontroversiell och Palmbladsinsatser anses inte ha gynnat ämnet, även om de generösabetygen gjorde att det lockade till sig många studenter. Avstörre betydelse var Palmblads vetenskapliga skrifter. Hanvar en populärvetenskaplig pionjär och en nyskapande läroboksförfattaresom ersatte torra uppräkningar med tematiskaframställningar.Förtjusande novell om AmalaSom skönlitterär författare har Palmblad - även om hansverk sedan länge slutat läsas - en plats i den svenska litteraturhistoriensom en av de första, om inte den allra första,romantiska prosaförfattarna. Hans verk har måhända störrehistoriskt intresse än litterära kvaliteter och endast en avPalmblads ungdomsberättelser har ansetts så läsvärd att dentryckts om på 1900-talet: ”Amala. Indisk novell”. Denna”Som ung hade en höftsjukdom gjort Palmblad handikappad. Detta hindradehonom emellertid inte från att skriva en mängd geografiska verk om bl aPalestina, Kina, Korea och Tibet, och inte heller hindrade det honom frånatt förlägga ’Amala’ till Indien. Litteraturen var Palmblads sätt att resa.”lilla historia - publicerad i Atterboms Poetisk kalender för1817 - brukar å andra sidan ofta omnämnas med störstaförtjusning.Som ung blev Palmblad handikappad i samband med enhöftsjukdom. Författaren tvingades under återstoden av sittliv använda krycka och några längre resor var därför inteatt tänka på. Detta hindrade honom emellertid inte från attskriva en mängd geografiska verk om bl a Palestina, Kina,Korea och Tibet, och inte heller hindrade det honom från16 Kult. 2002.03

tema.Indienatt förlägga ”Amala” till Indien. Litteraturen var Palmbladssätt att resa.”Amala” handlar om den svenske ynglingen Fredrik som fårärva en förmögenhet efter sin morbror. Istället för att fortsättapå dennes bana som affärsman väljer Fredrik, med sittförakt för borgerliga yrken, äventyret och reser till Indien.Där deltar han - som älskar det exotiska landet - i kriget motengelsmännen, utmärker sig i strid men kommer i konfliktmed krigsledaren och lämnar armén.På resande fot får Fredrik en kväll på ett härbärge se entrupp dansöser uppträda och uppmärksammar särskilt denyngsta flickan, Amala. Danstruppens ledare, en gammalgumma som visar sig vara kopplerska märker hans intresseoch överlämnar en kärleksförklaring till honom som honsäger är från flickan. Nu glädjer detta dock inte Fredrik,istället blir han rasande över Amalas brist på blyghet. MedanFredrik befinner sig i detta tillstånd lämnar dansöserna härbärgetoch han vet inte vart de tagit vägen. Hur ska nu dettalösa sig?Amala anländer - och försvinnerFredrik reser fundersam vidare, men det bär sig inte bättreän att han blir biten i armen av en giftorm. För att få hjälpskyndar han sig till Madras där den europeiske läkaren villamputera armen. Fredrik vägrar. Han vill hellre dö ochlåter sina bärare transportera honom utanför staden där hansätter sig under ett träd och väntar på slutet. Den västerländskaläkekonsten kunde inte bota honom men nu anländeringen mindre än Amala som med österlandets visdomräddar såväl hans liv som hans arm. Fredrik får veta att detinte var Amala som skickat honom kärleksförklaringen ochtillsammans beger sig paret till hennes hem.På vägen hem kantrar dock deras båt. Fredrik klarar sig menfinner på stranden Amalas vanställda lik. Förkrossad brännerhan på traditionellt vis hennes kropp och reser medaskan till hennes hem. Vem möter han där om inte Amala.Fredrik hade misstagit sig, kroppen var inte hennes. Amalahade drivits bort av havet och först på omvägar tagit sighem. Paret gifter sig och lever lyckliga i en lövhydda i enparadisisk dal.Borta bra men hemma bästHär skulle berättelsen kunna sluta, men det gör den inte ochdäri ligger en viss originalitet. Paradiset visar sig i längdenvara ganska tråkigt. Fredriks ”stormiga hjärta skapades ickeatt njuta” och Fredrik börjar längta hem till Sverige. Denromantiska fantasin avslöjas som omöjlig och spänningenmellan verkligheten och drömmen blir påtaglig. Efter fyraår ensamma i lövhyddan anländer Amalas bror och splittrarparet genom att tvinga henne att välja mellan honom ochFredrik. Något egentligt val gör Amala inte, Fredrik tyckersig märka vartåt det lutar och lämnar henne utan avsked,säkerligen också driven av sin hemlängtan. När han efterden långa hemresan återser Sveriges ”blekblåa bärg” minnshan sitt indiska äventyr ”nästan likt en lysande dikt, uppfunnenaf en österländsk skald till någon sysslolös sultaninnastidsfördrif ”.Kult. 2002.03 17

Text: Mia ÖhmanIllustration: David BillströmKama Sutra- den indiska kärleksläraneller vad varje kurtisan bör vetaKult. tar ”den indiskalitteraturens främstakärlekslära” - KamaSutra - som förevändningför att få skrivalite snusk.BOKEN KAMA SUTRA är skriven i Indien mellan år 0 och 500-talet av Vatsyayana.Någon gång mellan 1000-1200 samlade man ihop alla hans lösa blad och sammanställdedem till en bok. I västvärlden blev den känd i slutet av 1800-talet då den översattes tillengelska av Sir Richard F Burton och F F Arbuthnot (1883). Kama Sutra är i första handen handbok i hur man bör leva sitt liv ur ett religiöst/moraliskt perspektiv. Den beskriverbland annat hur en god gentleman, hustru och kurtisan bör leva sina liv. Stadskulturenoch det dagliga livet under Vatsyayanas tid skildras och kastsystemet, äktenskapetoch kurtisen beskrivs. Boken har kallats ”den indiska litteraturens främsta kärlekslära”18 Kult. 2002.03

tema.Indien”Boken har kallats ’den indiska litteraturens främsta kärlekslära’ och tarupp kärlek och sex som vetenskap och konstform. I den här tidens Indienbetraktades sexualakten just som en konstform eller som en religiöshandling.”och tar upp kärlek och sex som vetenskap och konstform.I den här tidens Indien betraktades sexualakten just som enkonstform eller som en religiös handling.I boken beskrivs bland annat de 64 färdigheterna, av vilkaen kurtisan förväntas besitta de flesta. Även hustrur kundeläsa Kama Sutra om hon hade mannens tillåtelse. Färdigheternabestår av allt ifrån sång och dans till magi, kemi ochskicklighet i ungdomliga kroppsövningar. Också männenkunde ha nytta av de 64 färdigheterna eftersom en mansom behärskade dem med lätthet kunde vinna en kvinnashjärta.Andra sätt att få en kvinna beskrivs i det sista kapitlet somhandlar om hur man ska knyta någon till sig. Där beskrivsbl a ett antal salvor man kan smörja på olika delar av kroppen.De flesta av örterna som ingår i dessa salvor finnsdock inte att få tag på i Sverige, och även om man skullefå tag på dem är inte alla metoder så hälsosamma. Om enman vill göra en kvinnas vilja underdånig hans ska han t exskära små bitar av skotten på en växt som heter vajnasunchi.Sedan ska han torka dem sju gånger efter att ha doppat demi röd arsenik och svavel för att sedan blanda pulvret medhonung och smörja in sin lingam med detta.Kama Sutra innehåller 6 000 tekniker kopplade till sex och529 olika samlagsställnigar. För ett par med genomsnittligtsexliv skulle det ta ca fyra år att testa dem alla. Många avde ställningar som beskrivs är mycket komplicerade ochkräver en hel del akrobatik och styrka från utövarna. Fleraav dem har hämtat inspiration från djurvärlden. I ett kapitelbeskrivs också olika sätt att kyssas, omfamna varandraoch hur man bör låta vid olika typ av beröring. Ställningarnasom beskrivs är sådana att både mannen och kvinnan skabli tillfredsställda. Författaren menar att njutningens väsenär detsamma för kvinnor och män och poängterar vikten avkvinnans tillfredsställelse.Kama Sutra är en klassisk handbok i kärlekskonst och alltsom hör därtill. Den beskriver hur en gentleman bör levasitt liv, hur man knyter någon till sig och på bästa sätt förförhenne, hur man sedan bör agera genom hela akten samtslutligen, hur man ska förhålla sig till varandra efteråt. KamaSutra är som en handbok om livet och en raggningsskola iett.OrdlistaKama: kärlek, sinnesnjutning och den indiske kärleksguden.En av de fyra levnadsuppgifterna där syftet är det sinnliga,att man ska njuta av könet.Kama Sutra: Ledtråd i kärlek, regler för kärlek.Lingam: Mannens penisYoni: Kvinnans könsdelar.[Videotips]KAMA SUTRA - kärlekens bokText: Kajsa SjökvistDen tragiska historien om tjänarinnan Maya och prinsessanTara känns delvis som en saga. I den stämningsfullabeskrivningen om lärandet av konsten att älska utspelasäven ett avundsjukedrama mellan de båda flickorna somväxer upp tillsammans i palatset. Med tiden blir de ungakvinnor och får bland annat lektioner i frestelsens dans.Det blir alltmer uppenbart att Mayas charm har starktinflytande på män. Hon tackar nej till ett frieri från prinsessansbror som då i ett utbrott av svartsjuka uppdagaratt Taras nye make kung Raj Singh spenderade bröllopsnattenmed just Maya.Maya blir förstås avvisad från palatset, men på sinensamma vandring möter hon den kungliga skulptörenJai. Han tar henne till en skola som utbildar kurtisanermed hjälp av Kama Sutra…Filmens regissör, Mira Nair, har även gjort Salam Bombay.Kult. 2002.0319

[På spaning]Berga minnesparkText: Ólafur SteindórssonFoto: Johanna LookNej, det är inte en trädstam på bilden. Inte heller etti sten uthugget hundben. Det är en minnessten överÖstergötlands stora skaldinna Sofia Helena Isberg, sommed blomsterprakt i hårda träet täljde fädernas öden.Få kan ana att kullen med ekarna intill Tinnerbäckendöljer en hel minnespark i romantisk anda.Packa picknickkorgen - för nu är det sommar!”DEN SOM ORÄTT är hämnar sig redanhär i livet”, så lyder en av inristningarna iBerga minnespark. Ja, just det - Berga minnespark.Kult.s reportrar sökte sig ända borttill Berga, denna av Linköpings studenterbortglömda statsdel. I Berga finns nämligenett utflyktsmål med stor potential, utmärktför såväl picknicks som promenader i historiskomgivning. Berga minnespark liggerpå en kulle strax ovanför Tinnerbäcken ochär inbäddad i lummig grönska, under vilkenKult.s reportrar spenderade tiden med attupptäcka minnesmärken efter obskyra konstnäreroch i övrigt bara drömma sig bort tillen svunnen tid, något parken är högst lämpligför.Berga minnespark uppfördes i början av1900-talet. Det är en romantisk naturparkmed rötter i 1800-talet. Anton Ridderstadheter mannen som lät uppföra minnesparken;han hade en vision om att skapa ett östgötsktSkansen med minnesparken och tillhörandeslott. Det finns verkligen ett slott,även om det idag, då det är omgivet av engymnastiksal och trevåningshus, mest liknaren vilsekommen stenvilla från seklets början.Frågar man barnen som går på dagis i Berga slott råder det nog ingensom helst tvivel om att det är ett slott. I parken som ligger ett hundratalmeter bort lät A Ridderstad uppföra minnesmärken och skulpturer tillminne av offentliga personer, alla med anknytning till Östergötland.Dessa minnesmärken ligger inbäddade i lummig grönska uppe på denkulle som utgör minnesparken. Bland de personer som finns representeradei form av minnesstenar kan nämnas bl a Birger Jarl och Louis deGeer. Louis de Geer har för övrigt förärats en stor byst på parkens högstbelägna punkt. Sedan 1955 förvaltas parken av Linköpings kommun.Nå tänker du, men kostar det något? Nej, se det gör det inte. Parkenförvaltas av kommunen och är öppen för allmänheten, så några pengarbehöver de som uppskattar frisk luft inte lägga ut. Om du nu inte skullevara så mycket för att promenera, vilket tar en dryg timme, eller cykla, iknappa halvtimmen, då är du förstås tvungen att betala för bussresan. Attta sig dit på cykel eller till fots är dock Kult.s rekommendation för vägendit är inte fy skam den heller, särskilt inte nu när sommaren är här.[För övrigt]Så kommer du dit: Ta dig till Tinnerbäcken, som flyter strax förbisjukhuset, och följ den uppåt tills du kommer till en staty av”Moder Svea”. Väl där lyfter du blicken och sneglar åt vänster, såser du kullen på vilken parken är belägen.Om du föredrar bussen så tar du nr 214 (går hela vägen från Ryd)till Berga Söderleden där du kliver du av och går förbi centrumetner mot Tinnerbäcken, så ser du strax parken på vänster hand.Kult. 2002.03 21

[Utställning]Hållplats 3Tröskel I-III av Ewa Berg.”Nästa hållplats:Passagen”, säger konsthallschefChrister Fällman imikrofonen och inleder sålundautställningen ”Hållplats 3”. Nio konstnärerfrån Galleri Rostrum i Malmö har anlänt till Linköpingoch visar sina verk, skapade kring temat hållplats och medden röda färgen som gemensam utgångspunkt, under ett månadslångtdepåstopp i Konsthallen Passagen.INVIGNINGSTALAREN Carl Henrik Svenstedt, filmareoch författare, f d kulturattaché i Paris, för närvarandeprofessor vid Malmö högskola, talar om ”rites de passage”(ett begrepp hämtat från den kände antropologen Arnoldvan Gennep), riter i samband med viktiga skiften i människolivet,tillfällen då individen ömsar skinn och transformeras.Svenstedt menar att vi alltid befinner oss i sådanaövergångsfaser, människolivet karakteriseras helt enkelt avrörelse och framåtskridande. Att finna en fast hållplats i tillvaronär något mycket svårt, kanske till och med omöjligt.Svenstedt drar en parallell från de ständigt pågående omvälvningarnai människolivet till den moderna konstvärldensdito; digitala media tränger in på och förvandlar konstnärensarbetsfält, fotografier förvrängs och manipuleras,material och tekniker blandas, media och konst existeraralltmer i flytande, föränderliga och svårgripbara tillstånd.Museerna förvandlas, blir vidöppna, interaktiva och pekarpå världen utanför. Svenstedt talar om ”a stream museum”och nämner Rosseum i Malmö som exempel på framtidensutställningslokal. Människor blir lätt oroade av alla dessavåldsamma förändringar, trots att deras vardagliga tillvaro äroch alltid har varit lika flyktig och svårgripbar. Carl HenrikSvenstedts budskap är enkelt och trösterikt: ”Var trygga iförändringen, låt den komma!”Utställningen ”Hållplats 3” speglar Svenstedts beskrivningav den moderna konstvärlden. Här trängs allt från traditionelltinramade målningar till interaktiv videokonst där besökarensjälv blir synlig i konstverket. Gunilla Falck ställer utfyra verk ur serien choices; målningar där motivet förekommeri olika symbolladdade antal: sju feta kor, åtta stolar, nioeldar och takes two to tango, där en ensam sko står vid sidanav fyra par. Medan Andy Warhol målade bananer har JonÅkerlind nöjt sig med att avbilda skalen om och om igen,i skiftande uttryck och tillstånd, kanske exempel på omväx-22 Kult. 2002.03

Carl Fredrik Widéns ”vessel/farkost”.Text: Andreas HedbergFoto: Anna Hougströmoch Johanna Looklande tillstånd i bananskalets tillvaro.Ann Blomberg har fångat rörligheten och rastlösheten i sinmobildiptyk, som kan sägas representera två tillstånd i tillvaron,det suddiga och det skarpa. I Ewa Bergs 3D-målningröd kalender kan man följa människolivet som i en labyrintdär hinder och möjligheter möts längs vägen. Bertil Mårtenssonskildrar i inte bara tur tillvarons allra första hållplatsoch ifrågasätter också vår kontroll över livet; är det inte såatt vi ibland styrs av slumpen och kan det inte vara då somdet verkligt betydelsefulla sker? Födelsen hos Mårtenssonfår en parallell i Johnny Ewalds little big man där orden ”BigBang” kan representera själva universums första hållplats,det första stadiet i alltets existens.Kanske mest fascinerande på utställningen är Carl FredrikWidéns vessel/farkost. Mitt i lokalen hänger i snören en barkbåtoch en avgjuten människokropp. På golvet bredvid harkonstnären målat sjökortets tecken för förlist fartyg. Verketstre delar står som tecken för stadier på livets väg, frånbarndomen till döden, från kuvös till sarkofag, från tomhettill liv till tomhet igen. Carl Fredrik själv talar om kroppensom en transportör av tankar, som trygghet, som fängelse,som farkost och verktyg. Hans avgjutna människokropp ärtillverkad i kevlar, samma material som finns i skottsäkravästar. Kroppen är inte bara en själens farkost, den är ocksåen borg som vi skyddar oss i, eller kanske en hållplats påden eviga färden mot något annat.[För övrigt]Utställningen ”Hållplats 3” pågår på KonsthallenPassagen vid Stora Torget t o m 1 juni.Fritt inträde.Kult. 2002.03 23

[Intervju]Text: Andreas HedbergBisittare: Henrik WallheimMoneybrother påjakt efter frihetAnders Wendin alias Moneybrother är trött. Han har varit vaken två dygn non stop i sviternaefter en USA-resa. På planet från New York satt han i sju timmar och tröstade en äldreman från Texas vars fru dog i cancer för tjugo år sedan. Från Stockholm åkte han direkt tillLinköping för att spela på Herrgår’n. Utan sömn. Musiken är viktig.PÅ SCENEN ÄR tröttheten som bortblåst. Anders smakaren stund eftertänksamt på den första tonen, den inledandekyrkorgeln tonas ned och snart hoppar bandmedlemmarnafram och tillbaka i det mest berusande tokös mankan tänka sig. Viktor på trombon har mer scennärvaro änminst ett dussin Ricky Martin. Anders tappar hatten redani första låten och kvider lidelsefullt i mikrofonen. Fler låtarföljer, intensiteten stegras; bandet exploderar i den totalauttrycket. Anders ber om ursäkt för övermåttet av känsla.Falsettsången dryper av soul. Viktor och Gustav i blåssektionenblåser sig andlösa och körar så Rafaels barnaänglargråter. Anders berömmer ljudteknikern. Han har kul, spelningenär bra och den fåtaliga publiken entusiastisk. Det varvärt de 48 timmarna.Kult.s utsända hälsar på i logen innan konserten. Musikernadricker öl och för en livlig diskussion om den skiva medamerikanska Lambchop som snurrar i bakgrunden. Medanvi väntar på att Anders skall komma hinner vi prata medbandet. Henrik (Svensson), Gustav (Bendt), Viktor (Brobacke),Patrick (Andersson) och Indiana är överens om attde inte kan uttala sig om vad Anders själv tycker och tänker.”Han är Moneybrother, det är han som har idéerna ochväljer de musiker som passar honom”, säger Viktor. Deflesta av bandmedlemmarna spelar eller har spelat i andramer kända musikgrupper. Gustav och Henrik (trombonresp. saxofon) spelade med Anders i det numera sorgligtavsomnade soulskapunkbandet Monster och Viktor är dessutomen av frontfigurerna i Stockholmsbandet Chihuahua.24 Kult. 2002.03

”Anders berättar om förhållandet mellan punk och soul. Han föredraratt bara tala om ’musik’ och ser en röd tråd genom allt han gjort sommusiker, från skapunken i Monster till den starkt soulinfluerade musikeni Moneybrother.”Henrik trummar inte bara för Moneybrother utan också iDoktor Kosmos och Fint Tillsammans.Alla verkar de nöjda med att vara ”bandet bakom” frontfiguren.”Det är råskönt att bara spela, att slippa ta ansvar”,säger Henrik. Ändå ser de sig inte som obetydliga kompmusiker;de kommer med idéer och fungerar dessutom,åtminstone enligt Viktor, som påminnelse om Moneybrotherspunkiga förflutna. Steget från punk till soul är inteså långt som man kan tro, det är bandmedlemmarna överensom. Gemensamt för de båda genrerna är enligt Gustavprecis det som är styrkan i all bra musik: smärtan, sårbarheten,känslan att slå ur underläge, känslor som finns hos vitastockholmsgrabbar precis som hos New Yorks afroamerikanskatrasproletariat.”Ett band är som en stor rund sten”När Anders kommer flyttar vi in i Herrgår’ns snickeriverkstad.Moneybrother vill vara ett ensamt ansikte utåt. Blandsnickarskrotet finns tre stolar. En radio står på och rapporterarhögljutt från fotbollsmatchen mellan Hammarby ochAIK. Anders berättar om hur det känns att vara soloartistmed kompmusiker när man länge spelat i band. ”Ett bandär som en stor rund sten”, tycker han; ”någon knuffarigång stenen men när den väl rullar är det otroligt svårtatt stoppa den eller att bara ändra riktningen lite grann.”Det var till stor del därför han valde att börja spela undernamnet Moneybrother. Bandet Monster funkade inte socialtoch som låtskrivare hade Anders aldrig full kontroll. Dethar han nu. Han bestämmer rubbet, till och med vilka somskall vara med i bandet. Med en ensam vilja tar besluten inteså mycket tid från den kreativa processen och Anders fårmer tid åt sitt jobb som producent på riksteatern, där hanjobbar med uppsättningar för ungdomar och unga vuxna.Även Anders berättar om förhållandet mellan punk ochsoul. Han föredrar att bara tala om ”musik” och ser en rödtråd genom allt han gjort som musiker, från skapunken iMonster till den starkt soulinfluerade musiken i Moneybrother.Det finns gemensamma influenser, som t ex The Clashoch Dexy’s Midnight Runners, som också de hade rötternai punkrocken. Anders menar dessutom att han, även omhan har haft olika inriktningar som låtskrivare och musiker,alltid har velat fylla sin musik med ”soul”. Med Moneybrotherhandlar det mer om att ha soul, d v s själ, än att spelasoul och vara soul.Att försöka ta sig ur ramarnaAnders håller med om att den svarta musiken, t ex soulen,har fått ett stort genomslag under det senaste decenniet.Det svarta har blivit trendigt och även vita stockholmsgrabbarförsöker se ut och låta som om de hör hemma i afroamerikanernasslumkvarter. Anders är inte förvånad. Hankommer ju direkt från New York där han sett de tuffa svartagängen på gatorna. ”Dom klär sig på ett speciellt sätt ochdom pratar slang så det är omöjligt att förstå vad de säger,klart folk tycker dom är coola!”, säger han och pausar mitti en mening för att lyssna på radion där det meddelas attfavoritlaget Hammarby just reducerat till 1-2 i matchen motAIK. Själv har han alltid varit fascinerad av ”det där andra”.Han kommer från Dalarna men har alltid gillat fotboll merän hockey. Han flyttade söderut till Stockholm. Precis somatt spela svart musik var det ett sätt att ”söka vad man inteär själv”, att försöka ta sig ur ramarna.En liknande tanke ligger också bakom namnet Moneybrother.Det är bara en lek med ord egentligen, men ändå enviktig del av det musikaliska projektet. Det hade varit enbegränsade faktor att kalla sig Anders Wendin. Med ettsådant namn blir man stämplad som en individ, en vit,svensk man. Anders jämför med Manu Chao, världsmusikernsom ingen kan få grepp om och som alltid flyter uralla formar. ”Han är som en sagofigur, han blandar allt ochingen vet precis vem han är, hans namn är främmande föralla, han passar inte i några fack.” Moneybrother vill varalika fri och obunden.Material färdigt till albumAnders första ep under namnet Moneybrother släpptes tidigarei våras på nya bolaget Starep. Den var hejdlöst dyr attspela in, Anders tog in extramusiker hela tiden, och trotsatt skivan sålt ovanligt bra och fått mycket uppmärksamhetär det oklart om bolaget kan fortsätta sin verksamhet. Påfrågan om han har något album på gång svarar Anders attett album ”alltid är grejen” och att han redan har materia-Kult. 2002.03 2513

”’Jari [Haapalainen] skulleegentligen bara vara tekniker’,berättar Anders, ’men han hadeåsikter om det mesta och närhan hade påpekat allt det därtyckte vi att han lika gärnakunde producera plattan’. Ochdet gjorde han.”let färdigt. Just nu förhandlar han med olika skivbolag omsaken men någon inspelning är ännu inte planerad.Jari Haapalainen producentProducent för ep:n Thunder in my heart var Jari Haapalainen,framför allt känd som gitarrist i norrländska The Bear Quartet,men också en mångsysslare som verkar bland kulissernabakom ofattbart många svenska band. ”Jari skulle egentligenbara vara tekniker”, berättar Anders, ”men han hadeåsikter om det mesta och när han hade påpekat allt det därtyckte vi att han lika gärna kunde producera plattan”. Ochdet gjorde han. ”Jari har alltid rätt”, menar Anders, somalltid gillat The Bear Quartet, ”han är besatt av musik ochskulle aldrig drömma om att jobba med något som han integillar själv”. Liksom Manu Chao flyter Jari fritt, utan attfastna i några förbeställda ramar. ”Han bor ute i skogen,helt ensam med sin flickvän”, berättar Anders, ungefär somom han talade om ett sagoväsen. Moneybrother vill ocksåvara fri, som ensam herre över sin ”konstform”, gäckandealla förståsigpåare med deras linjaler och kartotek.[För övrigt]Hammarby kvitterade och matchen slutade 2-2.Lyssna på:Moneybrother: Thunder in my heart (2002)Monster: A brief history of Monster (1998), Gone gonegone/A bash dem (1999)Kult.sNOVELLTÄVLINGSISTA INLÄMNING:10/6Läs mer påwww.stuff.liu.se/sekel/kult26Kult. 2002.03

Kalle i svängens friarbrevÄlskling du är som en åsnaenvis och tvärändå önskar jag att du vore härhos mig i RåsnaJag är som en vargmen du är som en magikermin själ är kargmen du formar den som leran formas av en keramikerDu är som älvan i dimmanflyktig som en fjäder i vindensen är timmandå du flyr som hindenSnälla kom - mitt hjärta söker dighör du inte skallgångskedjansom skramlar i mitt bröstsom den naive trumslagarensom trummar på utan vetskap om krigets verkliga ansikteSnälla försök att förstå - jag behöver digkänner du aldrig min innerliga bedjanendast du kan ge mig tröstnär jag känner mig degig som sockerkaksbagarensom i ugnsluckan speglar sitt russinansikteKom men minnsatt risken finnsatt fjärilens vingar brännssom det vita lakanet under ett bortglömt strykjärnatt det kännsnär du väcks av insiktens vitglödgade brännjärnatt rädslan aldrig släppersom instinkten i mitt blodden på nervtrådarna knäppersom en osynlig harpspelare inuti dig stodDet enda du vetär att jag har bevarat en hemlighetsom hunden du anförtror dig åtatt jag torkatoch tröstatsom pälsen som suger upp din gråtskorjag antar att han fyller mina skorjag antar att hans fötter spränger sömmarnajag antar att du ser pånär resterna av det som var jagfallertätt som snöi det sura regnetSuttungPoesiSkicka din dikt tillkult@sekel.stuff.liu.sesonett till sommarsolenO sommarsol, du högsta himladrottning,din mjölk så skär båd’ dag och afton fyllertill bräddarna med färgespelsidyller,och dygnet runt bemästrar svärtans brottning.Med levande fotonkultur all skottningoch halka man stått ut i vinterns myllerav ok ur minnet flyr, då du förgyllervar själ som blivit grå av köldbespottning.Ett ystert liv är grädden på det hela.Dess danser går i allt från mull till sky.Ja, tack för pigga maskar, träd och duver!Om blott du fler säsonger ville delamed dina dyrkare på Sveas hy,du brunbens-, grillarkvälls- och ljuvbadsjuver..!Du förstår nog poängenhälsningar från Kalle i SvängenLena Peterssonskär = ren, obefläckadAnders Lavas/SuttungKult. 2002.0327

28 Kult. 2002.03