Läs också vårt porträtt av Susanna Alakoski från ... - Dagens Arbete

Nu vågar hon skrivaSusanna Alakoski fickinte springa ärevarv närhon vann Augustprisetför boken Svinalängorna.Fast hon ville. I ställetåkte hon på författarturnégenom Sverige. DagensArbete var med närklassresenären fickoväntat sällskap.Text: ANNA TIBERG Foto: HANS GEDDAMen att du hittade en sån massafyllon.”Jag kan inte låta bli att hoppatill. Undra. Hur hamnade SusannaAlakoski här? I baksätet på enbil med Anders Borgs mamma. Anders Borgni vet, finansministern, han med hästsvans.Han som var med om att försämra a-kassan,sjukförsäkringen, införa jobbavdraget, alltsom han sa för att: ”minska utanförskapet”.Hur kommer det sig att den som satte honomtill världen säger om Susannas bok:”Men att du hittade en sån massa fyllon.””Ehe, ja, det var inte så svårt. Till nästa bokhar jag hittat sjutton kvinnor som fått på käften.Det var inte heller svårt, ska jag säga.””Jaså. Ingen har då någonsin slagit mig påkäften”, säger Anders Borgs mamma överseende.”Den som gjorde det skulle få en stekpannai huvudet.”Bilen känns med ens lite trång. Kanske verkardet roligt att föreställa sig finansministernsmor gå till anfall med buller och teflon.Men det är det inte.”De här kvinnorna har försökt försvara sig,tro mig”, säger Susanna.Den vänliga bibliotekarien Marita Hjärpesom kör bilen harklar sig försiktigt och försökerdirigera om samtalet.”Du har ju jobbat som socionom också”, sägerhon mjukt till Susanna. ”Så du måste hasett mycket av samhällets baksida …””Ja, gud ja.””Vi andra i den här bilen, vi har aldrig settsamhällets baksida. Den enda baksida vi harsett är väl bibliotekets”, kommenterar GudrunBorg rappt.Susanna säger inget mer. Kanske undrarhon förvirrat som jag. Hur i herrans namnkan Gudrun Borg veta det?48 dagens arbete nr 9 september 2007

om misshandelnOrdet fest hade börjat ringa i mina öron påett speciellt sätt. Överallt hade vuxna människorfest. De tittade in hos varandra. De hadevägarna förbi. Det behövs ett avbrott i dentrista vardagen sa de. Lite kul måste man juha. Och de råkade ha en flaska med sig. Ellertvå. Hemma hos oss varade festerna i långaoavbrutna perioder. Min mamma och pappavar periodare.Susanna läser för minst åttionde gångenhögt ur Svinalängorna, denna gång för ettsjuttiotal kvinnor och tre män på stadsbiblioteketi Norrköping.Hon börjar bli sönderrest. Vrålförkyld.Ändå är rösten sorgset närvarande ochdarrande försiktig. Som om orden var heltnya.Hon säger till publiken att hon för längesedan skickade Virginia Woolfs essä Ett egetrum till alla sina vänner och skrev ”om inte»Till nästa bok har jaghittat sjutton kvinnorsom fått på käften. Detvar inte heller svårt,ska jag säga.«ni också läser den kommer vi inte att kunnavara vänner längre”, men inte har vågat frågaalla om de läst, för hon vill så gärna ha sinavänner kvar.”Jag lärde mig från Virginia Woolf att kvinnorbehöver två saker för att kunna skriva.Tillräckligt med pengar, och ett eget rum.””Vad sa hon att boken hette?” väser denlilla damen bredvid i mitt öra och förbannartyst att den hörapparat hon provat ut inteblir färdig förrän om tre veckor.Det var Karin som sa det till mig när honbadade skumbad. Det var sista gången Åseoch jag satt med henne vid badkaret, vi hadeblivit för gamla för det nu.– Din pappa är periodare Leena.Hon dök ner under skumbadet och dök uppigen.– Vad är periodare för något?– Det är någon som dricker i flera veckor.– Är det som en slaktare eller snickare då?– Nä inte precis …Någon i publiken gråter tyst. Det händer ibland.En gång grät en äldre man så mycket atthan fick ledas ut. Det var när Susanna berättadeom Leenas pappa som slår mamma ochibland också Leena när han dricker. Mammafår så mycket stryk så att Leena tror att honska dö. När hon sa att Leena älskar sin pappa,då kunde mannen inte sluta gråta.Det svarta rum där vi sitter har snabbt fylltsdagens arbete nr 9 september 2007 49ª

ªupp. Flera av de samlade pratar finska. SomSusannas föräldrar har de invandrat. Mångahejade glatt vid inträdet, vinkade förvånat,”nä men, du!”, medan Susanna skyndaderunt och fixade tekniken. Var hastig, energisk,effektiv.När hon klev upp på scenen slogs livlighetenav. Hon blev varlig och stilla. Nu står honsom en lång och vacker stjärna i svartvitt motfilmduken längst bak. I vitrandig tröja, svartjacka och smala jeans. Med mörka hårslingori ljusa ansiktet. Utlämnad. Ensam. Mjuk.Särskilt när hon läser så att den lilla tantenandäktigt grabbar tag i båda öronen.Jag tystnade. Jävla Karin. Men äntligen.Ett namn för det jag så väl kände till men intevisste vad jag skulle kalla.Periodare.Jag smakade på ordet i munnen.Inte så illa.Och bättre än mördare i alla fall.Det är ett år sedan Susanna tryckte förstaexemplaret av Svinalängorna mot sitt ansikte.Blundade i de släta sidorna och luktade. Hennesverk. Hennes lycka. Äntligen.När samtalet kom, att boken var nomineradtill Augustpriset, skrek hon rakt ut och tappademobilen i toaletten: ”Jag vill inte ha det!””Jag tyckte jag var så himla glad redan.Hade fått ge ut boken, vara med i radio, fåtten massa jobb”, berättar hon för samlingen iNorrköping.Ändå tog Susanna hem segern, det prestigefullapriset som ingen debutant tidigare vunnit.”Jag var avundsjuk på idrottarna som närde tar SM-guld får springa ett ärevarv. Jagville också det, men så gör man inte i Berwaldhallen.Jag har varit glad så himla längenu. Vissa blir deprimerade av att vinna pris,men det blir inte jag.”Publiken ställer frågor efter framträdandet.Susanna svarar glatt. Men när någon vill vetahur mycket ur Svinalängorna som är självupplevt,då börjar hon att mumla.Senare försöker hon förklara varför hon”har blivit tyst”. Hon menar inte tyst i allmänhet.I allmänhet har hon i själva verket svårtatt vara tyst.Hon är inte som den lilla tanten som tillslut förtvivlat lossnar: ”Snälla! Kan du pratalite högre?!” Som efteråt är så arg på sig själv:”Här sitter man och klämmer och klämmer,ska jag inte säga till! Typiskt va? Jag borde hasagt till tidigare.”Susanna blir i stället som på resan till Londonför några veckor sedan, irriterad ochkrävde ett skriftligt svar från någon ansvarigpå Madame Tussauds vaxkabinett. ”Varför fårbara manliga idrottsstjärnor bli vaxdockor,va? Ska alla flickor identifiera sig med JuliaRoberts?”Eller som förra sommaren, när hon var påstranden i Ystad och kände en dask i rumpan.Hon trodde först att den kom från ett barn,men när hon vänligt vände sig stod där enkarl. ”Jag blev skitarg. Vad håller du på med?!’Öh, Va?’ Du slog mig i röven!”Mannens fru trippade fram: ”Det var välingenting!” ”Det var det väl, det är förnedrande.””Men du stod i vägen!” ”Han kundeväl ha bett mig att flytta på mig?”Diskussionen blev lång och slutade med attSusanna daskade frun i hennes rumpa. Frunflög i luften och Susanna ropade ilsket: ”Detvar väl ingenting!” och sedan ”Slå din egenfru i fortsättningen!” när paret lommade iväg.Snarare tyst när hon tyckte att arbetskamraternapå socialkontoret gnällde över lönennär de egentligen var rika och kunde ringakompisar på arbetstid. Blev sura när honville prata om dem som hade det lite sämre.Varför det var så mycket av jargongen på universitetethon inte förstod. Varför hon blevledsen när hon lärde känna föraktet, kommentarernaom ”folk som åker finlandsfärja”,”äter äckligt fläskkött”, ”åker billig charter”,”sjunger karaoke”. När det är hennes vännersom är folk. Äter fläskkött, åker finlandsfärjaoch charter (om de har råd). Ledsen för atthon senast i går var inne hos sina filippinskagrannar och sjöng Madonnas ”Don’t cry for»Varför skäms manöver att få stryk,varför skäms man överatt bli våldtagen …?«me Argentinaaa!” för full hals i deras ”MagicMic”, (”fantastiskt, 2 000 låtar i ett litetchip!”). Hon var inget vidare bra, men vadå,det var jättekul.Varför alla runt bordet stirrade på Susannastallrik och Susanna stirrade på osten.Bitar av den som låg där och var fel. Varförman är sexton år och äter julbord för förstagången, och inte vet att man börjar med sill.Hur fanken ska man veta att man börjar medsill? Att den förbannade osten, den ska manavsluta med.”Ja, varför skäms man över att vara fattig?”Susanna undrar allvarligt på en restaurangmed hamnutsikt i Gustavsberg en månad efterresan till Norrköping.”Varför skäms man över att få stryk, varförskäms man över att bli våldtagen, varförskäms man över att ha en pappa som super,varför skäms man över att ha en mamma somsuper? Det kan man verkligen fråga sig.”Restaurangen är nästan tom och Susannasmobil har börjat sms-pipa frenetiskt.Hon himlar lite nervöst: ”Hm. Det är nogför att Babel är slut.”Susanna AlakoskiÅlder: 45 år.Yrke: Författare som vann Augustprisetför sin debutbok Svinalängorna. Medverkaroch är redaktör för antologierna Talaom klass och Lyckliga slut (Ordfront).Bor: I parhus i Gustavsberg söder omStockholm.Familj: Man och barnen Jaana-Kristiina,Nilas och Runa, 15, 14 och 9 år gamla.Bakgrund: Uppväxt i Vasa och Ystad.Färdigutbildad socionom vid 23 års ålder.Lärde känna Gudrun Schyman 1985, dehade tjänst på samma socialkontor. VarSchymans pressekreterare mellan 1995och 2003.Gick skrivarlinjen på Skurups folkhögskolai Skåne 1988.50 dagens arbete nr 9 september 2007

Bokprogrammet i Sveriges Television harsänt en lång studiointervju. Susanna sneglarmot telefonen, men låter bli att titta.I stället berättar hon om skammen underen balettlektion och att hon aldrig gick ditigen. Alla andra hade balettdräkt. Att inte haråd med balettdräkt när alla andra har skiljerut.Och att mamma och pappa inte hade bil,inte körkort. Hon lekte på gården med andrasom inte kunde åka någonstans. Hoppadetvist. Kastade kula. Gjorde om cyklar»I dag kan jag se vaddet kostar att inteta hand om folk. Jagskulle ha blivit en branationalekonom.«till hästar. De hade jättekul. Men ändå, eftersommarlovet när alla frågade ”var man hadevarit på semestern”, då blev hon så där tyst.Telefonen fortsätter att pipa och till slutfipplar hon kvickt fram de små meddelandenaoch får blank blick. Vännerna, systern.De har sett och tycker att hon är ”fin”, ”kära”och ”så bra”, ”särskilt om städning”.Programledaren hade sagt att han aldrigläst en bok där städningen var så detaljeratbeskriven som i Svinalängorna. Hon hadesvarat vackert att det handlar om kärlek. Närstäderna smyckas till påsk och jul, när hemmenskrubbas och rensas.”Det är någon som utför de här kärlekshandlingarnasom handlar om att hålla sigren. Känna sig bra. Göra det fint runt omkringsig. Jag blir arg på att man ofta talar såförklenande om något som jag tycker är såfint och som ofta utförs av kvinnor.”Susannas mamma städade, bland annat.Pappa svarvade och svetsade. Hon växte uppi det lilla miljonprogramsområde som hetteFridhem i Ystad, men som en tjänsteman påkommunen kallade för Svinalängorna. Ochsyokonsulenten trodde inte att en sådan dotterkunde läsa vidare. Han skickade iväg hennetill kortast möjliga gymnasieutbildning.Hon hoppade av och flyttade till Göteborg.”Jag gick Komvux sen. Visste ingenting omhögskolan. Men sista sökdagen frågade enklasskamrat där om inte jag skulle söka, hanhade en blankett över. Jag fyllde i den och såblev jag socionom.”Hon vill vrida nacken av dessa syokonsulenter,säger hon. I dag skulle hon ha blivitnationalekonom. Ser trasiga människoröverallt, och de sjunker in genom huden,fastnar i hjärtat. Hon blir förbannad. Våndasoch lider.”Jag skäms över att bo i ett samhälle som inteförmår omfamna alla människor. I dag kan ªdagens arbete nr 9 september 2007 51

ª»Jag har haft någonsorts okunnighet omvad som är möjligtoch omöjligt. «jag se vad det kostar att inte ta hand om folk.Jag skulle ha blivit en bra nationalekonom.”Liknande yrken var lika fjärran som månenför familjen i Ystad, och författarna bodde ien annan galax.I stället för att grunna över det omöjligasamlade hon på ord, skrev tjocka brev tillkompisar och besvarade dem själv om deinte skrev tillbaka. Lyssnade till berättelsernai mammas finska sånger men undvek bibliotek.De var för fina för henne, tyckte hon.Och sedan, när hon vågade sig dit i tonåren,när hon i hemlighet började drömma,ville hon inte läsa det som kallas arbetarlitteratur.Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd,som Svinalängorna har jämförts med, tycktehon var ”jättedålig”.”Ja, det är som ett skämt!” Susanna garvarhögt och viker kroppen.”Ja, för nu tycker du väl om den”, säger jagoch ångrar att jag skrattade till.”Ja nu. Men då ville jag inte läsa om sånt jagkände igen. Jag ville få flykt och fantasi.”Trots allt tog hon körkort, läste på högskolan.Var först i familjen med allt.Och hon blev författare.”Ja. Jo. Jag har nog inte alltid fattat hur svårtdet är. Jag har haft någon sorts okunnighetom vad som är möjligt och omöjligt. Jag harsökt, planlöst.”Lika planlöst som de vingliga humlornavid hamnarbetarnas grillbord kanske. De vilämnade för några timmar sedan. Drottningarna,som nyligen vaknat upp ur vintersömneni en jordig håla. Sträckt på sina smalaben och luddiga kroppar. Brett ut vingarna,lyft mot skyn och flugit. Fast de i själva verketinte kan.Inte ens tyngdlagen hindrar de där virrigahårbollarna att finna sina blomster, tänktejag i ett filosofiskt anfall vid det runda bordetSusanna om …ª Fotboll: ”Min gamla granne var fotbollstränareför Djurgården. Sedan dess är jag Djurgårdare.Annars håller jag på Malmö FF.”ª Sin okända talang: ”Jag kan dansa magdans.Gick en kurs alldeles nyligen.”ª Gudrun Schyman: ”Att ha varit bredvid ensån människa en gång i sitt liv, det kan manleva på hela sitt liv. Hon är så modig, intelligent,rolig. Det räcker för hela livet, de åtta åren medGudrun.”Glädjen var stor när Susanna Alakoski tog emot Augustpriset för boken Svinalängorna påBerwaldhallen i Stockholm 2006.Foto: SCANPIXdär vi satt. Hos hamnarbetarna i Stockholmsfrihamn hände nämligen något magiskt. Någotmärkligt och fantastiskt.Tjugo grova karlar lyssnade till Susannamed stolarna i ring. Sista fackmötet firadessom vanligt med författarbesök. Grillkorv,potatissallad och dricka. Uppknäppta skjortkragar,ryggdunk och skratt.När hon pratat klart hämtade alla mat ochslog sig ner.Och det var då det hände. Susanna förvandlades.Blev något annat, något svårt att beskriva.En elegant och ivrig vampyr, kanske.Hur gjorde hon? Började med ett litetskånskt ”jaha”, kastade högt ut en snabbfråga, högg tag i svaret och sög fram den enalivstråden efter den andra. Blicken skimrade.Ansiktet lyste. Alla ville svara.Varenda själ runt bordet kunde vända utoch in på sig själv bland öl och papptallrikar.Böcker åkte fram, bilder och anekdoter.ª Alkohol: ”Har inga problem för egen del, jagkan dricka normalt. Men jag tycker inte om attvara full och inte att vara bakfull, har inte rådmed det. Och jag trivs inte bland fulla människor.Tror att väldigt många dricker för att de harångest. Alkohol mot ångest är väldigt effektivt.”ª Att resa: ”Jag reser aldrig med karta. Jagvill inte veta var jag hamnar, för då händer intedet oväntade. Jag vet knappt till vilken världsdeljag ska när jag köper en biljett. Inte förränefteråt läser jag på.”Öknamn som ”Synålen”, ”Stoppa jobbet”(skyddsombud så klart), ”Livet och Döden”,och alla deras ursprung. Den ena historien efterden andra ramlade ner i Susannas knä ochhon undrade upprört hur hon ska hinna skrivaalla böcker. Blocket med svarta galonpärmaråkte upp, anteckningar togs, titlar markerades,uppslag identifierades. Pensionärenvid namn Bengt Örsell gav till slut bort denfina boken Gubbar, den om hamnarbetarna,och som inte går att få tag på längre. Susannakved ”nej!”, visste sedan inte hur hon skullekunna tacka och ryckte upp en Svinalängornaur kappsäcken för att få ge något tillbaka.Jo, Susanna förvandlades vid hamnarbetarnasbord.Hon blev till en urstark magnet i en malmrikgruva, en svällande glaskula vid mästarensblåsrör, en ... kalla det vad du vill. Enförföriskt glittrande smaragd som sög tillsig både människorna och allt de hade att berätta.Med en sådan förmåga, med ett sådantbehov? Alla hundratals historier som liggeroch skvalpar i Susannas huvud. Någonstansmåste de väl komma ut.”Vid det här laget har ni kanske hört om hurjag satt och skrev på kvitton och lappar påbussen till och från jobbet”, sa Susanna månadentidigare i Norrköping. Hon berättadeatt när hon skadade ryggen och blev sjukskriven,och sedan fick ett friår, då var barnen pådagis och hon fick det som hon lärt sig av VirginiaWoolf. Tillräckligt med pengar, och etteget rum att sätta ihop boken i.52 dagens arbete nr 9 september 2007

För den lomhörda lilla tanten berättadehon allt detta, för finskorna, för henne somgrät. Och så för Anders Borgs mamma.Finansministerns mor är den av alla lyssnandemänniskor i publiken som följer medoss i bilen. Hon ska åt samma håll. Vi får allatre skjuts av den snälla bibliotekarien till tågstationen.Vaggar grunnande bredvid varandramedan arbetarstadens huslängor sveperförbi utanför fönstren.Susanna undrar inte som jag hur GudrunBorg tror sig veta vilka som har sett samhälletsskuggsida. I stället tänker hon att det interäcker med en stekpanna.Han tycker att jag behöver några sparkarockså. I ansiktet. Så han satsar och sparkarmig rakt i ansiktet. Många gånger. Syndatt han tagit av sig bootsen och tagit på sigSångstjärnans träskor. Jag skyddar mig sågott jag kan med händerna. Den ena sparkenvet var den tar. Den tar så att käkbenet går av.Sedan går Leo därifrån, mot stora vägen ochbilarna. /---/Det är slut sa jag nästa gång jag träffadehonom. Då började han gråta. Och då börjadejag tycka synd om honom. Fast jag aldrig enshade varit kär i honom. Tvivla. Tveka. Men dåhörde jag mammas röst i huvudet: Om du fåren man som slår, lämna honom. Du behöverinte göra som jag har gjort.En av de sjutton kvinnorna, de som fått påkäften i den nya boken, är hon själv. Hon harskrivit om Susanna den här gången, trots attdet är svårt. Hon är inte alls säker på att honvill prata om sin text när antologin kommerut i september. Kanske blir hon tyst.Och fyllona var inte svåra att hitta. Kvinnoroch äppelträd. Ärrade kroppar, supande,misshandel och fattigdom. Allt det där kändeSusanna redan till.Även om Svinalängorna handlar om tre heltandra flickor handlar den om henne. Honönskar att Gudrun Borg hade försökt närmasig detta på ett mindre taffligt sätt. Hon undrarvarför det ska vara så svårt att tala om. Atthon trots en ”skitlång klassresa” har lyckatsbli författare.Att det var samma resa som gjorde att honhamnade här. I baksätet på en bil med finansministernsmamma.■Vinn!Vi lottar ut tre styckenbokpaket med SusannaAlakoskis böcker. Skickanamn och adress till DagensArbete, 105 52 Stockholm.Eller e-posta till red@da.se.Märk brevet ”Alakoski”. Senastden 24 september vill vi ha ditt svar.krönikör Gerda AnttiPå räckena på bron över ån i Norrköping,där har stadsträdgårdsmästarna satt upplånga rader av blomlådor fyllda medblomster, och det gör promenaden överbron till en glädje. Allting som är vackertgör en glad, och här, att det är staden sombjuder stadens invånare på detta, faktisktatt den känns extra rolig och uppskattande,även för mig som är på besök. Engladare människa gör en snällare människa,och alldeles säkert har jag mitt leendekvar i ansiktet en lång bit oppåt gatan.Men nu, varje dag får trädgårdsmästarnagå till bron med nya blommor efterdem som rivits upp under natten, snarthar de inga ersättningsblommor kvar.Det står i Östgöta-Corren om detta, ochfyra studerande ungdomar och en pensionärhar intervjuats om vad de tyckerom det.Tre av ungdomarna säger att det är”onödigt” att riva opp blommor, denfjärde säger att det är gulligt om man gördet för att ge bort blommorna, och pensionärentycker det är gräsligt att man villförstöra.Och jag begrep mig inte på ordet ”onödigt”i sammanhanget? Om någon klappartill en annan för att denne sagt någotdumt kan jag förstå om man säger att detvar ”onödigt” att bry sig om det. Men attdet är ”onödigt” att stjäla blommor?Det får mig till att, som vanligt, funderaöver ord. Inga småsaker. Det är orden sombygger livet, ordning och oordning, krigoch fred.Ett ord som det inte är vanligt att manhör, det är ordet hat. Ett så starkt ord attdet nästan skrämmer. Om man hatar, vetman då vad man gör, är man inte näraatt tappa besinningen? Men de senastedagarna har det skrivits mycket om ”hatbrott”.En muslimsk helbeslöjad kvinna i» Ett så starkt ord att detnästan skrämmer. Om manhatar, vet man då vad mangör, är man inte nära atttappa besinningen?«Måste man älska allt?Sverige berättar att en man frågade henne:ursäkta, är du terrorist, alla muslimerär likadana? Och hon säger att hon intepolisanmälde honom, men att nästa gångska hon göra det.Jag börjar tycka att de har blivit välfrökenaktigt överkänsliga, muslimernai Sverige. Många flyr hit, inte sällan avpolitiskt-religiösa skäl, flyr till ett som devet, icke-muslimskt land. Men Sverige har,av hänsyn till muslimska öron, övervägtatt och i en del fall gjort det, slopat psalmsångoch skolavslutningar i kyrkan. Vadjag frågar mig är om jag, för denna dumhetsskull, i stället måste älska deras religion,med allt vad den också innehållerav, som vi vet, könsstympning, barnäktenskap,fatwor, hedersmord, kvinnoförtryck,och, just terrorism som vi dagligen läserom. De senaste bombfynden i London.Ingen tror att det är Frälsningsarmén somär ute igen. Tyvärr så tror vi att det ofta ärmuslimer, islamister. Desamma som pånytt nu vill mörda Rushdie, för att hanblivit adlad.Hata och hatbrott? Finns det inget mellanhata och älska? Kan inte muslimernatänka sig att svenskarna, de hatar inte oss,så många som får flytta hit, men kan viverkligen begära att de ska älska allt detsom vi älskar?Eller blir jag en ”gärningsman” för attjag inte älskar allt?”Vid närmare påseende visar det sigatt varje stark yttre maktutveckling, denmå vara politisk eller religiös, slår en stormängd människor med dumhet.” Sagt avDietrich Bonhoeffer.Gerda Antti är författare.Synpunkter på krönikan? Skriv och berätta:Dagens Arbete, 105 52 Stockholm. e-post: red@da.sedagens arbete nr 9 september 2007 53