Stora Karlsö - Södertörns högskola

STORA KARLSÖUNDERSÖKNINGARNA 2009Seminariegrävningar 2009Under perioden 23-31 maj 2009 utfördearkeologistudenter och lärare vid SödertörnsHögskola en arkeologisk delundersökningav strandområdet söder om fornlämning nr217, Norderhamn, och provborrningar igrottorna RAÄ RAÄ 206, 207, 208, 215samt Jungfruhålet på Stora Karlsö, Ekstasocken. Undersökningen utfördes som enseminariegrävning knuten till det avÖstersjöstiftelsen finansierade projektet”Arkeologiska spår” vid Södertörns högskola.Medverkande vid 2009 års undersökningarvar från Södertörns högskoladocent Kerstin Cassel, fil dr Björn Nilsson,fil dr Hans Bolin, samt docent Per Lagerås,Riksantikvarieämbetet UV Syd.Undersökningen utfördes i form av enseminariegrävning som syftade till att kompletteraundersökningar gjorda i Norderhamnområdetpå 1970- och 80-talen, samtatt genom provborrningar i grottor få enuppfattning om eventuella spår av mänskligaktivitet.Denna rapport fungerar framför allt somen grundläggande rapportering och tekniskredovisning av resultaten från seminariegrävningen.Under 2010 planeras ytterligarekompletterande undersökningar, och desamlade resultaten kommer att publicerasinom projektet ”Arkeologiska spår”, sompågår till och med 2011. Den osteologiskaanalysen (bilaga 1) är gjord av Carola Liebe-Harkort, Osteoarkeologiska forskningslaboratorietvid Stockholms universitet.Tidigare undersökningar i områdetArkeologin på Stora Karlsö har främst varitkänd genom grottan Stora Förvar, somundersöktes under åren 1888-1993. Undersökningarnagenererade ett mycket stortfyndmaterial som till delar är obearbetat änidag. En sammanställning publicerades dock50 år efter grävningarna av Hanna Rydh iGrottan Stora Förvar på Stora Karlsö(Schnittger & Rydh 1940). I samband medundersökningarna i Stora Förvar inspekteradesockså andra grottor, och flera avgrottorna väster om Norderhamn, liksomJungfruhålet öster om Stora Förvar, anses hakulturlager från stenålder. I Fornlämningsregistretär de först nämnda grottorna registreradesom ”stenåldersboplats (?)” (RAÄ206, 207, 208, 215), under det att Jungfruhåletinte finns med i registret. Vi har såledesfunnit det angeläget att med moderna och imöjligaste mån ickeförstörande metoder klargörahuruvida lämningar efter mänskligaktivitet verkligen finns i grottorna. Eftersomlämningarna från Stora Förvar i de flestasammanhang beskrivs som en gropkeramiskboplats, trots att en av dess kvalitéer är detväldiga tidsdjupet som spänner från mesolitisktill historisk tid, är spår av senare tideri grottorna av särskilt intresse.I Norderhamnsområdet finns flera spännandeoch svårtolkade lämningar, och tidigareundersökningar som gjorts här pekar iolika riktningar. Under slutet av 1800-taletvar det gravarna som tilldrog sig det storaintresset och Fredrik Nordin undersökte alladå kända gravar 1890 (opublicerad rapporti ATA). I slutet på 1920-talet kompletteradeHanna Rydh dessa undersökning och gjordeäven en mindre undersökning i det som idagär registrerat som båtlänningar i Fornminnesregistret(RAÄ 218). Eftersom hon blandannat fann mänskliga skelett, järnkniv, pärla,båtnitar och djurben tolkar Rydh de ovalaförsänkningarna som båtgravar (1931).Senare har man dock avfärdat denna tolkningoch idag är de som sagt registrerade sombåtlänningar. Frågan kvarstår dock hur deförhistoriska artefakterna och skelettmaterialetska tolkas i detta sammanhang,och här är angeläget att ta till vara de äldreresultaten.9