Stora Karlsö - Södertörns högskola

STORA KARLSÖUNDERSÖKNINGARNA 2009en datering är osäker. En datering till järnåldersom även 14 C givit är dock trolig.Ett ben från lager 1 och ett från nedgrävningenfrån schaktet i Norderhamn,samt ett ben från Lasses grotta har använtsför 14 C-analys utförda av Ångströmslaboratorieti Uppsala. Dessutom uppmärksammadesvi vid undersökningarna på att benlåg ytligt i den nyligen grävda färisten nere ihamnområdet, varför ett av dessa benskickades på analys. Resultatet från analysernagav alla dateringar till järnåldern, meden spridning från äldre järnålder till vikingatid.Färisten ligger i anslutning till ”båtlänningarna”och dateringen bekräftarHanna Rydhs tolkning av en vikingatidadatering. Dock är det i dagsläget mycketoklart hur området ska tolkas. Dateringarnafrån schaktet i Norderhamn bekräftade ocksåtidigare undersökningar, även om det övrelagrets datering till yngre järnålder ger enlängre kontinuitet till aktivitetsområdet. Detmest överraskande resultatet var dateringenav ett ben från nöt i Lasses grotta som gaven folkvandringstida-vendeltida datering.Utvärdering av resultatenResultaten från undersökningen i Norderhamnsområdettolkas som en aktivitetsplatsunder järnålder. Jämför man den ringa fyndmängdenmed undersökningarna från 1970-talet talar allt för att vi rör oss i utkanten avaktiviteterna i hamnområdet. För detta talarockså topografin; fortsätter man uppåt ibacken mot gravfältet RAÄ 135 vidtar ickestenröjda ytor. Området där schaktet ladesär dock stenröjt och även terrasserat, vilketockså undersökningen bekräftade. Slutsatsenför framtida undersökningar är att debör läggas närmare det som grävts närmarehamnområdet och ”båtlänningarna” för attgöra klart vilken typ av aktiviteter somförsiggått. Dateringen av ”avfallsgropen” tillyngre romersk järnålder bekräftar de tidigareundersökningarna, och dateringen till yngrejärnålder av det yngsta lagret ger också denkontinuitet som tidigare de spridda undersökningarnapekat mot.Det daterade benet från färisten längre neri hamnen är förstås svårt att tolka eftersomkontexten är oklar. Dock visar det på attområdet kring svackorna är mycket intressantoch bör skyddas. Dateringen tillvikingatid stämmer också väl överens medHanna Rydhs tolkningar.Resultatet av grottundersökningarna kanutvärderas både vetenskapligt och antikvariskt.Ur en vetenskaplig synvinkel antyderundersökningarna att smågrottorna ochabrikomplexen i Norderhamnsområdet döljeren intressant järnåldershistoria, och dessfaunahistoriska potential kan inte nog understrykas.Det senare gäller ur ett samlat naturochkulturhistoriskt perspektiv. Borrningarnahar visat att man inte minst i Lilla Förvaroch Lasses grotta kan förvänta sig komplexalämningar. Inget antyder att det skulle rörasig om stenålderspår. Snarare kan man förväntasig såväl historiska som sent förhistoriskalämningar. Från undersökningarnaav Stora Förvar vet vi att såväl bronsåldern,järnåldern och medeltiden upptar stora delarav de övre lagren. För att nå en mer ingåendekunskap måste man utföra mer regelrättagrävningar, eller åtminstone betydande stratigrafiskaprovtagningar. Av flera skäl måsteman anse att det senare är att föredra. Treav grottorna framstår som extra intressanta:Lilla Förvar, Lasses grotta samt Jungfruhålet.Ur stenåldersperspektivet är det snarast mestintressant att söka mer regelrätta boplatslägenovan de för den aktuella tidenutbildade strandvallarna.Ur en antikvarisk synvinkel bör fornlämningsregistreringenav grottlokalernarevideras. Hela Norderhamnsbergets rasbranterpå nivån mellan 15-30 meter kunderegistreras som bevakningsområde, eftersom22