TÖFTEDALS KYRKA Dals-Eds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTöftedals medeltida socken har en långsmal form inord-sydlig riktning. Det är Dalslands västligaste sockenoch gränsar mot Norge och Bohuslän. Den långavästgränsen består uteslutande av vatten med ett sammanhängandesystem av sjöar och älvar. Töftedals långsmalatopografi är också betingad av Töftedalsån, somrinner rakt genom socknen. I norr finns stora skogsochmossmarker och söderut bildas en smal uppodladdalgång, där <strong>kyrkan</strong> är belägen, omgiven av kuperadglest bebyggd skogsmark. I Gesäter, söder om Töftedal,förenas Töftedalsån med Örekilsälven vars dalgångsträcker sig vidare in Bohuslän. Dalgångarna utgör ettriksintresseområde för kulturmiljövården, med ett ålderdomligt,betespräglat, ådalslandskap, fornlämningaroch kulturhistoriskt intressant by- och gårdsbebyggelse.Vid reformationen hörde Töftedal tillsammans medRölanda, Gesäter, Nössemark och Håbol till Dals-Edspastorat. Rölanda blev sedan moderförsamling då Rölanda,Gesäter och Töftedal 1656 avskiljdes till ett egetpastorat. 1664 återgick dock Töftedal till Ed men överfördesännu en gång, 1961, till Rölanda. 1998 upphördedock Rölanda pastorat och Dals-Ed är åter moderförsamlingi pastoratets ursprungliga omfattning,vilket motsvarar det som idag är Dals-Eds kommun.Töftedal är en utpräglad landsbygdsförsamling därjordbruk kombinerat med skogsbruk varit huvudnäring.Gårdarna har i allmänhet varit ganska små.Vid Dalslands järnväg, invigd 1879, anlades en järnvägs-och tullstation vid Mon i Töftedal. Verksamhetenvar periodvis ganska livlig tills stationen stängdes1953, men något samhälle kom aldrig att växa fram.I Töftedal har också funnits ett järnbruk, Loviseholm,intill gränsen mot Bohuslän. Bruket statade på 1750-talet och upphörde i slutet av 1800-talet.Den lilla timrade <strong>kyrkan</strong> i Töftedal är lågt belägenintill Töftedalsån och har troligen föregåtts av enmedeltida träkyrka på samma plats. Den nuvarande<strong>kyrkan</strong> är uppförd 1748-49 med torn från 1793.Närmast <strong>kyrkan</strong> finns öppen odlingsmark och gårdenStommen, vars namn visar dess ursprung somkyrkojord. Vid <strong>kyrkan</strong> finns också ett mindre sockencentrumlängs landsvägen som leder förbi här. Söderom <strong>kyrkan</strong> finns ett församlingshem och två f dskolbyggnader. Strax norr om <strong>kyrkan</strong> finns de tidigarekyrkstallarna. 1925 byggdes en numera frånsåldprästgård, komministerbostad, en knapp kilometernorr om <strong>kyrkan</strong>.Själva kyrkoanläggningen består av <strong>kyrkan</strong> med omgi-57
vande kyrkogård, kyrkstallar (ca 1930), församlingshem(1988) samt den äldsta skolbyggnaden (ca 1870)som också varit sockenstuga och församlingshem, idagförråd för <strong>kyrkan</strong>. Till kyrkoanläggningen hör också ettäldre dass vid norra kyrkogårdsmuren. Den andra f dskolbyggnaden (1930) brukas, efter skolan lades nerför ca fem år sedan, som hembygdsgård och räknasinte till själva kyrkoanläggningen. Samtliga byggnaderär rödmålade, välbevarade i ursprunglig karaktär, ochbildar en väl sammanhållen miljö.KyrkoanläggningenKyrkogården har en långsmal form i nord- sydlig riktning.Den består av två delar på var sida om landsvägenvilken leder i en stor sväng förbi <strong>kyrkan</strong>. Kyrkogårdensäldsta del har en något oregelbunden form runt om<strong>kyrkan</strong> med den större delen mot söder. Kyrkogårdenhar sedan etappvis utvidgats söderut, på andra sidanlandsvägen, 1941 och 1973. Landsvägen sträcker sigockså längs den äldsta delens östra sida och den yngredelens västra sida. Kyrkogårdens äldsta del omgärdasav en kallmur och rader med lönnar. Även längs denyngre delens norra och västra sidor, längs vägen, finnsen kallmur. I övrigt omgärdas denna del av ett trådstaketoch längs samtliga kanter, liksom längs en nordsydligmittgång, växer björkar. Gränsen mellan 1941och 1973 års del markeras också av en rad med björkar.Entréer till kyrkogården, med svarta smidesgrindar pånaturstensstolpar, finns på fyra platser i murarna motlandsvägen. Huvudentréerna till de båda kyrkogårdsdelarnaär belägna längs en mittaxel som sträcker sigfrån <strong>kyrkan</strong> rakt söderut. De övriga entréerna är belägnapå gamla delens östra sida och nya delens västra sida.Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade.Förutom någon enstaka grusad grav på äldsta delen ärkyrkogården gräsbevuxen. Längs norra kyrkogårdsmurenfinns en rad med äldre gravvårdar uppställda, bådeav sten och som smidda garvkors.Kyrkan är en liten träkyrka med ett tresidigt avslutat kori öster och torn med vapenhus i väster samt sakristianorr om koret. Ingångar finns i väster till vapenhusetoch på sakristians östra sida. Före 1950 fanns ocksåen ingång på korets södra sida. Kyrkans arkitektur karakteriserasav det förhållandevis breda långhuset medbrant takfall och det korta tornet. Stommen av timmerär klädd med vitmålad locklistpanel. På långsidornaoch i hörnen finns knutlådor.Såväl långhusets och sakristians sadeltak samt torntakenär valmade och täckta med småskiffer. Den sedan1887 inklädda lanterninen täcks av en kopparkläddhuv krönt av en glob och en tupp. Fasadens snickerierär gråmålade förutom kyrkporten mot väster, en pardörrmed profilerad snedställd svart panel. Sakristianspardörr mot öster är klädd med snedställd fasspontpanel.Långhuset och koret har stora rektangulära fönsterindelade i smårutor. I tornets klockvåning, vilkenär något indragen, finns ljudluckor åt de fyra väderstrecken.Kyrkorummet har en enkel karaktär och är ganska kortoch brett. Inredningen är sparsmakad och präglas tillstora delar av en renovering från 1950 från vilken bla färgsättningen med olika marmoreringar och ådringsmålningarkvarstår. Det tresidiga koret är förhöjtett steg i förhållande till mittgången och förhöjt ytterligareett steg innanför altarringen. Ingångar tillkyrkorummet finns från vapenhuset i väster och frånsakristian norr om koret. Golvet är av lackat trä i koroch mittgång. De två bänkkvarterens golv är förhöjdaoch gråmålade. Väggarna har bred profilerad lockpaneli en ljus beigeaktig kulör. Taket består av ett blåmålattunnvalv av breda brädor. Den svagt markerade taklistenär ljusbrun. Parspegeldörren till vapenhuset liksomenkelspegeldörren till sakristian är båda ådringsmåladei ljust gröna kulörer. Fönstren är också grönmålade ochhar blyinfattat s.k. antikglas i innerbågarna.Altaret av trä är placerat mot östra korväggen. Altaruppsatsenär ursprungligen från 1898 med två tavlorfrån 1950 av konstnär Gunnar Erik Ström, Göteborg.Den nedre tavlan har motivet ”De vise männens tillbedjan”och den övre ”Jesu himmelsfärd”. Tavlornaomges av ett inre ramverk, eventuellt från 1700-talet,med marmorerade kolonner samt ett yttre ramverkmed växtslingeornamentik. På norra korväggenhänger altartavlan från 1898, som är målad och skänktav kammarskrivare Hagelbäck i Mon. Motivet visar Jesusunder natten i Getsemane då lärjungarna somnat.Den lilla altarringen är femsidig och har ett grönt ådratramverk med figursågade plana marmorerade dockor.Predikstolen är placerad längst fram i långhusets norrasida. Enligt uppgift är den Dalslands äldsta, från 1500-talet, och har tillhört den nuvarande <strong>kyrkan</strong>s föregångare.Korgen har bl a valvformationer mellan spiralvridnakolonner. Trappbarriären är av senare datum,predikstolen saknar baldakin. Kyrkans dopfunt, placeradi södra delen av koret, är av täljsten och daterad till1200-talet.Bänkinredningen, indelad i två vägganslutna kvarter, ärfrån 1950. De öppna tidstypiska bänkarna har grönblåttmarmorerade speglar på de rektangulära gavlarnaoch på skärmarna. Sitsarna och ryggarna är ådrade irött. Mot söder finns en korbänk och på läktaren trebänkar mot söder och en mot norr. Läktaren nås via entrapp i vapenhuset och bärs upp av fyra fasade pelare,som liksom bröstningen är ådringsmålade i ljust grönakulörer. Den senare är relativt enkelt utformad medprofilerad lockpanel lika väggpanelen. Mittpartiet ärframskjutet. Läktaren är ursprungligen från 1796 menbyggdes om 1920 då läktarorgeln, med en enkelt klassiserandefasad, installerades. Denna är dock ej i brukoch har ersatts av en ursprunglig mindre kororgel från58
Change language