KYRKOR - Svenska kyrkan

öster växer två stora askar. Förutom denna entré finnsöppningar i muren mot prästgården i norr och motklockstapeln utanför murens sydvästra hörn. På alla treplatser finns smidesgrindar, mot öster och norr medkraftiga stolpar av natursten, varav de östra är kröntamed järnkors. Fram till huvudentrén leder en björkallélängs grusplanen och ”Nya kyrkogårdens” södrasida. ”Nya kyrkogården” avgränsas även med trådstaket,häckar, buskar samt en rad med rönnar mot norr.I hörnen mot sydväst och sydost finns smidesgrindarmed enkla naturstensstolpar. ”Nya kyrkogården” ärännu till stor del gräsbevuxen och bara tagen i brukför några få gravar, belägna i dess sydvästra del, i anslutningtill den äldre kyrkogårdsdelen. På den senarefinns några grusade gravar och där är också alla gångargrusade. Karakteristiskt för hela kyrkogården är att allagravar är vända mot öster.Kyrkan, är av sten och har ett tresidigt avslutat kor i österoch torn i väster. Korpartiet fick sin nuvarande utformninggenom en förlängning av kyrkans medeltidagråstensmurar, vilket kan ha skett i slutet av 1600-talet.Sakristian på korets norra sida tillkom 1935. Kyrkansfasader täcks av vit spritputs med ljust gröna snickerier.Långhusets och sakristians sadeltak är skifferklädda.Över koret är taket valmat. Det fyrkantiga ochresliga tornet i funktionalistisk stil (1937) täcks av ettflackt tälttak klätt med kopparplåt krönt av ett kors.Den höga och resliga formen återfinns också hos dekopparklädda portarna i vapenhuset och hos de dubblaljudluckorna åt de fyra väderstrecken, även de kopparklädda.Portar utformade som pardörrar finns bådemot söder och norr, med huvudingång mot söder. Bådaportarna har skulpturala kopparhandtag signerade DWretling. Ingångar till kyrkan finns också på koretssödra sida samt sakristians västra sida. Både parportentill koret och enkeldörren till sakristian är kläddamed snedställd panel. Långhusets fasader genombrytsav stora rundbågiga fönster, smårutsindelade och meddubbla bågar. Fönsteröppningar finns också bl a i formav ett par takkupor till läktaren och flera oregelbundnaplacerade små rektangulära och kvadratiska gluggliknandefönster i tornet.Kyrkorummet har en ljus och rymlig karaktär med storafönsteröppningar, vitputsade väggar och ett högt välvttak. I färgsättningen återkommer marmoreringar igrått på altaret, dörrar, bänkgavlar, läktarbröstning, kolonneroch predikstolens trappbarriär. Huvuddelen avinredningen är från 1930- och 40-talen med undantagav altaruppsatsen från 1700-talet. Det tresidiga koreti öster är upphöjt ett steg i förhållande till långhusetoch i väster finns en läktare med orgel. Golven av träär slipade och lackade. Brädtunnvalvet i taket är gråvittmed en vegetativt dekorerad taklist i grått och rött.Parspegeldörrarna till vapenhuset och på korets södrasida samt enkelspegeldörren till sakristian har karaktäristiskaliggande rektangulära spegelfält, tidstypiskaför 1930-talet. Fönstren är vitmålade och korfönstrensytterbågar är försedda med gröntonat antikglas.Altaret, av trä, från 1936 är placerat mot östra korväggen.Altaruppsatsen, från 1730, är tillverkad av bildhuggarenNils Falk, känd från många av stiftets kyrkor. Stilenär tidstypisk provinsiell barock och altaruppsatsenär rikt utsnidad, bemålad och förgylld. Huvudmotivet,ett krucifix med Johannes och Maria, en kalvariegrupp,flankeras av dubbla spiralvrida kolonner med Mosesoch Aron på var sin sida. Överdelen är försedd med enmedaljongutformad målning ”Jesu bön i Getsemane”flankerad bl a av växtornamentik och änglar. Den ovalaaltarringen sluter tätt mot östväggen och har en öppenbarriär av svarvade och gråmålade balusterdockor.Predikstolen är placerad längst fram i långhusetsnorra sida. Den är från 1936 och ritad av arkitekt TorEngloo, Stockholm, som också ritat tornet (1937). Påden sexkantiga korgen finns träskulpturer (1946) somföreställer de fyra evangelisterna och på den sexkantigabaldakinen, krönt av en utsnidad krona står det ”Saligaäro de som höra Guds ord och gömma det, Lukas11:28”. På baldakinens och korgens nederkanter finnsförgylld växtornamentik. Kyrkans dopfunt är placeradi korets södra del. Den är daterad till 1200-talets förrahälft och försedd med uttömningshål. Dopfunten, avtäljsten, har ett speciellt utseende då cuppan och fotenär ungefär lika stora.Bänkinredningen är indelad i två kvarter anslutna tilllångväggarna. Längst bak i kyrkan har några bänkraderborttagits. De öppna bänkarna, troligen från 1935,har rektangulära gavlar med marmoreringar i gråttlikt delar av den övriga inredningen. På läktaren finnsliknande, men enklare utformade, bänkar på var sidaorgeln. Läktaren, som nås via en trappa i vapenhuset,bärs upp av fjorton grått marmorerade kolonnermed skurna mörkgröna och förgyllda kapitäl. Läktarenbyggdes delvis om 1936 då bl a bröstningen fick sinnuvarande utformning med marmorerade fält mellanporträttmålningar. Dessa föreställer olika personer ursvenska kyrkans historia, J O Wallin, Jesper Svedberg,55