kans föregångare ha legat. Den södra delen är troligenyngst, uppgifter finns om utvidgningar 1841 ochi början av 1900-talet. Vid det senare tillfället uppgeskyrkogården nära nog fördubblats. Enligt uppgift skallsydöstra delen tidigare ha brukats som kolerakyrkogård.Mot väster, söder och norr finns ingångar medstolpar av natursten utan grindar. Mot öster finns ensvart smidesgrind med naturstensstolpar. Kyrkogårdensyngsta delar (1931 och 1976) i sydväst inramas huvudsakligenav låga häckar. På 1931 års del finns ettmittparti med kalkstenshällar lagda som en svagt sluttandebred trappa eller terrassering ned mot ån ochsom inramas av häckar och buskar. På kyrkogårdensom helhet är de större gångarna asfalterade och demindre grusade. En påfallande stor andel av gravarna ärgrusade. Kyrkogårdens yngsta del, längst i söder, bestårav en stor gräsyta förutom en minneslund inramad avbjörkar. Av särskilda gravar på kyrkogården märks engravhäll inramad av ett svart smidesräcke vid sakristianpå <strong>kyrkan</strong>s östra sida. Gravhällen är för kyrkoherdenAndorus Asmundi Lithenius, död 1663.Kyrkan är en stor enskeppig vitputsad salskyrka i stenuppförd i sin helhet 1797-1800. I väster finns tornmed en öppen lanternin och öster om det tresidigakoret finns en sakristia. Ingångar finns från väster genomvapenhuset i tornets nedervåning, mitt på södralångsidan samt till sakristian från söder. Kyrkans gråstensmurartäcks av slätputs på långhuset och spritputspå tornet. Snickerierna är huvudsakligen blåmålade.Långhusets brutna tak liksom sakristians sadeltak ärskiffertäckta medan torntaket och lanterninen är plåttäckta.Lanterninen är klädd med brun locklistpaneloch kröns av ett förgyllt kors på en glob. Längs de olikataken löper en profilerad takgesims. Fasaderna genombrytsav stora rundbågiga och smårutiga fönster medsolbänkar täckta av kopparplåt. Långhusets sydport liksomsakristiedörren är klädda med snedställd blå fasspontpanelav yngre datum medan den stora porten tillvapenhuset är svartmålad och försedd med ett äldre lås.I fasaden finns ett antal minnesstenar, bl a över prostenStenberg på södra väggen och på östra sakristieväggenen sten över kyrkoherde Peter P Ekelund.Kyrkorummet är ljust och rymligt med en inredning somdomineras av stram klassicism i ljus färgsättning. Koreti öster är upphöjt två steg och har läktarorgel i väster.Golvet är belagt med kalkstenplattor i koret, mittgångensamt tvärgångarna. I gångarna längs sidorna och i deupphöjda bänkkvarteren ligger fernissade brädor. Väggarnaär vitputsade. Taket är ett ljusblått tunnvalv meden mörkblå taklist med förgyllda hålkäl. Parspegeldörrarnatill vapenhuset, på södra långsidan och till sakristianär, liksom fönstren, gråmålade. På väggen ovansödra dörren finns en förgylld text ”Salig är det folkvars Gud Herran är” och ovan vapenhusdörren finnstexten ”Led mig på dina buds stig”.Altaret är av gråmålat trä. Både altaruppsatsen ochpredikstolen, från 1829, är av imponerande storlekari stram nyklassicism efter ritningar av Jacob WilhelmGerss, Stockholm. Altaruppsatsen är utformad som engrekisk tempelgavel med en fronton buren av kolonner.Den är huvudsakligen målad i gråvitt, grått och gråblåttmed förgyllningar och är tillverkad av spegelfabrikör JF Sällberg, Vänersborg. Den stora altartavlan i dess mittföreställer Jesu uppståndelse och är målad konstnärenPer Krafft d y och skänkt till <strong>kyrkan</strong> 1818 av prästenHerlog Stenberg, Bolstad. Altarringen är murad ochvitputsad och har en sluten oval barriär. Predikstolenär placerad långt fram på norra långhusväggen. Bådekorgen och baldakinen är runda och målade i gråvittmed förgylld ornamentik. På korgen finns växtbladoch symboler för stentavlorna med ett överlagt kors.Även på väggen mellan korgen och baldakinen finnsett förgyllt listverk. I korets södra del finns en gravhällför överstelöjtnant Elias Rosengrip, död 1740 och hansmaka Helena född Rytting. Kyrkans dopfunt, placerad ikoret, är från 1200-talet och av täljsten.Bänkinredningen är indelad i fyra upphöjda kvarterdelade av mittgång, tvärgångar och sidogångar. Bänkarnaär öppna och har gråmålade ryggar och sitsar. Derektangulära gavlarna samt skärmarna är ådringsmåladei blått med marmorerade fält och gavlarna kröns avförgyllda solfjädersrosetter. Läktaren bärs upp av tolvvitmålade kolonner med förgyllda kapitäl. Den har ettframskjutande mittparti med rundade sidor och bröstningenär indelad i ljust grå spegelfält med förgylldalister och ett grågrönt ramverk. Läktarunderbyggnadenfrån 1980 byggdes ut 1987 med glaspartier mot mittgångenoch <strong>kyrkan</strong>s långsidor och innehåller nu brudkammare,kapprum och toalett. Den stora läktarorgelnär från 1855 med ursprungligt verk och klassiserandefasad, färgsatt i grå kulörer med förgylld ornamentik bla i form av växter, harpa och trumpeter. Orgeln ersattes1922 av en ny men återinsattes 1993 efter en renovering.I <strong>kyrkan</strong> finns också en relativt enkelt utformadkororgel från 1986.ByggnadshistorikDen nuvarande <strong>kyrkan</strong>s föregångare antas vara byggdpå 1200-talet och tillhörde den speciella gruppen avsju kända medeltida tegelkyrkor i Dalsland. Av dessahar endast kyrkorna i Ör och Grinstad samt Tössegamla kyrka bestående murverk. Kyrkan i Frändeforslåg enligt uppgift ett trettiotal meter öster om dennuvarande. Den gamla <strong>kyrkan</strong> var vid 1700-talets slutkraftigt förfallen. Drivande kraft bakom nya <strong>kyrkan</strong>var dåvarande kyrkoherden och prosten Johan GustafStenberg som beskrivs ha offrat nästan hela sin privataförmögenhet samt lett och övervakat byggnadsarbetena1797-1800.121
Enligt uppgift uppgjordes ritningsförslag av kyrkobyggmästareSven Hertz, Karlstad, vilket dock förkastades avÖverintendentsämbetet som istället gav uppdraget åtarkitekt Thure Wennberg, vars förslag i allt väsentligtgenomfördes. Intressanta paralleller finns till grannförsamlingenGestad. Även där ersattes en medeltidategelkyrka av ett nybygge 1795-99 efter ritning av SvenHertz, reviderad av Överintendentsämbetet. Möjligenvar murarmästaren vid bygget i Gestad, Lars Westmanfrån Vänersborg, också aktiv i Frändefors.Under 1800-talets första hälft och mitt tillkom betydelsefulladelar av <strong>kyrkan</strong>s nyklassicistiska inredning.1829 sattes predikstolen och altaruppsatsen upp efterritningar av arkitekt Jacob Wilhelm Gerss. Den storaaltartavlan, målad av konstnären Per Krafft den yngre,skänktes 1818 av Herlog Stenberg. Han var son till <strong>kyrkan</strong>stillskyndare prosten Stenberg och hovpredikant iStockholm 1818. Han blev senare prost i Bolstad. Denöppna lanterninen fick sitt nuvarande utseende 1852,den stora läktarorgeln med klassiserande fasad tillkom1855 och 1872 upptogs de nuvarande fönsteröppningarna.Kyrkan genomgick större renoveringar 1926-27 och1987-88 samt en del begränsade åtgärder däremellan.Den förra leddes av arkitekt Gert Stendahl, Göteborg.En hel interiör ommålning gjordes med bland annatmarmoreringsarbeten på altaruppsats, predikstol ochläktarbröstning. Kyrkans nuvarande bänkar sattes inoch nya gångar upptogs längs sidorna liksom norratvärgången. Nytt värmesystem med lågtrycksånga medpannrum under sakristian och elektriskt ljus installerades.Den södra sakristiedörren insattes och delar av<strong>kyrkan</strong>s gamla altaruppsats och predikstol konserveradesav konstnär Gösta Sundvall. 1954 installerades ettnytt, elektriskt, värmesystem samtidigt med elektriskklockringning. 1962 genomfördes en exteriör omputsningoch målning med plastfärg, möjligen måladesinnerväggarna vid samma tillfälle med oljefärg.Samtidigt inreddes sakristians andra våningsplan föratt rymma bl a de äldre inventarier som konserverats1927. 1980 tillkom läktarunderbyggnaden som vidden stora renoveringen 1986-87 byggdes ut till sin nuvarandestorlek.Renoveringen 1986-87 leddes av arkitekt Ture Jangvik,Linköping, och innefattade flera arbeten av ”återställandekaraktär”.Exteriört togs 1960-talets plastfärg bortoch ersattes av kalkfärg, långhusets skiffertak omladesoch nya fönster insattes i hela <strong>kyrkan</strong>. Innerväggarnasoljefärg ersattes av kalkfärg och interiören återfick enljusare färgsättning då bl a marmoreringar från 1926-27 togs bort och taket fick tillbaka sin ursprungligaljusblå färg. Ett nytt elektriskt uppvärmningssystem installerades.1993 återanskaffades och renoverades <strong>kyrkan</strong>sgamla orgel från 1855 som försålts 1922. Orgelnär ursprungligen byggd av J N Söderling, Göteborg ochrenoverades av Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGFRÄNDEFORS stora vitputsade STENKYRKA äruppförd 1797-1800 vid platsen för en medeltida föregångareav tegel. Kyrkan är centralt belägen i samhälletFrändefors intill Frändeforsån, riksväg 45 och järnvägen.Till sockencentrat vid <strong>kyrkan</strong> hör en välbevaradäldre prästgård med bevarad funktion och ett moderntförsamlingshem. Karakteristiskt för kyrkogården är ettstort antal grusade gravar. Kyrkans yttre är typisk förtiden kring 1800 med bl a tresidigt kor och långhusetsbrutna och valmade tak och som täcks av skiffer.Karakteristiskt för <strong>kyrkan</strong>s exteriör är den höga sakristianöster om koret och västtornets öppna lanternin.Kyrkans planform är den ursprungliga sedan uppförandetmedan lanterninen fick sin utformning 1852och de stora rundbågiga fönsteröppningarna togs upp1872. Det ljusa kyrkorummet, med ljusblått tunnvalv,ger ett stort och rymligt intryck. Inredningen dominerasav stram klassicism i ljus färgsättning. Särskiltframträdande är den stora altaruppsatsen och predik-stolen, båda från 1829 och ritade av arkitekt Jacob WilhelmGerss. Altartavlan, ”Jesu uppståndelse” är målad1818 av den den kände konstnären Per Krafft den yngre1818 och är av särskilt konstnärligt värde. Interiörtmärks också den stora läktarorgeln från 1855.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av <strong>kyrkan</strong> och kyrkomiljön:. <strong>kyrkan</strong>s välbevarade exteriör, karaktäristisk förtiden kring 1800. kyrkorummets ljusa och rymliga karaktär. inredningen i stram nyklassicism med den storaaltaruppsatsen och predikstolen. altartavlan av den välkände konstnärenPer Krafft den yngre. den bevarade orgeln från 1855. den murade altarringen. de många grusade gravarna på kyrkogården122