KYRKOR - Svenska kyrkan

VÄRMLANDS MUSEUMwww.varmlandsmuseum.seKYRKORi Karlstads stiftDel IIIInventerade 2002-2005Bengtsfors, Dals-Ed, Färglanda,Mellerud, Vänersborgoch Åmåls kommuner

KYRKORi Karlstads stiftDel IIIInventerade 2002-2005Bengtsfors, Dals-Ed, Färgelanda,Mellerud, Värnersborgoch Åmåls kommuner

Utgiven avVärmlands Museum och Karlstads stiftISBN 91-85224-73-1ISBN 0284-3722Värmlands Museums skriftserie nr. 34Värmlands MuseumSandgrundsudden, Karlstad054 - 14 31 00www.varmlandsmuseum.seInventerare/författareMaria Linder, Lena Thor, Erika Hedenskog, Värmlands Museum(del I-II)Lars Bergström, Västra Götalandsregionen, Västarvet (del III)FotoVärmlands Museum (del I-II), Västra Götalandsregionen, Västarvet (del III)RedaktörMaud Forsberg, Värmlands MuseumBearbetning av text:Maud Forsberg, Carina Johansson, Mattias Libeck, Värmlands MuseumFormgivning/layoutAnne-Marie Haakana, Värmlands MuseumOmslagsbildTakmålning ”Kristi dop”, utförd år 1748 av Hans Georg Schüffner.Detalj från Sundals-Ryrs gamla kyrka.© Värmlands Museum 2008

INNEHÅLL4 FÖRORD5 INLEDNINGBENGTSFORS KOMMUN6 Bengtsfors9 Billingsfors12 Bäcke15 Dals-Långed18 Gustavsfors21 Laxarby24 Steneby27 Tisselskog30 Torrskog33 Vårvik36 Ärtemark39 ÖdsköltDALS-EDS KOMMUN42 Dals-Ed45 Gesäter48 Håbol51 Nössemark54 Rölanda57 TöftedalFÄRGELANDA KOMMUN60 Färgelanda63 Högsäter66 Järbo69 Lerdal72 Råggärd75 Rännelanda78 Torp81 Ödeborg6-4142-5960-83102 Järn105 Klöveskog108 Melleruds kapell och församlingshem111 Skållerud114 ÖrVÄNERSBORGS KOMMUN117 Brålanda120 Frändefors123 Gestad126 Sundals-Ryrs gamla kyrka129 Sundals-Ryrs nya kyrka132 TimmervikÅMÅLS KOMMUN135 Edsleskog138 Fröskog141 Mo144 Nygårdskyrkan147 Tydje kapell149 Tösse gamla kyrka151 Tösse nya kyrka154 Åmåls gamla kyrka156 Åmåls nya kyrka159 Åmåls södra kyrkogård och kapell161 Ånimskog164 KÄLLFÖRTECKNING117-134135-163MELLERUDS KOMMUN84 Bolstad87 Dalskog90 Erikstad93 Grinstad96 Gunnarsnäs99 Holm84-116

INLEDNINGVärmlands Museum och Regionmuseum Västra Götaland (numera en del av Västarvet) fick av Karlstads stift förtroendetatt genomföra en inventering av kyrkorna i stiftet. Syftet med inventeringen var dels att få ett jämförbartmaterial över stiftets alla kyrkor, dels att genomföra en kulturhistorisk karakterisering av dem. Materialet fördesin i Bebyggelseregistret www.bebyggelseregistret.raa.se Detta är en databas som administreras av Riksantikvarieämbetetoch målet är att den ska innehålla information om landets kulturhistoriskt intressanta byggnader.Eftersom stiftet omfattar tre län har arbetet delats upp i flera etapper och olika geografiska områden. De somgenomförde inventeringarna var:Maria Linder och Lena Thor, Värmlands Museum. De arbetade 2002-2004 med inventering av sockenkyrkoroch kapell i Värmland som är skyddade enligt 4 kap KML (Kulturminneslagen). Även skyddade kyrkor och kapelli Örebro län som tillhör Karlstads stift inventerades.Lars Bergström, Regionmuseum Västra Götaland, Vänersborg. Han arbetade under 2002-2004 med inventeringav kyrkor och kapell i Dalsland.Erika Hedenskog, anställd på Värmlands Museum för att under 2005 inventera kyrkor och kapell som inte ärskyddade enligt 4 kap KML. Hon inventerade Värmland och den del av stiftet som tillhör Örebro län.Arbetet med kyrkorna började med arkivstudier och genomgång av befintligt skriftligt material. En materialgenomgånghos ATA (Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm) gjordes, liksom en genomgång av socken- ochkyrkobeskrivningar, kulturmiljöprogram och tidigare gjorda inventeringar av t ex kyrkogårdar och prästgårdar.Litteraturförteckningar och arkivhänvisningar finns längst bak i denna sammanställning, liksom i Bebyggelseregistret.Vid fältarbetet, som följde arkivstudierna gjordes noteringar om kyrkomiljön, kyrkans exteriör och interiör.Inventarieförteckningarna gicks igenom i de fall de fanns tillgängliga. Alla kyrkor och kapell fotograferades medanaloga kameror och diafilm som också framkallades digitalt. Detta innebär att det finns ett modernt och rikligtbildmaterial på våra kyrkor och kapell.Parallellt med inventeringen genomfördes också en karakterisering av kyrkorna med utgångspunkt i Riksantikvarieämbetetsskrift Kulturhistorisk karakterisering och bedömning av kyrkor. Sedan en karakterisering gjorts avrespektive inventerare presenterades karakteriseringstexterna för en referensgrupp bestående av representanterfrån stiftet, länsstyrelserna och länsmuseerna i de berörda länen. Efter eventuella justeringar sändes texterna uttill respektive församling för genomläsning och ”godkännande”. Karakteriseringarna är inte ändrade i dennasammanställning, däremot har vissa beskrivningar omarbetats på grund av utrymmesskäl. Det fullständiga inventeringsmaterialetmed mer utförliga beskrivningar och fler fotografier finns under respektive kyrka/kapell iBebyggelseregistret.Inventerarna fick mycket god hjälp av vaktmästare, förtroendevalda och andra personer med stor kunskap om deolika kyrkorna och kapellen i stiftet. Till dessa sänder vi vårt varmaste tack!Lena ThorAntikvarie/inventerareMaud ForsbergAntikvarie/redaktör

BENGTSFORS KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönBengtsfors samhälle är beläget i Ärtemarks medeltidasocken i norra Dalslands skogs- och bruksbygder. Karakteristisktför dessa trakter är systemen av sjöar ochälvar som följer sprickdalarna, företrädesvis i nordsydligriktning. Vattensystemen har haft stor betydelseför kommunikationerna, socknarnas gränser och kyrkornasplacering, vilket Ärtemark är ett tydligt exempelpå. Socknen breder ut sig på båda sidor om de närbelägnasjöarna Ärtingen och Lelången med den medeltidakyrkan belägen på ett näs i norra Ärtingen. Bebyggelsenbestår av flera mindre dal- och strandbygderomgivna av bergig glesbebyggd skogsmark med flerasmåsjöar. Området har dominerats av relativt små gårdarmed tillhörande skogsbruk. Ärtemark var tidigareannexförsamlig till Steneby men blev 1866 eget pastorat,sedan 1961 med Torrskog som annexförsamling.Ärtemark är också ett exempel på en bygd vars centrumförskjutits från ett äldre jordbruksområde tillen sentida tätort, Bengtsfors, belägen ca fem km österom kyrkan. Mellan Lelång och Bengtsbrohöljen bildarBengtsforsen det största vattenfallet i Ärtemarks socken.Vattenkraften började tidigt att användas för olikahusbehovskvarnar och efterhand etablerades ytterligareverksamheter på platsen. Bebyggelsen vid Bengtsforsenvar dock länge av blygsam omfattning. 1868 anladesDalslands kanal med två slussar i Bengtsfors. Även vägkommunikationernaförbättrades vid denna tid. 1895öppnade Uddevalla-Lelångens järnväg för trafik ochdå Dal Västra Värmlands Järnväg (DVVJ) tillkom 1927mellan Mellerud och Årjäng blev Bengtsfors ocksåen järnvägsknutpunkt. Från sekelskiftet 1900 börjadesamhället att växa som industriort och redan 1906började diskussionerna om att bilda en köping, vilketdock inte genomfördes förrän 1926. Industrin präglarfortfarande näringslivet i Bengtsfors även om en delnedläggningar skett de senaste åren. Av järnvägstrafikenåterstår idag viss turisttrafik på den forna DVVJ. Även iövrigt har turismen fått en ökad betydelse för Bengtsfors,bl a genom Dalslands kanal. 1925, ett år innanBengtsfors blev köping, uppfördes i det expanderandesamhället en egen kyrka. Ärtemark är dock moderförsamlingoch begravningsplatsen för Bengtsforsborna ärvid Ärtemarks kyrka.KyrkoanläggningenBengtsfors kyrka är vackert belägen vid Lelångens östrastrand. Kyrkan ligger för sig själv på en udde i sjön menär centralt placerad mellan samhällets olika bebyg-

gelseområden på norra och södra sidan av Lelången.Kyrkan är byggd på en liten höjd och omges närmastav stora gräsytor. Invid kyrkan finns ett friståendeklocktorn (1933) och ett relativt stort församlingshem(1980) som bl a inrymmer pastorsexpedition. Klocktornetär välbevarat i ursprungligt skick med fasad avvitmålad locklistpanel och en kopparklädd huv kröntav en glob med kors. Ett hundratal meter öster om kyrkanoch församlingshemmet passerar länsväg 172 ochfrån denna leder en asfalterad väg, kantad av björkar,fram till församlingshemmet och kyrkan. I anslutningtill byggnaderna finns också asfalterade p-platser. Ävengångarna närmast kyrkan är asfalterade. Till anläggningenhör också en garagebyggnad från 1982.Kyrkan är orienterad i sydvästlig- nordöstlig riktningmed ett rakt avslutat kor i långhusets norra del. Motsöder finns ett utbyggt vapenhus och i nordväst skjutersakristian ut från långhusets byggnadskropp. Vapenhusetoch sakristian tillbyggdes 1957 medan långhusetbyggnadskropp är den ursprungliga från uppförandet1925. Kyrkans exteriör har drag av 1920-talsklassicism.Stommen av trä är klädd med vitmålad locklistpanel.På långsidornas mittpartier finns kraftigt utskjutandepilastrar mellan vilka kyrkorummets höga smala bågformigafönster är placerade och vars foder är förseddamed klassicerande dekor. På sidorna om pilasterpartiernafinns runda fönster. Längs takfoten löper enprofilerad taklist som följer längs pilastrarnas framskjutandeplatta överstycken. Långhuset liksom vapenhusetoch sakristian täcks av valmade sadeltak täcktamed enkupigt tegel. Förutom de bågformiga och rundafönstren på långsidorna finns kvadratiska och rektangulärafönster till vapenhuset och sakristian samt pålånghusets norra gavel. De senare är igensatta från insidandå här tidigare funnits särskilda korfönster medglasmålningar. Dessa är numera placerade i vapenhusetoch i sakristian. I övrigt har kyrkans fönster småspröjsadeantikglas i ytterbågarna. Samtliga fönster liksomdörren till sakristian är brunmålade. Kyrkporten motsöder i vapenhuset är kopparklädd och omges av tvåsläta pilastrar och ett överstycke med stiliserad dekor.Vid dörrarna finns trappor av mörkt Grythytteskiffer.Kyrkorummet är rektangulärt med ett förhöjt kor i norroch orgelläktare i söder. Koret utgör ett smalare rakslutetmittparti i långhusbyggnadens norra del. På sidornaom koret finns avskilda utrymmen; i öster ”dopkapellet”med valvöppningar mot koret och långhuset.I väster finns sakristian med hela väggar mot koretoch långhuset. Sakristian nås, förutom via ytterdörren,genom en dörr från koret. Golven i kyrkorummetbestår av lackade brädor. Långhusväggen täcks av ljustmålad profilerad slätpanel medan korväggen täcks aven vitmålad vävtapet. Längs väggarna till sakristian ochdopkapellet finns blåmålade pilastrar med kannelyrer.Taken består, liksom långhusväggen, av ljust målad slätpanel.Långhustaket är brutet med ett plant mittpartioch snedställda sidopartier mot väggarna medan kortaketär plant. Längs väggarna finns blåmålade taklister.Samtliga innerdörrar i kyrkan är tillverkade på ett liknandesätt. Det är blåmålade spegeldörrar med dekorativtutformade ”dropplister” i nederkanterna. Till vapenhusetfinns pardörrar och från koret till sakristianen bågformad enkeldörr. Till de bågformiga fönstrenpå långsidorna samt till de runda fönstren i dopkapelletoch utrymmet under läktaren finns innerbågar medklarglas till skillnad mot ytterbågarnas antikglas.Altaret av trä är placerat Versus Populus och har marmoreradespeglar i blågrönt. Speglarnas marmoreringoch S:t Georgeskorsform återkommer också på bänkgavlarnaoch läktarbröstningen. Marmoreringen utfördesvid en renovering 1983. Altartavlan från 1957 är enoljemålning av konstnären Henkelman från Stockholm.Motivet är det ställe i Jesu bergspredikan där Jesus säger”Ni är världens ljus. Inte kan väl en stad döljas som liggeruppe på ett berg”. Den tidigare altarringen ersattes1983 av lösa flyttbara knäfall. Predikstolen är placeradnära västra långväggen och nås från sakristian. Predikstolenär ursprunglig men förändrades delvis 1957 dåbl a träfigurerna, Jesus och de fyra apostlarna, på korgentillkom. Denna liksom baldakinen har olika måladepartier och förgyllningar, bland annat en förgylldduva på baldakinen. De öppna bänkarna är indelade itvå kvarter med ca en meter breda gångar längs långväggarna.Bänkarna är ursprungliga men omändrade1957 och 1983. Gavlarna är utformade likt altaret ochläktarbröstningen med blågrönt marmorerade speglarsom S:t Georgskors. Läktaren bärs upp av två fyrkantigapelare med förgyllda kannelyrer och nås via en trappafrån vapenhuset. Läktarorgeln är från 1940-talet ochsaknar särskild dekor. Även kororgeln, placerad i dopkapellet,är enkelt utformad med sparsam dekor.ByggnadshistorikTillkomsten av Bengtsfors kyrka har sin bakgrund i denframväxande köpingen och behovet av ett komplementtill den gamla sockenkyrkan Ärtemark. Det är ett av fyraliknande exempel från Dalsland på kyrkobyggnadertillkomna omkring 1930 genom fristående stiftelsereller föreningar och insamlade medel. Kyrkorna ellerkapellen kom senare att övergå i församlingarnas ägo.Förutom i tätorterna Mellerud och Bengtsfors byggdesTimmerviks och Klöveskogs kyrkor på landsbygden dåavståndet var långt till moderkyrkorna. Ett annat motivbakom kyrkobyggena kunde vara att fungera som motvikttill frikyrkorörelsen. På alla platserna fanns ocksåengagerade kyrkoherdar som initiativtagare.I Bengtsfors bildades 1915 ”ByggnadsföreningenBengtsfors församlingshem” och 1922 kunde grundläggningsarbetetstarta på en skänkt tomt. En drivandekraft var bl a kyrkoherde Ernst Boman. Kyrkan som

invigdes 1926 av biskop Eklund, är ritad av ingenjörSimon Svensson, Göteborg. Kyrkan bär tydliga drag av1920-talsklassicism och var enligt beskrivningar frånbörjan kombinerad med ett kök och ett mindre bostadsrumför en diakonissa. 1933 uppfördes klocktorneti motsvarande stil som kyrkan och 1947 tog församlingenhelt över ansvaret för kyrkan.1957 genomfördes en större renovering och ombyggnadefter ritningar av Verner Johansson, Bengtsfors. Dåtillkom bl a vapenhuset och sakristian byggdes ut. Påen uppmätningsritning som visar planlösningen föreombyggnaden framgår att långhusets södra del inrymdeett vindfång och kapprum i anslutning till kyrkansdåvarande huvudingång på östra långsidan. Intill kapprummetfinns ett rum som anges som bibliotek och intilldetta ett tekök. Bakom läktaren finns på ritningenockså ett rum, dock utan angiven funktion. Möjligenkan biblioteket med det lilla teköket eller rummetbakom läktaren ursprungligen ha varit bostadsrumför diakonissan. I samband med vapenhusets tillkomsttogs dock dessa utrymmen bort och kyrkorummet förlängdesmot söder till sin nuvarande omfattning. Vidombyggnaden 1957 tillkom också de nuvarande fönstren,vars fönsteröppningar gjordes 50 cm högre än detidigare. De målade korfönstren togs bort och ersattesmed den nuvarande altartavlan. Korfönstren placeradesi det nya vapenhuset och i sakristians utbyggnad.För övrigt gjordes bl a valvöppningarna till dopkapelletstörre och väggarnas träpanel kläddes med vävtapet.Andra större åtgärder var förändring av bänkarna, sombl a försågs med nya gavlar och dörrar. Även predikstolenbyggdes om så att den blev större och försågs medträfigurerna på korgen.Den senaste större renoveringen genomfördes 1983 efterhandlingar av arkitekt Magnus Johansson (numeraWångblad), Vänersborg och Trollhättan. För målningsarbetensvarade konstnär Olle Rudolf, Mellerud. Kyrkorummetfick då sin nuvarande färgsättning i ljusafärger, vitt, blått och marmoreringar i blå brytningar.På väggarna i långhuset togs vävtapeten från 1957 bortoch träpanelen kom åter fram. Även bänkarnas dörrarfrån 1957 togs bort och bänkarna förkortades motlångväggarna till förmån för gångarna längs långväggarna.I koret tillkom det nuvarande altaret och altarringenersattes med flyttbara knäfall. Korgolvet avGrythytteskiffer ersattes med ett lackat trägolv och idopkapellet placerades en kororgel.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGBENGTSFORS KYRKA, invigd 1926, är ett uttryckför 1900-talets framväxande samhälle i förhållandetill landsbygdssocknen Ärtemarks gamla kyrkplats.En liknande bakgrund har Melleruds kapell och församlingshemvars kyrkorum också har liknade karakteristiskasidoutrymmen vid koret. Kyrkorna är dockritade av olika arkitekter. Bengtsfors kyrka är en fulltutvecklad kyrkobyggnad med tydliga stildrag av 1920-talsklassicism bland annat genom det valmade taket,långsidornas pilastrar och fönsteromfattningarnasklassicerande dekor. Även det intilliggande klocktornetfrån 1933 ansluter i stil. Kyrkan har genomgått störrerenoveringar 1957 och 1983 med väsentliga delar avden ursprungliga karaktären bevarad tillsammans medharmonierande och anpassade tillägg och förändringarsåväl exteriört som interiört. Kyrkorummets relativtenkla utformning påminner i viss mån om ett frikyrkokapell.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och klocktornets välbevarade ursprungligakaraktär och utformning såväl exteriört sominteriört tillsammans med senare väl anpassadetillägg. kyrkorummets utformning med dekarakteristiska utrymmena vid sidorna om koret. interiörens sammanhållna färgsättning

BILLINGSFORS KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönBillingsfors bruksamhälle är beläget i norra Dalslandsskogs- och bruksbygder. De grundläggande förutsättningarnaför tillkomsten av de dalsländska bruken harvarit tillgången på vattenkraft och skog. Då malmförekomsternai Dalsland varit begränsade kom under1700-talet många bruk att grundas för att förädlatackjärn från Värmland och Bergslagen där man villespara på virkestillgångarna. I Billingsfors finns betydandedelar av den dalsländska brukshistorien samlad.Bruket, som grundades 1737, förädlade stångjärn tillbandjärn, plåt, sågblad, yxor, hästskor, spik mm. Senaretillkom bl a valsverk med smedjor. Under 1700-taletssenare hälft och 1800-talets början ägdes bruket avsläkterna Uggla och Waern. Vid mitten av 1870-taletlades järnhanteringen ned och 1884 startades en cellulosafabriki Billingsfors. 1918 rationaliserades driftenoch AB Billingsfors-Långed bildades. Under 1900-talethar sedan flera ägoförändringar skett men pappersbruketlever vidare.Billingsfors bruksmiljö utgör en del av ett riksintresseområdeför kulturmiljövården kring Dalslands kanal.I Billingsfors finns Billingsholm, en välbevarad bruksherrgårdfrån 1739. I närheten av fabriksområdet finnsockså Dalslands kanals 18-20:de slussar samt två slussvaktarbostäder.Kyrkan har från dess tillkomst, 1761-63, varit en integrerad del av bruket och när Stenebyförsamling övertog den 1981 var den en av landetssista bruksägda kyrkor. Den är belägen alldeles intillfabriksområdet på en liten halvö, ursprungligen en ö iLaxsjön, avskild från fastlandet av ett smalt sund.Själva kyrkoanläggningen består av kyrkan med omgivandekyrkogård och ett f d bårhus, nu förrådsbyggnad.Byggnaden är troligen uppförd omkring 1940 och harett sadeltak täckt av skiffer. Nordost om kyrkan finnsett lusthusliknande sexkantigt avträde, vars tälttak täcksav papp.KyrkoanläggningenKyrkogården har i princip en rund form som följer dentidigare öns topografi. Kyrkogården omges av öppetvatten mot söder och till viss del mot öster. Mot norroch delvis mot öster avgränsas kyrkogården mot fabriksområdetav ett plank. Kyrkogårdens huvudentréär vänd mot väster och i denna riktning finns resternaefter en allé. Kyrkogårdsmuren åt detta håll, består avslaggsten och kröns av ett svart smidesjärnsräcke, vilketlöper en bit mot söder. En del av kyrkogården västerom kyrkan samt den fortsatta marken västerut är delvisutfylld. Från kyrkogårdsentrén leder en grusad gång,

kantad av slaggsten, fram till trappan och kyrkporten ivapenhuset i tornet. På slaggstensstolparna vid entrénoch vid sidorna av kyrkporten finns likadana armaturerav svart metall och färgat glas. På marken närmasttrappan och vid handikappentrén på södra sidan avtornet finns naturstensplattor, i övrigt är kyrkogårdensgångar grusade. Längs kyrkogården och sjökanten motsöder finns en grusad gångväg som leder fram till enminneslund, anlagd 1991. Av gravarna är några få grusade.Söder om kyrkans kor finns det Waernerska gravkvarteret.Waern är en känd bruksägarsläkt i Dalslandsom bl a innehaft bruken i Billingsfors och Bäckefors.Carl Fredrik Waern skapade också Baldersnäs herrgårdsanläggningoch dess engelska park belägen på enudde i Laxsjön söder om Billingsfors. Genom giftermålkom släkten Uggla, tidiga bruksägare i Billingsfors ochsläkten Waern att förenas och i Waernska gravkvarteretär bl a Carl Fredrik Uggla, son till kyrkans byggherre,bruksägare Leonard Magnus Uggla, begravd.Kyrkan är uppförd av timmer 1761-63 med långhus iöst-västlig riktning och vidbyggd sakristia i öster. Koreti långhusets östra del är rakt avslutat. 1823 tillkomvästtornet och 1991 förlängdes långhuset åt väster påtornets södra och norra sidor. Kyrkan är vitmålad medmörkgrå portar, dörrar och fönster. Långhusets fasaderär av lockpanel och tornets av locklistpanel. Sockelnbestår av tuktad natursten, samt av skifferhällar på den1991 tillbyggda delen av långhuset. Samtliga takytor ärskiffertäckta. Långhuset och koret har brutna tak, motväster, på sidorna om tornet är långhustaket avvalmat.Tornets klockvåning har sin yttre form som en huvöverst på tornet. Huvens tälttak kröns av ett kors påen glob. Trappan vid huvudingången till kyrkan, genomvapenhuset i tornets nedervåning, är täckt med järnhällar.Dessa är tillverkade vid bruket och märkta medårtalet 1865. Ledstängerna är av svartmålat järn. Kyrkportenmotsvarar en pardörr med snedställd profileradpanel. Liknade panel finns också på enkeldörrarna tillhandikappentrén på tornets sydsida och till sakristiansdörr mot norr. Vid den senare finns en trappa av slaggsten.Även tornets ljudluckor åt de fyra väderstreckenhar snedställd profilerad panel. Till kyrkorummet finnsstora segmentbågeformade fönster indelade i smårutoroch högt på tornet finns stora rundbågiga småspröjsadefönster mot väster, norr och söder. Ovan kyrkportenmot väster finns ett halvmåneformat småspröjsatfönster. Segmentbågeformade mindre fönster av olikaform finns på sakristian och på långhuset söder ochnorr om tornet.Kyrkorummet är förhållandevis brett och lågt utformatmed ett förhöjt kor. Golvet består av ljusa skifferplattori mittgång och kor liksom bakom bänkarna mot väster.I bänkkvarteren är golvet av lackade brädor. Väggarnaär vitputsade med bröstningspanel av grå släta brädorförutom i koret. Dekormålningarna i gustaviansk stiltillkom 1951. Draperimålningar finns kring fönstren,på väggen bakom predikstolen och på norra och södraväggen kring porträtten av kyrkans byggherre LeonardMagnus Uggla och hans hustru Anna Märta Taube. Påkortsidorna finns målade pilastrar ett randigt mönsteri beige, grått och svart med joniska kapitäl. Det planaträtaket består av gråmålade breda brädor. Ovan läktareni väster är taket förhöjt ca en meter och består därav smalare brädor, liksom taket under läktaren som harett svagt bågformat mittparti. Längs väggarna löper enbred snedställd takfot med ljusa dekormålade girlangerinramade av bemålade taklister. Till vapenhuset finnsen kraftig pardörr med snedställd profilerad panel vilketeventuellt är en ursprunglig kyrkport från tidenföre tornets tillkomst 1823. Från kyrkorummet finnsockså en dörr bakom altaret in till sakristian. Storasegmentbågeformade fönster finns på långsidorna samttvå på korets östvägg. Fönstren är indelade i smårutori fyra lufter med grönt antikglas i ytterbågarna och ärmålade i ljust grå färg.Altaret av trä har en sexsidig planform med de tre främresidorna svängda i en rokokoinspirerad form. Altaruppsatsenbestår av en tavla med utsnidad och dekormåladväxtornamentik på sidorna. Tavlan är en avbildning aven målning från 1500-talet av Utrechtmålaren Jan vonScorel ”Kristi nedtagning från korset”. Tavlan kröns avett utsnidat lamm med fana. Altarringen är sjusidig ochsluter tätt mot altaret och har grindar mot söder ochnorr. Barriären är öppen med platta balusterdockormed målad växtornamentik. Predikstolen som saknarbaldakin är från 1951 och utformad i antikiserade stil,målad i ljust grå kulörer med symboler på korgen. Påväggen bakom predikstolen finns draperimålningarmed en fredsduva och Mose stentavlor som motiv. Kyrkansaknar dopfunt och vid dop används en särskildskål som placeras på ett träbord i södra delen av koret.I fönstret bakom bordet finns ett förgyllt träkors, vilketföre 1951 utgjorde kyrkans altarprydnad.Bänkarna är vägganslutna och indelade i två kvarter.De slutna bänkarna med speglar på dörrarna, gavlarnaoch skärmarna är täckmålade i grå och gröna kulöreroch har delvis mörkt röda sitsar och ryggar. Dörrarnaär numrerade och norra främre bänken (No 1) har ensärskild dekormålning.Orgelläktaren är relativt smal med utsvängda sidopartier.Den nätta och klassicerande utformningen gerdelvis associationer till en teaterläktare från 1700-taleller tidigt 1800-tal. Läktaren bärs upp av två par dubbelkolonnerpå var sida om mittgången. Barriären ärtäckmålad i grå och gröna kulörer med spegelfält. Pådet svagt utskjutande mittpartiet finns målad växtornamentikoch två skulpturer, Petrus och Paulus, tillverkadeav Eskil Odenbrand, Stenebyskolan 1951. Orgelnär byggd av Göran Strand, Bengtsfors 1988-90.10

Intill orgeln står ett s.k. orgelpositiv som införskaffadesi samband med kyrkans invigning 1763.ByggnadshistorikBillingsfors bruk kom att anläggas på gränsen mellansocknarna Steneby och Laxarby. Enligt uppgift planeradeen av grundarna till bruket, Nils Kock, tidigt attuppföra en brukskyrka. 1758 fick Kocks efterträdareLeonard Magnus Uggla tillstånd från domkapitlet iKarlstad att varannan söndag hålla gudstjänst i Billingsfors,vilka förrättades i en sal på Billingsholms herrgård.1761 bildades Billingsfors bruksförsamling och1763 var kyrkan färdig att tas i bruk. 1775 uppfördesen klockstapel. 1823, under en period av goda år förbruket, restaurerades och tillbyggdes kyrkan, delvis påbekostnad av Carl Fredrik Uggla, son till Leonard Magnus.Västtornet ersatte klockstapeln, kyrkan kläddesmed panel och vitmålades. Interiört målades draperimålningarkring fönstren och kring porträtten av sinaföräldrar som Carl Fredrik skänkte till kyrkan. 1872upphörde Billingsfors bruksförsamling men kyrkankom att förbli i brukets ägo. Åren 1762-1868 fanns ensärskild tjänst som brukspredikant kombinerad medskolmästarsyssla. Åren 1872-1902 tycks gudstjänsterförrättats varannan söndag av präster från Steneby ochLaxarby. 1902 upphörde detta och kyrkan stängdes,förutom vapenhuset som användes som likbod. 1903skadades tornet av en kraftig storm. 1918, samma årsom ägarbilden till bruket förändrades, renoveradeskyrkan och återinvigdes. Tornet lagades och kyrkan fickny panel. Interiört lades bl a ett nytt golv av trä ochdraperimålningarna från 1823 övermålades.1942 tillsattes åter en speciell brukspredikant och underde goda åren som följde efter kriget genomfördesen större renovering av kyrkan 1951. Till grund förrenoveringsarbetena låg handlingar av arkitekt GustafClason, Kungliga byggnadsstyrelsen, bearbetade avbyggnadsrådet Ragnar Hjorth. Vid den delvis återblickanderenoveringen 1951 tillkom mycket av kyrkorummetsnuvarande inredning, färgsättning och dekormåleri.Altaruppställningen förändrades då predikstolenovan altaret ersattes av kyrkans nuvarande predikstol.Samtidigt flyttades ett förgyllt kors från altaret tillsödra korfönstret och altartavlan insattes. I koret ochmittgången ersattes trägolvet av ljusa skifferplattor ochpå väggarna utfördes dekorationsmålningar för att bla efterlikna draperimålningarna från 1823, vilka tagitsbort 1918. Bänkarna behölls men byggdes om och nyelvärme, bl a bänkvärmare installerades.1981, i samband med en företagsförändring, övertogskyrkan av Steneby församling. Billingsfors var då enav landets sista privatägda brukskyrkor. 1991 genomfördesen större renovering under ledning av arkitektJanne Feldt, Skanark arkitektkontor, Karlstad. Kyrkantillbyggdes genom att långhuset förlängdes på båda sidorom tornet. I de nya utrymmena förlades en särskildhandikappentré, brudkammare, toalett, personalutrymmenoch förråd. Skiffertaket lades om, fasadernamålades och fönstrens ytterbågar byttes. I kyrkorummettogs bänkarna under läktaren bort och en ny läktartrappabyggdes.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGBILLINGSFORS KYRKA är en betydelsefull del avBillingsfors bruks framväxt och utveckling. Den tillhörsamhällets äldsta byggnader, från 1700-talet då bruketanlades. Dess historia speglar tydligt ett patriarkalisktbruksamhälle där företaget och dess ägare domineratsamhällslivet under lång tid. Kyrkans läge karakteriserasav kontrastfyllda omgivningar med natursköna vyeröver Laxsjön och den påtagliga närheten till fabriksområdet.Den lummiga kyrkogården med rund formpå den f d ön bidrar till platsens speciella karaktär. Påkyrkogården utgör det Waernska gravkvarteret söderom koret ett speciellt inslag. Till järnbrukstiden hörmurarna och trappan till sakristian av slaggsten samtjärnhällarna som täcker trappan till vapenhuset. Kyrkobyggnadensutformning och karaktär domineras av1700-tal och tidigt 1800-tal, bland annat exteriört genomdet brutna skiffertaket. Även kyrkorummets karaktäråterspeglar denna tid genom den historiseranderenoveringen 1951. Framträdande är dekorationsmålerieti gustaviansk stil.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan utgör en viktig del av Billingsfors historiaoch var fram till 1981 en privatägd brukskyrka. kyrkplatsens speciella läge. kyrkans karaktär, präglad av 1700-talets senarehälft och tidigt 1800-tal, med bevarade delar fråntiden tillsammans med 1951 års historiseranderenovering. kyrkorummets dekormåleri. slaggstenmurarna och järnplåtarna på kyrktrappansom erinrar om järnbruksepoken. det Waernska gravkvarteret söder om koret11

BÄCKE KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönBäcke är en medeltida socken belägen ungefär mitt iDalsland, i södra delen av landskapets skogs- och bruksbygder.Bäcke har sedan reformationen varit annexförsamlingtill Steneby. Socknen är ganska liten till ytanoch utgörs av en central, uppodlad dalgång omgiven avskogs- och mossmarker. Dalgången sammanfaller medBäckeån som rinner mellan Marsjön och Teåkerssjön. Inorra delen av dalgången ligger Vättungens säteri, käntsedan medeltiden och under århundraden den domineradeegendomen i socken. Vättungen har tillhörtVadstena kloster och blev på 1400-talet ett frälsegods.I närheten ligger kyrkan, uppförd 1650-53, på bekostnadav överste John Stake, ägare till Vättungen.Omkring två kilometer nordost om kyrkan och säterietanlades 1767 Bäckefors bruk av Leonard MagnusUggla, brukspatron på Billingsfors och byggherre tillkyrkan där. Bäckefors bruk genomgick under 1820-taleten omfattande utbyggnad då ägaren, Carl FredrikWaern erhållit trefaldigt ökade privilegier för stångjärnsproduktion.1829 blev Bäckefors ett av de förstabruk i Sverige som införde Lancashiremetoden. Bruketbetraktades en period som ett av de största i Sverige. Islutet av 1860-talet drabbades Bäckefors liksom övrigajärnbruk i Dalsland av ”bruksdöden”. Industriverksamheteni Bäckefors har sedan fortsatt i varierandeformer och utgörs numera bl a av wellpapptillverkningpå det gamla bruksområdet, vilket är en Dalslands bästbevarad äldre bruksmiljöer och utgör ett riksintresseområdeför kulturmiljövården. I området mellangamla bruket och kyrkan har under 1900-talet Bäckeforssamhälle vuxit fram som ett stationssamhälle. Betydelsefulltför samhällsutvecklingen har också varitDalslands sjukhus, anlagt 1930. Bebyggelsen i samhälletbestår huvudsakligen av villor och egnahem samtnågra hyreshus vid ett mindre centrum kring en torgbildning.Kyrkan är belägen lågt i landskapet, en bit söder omsjälva tätorten, och omges delvis av öppen odlingsmark.Intill kyrkan rinner Bäckeån och längs kyrkogårdensvästra sida leder en äldre landsvägssträckning. Invidkyrkan finns en vägvisarsten som pekar ut en äldrevägsträckning till Bäckefors bruk. Ett hundratal meternorr om kyrkan är komministerbostaden belägen. Denär uppförd 1919 som en tidstypisk större villa och delvisombyggd 1956. Före 1919 hade komministern förBäcke och Ödskölt bott på Bröteggen, några kilometernorr om Steneby.Själva kyrkoanläggningen består av kyrkan med omgivandekyrkogård, ett bårhus (1953) med fasad av röd12

locklistpanel och sadeltak av skiffer samt en ekonomibyggnad(ca 1980).KyrkoanläggningenKyrkogårdens äldsta del har en rektangulär form och utbredersig huvudsakligen på kyrkans södra och östrasidor. Kyrkogården har utvidgats i två etapper mot sydost,1905-10 och 1932, och har en långsträckt utbredninglängs landsvägen. Längs vägen och mot en grusadplan framför kyrkans västfasad finns en kallmur och ensyrénhäck. Mot kyrkogårdens övriga sidor finns häckarmot angränsande skogsmark, längs sydöstra sidan finnsockså en trädrad. I muren finns tre grindar av smidesjärnmed stolpar av tuktad granit. I sydost finns ocksåen minneslund. Samtliga gångar är grusade. Kyrkogårdenhar relativt stora gräsytor och de flesta gravar ärgräsbevuxna, förutom några få grusade. På den äldstadelen finns också smidda gravkors av varierande ålderoch utformning. Strax söder om kyrkan står ett kraftigtjärnkors med inskriptionen ”Werkmästaren SamuelHolder den äldre. Född i England 1781. Införde Lancashiresmideti Sverige 1829. Död på Bäckefors 1848.”Kyrkan är uppförd i trä 1650-53 men dess nuvarandeform är huvudsakligen ett resultat av en ombyggnad1797 (förlängning åt väster) och 1892 då tornet, sakristianoch vapenhuset tillkom. Det rektangulära långhusetär orienterat i öst-västlig riktning med tresidigtavslutat kor i öster och utbyggt vapenhus mot väster.Tornet är placerat över långhustakets västra del. I sydostfinns den utbyggda sakristian. Kyrkans fasader bestårav rödmålad locklistpanel. Dörrar och tornluckorär svartmålade, fönster och vindskivorna vita. Långhusets,liksom vapenhusets och sakristians sadeltak ärtäckt med skiffer. Långhustaket är valmat över koretoch där finns en takryttare. Denna, liksom tornets takoch spira, är täckt med fasettformade svartmålade plåtskivor.Tornryttaren i öster kröns av en vindflöjel medbyggherrens initialer I S och årtalet 1653. Tornspirani väster kröns av en korsformation i metall. Ingångartill kyrkan finns genom vapenhuset i väster - en portutformad som en segmentbågeformad pardörr - ochtill sakristian - en enkeldörr mot väster. Porten ochdörren har svart snedställd panel och porten har ettäldre lås med årtalet 1832. På långsidorna finns storarektangulära fönster som är vitmålade och smårutsindelade.På långsidorna, under tornet, på västfasadenoch i sakristian finns kvadratiska liknande fönster. Ivapenhuset finns små fönster mot norr och söder samtett runt ovan kyrkporten mot väster.Kyrkorummet är relativt litet och enkelt utformat med ettförhöjt kor i öster. Väggarna täcks av vitmålad jutevävoch bröstningspanel av trä längs de två mot långsidornavägganslutna bänkkvarteren. Golvet är av lackat trä. Detvälvda brädtaket har ett plant mittparti som är blåttmedan sidopartierna är vita. Hålkälslisten är marmoreradi blått. Takets hanbjälkar är synliga och brädinklädda.Parspegeldörren till vapenhuset är täckmålad ien grågrön och en ljust grön kulör och enkeldörren tillsakristian är täckmålad i grått. Samtliga fönster är vitmåladebåde på in- och utsidan. Innerbågarna har blyspröjsoch färgat antikglas. Korfönstren, ett mot norroch ett mot söder, har glas med starkare kulörer.Altaret är av trä och vitmålat. En korprydnad av textil,”Nådens sol” täcker hela östväggen. Den är tillverkad1969 av textilkonstnärerna Ulla och Kurt Emitslöf-Dejmo, Uddevalla. Ovan korprydnaden och taklistensitter en förgylld inskriptionstavla, som hört till en tidigarealtaruppsats, med texten ”Ära vare Gud i höjdenoch frid på jorden, till människorna ett gott behag”.Kyrkan har skiftat altarprydnad flera gånger och vidsödra korväggen står en kopia av Thorvaldsens Kristusstaty,kyrkans altarprydnad 1918-51. Altarringenär halvcirkelformad med svarvade ljust gröna balusterdockor.Predikstolen är relativt enkelt utformad ochsaknar baldakin. Korgen har grågröna spegelfält mellangråblå ytor och ljust gröna halvdockor. På spegelfälteti mitten finns ett enkelt kors. Korgens halvdockor, liksomtrappräckets heldockor, är av samma typ som påaltarringen och läktarbarriären. Kyrkans äldsta inventariumär den medeltida (omkring 1300) dopfuntenav täljsten, placerad i korets södra del. Under läktarenhänger en kyrkans gamla lillklocka, troligen från1200-talet.De öppna bänkarna, är indelade i två kvarter, och anslutnamot långväggarna. Bänkarna är täckmålade igråblått med speglar på gavlarna och skärmarna i grågröntoch rött. På läktarens norra sida finns ett parbänkar från 1892. De är öppna, ”parkbänksliknande”och har underreden av järn, tillverkade vid Bäckeforsbruk. Läktaren bärs upp av tio gråblå pelare som löperfrån kyrkans golv till dess tak. Pelarna fick sin nuvarandeutformning 1926-27 i klassicerande stil med kannelyreroch kapitäl, doriska under läktaren och joniskaöver läktaren. Läktarbarriären är öppen med svarvadeljusgröna balusterdockor. Ovan läktarbarriärens mittfinns en valvbåge framför orgeln. Orgeln, från 1974-75, har en enkelt utformad modernistisk fasad medöppna pipor i mitten och grågröna släta sidor.ByggnadshistorikKyrkan antas vara den andra på platsen och har föregåttsav en medeltida träkyrka. Den nuvarande kyrkanuppfördes 1650-53 på bekostnad av överste John Stake,ägare till Vättungens säteri. Kyrkans nuvarande exteriöroch interiör är ett resultat av flera ombyggnader ochrenoveringar. Den var ursprungligen mindre och saknadetorn, istället fanns en fristående klockstapel. Dessursprungliga karaktär som en liten träkyrka är dockbevarad. 1786 rödfärgades kyrkan och 1797 förlängdesden åt väster. På 1820-talet belades taket med skiffer.Från 1832 finns uppgifter om en nybyggd sakristiaöster om koret och nya större fönster. Samtidigt skall13

predikstolen ha flyttats från norra långväggen och placeratsbakom och ovan altaret, på vilket det då stod ettförgyllt träkors.1892 genomgick kyrkan en omfattande ombyggnad efterritningar av arkitekt Fredrik Lilljekvist, Stockholm.Klockstapeln ersattes med tornet över takets västra del.Ett liknade torn, ritat av samma arkitekt, byggdes tvåår senare i grannkyrkan Ödskölt. I Bäcke tillkom ocksåden nuvarande sakristian mot söder (ersatte den motöster från 1832) och vapenhuset mot väster. Kyrkansfasader målades i en gråvit färg istället för den tidigarerödfärgningen. I kyrkorummet sattes nya öppna”parkbänkar” in. Ett par av dessa finns bevarade på läktaren.Troligen tillkom också den öppna läktarbarriären,altarringen och delar av predikstolens utformningdå. Alla tre har liknande svarvade tidstypiska balusterdockor.Vid renoveringen 1892 flyttades också predikstolentillbaka från altaret till norra korväggen.Under 1900-talet har kyrkan genomgått flera renoveringar.1926-28 svarade arkitekt Arre Essén, Stockholm,för handlingar till en renovering då bl a det välvdabrädtaket ersatte ett plant. Tidstypiska förändringar varbänkarnas ombyggnad, då det sena 1800-talets ”parkbänkar”byggdes om och försågs med raka sidogavlarsamt utformningen av läktarpelarna i 1920-talsklassicism.Exteriört gjordes fönsterfodren helt släta dåsnickeridetaljer från 1890-talet i form av små ”öron”på fodren togs bort.1969 genomfördes en större renovering efter ritningarav arkitekt Carl-Anders Hernek, Uddevalla. Återigenbyggdes bänkarna om, med bibehållna gavlar från1920-talet. Kyrkorummet fick en ny färgsättning bl a iblått och rött med syfte att ge ett varmt intryck. Samtidigtkläddes väggarna med naturfärgad juteväv ochförsågs med bröstningspanel i anslutning till bänkarna.I koret tillkom altaret och korprydnaden av textil. Korfönstrenfick nya glas med starkare färger. Under läktarentillkom en mindre underbyggnad. Ett nytt bjälklagoch nya golv lades in samtidigt som kyrkan fick nyagrundsocklar. I vapenhuset ersattes trägolvet med kalkstensplattor.Sakristian byggdes ut mot väster och kyrkansskiffertak omlades.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGKyrkplatsen vid BÄCKE KYRKA, sannolikt medkontinuitet sedan medeltiden, ligger lågt i landskapeti den uppodlade dalgång som utgör socknens centralområde.Kyrkans historia är nära kopplad till Vättungenssäteri och Bäckefors bruk. Kyrkan, uppförd av trä1650-53 är en typisk representant för kyrkobyggandeti Dalsland vid denna tid, en timrad träkyrka med tresidigkoravslutning, ursprungligen utan torn. Kyrkan hargenomgått flera ombyggnader och renoveringar, dockmed bevarad karaktär av en liten träkyrka. Exteriörenpräglas av en ombyggnad 1894 då vapenhuset i väster,sakristian i söder och det ovanliga tornet över långhustaketsvästra del tillkom. Kyrkorummet är relativtenkelt och ger ett sammanhållet intryck samtidigt somdet präglas av olika tidsskikt från det sena 1800-taletoch 1900-talet. Karakteristiskt är balusterdockornafrån 1890-talet på den öppna läktarbarriären,altarringen och predikstolen liksom det välvda taket,bänkgavlarna och de klassicerande läktarpelarna från1920-talet samt den sammanhållande färgsättningenfrån 1969 och 1990 års renoveringar. Karakteristiskt ärockså altaruppsatsen av textil från 1969, vilken täckerhela östra korväggen.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans relativt höga ålder för att vara träkyrka,representativ för sin tids kyrkobyggande iDalsland. inredningsdetaljer från 1890-talet; balusterdockornapå den öppna läktarbarriären, altarringenoch predikstolen. inredningsdetaljer från 1920-talet; det välvdataket, bänkgavlarna och de klassicerandeläktarpelarnas utformning. den sammanhållande färgsättningen från 1969och 1990 års renoveringar. de smidda gravkorsen på kyrkogården1981 målades kyrkan åter röd efter att ha varit gråvittsedan 1892. Den senaste större renoveringen av kyrkangenomfördes 1990 efter handlingar av arkitekt JanneFeldt, Karlstad. Den påtagligaste förändringen av kyrkorummetvar att juteväven på väggarna målades vitoch taklisten marmorerades i de nuvarande blå kulörerna.I övrigt tycks 1969 års färgsättning bibehållits. Ivapenhuset tillkom en toalett och nya värmeelementsattes in i kyrkan.14

DALS-LÅNGEDS KYRKABengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönDals-Långed är ett industrisamhälle beläget i Stenebysocken i norra Dalslands skogs- och bruksbygder.Steneby är en medeltida socken och består av fleramindre dal- och strandbygder i ett starkt brutet skogsochsjölandskap. Centralområdet är jordbruksbygdenvid Stenebyälvens dalgång mellan sjöarna Iväg ochLaxsjön, med kyrkan belägen på en långsträckt ås österom älven. Trakten förefaller ha varit centralbygd underlång tid vilket det rika fornlämningsbeståndet tyderpå. Ur kyrklig synpunkt har Steneby sedan reformationenvarit moderförsamling för socknarna Tisselskog,Ödskölt och Bäcke. Under 1900-talet har Stenebysbefolkningskoncentration kommit att förskjutas frånjordbruksbygden till industriorterna Billingsfors ochtvillingsamhällena Dals-Långed/Mustadfors. Billingsforskyrka, en f d brukskyrka, är från 1760-talet ochDals-Långeds kyrka, invigd 1972, är en ombyggd skolafrån 1880-talet. Vid Billingsfors kyrka finns också begravningsplatsvilket Dals-Långeds kyrka saknar.Långed och Mustadfors. Här går också Dalslands kanalmed flera slussar, vilket också varit en viktig faktorbakom industrietableringarna. Vid Långed anlade 1871industrimannen Carl Fredrik Waern d y Dalslands förstaträsliperi, för sin tid det största i Sverige, senareomvandlat till Dalslands första pappersbruk. Platsenför Mustadfors hette ursprungligen Katrineholm därdet 1778-1860 fanns ett litet järnbruk. 1897 etableradesig den norska firman A/S Mustad här och anladeen industri för tillverkning av hästskosömn. Bruketoch samhället genomgick därefter en snabb utveckling.För att undvika sammanblandning med Katrineholmi Södermanland bytte fabriken och samhället 1902namn till Mustadfors. Omkring 1930 startades i DalsLånged/Mustadfors, Stenebyskolan, idag högskola förhantverksutbildningar. Både pappersbruket Långed ochfabriken i Mustadfors drivs vidare och samhället kansägas vara Dalslands bäst bevarade yngre bruksmiljö,med bebyggelse huvudsakligen från 1900-talet. DalsLånged/Mustadfors ingår i ett större område kringDalslands kanal som är ett s.k. riksintresseområde förkulturmiljövården.Mellan sjöarna Laxsjön och Råvarp finns en långsmalförbindelse, Långbrohöljen och Katrineholmshöljenmed forsar på ett par platser. Vattenkraften har härgivit upphov till de sammanväxta bruksorterna Dals-KyrkoanläggningenDals-Långeds kyrka är ursprungligen en skolbyggnadfrån 1880-talet som om- och tillbyggdes 1972. Den ärbelägen i kanten av ett bostadsområde med omgivande15

villabebyggelse. Intill kyrkan ligger ytterligare en gammalskolbyggnad, nu brukad för privatbostäder. Kyrkobyggnadenligger ganska högt i samhället med markensluttande mot söder och väster. Marken närmastkyrkan består av öppna gräsytor med några enstakaträd samt asfalterade ytor bl a för parkering. Förutomsjälva kyrkobyggnaden finns en fristående klockstapelpå tomten. Det är en öppen konstruktion med tjäradekraftiga stolpar och en huv med panel på förvandring.Huvens tälttak är kopparklätt och kröns av ett klot ochen vimpel av plåt med årtalet 1976.Kyrkobyggnaden är en vinkelbyggnad med den ursprungligarektangulära skolbyggnaden orienterad i sydvästnordostligriktning. Mot sydost finns den tillbyggda”kyrkodelen”, även den rektangulär i formen ochinrymmande kyrkorum och sakristia bakom koret isydost. Under dessa finns en souterrainvåning. I dengamla skolbyggnaden finns entréhall, samlingslokaleroch kök i på nedervåningen. Övervåningen inrymmerpastorsexpedition och souterrainvåningen har lokalerför barn- och ungdomsverksamhet.Fasaderna består av faluröd locklistpanel. På ”kyrkodelen”finns knutlådor vilka korresponderar med deöppna bågar av limträbalkar som bär upp kyrkorummetsväggar och tak. Husets sadeltak täcks av sinuskorrugeradeternit. Ovan koret i sydost finns takfönster iform av ”band” på båda takfallen. Takfönster finns ocksåovan till ett av samlingsrummen i gamla skolhusdelen.I denna byggnadsdel finns också huvudentrén,vänd mot sydost. Framför entrépartiet finns en trappamed sättsteg av skiffer. En liknande entré finns ocksåtill souterrainvåningen på sydöstra gaveln. På baksidan,mot norr, finns en köksingång. Husets fönster är vitmåladeoch utgörs av tvåluftsfönster, utan spröjs till dengamla skolhusdelen och med spröjs till ”kyrkodelen”.Kyrkorummet är rektangulärt med ett rakslutet ochframträdande förhöjt kor i sydost. Läktare saknas ochrummets bakre vägg består huvudsakligen av en vikväggsom gör att kyrkorummet kan öppnas upp moten samlingssal. Golvet består av parkett. Väggarna ochtaket bärs upp av en öppen konstruktion av limträbalkarsom bildar spetsiga bågar mot taknocken. Limträbalkarna,liksom väggarnas och takets smala ohyvladeläkt, är ljust laserade. Armaturen i kyrkorummet ärursprunglig från 1972 och tidstypiskt utformad meddroppformade vita lampglas som hänger ner från taketi grupper om tre och tre. Intill vikväggen i nordvästfinns en pardörr, av lackad furu, från byggnadens entréhall.I korväggen finns två dörrar, i samma materialsom vägg- och takbeklädnaden, på var sida om altaret.Den ena leder till sakristian och den andra till etttrapphus med förbindelse till souterrainvåningen underkyrkorummet och sakristian. De kvadratiska smårutsindeladefönstren på långsidorna är vitmålade ochhar antikglas både i inner- och ytterbågarna. Ovan koretfinns takfönster i ”band” längs båda takfallen. Kyrkorummetsaknar fast bänkinredning. På var sida om16

en mittgång står lösa stolar, vanligtvis sammankopplademotsvarande två bänkkvarter.Förutom förhöjningen i två steg avgränsas koret motövriga kyrkorummet med två bröstningar, ca en meterhöga, vilka skjuter ut omkring två och en halv meterfrån långväggarna och lämnar en öppning i rummetsmitt. Bröstningarna är uppbyggda av likadan ljust laseradtunn läkt som på väggarna och taket. I öppningenmellan bröstningarna har koret en svagt framskjutenform mot kyrkorummet. Där finns en altarring avmässingsstolpar fästade i golvet och ett stoppat armstöd.På det nedersta steget till koret är ett knäfall, isamma utformning som armstödet, monterat. Altaret,foten till dopfunten och ambon är enkelt utformademed raka linjer i omålat trä. Altaret med en skiva avljus marmor har placerats versus populum, en bitframför korväggen. Altaret är flyttbart och kan ha olikaplaceringar efter gudstjänstform. Kyrkorummets flexibilitetmöjliggörs också genom de flyttbara stolarna.Altarprydnaden består av ett kors av smidesjärn placeratpå golvet bakom altaret och en stor väv som hängerpå korväggen. Den senare är tillverkad av ChristinaWestmans vävkammare, Göteborg. Orgeln, med fasadav lackad furu, invigdes 1973 och är tillverkad av Lindegrensorgelbyggeri, Göteborg.ByggnadshistorikI takt med utbyggnaden av samhällena Dals-Långedoch Mustadfors ökade behovet av en kyrklig samlingsochgudstjänstlokal där. Avståndet till moderkyrkan iSteneby är knappt en mil. Närmsta församlingskyrkafinns annars i grannsocknen Tisselskog, omkring femkilometer bort. Enligt en uppgift från 1927 hade ettkapell ordnats vid den s.k. Kyrkbacken i Mustadforsgenom bolagets och dess disponent Christian Aarsrudsförsorg. Kapellet beskrivs ”…inrymma två mindrerum, lämpliga för sammankomster under tjänstgörandepastors ledning. Komministern i Tisselskog predikardär vanligtvis varje söndag”. I början på 1950-taletfanns det långt gångna planer på ett nytt kyrkobygge inärheten av Dals Långeds station. Detta blev dock aldrigav utan den ovan beskrivna kyrkolokalen fortsatteatt användas. Då denna revs 1969 blev behovet av nylokal aktuellt. Ungefär samtidigt erhöll Steneby församlingett av husen från den 1968 nedlagda skolani gåva av dåvarande Steneby kommun. Detta skolhushade inrymt småskola, slöjd och bespisning samt lärarbostäderpå övervåningen. I skolbyggnaden intillfanns folkskola, expedition och även där lärarbostäderpå övervåningen.Kyrkan invigdes 1972 av biskop Borgenstierna. Skolhuset,från 1880-talet, hade då genomgått en omfattandeom- och tillbyggnad efter ritningar av Verner Johnsson,Bengtsfors. I den f d skolbyggnaden inreddes enentréhall med toaletter samt samlingsrum och kök pånedervåningen. På övervåningen inreddes också samlingsrum,bl a för barnverksamhet och konfirmandundervisning.Själva kyrkorummet och en sakristiainreddes i en helt nybyggd vinkeltillbyggnad i souterrainläge.I källarvåningen inreddes bl a bordtennisrum,hobbyrum, bastu och dusch.1973 invigdes orgeln, placerad i koret och 1978 tillkomden stora väv som utgör altarprydnad. Omkring1990 togs den då befintliga heltäckningsmattan i kyrkorummetbort och parkettgolvet lades in. Samtidigtersattes de tre flyttbara knäfallen vid altaret av den nuvarandefasta ”altarringen” och altaret flyttades framfrån korväggen.2004-05 gjordes en ombyggnad av huset då pastorsexpeditioninreddes på övervåningen i den gamla skolbyggnadensamtidigt som lokaler i souterrainvåningenunder kyrkorummet iordningställdes för barn- ochungdomsverksamhet.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGDALS-LÅNGEDS KYRKA, invigd 1972 efter omochtillbyggnad av ett äldre skolhus, är ett uttryck för1900-talets framväxande industrisamhälle i förhållandetill den gamla landsbygdssocknen Steneby. Denär också ett exempel på en kyrkobyggnad med ett fulltutvecklat kyrkorum integrerat med andra verksamheter,bl a samlingslokaler. Byggnadens exteriör ger ocksåuttryck för husets olika funktioner. Den gamla skolhusdelenhar bevarat sin profana prägel medan dentillbyggda kyrkodelen ger ett mer sakralt uttryck liknandeen kapellbyggnad. Kyrkorummet har getts enväl sammanhållen helhetsgestaltning, tidstypiskt utformadmed mycket ljus träinredning. Till detta bidrarockså altartextilen och övrig lös inredning i koret somär utformat efter rummets karaktär. Betydelsefullt ärockså den bevarade ursprungliga armaturen.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkorummets väl utformade helhetsgestaltningsom är bevarad sedan tillkomsten. lös inredning i koret och den bevaradeursprungliga armatur som bidrar till dennahelhetsgestaltning. klockstapelns betydelse för kyrkomiljön17

GUSTAVSFORS KAPELLBengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönGustavsfors samhälle ligger i Torrskogs socken i norraDalslands skogs- och bruksbygder. Socknen är medeltidaoch dess nuvarande kyrka, av sten, från 1767 ärtroligen församlingens tredje i ordningen. Torrskoggränsar till Värmland och tillhörde före 1961 Blomskogspastorat tillsammans med Trankil, båda i Värmland,och Vårvik i Dalsland. Sedan 1962 är Torrskog annexförsamlingtill Ärtemark i Dalsland. Karakteristisktför dessa trakter är systemen av sjöar och älvar som följersprickdalarna, företrädesvis i nord-sydlig riktning.Vattensystemen har haft stor betydelse för kommunikationerna,socknarnas gränser och kyrkornas placering,vilket Torrskog är ett tydligt exempel på. Socknenbreder ut sig på båda sidor om sjön Lelång med kyrkanbelägen på dess västra strand. På denna sida sjönär också större delen av församlingen belägen. Bebyggelseni Torrskog består av kuperad skogsbygd med glesstrand- och höjdbebyggelse och det finns också fleramindre sjöar. Näringslivet har dominerats av jordbrukoch ett ganska omfattande skogbruk.Socknens enda tätort är Gustavsfors, belägen på östrasidan av Lelången, alldeles invid Värmlandsgränsen. Vidfallen mellan sjöarna Västra Silen och Lelång anlades18här ett järnbruk 1747 av affärsmannen Nils Koch frånUddevalla. Som så många andra dalsländska järnbrukomvandlades även Gustavsfors till pappers- och massabruki samband med den s.k. bruksdöden i slutet av1800-talet. Bruket i Gustavsfors lades ner 1947 men endel av bebyggelsen från brukstiden finns kvar i det lillasamhället med ca 200 invånare. Av betydelse för ortenär bl a turisttrafiken på Dalslands kanal, vilken passerargenom Gustavsfors. Den långsträckta men relativt smalaLelången var under lång tid den naturliga förbindelsenmellan Torrskogs östra och västra delar. Avståndet övervattnet från Torrskogs kyrka till Gustavsfors är ca tre kilometer, men landvägen är det ca fem mil. Under långtid var Gustavsfors förbundet med kyrkan och sockensvästra sida med reguljär båttrafik. I början av 1900-talet, fram till ca 1940 gick också bolagets båtar överLelången till julottan och andra större högtider. Efterhand som sjötrafiken minskade ökade också behovet aven egen lokal i Gustavsfors för Svenska kyrkan. Tidviskunde det också vara besvärligt att ta sig över sjön.Genom väckelserörelsen hade Evangeliska fosterlandsstiftelsenoch Missionsförbundet etablerat sig i Gustavsforsunder 1800-talets senare del. 1930 bildades ocksåen Betaniaförsamling. På 1940-talet började Svenskakyrkan att fira gudstjänster i Gustavsfors i ett kapell,byggt 1891, vilket Torrskogs församling sedan förvär-

vade i mitten av 1950-talet och renoverade 1957.KyrkoanläggningenGustavsfors kapell är beläget i utkanten av samhälletssödra del. Bebyggelsen i området består huvudsakligenav egnahem från början och mitten av 1900-talet.Förutom en bostadsfastighet i söder omges kapelltomtenav skogsmark. Vid sidan av själva kapellet finns enklockstapel samt en förrådsbyggnad med utedass. Självatomtmarken upptas, förutom av en mindre grusväg, avgräsytor närmast kapellet och klockstapeln samt skogsmarklängs kanterna. Klockstapeln (1959) är uppbyggdav runda stockar som står på ett fundament av betongplintaroch bjälkar, vilket täcks av brädor. Klockstapelnhar ett sadeltak av brädor. Den enkla förrådsbyggnaden(troligen från 1900-talets början) på baksidan av kapellethar fasader av faluröd lockpanel och ett sadeltaktäckt av sinuskorrugerad plåt.Kapellet är en enkel byggnad av frikyrkokaraktär och bestårav en långsmal byggnadskropp orienterad i nordsydligriktning. Mot nordost finns en mindre vinkeltillbyggnadfrån år 2000 som inrymmer kapprum ochtoalett. Byggnadens södra del, kyrksalen, den ursprungligadelen, tillbyggdes 1957 mot norr med ett kök ochett mindre samlingsrum. Fasaderna består av ljusgråeternitplattor med undantag av tillbyggnaden från år2000 som är klädd med ljusblå locklistpanel. Vid tillbyggnadenfinns en handikappramp längs en del av husetsöstra långsida. Den ursprungliga byggnadskroppenhar ett sadeltak täckt av rödmålad sinuskorrugerad plåtmedan 1957 och 2000 års tillbyggnader har ett pulpettak,täckt av samma material. Kapellets huvudingång ärpå södra gaveln, varifrån man kommer direkt in i kyrkorummet.Vid entrén finns en betongtrappa med enöverbyggnad liknande en farstukvist. Dess sadeltak meden gavelfronton kröns av ett träkors. Dörren är en pardörrklädd med fasspontpanel. Ingångar till byggnadenfinns också till kapprummet i nordost samt till köket ihusets nordvästra del. På västra respektive östra långsidornafinns fyra höga ursprungliga vitmålade 4-luftskorspostfönster till kyrkorummet. Två likadana fönsterfinns också på södra gaveln. Tillbyggnaderna mot norrhar mindre 2-luftsfönster.är enkelt utformad. Altaret består av ett löst vitlaseratträbord från år 2000 och altarring saknas. Ett tidigareträaltare med slät altarring från 1957 är nu placerat i”lilla salen”. Ovan altarbordet i kyrkorummet finns enaltartavla ”vision i smedjan”, vilken återspeglar bruketsoch smedjans tidigare betydelse för Gustavsfors. Tavlanär gjord av konstnärinnan Olga Aue-Birkfeldt 1978 imetall och en mängd olika sten- och mineralmaterial.På korets vänstra sida, mot väster, finns en predikstol iform av en enkelt utformad talarstol. Till höger i koret,mot öster står en dopfunt av trä. Kapellet saknar fastbänkinredning. På sidorna om mittgången finns i kyrkorummetssödra del lösa moderna stolar och i dessbakre del fyra (två på var sida) lösa gråmålade äldrebänkar. Längst bak i rummet står fyra bord med stolar.ByggnadshistorikByggnaden, som stod färdig 1891, uppfördes av en föreninginom Evangeliska fosterlandsstiftelsen som kalladesig Kyrkans vänner. Missionsförsamlingen i Gustavsforsbidrog också till arbetet och hade till att börja medockså sina möten i kapellet. Efter en tid blev emellertidde olika trosinriktningarna alltför påfrestande och1895 löste Kyrkans vänner ut missionsförsamlingensom kom att uppföra ett eget missionshus. Under åren1930-41 hyrdes kapellet av Betaniaförsamlingen innanTorrskogs församling på 1940-talet firade sin förstagudstjänst där.I mitten av 1950-talet köpte Torrskogs församlingbyggnaden och efter renoveringen 1957 invigdes denav dåvarande biskopen i Karlstads stift, Gert Borgenstierna.Renoveringen 1957 var relativt omfattande ochinnebar bl a tillbyggnad mot norr av köket och samlingsrummet,”lilla salen”. Troligen tillkom då ocksåfasadens eternitplattor. Interiört kläddes bl a taket ochväggarna med träfiberplattor. Altaret och altarringen,numera placerade i lilla salen är också från sammaombyggnad. Vid en renovering 1978 lades bl a parkettgolveti kyrkorummet in och rummets väggar kläddesmed vit strukturtapet. Samtidigt tillkom altartavlan. År2000, tillbyggdes kapprummet och handikapptoalettpå östra sidan i anslutning till lilla salen.Kyrkorummet har en rektangulär form med ett förhöjtkorparti mot norr som delvis avgränsas med bröstningaranslutna till långsidorna. Mellan bröstningarnafinns ett öppet mittparti med ett steg framför altaret,vilket är placerat på mitten av norra väggen. Golvet ikyrkorummet är av parkett. De vita väggarna och taketär klädda med träfiberplattor och väggarna är täcktamed strukturtapet. Taket är svagt välvt. Förutom huvudentréni söder finns dörrar vid sidorna om altaret,vilka leder till köket och samlingsrummet, ”lillasalen”. Av kyrkorummets stora korspostfönster är debåda till kordelen övertäckta på insidan. Inredningen19

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGGUSTAVSFORS KAPELL har sedan uppförandet 1891 använts till kristen verksamhet av flera olika samfundinnan den övertogs av Torrskogs församling. Genom olika ombyggnader och renoveringar har byggnadendelvis förändrats men väsentliga delar av dess karaktär, som kapellet från slutet av 1800-talet, är bevarad. Av deförändringar byggnaden genomgått märks bl a om- och tillbyggnaden från 1957, från vilken intressanta delar ärbevarade, bl a armaturen i kyrkorummet och kökets inredning.Kapellets historia speglar viktiga delar av den kristna verksamheten i Gustavsfors. Behovet av en gudstjänstlokalför Torrskogs församling i Gustavsfors speglar också förändrade kommunikationssätt och socknens speciella geografi.Sjön Lelången utgjorde ursprungligen en sammanhållande faktor men kom efter hand att upplevas somalltmer geografiskt åtskiljande mellan sockens västra och östra delar.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:. byggnadens utformning med ursprung som karaktäristiskt kapell från 1800-talets slut. kapellets funktion som kyrkobyggnad för flera olika trosinriktningar sedan dess tillkomst. tillskotten från 1950-talets ombyggnad20

LAXARBY KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönLaxarby medeltida socken är belägen i norra Dalsland.Karaktäristiskt för dessa trakter är bebyggelsens koncentrationtill dalgångar, ofta i anslutning till vatten,mellan kuperad och glesbebyggd skogsmark. Socknensnäringsliv har dominerats av jord- och skogsbruk. Enav de mer kända gårdarna är säteriet Bågen, belägetpå en udde vid Laxsjöns östra sida. Från reformationenoch fram till 1916 var Laxarby annexförsamlingtill Edsleskog. 1961 överfördes Vårvik som annexförsamlingfrån Blomskog i Värmland, till Laxarby och debåda har sedan dess utgjort Laxarby pastorat.Socknens enda tätort, Skåpafors, är ett mindre brukssamhällesom utvecklats vid fallet mellan sjöarnaSvärdlång och Laxsjön. Verksamheten har traditionfrån kvarndrift redan på medeltiden, och sågverksdriftpå 1700- och 1800-talen. Som på många andra håll iDalsland anlades här ett pappersbruk vid 1800-taletsslut, en verksamhet som fortfarande pågår. 1912 anladesockså en kraftstation vid fallen. Förutom industribyggnadernadomineras Skåpafors av egnahemsbebyggelsefrån 1900-talet.Kyrkan ligger på en hög platå på östra sidan av Laxsjönsnorra spets, i övergången mellan skog och öppen mark.Området anses ha kontinuitet som centralbygd så långttillbaka som till bronsåldern. I det öppna odlingslandskapetned mot Laxsjön ligger fastigheten Stommenmed Tvetens manbyggnad, en välbevarad dalslandsstugafrån 1874. På andra sidan sjön finns prästgårdenfrån 1870-talet med kyrkoherdebostad och pastorsexpediton.Intill prästgården ligger det tidigare arrendatorsbostället.Själva kyrkoanläggningen omfattar kyrkan med omgivandekyrkogård, ett bårhus, en ekonomibyggnad,en länga med f d kyrkstallar och en f d sockenstugaoch skola, numera församlingshem. Bårhuset (1926,tillbyggt 1968) har fasader av vit slätputs och valmatsadeltak täckt av stickspån och är beläget strax västerom kyrkan medan ekonomibyggnaden (1989) finnsi kyrkogårdens södra kant. Kyrkstallarna (1900-taletsbörjan), norr om kyrkogården, har fasader av falurödlocklistpanel och ett pulpettak täckt av sinuskorrugeradplåt. Sockenstugan, öster om kyrkogården, tillkom1850 och har även inrymt klockarbostad. Den nuvarandebyggnaden uppfördes 1910 och ombyggdes1977 till församlingshem.KyrkoanläggningenKyrkogården är relativt stor och har en långsträckt formi öst- västlig riktning. Kyrkogårdens äldsta del har ennärmast kvadratisk form omkring kyrkan. En större21

utvidgning skedde 1905 mot väster. Kallmurar omgärdardessa äldre delar. Utvidgningar har sedan skett motsöder i två etapper, 1963 och 1989. Längs de yngre delarnafinns murar mot landsvägen. Mot vägen finns treentréer med årtalsförsedda smidesgrindar och vitputsadegrindstolpar med tälttaksliknade skiffertäckningar.Kyrkogårdens samtliga gångar är grusade. Gravarna ärgräsbevuxna med undantag av några få med grus närmastsöder om kyrkan. Smidda gravkors finns längs dengamla kyrkogårdsmuren och intill tornet mot söder. På1963 års del finns en minnelund vid en damm.Kyrkan av trä har en korsformad plan med det ursprungligalånghuset orienterat i nordväst–sydostligriktning. Den östra korsarmen utgör ett tresidigt avslutatkor med en utbyggd sakristia och vid västra korsarmenfinns ett vapenhus. Troligen uppfördes kyrkansom salskyrka vid 1600-talets mitt och blev 1759 ombyggdtill korskyrka. Sakristian mot öster och vapenhuseti mot väster tillkom 1705 och tornet mot söderuppfördes 1884. Kyrkan vilar på en sockel av tuktadgranit, och timmerväggarna täcks av vitmålad locklistpanelmed knutlådor på korsarmarna. Sadeltaken ärvalmade över korsarmarna, vapenhuset och sakristian.Samtliga tak är täckta av stickspån och ovan koret finnsen kyrktupp av svart plåt. Runt korsarmarna, sakristianoch vapenhuset i väster löper en enkelt profileradtakgesims. I korsarmarna finns brunmålade storasegmentbågeformade fönster indelade i smårutor. Kyrkanhar tre ingångar med fiskbensmönstrade dörrar. Ihuvudentrén mot söder finns en port (ca 1950) utformadsom en pardörr med lackad ekpanel. Likadanpanel har enkeldörren till sakristian. Innanför dennafinns en äldre kraftig ytterdörr som är plåtbeklädd motutsidan. En liknande dörr finns mot väster i det gamlavapenhuset. De båda sistnämnda dörrarna kan eventuelltvara från vapenhusets och sakristians tillkomst1705. Tornet karakteriseras av en enkel trägotik medspetsiga gavlar åt fyra håll. Spiran är liksom övriga takspånklädd och kröns av ett kors. På alla fyra sidor finnsdubbla brunmålade tornluckor vilka likt vapenhusetsfönster är spetsbågigt avslutade.Kyrkorummet har ett lackat trägolv vilket är förhöjt i koret,vid orgeln, i dopkapellet och i bänkkvarteren. Väggarnatäcks av masonitskivor, ljust målat i en svampteknikoch med en grönt ådrad bröstningspanel. Norrom orgeln kläddes en del av timmerväggen av 1982.Stockarna är vitmålade med dekormålningar kringfönstren och dörren till gamla sakristian i väster. Detplana trätaket har målningar från 1777 av kyrkomålarenCarl Zetterström. Den enkelt profilerade taklistenär målad i mörkblått och rödbrunt. Mot vapenhusetfinns stora parspegeldörrar (1935) med marmorerademörka fält med omgivande rosa ådringsmålningar ochgröna och grå kulörer. De stora segmentbågeformadefönstren är gråmålade på insidan. Fönstren i koret harantikglas i innerbågarna. Altaret i koret är av trä medljusgrön marmorering och förgyllda kannelyrer. Altarringen,från 1884, är rund och sluten mot altaretssidor med barriär av svarvade ljusa balusterdockor.Inredningen i koret präglas av altaruppsatsen (1769),predikstolen (1747) och ett par psalmnummeränglar(1767), placerade på det främre bänkparet, vilka är arbeteni rikt utformad provinsiell barockstil av bildhuggarenIsac Schullström. Ett altare med altartavla finnsockså i dopkapellet i norra korsarmen, viket iordningställdes1935. Ovan det enkla brunmålade altaret finnskyrkans äldre altaruppsats från 1729. Dopfunten avtäljsten är placerad på ett fundament av trä och daterastill ca 1200. Andra medeltida inventarier som hör tillkyrkan är ett rökelsekar av brons, eventuellt från 1100-talet med överdel i form av en stavkyrka. Här finnsockså två medeltida kyrkklockor, varav den en är en s.k.primklocka förmodligen från 1200-talet. Bland äldreinventarier bör också nämnas löjtnant Johan Svenskes(1667-1739) ståtliga huvudbanér som hänger i vapenhuset.Bänkarna är vägganslutna och indelade i fyrakvarter i öst-västlig riktning samt två kvarter vardera inorra respektive södra korsarmen. Det är öppna bänkarfrån 1884 som delvis ombyggdes och fick en nyfärgsättning 1982. De är grönt ådringsmålade med rosamarmorering på sidostycken och skärmar. Kyrkansorgel tillkom 1884 och är placerad långt bak i västrakorsarmen. Den har en klassicerande fasad och är ådringsmåladi gröna och blå kulörer. Söder om orgelnfinns lösa stolar placerade på gradänger i tre steg.ByggnadshistorikUppgifter anger att en stenkyrka skall ha stått på dennuvarande platsen på 1500-talet. Troligare är kanske attden nuvarande kyrkan haft en medeltida föregångareav trä. Kyrkan anses sannolikt vara uppförd vid 1600-talets mitt. Enligt Nils Hesselgrens ”lovtal över Hesselskog”skall Laxarby kyrka ha varit nyuppförd 1672och ha haft ”ett torn av stor höjd”. Från 1747 finnsdet uppgifter om en klockstapel intill kyrkmuren, somsamtidigt utgjorde port till kyrkan. 1705 tillfogades sakristianoch vapenhuset. 1759 tillkom norra och södrakorsarmen. Troligen delades kyrkan på mitten ochdrogs isär, då den saknade ordentlig grund och barastod på marken. Under 1700-talet tillkom mycket avkyrkans inredning, Schullströms altaruppsats, predikstoloch psalmnummeränglar. 1732 uppsattes ett nyttinnertak som stofferades av målaren Nils Friman. 1777utfördes de nuvarande takmålningarna av Carl Zetterström,som också målade runt fönstren. Något senarekläddes innerväggarna med brädor. Från 1861 finnsuppgifter om större fönster och rödfärgning av fasaden,troligen en ommålning. Senare, eventuellt 1884, fickkyrkan sin nuvarande vita färgsättning. Samma år tillkomtornet i en tidstypisk enkel trägotik ritat av EmilOlsson, Hvitlanda och kyrkorummet genomgick enhårdför renovering. Takmålningarna övermålades och22

väggarna kläddes med pärlspont. Även altartavlan ochpredikstolen övermålades, i vitt och guld. Predikstolenskorg minskades och träfigurerna på dess sidor togsbort och lades på vinden samtidigt som baldakinentogs bort. Den nuvarande altarringen tillkom, liksombänkinredningen och orgeln. Orgelns ovanliga placeringlängst bak i västra korsarmen förklaras av att kyrkanshuvudentré flyttades från det västra vapenhusettill tornet.1935 genomfördes en återrestaurering efter förslag avarkitekt Sven Brandel, Kungliga byggnadsstyrelsen. Dåhan avled övertogs ledningen för arbetet av arkitektGustaf Clason. Konserveringsarbetena leddes av professorHelge Kjellin, Värmlands Museum och för färgsättningoch målning svarade artisten Oscar Jonsson,Karlstad. Takmålningarna togs åter fram och liksommålningarna på altaruppsatsen och predikstolen somockså återfick korgens skulpturer samt fick en ny baldakin.Kyrkans väggar kläddes med masonit och färgsattesi överensstämmelse med de framtagna färgerna itaket mm. Altarringens öppna barriär kläddes in medmasonit och korfönstren fick färgat s.k. antikglas. Kyrkanfick också en ny värmeanläggning..Anläggningen ersattes 1953 med elvärme.1982 genomfördes den senaste större renoveringen. Förhandlingarna svarade arkitekt Janne Feldt, Karlstad. Förkonservering av predikstolen, psalmnummeränglarna,de båda altaruppsatserna mm svarade konservatorernaSten-Ove Wase, Grythyttan och Christer Wildenstam,Vänersborg. Kyrkan fick sin nuvarande färgsättningmed ljusa väggar och mycket grönt, blått, rosa, bl a påbänkarna vilka delvis ombyggdes men med 1884 årsgavlar bibehållna. Altarringen återfick sitt ursprungligautseende från 1884 då masonitskivan från 1935 togsbort. 1982 avkläddes också en del av timmerväggen ivästra korsarmen och ett nytt skrank i barockliknandestil uppsattes framför en visningsmonter med gamladetaljer från kyrkan. I norra korsarmen iordningställdes”dopkapellet” bl a genom borttagandet av bänkaroch en avgränsning mot övriga kyrkorummet med åttahöga svarvade träljusstakar. I södra korsarmen, motsva-rande en läktarunderbyggnad, tillkom kapprum, toalettoch städutrymmen bakom dekorativt utformadeskärmväggar av trä.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGOmrådet kring LAXARBY KYRKA har en lång bebyggelsekontinuitet.Kyrkplatsen, sannolikt medeltida,ligger på en framträdande höjd i det kuperade odlingslandskapetvid Laxsjön. Intill kyrkan finns den gamlasockenstugan och på andra sidan sjön, prästgården, vilkenfortfarande är i bruk. Kyrkan, troligen uppförd vid1600-talets mitt, är en typisk representant för kyrkobyggandeti Dalsland vid denna tid - en timrad träkyrkamed tresidig koravslutning, ursprungligen utan torn.Kyrkan präglas av flera ombyggnader och renoveringaroch är en av landskapets få korskyrkor. På 1700-talettillkom korsarmarna, sakristian och gamla vapenhusetoch 1884 uppfördes tornet i tidstypisk trägotik. Framträdandei kyrkorummet är den praktfulla 1700-talsinredningeni koret, altaruppsats, predikstol och psalmnummeränglari provinsiell barockstil av den i stiftetkände bildhuggaren Isac Schullström. Framträdande ikyrkorummet är också dopaltaret i norra korsarmenmed äldre altaruppsats från 1700-talet, liksom orgelns(1884) placering i västra korsarmen. Kyrkorummet haren renoveringshistoria likt många andra kyrkor, medstora ingrepp vid 1800-talets slut och återrestaureringunder 1900-talets första hälft. Interiören präglas ocksåav en större restaurering 1982 då bl a den nuvarandefärgsättningen tillkom. Kyrkan äger flera inventarierfrån medeltiden, dopfunten i täljsten, ett rökelsekar avbrons och två kyrkklockor. På kyrkogården finns äldresmidda gravkors.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkplatsen och området kring denna har långkontinuitet. kyrkans relativt höga ålder bland träkyrkorna. det är en av få korskyrkor i Dalsland. kyrkans 1700-talsinredning; två altaruppsatser,predikstol och psalmnummeränglar. kyrkan har genomgått flera renoveringar prägladeav sin tids ideal. kyrkans och bårhusets stickspåntak, vilka ärovanliga i förhållande till s.k. kyrkspån. orgelns ovanliga placering i västra korsarmen. kyrkans medeltida inventarier; täljstensdopfunten,rökelsekaret och klockorna. de smidda gravkorsen på kyrkogården23

STENEBY KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönSteneby är en medeltida socken belägen i norra Dalslandsskogs- och bruksbygder. Socknen består av fleramindre dal- och strandbygder i ett starkt brutet skogsochsjölandskap. Centralområdet är jordbruksbygdenvid Stenebyälvens dalgång mellan sjöarna Iväg ochLaxsjön, med kyrkan belägen på en långsträckt ås österom älven. Ett rikt fornlämningsbestånd tyder på en tidigcentralbygd. Ur kyrklig synpunkt har Steneby sedanreformationen varit moderförsamling för socknarnaTisselskog, Ödskölt och Bäcke. Före 1866 var också Ärtemarkannexförsamling till Steneby. Ca fem km västerom Steneby kyrka har funnits en kyrka, eller ett kapell,Noreby, vars församling införlivades med Steneby 1531i samband med reformationen. Från tiden före reformationenfinns traditioner om pilgrimsvandringar genomSteneby på väg mot Nidaros. Ca en km söder omkyrkan finns namn som Munkedalen, Munkesten ochMunkeberg intill vad som anges vara en offerkälla i enjättegryta. I närheten skall ha funnits ett härbärge ocheventuellt ett kapell för pilgrimer. Äldre traditionerkring Steneby kyrka talar om en tidig kultplats vid jättegrytornapå ”Klockeberget” väster om kyrkan. NamnetKlockeberget kommer av att kyrkans klockstaplartidigare stått här.24Flera adelssläkter har varit bosatta i socknen ochmånga gårdar har varit relativt stora. Bland dem kannämnas Dingelvik, en av Dalslands äldsta sätesgårdar,samt Baldersnäs, en herrgårdsanläggning med en storengelsk park på en udde i Laxsjön. Under 1900-talethar befolkningskoncentrationen förskjutits frånjordbruksbygden till industriorterna Billingsfors ochtvillingsamhällena Dals-Långed/Mustadfors. Billingsforskyrka, en f d brukskyrka, är från 1760-talet ochDals-Långeds kyrka, invigd 1972, är en ombyggd skolafrån 1880-talet. I Dals-Långed/Mustadfors finns ocksåStenebyskolan, högskola för hantverksutbildningar.Tillsammans bildar Steneby kyrka med prästgård från1700-talet en väl sammansatt kyrkomiljö. Prästgårdenshuvudbyggnad fick sin nuvarande utformning 1949och används sedan 1985 som församlingshem. Intressantär också intilliggande f d ekonomibyggnader ochett arrendatorsboställe samt ett äldre bostadshus. Närmastväster om kyrkan utgör Klockeberget med dessjättegrytor ett naturreservat.Själva kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrka ochkyrkogård, två vitputsade mindre byggnader sydöst omkyrkan; det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckttälttak samt en f d arkivbyggnad (1906), ombyggdtill toalett. På ”nya kyrkogården”, kyrkogårdens

nordligaste del, finns även ett vitputsat bårhus (1935).Intill kyrkan och prästgården längs åsryggen i nordsydligriktning, leder ett par äldre generationer av nuvarandelänsväg 172.KyrkoanläggningenKyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats fleragånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan.På 1830-talet började området norr om kyrkan tas ibruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmurennärmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgningav kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 ”nyakyrkogården” som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar1972 och 1986 mellan ”gamla” och”nya” kyrkogården har de olika delarna av kyrkogårdenknutits samman på båda sidor om en föregångare tilllänsväg 172.Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delarfinns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindarvarav de äldsta är söder och väster om kyrkan.Till ”Nya kyrkogården” längst i norr finns smidesgrindarmot väster, vilket är huvudentrén vid vägen, samtmot söder. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västradelar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finnsnågon enstaka grusad grav och längs västra kyrkogårdsmurennågra smidda gravkors av varierande ålder.Yngre sådana finns också på ”Nya kyrkogården”. Söderom kyrkans sakristia, belägen öster om koret, finns detKaflerska gravkoret och ett gravmonument över assessornOtto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru,vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilarJohan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru,bosatta på säteriet Dingelvik.Kyrkans äldsta partier i långhusets västra del anses varafrån omkring 1200, eventuellt 1100-talets slut. Dessnuvarande form och utsträckning härrör från 1700-talet. 1732-33 förlängdes kyrkan åt öster och fick entresidig koravslutning. 1751 uppfördes tornet i västersamtidigt som långhuset förlängdes något åt detta håll.Någon gång mellan 1735 och 1751 byggdes den oktogonalasakristian öster om koret.Kyrkans naturstensmurar täcks av vit spritputs. Omfattningarnakring västportalen och tornets västfönsterär slätputsade. På långhusets gavelröste mot väster, vidsidorna om tornet, består fasaden av brunmålad lockpanel.På tornet finns flera svartmålade ankarjärn bl a iform av årtalet 1751. Långhuset, tornet och sakristianhar takgesimser med hålkäl av tjärade brädor. Långhusetoch sakristians valmade sadeltak är täckta av skifferliksom tornets huv. Den senare kröns av en svartmåladlanternin av trä med plåttak vilket i sin tur kröns avett förgyllt kors på en glob. Kyrkans port- och fönsteröppningarär rundbågiga. Till vapenhuset i tornetsnedervåning finns en kraftig äldre port med svartmåladprofilerad snedställd panel och till sakristian finnsen liknande mindre ytterdörr mot söder, båda i djupanischer i murverket. Även tornets ljudluckor i varjeväderstreck är svarta och tjärade med snedställd profileradpanel. På långhusets sydfasad, vid koret, finnsen markerad nisch efter en sydportal som sattes igen1956. De stora rundbågiga fönstren på långsidorna ärbrunmålade och indelade i smårutor. De två fönstrenmitt på långsidorna är något större än de övriga.Kyrkorummet ger ett långsmalt, ljust och rymligt intryckmed kor i öster och orgelläktare i väster. Golvet i kyrkorummetbestår av kalkstensplattor i mittgången ochkoret, och av lackade brädor i bänkkvarteren. Innanföraltarringen finns också ett brädgolv, vilket är förhöjt.Väggarna är putsade och har dekormålningar från1895 (övermålade 1958 och framtagna 1984-85) medljust gröna marmoreringar inramade av bårder i rödakulörer. Det välvda trätunnvalvet i taket har liknandemålningar, schablonmålningar med bl a växtornamentikpå ljust gul botten. I mittpartiet finns två ”rosetter”med änglamotiv. Taklisten är profilerad och mörktmarmorerad. En marmorerad parspegeldörr finns tillvapenhuset i tornets nedervåning och en enkelspegeldörrfinns till sakristian bakom altaret. Långsidornasstora rundbågiga fönster är indelade i sex lufter ochhar s.k. antikglas i innerbågarna. På väggarna hängertre epitafier efter adelssläkter som verkat i trakten, ättenSvinhufvuds, Friedrich Ugglas och Gregorius Ahlefeldts.Det vitputsade altaret av gråsten med altarskiva av tvåkalkstenshällar är enligt uppgift uppmurat 1733. Altaruppsatsenfrån 1738 är utfört av bildhuggaren NilsFalk och troligen målat av målarmästaren Hans GeorgSchüffner, även kallad ”Guds målare på Dal och VästraVärmland”. Båda är kända för arbeten i provinsiellbarock i många av stiftets kyrkor. Altaruppsatsensuppbyggnad följer ett känt mönster, rikt utformad medspiralvridna kolonner, evangelistfigurer, änglar mm.Nedre tavlan föreställer Kristus på korset omgiven avMaria och Johannes och den övre tavlan segerlammetmed en fana. Altarringen är rundad med en öppen barriärav svarvade vita balusterdockor med förgyllningar.Predikstolen på norra sidan av koret är tillverkad ErikGrund, Karlstad, i rokokostil 1779. Den är målad i blåttoch grått med förgyllningar med symboler för de fyraevangelisterna samt Kristi pinoredskap på korgen. Baldakinenkröns av en änglafigur med Mose stentavlor.Till predikstolens trappa finns en dörr krönt av en inskriptionstavlamed förgylld ram kring. I kyrkan finnstre dopfuntar eller delar av sådana. Under predikstolenligger foten till en täljstensfunt daterad till ca 1200. Vidsödra korväggen står dels en originell funt från 1700-talet, med en dopskål av trä som bärs upp av en putto(barnfigur med änglavingar), samt den nu brukadedopfunten av kalksten från 1958.De öppna bänkarna, indelade i två kvarter är från25

1958 och har marmorerade bruna fält med förgylldalister på gavlar och skärmar. Mot långväggarna finnsett avstånd på ca 30 cm och bakom de bakre bänkarnafinns ett par meters avstånd till läktarunderbyggnaden.Denna tillkom 1984-85 och inrymmer läktartrappa,andaktsrum, elcentral, toalett och städskrubb. Läktarenbärs upp av fem kolonner på var sida om mittgången.Kolonnerna har kannelyrer och är marmorerade ibrunt med förgyllningar. Barriären har ett framskjutandemittparti och speglar med smal brunmålad panelinramad av blå lister. Den nuvarande orgeln är från1959 medan den klassicerande fasaden bl a med förgyllddekor är från 1793. Den inköptes till Steneby frånSkredsvik i Bohuslän 1865.ByggnadshistorikNär kyrkan renoverades 1958 gjorde landsantikvarieSven-Axel Hallbäck en undersökning som visade kyrkansursprungliga murar med långhus och ett någotsmalare rakslutet kor i öster. På 1700-talet tillkomkyrkans nuvarande plan och form, liksom altaruppsatsenoch predikstolen. I samband med tornets uppföranderevs en fristående klockstapel på ”Klockeberget”väster om kyrkan. 1824 belades taket med skiffer ochvid 1800-talets mitt tillkom de nuvarande fönsteröppningarnaoch innertaket fick en välvd form istället förplatt.Större restaureringar som berört interiören har sedanskett 1894-96, 1958 och 1984-85.1894-96 sattes bla nya bänkar in och väggarnas och takets dekormålningartillkom samtidigt som mittgångens stenhällarbyttes mot trä. Renoveringen 1958 gick delvis i motsattriktning än 1890-talets. De nuvarande bänkarnasattes in, vägg- och takmålningarna övermålades i ljustblå färg och golven i mittgången och koret beladesmed kalkstensplattor. Renoveringen genomfördes efterhandlingar av arkitekt Ärland Noreén, Stockholm. Förkonservering av altaruppsatsen, predikstolen och epitafiersvarade konservator Olle Hellström, Skara. 1984-85 ansvarade arkitekt Janne Feldt, Karlstad tillsammansmed bl a konservatorerna Sten-Owe Wase, Grythyttanoch Sven-Olof Carlsson, Gimo för renoveringen. Demer framträdande åtgärderna vid denna renoveringvar framtagandet av vägg- och takmålningarna, dennuvarande färgsättningen av bänkar, kolonner, läktarbröstningmm samt tillkomsten av läktarunderbyggnaden.Förutom på taken och väggarna var ambitionenatt återställa 1890-talets färgsättning på altaruppsatsenoch predikstolen. Exteriört har bl a fasaderna omputsatsoch fönstren bytts 1956. Samma år igensattes ensydportal vid koret. 1984-85 lades långhusets skiffertakom och 2002 lades bl a tornets skiffertak om ochtornfasaden avfärgades.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGSTENEBY KYRKA anses vara en av landskapetsäldsta med ursprung från omkring 1200, eventuellt1100-talets slut. Steneby har traditioner som centrumi en välmående jordbruksbygd och har varit moderförsamlingåtminstone sedan reformationen. Till kyrkanshistoria hör också traditioner kring Steneby som endel av pilgrimslederna mot Nidaros. Tillsammans medprästgården utgör kyrkan en väl sammansatt kyrkomiljö.Den medeltida kyrkobyggnaden fick sin nuvarandekarakteristiska långsmala form och utsträckning under1700-talet med tresidigt avslutat kor och sakristia i österoch det höga och kraftiga västtornet. Från 1700-talet är också den praktfulla altaruppsatsen i barockoch predikstolen i rokokostil liksom orgelfasaden från1793 (inköpt till Steneby 1865). Intressanta är epitafiernafrån 1500, 1600- och 1700-talen med kopplingartill säterier i närheten. Ett av interiörens framträdandedrag är dekormålningarna från 1890-talet på väggarnaoch i taket, ett tidsskikt från 1800-talet som tagits borti många kyrkor.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen har en lång kontinuitet. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkans långsträckta form, ett resultat avtillbyggnader på 1700-talet. kyrkans bevarade 1700-talsinredning medaltaruppsats i provinsiell barockstil, predikstol irokoko och den klassicerande orgelfasaden. dekormålningar från 1890-talet på väggar och tak26

TISSELSKOGS KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTisselskog är en medeltida socken belägen i norraDalslands skogs- och bruksbygder. Tisselskog har sedanreformationen varit annexförsamling till Steneby.Socknen domineras av bruten, sjörik och glesbebyggdskogsmark. Centralt i bygden ligger sjön Råvarp, somutgör en del av Dalslands kanal. Vid dess norra sidafinns en dalgång med sammanhängande jordbruksmarkoch gårdsbebyggelse, socknens centralområdedär kyrkan är belägen. Trots sitt relativt centrala lägei Dalsland har Tisselskog varit ganska isolerat av otillgängliga”fjäll”, som Brudfjället och Lianefjället. VidHögsbyn intill sjön Råvarp, ca två kilometer söder omkyrkan, finns ett stort hällristningsområde vilket är etts.k. riksintresseområde för kulturmiljövården. Frånhällritsningarna sträcker sig den drygt en kilometerbreda uppodlade dalgången norrut, avgränsad av vattendragoch skogklädda höjder på båda sidor. Längs vägenupp mot kyrkan finns gårdsbebyggelse liknade enradby. Denna är grupperad längs en höjdrygg med vattendragpå båda sidor. Närmast kyrkan finns vad somkan betecknas som en mindre kyrkby med bl a en nedlagdskola som numera är församlingshem. Från 1913till början av 1960-talet fanns en komministertjänstmed placering i Tisselskog. 500 meter söder om kyrkanfinns den välbevarade f d prästgården, uppförd 1935.Själva kyrkoanläggningen består av kyrkan av trä från1877 och ett torn från 1720-talet, samt en omgivandekyrkogård. På kyrkogårdens södra del finns ett vitputsatbårhus (ca 1940) med skiffertäckt sadeltak samten ekonomibyggnad (1995). Intill den senare finns engrusad parkeringsplats.KyrkoanläggningenKyrkogården omges närmast av vägar på sin västra ochnorra sida. Möt öster sluttar marken ned mot ett vattendragomgivet av skogsterräng. Söder om kyrkogårdenfinns öppen odlingsmark. Kyrkogården har en närmastkvadratisk form huvudsakligen belägen söder ochöster om kyrkan. Den äldsta delen, närmast kyrkan, harutvidgats i två etapper, mot öster 1911 och mot söder1989. Kyrkogården renoverades i mitten av 1950-taletav trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén, Karlstad. Kyrkogårdensäldsta del tillsammans med 1911 års utvidgningavgränsas av en kallmur. Mellan dessa båda delar finnsen häck. Längs kyrkogårdens västra sida mot landsvägengenom Tisselskog växer en rad med ekar. Mot österväxer en rad med lönnar. I övrigt finns få träd pådenna del av kyrkogården. Vid huvudentrén mot väster,nära kyrkans vapenhus, finns svarta järngrindar medbetongputsade stolpar med tälttaksformade överdelar27

krönta av kors. Likadana grindar finns också till detmur- och häckomgärdade bårhuset. ”Nya kyrkogården”i söder avgränsas delvis med häckar samt ett trästaketoch en rad med lindar mot söder. På denna kyrkogårdsdelväxer en del träd, bl a en grupp med björkarkring en minneslund. Gångarna på hela kyrkogården ärgrusade. Grusade gravar saknas, däremot finns enstakasmidda gravkors. Några av dessa är ganska nya, vilketvisar att denna tradition hålls levande.Kyrkan av trä har ett långhus från 1877 med rak östgaveloch ett västtorn från en tidigare kyrka, uppförd1724-27. I nordost finns en utbyggnad, ursprungligensakristia, med handikappentré som inrymmer personalutrymmenoch toalett. I tornets nedervåning finnsvapenhus. En sakristia är inrymd i långhusets östra del,bakom koret. Kyrkans exteriör karakteriseras av enkelnygotik.Fasaderna består av vit locklistpanel. Långhusets skiffertäcktasadeltak är avvalmat i öster samt mot väster,vid tornets norr- och sydsida. Även den ombyggda fd sakristians tak är skiffertäckt medan tornets spira ärkopparklädd och kröns av ett kors på en glob. Längslånghustaket löper en profilerad takgesims i grönkulör. Den gröna färgen återkommer i kyrkans dörrochfönsteromfattningar. Långsidornas stora fönsterär spetsbågigt avslutade upptill och smårutsindelademed antikglas i ytterbågarna. Även tornluckorna ärspetsbågigt avslutade. Fönstrens spetsbågar bärs upp avklassicerande konsoler. Sådana konsoler bär också uppöverstycket till portomfattningen mot väster. Kyrkportendär är en stor pardörr, vars utsida är klädd medkopparplåt. Ingång till kyrkan finns även genom en enkeldörrmot väster till den gamla sakristian.Kyrkorummet fick sin nuvarande utformning vid en genomgripandeombyggnad och renovering 1977. Detpräglas av en ljus träinredning och färgsättning i blå,röda och rosa toner. 1977 flyttades koret västerut ochen ny korvägg tillkom, framför en nyinredd sakristia.Koret och sakristian flankeras av två mot västerframskjutande utrymmen. Härigenom bildas en grundnisch i koret där altaret är placerat. Mot altaret har sidoutrymmenaglasade väggar.Det lackade trägolvet ligger på samma nivå i hela kyrkorummetförutom innanför altarringen där golvet ärförhöjt och täcks av en heltäckningsmatta. Väggarnatäcks av ljust laserade släta brädor. Timmerväggen motväster är oklädd och i anslutning till vapenhuset måladi flera färger likt väggarna där. Vid sidan av dörrentill vapenhuset finns glasade partier med galler avskurna brädor vilka visuellt binder samman vapenhusetsväggar och långhusets västvägg. Idén bakom 1977års utformning var att ge en vision om ett förmodattidigare öppet samband mellan kyrkorummet och vapenhuset.Dörren till vapenhuset är en tidstypisk glasadpardörr från 1977 med trävita och ådringsmåladeytor. Tredingstaket är täckt av pärlspontpanel från 1915och färgsatt i olika ljusblå kulörer 1977. Sidopartiernaär fältindelade bl a med beiga profilerade lister. Underden profilerade taklisten i olika röda kulörer finns enrundbågig gesims. I utrymmet söder om koret finns ettparti av den troligen ursprungliga färgsättningen från1915 bevarad, säreget utformad med svarta prickar pågrå botten. Förutom dörren till vapenhuset finns glasadedörrar till utrymmena vid sidorna om koret avvilka det norra inrymmer en hall med förbindelse tillsakristian samt till utrymmena i den ombyggda f d sakristian.Långsidornas spetsbågiga fönster är ljust laseradelikt väggpanelen.Altaret är av trä med ljust grönt laserade brädor. Altaruppsatsenfrån 1735 är utförd av Åmålskonstnären LarsHesselbom. Den består av två målningar omgärdadeav en utsnidad ram med bl a träfigurer och växtornamentik.Den nedre tavlan föreställer nattvardens instiftanoch den övre Kristi himmelsfärd. På predellan,altaruppsatsens nederdel, står det: ”Jag är lifwets bröd,Joh 6.35.” Altarringen är halvcirkelformad med öppnapassager mellan ringen och korväggen. Barriären harsvarvade runda balusterdockor marmorerade i grönt.Predikstolen på norra sidan av koret är troligen frånkyrkans uppförande 1877 men ombyggd 1977 då denbl a sänktes och kompletterades med en baldakin. Denär målad i blå och rosa kulörer har bågformade listverkpå korgen med förgyllda symboler, korset, stentavlorna,kalken, ankaret mm. I korets södra del är den medeltidadopfunten av täljsten placerad på ett dekormålatfundament av trä.De öppna bänkarna, är indelade i två kvarter med ca 20cm avstånd till långväggarna. Då bänkarna ombyggdes1977 återanvändes gavlarna, troligen från 1877. Bänkarnaär laserade i en rosaröd ton som återkommerpå flera ställen i kyrkorummet. I mitten av bänkarnasryggstöd finns fast monterade stora träljusstakar i gråttoch rosa.Läktaren nås via trappor längs västväggen på var sidaom vapenhusdörren. Under läktaren togs bänkarnabort 1977 och ungefär i linje med läktarbarriärenplacerades vikbara gallerskärmar i ett ramverk mellanläktaren och bakre bänkryggen. Gallerskärmarna är avträ, med ljust laserade, runda och enkelt dekoreradestolpar i två rader ovan varandra. Skärmarna är skjutbaraoch när de är utdragna avgränsar de utrymmetunder läktaren, likt en läktarunderbyggnad. Läktarenbärs upp av fyra pelare vid mittgången vilka är mörktmarmorerade med förgyllda kannelyrer. Läktarbröstningenhar ett framskjutet mittparti inramat av pilastrarmed förgyllda kannelyrer. I övrigt har bröstningenådringsmålade speglar i blå kulörer med ramverk och28

profilerade lister i bl a rosa. Den nuvarande orgeln ärfrån 1977 och placerad på läktarens södra sida för attge plats åt kören. Orgelfasadens utformning motsvararkyrkorummets övriga inredning med bl a ljust laseradpanel.ByggnadshistorikKyrkan antas vara den tredje i Tisselskog. En troligmedeltida träkyrka ersattes av en ny träkyrka med torn,uppförd på den nuvarande platsen 1724-27. En muntligtradition berättar om en äldre kyrkplats belägenungefär en kilometer söderut. När det nuvarande långhusetbyggdes 1877 behölls tornet och delar av västväggenfrån den befintliga kyrkan. Kyrkan ritades i enkelnygotik av ingenjör Emil Olsson. Vid en renovering1915-16 kläddes väggar och tak med pärlspontpanel.Samtidigt förändrades altararrangemanget genom attett färgat korfönster sattes igen och ett altarkors ersattesmed altaruppsatsen från 1725, vilken fanns i dengamla kyrkan. Även den gamla medeltida dopfuntenåterinsattes.Under 1960- och 70-talet diskuterades en rivning avdet då omkring 100 år gamla långhuset. Kyrkobyggnadenansågs ha ett begränsat värde genom ett oproportionerligtförhållande mellan långhuset och detrelativt låga tornet. Samtidigt var kyrkans underhålleftersatt. Istället för rivning genomfördes 1977 en omfattandeombyggnad och renovering efter ritningar avarkitekterna Uno Asplund och Janne Feldt, Karlstad.För att förbättra byggnadens proportioner valmadeslånghustaket mot öster och även på sidorna av tornet.Takfoten inkläddes med ett profilerat listverk för attsänka långhusets vägghöjd. Andra exteriöra arbeten varomläggning av skiffertaket, nya fönster och ommålningav fasaden. Interiört förändrades kyrkans planlösningdå koret flyttades västerut och en ny sakristia inreddesbakom korväggen. Söder om koret och sakristian tillskapadesett förrådsutrymme och på norrsidan en hallmed förbindelse mellan kyrkorummet, sakristian ochden om- och tillbyggda gamla sakristian. Stora delar avkyrkans nuvarande inredning tillkom också vid sammatillfälle. Väggarna förändrades, golvet lades om, bänkarnaombyggdes och utrymmet under läktaren medde vikbara gallerskärmarna tillkom mm. Allt i en sammanhållentidstypisk prägel av ljus träinredning och enfärgsättning dominerad av rosa, röda och blå kulörer.Samtidigt fick kyrkan en ny orgel och altaruppsatsenkonserverades av konservator Christer Wildenstam, Vänersborg.I vapenhuset liksom på kyrkorummets västvägg togsträpanel bort och timmerväggarna frilades tillsammansmed väggmålningar på dessa. För att ge en visionom ett förmodat tidigare öppet samband mellan kyrkorummetoch vapenhuset och för att binda sammandess väggar insattes glas med galler av skurna brädor påsidorna om dörren mellan de båda rummen. I vapenhusetgjordes också ett kassettak av tillvaratagna brädorfrån kyrkans trossbotten. Dessa är bemålade och antasvara från 1700-talskyrkan, vilken var stofferad av målarenZetterström.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGDen medeltida kyrkplatsen vid TISSELSKOGSKYRKA är belägen vid odlingsmark och gårdsbebyggelselängs en karaktäristisk höjdrygg i den öppnadalgång som utgör socknens centralområde. Närmastkyrkan finns ett mindre sockencentrum bl a med dengamla skolan. Den nuvarande träkyrkan på platsen ärexteriört utformad i en enkel nygotik, med långhusfrån 1877 och västtorn från 1720-talet. Interiörenär ett resultat av en omfattande renovering och ombyggnad1977. Karakteristiskt är planlösningen meddet framflyttade koret där altaret är placerat i en bredoch grund nisch med glaspartier på sidorna. Bakomaltarväggen inreddes en ny sakristia 1977. Karakteristisktför kyrkorummet är också den tidstypiska träinredningenmed bl a ljus träpanel på väggarna ochfärgsättningen i blå, röda och rosa kulörer. Av äldreinredning och inventarier märks den medeltida dopfuntenav täljsten och altaruppsatsen från 1735 avÅmålskonstnären Lars Hesselbom.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans exteriöra karaktär i enkel nygotik från1877. interiörens tidstypiska prägel från renoveringen1977. altaruppsatsen från 1735. den medeltida dopfunten av täljsten29

TORRSKOGS KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTorrskog är en medeltida socken belägen i norra Dalslandsskogs- och bruksbygder. Socknen gränsar tillVärmland och tillhörde före 1961 Blomskogs pastorattillsammans med Trankil, båda i Värmland, samt Vårviki Dalsland. Sedan 1962 är Torrskog annexförsamlingtill Ärtemark i Dalsland. Socknen breder ut sig på bådasidor om sjön Lelång med kyrkan belägen på dess västrastrand. På denna sida av sjön är också större delen avsocknen belägen. Bebyggelsen består av kuperad skogsbygdmed gles strand- och höjdbebyggelse med fleramindre sjöar. Näringslivet har dominerats av jordbrukoch ett ganska omfattande skogbruk. Socknens endatätort, Gustavsfors, är belägen på östra sidan Lelången.Där anlades ett järnbruk 1747 som vid slutet av 1800-talet omvandlades till pappers- och massafabrik. Verksamhetenär sedan många år nedlagd men en del avbruksbebyggelsen finns kvar. Gustavsfors kapell tillskapadesomkring 1950 då svenska kyrkan övertog ett frikyrkobyggnadfrån 1890-talet. Begravningsplats finnsdock inte i Gustavsfors. Torrskogs nuvarande kyrka avsten är uppförd 1767 och troligen den tredje i ordningen.Strax söder om kyrkan har funnits en träkyrka,uppförd ca 1600. Var socknens medeltida kyrka stod äroklart men traditioner finns om en stavkyrka på Tornäset,halvö i Lelången ca fem kilometer nordväst om dennuvarande kyrkan vid en gammal kultplats. Torrskogskyrka har också traditioner som ”lov- och offerkyrka”till vilken folk från Värmland, Dalsland och Bohuslänskänkte hudar och skinn. Detta skulle bota sjuka ochhudarna och skinnen såldes sedan på årliga auktionervars medel tillföll kyrkan. Seden skall ha försvunnitunder senare delen av 1800-talet.Kyrkan, med omgivande kyrkogård, är vackert belägenvid vattnet. Vid stranden finns en brygga och intillstår en minnessten från invigningen 1868 av Dalslandskanal. Längs landsvägen som passerar kyrkan finns enmindre bebyggelsesamling, huvudsakligen bostadshusfrån 1900-talets början men också en äldre jordbruksfastighetsamt ett affärs- och bostadshus. Här återfinnsockså den f d prästgården/komministerbostaden från1939. Sydväst om kyrkan finns odlingsmark.Själva kyrkoanläggningen omfattar kyrkan, kyrkogården,ett bårhus, en personalbyggnad samt en garageochförrådsbyggnad. Bårhuset har gjuten naturstensmuroch kopparklädd port och är byggd i souterrängläge(1959), i sluttningen mot sjön norr om kyrkan. Personalbyggnaden,inrymmande toalett för besökare ochgarage, samt förrådsbyggnaden är av senare datum ochbelägna nordväst om kyrkogården.30

KyrkoanläggningenKyrkogårdens äldsta del är belägen söder om kyrkan. Utvidgningarhar skett mot norr 1872, mot öster 1895och mot söder 1924. Sistnämnda år utvidgades kyrkogårdenäven åt nordväst med ett parkliknade områdelängs sjön. De äldre delarna (före 1972) omgärdas aven kallmur och rader av lönnar. Mot väster, huvudentrén,och mot söder finns s.k. stigluckor, portaler vidingångarna. De är vitputsade med skiffertäckta sadeltakoch är enligt uppgift ungefär samtida med kyrkan.I stigluckorna och till en muröppning mot sjösidan iöster finns svarta smidesgrindar. Den senare har vitputsadegrindstolpar och här har också tidigare stått enstiglucka. Väster om kyrkogårdsmuren finns en grusadparkeringsplats. Även gångarna på kyrkogårdens äldredelar är grusade liksom ett par gravar sydost om kyrkan.En bit söder om kyrkan finns en gravsten formad somen trädstam. Stenen är rest 1930 av Selma Lagerlöf översystern Anna som dog 23 år gammal år 1879 i Gustavsfors,där hon var gift med bruksförvaltare Björkman.Den yngsta kyrkogårdsdelen, åt nordväst, omgärdas avhäckar samt några lönnar mot landsvägen. Mot söderfinns en entré med svartmålade metallgrindar och vitasläta grindstolpar av betong. Gångarna är asfalteradeoch framför bårhuset, finns en platsbildning som inramasav björkar och en häck mot sjökanten.Kyrkan består av ett långhus med tresidigt avslutat kor iöster, torn i väster och vidbyggd sakristia mot sydost.Kyrkans form och utsträckning är i stort bevarad sedanuppförandet 1767. 1894 byggdes dock tornets övre delom och ungefär samtidigt ersatte den nuvarande sakristianen ursprunglig sådan på kyrkans östra sida.Kyrkans gråstensmurar täcks av vit spritputs med slätahörnkedjor, port- och fönsteromfattningar. Kring västportalenoch de dubbla tornluckorna finns dekorbågar.På tornfasaden finns flera svartmålade ankarjärnsamt ovan västportalen årtalet 1767 samt initialiernaOHS, efter kyrkans byggmästare Olof Håkansson frånEksärad. Långhusets och sakristians sadeltak täcks avskiffer. Över koret är det branta långhustaket valmat.Tornet kröns av en spira täckt av kopparplåt. Överstfinns ett kors, också av koppar. På sakristians gavelspetsfinns ett gjutjärnskors. Kyrkans fönster och dörröppningarär rundbågiga. Ingångar till kyrkan finns genomvästportalen till vapenhuset och från söder till sakristian.Båda kyrkportarna är klädda med kopparplåt.Tornluckorna är av svartmålat trä. Långhuset och korethar stora smårutsindelade fönster med solbänkarav tunn betong. Ovan kyrkporten mot väster finns ettrosettfönster.Kyrkorummet är stort och rymligt med en relativt sparsmakadinredning. Golvet består av äldre obehandladebrädor i mittgången och i bänkkvarteren, samt av yngrelackade brädor i koret. Korgolvet är förhöjt ett stegoch innanför altarringen förhöjt ytterligare ett steg. .Väggarna är vitputsade och taket består av ett vitmålatträtunnvalv med brädornas skarvar täckta av ribbor.Taklisten är profilerad och målad i blå och röda nyanser.Från vapenhuset finns marmorerade parspegeldörrarbåde under läktaren och till densamma. Mellankoret och sakristian finns en marmorerad rundbågigenkelspegeldörr. De stora rundbågiga fönstren är indeladei sex lufter med klarglas i innerbågarna ochantikglas med blyspröjs i ytterbågarna. I koret finnsliknande stora rundbågiga fönster vars innerbågar ärförsedda med glasmålningar och blyspröjs. Altaret ärav trä. Altaruppsatsen från 1700-talet är rikt utformadi s.k. provinsiell eller bondbarock. Enligt uppgift beståraltaruppsatsen av flera delar av olika ursprung. Självaaltartavlan i mitten skall vara inköpt i Lidköping 1713.Uppgifter finns också om att altaruppsatsen är färgsattav målarmästaren Hans Georg Schüffner, ”Guds målarepå Dal och Västra Värmland”. På tavlan i mitten finnsett krucifix flankerat av spiralvridna kolonner och påsidorna om dessa utsnidad växtornamentik med figurersom föreställer lag och evangelium. Altaruppsatsensnederdel, predellan, har en målning som visar nattvardensinstiftan och altaruppsatsens överdel kröns av enmedaljong med en text flankerad av två keruber. Altarringenär rundad och sluten mot altaret med en öppenbarriär av plana, ljust marmorerade balusterdockorinramade av brunmålade brädor. Altarringen tillkomtroligen då koret förändrades 1895. Predikstolen pånorra sidan av koret är ett praktfullt arbete i barockstil,troligen från ca 1790. Det förekommer olika uppgifterom dess upphovsman, Erik Grund, Karlstad eller HugoSvanberg, Svanskog, vilka båda anses vara elever tillbildhuggaren Isac Schullström. Predikstolen är rikt utformadmed bl a evangelistfigurer och växtornamentikpå korgen och keruber och festonger på baldakinen.Kyrkans medeltida dopfunt är placerad på korets södrasida framför ett dopaltare från 1938-39. Det är entäljstensfunt, daterad till ca 1200, av norsk-svensk typmed ett spetsflikigt mönster längs överkanten. Vid södraväggen finns också ett fotografi av en madonnafigurfrån 1300-talet som finns i kyrkans ägo.Bänkarna är vägganslutna och indelade i två kvarter.Det är äldre bänkar som ombyggdes 1938-39. De ärslutna med grågrön marmorering och ådringsmålningpå utsidorna samt rött ådringsmålade sitsar och ryggar.Läktaren i väster bärs upp av två ljust marmorerade kolonnerpå var sida om mittgången och två pilastrar vidlångsidorna. Bröstningen har ett tresidigt framskjutandemittparti och ljust marmorerade speglar med bl aförgyllda lister runt om. Läktarorgeln från 1968 har enmodernistiskt utformad fasad bl a av lackad furu.ByggnadshistorikKyrkan har huvudsakligen bevarat sin yttre form, liksomdelar av interiören, sedan uppförandet 1766-68.1848 ersattes takspånet med skiffer och 1862 försto-31

ades fönstren till dess nuvarande form. 1883 fick kyrkansitt första musikinstrument, ett orgelharmonium igåva av Gustavsfors fabrikers AB. 1894 ombyggdes tornetsövre del vilket ursprungligen var rundat och spånklättsamt försett med en lanternin. Istället tillkom denhöga spetsiga plåtklädda spiran och ljudluckorna meddekorbågar. Samtidigt gjordes västportalens omfattningom till en liknade båge. 1895 tillbyggdes sakristian,som då ersatte en ursprunglig sådan mot öster.Vid samma tillfälle genomfördes också vissa tidstypiskaförändringar i koret. Altaruppsatsen och andra snidadefigurer togs bort och ersattes med ett korfönster på östväggen.Samtidigt ”skalades” predikstolen från apostlar,änglar och annan ornamentik och även dess dörrtogs bort. På 1920-talet återinsattes dock altaruppsatsenoch predikstolen återställdes delvis samtidigt somkonserveringsåtgärder genomfördes. 1937-38 genomfördesen omfattande renovering efter handlingar avarkitekt Ärland Noreén, intendent vid Kungliga byggnadsstyrelsen,Stockholm. Ett par runda fönster tillläktaren sattes igen, 1895 års korfönster murades heltigen och kyrkans ytterdörrar kläddes med kopparplåt.I kyrkorummet byggdes bänkarna om för ökad bekvämlighetoch nya trägolv lades i kyrkorummet, sakristianoch vapenhuset. Innanför altarringen höjdesgolvet ca 20 cm och själva altarringen försågs med helafyllningar istället för den tidigare öppna barriären. Enannan tidstypisk åtgärd var inrättandet av ett dopaltarei södra delen av koret. För konservatorsarbeten på predikstolen,altaruppsatsen mm svarade konservator OlleHellström, Skara. Vid samma renovering försågs ocksåkyrkan med ett värmesystem med lågtrycksånga ochett pannrum byggdes under sakristian. Detta värmesystemersattes 1962 med elvärme.Den senaste större interiöra renoveringen genomfördes1989 efter handlingar från Skanark arkitektkontor,Karlstad. Stora delar av interiören målades om och ficksin nuvarande färgsättning med marmoreringar ochådringsmålningar. Samtidigt återställdes altarringensöppna barriär då heltäckande skivor togs bort och balusterdockorinsattes. Exteriört genomfördes en störrerenovering 1998. Skiffertaket omlades, fasaderna blästrades,lagades och avfärgades. Fönster och tornluckorsågs över och man renoverade också de två stigluckornatill kyrkogårdsmuren.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGTORRSKOGS KYRKA utgör ett led i en kristenkontinuitet sedan medeltiden i Torrskog med bl a enbevarad dopfunt i täljsten från omkring 1200 och enmadonnafigur från 1300-talet. Kyrkplatsens vackraläge vid Lelången är karakteristiskt för norra Dalslanddär sjösystemen haft stor betydelse för kommunikationerna,socknarnas gränser och kyrkornas placering.I anslutning till kyrkan finns den tidigare kyrkojordenmed det betecknande gårdsnamnet Stommen samt ettmindre bebyggelsesamling med bl a en f d prästgård.De skiffertäckta stigluckorna i kyrkogårdsmuren är förDalsland ovanliga kyrkogårdsingångar.Den stora vitputsade kyrkans form och utsträckning äri stort bevarad sedan uppförandet 1767. Karakteristisktär bl a det höga branta skiffertäckta långhustaket. Väsentligadelar av exteriörens utformning härrör dockfrån 1800-talet då fönsteröppningarna förstoradesoch tornet fick sin nuvarande utformning med denhöga smala spiran och de historiserande rundbågigaomfattningarna kring ljudluckorna och västportalen.Interiören präglas av kyrkorummets stora volym meden relativt sparsmakad inredning. Karakteristiskt är bla det ursprungliga stora tunnvalvtaket och de slutnabänkarna. Till rummets 1700-talsinredning hör ocksåpredikstolen och altaruppsatsen, praktfulla arbeten iprovinsiell barock, typiska inslag i de dalsländska kyrkorna.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans medeltida inventarier. kyrkans bevarade 1700-talsinredning,altaruppsats och predikstol i provinsiell barockstil. den slutna och mot långväggarna anslutnabänkinredningen. de skiffertäckta stigluckorna i kyrkogårdsmuren32

VÅRVIKS KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönVårvik är en medeltida socken belägen i det nordligasteDalsland. Socknen gränsar till Värmland och tillhördeföre 1961 Blomskogs pastorat tillsammans med Trankil,båda i Värmland, samt Torrskog i Dalsland. Numerabildar Vårvik pastorat tillsammans med Laxarbyi Dalsland. Karakteristiskt för området är systemen avsjöar och älvar som följer sprickdalarna, företrädesvisi nord-sydlig riktning. Socknen breder ut sig på bådasidor om sjön Västra Silen med kyrkan centralt belägenpå en liten ö vid dess västra strand. Bebyggelsen bestårav glesa strandbygder skilda av bergiga skogsmarker.Bebyggelsen har dominerats av relativt små gårdarmed tillhörande skogsbruk och någon tätort finns intei Vårvik.Vårviks nuvarande kyrka, uppförd 1843-46, är mycketvackert belägen på en liten ö, förbunden med fastlandetav en vägbank. Längs sluttningen på sjöns västrasida finns jordbruksbebyggelse som binds samman aven mindre landsväg. Kyrkan, liksom den intilliggandebebyggelsen, är uppförd på mark ursprungligen tillhörandegården Stommen, i äldsta jordeboken 1540omtalad som kyrkohemman. Bebyggelsen längs vägeni närheten av kyrkan har utgjort ett mindre sockencentrummed en f d skola, lärarbostad, klockarbostadoch en byggnad som inrymt affär och postkontor. Ytterligareett par kilometer norrut, i Mossviken, finns etttidigare komministerboställe från 1937-38.Cirka femhundra meter sydväst om kyrkan finns platsenför dess föregångare, en träkyrka enligt uppgiftom- eller nybyggd 1656 eller 1662. Platsen är markeradmed en minnessten. Denna kyrka har föregåttsav åtminstone ytterligare en kyrka i Vårvik. Från enförmodad stavkyrka finns en bräda, daterad till 1200-talet, med detaljrikt utskuren ornamentik bevarad påStatens historiska museum i Stockholm. Det är oklartvar denna äldre kyrka har legat. Traditionen omnämneren kyrka och/eller ett kloster och även tingsplats vidKyrkåsen på andra sidan Västra Silen. På platsen finnsen gles syllstensrad som har satts i samband med denäldsta kyrkan, den kan dock också tolkas som en sentidahusgrund. På denna plats skall också en numera försvunnenjärntavla med latinsk inskription ha hittats.Den nuvarande kyrkan omges närmast av kyrkogården.I anslutning till denna finns en ekonomibyggnad pådess sydöstra sida samt ett bårhus vid parkeringsplatsennärmast sydväst om kyrkogården. Från parkeringsplatsenleder vägbanken över till fastlandet där ett församlingshem,uppfört i början av 1990-talet, är beläget.33

KyrkoanläggningenKyrkogården upptar större delen av ön med undantag fören mindre udde mot norr. Kyrkogården togs i bruk1871 då kyrkogården vid den gamla kyrkplatsen upphördeatt användas. Den har sedan utvidgats omkring1930 mot sydväst och i slutet av 1970-talet mot sydost.Kyrkan är belägen på öns högsta punkt, på fast berg, frånvilket marken sluttar mot vattnet åt alla håll. Kyrkogårdenbestår av delvis utfylld mark och längs strandkanternafinns stenmassor som fungerar som skoning.På grund av öns topografi har kyrkogården en oregelbundenform som i princip följer strandlinjerna.Öns topografi är också anledningen till kyrkans lägei nordvästlig- sydostlig riktning. Kyrkogården omgeralla dess sidor men har sin största utbredning sydvästom kyrkan, i riktning mot landförbindelsen. Runtkyrkogården finns en kallmur motsvarande en terrassering.I anslutning till landförbindelsen finns dengrusade parkeringsplatsen och huvudentrén till kyrkogårdenmed en vitmålad smidesgrind från 1950-taletmed naturstensstolpar. Ytterligare en entré med enliknande smidesgrind, fast svart, från samma tid finnsintill bårhuset. Kyrkans huvudingång är belägen i norroch där finns också en båtbrygga. Ett par entréer i formav muröppningar finns också mot kyrkans kortsidor.Längs strandkanterna intill kyrkogårdsmuren växernågra tallar och björkar, som ger en inramning av natur.På kyrkogården finns några få träd, och på denyngsta delen häckar. Gångarna är grusade, liksom någrafå gravar närmast söder och väster om kyrkan.Kyrkan uppfördes 1843-46 i nyklassicistisk stil. Planenär enskeppig med ett rektangulärt långhus med torn inordväst. Kyrkans murar av natursten täcks av vit slätputs.Både långhusets och tornets fasader kröns av engesims. Över långhusets raka koravslutning mot sydostär det skifferklädda taket ensidigt valmat. Det flackatorntaket täcks av plåt och kröns av en dominerandelanternin, det s.k. lykthuset. Av tradition tänds här enlampa på kvällarna. Kanske var det tänkt att ljus härifrånskulle vägleda sjöfarande. När kyrkan byggdes varsjövägen den förhärskande i bygden. Lykthuset är avträ, sidorna har bågformiga valvöppningar med plåtkläddavita pilastrar vid hörnen och däremellan svartmåladplåt. Öppningarna har i folkmun kallats ”de fyravära”. Mellan valven finns räcken av krysslagda ribbor.Lykthuset är plåttäckt och har liksom långhuset ochtornet en gesims. Överst finns ett oktogonalt fundamentmed ett kors och en glob, båda förgyllda. Kyrkansfasader genombryts av stora rundbågiga fönsteröppningarmed vitmålade fönster indelade i smårutor. Pågaveln mot sydost liksom på tornet finns runda fönster.Även tornets ljudöppningar och kyrkans dörröppningarär rundbågiga. Kyrkporten till vapenhuset i tornetsnedervåning är kopparklädd liksom dörrarna på sydöstragaveln till två rum på var sida om koret, varav detsödra är den nuvarande sakristian. Ovan kyrkportenmot nordväst finns en skylt av svart smidesjärn medtexten ”Upbygd år 1845”.Kyrkorummet med kor i sydost och orgelläktare i nordvästger ett relativt stort och rymligt intryck. Golvet bestårav kalkstensplattor i mittgången, bakom bänkarnaoch i koret. Bänkkvarteren har upphöjda trägolv. Ävenkorgolvet är förhöjt. Väggarna är vitputsade och takethar ett välvt tunnvalv av ljusblå pärlspontpanel. Altarethar en överbyggnad utformad som en magnifik klassisktempelgavel, uppburen av två pelare med doriskakapitäl. I gavelfältet finns en förgylld text ”Tackom ochlovom Herren”. På altaret av sten finns en altarprydnad,skuren i trä, som föreställer den uppståndne Kristusoch lärljungarna i Tiberias sjö. Bakom altaret står ettförgyllt kors framför ett korfönster med glasmålningar.Altarringen är svagt rundad med en öppen barriär avsvarvade grågröna balusterdockor. Den omsluter altaröverbyggnadenhelt och har öppningar med gångjärnpå sidorna. Altaröverbyggnaden flankeras av två rummed läktare ovanpå. I norra rummet finns pannrumoch i söder sakristia. Läktarna ovan rummen saknarnumera trappor.Den höga och smala predikstolen på norra sidan i koretär troligen ursprunglig men delvis omgestaltad 1976.I södra delen av koret finns den medeltida dopfuntenav täljsten framför ett dopaltare med en altaruppsats(1714) från den nuvarande kyrkans föregångare. Tillkyrkans medeltida inventarier hör förutom dopfuntenett limogeskrucifix från 1200-talet.Bänkarna är indelade i två kvarter och har förändratsbåde 1922 och 1946. Vid det senare tillfället tillkomde marmorerade dörrarna samtidigt som bänkarna avkortadesför att skapa gångar längs långsidorna. Gavlarnaär grönt ådringsmålade och ryggarna och sitsarnarött ådringsmålade. Vid renoveringen 1946 tillkomockså läktarunderbyggnaden. I norra delen av dennafinns ett ”apparatrum” med elcentral och mot söderett sammanträdesrum. Det senare har en vikvägg motkyrkorummet. Mellan läktarunderbyggnadens bådarum finns ett förrum/hall med en trappa till läktaren.Denna har ett framskjutande mittparti, en körbalkongsom bärs upp av åttakantiga marmorerade pelare. Läktarbröstningenär utformad som ett grågrönt kraftigtprofilerat horisontellt listverk. Läktarorgeln från 1971har en modernistisk fasad bl a i ljus furu. På sidorna avläktaren finns gradänger med öppna bänkar bevarade i1922 års utformning.ByggnadshistorikEnligt uppgift saknade ön ursprungligen broförbindelseoch stenen fraktades ut vintertid på isen. Senareuppfördes en bro vilken ersatts med en vägbank. Kyrkanuppfördes efter ritningar av Johan Fredrik Åbom34

och byggmästare var länsbyggmästaren i Värmland,Carl Salin. Kyrkan är som helhet relativt oförändradsedan byggnadstiden. Större interiöra renoveringar hargenomförts 1922, 1946 och 1976. Renoveringen 1922genomfördes efter ritningar av Sven Brandel, KungligaByggnadsstyrelsen. Vid detta tillfälle utökades läktarenmed tre meter och sänktes en halv meter för attge plats åt ett eventuellt orgelverk. Det dröjde docktill 1971 innan kyrkan fick sin första piporgel (dennuvarande).1892 införskaffades kyrkans första orgelharmoniumsom ersattes av ett nytt sådant 1933. 1922tillkom också två läktartrappor inne i kyrkorummetsom ersättning för den höga smala trappa som finns ivapenhuset. I bänkkvarteren ersattes ett kullerstensgolvfrån 1869 av brädgolv på betong. Samtidigt om- ellernybyggdes bänkarna.Renoveringen 1946 utfördes efter handlingar av arkitektEinar Lundberg, Stockholm. Då tillkom läktarunderbyggnadenoch en ny sakristia inreddes i rummetsöder om altaret vilket tidigare inrymde det s.k. förrummet.Den tidigare sakristian i det norra rummetinreddes istället till pannrum då en varmluftsanläggninginstallerades i kyrkan. Pannrummet används numerasom förråd då kyrkan har elvärme sedan 1961.1946 iordningställdes ett dopaltare vid södra korväggen.Några år tidigare (ca 1940) hade också antikglassatts in i kyrkorummets stora fönster. Vid renoveringen1976 tycks väsentliga delar av den nuvarande färgsättningentillkommit efter förslag och utförande avkonstnär Eskil Odenbrand, Mustadsfors och konstnärOlle Rudolf. Vid samma tillfälle omgestaltades ocksåpredikstolen av Eskil Odenbrand med bl a snidadeevangelistsymboler på korgen och växtornamentik påtrappbarriären.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGVÅRVIKS KYRKA är troligen den tredje i socknensedan tidig medeltid. Från de medeltida kyrkorna finnsbl a dopfunten, ett limogeskrucifix och en stavkyrkoplankafrån 1200-talet bevarade. Den nuvarande kyrkanhar ett påfallande vackert läge på en ö i sjön VästraSilen. Läget avspeglar sockenbildningens naturgeografiskaförutsättningar med vattnet som avgörande faktorför kommunikationerna. Genom läget utgör kyrkanett tydligt landmärke över Västra Silens öppna vatten.Kyrkan är som helhet välbevarad sedan uppförandet1843-46 och utgör ett bra exempel på den på den nyklassicistiskastilepoken. Den är ritad av en av tidensmer kända Stockholmsarkitekter, Johan Fredrik Åbom.Vårviks kyrkas exteriör är i princip oförändrad och deinteriöra förändringarna relativt begränsade. Interiörendomineras av den karakteristiska altaröverbyggnadenmed tempelgavel. Rummen vid sidorna om altaröverbyggnadenger också kyrkan en speciell planlösning.Karakteristiskt för exteriören är bl a tornöverbyggnadenmed den öppna huven, ”lykthuset” som kröns aven lanternin och ett förgyllt kors på en glob.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkogårdens karakteristiska läge påen ö. kyrkans bevarade medeltida inventarier. kyrkans välbevarade och tidstypiskanyklassicistiska utformning såväl exteriört sominteriört. korets särpräglade utformning med en klassisktempelgavel som ”altarhus”35

ÄRTEMARKS KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÄrtemark är en medeltida socken belägen i norra Dalslandsskogs- och bruksbygder. Karakteristiskt för dessatrakter är systemen av sjöar och älvar som följer sprickdalarna,företrädesvis i nord-sydlig riktning. Socknenbreder ut sig på båda sidor om de närbelägna sjöarnaÄrtingen och Lelång med kyrkan belägen på ett näsi norra Ärtingen. Bebyggelsen består av flera mindredal- och strandbygder omgivna av bergig glesbebyggdskogsmark med flera småsjöar. Området har domineratsav relativt små gårdar med tillhörande skogsbruk.Ärtemark var tidigare annexförsamlig till Steneby menblev 1866 eget pastorat, sedan 1961 med Torrskog somannexförsamling. Ärtemark är ett exempel på en bygdvars centrum förskjutits från ett äldre jordbruksområdetill en sentida tätort, Bengtsfors, belägen ca fem kmöster om kyrkan och framvuxet under 1900-talet somindustriort och järnvägsknutpunkt. Genom Bengtsforspasserar också Dalslands kanal, som efterhand fått alltstörre betydelse för turismen. Bengtsfors blev köping1926, året efter att Bengtsfors kyrka invigts. Ärtemarkär dock moderförsamling och begravningsplats förBengtsforsborna.Ärtemarks kyrka är vackert belägen längst ut på ettuppodlat näs i Ärtingen. En dryg kilometer norr omkyrkan finns ett mindre sockencentrum vid en vägkorsning.Där finns en skola, ett församlingshem i enäldre skolbyggnad och en f d lärarbostad. I närhetenfinns också den tidigare prästgården och kyrkoherdebostadenKarlsgåva. Huvudbyggnaden, uppförd 1935,har sedan prästgården avyttrades 1962 inrymt kommunalapensionärslägenheter samt privatbostäder. Ungefärhalvvägs ut på udden, vid vägen till kyrkan, liggergården Stommen, kyrkans tidigare jordbruk.Själva kyrkoanläggningen omfattar kyrkan med omgivandekyrkogård. I anslutning till kyrkogården finns enkapellbyggnad med bårhus i souterrängplan, uppförd1945 och tillbyggd ca 1970. Byggnaden är vitputsadmed sadeltak täckt av skiffer. Vid kyrkogårdens nordvästrakant finns två enplansbyggnader: kyrkogårdsexpeditionenmed personalrum (1982, 1991) och ettgarage med förråd (1977, 1988). Vid kyrkogårdenssydöstra sida finns en ekonomibyggnad från ca 1970.KyrkoanläggningenKyrkogården är relativt stor och utvidgningar har skettåt öster (1904) och mot norr (1924, 1944, 1958 och1996), där huvuddelen av kyrkogården är belägen idag.Huvudentrén till kyrkogården är belägen strax nordvästom kyrkan. Hit leder också vägen längs näset fram till36

kyrkan. Mot kyrkogårdens norra del finns längs vägenen kallmur av natursten med två svartmålade järngrindar.Vid huvudentrén nordväst om kyrkan viker murenav en bit mot söder och där finns också en järngrind.Kyrkogårdens äldsta delar, söder och öster om kyrkanär starkt kuperade med terrassformiga avsättningar isluttningarna mot sjön. Kyrkogården har här delvis karaktärenav naturpark med stora gräsytor och relativtglest mellan gravarna. Mot sjökanten är vegetationentätare och där finns också en brygga för sjöfarande kyrkobesökare.Kyrkogårdens nyare delar är mer öppna,med avsaknad av träd. Istället finns tidstypiska lågahäckplanteringar mellan gravkvarteren. Gångarna ärasfalterade över hela kyrkogården med undantag förden allra yngsta utvidgningen mot norr som har grusadegångar. På de äldsta delarna finns enstaka grusadegravar och några smidda gravkors. Vid parkeringsplatsenoch bårhuset, utanför själva kyrkogården, finns enliten minneslund med en sten över John Bryntesson(1871-1959), mångmiljonär och donator. Han varfödd i Ormansbyn i Ärtemark och kallades ”guldkungen”.Han utvandrade till Amerika 1886, återkom 1906och blev bl a ägare till Svaneholms bruk i Svanskog iVärmland.Kyrkan består av ett långhus med tresidigt avslutat kor iöster, torn i väster och vidbyggd sakristia mot nordost.Kyrkans äldsta delar, långhusets västra murar, härstammartroligen från 1200-talet. 1728 utvidgades kyrkanåt öster då det tresidiga koret tillkom, liksom sakristian.Samtidigt byggdes troligen ett vapenhus mot väster,vilket revs när tornet uppfördes 1893. Kyrkans gråstensmurartäcks av vit spritputs med släta port- ochfönsteromfattningar. Långhusets och sakristians sadeltaktäcks av skiffer. Korets tak är valmat. Tornet krönsav en spira med skivtäckning av koppar. Överst finnsen glob med ett kors, också av koppar. Under klockvåningensljudluckor finns en avtäckning av koppar.Kyrkans exteriör har nygotiska stildrag i form av markeradetandsnittsliknande friser längs långhusets takfotoch på tornets klockvåning. Fönsteröppningarnaär spetsbågiga och ovan kyrkporten till vapenhuset iväster finns också spetsbågig slätputsad fasadornamentik,liksom kring tornets dubbla ljudluckor åt alla fyraväderstreck. Motivet med dubblering av fasadelementfinns genom sakristians dubbla fönsteröppningar motnorr. Mot väster finns ett stort rosettfönster i tornet.Långhusets stora fönster är smårutsindelade och innerbågarnahar blyspröjs med antikglas. Solbänkarna är avkalksten. Ingångar till kyrkan finns genom vapenhuseti tornet, en port utformad som pardörr, och till sakristian,en enkeldörr från öster. Porten och dörren harsnedställd panel och är liksom fönstren blåmålade.Kyrkorummet ger ett ljust och rymligt intryck. Långhusgolvetbestår av lackade brädor medan det förhöjdakorgolvet är av slipade kalkstensskivor. Väggarna ärvitputsade och takets trätunnvalv är ljust målat. Taklistenär profilerad och marmorerad i rödbruna toner.Parspegeldörren (troligen från 1937) till vapenhusetär marmorerad i röd-grått med grön ådring runt omoch enkeldörren (eventuellt 1893) till sakristian är ådringsmåladi grågrönt. Långsidornas stora rundbågigasexluftsfönster har kopplade bågar som är indelade ismårutor. Innerbågarna har blyspröjs och antikglas .Altaret har ett fundament av betong (1987), bl a medtvå markerade kors på sidorna. Altarhällen, troligenkalksten, är av äldre datum och har tidigare varit placeradpå olika platser i kyrkan. Altaruppsatsen från1739 är utförd av bildhuggaren Nils Falk och färgsattav målarmästaren Hans Georg Schüffner, ”Guds målarepå Dal och Västra Värmland”. Altaruppsatsen är rikt utformadmed spiralvridna kolonner, änglar, växtornamentikmm. Nedre tavlan har ett krucifix flankerat avMoses och Aron. Den övre tavlan har en Kristusfigursom håller ett kors. Altarringen har en öppen barriärav svarvade balusterdockor, svagt ådrade i grå-grön ton.Altarringen är troligen från 1893 och fick sin nuvarandeutformning 1987 då den delades på mitten ochförsågs med infällda höj- och sänkbara hjul. Predikstolenär, liksom altaruppsatsen, ett praktfullt arbete i barockstilav bildhuggaren Isac Schullström. Korgen liksombaldakinen är mönstermålade i rött och blått. Påkorgen och trappbarriären finns bl a förgyllda evangelistfigurer.Till trappan finns en dörr med överstyckeutformat som en utsnidad tavla. Baldakinen pryds efterkänt mönster av änglar och ett segerlamm. Kyrkansmedeltida dopfunt av täljsten dateras till ca 1200 ochhar en driven ornamentik utförd av en norsk mästare,kallad Tunemästaren. Den anses vara Dalslands kanskemest genomarbetade och vackra dopfunt. I vapenhusetfinns en gravhäll från 1300-talet. Det är en s.k. stavkorshäll,en gravhällstyp som är känd från ett kärnområdekring de västgötska platåbergen. I Dalsland finnsinga fler kända stavkorshällar förutom ett fragmentfrån Ödskölt, vilket kan vara från en stavkorshäll.Bänkarna är indelade i två vägganslutna kvarter. Bänkarnafrån 1937 är slutna med marmorerade speglar iröd-grått på dörrarna och ljusare ådringsmålning runtom. Sitsar och ryggar är ådrade i grågrönt. Läktaren iväster bärs upp av åtta grönt ådringsmålade pelare medutskärningar, fasningar och profilerade listverk. Bröstningenhar en rundad form med halva balusterdockorsom liknar altarringens dockor. Bakom halvdockornafinns en slät skiva och under dessa finns marmoreradefält i röd-grått motsvarande bl a bänkdörrarna. Fasadentill läktarorgeln är från 1893 men själva orgeln är senareombyggd. Fasaden är i nyklassicistisk stil, gråmåladmed förgyllningar. Bl a finns förgylld dekor översti form av en bruten tempelgavel med en urna och entext ”Lofsjunger Herren”.37

ByggnadshistorikKyrkans långa byggnadshistoria följer en utvecklinglik många av de dalsländska kyrkornas. En medeltidagråstenskyrka förlängs mot öster med ett tresidigt korpå 1600- eller 1700-talet, i Ärtemark 1728. Typiskt ärockså den praktfulla inredningen från 1700-talet i s.k.provinsiell barock av mästarna, Schüffner, Schullströmoch Falk. 1800 lades yttertaket om med skiffer iställetför spån och det platta innertaket ombyggdes till etttunnvalv. 1893 genomfördes en tidstypisk renovering,med ganska omfattande förändringar av kyrkan i nygotiskstil, bl a de spetsbågiga fönstren och fasaddekor. Ikyrkan förvaras ritningar av Helgo Zettervall, omarbetadeav Fredrik Lilljekvist, två av dåtidens mest kändaarkitekter. Vid samma tillfälle uppfördes västtornet ochen fristående klockstapel revs. Inne i kyrkan ersattesde äldre slutna bänkarna med nya öppna, taket kläddesmed pärlspontpanel och altaruppsatsen och predikstolenövermålades i vitt och guld. På den senare togsockså dörren och delar av trappbarriären bort. Kyrkansstengolv byttes mot ett trägolv.Nästa större renovering genomfördes 1937 efter handlingarav arkitekt Ärland Noreén, Kungliga byggnadsstyrelsen.Även denna renovering var tidstypisk genomsin ambition att söka återskapa en äldre karaktär efterde, som man uppfattade, negativa förändringarna frånrenoveringen 1893. Tornet byggdes om till en stabilarekonstruktion samtidigt som de nygotiska stildragentonades ner. Nya fönster sattes in med antikglas ochblyspröjs i innerbågarna. I koret sattes två fönster motöster igen och en ingång till långhuset mot söder ersattesmed ett fönster. Innertakets pärlspontpanel togsbort och i koret lades kalkstenplattor. Altaruppsatsenoch predikstolen rekonstruerades och konserveradessamtidigt som altarringens och läktarens barriär täcktesmed släta skivor på tidstypiskt manér. Predikstolensdörr med överstycke återställdes och den öppna bänkinredningenfrån 1893 förändrades till den nuvarandeslutna.Den senaste större renoveringen genomfördes 1986-87efter handlingar av arkitekt Magnus Wångblad, Trollhättan.Både exteriöra och interiöra åtgärder genomfördes.Interiört sökte man även här att återskapa sakersom förändrats vid tidigare renoveringar. Färgsättningenmed marmoreringar och ådringsmålningar återknöttill tiden före 1893. Altarringens och läktarbarriärensbalusterdockor togs fram eller nytillverkades med deäldre som förebild. Konservatorsarbeten genomfördespå predikstolen och altaruppsatsen. Samtidigt tillkomläktarunderbyggnaderna med en ny läktartrappa somersatte den tidigare i vapenhuset. Mot söder inreddestoalett och städskrubb. Exteriört återskapades västportalensutseende till tiden före 1937, då den bl a kläddesin med plåt. Fasaden omputsades och taket genomgicken översyn och reparation.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGÄRTEMARKS KYRKA och kyrkplats har lång kontinuitet.Läget på udden i sjön Ärtingen är karakteristisktför norra Dalsland där sjösystemen haft stor betydelseför kommunikationerna, socknarnas gränseroch kyrkornas placering. Vid kyrkan finns den tidigarekyrkojorden med det betecknande gårdsnamnet Stommenoch en bit norr härom ett mindre sockencentrummed bl a skola och en f d prästgård. Kyrkan är medeltidamed en byggnadshistoria som speglar olika periodersförutsättningar och ideal. Kyrkans förlängning åtöster med tresidigt kor är karakteristiskt för 1600- och1700-talen liksom den praktfulla barockinredningen,altaruppsats och predikstol. Tidstypiskt är också 1893år renovering med nygotiska stildrag då också tornettillkom. En välbevarad inredningsdetalj från 1893 ärden nyklassicistiska orgelfasaden. Tidstypisk är ocksåden tillbakablickande renoveringen 1937, med syfteatt återställa en del av 1800-talets förändringar ochskapa upplevelsen av kyrkorummets tidigare utformning.Den senaste större renoveringen 1986-87, vilkenpräglar kyrkans färgsättning, har i sin tur inneburit ettvisst återställande av förändringar från 1937 samt etttidstypiskt nytillskott av läktarunderbyggnad.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen har lång kontinuitet. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkans medeltida inventarier; den ovanligt välgenomarbetade täljstensdopfunten och denovanliga stavkorshällen. kyrkans långa byggnadshistoria som visar olikatiders förutsättningar och ideal. kyrkans bevarade 1700-talsinredning,altaruppsats och predikstol i provinsiell barockstil. den nyklassicistiska orgelfasaden från 189338

ÖDSKÖLTS KYRKA Bengtsfors kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÖdskölt är en medeltida socken belägen i norra Dalslandsskogs- och bruksbygder och har sedan reformationenvarit annexförsamling till Steneby. Socknendomineras av skogbevuxen bergterräng och sandmoarsamt spridd dal- och höjdbebyggelse. Ödskölt delasav det ändmoränstråk som sträcker sig från Norgegenom Dalsland i nordvästlig-sydostlig riktning. Desssträckning utgör också en tydlig kulturgräns mellandet nordliga Skogsdal, som har mycket gemensamtmed Värmland, och de sydligare delarna av Dalslandsom i öster är mer orienterat mot Västergötland och iväster mot Bohuslän. Kulturgränsen är bl a omnämndsom en gräns mellan olika religiösa inriktningar somschartaunism mot frikyrklig väckelse. Ändmoränstråketssträckning genom Ödskölt, de s.k. Ödskölts moar,är ett vidsträckt område som bl a använts som militärtövningsfält under 1700- och 1800-talen.Kyrkan och socknens gamla centrum är beläget i norrakanten av Ödskölts moar. Alltorp, omkring en kilometerösterut, var mellan åren 1693 och 1941 tingsplatsför Vedbo härad, det område som idag utgör Bengtsforsoch Dals-Eds kommuner. Alltorp är en välbevarad bebyggelsemiljömed det byggnadsminnesförklarade f dtingshuset med häkte samt det gamla gästgiveriet. Ödsköltsaknar tätortsbebyggelse. Ett par kilometer norrom kyrkan finns samlad egnahemsbebyggelse vid detsom blev bygdens centralplats då en station förlades härför Uddevalla-Lelångens järnväg 1895.Kyrkan är av timmer och ursprungligen från 1726. Denär högt belägen på en grusås med utsikt mot sjön Ivägi norr. Väster om höjden finns en dalgång med en bäck.Längs en äldre sträckning av väg 172 i kanten av dalgångenfinns i närheten av kyrkan en mindre bebyggelsesamlingmed några enstaka bostadshus och gårdsbebyggelse.Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkanmed omgivande kyrkogård. På kyrkogårdens norradel finns en fristående klockstapel (1959-60) och enekonomibyggnad (ca 1930). Till kyrkoanläggningenhör också ett församlingshem (ca 1980) beläget söderom kyrkogårdsmuren intill en parkeringsplats och engräsplan.KyrkoanläggningenKyrkogårdens äldsta del har en kvadratisk form kringkyrkans alla sidor. Den har sedan utvidgats mot öster1911 och mot söder 1988. Kyrkogården renoverades imitten av 1950-talet av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén,Karlstad. De båda äldre delarna har en rektangulärform och inramas av en kallmur vars äldsta delar39

är från 1870-talet. Kyrkogårdens yngsta del från 1988inramas av låga häckar. Vid kyrkogårdens huvudentrémot söder finns grindar av svart smidesjärn och stolparav natursten. Mot väster utgör muren en terrasseringi slänten ned mot landsvägen. Där finns en entré sominte längre brukas, också den med svarta smidesgrindaroch stolpar av natursten. Gångarna på kyrkogårdenär grusade, förutom gången mellan entrén i söderoch vapenhuset i kyrkans västra del som är belagd medkonststensplattor. Gravarna är huvudsakligen gräsbevuxna,ett fåtal grusade finns närmast kyrkan. Enstakasmidda gravkors av varierande ålder förekommer. Norrom kyrkan finns en äldre grav murad av stora hällar;den Schröderska familjegraven för kontraktsprostenoch kyrkoherden i Steneby Carl Gustaf Schröder (1755– 1820) och hans hustru. På kyrkogårdens yngsta delfinns spridda gravar och en minneslund inramad av engrupp björkar. I närheten står ett träkors med en metallplattasom berättar att kyrkogården invigdes 1988av biskop Bengt Wadensjö.Klockstapeln, uppförd 1959-60, är en öppen konstruktionmed bjälkar och spira klädda med svartmålatspån. Spiran kröns av ett förgyllt kors på en glob. Iklockstapeln hänger tre klockor varav den ena troligenär den äldsta i bruk i Sverige. Genom klockans formoch inskription har den daterats till 1100-talet. Klockstapelnuppfördes för att skydda klockorna från brand.De hängde tidigare i kyrkans torn. Ekonomibyggnaden,intill norra kyrkogårdsmuren, är en enkel byggnad medvit locklistpanel och sadeltak täck av betongpannor.Kyrkan är uppförd i trä 1726 men dess nuvarande formär huvudsakligen ett resultat av en ombyggnad 1862och västtornets tillkomst 1894. Kyrkan består av enenda långsmal byggnadskropp med rakslutna gavlarmot öster och väster. I öster finns en sakristia och innanfördenna koret. I väster finns ett vapenhus. Kyrkansstomme är av timmer förutom den år 1862 mot österförlängda delen av stolpkonstruktion. Fasaderna bestårav ljusgrå locklistpanel och sadeltaket är valmat motöster och täcks av svart glaserat tegel. I öster finns entakryttare med spira täckt av kopparplåt och krönt avett kors. Torntaket är också täckt av kopparplåt ochkröns av en sluten lanternin med en koppartäckt spiraoch kyrktupp. Tornluckorna har snedställd profileradpanel. På var långsida finns fyra stora rektangulärafönster med vita foder och ljusblå bågar. De är smårutsindelademed blyspröjs och antikglas i ytterbågarna.Ett likadant fönster finns på östra gaveln. På västgavelnfinns två kvadratiska fönster till läktaren av liknade typoch ovan dessa ett runt småspröjsat tornfönster. Även igavlarna under tornet, på norr- och sydfasaderna, finnsrunda fönster. Kyrkporten i väster utgörs av en kopparkläddpardörr och ingången i nordost, till förrummetvid sakristian, är en enkelt utformad dörr med brunlockpanel.Kyrkorummet ger liksom kyrkans exteriör ett något långsmaltintryck och präglas av träinredning. Det lackadeträgolvet är förhöjt ett steg i koret. Innanför altarringenligger ekparkett, förhöjd ytterligare ett steg. Väggarnatäcks av en ljust gul slätpanel med knutlådor längslångsidorna. Tredingstaket av slätpanel är målat meds.k. kvastteknik i en gråblå kulör liksom de fyra synligatakbjälkar som löper tvärs över rummet. Taklisten ärmarmorerad i rött. Dörrarna i kyrkorummet är måladei ådrings- och svampteknink i grå kulörer. Långsidornasstora kvadratiska fönster har antikglas och blyspröjsi ytterbågarna. Altaret av trä har grålaserade sidor ochen skiva av brun fanér. Altaruppsatsen i provinsiell barockfrån 1769 är utförd av bildhuggaren Isac Schullström.Det är utformat i en våning ovanför nederdelen,predellan, och kröns av ett triangelformat brutet gavelfältmed segerlammet överst flankerat av två basunänglar.I centrum finns en kalvariegrupp med Kristuspå korset. Gruppen flankeras av Moses och Aron samtdubbla marmorerade kolonner med förgyllda joniskakapitäl. Altaruppsatsens sidor pryds av förgylld växtornamentik.I sakristian finns en äldre altartavla, enligtuppgift inköpt tillsammans med en predikstol frånÅnimskogs kyrka 1729. Altarringen i kyrkorummet ärhalvcirkelformad med halva svarvade balusterdockor,ljust marmorerade med förgyllda lister på överdelarna.Predikstolen på norra sidan av koret är relativt enkeltutformad, troligen vid en renovering 1925-27. Den äruppbyggd på ett fundament av slätpanel och korgenpryds av inramade långsmala figurmålningar föreställandebl a evangelisterna. Predikstolen saknar baldakin.Liksom de flesta andra dalsländska kyrkorna har Ödskölten medeltida dopfunt, daterad till ca 1200, ochi likhet med övriga kyrkor i norra och västra delen avlandskapet är denna av täljsten, men de spiralvridnaräfflorna på skaftet är unikt för Dalsland. De öppnabänkarna är indelade i två kvarter och anslutna tilllångväggarna. De fick i stort sin nuvarande utformningvid en renovering 1925-27 men färgsättningen är från1992-93, liksom huvuddelen av kyrkorummet i övrigt.Gavlarnas speglar är målade i marmorerings- ochsvampteknik i bl a rött och ådringsmålning i grönt.Ryggar och skivor är ådringsmålade i rött. Läktareni väster bärs upp av avfasade pelare, marmorerade igrönt. I barriärens mittparti finns inbyggda orgelpiporoch en förgylld lyra. Barriärens sidopartier bestårav marmorerade fält med omgivande ådringsmålning.Orgeln är från 1961 och har en modernistiskt utformadfasad i ljus furu.ByggnadshistorikKyrkans nuvarande utseende är ett resultat av flera omfattandeförändringar. På platsen fanns troligen en träkyrkaunder medeltiden vilken revs ner till grundennär den nuvarande kyrkan uppfördes 1726. Fram till1862 var kyrkan en tämligen liten byggnad med en friståendeklockstapel i trä. Den kraftiga befolkningstill-40

växten under 1800-talet föranledde då en omfattandeom- och tillbyggnad. Kyrkan förlängdes åt öster med9 meter med ett nytt korparti i stolpkonstruktion tillskillnad från de äldre timmerväggarna. Troligen insattesdå en kordörr mot söder. Interiören förvandladesfrån ett litet intimt ”med gammaldags målningar utsirat”kyrkorum till ett oproportionerligt, kalt, ödsligtoch mycket ljust rum. I taket fanns målningar av H GSchüffner, ”Guds målare på Dal och i västra Värmland”som övermålades med vitt. Kyrkan fick också nya störrefönster. Symptomatiskt för 1800-talets renoveringsåtgärdervar också den renovering som Schullströms altaruppsatsfrån 1749 genomgick 1880, samtliga ytorspacklades och övermålades med i huvudsak blått, vittoch metallguld.1894 tillkom tornet efter en ritning av arkitekt FredrikLilljekvist, Stockholm och en skiss av folkskollärarenoch klockaren Wilhelm Wirén. Ett liknande torn, ritatav samma arkitekt, byggdes två år tidigare på grannkyrkanBäcke. Samtidigt med tornet tillkom de karakteristiskagavlarna på nord- och sydfasaden. Lanterninenunder tornspiran var ursprungligen öppenmen kläddes in vid nästa större renovering, 1925-27.En omnämnd orsak var problem med regnvatten somläckte in. Vid samma tillfälle omändrades också tornluckornaoch hela tornet förstärktes. Interiört genomfördesganska omfattande åtgärder. Väggarna kläddesmed grå bröstningspanel och gulvit väv ovan denna,vilket ersatte en pärlspontpanel. De nuvarande bänkarnatillkom liksom den slutna läktarbarriären med deinbyggda orgelpiporna i mitten. Även predikstolen nyellerombyggdes då till dess nuvarande utseende. Förfärgsättning och dekorarbeten svarade konstnär GöstaSundvall, Bergs säteri, Mellerud.Även 1959-60 genomfördes en omfattande ombyggnad/renovering.Arkitekt var Karl Martin Westerberg,Stockholm och byggmästare Erland Göransson, DalsLånged. Den mot öster tillbyggda delen blev helt ombyggdav rest spontad plank. Kyrkorummet förkortadestre meter då en ny sakristia inreddes vid östväggen ochkoret flyttades västerut. Även i väster förkortades kyrkorummetdå läktarunderbyggnaden med vapenhus,förråd och trappa till läktaren tillkom. Samtidigt revsett befintligt vapenhus på västgaveln och en sakristiamot nordost. Innertaket höjdes och väggarna bandssamman med tvärgående panelklädda bjälkar. Färgsättningenförändrades i kyrkan och konservering avaltaruppsatsen genomfördes av konservator ThorbjörnEngblad, Alingsås. Exteriöra förändringar var bl a omläggningenav taket med svart glaserat tegel samt kopparplåtenpå tornet och takryttaren.Den senaste större renoveringen gjordes 1992-93. Kyrkorummetfick då en ny färgsättning i klarare och ljusarefärger och altaruppsatsen konserverades återigen.För arbetena svarade konservatorerna Gunnar Eldh ochGöran Bryntesson, Lysekil. Samtidigt togs den främstabänkraden bort och mittgången förbands med koretgenom en ramp. I vapenhuset inreddes en handikapptoalett.Exteriört ommålades fasaderna och fönstren.Över vapenhusets ytterdörr uppsattes ett skyddstak.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGKyrkplatsen vid ÖDSKÖLTS KYRKA, med kontinuitetsedan medeltiden, har ett markant höjdläge idet kuperade och huvudsakligen skogbevuxna landskapet.Träkyrkan, ursprungligen från 1726, har genomgåttflera omfattande om- och tillbyggnader. Dessnuvarande form och utsträckning är huvudsakligenett resultat av förlängningen mot öster 1862 och tillkomstenav tornet 1894. Under 1900-talet har fleraombyggnader/renoveringar gjorts som berört såvälkyrkans exteriör som interiör. Kyrkorummet präglasav planförändringen 1959-60 då koret flyttades västerutoch avskärmades med en östvägg mot sakristian.Karakteristiskt är också tredingstaket med de öppnabjälkarna som sammanbinder väggarna. I övrigt karakteriseraskyrkorummet av träinredningen, bl a väggpanelensamt färgsättning från 1992-93. Ett tidsskikt frånrenoveringen 1925-27 utgörs av bänkinredningen,predikstolen och läktarbröstningen. Karakteristiskt ärden praktfulla altaruppsatsen från 1769 i provinsiellbarockstil av Isac Schullström. Liknande arbeten finns iflera av stiftets kyrkor.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans medeltida inventarier; täljstensdopfuntenmed skaftets ovanliga räffling och kyrkklockanfrån 1100-talet vilken troligen ärden äldsta i bruk i Sverige. altaruppsatsen från 1769 i provinsiell barockstilav Isac Schullström. inredningsdetaljer från 1920-talet; bänkarna,predikstolen och läktarbröstningen. den sammanhållande färgsättningen från 1992-9341

DALS-EDS KYRKA Dals-Eds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönDals-Eds medeltida socken är den till ytan största iDalsland, delvis gränsande mot Norge. Uppodlade dalgångsbygderfinns i söder kring sjön Lilla Le samt Örekilsälven.Större delen av socken upptas dock av glestbebyggda skogsområden i norr. En stor mängd gravarfrån järnåldern visar att dalgångsbygden i söder tidigtvar en centralbygd. Mellan Stora Les sydspets och LillaLe åtskiljs sjöarna endast av en moränås, och här liggerkommunens enda tätort, Dals-Ed. Åsens sträckningutgör en tydlig kulturgräns mellan den i norr orienteradedelen mot Värmland och områdena i söder somgränsar mot Västergötland och Bohuslän. Efter järnvägensöppnande 1879 utvecklades Ed till en betydandeturistort. Samhället har under 1900-talet fortsatt attväxa med handel och industri som bas vid sidan av turismen.Genom läget som gränsbygd finns flera skansaroch befästningar från olika tider i trakten. Kyrkan ochsamhället ingår i ett större område av riksintresse förkulturmiljövården. Ur kyrklig synpunkt är Dals-Ed engammal moderförsamling vars pastorat vid reformationenomfattade Nössemark, Håbol, Rölanda, Gesäteroch Töftedal. Rölanda, Gesäter och Töftedal avskiljdes1656 till ett eget pastorat. 1664 återgick dock Töftedaltill Ed men överfördes ännu en gång, 1961, till Rölandapastorat. 1998 upphörde dock Rölanda pastoratoch Dals-Ed är åter moderförsamling i pastoratetsursprungliga omfattning, som också motsvarar dagenskommungränser.Den stora vitputsade stenkyrkan (1797 och 1861-63) är belägen på en höjd vid Lilla Les östra strand.På platsen har funnits åtminstone två kyrkor tidigare,bl a en medeltida stenkyrka. På kyrkogården finns ettjärnåldersgravfält. Området kring kyrkan är ett tidigaresockencentrum med skolbyggnader av olika ålder, ettf d ålderdomshem samt en f d sockenstuga, båda medfunktion som församlingshem. På kyrkogårdens norradel fanns tidigare en prästgård, vars sista huvudbyggnadrevs 1988. Längs höjden, och öster om kyrkotomten,leder en äldre landsväg kantad av en allé. Självakyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården,ett vitputsat bårhus med valmat skiffertäcktsadeltak (1952) och ett par ekonomibyggnader (1967och 1980) med vit locklistpanel och sadeltak täckta avskiffer och papp.KyrkoanläggningenKyrkogården har en långsmal form i nord-sydlig riktning,huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad),och har utvidgats i etapper åt detta håll. Denäldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk42

form. Norr härom finns tre utvidgade områden medtillkomst vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slutoch den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.Kyrkogården är till största delen inramadav murar samt rader av lövträd. Längs östra sidanav utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket.Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogårdenmot vägar och i söder en parkeringsplats. Längsnorra muren finns en gång- och cykelväg mot någravillatomter. Huvudentrén finns rakt väster om kyrkan,utformad efter ritningar av arkitekt Fredrik Lilljekvist1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformadesmidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren.Den nordvästra entrén (1990) har utformats med envitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffersamt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn.I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både medoch utan grindar. De flesta gravarna finns på kyrkogårdensöstra sida på grund av sluttningen mot Lilla Le iväster. Gångar är huvudsakligen asfalterade, men fleraär också grusade på den äldsta delen. Gravarna på kyrkogårdenär huvudsakligen gräsbevuxna med undantagför några enstaka grusade på den äldsta delen. Ungefärmitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält.Kyrkan av sten är tämligen stor och har en långsträcktform. På långhusets östra sida finns en smalare tresidigtavslutad korutbyggnad som också innehåller sakristia. Iväster finns ett torn med vapenhus. Långhuset och koretär uppförda 1861-63 i den tidens klassiserande stilmedan tornet, från 1797, avspeglar sin tids s.k. sengustavianskaklassiserande stil. Ingångar till kyrkan finnsgenom vapenhuset i väster, mitt på norra och södralångsidorna samt i öster till sakristian. Kyrkans murarär vitputsade. Tornet är slätputsat medan långhusetoch koret är spritputsade med släta fönster-, dörr- ochhörnomfattningar. Vid syd- och nordportalerna finnsutskjutande omfattningar formade som bågvalv medbl a försänkta svartmålade kors i putsen. På östra gavelspetsenär årtalet 1863 markerat i putsen. Samtligatak är skifferklädda. Långhuset täcks av ett sadeltak ochkorutbyggnaden mot öster av ett femsidigt valmat tak.Tornet har en skiffertäckt karnisformad huv och enplåtklädd öppen lanternin med huv och ett kors. Längslånghuset och korutbyggnaden finns släta takgesimseroch på tornet en kransgesims. Fasaderna genombryts avstora rundbågiga fönsteröppningar med smårutsindeladefönsterbågar i grå kulör. Ovan portarna mot väster,norr och söder finns halvmåneformade överljusfönster.Portarna, liksom sakristiedörren och tornets ljudluckorär svartmålade.Kyrkorummet är stort och rymligt med vitputsade väggar.Takets trätunnvalv utgörs av lackad panel med taklist iröd lasering med äggstavsmotiv. Golvet av trä är lackati gångarna och brunmålat i de förhöjda bänkkvarteren.Till vapenhuset och som innerdörrar till södra ochnorra porten finns marmorerade och ådringsmåladeparspegeldörrar i beiga och gröna kulörer. De två enkeldörrarnatill sakristian är täckmålade i grönt. De storarundbågiga fönstren är målade i en grå kulör. Koret iöster är förhöjt och framför altaret finns ytterligare enförhöjning med ett litet podium i två steg. I korets golvär stenplattor lagda i en bågform som inramar dopfuntenvid södra väggen. Dopfunten är av täljsten och dateradtill 1200-talets förra hälft. Cuppan är rikt ornamenteradmed rundstav, repstav och växtslingor. Koretsinre smalare del avgränsas av altarringen och får ljusfrån stora fönster mot norr, söder och öster. I hörnenmellan korets yttre och inre del finns markerade pilastrari väggen. Altaret av trä har marmorerade och ådradespegelfält i beigebrun kulör. Altaruppsatsen från 1950är utförd av skulptören Erling Valdeby och har tavlormålade av konstnär Gunnar Erik Ström, Göteborg. Denstörre, övre, tavlan föreställer Jesu bergspredikan ochunder denna finns en triptyk med motiven ”Den förloradesonen”, ”Jesus bär korset” och ”Den barmhärtigesamariten”. Den övre tavlans barockinspirerade inramninghar sidostycken med bl a akantusslingor och krönsav änglar och ett kors på en glob omgiven av solstrålar.Altarringen är femsidig med en öppen barriär av svarvadeoch grönt marmorerade balusterdockor. Som bentill en ambo finns ett par spiralvridna kolonner somutgjort en del av en ännu äldre altaruppsats. Kyrkanspredikstol är enligt uppgift tillverkad 1710 av bildhuggareNils Falk. I samband med det nya kyrkobygget på1860-talet ”avkläddes” den sin rika utformning i s.k.provinsiell barock. 1950 konserverades och ”återkläddes”predikstolen. På korgen finns spiralvridna kolonneroch träfigurer som föreställer Kristus och de fyraevangelisterna. Den åttkantiga baldakinen är bl a pryddmed bladslingor och basunänglar.Bänkinredningen är indelad i fyra kvarter. De slutnabänkarna är från 1950 med bevarade äldre dörrar. Ryggarnaoch sitsarna är rödbrunt ådringsmålade och skärmar,dörrar och gavlar har marmoreringar inramade avgrön ådringsmålning. Läktaren i väster bärs upp av sexrobusta kolonner, marmorerade och ådringsmålade ibeiga, bruna och gröna kulörer. Bröstningen (1950)har ett framskjutande mittparti och kvadratiska spegelfält.Princip vartannat fält innehåller citat från kändapersoner ur svenska kyrkans historia, övriga speglarär marmorerade. Läktarorgeln (1864) har en klassiserandefasad med bl a pilastrar och växtornamentik. Påläktaren står ett draperat kors från 1860-talet, kyrkanstidigare altaruppsats. I koret står en modernistiskt utformadorgel från 1974.ByggnadshistorikNuvarande kyrka är den tredje kända kyrkan på sammaplats, troligen föregången av en medeltida stenkyrka,ersatt av en ny stenkyrka 1728. Enligt uppgift var Edskyrka troligen en av Dalslands äldsta moderkyrka med43

ett strategiskt läge i ett tidigt befolkat område. Kyrkansäldsta inventarium, dopfunten, har daterats till1200-talets förra hälft. Kring kyrkan finns också en riktradition om pilgrimsvandringar mot Nidaros undermedeltiden. Till 1728 års kyrka uppfördes 1797 detnuvarande tornet och till tornet fogades sedan det nuvarandelånghuset och koret 1861-63, då 1728 års kyrkarevs. Från början planerades en korskyrka, för vilkendet finns en ritning från 1857. Kyrkobygget ändradesdock till en långsträckt salskyrka. Det finns uppgifteratt kyrkan uppfördes efter en utlånad ritning från Silbodali Värmland. Byggmästare i Dals-Ed var JohannesTorstensson från Sanne i Bohuslän.Till det yttre har kyrkan bevarat sin utformning medtornet i sengustaviansk stil med tidstypisk karnisformadhuv med långhus och kor typiskt för de storanyklassiserande kyrkorna, s.k. Tegnérlador från 1800-talets senare hälft. Yttre renoveringar har gjorts vidflera tillfällen med omputsningar och omläggning avskiffertaken. Fönstrens utformning är den ursprungligaäven om vissa fönster bytts ut efterhand, liksomytterdörrarna. Den senaste större yttre renoveringengenomfördes 1994, då även en del interiöra arbetenutfördes.Kyrkorummets ursprungliga nyklassicistiska gestaltninghar förändrats, huvudsakligen vid en omfattanderenovering 1949-50 efter handlingar av arkitekt AxelForssén, Göteborg. Renoveringen innehöll tillbakablickarmot 1700-talet. En påtaglig förändring var bytetav altaruppsats då 1860-talets draperade kors ersattesav en ny barockinspirerad uppsats av skulptörenErling Valdeby och konstnär Gunnar Erik Ström, Göteborg.Predikstolen från 1700-talet kläddes åter i 1700-talsdräkt i s.k. provinsiell barockstil delvis med ursprungligadelar men också med kompletterande nya.Ansvariga för arbetena var konservator K J R Johansson,Skövde och målarmästare Nils Bergholm, Ed. Bänkinredningenförnyades men med ursprungliga dörrar.Tunnvalvets lackade panel ersatte ett pärlsponttak frånca 1900. Läktarbröstningen förnyades med ett framskjutetmittparti och textade citat ur Svenska kyrkanshistoria. Sakristian bakom koret fick tak och kyrkanförsågs med elektriskt ljus, värme, klockringning ochorgelfläkt. Läktarunderbyggnad tillkom 1982 i sambandmed renovering under ledning av arkitekt BrorJohansson, Dals Ed. Underbyggnaden inrymmer kapprum,brudkammare och läktartrappa. Renoveringen1994 innebar främst åtgärder av underhållskaraktär, bla avfärgning av putsväggarna och målning av bänkarnasamt konservering av predikstolen och altaruppsatsen.KULTURHISTORISK OCH KARAKTERISTIK BEDÖMNINGDALS-EDS KYRKA avspeglar platsens långa historiskakontinuitet, ett strategiskt läge i en tidig centralbygd.Kyrkplatsen ligger högt intill sjön Lilla Le ochden nuvarande kyrkan har sannolikt föregåtts av tvåstenkyrkor på samma plats, varav en medeltida. På kyrkogårdenfinns ett järnåldersgravfält och kyrkan ingår iett riksintresseområde för kulturmiljövården. Vid kyrkanfinns ett äldre sockencentrum med skolbyggnaderav olika ålder, ett f d ålderdomshem (nu församlingshem)och en f d sockenstuga (också församlingshem).På kyrkogårdens norra del (utvidgad 1990) fanns ocksåen prästgård, vars sista huvudbyggnad revs 1988. Dennuvarande vitputsade stenkyrkan är en stor långsträcktsalskyrka. Långhuset med korutbyggnad är uppfört1861-63 i tidens nyklassicistiska stil medan tornet,från 1797, är byggt i s.k. sengustaviansk stil. Kyrkansdelar är sedan byggnadstiden exteriört bevarade medandet stora kyrkorummets ursprungliga nyklassicistiskakaraktär har förändrats, främst vid en genomgripanderenovering 1949-50 med bl a tillbakablickar mot1700-talet. Vid renoveringen, under ledning av arkitektAxel Forssén tillkom bl a trätunnvalvets lackadeträpanel, altaruppsatsen med tavlor av konstnär GunnarErik Ström och den tidstypiskt utformade läktarbröstningen.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan ligger inom ett riksintresseområde förkulturmiljövården. järnåldergravfältet på kyrkogården och kyrkansföregångare visar på kyrkplatsens långakontinuitet. kyrkans välbevarade exteriör med tornetsrespektive långhusets olika stilideal. kyrkans två altaruppsatser, det bevaradedraperade korset från 1860-talet på läktaren, ochden nu använda uppsatsen från 1950 i koret44

GESÄTERS KYRKA Dals-Eds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönGesäter medeltida socken består av en smal och kuperaddalgångsbygd med omgivande skogsmarker. Huvudbygdendomineras av jordbruksmark i det områdedär Töftedalsån sammanflyter med Örekilsälven. FörutomRölanda och Töftedal gränsar Gesäter till Krokstadi Bohuslän och kommunikationerna har naturligtofta följt vattnets väg längs dalgångarna. Här finns ocksåtraditioner om pilgrimsvandringar till Nidaros i Norge.Dalgångarna kring Töftedalsån och Örekilsälven utgörett riksintresseområde för kulturmiljövården medett ålderdomligt, betespräglat, ådalslandskap, fornlämningaroch kulturhistoriskt intressant by- och gårdsbebyggelse.Gesäter är en av Dalslands minsta socknaroch en utpräglad landsbygdsförsamling där jordbrukvarit huvudnäring, med i allmänhet ganska små gårdar.Vid reformationen hörde Gesäter tillsammans medRölanda, Töftedal, Nössemark och Håbol till Dals-Edspastorat. Rölanda var sedan under lång tid moderförsamlingdå Rölanda, Gesäter och Töftedal 1656 avskiljdestill ett eget pastorat. 1664 återgick dock Töftedaltill Ed men överfördes ännu en gång, 1961, till Rölanda.1998 upphörde dock Rölanda pastorat och Dals-Ed är åter moderförsamling i pastoratets ursprungligaomfattning, vilken också motsvarar det som idag ärDals-Eds kommun.Gesäters timrade korskyrka från 1795 har troligen föregåttsav en medeltida träkyrka på samma plats. Kyrkanär högt belägen på en rullstensås väster om dentrånga ravinen längs Örekilsälven. Omgivningarna dominerasav dalgångens öppna kulturlandskap, inramatav skogklädda höjder. Intill kyrkan finns ett äldre skolhus,numera allmänna samlingslokaler. Norr om detf d skolhuset, i kanten av kullen, finns en fast fornlämning,rester av en skans. Gården Prästebol, ca 500m nordost om kyrkan, tillskapades som komministerboställe1856 och fungerade i långt in på 1900-taletsom församlingens prästgård. Själva kyrkoanläggningenomfattar kyrkan med omgivande kyrkogård samten personal- och ekonomibyggnad (1992) väster omkyrkomuren.KyrkoanläggningenKyrkogården är liksom kyrkan relativt liten och bestårav en äldre huvuddel och en mindre utvidgning från1995. Bortsett från den senare är kyrkogården sjusidig,med den öst-västligt orienterade kyrkan i mitten, ochomgiven av en kallmur samt rader med lönnar. Utvidgningen,mot öster, är ännu ej ianspråktagen för någragravar och domineras av gräsytor, busk- och häckplanteringarsamt en gång av konststensplattor. Mot norr,45

och vägen upp mot kyrkan, finns ett par svarta smidesgrindar.Till kyrkogården innanför murarna finns ocksåtvå entréer med svarta smidesgrindar. Huvudentrén ärnumera i väster men ingången mot söder var huvudentréinnan uppfartsvägen till kyrkan ändrades. Gångarnapå kyrkogården liksom marken närmast kyrkan ärgrusade. Samtliga gravar är vända mot öster och någrafå av dem är grusade. Söder om kyrkan finns gravvårdenöver komminister Daniel Sillén, prästson född iGesäter 1869, och präst i församlingen från 1897 tillsin död 1950.Kyrkan, av timmer har en korsplan med tresidigt avslutatkor i öster, torn i väster och korsarmar mot norroch söder. Förutom ingången genom vapenhuset i tornetsnedervåning finns ett litet vapenhus på södra korsarmen.Kyrkans planform är den ursprungliga sedanuppförandet 1795. Stommen av timmer är klädd medvitmålad locklistpanel. Långhusets och korsarmarnasavvalmade sadeltak är skiffertäckta. Även sadeltaketöver vapenhuset på södra korsarmen är valmat ochskiffertäckt men med annan typ av skiffer. På tornetfinns två skiffertäckta takutsprång under en lanterninoch en kopparklädd spira krönt av ett kors. Lanterninensöppningar är igensatta med bruna luckor. Ljudluckornatill klockvåningen är vitmålade som fasaden.Kyrkans fasader lutar delvis, främst korets norra sidamen även tornet, defekter som enligt uppgift uppståttredan strax efter uppförandet. Portarna i de båda vapenhusenär brunmålade pardörrar. Dörrbladen motväster har profilerad liggande panel. Fasaderna genombrytsav stora segmentbågeformade fönster indelade isex rutor. Bågarna är blåmålade med markerade grå foderi fasaden. Korets två östligaste fönster är spetsbågigaoch i tre av korets fyra fönster finns glasmålningar.Kyrkorummet har en enkel och ljus karaktär med sparsmakadinredning. Färgsättningen domineras av grå ochvita kulörer med grå marmoreringar på dörrar, bänkar,läkarbröstning och kolonner. I norra korsarmen finnsen avskärmning för en sakristia från 1980. Ingångar tillkyrkorummet finns från vapenhuset i väster och fråndet lilla vapenhuset i södra korsarmen. Golvet är av träoch gråmålat. På väggarna sitter bred lockpanel, vitmåladovan bänkarnas vägganslutning och grå i höjd medbänkarna. Taket består av ett vitmålat brädtunnvalv meden schablonmålad röd växtslinga i nederkant samt enenkel taklist i blått och rött. Parspegeldörrarna till debåda vapenhusen är bl a marmorerade i grått. Fönstrenhar vita bågar med grå foder. Motiven i de glasmåladekorfönstren är ”Den barmhärtige samariten”, ”Denförlorade sonens återkomst” och vid dopfunten motsöder ”Jesus välsignar barnen”. Målningarna är utförda1954 av konstnär Erik Abrahamsson, Göteborg.Altaret är av trä och placerat mot östra korväggen.Altaruppsatsen i provinsiell barockstil har stora likhetermed den i Rölanda och tillverkades vid sammatid, 1730, av bildhuggaren Nils Falk känd från mångaav stiftets kyrkor och målades 1734 av målarmästarenAbraham Habin, Uddevalla. Den är relativt liten menrikt utformad med sniderier och målningar. I centrumfinns det vanliga krucifixet med Maria och Johannes,en kalvariegrupp omgiven av bl a druvklasar,akantusslingor och änglar. Överdelen domineras av ettutskuret segerlamm. Den ovala altarringen sluter tättmot östväggen och har en öppen barriär av svarvadebalusterdockor i grå kulörer. Predikstolen är placeradlängst fram i långhusets norra sida. Den är samtida medkyrkan (1795) och relativt enkelt utformad med listverkoch grå marmoreringar på korgen och trappbarriären.Den runda baldakinen har enkel träornamentiksom listverk i nederkanten. Framför trappan finns enspeciell påbyggnad (ca 1855) som ett bås för prästen,med ett gallerverk av snedställda lister och en dörrmed överstycke som en figursågad rundad spets. Någonriktig sakristia har inte funnits i kyrkan förutom denlite större avgränsning som gjordes 1980 i norra korsarmen.Kyrkans dopfunt är placerad i korets södra del.Den är daterad till 1200-talet och tillverkad av täljsten.Kyrkan äger också en madonnabild i trä från 1200-taletvilken anses vara av särskilt högt konstnärligt värde,känd som ”Gesätersmadonnan”.Bänkinredningen är indelad i flera kvarter, vägganslutnamed undantag av norra korsarmens kortsida(sakristieavgränsningen) och i sydväst (läktartrappa).De slutna bänkarna är från 1932 med renoverade äldredörrar. Bänkarna är färgsatta i grått med marmoreringarinramade av rödblå lister på dörrar och skärmar. Påläktaren finns enklare bänkar utan dörrar på båda sidororgeln. Läktaren bärs upp av fyra grått marmoreradekolonner. Den raka bröstningen har marmorerade gråspegelfält med röda lister. Orgeln på läktaren är av detmindre slaget och inköptes 2002.46

ByggnadshistorikGesäters kyrka är en av Dalslands fyra korskyrkor.Förutom Bolstads medeltida stenkyrka på Dalboslätteni sydost är de övriga tre av timmer och belägna på”Skogsdal” i norr. Laxarby kyrkas ålder är inte klarlagdmen den bedöms vara uppförd vid 1600-talets mittmed korsarmarna tillfogade 1759. I Bolstad tillkomkorsarmarna omkring 1760. De två övriga, Gesäter(1795) och Håbol (1793-94) har ursprungliga korsarmar.Ritningar till Håbols kyrka uppgjordes av byggmästarenOlof Håkansson från Ekshärad i Värmland,byggmästare för flera kyrkor i Värmland och Dalsland.Han avled dock under byggtiden och byggmästare ErikGöthberg övertog ansvaret. Göthberg var sedan ocksåansvarig för kyrkbygget i Gesäter. Kyrkan i Gesäter,liksom den Håbol med ett par mindre undantag, harbevarat sin ursprungliga planlösning men genomgåtten del förändringar såväl exteriört som interiört. Timmerstommenkläddes ca 1825 med locklistpanel, ursprungligenfaluröd, och som vitmålades 1899. Omkring1855 togs också de två korfönstren på sidornaom altaret upp.Under 1900-talet har kyrkan genomgått ett par störrerenoveringar som ger prägel åt interiören. Viktigabyggnadstekniska åtgärder genomfördes 1932 då rötskadadedelar av timmerstommen och takkonstruktionenbyttes liksom innertaket. Samtidigt omskapadesockså bänkinredningen. Ansvarig arkitekt var ErikLundgren, Göteborg. Nästa större renovering genomfördesefter handlingar av arkitekt Axel Forssén, ocksåGöteborg, känd från många västsvenska kyrkorestaureringar.Till större åtgärder kan också räknas en helinteriör ommålning, vars färgsättning delvis bevarats.I koret tillkom glasmålningarna i tre av fönstren efterarbeten av konstnären Erik Abrahamsson, Göteborg.I vapenhuset breddades dörrarna och pärlspontpaneltogs bort för att blottlägga timmerväggarna. Kyrkanfick också elektrisk värme och belysning. Altartavlankonserverades av konservator K R J Johansson, Skövde.1955 konserverades också madonnafiguren från 1200-talet av konservator Oskar Svensson, Stockholm. 1980tillkom avgränsningen för ett sakristierum i norra korsarmenefter ritningar av arkitekt Bror Johansson, Ed.Samtidigt insattes nya fönster i kyrkan. Större renoveringsarbetenav underhållskaraktär har sedan utförts1985 (förstärkning och rätning av tornet), 1988-89samt 1998 (bl a exteriöra och interiöra målningsarbeten)och 1995 (omläggning av skiffertaket samt byteav hängrännor och stuprör). 2002 tillkom kyrkans nuvarandeorgel.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGGESÄTERS KYRKA har ett ovanligt framträdandehöjdläge, omgiven av öppen odlingsmark i Örekilsälvensdalgång, en del av ett riksintresseområde förkulturmiljövården. Kyrkplatsen är troligen medeltidaoch den timrade lilla korskyrkan tros ha föregåtts aven träkyrka på samma plats. Till kyrkans medeltida inventarierhör dopfunten och en madonnafigur av högkonstnärlig kvalitet. På höjden invid kyrkan finns etttidigare skolhus och några hundra meter därifrån entidigare prästgård med namnet Prästbol. Kyrkan är enav Dalslands fyra korskyrkor och har bevarad ursprungligplanlösning sedan uppförandet 1795. Förutom korsarmarnaär det tresidiga koret ett tidstypiskt karaktärsdrag.Bevarat från 1700-talet är också predikstolen(1795) samt altaruppsatsen tillverkad av bildhuggarenNils Falk 1730 i provinsiell barockstil. Kyrkorummethar en enkel och ljus karaktär med sparsmakad inredning.Färgsättningen domineras av grå och vita kulörermed grå marmoreringar på dörrar, bänkar, läktarbröstningoch kolonner. I koret finns glasmålningar från1954 och i norra korsarmen en avskärmning för ensakristia från 1980.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen utgör en del av ettriksintresseområde för kulturmiljövården. kyrkan, med bevarad ursprunglig planlösning från1795 är en av Dalslands fyra korskyrkor. den bevarade 1700-talsinredningen, predikstolenoch altaruppsatsen. det speciella ”prästbåset” intill predikstolen. den vägganslutna bänkinredningens betydelse förkyrkorummets karaktär. kyrkorummets ljusa och enkla karaktär47

HÅBOLS KYRKA Dals-Eds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönHåbol är en medeltida socken i norra Dalslands sjörikaskogsbygder. Bebyggelsen liksom odlingsmarken är glesoch utspridd. Håbol har så långt man vet varit annexförsamlingtill i Eds pastorat tillsammans med Nössemark.Ursprungligen, och åter sedan 1998, hör ocksåRölanda, Töftedal och Gesäter till pastoratet som ocksåmotsvarar området för Dals-Eds kommun. Känt frånHåbol är den sägenomspunna Håbolssläkten. Dess anmodervar Catharina Bågenholm (1742-1814). Catharina,var en inflytelserik kvinna som skänkte mark ochbekostade bygget av Håbols kyrka (1793-94) Enligtuppgift föddes Catharina Bågenholm i den s.k. Gäserudsstugani Håbol. Huset är byggnadsminne och en avDalslands äldsta profana byggnader, enligt traditionenfrån 1600-talet.Håbols timrade korskyrka, invigd 1794 har sannoliktföregåtts av en medeltida träkyrka. Kyrkan är centraltbelägen i socknen. Invid kyrkan finns gården Stommen,öppen odlingsmark och en mindre vägkorsningdär landsvägarna mot Nössemark, Ed och Bengtsforsmöts. Kyrkan är relativt högt belägen och kring kyrkanfinns ett mindre sockencentrum med en f d sockenstugaoch skola (1887, nu privatbostad), ett moderntförsamlingshem samt en prästgård som fortfarandeär i bruk. Nuvarande huvudbyggnad ersatte 1953 enäldre byggnad på samma plats och på andra sidan vägenfinns en ladugårdsbyggnad bevarad. Några hundrameter nordost om kyrkan, finns en mindre bebyggelsesamlingmed villor/egna hem av varierande ålder, enf d skola, en nedlagd butik samt en idrottsplats. Självakyrkoanläggningen omfattar kyrkan med omgivandekyrkogård, kyrkstallar (1888), bårhuset (1964) samtdet närbelägna församlingshemmet (1993). De lågafaluröda kyrkstallarna var ursprungligen privata mentillfördes församlingen 1914. Bårhuset är klätt med vitlocklistpanel och det valmade sadeltaket skiffertäckt.Församlingshemmets fasad består av ljusblå locklistpanel.KyrkoanläggningenKyrkogården har en långsträckt, nästan rektangulär formi nord-sydlig riktning med kyrkan ungefär i dess mitt.Byggnaden är orienterad i öst-västlig riktning medkoret mot ostsydost. Området söder om kyrkan samtbegränsade delar närmast kyrkan mot de övriga väderstreckenutgör kyrkogårdens äldsta delar. Mot västeroch norr mer än fördubblades kyrkogården vid en utvidgning1927 efter ritningar av arkitekt Allan Berglund,Göteborg. Kyrkogården omgärdas av en kallmur.Äldre mursträckningar finns kvar på kyrkogården längs48

1927 års utvidgningar och motsvarar terrasseringar dåmarken sluttar mot norr och väster. Entréer finns ialla väderstreck. Mot söder finns en äldre smidesgrindpå stolpar av natursten och mot väster utgörs entrénav ett par kraftiga stenstolpar krönta av stenklot medjärnkors. Gångarna på kyrkogården är samtliga grusade.På den södra delen finns enstaka grusade gravarsamt gravvårdar av gjutjärn. Söder om kyrkan finns etttriangulärt mindre område av kyrkogården markeratmed en täljsten som ”Högkils lägerstad”, vilket erinrarom den tid då varje hemman hade sitt speciella gravområde.Gården Högkil har anknytning till den s.k.Håbolssläkten och här är bl a tre av de sju bröderna,”Håbolsgossarna”, begravda. I närheten, intill kyrkanssödra vägg står en minnessten över deras mor ”CatharinaBågenholm, 1742-1814, donerade området tilldenna kyrka”.Kyrkan, av timmer har en korsplan med tresidigt avslutatkor i öster, torn i väster och korsarmar mot norr ochsöder. Mot öster finns en utbyggd sakristia. Förutomentrén mot väster till vapenhuset i tornet finns en portmot söder med ett utbyggt vindfång liksom en dörrtill sakristian från öster. Förutom sakristian (1874)och vindfånget mot söder (troligen ca 1900) är kyrkansplanform den ursprungliga. Stommen av timmerär klädd med vitmålad bred locklistpanel. Långhusetsoch korsarmarnas valmade sadeltak är skiffertäckta.Även sadeltaket över vapenhuset liksom tornhuven ärskiffertäckt. På huven finns en öppen lanternin varssvängda tälttak liksom ett kors på en glob är av plåt.Även det flacka taket över vindfånget på södra korsarmenär plåttäckt. Längs tornhuven och lanterninenlöper kransgesimser. Fasaderna genombryts av storasegmentbågeformade ljust grågröna fönster med blyinfattatantikglas i ytterbågarna. I koret finns måladeinnerfönster vars mönster avtecknas på utsidan. Ävenkyrkportarna, i vapenhuset mot väster och i södra korsarmen,har segmentbågeformade avslutningar upptill.De är båda stora pardörrar med profilerad snedställdpanel. Porten mot väster, liksom sakristiedörren motöster, är tjärade medan södra porten har lackad fasspontpanel.Kyrkorummet är sparsmakat inrett och ger ett dämpatintryck. Rummets gestaltning präglas av en stor renovering1950 bl a med en färgsättning dominerad avrelativt ljusa gröna färger. Koret i öster är förhöjt ochi väster finns en orgelläktare. Ingångar till kyrkorummetfinns från vapenhuset i väster, i södra korsarmenoch från sakristian bakom koret. Golvet är av lackat trä.Väggarna är vitputsade med en grön bröstningspanel,sammanbyggd med de väggfasta bänkarna. Taket är etttunnvalv med grönmålade breda brädor. Parspegeldörrarnamot väster och söder samt enkelspegeldörrentill sakristian i öster är ådringsmålade i gröna kulörer.Även fönstren är målade i gröna kulörer. Korfönstrenmot öster har glasmålningar från 1950 av konstnärTorsten Nordberg, Stockholm. Motiven föreställer scenerur Jesu liv.Altaret är av trä och är mörkgrönt ådringsmålat. Altaruppsatsenbestår av en oljemålning med ett ramverki enkel nygotik. Ramverket är från 1903 och tavlanfrån 1911, målad och skänkt av den norske konstnärenMauritz Drougge med motivet ”Jesus i Getsemane”.Tavlan ersatte ett förgyllt fristående kors som i sin tur,1874, ersatt en tavla ”Nattvardens instiftan”. Den femsidigaaltarringen ombyggdes 1950 då den inkläddesmed släta grönmålade skivor med mörkare gröna listersom markerar spegelfält. Predikstolen är samtida medkyrkan (1794) och troligen tillverkad av samma snickaresom predikstolen i grannkyrkan Nössemark. Deni grönt ådringsmålade predikstolen är relativt enkeltutformad med fält mellan pilastrar på korgens sidor.Baldakinen har en höjdsträvande huv med en kraftigtprofilerad gesims. Till trappan finns en portal. Kyrkansdopfunt är placerad i korets södra del, tillverkad avtäljsten och daterad till 1200-talets första hälft. Enligttraditionen skall den vara huggen i Sannerud i Håbol.Bänkinredningen är indelad i flera vägganslutna kvarter,vilka täcker norra och södra korsarmarna samt störredelen av långhuset. De öppna bänkarna, från 1950, ärtidstypiskt utformade med rektangulära gavlar varsspeglar liksom bänkskärmarna är grönt ådringsmålademed gula och röda lister. Orgelläktaren i väster bärsupp av fyra enkla kolonner under bröstningens framskjutandemittparti. Bröstningen och kolonnerna ärliksom övrig inredning färgsatt i grönt. På bröstningenfinns räfflade spegelfält från 1950-talet med tidstypisks.k. karosseripanel.ByggnadshistorikHåbols kyrka är en av Dalslands fyra korskyrkor. (Bolstad,Laxarby, Gesäter). Ritningar till Håbols kyrka uppgjordesav byggmästaren Olof Håkansson från Ekshäradi Värmland, ansvarig bl a för kyrkbyggen i Torrskog,Dalsland samt Karlanda och Norra Ny i Värmland.Han avled dock under byggtiden och byggmästare ErikGöthberg övertog ansvaret. Göthberg var sedan ocksåansvarig för kyrkbygget i Gesäter. Olof Håkansson varockså byggmästare för Nössemarks kyrka (1790-94),grannsocken till Håbol. I Håbol och Nössemark varockså Catharina Bågenholm i Håbol till stor del inblandadi kyrkbyggena. Sannolikt har kyrkan i Håbolföregåtts av en medeltida träkyrka. Uppgifter om varden legat och hur den sett ut är dock oklara och delvismotsägelsefulla.Håbols nuvarande kyrka är i väsentliga delar exteriörtbevarad sedan uppförandet. Sakristian byggdes till motöster 1874 och vindfånget mot söder (ca 1900). Kyrkanvar från början försedd med skiffertak, skänkt avbrukspatron Uggla på Billingsfors bruk. Enligt uppgift49

kalkades timmerväggarna på insidan 1803 och brädfodradespå utsidan 1829. Troligen rödfärgades dockutsidan första gången 1803. 1887 vitmålades träpanelenför första gången. 1874 genomgick kyrkan entidstypisk renovering med syfte att få ett ljusare ochstramare kyrkorum. Väggarna och taket (tidigare himmelsblåttmed mörkblå taklist) vitmålades och de grönaoch blyinfattade fönstren byttes mot nya vita medklarglas. Den målade altartavlan ”Nattvardens instiftan”byttes också mot ett nyklassicistiskt förgyllt kors meden törnekrona. Även 1903 genomfördes en renoveringav liknade slag då väggarnas puts kläddes med pärlspontpaneltill fönsterhöjd och med vitmålat papperovan panelen. De slutna bänkarna byttes mot öppna inygotisk stil. Även altartavlans nya ramverk var i nygotiskstil och bänkarna, predikstolen och altarringentycks ha målats i ekimitation. Samtidigt sattes en dörri norra korarmen igen och två kaminer installerades.1911 förändrades altaruppsatsen igen då korset byttesmot den nuvarande oljemålningen ”Jesus i Getsemane”av den norske konstnären Mauritz Drougge.1950-51 genomgick kyrkan sin hitintills största renoveringmed flera exteriöra och interiöra åtgärder. Enstörre renovering började planeras redan 1934, införkyrkans 150-årsjubileum. Förslag upprättades av arkitektEinar Lundberg, Stockholm, vilket sedan ocksåkom att omarbetas av honom. Einar Lundberg har ansvaratför ett flertal kyrkorestaureringar i stiftet. Renoveringenfick karaktären av en återrestaurering efterdet sena 1800-talets och sekelskiftets förändringar.Byggmästare var Åke Andersson, Håbol. Få förändringarhar sedan skett i Håbols kyrka och kyrkorummet präglastydligt av helhetsgestaltningen från renoveringen1950-51. Rummet dämpades ned ljusmässigt och ficken färgsättning av ljusa gröna kulörer. Väggarna putsadesmed kalkbruk och försågs med en spegelboaseringsom bröstningspanel. Samtidigt insattes nya fönsteroch dörrar. Sekelskiftets nygotiska ”parkbänkar” byttesmot nya med rektangulära gavlar. I koret höjdes golvet,predikstolen byggdes delvis om och altarringen fick entidstypisk inklädnad av släta skivor. Förutom nya fönstermed blyinfattade antikglas tillkom glasmålningarnai de två östliga korfönstren. Under läktaren gjordes enmindre underbyggnad för att dölja läktartrappornaoch ordna förvaringsskrubbar. Samtidigt installeradeselektriskt ljus och värme. Exteriört lades bl a skiffertaketom och nya förenklade fönsterfoder ersatte foderfrån 1800-talet. 1996-97 utfördes en underhållsrenoveringmed bl a en exteriör och interiör ommålningav väggarna samt omläggningar och lagningar av skiffertaken.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGHÅBOLS TIMRADE KORSKYRKA, uppförd1790-94 är belägen på platsen för en trolig medeltidaföregångare av trä. Kyrkan är relativt högt belägen iden skogrika och kuperade socknen där omgivningarnakring kyrkan är ett av de få uppodlade områdena.Närmast kyrkan finns ett mindre sockencentrum medett församlingshem, en f d sockenstuga och skola, samten prästgård. Förbi kyrkan leder två generationer av enmindre landsväg. På kyrkogården märks bl a en täljstensom markerar ”Högkils lägerstad” ett minne från dentid då varje hemman hade sin speciella begravningsplats.I närheten finns också en minnessten över denryktbara Catharina Bågenholm som bekostade storadelar av kyrkbygget. Kyrkan är en av Dalslands fyrakorskyrkor och har i stort bevarad ursprunglig planlösningsedan uppförandet 1793-94. Förutom korsarmarnaär det tresidiga koret och det branta sadeltakettidstypiska karaktärsdrag. Bevarad från ursprunget ärockså predikstolen. Kyrkorummet är sparsmakat inrettoch ger ett dämpat intryck präglat av en helhetsgestaltningfrån en stor renovering 1950-51 då stora delar avinredningen förnyades och färgsättningen, domineradav relativt ljusa gröna färger tillkom.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans delvis gemensamma tillkomsthistoriamed kyrkorna i Nössemark och Gesäter. kyrkan, med i stort bevarad ursprungligplanlösning från uppförandet 1790-94, är en avDalslands fyra korskyrkor. den i väsenliga delar bevarade ursprungligaexteriören. den bevarade ursprungliga predikstolen, likadanoch troligen tillverkad av samma person somgjorde predikstolen i Nössemarks kyrka.. den bevarade helhetsgestaltningen från renoveringen1950-51. de välbevarade kyrkstallarna med ovanligt mångaspiltor50

NÖSSEMARKS KYRKA Dals-Eds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönNössemark är en medeltida socken belägen i Dalslandsnordvästra hörn, gränsande till Norge. Socknen brederut sig på båda sidor om Stora Le med kyrkan belägenvid en vik på sjöns västra sida. Den långsmala sjön ingåri ett flera mil långt sjösystem i Dalsland och Värmlandmed anslutning till Dalslands kanal. Nössemarksbebyggelse har dominerats av relativt små gårdar medskogsbruk som övervägande näring. I området vid kyrkanfinns ett lite större område med odlingsmark samten mindre centrumbildning med bl a affär, pensionatoch gästhamn. Någon kilometer söder härom finnsockså ett sågverk. Förbindelserna med omvärlden har istor utsträckning varit riktade mot Norge och Haldenär närmaste stad. Båttrafiken på Stora Le har också varitav stor betydelse och vid Sund, ett par kilometer österom kyrkan, finns en fast färjeförbindelse som en del avvägen mot Bengtsfors. Nössemark har så långt man vetvarit annexförsamling till i Eds pastorat tillsammansmed Håbol. Ursprungligen, och åter sedan 1998, hörockså Rölanda, Töftedal och Gesäter till pastoratet somockså motsvarar området för Dals-Eds kommun.Nössemarks nuvarande kyrkplats är vackert belägenpå en höjd med utsikt över vattnet. Den äldsta kändakyrkplatsen är dock belägen vid Nolby, en dryg kilometervästerut, där det sannolikt funnits en medeltidaträkyrka. Intill den markerade kyrkplatsen finnsgården Stommen, vars namn visar dess ursprung somkyrkojord och prästboställe. Som många andra ”Stommar”drogs också denna in till staten vid reduktionen.År 1750 inköptes en prästgård vid Stora Strand, ca enkilometer öster om kyrkan, vilken fortfarande brukassom tjänstebostad. Området närmast kyrkan utgörs avkuperad skogsmark med en öppen slänt mot vattnetöster om kyrkan och kyrkogården. Intill kyrkogårdenoch ett modernt församlingshem finns p-plats ochlängs en mindre grusväg på andra sidan kyrkogårdenfinns ett f d skolhus från ca 1900 med bevarad ursprungligkaraktär. Byggnaden har också använts somförsamlingshem men är nu privatbostad.Till kyrkoanläggningen hör, förutom kyrkan med omgivandekyrkogård, församlingshemmet (1993) somockså inrymmer personalutrymmen och förråd samtett f d bårhus (ca 1890) som senare om- och tillbyggtstill förråd. Båda byggnaderna har vit lockpanel ochsadeltak.51

KyrkoanläggningenKyrkogården består av två tydliga delar, dels en kvadratisk,muromgärdad del kring de äldsta delarna närmastkyrkan, dels en utvidgning från 1992 norr om denna.Kyrkan är orienterad i öst- västlig riktning med kyrkogårdensäldsta delar söder om kyrkan. Omkring 1890skedde en utvidgning mot norr och öster samtidigtsom bårhuset av trä byggdes norr om kyrkan. I öster,där marken sluttar brant mot sjön, iordningställdes1938 gräsbevuxna jordterrasseringar en mindre mursträckningfinns vid entrén till 1992 års del, vilken iövrigt omges av ett svart smidesstaket samt en stödmuri slänten mot församlingshemmet i nordväst. Huvudentréernatill de båda kyrkogårdsdelarna markeras medsvarta smidesgrindar mot p-platsen väster om kyrkogården.Grinden till den yngre delen bär årtalet 1992och till de äldre delarna 1794, de år då respektive områdetogs i bruk. Vid östra kyrkogårdsmuren mot sjönfinns en smidesgrind med naturstenstolpar, troligen ca1890, till en entré som ej brukas längre. Kyrkogårdensäldsta del domineras av öppna gräsytor med få trädplanteringar.På 1992 års del finns inga gravar men enstensatt minneslund och en del träd och buskplanteringar.På kyrkans norra sida finns bara några få gravar.I stort sett alla gravar är gräsbevuxna med undantag avnågon enstaka grusad grav. På kyrkogårdens äldre delfinns några få grusade gångar, i övrigt är gångarna belagdamed betongplattor samt, i sluttningen mot öster,med asfalt.Kyrkan av sten har ett tresidigt avslutat kor i öster ochtorn i väster. Mitt på norra långsidan finns en utbyggdsakristia. Långhuset och koret uppfördes 1790-94 ochdet planerades då också för ett västtorn, som dock ejbyggdes förrän 1890. Sakristian tillkom i sambandmed en större renovering 1957-58. Karaktäristisk förexteriören är långhusets branta och höga tak samt detresliga tornet. Långhuset är också relativt brett i förhållandetill sin längd. Kyrkans fasader täcks av vit spritputsmed en grov och ojämn struktur. Alla snickerier ärblåmålade förutom tornluckorna som är svartmålade.Långhusets valmade sadeltak liksom sakristians sadeltaktäcks av enkupigt lertegel medan tornets huv ochlanternin är plåtklädda. Lanterninen kröns av ett korspå en glob. Ingångar till kyrkan finns genom vapenhuseti väster, en tredelad spegeldörr med överljus, påsödra långsidan, en enkelspegeldörr med överljus, samtgenom en enkeldörr på sakristians västra sida. Fasadernagenombryts av stora stickbågiga fönster indelade ihalvstora rutor. Mot väster finns runda fönster på långhusetoch tornet. På tornet finns också höga rundbågigaljudluckor samt små luckor på lanterninen.Kyrkorummet får ljus och rymlig karaktär genom sinbredd och det höga välvda trätaket. Det tresidiga koreti öster är upphöjt ett steg och framför altaret finnsett mindre podium. I väster finns läktare med mindreunderbyggnader. Ingångar finns i väster, samt mittpå södra respektive norra långsidorna. Kyrkorummetsmittgång samt tvärgångarna är belagda med kalkstensplattormedan koret och bänkkvarteren har upphöjdagolv av lackade brädor. Väggarna är vitputsade ochträtunnvalvet i taket är ljust gråblått liksom fönstren.Dörrarna är ljust grönt ådrade. Koret är väl belyst genomfyra stora fönster. Kyrkans altare är av gråmålatträ. Mellan altaret och östra korväggen finns ett sakristieskrankfrån 1890. Det är symmetriskt utformat medsnedställda väggar och dörrar på var sida om altaret.Dörrarna med glasade överdelar, har liksom väggarnagråmålade speglar, och kröns av målade träsniderier.Altaruppsatsen är relativt enkelt utformat med ett krucifixpå blå botten, flankerat av kolonner mot en marmoreradbakgrund. På sidorna finns utsnidade änglaroch växtornamentik. Uppsatsen kröns av en brutengavelspets med en förgylld glob och nederst finns entavla med texten ”Se Guds lamm”. Altaruppsatsen tillkom1790 men kan vara äldre än så, den målades enligtuppgift 1829. Altarringen är rund och sluter tätt motaltaret. Den är troligen från 1890 och har en öppenbarriär med svarta balusterdockor med vita markeringar.Predikstolen är ursprunglig från kyrkans tillkomst1794 och troligen tillverkad av samma snickare sompredikstolen i grannkyrkan Håbol, uppförd vid sammatid och med bl a samma byggmästare inblandad. Den ärrelativt enkelt utformad med bruna ådringsmålade fältmellan grågröna pilastrar på korgens sidor. Baldakinenhar en höjdsträvande huv med en kraftigt profileradgesims. Kyrkans dopfunt är placerad i korets södra del,tillverkad av täljsten och daterad till ca 1300.Bänkinredningen från 1957-58 är indelad i fyra kvarter.De öppna bänkarna har en speciell utformningmed svarvade balusterdockor vid gavlarna och öppnabarriärer som motsvarar bänkskärmar. Barriärerna harockså stolpar med svarvade spetsiga knoppar. Ryggar,sitsar och rektangulära gavlar med enkla speglar är ådringsmåladei brunt. Läktaren i väster bärs upp av tolvljusgrönt ådringsmålade pelare. Bröstningen är grågröntmarmorerad med marmorerade rödbruna speglar.Mittpartiet, som är sammanbyggt med orgeln, harförgyllningar bl a i form av en harpa. Orgeln med sinklassicerande fasad är byggd 1868, ursprungligen förÖrgryte gamla kyrka i Göteborg.ByggnadshistorikDen äldsta kända kyrkplatsen i Nössemark är vid Nolby,en dryg kilometer väster om den nuvarande kyrkan.Troligen har där funnits en medeltida träkyrka meden klockstapel. Vid Bomarken, ca sju km söderut, vidstranden av Stora Le finns vid gården Munken ett stenröse,Kyrkemoröset, där det enligt en tradition skall hafunnits ett kapell som satts i samband med pilgrimsvandringartill Nidaros. Från den medeltida kyrkan vid52

Nolby finns förutom dopfunten från 1300-talet, enlillklocka från 1200-talet samt ett krucifix från 1300-eller 1400-talet. Från kyrkogården i Nolby finns ocksåett ringkors av sten, troligen medeltida.Den nya kyrkan i Nössemark, uppförd 1790-94, fickett högt läge vid en vik av Stora Le. Tomtmarken skänktesav Catarina Bågenholm, en inflytelserik kvinna frångrannsocknen Håbol. Hon bekostade även uppförandetav Håbols kyrka (1793-94) och i båda fallen anlitadesbyggmästaren Olof Håkansson från Ekshärad i Värmland,ansvarig bl a för kyrkbyggen i Torrskog, Dalslandsamt Karlanda och Norra Ny i Värmland. Kyrkan iNössemark planerades ursprungligen att uppföras medtorn enligt en bevarad ritning. De ursprungliga intentionernakom dock inte att genomföras utan kyrkan harkompletterats efter hand. 1795 tillkom ett vapenhus,troligen på västgaveln samtidigt som klockstapeln frånden gamla kyrkplatsen i Nolby flyttades till den kulledär församlingshemmet finns idag, ca 100 m nordvästom kyrkan. På 1790-talet tillkom också kyrkans altaruppsats,skänkt till kyrkan och troligen tillverkad i Enningdalenantingen vid denna tid eller redan på 1680-talet. Enligt uppgift målades altaruppsatsen 1829 dåkyrkan i övrigt målades invändigt. Tornbygget genomfördes1890 av byggmästare Johannes Svensson, Nössemarkefter en ritning godkänd av Överintendentsämbetet1887. 1890 förändrades också altarordningen dåden ursprungliga altaruppsatsen byttes mot en ny medtavla och samtidigt tillkom det nuvarande altaret, denrunda altarringen och sakristieskranket bakom altaret.1889 hade en vedkamin installerats, troligen kyrkansförsta värmekälla.1957- 58 genomgick kyrkan en större renovering ochtill viss del återrestaurering efter handlingar av arkitektAxel Forssén, Göteborg, verksam i många västsvenskakyrkor. Samtidigt tillbyggdes sakristian på norra långsidan.Man återinsatte bl a den ursprungliga altaruppsatsenefter konservering av konservator Olle Hellström. Kyrkorummetgavs en ny bänkinredning. Kyrkan fick ocksåsin nuvarande orgel, för vilken en ny läktare uppfördes.Nya fönster sattes in och oljeuppvärmning med pannrumunder sakristian installerades. Tio år tidigare hadeelektriskt ljus installerats. Åtgärderna sedan 1958 harfrämst varit av underhållskaraktär. Kyrkan har bl a målatsbåde ut- och invändigt vid ett par tillfällen, senast1997 då en större, huvudsakligen exteriör, renoveringgenomfördes. Bland annat lades då långhustaket om,tornet omputsades och allt trä målades utvändigt, liksomfönstrens insidor och dörrarna under läktaren. Tidigare,1992, hade de mindre läktarunderbyggnadernatillkommit inrymmande förråd och toalett.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGNÖSSEMARK är en medeltida socken men kyrkplatsenflyttades ca en kilometer österut då den nuvarandekyrkan uppfördes 1790-94. Den vitputsadestenkyrkan är högt belägen med utsikt över vattnetvid en vik av sjön Stora Le i norra Dalslands skogsbygder.Intill kyrkan finns ett ca tio år gammalt församlingshemsamt en f d skolbyggnad från ca 1900,nu privatbostad och tidigare församlingshem. Kyrkansutformning är ett resultat av en successiv tillkomstoch inrymmer flera olika tidsskikt. Det ursprungligenplanerade västtornet tillkom först 1890 och sakristianpå norra långsidan 1957-58. Karakteristiskt för kyrkansyttre är det tresidigt avslutade koret, långhusetsbranta, höga och tegeltäckta tak samt det resliga tornet.Långhuset är också relativt brett i förhållande till desslängd. Kyrkorummet har en ljus och rymlig karaktärmed högt välvt trätunnvalv. Olika tidsskikt utgörs bl aav predikstolen och altaruppsatsen från 1700-talet ochde speciellt utformade bänkarna från en stor renovering1957-58. Vid samma tillfälle nybyggdes ocksåläktaren för kyrkans nya orgel (ursprungligen 1868)och som har särskilt stora klangresurser. Ovanligt ikyrkorummet är också det bevarade sakristieskranketfrån 1890 bakom koret.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans äldre inredning, predikstolen med likabakgrund som den i Håbol, och altaruppsatsen avnorskt ursprung. det sammanhållna altararrangemanget med denrunda altarringen som sluter tätt mot altaret samtsakristieskranket från 1890. orgeln med särskilt stora klangresurser. bänkarnas speciella utformning med svarvadebalusterdockor och öppna barriärer53

RÖLANDA KYRKA Dals-Eds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönRölanda medeltida socken består av omväxlande uppodladedalbygder och kuperad skogsmark. Bebyggelsenär koncentrerad till två ådalsgångar som genomkorsarsocknen i nord-sydlig riktning; Rölandaån som påvägen byter namn till Örekilsälven och som förenasmed Töftedalsån vid Gesäter. Rölanda är en utprägladlandsbygdsförsamling där jordbruk, under 1900-talethuvudsakligen boskapsskötsel, kombinerat med skogsbrukvarit huvudnäring. Vid reformationen hörde Rölandatillsammans med Gesäter, Töftedal, Nössemarkoch Håbol till Dals-Eds pastorat. Rölanda var sedanunder lång tid moderförsamling då Rölanda, Gesäteroch Töftedal 1656 avskiljdes till ett eget pastorat. År1664 återgick dock Töftedal till Ed men överfördesännu en gång, 1961, till Rölanda.1998 upphörde dockRölanda pastorat och Dals-Ed är åter moderförsamlingi pastoratets ursprungliga omfattning, motsvarande dagensgränser för Dals-Eds kommun.Kyrkan i Rölanda är en vitputsad stenkyrka med bevaradedelar av ett medeltida murverk. Kyrkplatsen ärbelägen i sluttningen av en höjdplatå ca 500 meter österom Örekilsälvens dalgång, i kanten av ett böljandeodlingslandskap. I kyrkans omgivning finns ett mindre54sockencentrum med prästgården ett hundratal meternorrut och ett f d ålderdomshem ett par hundra meterösterut. Prästgården har troligen funnits på nuvarandeplats som kyrkoherdeboställe sedan 1670 och brukasfortfarande som tjänstebostad. Gården utgör en välsammansatt enhet med mangårdsbyggnad (1826) ochekonomibyggnader som tydligt visar det traditionellasambandet mellan prästgård och jordbruk.Kyrkoanläggningen omfattar kyrkan med omgivandekyrkogård, en klockstapel (1725) och ett avträde(1900-tal) söder om kyrkogårdsmuren, samt vid grusplanenöster om kyrkan, ett bårhus (1961), en ekonomibyggnad(1987) och ett församlingshem (1979).Klockstapeln är klädd med oljeröd lockpanel och haren skiffertäckt huv, krönt av en kyrktupp. Bårhuset, ritatav arkitekt Axel Forssén, har fasad av vit spritputsoch ett sadeltak täckt av skiffer. Övriga byggnader ärklädda med röd lock- eller locklistpanel.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form och är liksom kyrkanorienterad i öst-västlig riktning. Närmast kyrkanfinns en äldre del och mot öster, samt en tydligt urskiljbarutvidgning, ”Nya kyrkogården” från 1980.Kyrkogårdens äldre del omges av en kallmur samt radermed lönnar. Vid huvudentrén mot grusplanen i

öster växer två stora askar. Förutom denna entré finnsöppningar i muren mot prästgården i norr och motklockstapeln utanför murens sydvästra hörn. På alla treplatser finns smidesgrindar, mot öster och norr medkraftiga stolpar av natursten, varav de östra är kröntamed järnkors. Fram till huvudentrén leder en björkallélängs grusplanen och ”Nya kyrkogårdens” södrasida. ”Nya kyrkogården” avgränsas även med trådstaket,häckar, buskar samt en rad med rönnar mot norr.I hörnen mot sydväst och sydost finns smidesgrindarmed enkla naturstensstolpar. ”Nya kyrkogården” ärännu till stor del gräsbevuxen och bara tagen i brukför några få gravar, belägna i dess sydvästra del, i anslutningtill den äldre kyrkogårdsdelen. På den senarefinns några grusade gravar och där är också alla gångargrusade. Karakteristiskt för hela kyrkogården är att allagravar är vända mot öster.Kyrkan, är av sten och har ett tresidigt avslutat kor i österoch torn i väster. Korpartiet fick sin nuvarande utformninggenom en förlängning av kyrkans medeltidagråstensmurar, vilket kan ha skett i slutet av 1600-talet.Sakristian på korets norra sida tillkom 1935. Kyrkansfasader täcks av vit spritputs med ljust gröna snickerier.Långhusets och sakristians sadeltak är skifferklädda.Över koret är taket valmat. Det fyrkantiga ochresliga tornet i funktionalistisk stil (1937) täcks av ettflackt tälttak klätt med kopparplåt krönt av ett kors.Den höga och resliga formen återfinns också hos dekopparklädda portarna i vapenhuset och hos de dubblaljudluckorna åt de fyra väderstrecken, även de kopparklädda.Portar utformade som pardörrar finns bådemot söder och norr, med huvudingång mot söder. Bådaportarna har skulpturala kopparhandtag signerade DWretling. Ingångar till kyrkan finns också på koretssödra sida samt sakristians västra sida. Både parportentill koret och enkeldörren till sakristian är kläddamed snedställd panel. Långhusets fasader genombrytsav stora rundbågiga fönster, smårutsindelade och meddubbla bågar. Fönsteröppningar finns också bl a i formav ett par takkupor till läktaren och flera oregelbundnaplacerade små rektangulära och kvadratiska gluggliknandefönster i tornet.Kyrkorummet har en ljus och rymlig karaktär med storafönsteröppningar, vitputsade väggar och ett högt välvttak. I färgsättningen återkommer marmoreringar igrått på altaret, dörrar, bänkgavlar, läktarbröstning, kolonneroch predikstolens trappbarriär. Huvuddelen avinredningen är från 1930- och 40-talen med undantagav altaruppsatsen från 1700-talet. Det tresidiga koreti öster är upphöjt ett steg i förhållande till långhusetoch i väster finns en läktare med orgel. Golven av träär slipade och lackade. Brädtunnvalvet i taket är gråvittmed en vegetativt dekorerad taklist i grått och rött.Parspegeldörrarna till vapenhuset och på korets södrasida samt enkelspegeldörren till sakristian har karaktäristiskaliggande rektangulära spegelfält, tidstypiskaför 1930-talet. Fönstren är vitmålade och korfönstrensytterbågar är försedda med gröntonat antikglas.Altaret, av trä, från 1936 är placerat mot östra korväggen.Altaruppsatsen, från 1730, är tillverkad av bildhuggarenNils Falk, känd från många av stiftets kyrkor. Stilenär tidstypisk provinsiell barock och altaruppsatsenär rikt utsnidad, bemålad och förgylld. Huvudmotivet,ett krucifix med Johannes och Maria, en kalvariegrupp,flankeras av dubbla spiralvrida kolonner med Mosesoch Aron på var sin sida. Överdelen är försedd med enmedaljongutformad målning ”Jesu bön i Getsemane”flankerad bl a av växtornamentik och änglar. Den ovalaaltarringen sluter tätt mot östväggen och har en öppenbarriär av svarvade och gråmålade balusterdockor.Predikstolen är placerad längst fram i långhusetsnorra sida. Den är från 1936 och ritad av arkitekt TorEngloo, Stockholm, som också ritat tornet (1937). Påden sexkantiga korgen finns träskulpturer (1946) somföreställer de fyra evangelisterna och på den sexkantigabaldakinen, krönt av en utsnidad krona står det ”Saligaäro de som höra Guds ord och gömma det, Lukas11:28”. På baldakinens och korgens nederkanter finnsförgylld växtornamentik. Kyrkans dopfunt är placeradi korets södra del. Den är daterad till 1200-talets förrahälft och försedd med uttömningshål. Dopfunten, avtäljsten, har ett speciellt utseende då cuppan och fotenär ungefär lika stora.Bänkinredningen är indelad i två kvarter anslutna tilllångväggarna. Längst bak i kyrkan har några bänkraderborttagits. De öppna bänkarna, troligen från 1935,har rektangulära gavlar med marmoreringar i gråttlikt delar av den övriga inredningen. På läktaren finnsliknande, men enklare utformade, bänkar på var sidaorgeln. Läktaren, som nås via en trappa i vapenhuset,bärs upp av fjorton grått marmorerade kolonnermed skurna mörkgröna och förgyllda kapitäl. Läktarenbyggdes delvis om 1936 då bl a bröstningen fick sinnuvarande utformning med marmorerade fält mellanporträttmålningar. Dessa föreställer olika personer ursvenska kyrkans historia, J O Wallin, Jesper Svedberg,55

Olaus Petri (i mitten), F M Franzén, och J A Eklund.Orgeln på läktaren är från 1946 och ritad av arkitektAxel Forssén, Göteborg.ByggnadshistorikRölanda kyrka har ansetts som en av Dalslands äldstakyrkor. Någon säker datering finns inte men den antasvara byggd under 1200-talet, liksom de flesta av landskapetsmedeltida stenkyrkor. Kyrkans äldsta inventarium,dopfunten av täljsten, är daterad till 1200-talet.Kyrkan äger också en lillklocka från 1300-talet. Kyrkansursprungliga utformning är inte känd men kanantas ha haft ett litet långhus med rakslutet kor ochingång i sydväst, likt landskapets flesta andra kyrkorfrån samma tid. Karaktäristiskt för kyrkorna är ocksåförlängningar mot öster med tresidigt kor under 1600-och 1700-talen. I Rölanda förmodas detta skett i slutetav 1600-talet. På 1700-talet förnyades ofta inredningarnamed altaruppsatser och predikstolar i rik s.k.provinsiell barock. Bildhuggaren Nils Falk, tillverkade1730 altaruppsatsen i Rölanda liksom en liknande altaruppsatsi grannkyrkan Gesäter. På 1700-talet ändradesockså kyrkans taktäckning från spån till skiffer(1797). Under 1800-talet strävade man efter att görakyrkorummen ljusare och i Rölanda togs de nuvarandestora fönsteröppningarna upp 1873. Samtidigt muradesden medeltida ingången i sydväst igen och ettvapenhus, av okänd ålder, framför denna ingång revs.Nya ingångar tillkom mot väster och på korets sydsida.Interiört byggdes en större läktare och predikstolenbyggdes om och flyttades från södra till norra sidan.Troligen förändrades bänkinredningen också vid dettatillfälle.Under 1930- och 40-talen genomgick kyrkan fleraomfattande förändringar, både exteriört och interiört,vilka präglar kyrkan idag. 1935 genomfördes en omfattandeinteriör renovering samtidigt med tillbyggnadenav sakristian mot norr, efter ritningar av länsarkitektAnders Berglund. För det praktiska arbetet på plats svaradearkitekt Arthur Brattberg. Större åtgärder var bla omgestaltningen av bänkinredningen och ombyggnadav läktaren. Kyrkorummet fick också ny färgsättning,där marmoreringar mm utfördes av konservatorOlle Hellström, Skara. Kyrkans golv lades om och envarmluftsanläggning med pannrum under sakristianinstallerades. 1936 tillkom predikstolen efter ritningav arkitekt Tor Engloo, Stockholm. Samma arkitektritade också det karaktäristiska tornet uppfört 1937i funktionalistisk stil och som påtagligt ändrade kyrkansutseende. 1946 genomfördes en del åtgärder efterhandlingar av arkitekt Axel Forssén, Göteborg, somockså ritade fasaden till den nya orgel som då installerades.Samtidigt konserverades altartavlan av konservatorK J R Johansson, Skövde. I kyrkan installeradesockså elektriskt ljus och yttertaket lades om. Åtgärderunder senare år har främst varit av underhållskaraktär,bl a putsades fasaden om 1973-74 och interiörenmålades senast 1987. 1980 lades skiffertaket om och1984 konserverades altartavlan av konservator ChristerWildenstam, Älvsborgs länsmuseum.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGRÖLANDA VITPUTSADE KYRKA, med bevarademedeltida delar, är belägen i sluttningen av en höjdplatånära Örekilsälvens dalgång i kanten av ett böljandeodlingslandskap. Vid kyrkan finns ett mindresockencentrum med en intressant prästgård och ett fd ålderdomshem. Kyrkan anses vara uppförd på 1200-talet och har en liknande byggnadshistoria som fleradalsländska medeltida stenkyrkor, bl a tillbyggnaden avett tresidigt kor under 1600- och 1700-talen. Specielltför kyrkan i Rölanda är dock det karaktäristiskaresliga västtornet i funktionalistisk stil, uppfört 1937och välbevarat i originalutformning. 1935 tillbyggdessakristian mot norr, även den bevarad i ursprungligutformning. Väsentliga delar av kyrkorummets inredningförnyades också under 1930-och 40-talen, bl abänkinredning, predikstol, läktarbröstning och orgel.Kyrkorummet har en ljus och rymlig karaktär och medbl a återkommande marmoreringar i grå kulörer. Avkyrkans äldre inredning märks den medeltida dopfuntenoch altaruppsatsen i provinsiell barockstil, av bildhuggarenNils Falk 1730.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. det karaktäristiska tornet i funktionalistisk stil,bevarat i originalutformning från 1937. altaruppsatsen, i provinsiell barockstil från 1730av Nils Falk. inredningen från 1930- och 40-talen som utgörväsentliga delar av kyrkorummets karaktär. läktaren med sin många kolonner och speciellabröstningsutformning56

TÖFTEDALS KYRKA Dals-Eds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTöftedals medeltida socken har en långsmal form inord-sydlig riktning. Det är Dalslands västligaste sockenoch gränsar mot Norge och Bohuslän. Den långavästgränsen består uteslutande av vatten med ett sammanhängandesystem av sjöar och älvar. Töftedals långsmalatopografi är också betingad av Töftedalsån, somrinner rakt genom socknen. I norr finns stora skogsochmossmarker och söderut bildas en smal uppodladdalgång, där kyrkan är belägen, omgiven av kuperadglest bebyggd skogsmark. I Gesäter, söder om Töftedal,förenas Töftedalsån med Örekilsälven vars dalgångsträcker sig vidare in Bohuslän. Dalgångarna utgör ettriksintresseområde för kulturmiljövården, med ett ålderdomligt,betespräglat, ådalslandskap, fornlämningaroch kulturhistoriskt intressant by- och gårdsbebyggelse.Vid reformationen hörde Töftedal tillsammans medRölanda, Gesäter, Nössemark och Håbol till Dals-Edspastorat. Rölanda blev sedan moderförsamling då Rölanda,Gesäter och Töftedal 1656 avskiljdes till ett egetpastorat. 1664 återgick dock Töftedal till Ed men överfördesännu en gång, 1961, till Rölanda. 1998 upphördedock Rölanda pastorat och Dals-Ed är åter moderförsamlingi pastoratets ursprungliga omfattning,vilket motsvarar det som idag är Dals-Eds kommun.Töftedal är en utpräglad landsbygdsförsamling därjordbruk kombinerat med skogsbruk varit huvudnäring.Gårdarna har i allmänhet varit ganska små.Vid Dalslands järnväg, invigd 1879, anlades en järnvägs-och tullstation vid Mon i Töftedal. Verksamhetenvar periodvis ganska livlig tills stationen stängdes1953, men något samhälle kom aldrig att växa fram.I Töftedal har också funnits ett järnbruk, Loviseholm,intill gränsen mot Bohuslän. Bruket statade på 1750-talet och upphörde i slutet av 1800-talet.Den lilla timrade kyrkan i Töftedal är lågt belägenintill Töftedalsån och har troligen föregåtts av enmedeltida träkyrka på samma plats. Den nuvarandekyrkan är uppförd 1748-49 med torn från 1793.Närmast kyrkan finns öppen odlingsmark och gårdenStommen, vars namn visar dess ursprung somkyrkojord. Vid kyrkan finns också ett mindre sockencentrumlängs landsvägen som leder förbi här. Söderom kyrkan finns ett församlingshem och två f dskolbyggnader. Strax norr om kyrkan finns de tidigarekyrkstallarna. 1925 byggdes en numera frånsåldprästgård, komministerbostad, en knapp kilometernorr om kyrkan.Själva kyrkoanläggningen består av kyrkan med omgi-57

vande kyrkogård, kyrkstallar (ca 1930), församlingshem(1988) samt den äldsta skolbyggnaden (ca 1870)som också varit sockenstuga och församlingshem, idagförråd för kyrkan. Till kyrkoanläggningen hör också ettäldre dass vid norra kyrkogårdsmuren. Den andra f dskolbyggnaden (1930) brukas, efter skolan lades nerför ca fem år sedan, som hembygdsgård och räknasinte till själva kyrkoanläggningen. Samtliga byggnaderär rödmålade, välbevarade i ursprunglig karaktär, ochbildar en väl sammanhållen miljö.KyrkoanläggningenKyrkogården har en långsmal form i nord- sydlig riktning.Den består av två delar på var sida om landsvägenvilken leder i en stor sväng förbi kyrkan. Kyrkogårdensäldsta del har en något oregelbunden form runt omkyrkan med den större delen mot söder. Kyrkogårdenhar sedan etappvis utvidgats söderut, på andra sidanlandsvägen, 1941 och 1973. Landsvägen sträcker sigockså längs den äldsta delens östra sida och den yngredelens västra sida. Kyrkogårdens äldsta del omgärdasav en kallmur och rader med lönnar. Även längs denyngre delens norra och västra sidor, längs vägen, finnsen kallmur. I övrigt omgärdas denna del av ett trådstaketoch längs samtliga kanter, liksom längs en nordsydligmittgång, växer björkar. Gränsen mellan 1941och 1973 års del markeras också av en rad med björkar.Entréer till kyrkogården, med svarta smidesgrindar pånaturstensstolpar, finns på fyra platser i murarna motlandsvägen. Huvudentréerna till de båda kyrkogårdsdelarnaär belägna längs en mittaxel som sträcker sigfrån kyrkan rakt söderut. De övriga entréerna är belägnapå gamla delens östra sida och nya delens västra sida.Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade.Förutom någon enstaka grusad grav på äldsta delen ärkyrkogården gräsbevuxen. Längs norra kyrkogårdsmurenfinns en rad med äldre gravvårdar uppställda, bådeav sten och som smidda garvkors.Kyrkan är en liten träkyrka med ett tresidigt avslutat kori öster och torn med vapenhus i väster samt sakristianorr om koret. Ingångar finns i väster till vapenhusetoch på sakristians östra sida. Före 1950 fanns ocksåen ingång på korets södra sida. Kyrkans arkitektur karakteriserasav det förhållandevis breda långhuset medbrant takfall och det korta tornet. Stommen av timmerär klädd med vitmålad locklistpanel. På långsidornaoch i hörnen finns knutlådor.Såväl långhusets och sakristians sadeltak samt torntakenär valmade och täckta med småskiffer. Den sedan1887 inklädda lanterninen täcks av en kopparkläddhuv krönt av en glob och en tupp. Fasadens snickerierär gråmålade förutom kyrkporten mot väster, en pardörrmed profilerad snedställd svart panel. Sakristianspardörr mot öster är klädd med snedställd fasspontpanel.Långhuset och koret har stora rektangulära fönsterindelade i smårutor. I tornets klockvåning, vilkenär något indragen, finns ljudluckor åt de fyra väderstrecken.Kyrkorummet har en enkel karaktär och är ganska kortoch brett. Inredningen är sparsmakad och präglas tillstora delar av en renovering från 1950 från vilken bla färgsättningen med olika marmoreringar och ådringsmålningarkvarstår. Det tresidiga koret är förhöjtett steg i förhållande till mittgången och förhöjt ytterligareett steg innanför altarringen. Ingångar tillkyrkorummet finns från vapenhuset i väster och frånsakristian norr om koret. Golvet är av lackat trä i koroch mittgång. De två bänkkvarterens golv är förhöjdaoch gråmålade. Väggarna har bred profilerad lockpaneli en ljus beigeaktig kulör. Taket består av ett blåmålattunnvalv av breda brädor. Den svagt markerade taklistenär ljusbrun. Parspegeldörren till vapenhuset liksomenkelspegeldörren till sakristian är båda ådringsmåladei ljust gröna kulörer. Fönstren är också grönmålade ochhar blyinfattat s.k. antikglas i innerbågarna.Altaret av trä är placerat mot östra korväggen. Altaruppsatsenär ursprungligen från 1898 med två tavlorfrån 1950 av konstnär Gunnar Erik Ström, Göteborg.Den nedre tavlan har motivet ”De vise männens tillbedjan”och den övre ”Jesu himmelsfärd”. Tavlornaomges av ett inre ramverk, eventuellt från 1700-talet,med marmorerade kolonner samt ett yttre ramverkmed växtslingeornamentik. På norra korväggenhänger altartavlan från 1898, som är målad och skänktav kammarskrivare Hagelbäck i Mon. Motivet visar Jesusunder natten i Getsemane då lärjungarna somnat.Den lilla altarringen är femsidig och har ett grönt ådratramverk med figursågade plana marmorerade dockor.Predikstolen är placerad längst fram i långhusets norrasida. Enligt uppgift är den Dalslands äldsta, från 1500-talet, och har tillhört den nuvarande kyrkans föregångare.Korgen har bl a valvformationer mellan spiralvridnakolonner. Trappbarriären är av senare datum,predikstolen saknar baldakin. Kyrkans dopfunt, placeradi södra delen av koret, är av täljsten och daterad till1200-talet.Bänkinredningen, indelad i två vägganslutna kvarter, ärfrån 1950. De öppna tidstypiska bänkarna har grönblåttmarmorerade speglar på de rektangulära gavlarnaoch på skärmarna. Sitsarna och ryggarna är ådrade irött. Mot söder finns en korbänk och på läktaren trebänkar mot söder och en mot norr. Läktaren nås via entrapp i vapenhuset och bärs upp av fyra fasade pelare,som liksom bröstningen är ådringsmålade i ljust grönakulörer. Den senare är relativt enkelt utformad medprofilerad lockpanel lika väggpanelen. Mittpartiet ärframskjutet. Läktaren är ursprungligen från 1796 menbyggdes om 1920 då läktarorgeln, med en enkelt klassiserandefasad, installerades. Denna är dock ej i brukoch har ersatts av en ursprunglig mindre kororgel från58

2000, nu placerad på läktarens norra sida.ByggnadshistorikTöftedals kyrka är en av Dalslands små träkyrkor uppfördai landskapets norra och västra skogsbygder under1700-talet. Förutom i Töftedal byggdes nya kyrkor i denärbelägna socknarna Lerdal, Nössemark, Rännelanda,Råggärd, Gesäter och Håbol varav de tre senare i trä. Ettursprungligt långhus med kor (1748-49), kompletteradesefterhand med torn (1793), sakristia (1915)och förbättrad inredning. Detta sätt att successivt uppförakyrkor förändrades i slutet av 1700-talet då statligstyrning efterhand gjorde sig mer gällande och det blevvanligare att uppföra kyrkor i sin helhet. Läktaren tillkom1796 och det välvda innertaket 1824. Tidstypiskadrag från det ursprungliga uppförandet är det tresidigakoret och det relativt branta taket.Kyrkan tycks ha genomgått sin första större renovering1887. En kamin insattes och kyrkorummet gjordes ljusaregenom att de nuvarande större fönsteröppningarnatogs upp. Troligen vitmålades kyrkan utvändigtistället för att tidigare varit rödfärgad och skiffer ersattetegel på taket. Exteriört sattes också den öppnalanterninen igen. 1898 tillkom en ny altartavla och1906 nya bänkar och nytt golv. 1913 målades altaretoch predikstolen, förmodligen en tidstypisk övermålningav en äldre färgsättning. Ungefär samtidigt, 1915,tillbyggdes sakristian och 1920-21 renoverades kyrkanbl a genom en in- och utvändig ommålning. Vid detsenare tillfället installerades också en ny orgel, kanskekyrkans första, och läktaren byggdes delvis om.1950 genomgick kyrkan sin hitintills största renovering.För handlingarna svarade arkitekt Axel Forssén,känd från många västsvenska kyrkorenoveringar. Dengenomgripande renoveringen innefattade ett flertalexteriöra och interiöra åtgärder, vilka fortfarandepräglar kyrkorummet. En hel in- och utvändig ommålninggjordes, fasader och tak reparerades, tornhuvenkläddes med kopparplåt och försågs med glob ochtupp. På kyrkans södra fasad igensattes en koringångoch ett nytt fönster upptogs till vapenhuset. I kyrkorummettillkom bl a de nuvarande bänkarna och innerfönstrenförsågs med s.k. antikglas. Nytt golv ladesmed sänkt mittgång. Kyrkorummet fick delvis ny färgsättningsamtidigt som predikstolen och altaruppsatsenkonserverades. Predikstolens gamla färger togs fram avkonservator K J R Johansson, Skövde och altaruppsatsenmålades för att överensstämma med de nya altartavlornaav konstnär Erik Ström, Göteborg. Andra åtgärdervar installationen av elektriskt ljus, värme samten motordriven orgelfläkt.Åtgärder sedan 1950 har varit av mer begränsat slag.1995 gjordes en fasadrenovering och en del justeringarav skiffertaket. 2002 lades inskottsplåtar längs taknockenoch en toalett inrymdes i vapenhuset. År 2000 blevorgeln från 1920 ersatt av en ny kororgel som sedanplacerats på läktaren.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGTÖFTEDALS TRÄKYRKA är lågt belägen vid Töftedalsåni den smala uppodlade dalgång som utgörsocknens centralområde, en del av ett riksintresse förkulturmiljövården. Kyrkplatsen är medeltida, med dennärbelägna gården Stommen, ursprungligen kyrkojord.Vid kyrkan finns också ett mindre sockencentrum medkyrkstallar, ett par f d skolhus och ett församlingshem.Det äldre skolhuset har också använts som sockenstuga.Sockencentrat, med de välbevarade byggnaderna, bildaren väl sammanhållen miljö. Kyrkan är en av Dalslandssmå träkyrkor med långhus och kor från 1748-49 ochvästtorn från 1793. Mot norr tillkom en sakristia 1915.Karakteristiskt för Töftedals kyrka är det relativt bredalånghuset och det korta tornet. Ett tidstypiskt drag ärdet tresidigt avslutade koret. Det breda korta kyrkorummethar en enkel karaktär med en sparsmakad inredning,till stora delar präglad av en renovering 1950efter handlingar av arkitekt Axel Forssén, då också altartavlanav konstnär Gunnar Erik Ström tillkom. Aväldre inredning märks främst predikstolen, enligt uppgiftlandskapets äldsta, från 1500-talet.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen utgör en del av ettriksintresseområde för kulturmiljövården. den helhetsgestaltande renoveringen från 1950som till stora delar präglar kyrkorummet. den vägganslutna bänkinredningen, bevarad i sinhelhet sedan 1950. den relativt sällsynta predikstolen och dessfömodade höga ålder. de bevarade kyrkstallarna59

FÄRGELANDA KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönValbodalens riliga förekomst av fornlämningar visar påett långvarigt utnyttjande av dalgången, som är ett avlänets större riksintresseområden för kulturmiljövård.Färgelanda medeltida socken är en av Valbodalens huvudbygderoch har åtminstone sedan reformationenvarit moderförsamling. Färgelanda pastorat omfattadevid denna tid Ödeborg, Torp och Valbo-Ryrs socknar.Under nästan trehundra år bildade sedan Torp ochValbo-Ryr Torps pastorat för att 1961 återgå till Färgelanda.1967 övergick sedan Valbo-Ryr till Foss pastorati Göteborgs stift i samband med socknens övergångtill Munkedals kommun i Bohuslän. Färgelandasocken domineras av öppen kuperad jordbruksbygdkring Valboån och ett omväxlande brutet kulturlandskap.I socknens utkanter finns mer sammanhängandeskogsmarker, bl a en del av Kroppefjällsområdet iöster. Färgelanda var före Lelångenbanans öppnande1895 främst ett kyrkligt centrum. Kring sågverket ochDalslands folkhögskola, båda etablerade 1905, växtesamhället fram. Sågverket och järnvägen är borta menfolkhögskolan lever vidare. I socknen finns ytterligareen mindre tätort, Stigen, framvuxen under 1900-taletsom Dalslands enda textilindustrisamhälle. Dennaverksamhet är dock numera nedlagd.Kyrkan ligger på en höjd vida synlig i trakten, ca 500meter norr om samhällets centrum samt den platsdär Lillån förenar sig med Valboån. Det parkliknandeområdet kring kyrkan omges närmast av villabebyggelsefrån 1950- och 60-talen. Miljön utgör ett traditionelltsockencentrum med flera byggnader. Denstora stenkyrkan från 1870 ersatte en medeltida kyrka,sannolikt av sten, och belägen i sluttningen söder omkyrkan. Nära kyrkan finns prästgården (1800-tal), tvågenerationers skolbyggnader, gamla (1800-tal) och nya”kyrkskolan” (ca 1930) varav den förra idag är församlingshemsamt ett mindre flerbostadshus (ca 1930)som varit lärarbostäder. Till kyrkoanläggningen hörkyrkan med omgivande kyrkogårdar, prästgården (bostadoch expedition samt en fristående garagebyggnad),församlingshemmet, ett bårhus (1950) och tre ekonomibyggnader(1960-tal och ca 1990). På den medeltidakyrkogården finns ett fristående gravkor från slutetav 1700-talet eller början av 1800-talet över ättenRydingswärd.KyrkoanläggningenKyrkogården är relativt stor och har utvidgats i etapper.Samtidigt med kyrkan invigdes 1873 ”Nya kyrkogården”som har en oval form kring kyrkan. Utvidgningarskedde 1916 och 1945 i sluttningen söder om kyrkan.1990 invigdes en del väster om kyrkan och omkring60

1995 tillkom en minneslund sydost om 1873 års kyrkogårdsdel.1873 års del inramas av en kallmur ochhuvudentrén mot söder markeras med ett par vitaspritputsade grindstolpar med koppartäckta tälttakkrönta med små glober. Mot väster, öster och norr finnsenklare entréer. Sluttningen mot öster är terrasserad.Gångarna är närmast kyrkan asfalterade och i övrigtgrusade. Av gravvårdarna märks bl a den över kyrkoherdenJohan Ferlin (1813-1892) rakt väster om kyrkan.Ferlin var schartauan och drivande kraft bakomkyrkobygget. Den senaste kyrkogårdsutvidgningen, ca1990, är belägen direkt väster om 1873 års del. Längsdess västra sida finns ett järnstaket med entré. Den storasammanhängande kyrkogårdsdelen söder om 1873års del inramas av låga häckar och en rad med lönnarlängs vägen upp mot kyrkan. På denna sida finns ocksåen entré med grindstolpar av natursten mitt emot infartentill prästgården. Även på denna del finns terrasseringar,i sluttningarna mot söder och öster. Längst isöder finns det vitputsade bårhuset med valmat skiffertakritat 1950 av arkitekt Axel Forssén. Den medeltidakyrkogården, på motsatt sida om vägen upp till kyrkaninramas av en kallmur. Kyrkogården har få gravar ochdomineras av gräsytor. Från entrén i norr leder en grusadgång fram till gravkoret vid södra muren, vitputsatoch med tälttak av skiffer. Ungefär mitt på kyrkogårdenbildas en korsformation med en tvärgående gång.Där finns ett träkors tillsammans med minnesstenenöver den gamla kyrkan.Kyrkan är en av de större i Dalsland och en typisk representantför 1800-talets nyklassicistiska stenkyrkor.Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutetkorparti och utbyggd sakristia i öster samt torn medvapenhus i väster. Ingångar finns från vapenhuset, påsödra långsidan samt till sakristian från öster. Planformenär helt den ursprungliga. Kyrkans murar täcks avvit spritputs. Takgesimserna och omfattningen kringvästportalen är slätputsade. Syd- och nordportalen harutskjutande omfattningar med infasade kors i putsen.Även de olika byggnadskropparnas hörn markeras medutskjutande omfattningar. Dessa och portalerna samtlånghustakets gavelspets mot öster kröns av plåtkläddatakryttare. Fasaddekor finns också i form av två järnkorspå tornets västsida och långhusets östgavel. Ovanvästportalen finns en svart stentavla med förgylld text,”Till Guds ära byggd år 1870 under kon. Carl XVdesregering”. Långhusets och sakristians sadeltak är skifferklädda.Tornet kröns av en huv med lanternin ochspira, samtliga med skivtäckning av kopparplåt. I lanterninenfinns smårutsindelade rundbågiga fönsteråt de fyra väderstrecken. Spiran kröns av ett kors påen glob. Kyrkans portar, fönster och tornluckorna ärblåmålade. Långsidor genombryts av stora rundbågigafönster, indelade i smårutor. Även mot öster finns ettstort rundbågigt fönster. Ovan portalerna finns rundbågigamindre fönster och mot väster, i långhuset ochtornet, runda fönster. Portarna mot söder, väster ochnorr är klädda med fasspontpanel och har svarta smidesbeslag.Kyrkorummet är ljust och rymligt med förhöjt kor. Mycketav den ursprungliga nygotiska och klassiserande inredningenär bevarad. Golvet är av trä och väggarnaär putsade i en ljusgul ton. Taket, i nygotisk stil, hargrågröna öppna takstolar mellan ljusblå panel. Taketaccentueras också av den breda takfoten samt genomatt var tredje takbjälke bärs upp av s.k. knektkonsoler.Parspegeldörrarna mot söder och till vapenhuset, liksomenkelspegeldörrarna till sakristian, är ljust gröntådrade och laserade. De stora rundbågiga fönstren ärgråmålade. Korväggen mot öster har en speciell utformningmed en triumfbåge kring en djup nisch somsträcker sig över sakristian. Nischen avslutas i öster avett fönster med glasmålningar. I nischens framkant,ovan altaruppsatsen står ett stort förgyllt latinskt träkors.Kring korset finns förgyllda pilastrar och listersamt ett hålkälsformat parti med en himmel av förgylldastjärnor på mörkblå botten. Triumfbågens yttreram utgörs av ett språkband med texten ”Ära ware Gudi höjden”. I triumfbågekompositionen ingår också sakristiedörrarnapå var sida om altaret samt nummertavlornaovan dessa. Dörrarna och nummertavlornainramas av klassiserande listverk med förgyllningar.Altaret är av trä och altaruppsatsen är en triptyk avkonstnären Harry W Svensson från 1970. Triptyken, enmålad och förgylld relief, föreställer Jesus sista måltidmed lärjungarna. Den stora altarringen är av massivtträ med tvärsnitt som bullig karnisform, rundadehörn och slingrande yttersidor. Den slutna barriärenär marmorerad i gult med en fint bearbetad yta. Kyrkanspredikstol utgör en del av kyrkans ursprungligainredning och har gotikinspirerade spetsiga listverk påkorgen och baldakinen. Färgsättningen domineras avgrågröna kulörer, ljusblå partier och förgyllningar. Påkorgens mittparti finns en Kristusfigur med en förgylldglob och ett kors i handen. I kyrkan finns två dopfuntar.Den äldsta, i täljsten från 1200-talet, av norsk typmed repstavsornamentik, är placerad vid en nisch sombildats vid den igensatta norra ingången. I korets södradel står en funt från 1977 av slipad konststen i gotikinspireradform. Bänkinredningen är indelad i fyra kvarteroch de öppna bänkarna från 1940 har tidstypiskarektangulära gavlar. De är gulbrunt ådringsmålade medrödbrunt marmorerade speglar på gavlar och skärmar.Läktaren i väster bärs upp av åtta pelare och två pilastrarvilka, liksom bröstningen, är marmorerade igrågrönt. Pelarna har förgyllda grekiska kors på överstyckenaoch bröstningen är indelad i spegelfält. Ävenorgelns ursprungliga klassiserande fasad från 1873 ärmarmorerad i grågröna kulörer och försedd med förgylldautsmyckningar i form av änglar med basuner,facklor, harpa och växtornamentik.61

ByggnadshistorikPå 1860-talet ansågs den medeltida stenkyrkan i Färgelandaså förfallen att en ny behövde byggas. Drivandekraft bakom den nya kyrkan var prosten Johan Ferlinsom fick stor betydelse för den schartauanska väckelsen,vilket också bidrog till behovet av en större kyrka.Då den nya kyrkan uppfördes 1869-70 användes enligtuppgift ritningarna till Herrljunga kyrka som förebild,men kyrkan i Färgelanda gjordes större. Ritningarnatill Färgelanda kyrka uppgjordes av byggmästare S Andersson,Uddevalla men bygget leddes av byggmästareAnders Peterson, Värsås. Kyrkan var fullt färdig 1871men invigdes av biskop Rundgren först 1873, då orgelverketvar på plats.Kyrkans första större renovering genomfördes 1940,delvis efter ett förslag från 1937 av arkitekt Sten Branzell,Göteborg. Vid denna renovering var förändringarav korpartiet en omdiskuterad fråga men de framlagdaförslagen genomfördes tydligen inte fullt ut. Resultatettycks dock ha varit en nedtoning av korpartietskraftiga accentuering i kyrkorummet, bl a förändradesfärgsättningen och språkbandet samt stjärnhimlenövermålades. I övrigt genomgick hela kyrkan en helinteriör ommålning. Även taket dämpades ned då pärlspontpanelenmellan de synliga bjälkarna kläddes medmasonit. Nya innanfönster och innerdörrar insattes.Exteriört gjordes en del putsreparationer samt avfärgningav fasaden. 1962 företogs en yttre renovering medomputsning av fasaden samt plåtarbeten, bl a ny kopparplåtpå tornet.1970 skedde renovering efter ritningar av arkitektCarl-Anders Hernek, Uddevalla. Syftet var att bl a attåterställa vissa av förändringarna från 1940. Kyrkangenomgick en hel interiör ommålning och masoniteni taket kläddes med ny träpanel som målades ljusblå.I korpartiet togs stjärnhimlen och språkbandet fram.1985 skedde, en omputsning av fasaden då cementputsenfrån 1962 års omputsning ersattes av kalkputs, detursprungliga materialet.Den senaste större interiöra renoveringen ägde rum1995-96 under ledning av arkitekt Jerk Alton, Kumla.Även denna renovering syftade delvis till ett återställandeav tidigare åtgärder. En ny färgsättning genomfördesmed utgångspunkt från äldre färgskikt och påväggarna togs plastfärg från 1970-talet bort. Renoveringsprogrammetinnefattade också handikappanpassningoch tekniska system för ljud, brandskydd mm.Under läktaren tillkom underbyggnaderna som rymmerkapprum, samlingsrum, handikapptoalett, städutrymmenoch en läktartrappa.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGFÄRGELANDA KYRKA, uppförd 1869-70, är representativför de stora nyklassicistiska kyrkorna från1800-talet. Genom sin placering på en höjd utgör denett tydligt landmärke i sin omgivning. Kring kyrkanfinns ett traditionellt sockencentrum med prästgårdoch skolbyggnader. I miljön ingår också ”Gamla kyrkogården”med platsen för den medeltida kyrkan samtett gravkor från tiden kring 1800. Till kyrkan är ocksåknutet ett personhistoriskt intresse genom prosten Ferlinsom drivande kraft bakom kyrkobygget och schartauanskförkunnare.Kyrkan är till stora delar välbevarad sedan uppförandet1870, såväl exteriört som interiört, med mycket av denursprungliga inredningen bevarad. I det rymliga ochljusa kyrkorummet framträder den speciella triumfbågekompositionenmed sina klassiserande snickerieroch den stora, säreget utformade, altarringen. Karakteristisktär också den öppna nygotiska takkonstruktionen,den gotikinspirerade predikstolen, samt denstora klassiserande orgelfasaden. Av senare tillägg märksfrämst de tidstypiskt utformade bänkarna från renoveringen1940.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan ligger inom ett riksintresseområde förkulturmiljövården, Valbodalen dalgång. kyrkan skapar tillsammans med den medeltidakyrk- och begravningsplatsen en betydelsefullkontinuitet. kyrkan utgör en del av ett traditionell sockencentrummed prästgård och skolbyggnader. kyrkan är en god representant för de storanyklassicistiska kyrkobyggena under 1800-talet. den välbevarade exteriören. den till stora delar bevarade ursprungligaklassicistiska och nygotiska inredningen, bl a denspeciella triumfbågekompositionen i koretoch den öppna takstolskonstruktionen62

HÖGSÄTERS KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönValbodalen, sydvästra Dalslands centralbygd, karakteriserasav ett delvis kuperat odlingslandskap kring denslingrande Valboån. Rikligt med fornlämningar visar påett långvarigt utnyttjande av dalgången, som är ett avlänets större riksintresseområden för kulturmiljövård.Förutom öppen jordbruksbygd kring Valboån och ettomväxlande brutet kulturlandskap innefattar Högsäterssocken också en del av Kroppefjäll i öster, ett skogbevuxetoch i princip obebott höglandsområde. Även iväster domineras socknen av skogsmark. Enda tätortenär Högsäters samhälle, ett mindre f d stationssamhälle,beläget i anslutning till den medeltida kyrkplatsen.Före den s.k. Lelångenbanans tillkomst var Tångelandaett par kilometer norrut områdets centrum. Högsäterspastorat är beläget i norra delen av Valbo härad. Högsätersmedeltida socken har åtminstone sedan 1400-taletvarit moderförsamling för Rännelanda, Järbo, Råggärdoch Lerdal.Kyrkplatsen är högt belägen öster om samhället. Längsåsen leder en äldre vägsträckning, en föregångare tillväg 172. Den monumentala kyrkan, kallad ”Katedralenpå Dal”, invigdes 1902 och är ritad av arkitekt AdrianPeterson i nygotisk stil. Dess medeltida föregångare, enav Dalslands äldsta kyrkor, revs 1908. Utanför kyrkogårdsmurenfinns en rest av ett större järnåldersgravfältoch på platsen för den nya kyrkan fanns en stor gravhög.Till områdets äldre historia hör också traditioner ompilgrimsvandringar längs den gamla vägen förbi kyrkan.Miljön kring kyrkan utgör ett traditionellt sockencentrum.På andra sidan vägen längs kyrkogårdenssydöstra sida finns två generationer f d skolbyggnader;”gamla kyrkskolan” (1850-tal), numera församlingshemsamt skolbyggnaden intill (1936), nu ombyggdtill motionsgård. Vid kyrkogårdens huvudentré finnsen ekonomibyggnad (1986) på platsen för de tidigarekyrkstallarna. Cirka 500 meter söder om kyrkan finnsden välbevarade prästgården vars manbyggnad från1839 inrymmer kyrkoherdebostad och pastorsexpedition.Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, bårhuset, församlingshemmet samten intilliggande ekonomibyggnad och en förrådsbyggnad(1985). Bårhuset är vitputsat med sadeltak täcktav svartmålad plåt. Församlingshemmets fasad bestårav gulmålad locklistpanel och ekonomibyggnaderna ärfaluröda.KyrkoanläggningenKyrkogården har en oregelbunden långsträckt form inord- sydlig riktning. Huvuddelen är belägen söder63

om kyrkan med dess äldsta delar kring platsen för denmedeltida kyrkan och dess bevarade sakristia. Kyrkogårdenutvidgades under 1800-talet vid minst tre tillfällen;1803, 1834 och 1852. Norr och öster om kyrkanfinns ett större område som utvidgats 1952-62, ännubara delvis utnyttjat för gravar. Kyrkogården avgränsaspå dess flesta sidor av en kallmur längs vägarna framtill kyrkan. Vid de olika entréerna till kyrkogården, påfem platser, finns grindar av svart smidesjärn på stolparav natursten. Inne på kyrkogården finns alleér i olikariktningar. Gångarna på kyrkogården är grusade, liksomett flertal gravar på de äldsta delarna, däriblanddet framträdande Fryxellska gravkvarteret. Längs bårhusetsväggar finns en äldre gravhäll uppställd tillsammansmed ett antal mindre gravstenar från 1600- och1700-talen samt ett smitt gravkors. Ytterligare ett antaläldre gravstenar finns på kyrkogårdens sydöstra hörn.Framför bårhuset finns en minnesten (ca 1990) påplatsen för medeltidskyrkan.Kyrkan, en av stiftets större, har en latinsk korsplan medett avsmalnande femsidigt kor i öster samt torn i västermed en hög spetsig spira. I anslutning till koret finnsmindre utbyggnader, mot norr en sakristia och motsöder ett tidigare arkiv. Femsidiga utbyggnader medtrapphus från vapenhuset till västläktaren finns på tornetssödra och norra sidor. Kyrkans planform är ursprungligsedan uppförandet liksom väsentliga delar avdess exteriör och interiör. Kyrkan har en monumentalexteriör i nygotik med många komplicerade detaljer.De röda tegelmurarna har band av brunsvart, glaserattegel och ornerade lister vid öppningar och vid takfoten.Fasaden innefattar flera spetsformiga gavlar ochrunt om kyrkans fasader finns strävpelare. Dessa är,liksom solbänkar, gavelrösten med mera, avtäckta medkopparplåt. Kyrkans alla sadeltak är skifferklädda, överkoret är det valmat. Tornspiran kröns av en glob medett gotikinspirerat kors. Takprydnader finns också påkortaket. Över västportalen finns ett plåtklätt kors ochovan dess port finns ett mönstermurat kors. Kyrkansportar är klädda med grön pärlspontpanel och dekorativtutformade smidesbeslag. Fönstren har dubbla gjutjärnsbågar,de yttre mönsterspröjsade med kryssformationersamt rosetter i de stora fönstren på långsidornaoch koret. Fönstrens form är huvudsakligen spetsbågigamed blåmålade fönsterbågar.Kyrkorummet präglas av en konsekvent nygotik. Koreti öster är förhöjt tre steg. Ingångar till kyrkorummetfinns från vapenhuset i väster och från de mindre vapenhuseni korsarmarna. Trägolvet är laserat och väggarnaputsade i en ljust beige ton med en ljusbrunbröstningsmålning. Det bredvälvda taket har vita fält avpärlspontpanel som inramas av bruna nygotiska snickerier.Dörrarna i kyrkorummet är par- och enkelspegeldörrarmed ljusbrun pärlspontpanel i bruna ramar.Det femsidiga koret är väl belyst genom sju stora, högtplacerad fönster. Koret inramas mot långhuset av enspetsbågig triumfbåge med ett putsat listverk i mörkfärgsättning och mönstermålade ribbor. Likadana ribborfinns i korets välvda och spetsbågiga tak. I koretfinns också spetsbågiga brunmålade dörromfattningar.Det sammansatta altaret och altaruppsatsen är en träkonstruktionmed uppsatsen som ett nygotiskt tornliknadelistverk, med bl a spetsbågar och fyrpassornamentik,färgsatt med marmoreringar, ljusblå partier ochförgyllningar. Altarringen är femsidig med en genombrutenbarriär bland annat med fyrpassornamentik.Kyrkans dopfunt är överflyttad från den rivna medeltidskyrkan.Funten av täljsten är daterad till 1200-talet.Den har uttömningshål och är ornamenterad medbronserade stavar och växtrankor. Dopfunten är unik iDalsland pga sin fot med fasade hörn.Predikstolen är rikt är ornamenterad. Den sjusidigakorgen är klädd med mönstrade rutor med grekiskakors och baldakinen är försedd med ett tornliknandelistverk likt altaruppsatsens. Till kyrkans nygotiskainredning hör också nummertavlorna, placerade påsödra respektive norra läktaren. De tidstypiska öppnabänkarna är indelade i två kvarter. Sitsar och ryggarhar brun pärlspontpanel och de marmorerade gavlarnakröns av trepass. Skärmarna är försedda med spetsbågeornamentik.Rik nygotisk ornamentik präglar ocksåläktarna som bärs upp av skurna pelare och bjälkar, bla som segmentbågeformade valv, samt konsoler. Bröstningarnahar mönstrade rutor formade som fyrpass,ljust färgsatta mot snickeriernas i övrigt dominerandebruna färger. På den stora västläktaren står en imponerandeorgel, samtida med kyrkan (1902), vars fasadi nygotisk stil också är ritad av Adrian Peterson. Längstfram i långhusets södra del står en kororgel ritad avJerk Alton. Orgelns fasad anknyter till kyrkorummetsnygotik.ByggnadshistorikI mitten av 1800-talet ansågs Högsäters medeltidakyrka otidsenlig och otillräcklig varför medel börjadeavsättas för en ny kyrka 1857. En allmän befolkningsökningoch schartauansk väckelse i området bidrog tillträngseln i kyrkan. Adrian Crispin Peterson, ritade dennya kyrkan i en konsekvent nygotisk utformning, såvälexteriört som interiört. Kyrkan uppfördes 1900-02och byggmästare var L Forsberg, Göteborg. Den medeltidastenkyrkan revs 1908. Sakristian, från 1732, bevaradesdock och inreddes till gravkapell 1948.Den nya kyrkan fick en imponerande utformning menalla komplicerade byggnadsdetaljer, tegelmurarna ochdet utsatta läget på höjden har bidragit till att fuktproblempräglat dess byggnadshistoria. Redan 1904 omnämndesfuktskador på sydvästra gaveln. Under 1920-,30- och 40-talen gjordes flera både exteriöra och interiörareparationer. Tegel byttes bl a på södra och västra64

yttermurarna och stora delar av innerväggarna putsadesom. På 1930-talet asfaltisolerades väggarna i sambandmed stora interiöra putsarbeten. Från 1950-taletfördes diskussioner om att riva kyrkan, vilket fick stödav en byggnadsteknisk undersökning 1957 av Chalmersprovningsanstalt.1975-79 genomfördes dock en större renovering efterprogram av arkitekt Jerk Alton och byggnadsingenjörLeif Brorson, Kumla. Entreprenör var byggmästare AlgotJohansson, Rölanda. Åtgärderna omfattade blandannat takomläggning, reparation av spirans plåttak ochskadade murpartier, målnings- och plåtarbeten. Fleraursprungliga torn- och takdetaljer togs bort. Interiörttogs asfaltisoleringen från 1930-talet bort och väggarnaomputsades med kalkcementbruk. I fönstren insattesöppningsbara innerbågar, skadade delar av takbjälklagetbyttes, nytt golv lades in, och bänkarna byggdesdelvis om samt glesades ur. Även ett nytt elvärmesysteminstallerades. En rad målningsarbeten genomfördes,bl a ersattes en karakteristisk ursprunglig banddekorpå väggarna med den bruna bröstningsmålningen.En textilförvaring bakom altaret tillkom, liksom läktarunderbyggnaderunder de södra och norra läktarna.I söder inreddes kapprum och handikapptoalett. I norrinrymdes en ny sakristia medan gamla sakristian norrom koret blev andaktsrum. Samtidigt kompletteradesvapenhuset i väster med uppvärmning, vindfång ochkapphängningslister. 1985 tillkom den stora kororgeln.Tornet renoverades 1992 med bl a byte av skadat tegel,lagning av putsytor och plåtarbeten. En sk hydrofoberinggenomfördes också för att fuktskydda tornetssödra och västra sidor. 1994 togs puts bort på insidan itornet i avsikt att öka väggarnas förmåga att avge fuktinåt.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGHÖGSÄTERS KYRKA är genom sitt läge, storlekoch monumentala arkitektur på flera sätt framträdandei sin omgivning. Den syns vida omkring i landskapetoch har kallats ”katedralen på Dal”. Kyrkplatsen är högtbelägen på en sandås längs Valbodalen, ett stort områdeav riksintresse för kulturmiljövården. Området kringHögsäters kyrka utgör ett av riksintressets kärn- ellerdelområden. Vid kyrkan finns en lång bebyggelsekontinuitetmed en del av ett järnåldersgravfält och platsenför den rivna medeltidskyrkan, som var en av Dalslandsäldsta och märkligare kyrkor (ca 1200). Dess sakristia(1732) finns bevarad på kyrkogården, ombyggd tillgravkapell 1948. Kyrkan utgör en del av ett traditionelltsockencentrum med f d skolbyggnader samt prästgårdenoch det f d prästgårdsjordbruket.Kyrkan är uppförd 1900-02 i konsekvent nygotik efterritningar av arkitekten Adrian Peterson, välkänd i Västsverigebl a från många kyrkobyggen. Kyrkan är väsentligenbevarad i ursprunglig utformning såväl exteriörtsom interiört, trots borttagandet av flera ursprungligafasaddetaljer. Karakteristiskt är bl a dess röda tegelmurar,tornets höga och spetsiga spira samt kyrkans mångaoch komplicerade byggnadsdetaljer. Fasaden inrymmerbl a strävpelare, olika spetsbågiga gavlar och stora spetsbågigamönsterspröjsade gjutjärnsfönster. Taket harmönsterlagd skiffertäckning. I det stora kyrkorummetbryter de nygotiska snickeriernas mörka färgsättning avmot de ljusa vägg- och valvpartierna liksom det ljusakoret. Den rikt utformade inredningen präglas ocksåav återkommande nygotiska arkitekturelement somspetsbågar, fyrpass mm.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. området kring kyrkan utgör ett av riksintresseområdetValbodalens särskilt utpekadekärnområden. kyrkan utgör tillsammans med resterna efterett järnåldersgravfält och den medeltidakyrk- och begravningsplatsen en betydelsefullkontinuitet. den bevarade sakristian (nu bårhus) från denrivna medeltida kyrkan (som var belägensöder om sakristian). kyrkan utgör en del av ett traditionellsockencentrum med prästgård och f dskolbyggnader. kyrkan är trots vissa förändringar en godrepresentant för en monumentalt nygotiskkyrkobygge från tiden kring 1900 ochär i väsentliga delar välbevarad såväl exteriörtoch interiört. kyrkans många och komplicerade byggnadsdetaljersom bildar en betydelsefull helhet. den för Dalsland unika dopfunten, det endabevarade medeltida inventariet från denrivna och speciella medeltida kyrkan65

JÄRBO KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönJärbo medeltida socken består i väster av småbrutnadalgångsbygder kring Valboån och i öster av obebyggdskogsmark på Kroppefjäll. Socknens huvudbygd i väster,där kyrka är belägen, utgör en del av Valbodalen,sydvästra Dalslands centralbygd. Rikligt med fornlämningarvisar på ett långvarigt utnyttjande av dalgången,som är ett av länets större riksintresseområden för kulturmiljövård.Järbo har åtminstone sedan 1400-talethört till Högsäters pastorat tillsammans med grannförsamlingarnaRåggärd, Rännelanda och Lerdal. Järboär en utpräglad landsbygdssocken där jord- och skogsbrukvarit huvudnäringarna. Någon tätort finns intemen i Skällsäter, ett par kilometer väster om kyrkan,finns en mindre bebyggelsesamling vid en f d stationvid den nedlagda Lelångenbanan. Ytterligare någon kilometervästerut finns Järbo skola och genomkorsandelänsväg 172.På en höjd i det öppna odlingslandskapet, med Kroppefjällsbranta västsida som bakgrund, ligger den vitputsadelilla stenkyrkan intill Runnsäters by. Enligt uppgifthette socknen under 1300-talet Runnsäter. Självakyrkplatsen är medeltida och den vitputsade stenkyrkanhar sannolikt delar av ett medeltida murverkbevarat. Ca 500 meter norr om kyrkan finns gårdenStommen, f d kyrkojord och prästboställe. Längre frami tiden var Stora Skällsäter, numera försåld, någon kilometerväster om kyrkan församlingens prästgård. Äveni Bråsäter, Högsäters socken, har funnits ett boställeför präster som tjänstgjort i Järbo. Av gårdsbebyggelsennärmare kyrkan framträder Vinnsäter, ca 600 meternorrut, som ett exempel på en gårdsmiljö från 1800-talet med välbevarade ekonomibyggnader och en s.k.dalslandsstuga.Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, ett bårhus (1955), en förrådsbyggnad(tidigare vapenhus, 1800-tal), f d kyrkstallar, nu förråd(1900-tal) samt en personal- och ekonomibyggnad(1994). Bårhuset och det tidigare vapenhuset är belägnapå kyrkogården medan de två sistnämnda byggnadernafinns öster om kyrkogårdsmuren i anslutning tillen grusad plan vid landsvägen som leder förbi kyrkanpå dess norra och östra sida.KyrkoanläggningenKyrkogården är relativt liten med en rektangulär form.Kyrkogården är enhetligt utformad utan några synligaspår av olika utvidgningar. Den västra delen är docktroligen ett utvidgningsområde från omkring 1920.Kyrkogården omges runt om av en kallmur och stora66

lövträd. Huvudentrén finns på östra kortsidan vid engrusad plan med parkeringsplatser. Även på västra sidanfinns en entré, som dock ej brukas. Vid båda entréernafinns smidesgrindar från vilka gångar leder framtill kyrkan. Gångarna, liksom marken närmast kyrkan,är grusade. De flesta gravar är gräsbevuxna med undantagav några får grusade, varav en med ett järnstaket,belägen väster om tornet. Norr om tornet finns ett enkeltstenkors, kyrkogårdens äldsta gravvård.Bårhuset vid kyrkogårdens nordöstra hörn är uppfört1955 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. Fasadenär vitputsad och sadeltaket skiffertäckt. Längs den östramuren står också ett tidigare vapenhus som numera ärförråd. Det är troligen från 1800-talet och fanns vidkyrkans västgavel innan tornet byggdes 1924. Fram till1915 fanns en fristående klockstapel öster om kyrkan.Det tidigare vapenhuset är en enkel träbyggnad medregelstomme klädd med vit locklistpanel. Sadeltakettäcks av betongpannor av 1920-talsmodell.Kyrkan är av sten, troligen med delvis medeltida murverk.Det tresidiga koret tillkom då kyrkan förlängdesåt öster 1731. Troligen förlängdes kyrkan senare åt väster.Samtidigt med västtornet (1924) tillbyggdes ocksåsakristian på korets norra sida. Kyrkan är en av Dalslandsminsta med tornets murar endast något högreän långhusets nock. Tornet, i en historiserande utformning,kröns av en svängd huv med en reslig spira.Kyrkans fasad täcks av vit spritputs med släta omfattningarkring fönstren och västporten. Snickerierna ärmålade i en beige kulör med undantag av tornluckornasom är bruna. Långhusets och sakristians sadeltak ärskiffertäckta. Över koret är taket avvalmat. Tornhuvenmed spiran är kopparklädda och kröns av ett kors påen glob. Västporten är utformad som en pardörr medkryssmönstrad panel och ett segmentbågeformat överljus.Ovan porten finns en stenplatta med årtalet 1924.Porten mot söder består av dubbla parspegeldörrar ochhar på utsidan profilerad snedställd panel, liksom enkeldörrentill sakristian. På trappstenen framför södraporten finns årtalet 1898 inhugget. Fasaderna genombrytspå långsidorna av stora rundbågiga och smårutsindeladefönster. Förutom två på var sida i långhusetfinns ett korfönster mot söder. På långsidorna finnsockså små segmentbågeformade fönster under läktareni väster. Tornet har likadana, gluggliknande, fönster motnorr och söder samt ett lite större fönster mot väster.På långhusets västfasad finns även två runda fönster.Kyrkorummet har en liten och intim karaktär men ärsamtidigt ljust och luftigt genom de stora fönstren samtväggarnas och trätunnvalvets vita färg. Rummet har enenkel karaktär med sparsmakad inredning. Det tresidigakoret är upphöjt ett steg i förhållande till långhusetoch innanför altarringen är golvet ytterligare förhöjt.Ingångar till kyrkorummet finns från vapenhuset i väster,från porten på korets sydsida och från sakristian pådess norra sida.I långhuset ligger golv av lackade brädor medan korgolvetbestår av stenhällar. I koret finns också gravhällar avsten samt en häll med årtalet 1856. Väggarna är vitputsademed en rödbrun slät bröstningspanel i bänkhöjd.Längs takets flacka trätunnvalv finns en mönstermåladtaklist med ljusa kors på brunbeige botten. Parspegeldörrarnatill vapenhuset och till porten på korets sydsidasamt enkelspegeldörren till sakristian är från 1924men senare färgsatta med en blåaktig marmorering påbeigegul botten med brunaktiga ramar. Kyrkorummetsfönster är målade i en beige kulör.Det grönmålade altaret av trä, med spegelfält, är placeratmot östra korväggen. Den stora altaruppsatsen, somtäcker större delen av korets östvägg är en triptyk i oljamålad direkt på ett träunderlag. Målningen är av högkonstnärlig kvalitet och utförd av en okänd mästare år1672. En golgatascen är målad på den större mittavlanvilken flankeras av två mindre sidotavlor. Altarringen,från 1924, är rund och sluter tätt mot altaret. Denöppna barriären har svarvade balusterdockor som ärlaserade i ljusgrön färg. Predikstolen är relativt enkeltutformad och saknar baldakin. Olika uppgifter förekommerom dess ålder, 1600-talets senare hälft eller1700-talets början. På korgens sidor finns rektangulärafält i grön kulör inramade av ramverk i rödbruna dekormåladekulörer och brungröna kolonner. Kyrkansdopfunt är av täljsten och daterad till 1200-talet.Bänkinredningen är väggansluten och indelad i tvåkvarter. De öppna bänkarna är från 1924 och på dekvadratiska gavlarna samt skärmarna finns rödbruntmarmorerade spegelfält med ådringsmålade och marmoreraderamar i grönt. Ryggarna och sitsarna är rödbruntstöpplingsmålade. Läktaren i väster bärs upp avnio dekormålade mörkgöna kolonner med ljusgrönakapitäl. Den raka läktarbarriären är indelad i spegelfältfärgsatta likt kyrkorummets dörrar med bl a en blåaktigmarmorering på beigegul botten. I nederkanten avbröstningens mitt finns årtalet 1883 målat i svart, troligenhar renoverings- och målningsarbeten utförts då.Orgeln är från 1948. Den relativt enkla modernistiskafasaden domineras av de silverfärgade piporna samt enenkel dekormålning.ByggnadshistorikKyrkans byggnadshistoria motsvarar många av de ”typiskadalslandskyrkorna”; små tornlösa medeltida stenkyrkor,oftast ursprungligen med rakslutet kor i österoch ingång i sydväst. Under 1600- och 1700-talen förlängdesde mot öster och fick tresidigt avslutade kor.Senare uppfördes i vissa fall torn med vapenhus medanandra kyrkor har tillbyggda vapenhus och friståendeklockstaplar. Järbo kyrkas ursprungliga utformning är67

inte närmare känd men troligen har den medeltidakyrkan i princip varit kvadratisk med rakt korslut ochingång i söder. 1731 förlängdes hon åt öster och försågsmed tresidigt kor. Troligen gjordes därefter, oklart när,en förlängning mot väster. Under 1800-talet tillkomtroligen de nuvarande stora fönsteröppningarna liksomett vapenhus av trä på västgaveln, vilket i sambandmed tornbygget 1924 placerades på kyrkogården somförråd. På 1890-talet kläddes innertaket med tidstypiskpärlspontpanel. Kyrkans klockstapel, som brann 1915,var placerad öster om kyrkan strax utanför kyrkogårdsmuren,idag platsen för en modern ekonomibyggnad(1994). Enligt uppgift var klockstapeln ganska stor ochklädd med faluröd panel med en vitmålad överdel medluckor, krönt av en huv, förmodligen spånklädd.Under 1900-talet genomgick kyrkan de största förändringarna.1924 genomfördes en renovering samtidigtsom tornet och sakristian tillkom. För arbetenasvarade arkitekt Sten Branzell, Göteborg. Vid en byggnadsarkeologiskundersökning konstaterades förlängningarnai väster. Samtidigt påträffades också gravaroch skelettdelar i mittgången och koret, bl a fem rektanguläraflermansgravar med en stor mängd ben. Tornetmed sin huv och resliga spira fick en historiserandeutformning anpassad till den relativt lilla långhuskroppenmed raka, rena linjer. I kyrkorummet tillkom nybänkinredning, trapporna till läktaren ersattes av nya ivapenhuset och pärlsponten i taket ersattes av de nuvarandesläta brädorna. Även den nuvarande altarringentillkom, trägolven lades om och fönstren fick nya innerbågar.Kyrkan genomgick också en hel exteriör ochinteriör ommålning. 1932 installerades elektrisk belysningi kyrkan och 1939 ett centralvärmesystem medpannrum under sakristian. 1948 tillkom orgeln varsmodernistiska fasad är ritad av arkitekt Axel Forssén,som också uppgjorde handlingar för reparations- ochmålningsarbeten samma år samt ritade bårhuset 1955.1948 genomgick kyrkan en större ommålning, såvälexteriört som interiört, samtidigt som altartavlan konserveradesav konservator K J R Johansson, Skövde.En renovering 1975-76 omfattade huvudsakligen interiören.En exteriör åtgärd var dock bytet av ekspåntill kopparplåt på tornspiran. Handlingarna till renoveringsprogrammetuppgjordes av arkitekt Jerk Alton,Kumla och för konservering av altaruppsatsen svaradekonservator Christer Wildenstam, Älvsborgs länsmuseum.Kyrkan genomgick en interiör ommålning medbl a ockragula färgtoner, enligt programmet med syftetatt skapa ett varmare kyrkorum. För att vinna utrymmetogs de tre bakersta bänkraderna bort och i sakristiantillkom bl a nya skåp för textilförvaring. 1986- 87putsades långhusets och sakristians fasader om och år2000 omlades skiffertaken.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGJÄRBO KYRKA är belägen i Valbodalen, ett delvisböljande och kuperat odlingslandskap, rikt på fornlämningar,med gårdar i karaktäristiska krönlägen, ochriksintresseområde för kulturmiljövården. Kyrkan ärbelägen på en svag höjd intill Runnsäters by, med samladintilliggande gårdsbyggelse omgiven av ett öppetodlingslandskap och med Kroppefjälls branta västsidai öster. Den vitputsade stenkyrkan, troligen med delvismedeltida murverk, har en liknade byggnadshistoriasom flera dalsländska kyrkor, bl a tillbyggnadenåt öster med ett tresidigt kor på 1700-talet. Västtornet,och sakristian mot norr, tillbyggdes 1924. Kyrkanär en av Dalslands minsta, med tornets murar endastnågot högre än långhusets nock. Tornet, i en historiserandeutformning, kröns av en svängd huv med enreslig spira och är väl anpassat till långhusets rena, rakalinjer. Kyrkorummet är litet, ljust och luftigt med destora fönstren samt väggarnas och trätunnvalvets vitafärg. Rummet har en enkel karaktär med en sparsmakadinredning från olika tidsperioder, bl a bänkarnafrån 1924. Av kyrkans äldre inredning märks främstden stora altaruppsatsen från 1672, vilken ger kyrkorummeten speciell prägel samt predikstolen från tidenkring sekelskiftet 1700.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. området kring kyrkan utgör ett kärnområdeinom det större riksintresseområdet i Valbodalen. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkorummets olika tidsskikt, vilka bidrar tillrummets sammansatta karaktär. kyrkans bevarade äldre inredning, den storaaltaruppsatsen, predikstolen samt dopfunten. gravhällarna i koret68

LERDALS KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönLerdals medeltida socken består av en markant dalgångsbygdkring Lerdalsälven, omgiven av kuperadeoch glest befolkade skogsområden. Den djupt nedskurnaoch ganska smala dalgången kring älven sträcker sigi nord-sydlig riktning. Lerdal är en gammal gränsbygdoch förbindelserna har i stor utsträckning följt vattnetsväg. Dalgången har ett öppet böljande odlingslandskapmed ganska små gårdar på kullar längs sluttningarna.Lerdal är en av Dalslands mindre socknar där jordbrukvarit huvudnäringen, någon tätort finns inte. Lerdalhar åtminstone sedan 1400-talet hört till Högsäterspastorat tillsammans med grannförsamlingarna Rännelanda,Råggärd och Järbo. Parallellt med Lerdalsälvenleder en landsväg och förutom denna väg genomkorsasdalgången av vägen mellan Rännelanda och Gesäter.Den vitmålade kyrkan ligger i dalen och är uppförd på1770-talet. Den medeltida föregångarens utformningär inte känd men uppgifter finns om grundmurar frånen träkyrka under den befintliga kyrkan. Platsen vidkyrkan utgör ett mindre sockencentrum med en f dskolbyggnad (1930) med lärarbostäder på andra sidanvägen. Byggnaden inrymmer idag samlingslokaler ochbostad. Strax norr om kyrkan finns en fd butik. Någotsydost om kyrkan är gården Lerdals stom belägen.Gården, som varit prästboställe, indrogs till kronan vidreformationen och var sedan bl a sergeantboställe till1896. Mellan 1845-1980-talet delade Lerdal och Rännelandaprästgården Härslätt, belägen i Rännelandanära gränsen till LerdalTill kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård samt ett putsat bårhus (1953) och en redskapsbod(1900-talets mitt). Bårhuset på kyrkogårdenssydöstra del, är ritat av arkitekt Axel Forssén, Göteborg.Redskapsboden ligger nordost om kyrkans kor. Bådahar vita fasader och sadeltak med enkupigt tegelKyrkoanläggningenKyrkogården har en i princip rektangulär form i öst-västligriktning kring kyrkan (också orienterad i öst-väst)och kan indelas i tre delområden. Kyrkogårdens äldstadel utgör nästan en kvadrat närmast kring kyrkan.Kända utvidgningar har sedan skett 1930, mot söder,och 1968 mot öster. 1930 års utvidgning är helt integreradmed de äldre delarna, medan 1968 års del utgören tydlig enhet för sig. De förra delarna omges av enkallmur och höga lövträd. Kyrkogårdens yngsta del, iöster, omges av en häck mot övriga kyrkogården samtett trådstaket på övriga sidor. Kyrkogårdens huvudentréfinns i väster mot landsvägen och i linje med kyrkporteni tornets vapenhus. De svarta smidesgrindarna har69

granitstolpar med tälttaksformade överstycken kröntaav klot. Längs kyrkogårdens södra sida leder en mindregrusväg längs muren fram till bårhuset och en mindreplan. Vid planen finns mot väster och norr enklaresmidesgrindar utan grindstolpar. Förutom trädraderlängs muren finns endast några få träd på kyrkogården.Gångarna är grusade med undantag av den asfalteradegången framför kyrkporten i väster. På den yngre delenfinns en kalkstensgång fram till en fontän. Gravarna ärgräsbevuxna med undantag av några få grusade gravar.Nära västra kyrkogårdsmuren finns också några gjutjärnskorsoch en kopia av ett äldre smitt gravkors. Innei vapenhuset finns flera äldre smidda gravkors.Kyrkan har ett tresidigt avslutat kor i öster och torn iväster. Långhuset och koret är uppfört i sten 1771-72och det timrade tornet 1775. Förutom huvudingångenfrån väster till vapenhuset i tornet, finns en port påsödra långsidan. Karakteristiskt för kyrkans exteriör ärdet breda långhuset med dess höga branta tak. Fasaderpå långhus och kor är enkelt utformade och täcks avvit spritputs. Långhusets gavelröste mot väster, liksomtornet och dess tornluckor, är klädda med vitmåladenkelt profilerad locklistpanel. Taket över långhuset,valmat över koret, täcks av enkupigt lertegel. Torntaketoch den inklädda lanterninen är plåtklädda och krönsav ett kors. Västporten har två portblad med en brunbetsadsnedställd panel och ett kraftigt äldre lås. Dengrönmålade porten mot söder är en parspegeldörr medett spröjsat halvmånefönster som överljus. Ett extrayttre dörrpar består av stående vitgrå pärlspontpanel.I trappsteget finns en gravsten från 1845 inmurad. Pålångsidorna och i koret finns stora rundbågiga, smårutsindeladefönster målade gråvita.Kyrkorummet är ljust och rymligt med dess bredd, högatak, och ljusa färgsättning. Det tresidiga koret i öster ärupphöjt ett steg i förhållande till långhuset och i västerfinns en stor orgelläktare med trappor längs västväggenpå båda sidor mittgången. Ingångar finns från vapenhuseti väster och mitt på södra långsidan. Sakristianvid korets östvägg nås via två dörrar på var sida omaltaret. Under läktaren har bänkar tagits bort för attge plats åt stolar, bord, klädhängare och ett skåp motsöder.Kyrkorummets trägolv är lackade och de putsade väggarnagrått avfärgade. Takets höga trätunnvalv är vitmålatmed en blå profilerad list ovan en ljust marmorerattakfot. I taket löper tre bjälkar som dragstag, likadantmarmorerade. Dörren till vapenhuset är en gråmåladoch glasad parspegeldörr med färgat antikglas i mönsterspröjsning.Parspegeldörren mot söder är grönt ådringsmålad.Ovan båda ingångarna finns lunettfönster.De två sakristedörrarna är grålaserade enkelspegeldörrar.De stora rundbågiga fönstren har antikglas i innerbågarna.Korfönstrens antikglas är dessutom blyinfattat.Mot korets östvägg bildar altaret, altaruppsatsen,ett par nummertavlor och sakristian en symetrisktsammansatt helhet och betydelsefull del av kyrkorummetsklassiserande karaktär. Sakristian (1986) utgör ettslutet rum placerad bakom och vid sidorna om altaret.Altaret är av trä med förgyllda lister kring speglar.Altaruppsatsen (1845) har en tidstypisk klassiserandeutformning. Mellan två förgyllda pilastrar finns ett gråmålatkors mot ljusgrön botten. Pilastrarna bär upp ettöverstycke, med förgyllda friser, krönt av förgyllda solstrålarkring en mörkare krans med symboler. På bådasidor om altaret med altaruppsats och altarring finnsnummertavlor samt dörrar till sakristian. På sakristianssödra och norra sidor finns glaspartier med blyinfattatantikglas. Nummertavlorna har figursågade och förgylldaramverk. Altarringen är halvcirkelformad meden öppen barriär av svarvade grå balusterdockor medförgyllningar. Altaruppsatsen flyttades hit från Rännelandakyrka omkring 1910 då Rännelanda övertog altaruppsatsenfrån Högsätes gamla kyrka (riven 1908).Predikstolen i klassiserande stil är placerad längst frampå långhusets norra sida. Olika uppgifter förekommerom dess ålder. Korgen och baldakinen är huvudsakligenfärgsatta i grått med förgyllda listverk. På korgenfinns grågrönt marmorerade spegelfält mellan svarvadebalusterdockor. Den runda baldakinen med huv, har enfigursågad förgylld list i nederkanten. Kyrkans dopfuntär placerad intill predikstolen och är daterad till 1200-talet. Cuppan är av täljsten och foten av sandsten.Bänkinredningen är indelad i fyra kvarter, delade avmittgång, sidogångar och tvärgångar. Bänkarnaär ursprungligen från 1895 men senare ombyggda, bl a1980 då de gjordes bekvämare. Samtidigt togs också enbänkrad längst fram och en längst bak bort. De öppnabänkarna är grönt ådringsmålade med grå marmoreringarpå gavlarna. På läktaren finns bänkar av enklareutformning. Den stora orgelläktaren i väster om- ellernybyggdes 1910 samtidigt som orgeln tillkom. Bådeden klassiserande orgelfasaden och läktaren är ritadeav Fredrik Falkenberg, Stockholm. Läktaren bärs uppav 16 kolonner i ljus grön marmorering och den rakabröstningen är indelad i ljust gröna marmorerade spegelfältoch små pilastrar. Läktaren nås via trappor motvästväggen på var sida mittgången.ByggnadshistorikHur kyrkans föregångare sett ut är inte närmare känt.Från en golvomläggning 1980 finns dock uppgifter omatt grundmurar, troligen tillhöriga en träkyrka, iakttagitstillsammans med gravstenar från 1600-talet. Isockenhistoriken, Lerdalsboken, nämns också ett antagandeom en äldre kyrka vid gården Lerdals stom,ca 400 meter sydost om kyrkan. Där hittades 1890 enbronsnyckel som då sattes i samband med en kyrka.Dopfunten i kyrkan är daterad till 1200-talet ochkyrkan har ägt en madonna av trä från 1300- eller70

1400-talen som stals 1990. Liknade madonnor finnsi grannkyrkan Råggärd och i Holms kyrka i närhetenav Mellerud.Den nuvarande kyrkan uppfördes i två etapper mednågra få års mellanrum. Långhuset och det tresidigakoret byggdes 1771-72 i sten och det timrade tornet1775. Kyrkan har sedan dess bevarat sin ursprungligaplanform. Det som skiljer henne från många andrakyrkor, förutom olika material i torn och långhus, äravsaknaden av en utbyggd sakristia. Många dalsländskakyrkor har, liksom Lerdal, haft sakristieavgränsningari form av mer eller mindre enkla skärmväggar bakomkoret men, vanligtvis under 1900-talet, tillbyggts meden sakristia norr eller söder om koret.Väsentliga delar av kyrkorummets inredning är från tidenkring sekelskiftet 1900. År 1895 sattes nya bänkarin och stenhällarna på golvet ersattes av trä. Omkring1910 tillkom altaruppsatsen samtidigt som läktarenny- eller ombyggdes efter ritningar av Fredrik Falkenberg,Stockholm, som också ritade orgeln vid sammatillfälle. Vid 1900-talets början vitmålades också dettidigare rödfägade tornet. Under 1940- och 50-talenuppgjordes tidstypiska restaureringsprogram somdock aldrig kom till utförande, bl a föreslogs tillbyggnadav en sakristia mot norr eller som en del av enläktarunderbyggnad. 1950 elektrifierades kyrkan medbelysning, eluppvärmning och elektrisk klockringning.I början på 1950-talet genomfördes en större renoveringav underhållskaraktär med både exteriör och interiörommålning samt omläggning av tegeltaket. Enligtuppgift skulle det enkupiga lertegel, som då byttes motnytt varit ursprungligt, från kyrkans uppförande 1771-72. År 1960 sattes blyinfattat antikglas in i korfönstrensinnerbågar. Under 1970- och 80-talen gjordes en delinteriöra arbeten efter program och ritningar av arkitektCarl-Anders Hernek, Uddevalla. Bl a sattes antikglasin även i långhusets innerbågar, avgränsningen tillsakristieutrymmet bakom koret omändrades och interiörenmålades. År 1970 belades torntaket med kopparplåtistället för skiffer och 1980 lades ett nytt golvin. Sakristiefrågan löstes 1986 genom det hela rumbakom altaret som då tillkom efter ritningar av arkitektJerk Alton, Kumla.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGLERDALS KYRKA är centralt belägen i Lerdalsälvensdalgång, i ett karakteristiskt öppet odlingslandskapmed gårdar i krönlägen längs sluttningarna. Kyrkplatsenär troligen medeltida och belägen nere i dalen,intill den landsväg som leder parallellt med den lillaälven. Vid kyrkan finns ett mindre sockencentrum meden f d skolbyggnad med lärarbostäder. Något sydost omkyrkan finns gården Lerdals stom, ursprungligen kyrkojordoch prästboställe. På den muromgärdade kyrkogårdenfinns ett vitputsat bårhus och en enkel förrådsbyggnad.Kyrkans vitputsade långhus och kor är uppfört av sten1771-72 och det timrade och panelade västtornet1775. Kyrkans yttre har genomgått få förändringar sedanuppförandet och har karaktäristiska drag för sintid, det breda långhuset med tresidigt avslutat kor ochett högt brant sadeltak. Kyrkans yttre form påminnerom grannkyrkan i Råggärd, uppförd på 1740-talet.Långhusets bredd och höjd ger också karaktär åt detrymliga kyrkorummet med dess höga brädvalv i taket.Rummet präglas av klassicismens ideal med en ljusfärgsättning och en altaruppsats med ett träkors, flankeradav två nummertavlor. Placeringen av en sakristiabakom altaret i koret är en företeelse som tidigare varvanlig i många kyrkor men bevarats på få ställen. Prägelåt kyrkorummet ger också den stora västläktaren ochorgeln från 1895 med trappor mot västväggen i kyrkorummetsamt den stora mängden kolonner underläktaren.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans föga förändrade exteriör sedanuppförandet på 1770-talet. kyrkorummets ljusa och rymliga karaktär inyklassicistisk stil. den tidstypiska klassiserande altaruppsatsen medett enkelt träkors och flankerande psalmnummertavlor. den bevarade läktaren med orgel från 1895,trapporna längs västväggen, den stora mängdenkolonner och bevarad bänkinredning underläktaren. placeringen av sakristian bakom altaret71

RÅGGÄRDS KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönRåggärds medeltida socken består av ett småkuperatlandskap med mindre dalbygder mellan skogar ochmossar. Råggärd har dominerats av jord- och skogsbruk,med i allmänhet ganska små gårdar. Någon tätortfinns inte men vid en vägkorsning, nära sockencentratvid kyrkan, finns en mindre samling villor och egnahemlängs den landsväg som utgör huvudstråket genomsocknen. Vägsträckningen är en de bland de äldst kändai Dalsland med bl a traditioner om pilgrimsvandringarmot Nidaros i Norge. Dess sträckning utgör en tydligkulturgräns mellan det nordliga Skogsdal, som harmycket gemensamt med Värmland, och de sydligaredelarna av Dalsland som i öster är mer orienterat motVästergötland och i väster mot Bohuslän. Råggärd haråtminstone sedan 1400-talet hört till Högsäters pastorattillsammans med grannförsamlingarna Järbo, Rännelandaoch Lerdal.Den vitmålade träkyrkan från 1734-36 har troligenhaft en medeltida föregångare av trä. Kring kyrkan ochlandsvägen finns ett traditionellt sockencentrum. Straxnorr om kyrkan finns också ett av Dalslands märkligarefornlämningsområde, tre gravfält med ett 40-talhögar. Kombinationen av fornlämningar, historisk bebyggelseoch den gamla landsvägen ger området statussom riksintresseområde för kulturmiljövården. Intillkyrkan och en grusad plan på dess norra sida finns enf d skolbyggnad (1880-tal) samt en byggnad (ca 1950)som tidigare inrymt lärarbostäder. Skolbyggnadenanvänds som församlingshem och som allmän samlings-och föreningslokal. Cirka en kilometer norr omkyrkan finns den välbevarade f d prästgården Sörsäter,ursprungligen kaplansboställe, senare komministerboställe,inköpt av kyrkan ca 1730 och frånsålt på 1960-talet. Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan medomgivande kyrkogård samt ett bårhus (1968) i vittmexitegel och sadeltak täckt av svarta betongpannor.KyrkoanläggningenKyrkogården har en i princip kvadratisk form kring kyrkansom är orienterad i sydostlig-nordvästlig riktning.Kyrkogården har två tydliga delar, en äldre huvuddel,”gamla kyrkogården”, närmast kyrkan samt en utvidgningmot sydväst, ”nya kyrkogården”, invigd 1987.Uppgifter finns om utvidgningar 1831-32 (mot väster)och 1851 (mot norr och öster). ”Gamla kyrkogården”är homogent utformad utan synliga spår efter deolika utvidgningarna, ett resultat bl a av en kyrkogårdsrenovering1965. Både gamla och nya kyrkogårdenomges av kallmurar och diverse lövträd. Kyrkogårdenshuvudentré är i norr, vänd mot en grusad plan fram-72

för skolbyggnaden. Från en grusad plan i sydost, därbårhuset är beläget, finns entréer till både ”gamla” och”nya” kyrkogården. Vid de två entréerna till gamla kyrkogårdenfinns likadana smidesgrindar, eventuellt från1868 då det finns uppgifter om nya grindar. Grindarnatill nya kyrkogården är utformade på ett liknande sätt.Gångarna på kyrkogården är grusade, liksom markennärmast kyrkan. Nya kyrkogården domineras av ännuöppna gräsytor med enstaka buskar. Gravarna är i allmänhetgräsbevuxna men det finns några få grusaderamar. Uppställda på tornets norra sida står några äldresmidda gravkors.Kyrkan av trä består av ett långhus med tresidigt, avslutatkor i sydost samt torn med vapenhus i nordväst. Påkorets norra sida finns en utbyggd sakristia och på desssödra sida ett mindre vapenhus. Förutom det senare ärkyrkan enligt uppgift uppförd i sin helhet 1734-36.Vapenhuset i söder kan eventuellt vara från 1800-taletssenare del. Kyrkans exteriör karaktäriseras av den i förhållandetill tornet kraftiga långhuskroppen med sitthöga branta tak. Den timrade stommen är klädd medvit locklistpanel och försedd med knutlådor. Snickerierna,port, dörrar, fönster och ljudluckor är ljusblå.Kyrkans sadeltak, förutom tornets spåntäckta huv, ärtäckta av enkupigt lertegel. Över koret är taket valmat.Tornhuven kröns av en liten kopparklädd spira ochen vindflöjel med initialerna I H S och årtalet 1688.På långsidorna och till koret finns stora segmentbågeformadeoch smårutsindelade fönster. Korfönstrenär smalare än de i långhuset. Det finns också små segmentbågeformadefönster i långhusets västra del, underoch till läktaren samt kvadratiska fönster till tornetoch sakristian. Kyrkporten till vapenhuset liksomdörrarna till sakristian och lilla vapenhuset i söder ärklädda med liggande fasspontpanel. Innanför pardörren,med överljusfönster, till tornets vapenhus finns enäldre kyrkport, troligen ursprunglig från kyrkans tillkomst.Porten är klädd med snedställd profilerad paneloch har ett äldre lås samt en järnring på utsidan.Kyrkorummet är enkelt utformat med en sparsmakadinredning förutom den praktfulla altaruppsatsen. Detkorta och breda rummet med plant tak, domineras avgröna kulörer och ger ett dämpat intryck. De okläddatimmerväggarna bidrar till karaktären av en enkel träkyrka.Dörrar till kyrkorummet finns från vapenhuset iväster och från sakristian norr om koret samt det mindrevapenhuset söder om koret. Kyrkorummets trägolvär lackade, och i koret innanför altarringen är golvetförhöjt. Timmerväggarna är stänkmålade i grönt ochbröstningslisten, liksom väggen under denna, är laseradi en mörkare grön kulör. Ungefär mitt i rummet finnsinskjutande timmerpartier förbundna med en avbiladstock. Taket är grönmålat och försett med en enkel taklistav en snedställd planka. Även dörrarna, en parspegeldörrtill vapenhuset i väster och enkelspegeldörrarnai koret, är gröna och ådringsmålade. Av kyrkorummetssegmentbågeformade fönster är innerbågarna i koretförsedda med blyinfattat, färgat antikglas. Altaret är avträ och har marmorerade spegelfält i grönt. Enligt uppgiftär altaret och altarringen från 1845. Altaruppsatsenär tillverkad 1771 i s.k. provinsiell barockstil av skomakareKarl Dahlström och målad av Anders LarssonKrok, Vänersborg. Vid en renovering 1884 togs den nedoch ersattes av ett enkelt träkors men konserveradesoch återinsattes 1949-50. Altaruppsatsen som täckerstörre delen av korets östvägg innehåller ett trettiotalträskulpturer och är rikt bemålad och förgylld. Icentrum finns ett krucifix och en övre tavla föreställerJesu dop. På altaruppsatsens nederdel finns en texttavla”Christus är Eder för ögonen målad såsom han för Ederär korsfäst”. Den lilla altarringen är rund och slutertätt mot altaret. Den öppna barriären har ljust marmoreradebalusterdockor med förgyllningar. Predikstolen(1845) är placerad längst fram på långhuset norra sida.Den är relativt enkelt utformad med en rund korg utanbaldakin. På korgen finns bl a inskjutna rektangulärastående fält kantade av profilerade lister samt förgylldväxtdekor. Kyrkans dopfunt, daterad till 1200-talet, ärplacerad i korets södra del. Den ursprungliga cuppan ärborta och den vida fotplattan av täljsten används somcuppa på en nygjord granitsockel. Ett annat medeltidainventarium i kyrkans ägo är en madonnafigur från1400-talet. En liknade madonna har funnits i grannkyrkanLerdal och det finns även en i Holms kyrka inärheten av Mellerud.Bänkinredningen är indelad i två kvarter, anslutna tilllångväggarna men ej mot västväggen där två bänkarborttagits. De öppna bänkarna med rektangulära gavlarär ursprungligen från 1884 men ombyggda 1949-50.De är enkelt utformade med grönt ådringsmålade sitsar,ryggar och gavlar. Bänkar finns också längs koretsbåda sidor och på läktaren. Den senare nås via en äldretrappa i vapenhuset som har ett öppet samband medtornvåningen ovan vapenhuset. Läktaren i väster bärsupp av fyra grönt ådringsmålade kolonner med skurnakapitäl placerade längs mittgången. Läktarbröstningenär enkelt utformad med grönt ådrade speglar ochprofilerade lister. På läktaren står två enklare orglar avtypen orgelharmonium, tillverkade 1911 respektive1930.ByggnadshistorikOlika uppgifter förekommer kring kyrkans tillkomst.Vissa gör gällande att kyrkan nybyggdes 1743-46 påplatsen för en nedriven föregångare eller att den äldrekyrkan genomgick en kraftig ombyggnad, i princip attbetrakta som ett nybygge. Andra uppgifter talar dockom att en äldre kyrka, troligen belägen i närheten, revsförst 1771. Kyrkans föregångare är alltså inte närmarekänd men antas var en medeltida träkyrka. Kyrkansmedeltida inventarier består av dopfunten och madon-73

nafiguren. Från Råggärd finns också medeltida traditionerom en s.k. offerkyrka.Råggärds kyrka har sedan byggnationen 1743-46 bevaratsin planlösning och yttre form, med undantagav det mindre vapenhuset på korets södra sida, vilketeventuellt är från 1800-talets senare del. Kyrkans timmerväggartycks ha varit oklädda på utsidan till 1830då de kläddes med panel, då rödfärgade. Takbeläggningenhade redan tidigare, år 1819 skiftats från spåntill tegel. Under 1800-talets mitt och senare hälft genomfördesflera tidstypiska åtgärder med syfte att fåett ljusare och enklare kyrkorum med utgångspunktbl a från klassicismens ideal. Liknande renoveringarhar av eftervärlden ofta betecknats som alltför hårdhäntai hanteringen av de äldre kyrkorummen. Under1900-talet har i regel olika återrestaureringar skett. IRåggärd sattes 1845 större och fler fönster in samtidigtsom den nuvarande predikstolen samt eventuelltockså altarringen tillkom. År 1875 vitmålades kyrkansexteriör och 1884 dess interiör, varvid flera väggmålningarövermålades. Samtidigt togs ett nytt korfönsterupp bakom altaret och altaruppsatsen från 1771 ersattesmed ett enkelt träkors. 1884 sattes också nya öppnabänkar in. År 1894 fick kyrkan uppvärmning genomen kamin och 1911 installerades dess första orgelharmonium.Åren 1949-50 genomfördes en s.k. återrestaurering efterhandlingar av arkitekt Tor Engloo, Stockholm. Förkonservatorsarbeten svarade konservator Olle Hellström,Skara. Altaruppsatsen från 1700-talet, som varitdeponerad i Ödeborgs fornsal, konserverades ochåterinsattes samtidigt som korfönstret mot öster sattesigen. Väggmålningarna togs dock ej fram utan väggarnafick troligen vid detta tillfälle sin gröna färg. Kyrkorummetfärgsattes också i övrigt med grön ådringsmålning,bl a bänkar, dörrar och läktare. Övriga åtgärdervar bl a ombyggnad av bänkarna, inläggandet av nyttträgolv samt elektrifiering av kyrkan. Kyrkan har sedanrenoveringen 1949-50 genomgått få förändringar ochåtgärderna har huvudsakligen varit av underhållska-raktär. År 1987 målades fasaderna och dess snickeriersamtidigt som torntaket tjärstryktes. 1990 togs de tvåbakersta bänkraderna bort och 1995 konserverades altartavlanav konservator Anders Darwall.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGDen troligen medeltida kyrkplatsen vid RÅGGÄRDSKYRKA är belägen på det ändmoränstråk som sträckersig genom Dalsland och utgör en kulturgräns mellanlandskapets södra och norra delar. Längs ändmoränenleder vid Råggärd en landsväg, en av landskapets äldrefärdvägar, förbi kyrkan. Denna ingår i ett område avriksintresse för kulturmiljövården konstituerat av ettstort fornlämningsområde med gravfält något norr omkyrkan, den gamla vägen samt sockencentrats historiskabebyggelse med f d skola, lärarbostäder och prästgård.Den enkla vitmålade träkyrkan, med långhus, kor ochlågt västtorn, uppfördes i sin helhet 1743-46 med bevaradplanlösning och yttre form, med undantag avett sekundärt mindre vapenhus mot söder. Tidstypiskaoch karaktäristiska drag är den relativt breda och kortalånghuskroppen med sitt branta och i förhållande tilltornet höga tak. Kyrkorummet är enkelt utformat meden sparsmakad inredning förutom den praktfullaaltaruppsatsen, lokalt tillverkad i provinsiell barockstil1771. Det korta och breda rummet med plant tak dominerasav gröna kulörer och ger ett dämpat intryck.De stänkmålade timmerväggarna bidrar till karaktärenav en enkel träkyrka. Kyrkorummet präglas också avuttrycken från 1949-1950 års återrestaurering, medsyfte att framhäva interiörens ursprungliga karaktär,bl a genom färgsättningen.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan ingår i ett riksintresse för kulturmiljövården. kyrkan är ett välbevarat exempel på en mindreträkyrka i Dalslands skogsbygder med bevaradursprunglig karaktär och disposition såvälexteriört som interiört. de bevarade uttrycken efter 1949-50-årsrenovering. den lokalt tillverkade altaruppsatsen motsvarandeprovinsiell barockstil från 1771. kyrkans plana tak som bidrar till kyrkorummetsursprungliga karaktär. läktaren med bevarad bänkinredning och deovanliga orglarna. kyrkans medeltida inventarier74

RÄNNELANDA KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönRännelanda medeltida socken består av ett brutet kulturlandskapmed uppodlade dalgångar mellan skogsmarker.Ett större område med sammanhängandeöppet odlingslandskap finns i socknens östra del, därkyrkan är belägen. Någon tätort finns inte i Rännelandadär jordbruket varit den dominerande näringen medsmå och medelstora gårdar. En av de få större gårdarnaär Häreholm, en gammal frälsegård intill Häresjön isocknens sydvästra del. Rännelanda har åtminstone sedan1400-talet hört till Högsäters pastorat tillsammansmed grannförsamlingarna Lerdal, Råggärd och Järbo. Iväster gränsar Rännelanda till Sanne socken i Bohuslän.Den vitputsade kyrkan från 1773 har troligen haften medeltida föregångare av trä. Enligt uppgift varden gamla kyrkan belägen ca 50 eller 80 meter västerom den nuvarande. Intill kyrkan finns en falurödklockstapel (1700-tal) kvar från tiden innan dess tornbyggdes på 1940-talet. Cirka 600 meter nordväst omkyrkan finns gården Rännelanda Stom, f d kyrkojordoch prästboställe. 1845 inköptes gården Härslätti socknens nordvästra del, nära Lerdal, för att brukassom gemensam prästgård för Rännelanda och Lerdal.Härslätt avyttrades på 1980-talet. Närmast kyrkanfinns ett mindre sockencentrum med två generationerskolbyggnader. Intill parkeringen vid kyrkogården liggerden f d ”kyrkskolan” från 1880-talet och ett parhundra meter sydväst om kyrkan en s.k. centralskola igult tegel från 1954. Intill finns ett gult envånings trähusfrån samma tid som inrymt lärarbostäder. Skolanlades ner 2004. Den tidigare ”kyrkskolan” inrymmeridag samlingslokaler, både för kyrkliga och profanaändamål. Förbi kyrkan och skolorna leder en mindrelandsväg. Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan medomgivande kyrkogård, klockstapeln, ett bårhus samten förrådsbyggnad (1950-tal). Den senare är belägenvid utsidan av västra kyrkogårdsmuren och de förra påsjälva kyrkogården.KyrkoanläggningenKyrkogården har en i princip rektangulär form i öst-västligriktning kring kyrkan. Väster om kyrkan finns denäldsta delen och den troliga platsen för en medeltidakyrka. Denna kvadratiska del utvidgades 1863 mot österoch nordost så kyrkogården kom att omsluta kyrkanoch klockstapeln. Den yngsta delen av kyrkogårdenär en utvidgning från 1920-talet väster om denäldsta delen. Kyrkogården avgränsas på alla sidor av enkallmur. Vid kyrkogårdens huvudentré mot väster samtmot norr finns svarta smidesgrindar med naturstens-75

stolpar. I murens nordöstra del samt vid entrén motväster finns små stentrappor över muren. Området runtom kyrkan skiljer sig från kyrkogården i övrigt genomatt marken där till stor del är kuperad, bergig och delvishar naturtomtsprägel. Väster om kyrkan finns enterrassering mot kyrkogårdens planare delar. I mittenav terrasseringen, norr om en trappa, finns ett bårhusvars betongkonstruktion har en fasad av natursten ochutgör en del av muren. Bårhuset, som numera är enöverloppsbyggnad, uppfördes 1945 efter ritningar avAxel U Lundgren. Gångarna från grindarna och närmastkyrkan är asfalterade, övriga är grusade eller stenlagda.Grusade gravar finns främst på den äldsta delendär det också finns några gjutjärnskors från 1800-taletsslut. Längs terrasseringen står några smidda gravkorsuppställda. I ett väl synligt höjdläge, strax söder omkyrkan, finns ett stort gravmonument av granit, ritatav samt rest över affärsmannen Gustaf Adolf Samuelsson(1869-1941). Klockstapeln står på kyrkogårdenshögsta punkt, strax nordost om kyrkan. Den är kläddmed oljeröd lockpanel och täckt av en skifferklädd huv.Huven kröns av en vindflöjel i metall med årtalet 1794vilket är det förmodade byggnadsåret. Andra uppgifteranger dock att klockstapeln är samtida med kyrkan,1773.Kyrkan av sten har ett tresidigt avslutat kor i öster ochtorn i väster. Långhuset och koret uppfördes 1773medan västtornet och sakristian på korets södra sidatillkom vid en större renovering 1943-44. Kyrkans fasadertäcks av vit spritputs och sadeltaken är belagdamed småskiffer. Korets tak är avvalmat mot öster. Tornethar en huv med spira, krönt av ett kors med globerav kopparplåt. Huvudingång i väster, dessutom finns enport mitt på södra långsidan och en dörr på sakristiansvästra sida. Båda portarna (1944) är utformade sompardörrar med snedställ profilerad brun panel. Dörrentill sakristian, i oljad ek, är av senare datum. Portenmot väster är segmentbågeformad och den mot söderhar ett halvmåneformat överljus. Ovan södra portenstår årtalen 1773 och 1892, åren då kyrkan putsades.På motsvarande sätt finns årtalet 1944 ovan västporten.På kyrkans långsidor finns stora rundbågiga fönster,smårutsindelade och blåmålade. Tornets bastantaintryck förstärks av att det har tre ljudluckor, brunmålademed jalusiliknande galler på utsidorna, motväster och öster. Mot söder och norr finns enkla ljudöppningarmed enbart jalusiliknade galler. Rännelandaär den enda landsbygdskyrkan i Karlstads stift som harfyra klockor.Kyrkorummet är rymligt och sparsmakat inrett med enljus färgsättning dominerad av gröna kulörer. Koret iöster är upphöjt ett steg och innanför altarringen ytterliggareett steg. Kyrkorummets trägolv är lackadeoch i koret täckt av en röd heltäckningsmatta. Väggarnaär vitputsade med dekormålningar i fönsternischernaoch runt sakristiedörren. Det välvda trätaket är vitmålatmed ett brett utsprång av profilerade brädor, dekormåladei grått och rött. Tvärs över kyrkorummet löpertvå synliga takbjälkar, dekormålade i grått. Dörrarnamot vapenhuset och till södra porten är marmoreradeparspegeldörrar i gröna och beiga kulörer. Sakristiedörrenär en motsvarande enkelspegeldörr. De storarundbågiga fönstren är vitmålade och de två korfönstrenhar blyinfattat antikglas i ytterbågarna. Altaret ärav trä med marmorerade spegelfält i grönt. Den nuvarandealtaruppsatsen (1714) flyttades hit från Högsätersgamla kyrka 1909 och är utformad i relativt enkelprovinsiell barockstil av den kände bildhuggaren NilsFalk. Uppsatsen är målad av Anders Lingh och sonenJakob. I mitten finns ett centralt parti med ett krucifix,Jesus på korset med Maria och Johannes på var sida. Påen övre tavla finns ett segerlamm med fana och altaruppsatsenkröns av en grekisk tempelgavel med änglafigureroch en förgylld sol. I övrigt finns förgyllningar,träfigurer och bladslingor på sidorna. Altarringen ärrund och sluter tätt mot altaret. Den öppna barriärenhar svarvade balusterdockor med gröna marmoreringarsamt förgyllningar.Predikstolen är möjligen från 1700-talet men repareradeller färdigställd på 1850-talet. Den har vissa empiredragmen färgsättningen och de målade evangelistsymbolernapå korgen är troligen från renoveringen1943-44. Färgsättningen domineras av gröna kulörermed mörkare inslag och förgyllningar. Baldakinen ärrund med bl a en förgylld fris. Kyrkans dopfunt har dateratstill 1200-talet och är av täljsten utan ornamentik.Kyrkan har också en samling medeltida träskulpturer;ett norskt processionskors från ca 1300, ett madonnaskåpfrån 1400-talet samt ett diakonskåp (helgonskåp)från 1400-talet. Bänkinredningen från 1943-44, är indeladi fyra kvarter, slutna mot mittgången och öppnamot sidogångarna. Skärmar, gavlar och dörrar är marmoreradei blått och grönt. Ryggarna och sitsarna ärljusbrunt ådringsmålade. Läktaren i väster bärs upp avtjugo utskurna pelare. Bröstningen har spegelfält varavdet mittersta innehåller en änglafigur. Läktaren tillkomsamtidigt med en ny orgel 1895 och båda är färgsatta iljust gröna kulörer med marmoreringar. Orgeln byttes1944 men den ursprungliga klassiserande fasaden medförgyllningar är bevarad.ByggnadshistorikEnligt uppgift fanns en medeltida träkyrka strax västerom den nuvarande kyrkan, på kyrkogårdens äldsta del.Den nuvarande kyrkan uppfördes 1773 efter ritningarav Carl Fredrik Adelcrantz. Från slutet av 1700-talet dåstatlig styrning efterhand gjorde sig mer gällande, blevdet vanligare att uppföra kyrkor i sin helhet. Tankenvar så även i Rännelanda, men de ursprungliga intentionernakom dock inte att genomföras utan resultatetblev en för Dalsland ganska typisk stenkyrka, tornlös76

med tresidigt avslutat kor. Rännelanda skiljde sig dockfrån liknande kyrkor, med medeltida ursprung, genomlånghusets bredd och det relativt rymliga kyrkorummet.På 1840-talet omlades tegeltaket med skiffer. Omkring1850 sattes nytt innertak upp, stengolvet ersattes medett trägolv, nya bänkar sattes in och altaret och predikstolenreparerades. 1854 tillkom den altaruppsats somsenare kom att flyttas till Lerdal då Rännelanda övertogHögsäters gamla altaruppsats 1909. 1854 års altaruppsatsär tillverkad av Andreas Jansson, Rännelanda, enligtuppgift efter förebild av altaruppsatsen i Krokstad, Bohuslän.1895 tillkom läktaren samtidigt med kyrkansförsta riktiga orgel.1943-44 genomgick kyrkan dess hitintills största renoveringefter program av arkitekt Axel Forssén, Göteborg.Kyrkan ”fullbordades” genom att tornet och sakristianuppfördes. Samtidigt revs ett vapenhus av okänd ålderpå västgaveln och sakristieskranket i koret togs bortoch altararrangemanget flyttades närmare östväggen.I koret sattes också blyinfattat antikglas in i de bådafönstren. Ny bänkinredning tillkom och läktartrappani kyrkorummet ersattes med en trappa i tornet. En helinteriör ommålning skedde samt konservatorsarbeten,bl a av altartavlan som varit övermålad med ljust gråblåfärg. Konservator var K Johansson, Skövde. Kyrkan elektrifieradesoch fick ett nytt uppvärmningssystem, förvilket ett pannrum inreddes under sakristian. Exteriörtgjordes också en hel ommålning och yttertaket ladesom. Kyrkan återinvigdes av biskop Runestam andrasöndagen i advent 1944. Åtgärder efter den stora renoveringenhar varit relativt få och av mer begränsat slag.1955 fick kyrkan ett nytt elektriskt uppvärmningssystem.1964 lades skiffertaket om och fasaden målades.Året därefter gjordes en invändig ommålning. Under1980- och 90-talen har restaurerings- och konservatorsarbetengjorts av altaruppsatsen och de medeltidainventarierna.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGDen medeltida kyrkplatsen vid RÄNNELANDAKYRKA är belägen på en höjd i ett öppet böljandeodlingslandskap med gårdar i karakteristiska krönlägen.Närmast kyrkan finns ett mindre sockencentrummed olika generationers skolbyggnader, f d ”kyrkskolan”från 1880-talet och f d ”centralskolan” från 1954med tillhörande lärarbostäder. På kyrkogården finns bla en rödmålad klockstapel (1700-tal) samt ett störregravmonument, över svenskamerikanen Gustaf AdolfSamuelsson (1869-1941). Speciellt för kyrkogården iRännelanda är också stentrapporna i kyrkogårdsmuren,enligt tradition bl a brukade för s.k. självspillingar(självmord).Den vitputsade stenkyrkans exteriör och interiör ärett resultat av en successiv tillkomst och inrymmerflera olika tidsskikt. Långhuset och koret uppfördesomkring 1773 efter ritningar av överintendent CarlFredrik Adelcrantz. De ursprungliga intentionernafullföljdes dock inte utan kyrkan fick en enklare utformningoch förblev tornlös till 1944 då det bastantavästtornet, liksom sakristian söder om koret tillkom isamband med en större renovering efter ritningar avarkitekt Axel Forssén. Vid renoveringen tillkom ocksåbl a bänkinredningen. Karakteristiskt för kyrkan ärdet breda långhuset med tresidigt avslutat kor och ettljust rymligt kyrkorum med ett högt, välvt brädtak.Inredningen är sparsmakad med en ljust sammansattfärgsättning dominerad av gröna kulörer. Av äldre inredningmärks altaruppsatsen, i provinsiell barockstil,tillverkad av bildhuggaren Nils Falk 1714 samt läktarenoch orgeln i klassiserande stil från 1895. Kyrkan ägerockså flera intressanta medeltida inventarierATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkorummets ljusa och rymliga karaktär medsparsmakad inredning. kyrkorummets bevarade och sammanhållandegestaltning från 1943-44 års renovering. kyrkorummets olika tidsskikt, bl a läktaren ochorgelfasaden från 1895. korbänkarna samt dekormålningarna i fönsternischernaoch kring sakristiedörren. altaruppsatsen från 1714 av bildhuggarenNils Falk. kyrkans medeltida inventarier, bl a dopfunten. den bevarade bänkinredningen sedan 1943-44 årsrenovering. den rödmålade klockstapeln, bevarad från tidenföre tornets tillkomst 1944. de speciella stentrapporna i kyrkogårdsmuren77

TORPS KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTorps medeltida socken är belägen i Dalslands sydvästrahörn, gränsande till Bohuslän. Socknen är naturgeografisktdelad, med två olika områden på var sida omden långsmala Ellenösjön i öst – västlig riktning. Norrom sjön finns mer öppen odlingsbygd, och strandängarnadär kontrasterar starkt mot de branta bergen ochskogmarken på sjöns södra sida. I söder finns ocksåstora myrmarker. Socknens huvudbygd, norr om Ellenösjön,utgör Valbodalens sydligaste del. Rikligt medfornlämningar visar på ett långvarigt utnyttjande avdalgången, som är ett av länets större riksintresseområdenför kulturmiljövård. Valbodalen är också centralområdei Valbo härad med Färgelanda pastorat i söderoch Högsäters pastorat i norr. Färgelanda pastoratomfattade vid tiden för reformationen Ödeborg, Torpoch Valbo-Ryrs socknar. Under nästan trehundra årbildade sedan Torp och Valbo-Ryr Torps pastorat för att1961 återgå till Färgelanda. 1967 övergick sedan Valbo-Ryr till Foss pastorat i Göteborgs stift i samband medsocknens övergång till Munkedals kommun i Bohuslän.Torp är en landsbygdssocken som dominerats avjord- och skogsbruk. Ellenö gård vid Ellenösjöns norrastrand är en av kommunens få herrgårdsanläggningar.Gårdens historia är innehållsrik och den ägdes underen period av kung Carl XIV Johan. En knapp kilometerväster om Ellenö har Valboån sitt utlopp i Ellenösjön.Intill ån, omkring 800 m väster om dess utflöde i sjönpå toppen av en kulle är Torps kyrka belägen.Den lilla tornlösa stenkyrkan är uppförd 1750-55 ochhar troligen haft en medeltida föregångare på sammaplats. Kring kyrkan finns ett mindre sockencentrummed prästgård, en nedlagd skola samt en f d lärarbostadnågot hundratal meter västerut. Prästgården, somär tjänstebostad, består av en villa som 1963 ersatte ettäldre bostadshus samt en välbevarad tiondebod från1700-talet. Den nedlagda skolan är en tidtypisk mindres.k. ”centralskola” från 1950-talet i ljusgul puts.Denna ersatte på sin tid bl a ”kyrkskolan”, vars trappafinns bevarad strax nordost om kyrkan. Intill kyrkotomtenfinns åt detta håll också ett par bostadshus bl a enf d kyrkvaktmästarbostad.Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, en klockstapel (eventuellt samtidamed kyrkan), ett bårhus (1951) samt en ekonomibyggnadsom inrymmer personalrum, förråd, garageoch en toalett ursprunglig del från ca 1960-talet, tillbyggd1995.78

KyrkoanläggningenKyrkogården består av två olika delar, båda med relativtsmå ytor. Den äldsta delen har en nästan kvadratiskform som omgärdar kyrkan, huvudsakligen på desssödra sida. I sluttningen nedanför kyrkan finns en avgränsad,också närmast kvadratisk kyrkogårdsdel, somtillkom på 1920-talet. Mellan kyrkogårdsdelarna finnsen grusad parkeringsplats och mindre tillfartsvägar.Här finns också det vitputsade bårhuset med skiffertak,arkitekt Axel Forssén, Göteborg, och intill ”Norra kyrkogården”den faluröda ekonomibyggnaden med tegeltak.Klockstapeln är placerad strax utanför ”Gamlakyrkogårdens” norra mur. Den är uppförd av kraftigaekstockar, klädd med faluröd lockpanel och har enplåtklädd huv, krönt av en liten spira med plåtvimpel.Klockstapelns ålder är okänd men den kan eventuelltvara samtida med kyrkan. ”Gamla kyrkogården” inramasav en kallmur och huvudentrén har två enkla smidesgrindarfästade direkt i murstenarna. En liknandeenkelgrind finns mot norr till klockstapeln. ”Norrakyrkogården” inramas av en häck och vid dess entrémot söder finns ett par smidesgrindar med grindstolparav natursten. Gångarna på båda kyrkogårdsdelarnaoch gången närmast kring kyrkan är grusade. På gamlakyrkogården finns några få grusade gravar. Vid koretssödra sida finns en minnessten rest 1944, bl a över kyrkoherdeUddo Ullman som ledde Torps kyrkobygge.Nära koret finns också Johanna Brunssons grav (1846-1920). Hon var konstvävare och vävlärare med stor betydelseför den svenska vävtraditionens bevarande ochhöga kvalitet.Kyrkan är en liten tornlös stenkyrka orienterad i östvästligriktning med ett tresidigt avslutat kor i öster.Långhuset med kor uppfördes 1750-55. Vapenhusetav trä på västra gaveln är från 1935 och sakristian påkorets norra sida från 1988. Ingångar finns till vapenhuset,från söder, mitt på södra långsidan samt på sakristiansvästra sida. Långhusets och korets murar täcksav en ljus spritputs i en rosa ton med naturstensockelnputsad ner till marken. Sakristians fasad har grovt rivenslätputs i samma kulör. Vapenhuset är klätt medvit profilerad locklistpanel, liksom det intilliggandegavelröstet på långhusets västsida. Fönster, takfot ochvindskivor är gråmålade. Långhusets sadeltak är valmatöver koret och täcks av enkupiga betongpannor,liksom vapenhusets sadeltak. Sakristians sadeltak täcksav enkupigt lertegel. På långhusets västra gavelnockfinns ett järnkors med förgyllda klot och på södra ochnorra långsidorna tre dubbla ankarjärn under takstolarna.Portarna till vapenhuset och på södra långsidanär utformade som pardörrar, södra långhusporten medrundbågig avslutning. Samtliga port- och dörrblad harsnedställd profilerad panel av lackad ek och portarna(båda 1935) har dekorativt utformade smidesbeslag.Till kyrkorummet finns mot norr och söder storarundbågiga fönster. Korfönstret mot söder har glasmålningar.Mot väster finns kvadratiska fönster i vapenhusetoch till läktaren.Kyrkorummet är relativt brett i förhållande till sin längdmed ett förhöjt kor, som är förhöjt ytterligare ett steginnanför altarringen. Inredningen i kyrkorummetpräglas av en sammansatt helhet med olika tidsskikt.Trägolvet är slipat och lackat och väggarna är putsadei en vitgul ton. Det välvda trätaket är gråmålat. Mellanlångväggarna löper två dragbjälkar i underkant av denenkelt profilerade och dekormålade taklisten. Parspegeldörrarnamot söder och till vapenhuset, liksom enkelspegeldörrentill sakristian är täckmålade i beigeaktigakulörer. De smårutsindelade fönstren (1953) harsamma färgsättning och har blyinfattat bränt och tonatantikglas i ytterbågarna. Det målade korfönstret motsöder är från samma tid och målningarna är utförda avkonstnär Gunnar Erik Ström, Göteborg. Huvudmotivetär Maria med barnet samt de tre vise männen.Altaret, av trä, är placerat mot östra korväggen. Altaruppsatsen,från 1745, är troligen utförd av sammakonstnär som gjort altartavlan till grannkyrkan iValbo-Ryr. Den är relativt enkelt utformad och bestårav en övre och en nedre tavla med utsnidade ramarbl a i form av växtmotiv. Den nedre och större tavlanhar motivet ”Nattvardens instiftan” och den övreinnehåller ett målat krucifix. Altaruppsatsen kröns aven Kristusfigur. Altarringen, från 1935, är tidstypisktutformad med en sluten barriär. Den har långa rektanguläraspegelfält och är ådringsmålad i bruna kulörer.Predikstolen är ursprungligen från 1700-talet mensenare delvis omgestaltad. På korgen finns utskurnaevangelistsymboler från 1950-talet av konstnär ErlingValldeby. Predikstolen är färgsatt i röda och bruna kulörer,bl a ådringsmålade fält kring evangelisterna, påtrappbarriären och på dörren till trappan. Den åttkantigabaldakinen är försedd med profilerade lister, medaljongeroch festonger. Kyrkans dopfunt är av huggengranit och enligt en inskription på dopfatet skänkt tillkyrkan 1926.Bänkinredningen är indelad i tre vägganslutna kvarterdelade av mittgång och tvärgången till södra ingången.De öppna och rött ådringsmålade bänkarna tillkomenligt uppgift efter ritningar av arkitekt Bror Almquist1913. På gavlarna finns ett återkommande jugendinspireratinskuret mönster. Läktaren i väster är indeladi två etager med en högre bakre del. Den bärs upp avgrågrönt marmorerade kolonner som är försedda medenkla kapitäl. Bröstningen med dekormålade speglarhar ett svagt framskjutande mittparti. På detta finnsskurna träreliefer från 1950-talet; det allseende ögati mitten flankerat av två basunerande änglar. Läktarorgelnfrån 2006 har en klassicerande utformning.79

ByggnadshistorikKyrkan har troligen haft en medeltida föregångare, avokänd utformning. Rester av vad som förmodas vara engrund, funna vid grävningar, antyder att denna kyrkakan ha varit belägen norr om den nuvarande kyrkan,närmare klockstapeln vid norra kyrkogårdsmuren.Den nuvarande kyrkan uppfördes 1750-55 av församlingsbornasjälva under ledning av kyrkoherde UddoUllman, som hedrats med en minnessten intill koret.Eventuellt överflyttades en del inventarier från dengamla kyrkan, altaruppsatsen är från 1745 och predikstolenfrån 1700-talet. Kyrkan saknade från börjansakristia och vapenhus. Sannolikt är ingången tillkyrkorummet från väster liksom den på södra långsidanursprunglig. I vapenhuset, på det som tidigare varen del av västgavelns yttervägg, finns årtalet 1750 avsvartmålade järnbeslag. Innan sakristian byggdes fannsockså en dörr till koret på norra snedväggen. Under1800-talet tillkom troligen ett enkelt vapenhus av träpå västgaveln.Både 1913 och 1926 uppgjordes restaureringsförslagav arkitekterna Bror Almquist, Stockholm (1913), respektiveSten Branzell, Göteborg (1926). Flera av åtgärdernatycks dock inte ha genomförts med undantag avmålningsarbeten och nya bänkar, med de karaktäristiskaskärningarna på gavlarna (efter Bror Almquistsförslag). Båda restaureringsförslagen innefattade ocksånybyggnation av en sakristia norr om koret. En sakristiaverkar dock inte ha byggts förrän 1935, i sambandmed den större renovering som då genomfördes efterritningar av länsarkitekt Allan Berglund, Skövde. 1935byggdes också det nuvarande vapenhuset som ersättningför det tidigare på samma plats. Samma år tillkomockså altaret och den tidstypiska altarringen med helbarriär samt ekportarna till södra långhusentrén ochvapenhuset med sina konstsmidda beslag. Interiörengenomgick en hel ommålning och predikstolen ochaltartavlan konserverades. Vidare drogs elvärme ochelbelysning in mm. En donation på 1950-talet bidrogtill kyrkorummets konstnärliga utsmyckning. 1953 insattesdet målade korfönstret och antikglas i fönstren,under samma årtionde tillkom också trärelieferna påpredikstolskorgen och på läktarbröstningen.Sedan dess har främst underhållsarbeten skett. Interiörenrenoverades 1977 då innertaket isolerades, bänkarnamålades och altartavlan konserverades. 1984 genomfördesen fasadrenovering då väggarna omputsadesoch snickerier renoverades. 1998 ersattes sakristianmed en helt ny på samma plats. Dess yta dubblades föratt inrymma bl a ett arbetsrum, toaletter samt utrymmenför textilförvaring och städ. Sakristians exteriöröverensstämmer med kyrkan; vitputsad med sadeltaktäckt av tegel. 2006 ersattes en modernistisk orgel från1945 av en ny i mer klassicerande stil utförd av orgelbyggareSven-Anders Torstensson, Lidköping.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGTORPS KYRKA har ett karakteristiskt höjdläge i detböljande odlingslandskapet invid Valboån, i närhetenav dess utflöde i Ellenösjön. Området utgör den sydligastedelen av Valbodalen, ett stort riksintresseområdeför kulturmiljövården. Kyrkan ingår i ett mindre sockencentrummed prästgård, skolbyggnad, en f d lärarbostadoch en f d kyrkvaktmästarbostad. Torps kyrkaavspeglar Dalslands små vitputsade medeltida stenkyrkormed tillbyggda tresidiga kor från 1600- och1700-talen och fristående klockstaplar. Kyrkan härrördock inte från medeltiden utan nyuppfördes 1750-55.Formspråket motsvarar dock dessa kyrkors och kyrkplatsenär troligen medeltida. Kyrkan har genomgåttflera förändringar, men i väsentliga delar bevarat sinursprungliga exteriöra utformning som en liten enkelstenkyrka. Kyrkorummet präglas av olika tidsskikt däraltaruppsats och predikstol från 1700-talet, bänkinredningenfrån 1916 samt det målade korfönstret ochträrelieferna på predikstolen och läktarbröstningenfrån 1950-talet utgör karakteristiska inslag. Från en renovering1935 härrör bl a vapenhuset och södra långsidansekport med beslag av konstsmide.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan ligger inom ett riksintresseområde förkulturmiljövården, Valbodalens dalgång. kyrkan utgör en del av ett traditionellsockencentrum med prästgård och skolbyggnad. kyrkans bevarade ursprungliga karaktär som enliten enkel stenkyrka. den bevarade 1700-talsinredningen, altaruppsatsoch predikstol. den bevarade bänkinredningen från 1916. den tidstypiskt utformade altarringen från 1935med sluten barriär. 1950-talets konstnärliga utsmyckningar, detmålade korfönstret och trärelieferna påpredikstolen och läktarbröstningen80

ÖDEBORGS KYRKA Färgelanda kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÖdeborgs medeltida socken består i väster av öppendalbygd och i öster av bruten skogsbygd med glesstrandbebyggelse kring flera sjöar. Socknens huvudbygd,i väster, där kyrka är belägen, utgör en del av Valbodalen,sydvästra Dalslands centralbygd. Rikligt medfornlämningar visar på ett långvarigt utnyttjande avdalgången, som är ett av länets större riksintresseområdenför kulturmiljövården. Färgelanda pastorat omfattadevid tiden för reformationen Ödeborg, Torp ochValbo-Ryrs socknar. Under nästan trehundra år bildadesedan Torp och Valbo-Ryr Torps pastorat för att 1961återgå till Färgelanda. 1967 övergick sedan Valbo-Ryrtill Foss pastorat i Göteborgs stift i samband med socknensövergång till Munkedals kommun i Bohuslän.Förutom jord- och skogsbruk finns i Ödeborgs sockenen lång industriell tradition. Rådanefors järnbruk drevs1730-1895, och den gamla bruksherrgården finns bevarad.I närheten finns också ett nedlagt kvartsbrott från1900-talet. Förutom den mindre samhällsbildningen iRådanefors är socknens enda egentliga tätort Ödeborgsbrukssamhälle. Bruket anlades 1898 vid Bratteforseni Valboån och samma år inrättades Ödeborgs stationvid Lelångenbanan. Järnvägen är nedlagd men industrinlever vidare. I Ödeborg finns också Fornsalen, ettvälbevarat nationalromantiskt hembygdsmuseum från1913 av särskilt museihistoriskt intresse.Området kring Ödeborgs kyrka utgör ett av det storariksintresseområdets del- eller kärnområden därkopplingen mellan järnålder och medeltid är särskilttydlig. Kyrkan av sten har medeltida delar, eventuelltfrån tiden kring 1200. Kyrkplatsen är belägen på enmoränås längs kanten av det öppna odlingslandskapeti Valboåns dalgång. Någon kilometer österut tar socknensmer skogrika delar vid. Längs åsen leder en äldresträckning av länsväg 172.Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, ett bårhus (1926) samt en falurödekonomibyggnad (1990) med personalrum, förråd,garage och toalett. Mittemot kyrkan ligger en f d skolbyggnad(1877) som även inrymt lärarbostäder. Idagfinns här församlingshem och en privatbostad. Dessutomfinns ett uthus, tidigare tvättstuga till lärarbostäderna.KyrkoanläggningenKyrkogården har en närmast kvadratisk form som omgärdarkyrkan, huvudsakligen på dess norra sida. Denäldsta delen närmast kyrkan, har däremot sin största81

utbredning söder om kyrkan. Kyrkogården har utvidgatstvå gånger, 1926 norr om kyrkan och 1972 motöster och nordost. Kyrkogården avgränsas naturligt iväster mot den gamla landsvägssträckningen och motnorr av vägen österut mot Rådanefors. Mot söder finnsen gammal markväg och i öster en grusad p-plats i anslutningtill den yngsta kyrkogårdsdelen. Från kyrkansluttar marken, och mot utvidgningarna i norr och österfinns uppbyggda slänter. Kyrkogården inramas delvisav en kallmur som huvudsakligen sträcker sig längsden äldsta kyrkogårdsdelen och vidare längs landsvägeni väster. Vid huvudentrén, mot väster, finns enklasmidesgrindar fästade i muren. Liknande grindar finnsmot öster, väster samt på tre platser mot söder. Gångarnapå kyrkogården är grusade och bland gravårdarnamärks bl a ett par järnkors tillverkade vid Rådaneforsbruk. Bårhuset vid kyrkogårdens norra sida (1926) ärritat av arkitekt Sten Branzell, Göteborg. Byggandenhar kvadratisk planform, vitputsade väggar och tälttaktäckt av skiffer.Kyrkan av sten, är orienterad i öst- västlig riktning medtresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och tillbyggdsakristia på korets södra sida. Kyrkans medeltida murarär förlänga åt öster, troligen i slutet av 1600-talet. Korethar en osymmetrisk form, en företeelse som ansespåminna om hur Jesus huvud föll åt sidan när han gavupp andan. Tornet (1769) ger ett ålderdomligt intryckgenom sin bastanta form och i förhållande till långhusetrelativt låga höjd. I dess nedervåning finns ett vapenhusmed ingång mot söder.Kyrkans fasad täcks av vit spritputs som följer murarnasdelvis buktande form. Snickerierna är brunmåladeoch de valmade sadeltaken på långhus och sakristia ärskiffertäckta. Tornet täcks av en flack kornischformadhuv krönt av en förgylld glob (1926) och ett kors, tidigareuppsatt 1869 och gjutet på Rådanefors järnbruk.På norrfasadens östra sida finns årtalet 1699 i svartmålatjärn och på tornet finns ett antal svartmåladeankarjärn. Ovan sakristiedörren finns en minnestavlaav natursten med kyrkans byggnadsår. Vapenhusporten(1926) utgörs av en segmentbågeformad pardörr medsnedställd profilerad panel. Dörren till sakristian är ensegmentbågeformad dubbeldörr med tunn lockpaneloch dekorativt utformade svarta smidesbeslag. Till dörrenleder en hög granittrappa med smidda räcken. Motsöder finns en dörr till ett källarutrymme. På kyrkanslångsidor finns stora segmentbågiga fönster indeladei smårutor och med färgat antikglas i ytterbågarna. Itornet finns kvadratiska fönster och på sakristians södrasida ett runt fönster, även dessa har färgat antikglas.Kyrkorummet är litet och sparsmakat inrett. Kyrkans trägolvär lackat i långhuset och gråmålat i koret. Detvälvda trätaket är gråmålat med en takfot i olika grånyanser med profilerade lister och gesims som tandsnittsfris.Porten till vapenhuset är en tidigare ytterportfrån 1756, då denna ingång togs upp och den medeltidasydportalen igensattes. Det kraftiga segmentbågeformadeportbladet har gråmålade släta brädor motkyrkorummet och profilerad snedställd panel mot vapenhuset.Innanför porten ligger en stor stenhäll. Dörrentill sakristian är en enkel slät trädörr, laserad i gråbrunton. Fönstren är gråmålade på insidan.Altaret av trä är grågrönt färgsatt med spegelfält måladei svampteknik. Altaruppsatsen är från 1700-taleti tidstypisk provinsiell barockstil. Konstnären är okändmen stilen påminner om den kände bildhuggaren IsacSchullström. I centrum finns en tavla med träfigurer,Jesus på korset med Maria och Johannes. Tavlan flankerasav spiralvridna kolonner med Moses och Aron påvar sida. Överst finns en tavla med bl a en slingrandeorm kring ett kors och två änglar med basuner. Predellanlängs ned har en tavla med text. Altarringen, troligenfrån 1926, har en rak front med svängda, konkava,sidor. Barriären är färgsatt i grönt och är sluten medmarmorerade spegelfält i trapetsform med förgylldalister. Predikstolen från 1700-talet är relativt enkeltutformad och saknar baldakin. På den femsidiga korgenfinns målade evangelistporträtt. Korgen är brunoch svart med förgyllda detaljer. Kyrkans dopfunt är avtäljsten och daterad till 1200-talet. Stilen är romanskmed en rik ornamentering i den relief som omgercuppan.Bänkinredningen är indelad i två vägganslutna kvarter.De slutna bänkarna är utformade 1926 då de ny- ellerombyggdes, eventuellt behölls de gamla gavlarna. Bänkarnasdörrar är ljust grönt ådrade med marmoreradespegelfält på dörrarna och svampmålade fält på gavlarna.Ryggarna och sitsarna är rödbrunt ådringsmålade.På läktaren finns öppna rödbrunt ådringsmåladebänkar på båda sidor om orgeln. Läktaren bärs upp avnio grönmålade enkla kolonner vilka bär tre synligabjälkar, avslutade som konsoler mot öster. Läktarenbyggdes delvis om 1926 då bröstningen med svampmåladespeglar tillkom. Läktarens mittparti är en delav den orgel, med modernistisk fasad, som installerades1978. 1927 års orgel, med klassiserande fasad, är placeradi tornet som på detta våningsplan är förbundetmed läktaren genom en stor valvöppning.ByggnadshistorikÖdeborgs kyrka antas vara byggd på 1200-talet ochhar ansetts som en av Dalslands äldsta kyrkor. JohanHammarin, prost i Färgelanda, skrev på 1830-talet ”Enurgammal offerkyrka av gråsten, troligen lika gammalsom Christendomen på dal”. Hammarin spekuleradeockså om att Ödeborgs kyrka skulle vara äldre än moderkyrkani Färgelanda. Detta motiverades bl a med attflera hemman därifrån fram till 1700-talets mitt hadesina gravplatser i Ödeborgs kyrkas mittgång. Intressant82

är också uppgifterna om Ödeborg som offerkyrka ochseden att be förböner för sjuka i andra församlingar.Detta skall ha förekommit fram på 1850-talet.Från kyrkans ursprung återstår betydande delar avlånghusets västra del. Troligen hade hon från börjanett rakslutet kor samt ingång på sydsidans västra del.Utbyggnaden åt öster med tresidigt kor skedde troligen1699. Andra mer osäkra uppgifter anger året 1753.1756 sattes sydportalen igen och ersattes av en ingångpå västra gaveln, den nuvarande porten mellan vapenhusetoch kyrkorummet. Innan sakristian byggdes,1926, fanns också en ingång av okänd ålder på koretssydsida. 1756 upptogs också nya och större fönster pånorr- och sydsidorna. Tornet tillkom 1769. Kyrkansklockstapel var enligt uppgift placerad på kyrkogårdenssydvästra del och blåste ner någon gång före 1756.Seden med begravningsplatser inne i kyrkan tycks haupphört i Ödeborg på 1750-talet. I samband med omläggningav golvet från trä till sten 1754 nämns borttagandetav flera gravar. Mittgångens stengolv ändradesåter till trä på 1890-talet. Från 1800-talet finns uppgifterom att predikstolen vitmålades.Från 1880-talet till 1920-talet diskuterades en nybyggnationav en kyrka. Från 1902 finns ett arkitektförslagmen planerna lades ned enligt uppgift på grundav begränsad ekonomi. År 1926 genomfördes iställeten omfattande renovering samt tillbyggnad av sakristiaefter ritningar av arkitekt Sten Branzell, Göteborg. Undersakristian inreddes en värmekällare för varmluftscirkulationi kyrkan. Altaret och altaruppsatsen flyttadesbakåt mot östra väggen där det tidigare funnits enliten sakristia och den nuvarande altarringen tillkom.Predikstolen flyttades till kyrkorummets södra sidanära dörren till den nya sakristian. Predikstolen och altaruppsatsenkonserverades och ”återrestaurerades” avkonservator Sven Gustavsson, Göteborg. Ett plant trätakersattes med det nuvarande välvda. Bänkinredningenfick sin nuvarande utformning och förbindelsen tillläktaren flyttades från kyrkorummet till vapenhuset.Läktaren öppnades mot tornet med ett valv för att geplats åt fler läktarplatser och en ny orgel. Kyrkan ficknya trägolv och kopplade fönster.Åtgärderna har därefter varit av mer begränsad karaktär.Vid en renovering 1953, ledd av arkitekt AxelForssén, genomfördes en hel interiör ommålning. Defärgade antikglasen sattes in i fönstrens ytterbågar ochpredikstolen och altaruppsatsen konserverades. Altaruppsatsenkonserverades åter 1974 och 2004, predikstolen2002. De senare arbetena har K-konservator,Göteborg svarat för. Fasaden omputsades på 1950-taletsamt ommåldes 1989. 1964 omlades skiffertaket. 1978installerades en ny läktarorgel, delvis inbyggd i läktarensmittparti och placerad framför 1927 års orgel.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGÖDEBORGS KYRKA med bevarade medeltida delar,är belägen på en moränås i kanten av Valbodalen,ett odlingslandskap med lång bebyggelsekontinuitetoch till stora delar riksintresseområde för kulturmiljövården.Området kring kyrkan utgör ett av riksintresseområdetskärn- eller delområden, bl a innehållandeett flertal gravfält från järnåldern. Närmast intillkyrkan finns bl a en äldre landsvägssträckning och ett fd skolhus med lärarbostäder, numera församlingshem.Kyrkan anses vara uppförd på 1200-talet och har enliknande byggnadshistoria som flera andra dalsländskamedeltida stenkyrkor, bl a tillbyggnaden av ett tresidigtkor på 1600- och 1700-talet. Speciellt för Ödeborg ärdet karaktäristiska tornet (1769) med dess bastantaform. Kyrkorummet är sparsmakat inrett och har enuttalad långsmal form, bl a accentuerad av det välvdaträtaket. Rummet präglas till stor del av en sammanhållandehelhetsgestaltning från en stor renovering 1926då bl a bänkinredningen förnyades. För renoveringenansvarade arkitekt, Sten Branzell, som också ritade densamtidigt tillbyggda sakristian samt bårhuset på kyrkogården.Äldre inredning utgörs främst av predikstolenoch altaruppsatsen från 1700-talet, den senare i provinsiellbarockstil.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. området kring kyrkan utgör ett av riksintresseområdetValbodalens särskilt utpekade kärnområden. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. den bevarade 1700-talsinredningen, predikstolenoch altaruppsatsen i enkel provinsiell barockstil. kyrkorummets sparsmakade och bevaradehelhetsgestaltning från 1926 års renovering, därbl a den vägganslutna bänkinredningen utgör ettbetydelsefullt inslag83

BOLSTADS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönBolstad är en medeltida socken som under mycket långtid varit moderförsamling för Erikstad och Grinstad,fram till 1961 också för Gestad (numera Brålanda pastorat).Före 1916 var Bolstad också ett s.k. regalt pastorat.Från 2006 ingår Bolstad, Erikstad och Grinstadi Holms pastorat. Bolstad är centralt beläget på Dalboslättenoch utgörs huvudsakligen av fullåkersbygdsamt kuperad skogsmark längs Vänerkusten. Bebyggelsendomineras av ensamliggande gårdar och tätortsaknas. Den största egendomen är det tidigare säterietQvantenburg, beläget nära Dalbergsåns utlopp i Vänern.I närheten på en udde i Vänern, finns också ruinernaefter den medeltida borgen Dalaborg som under senaredelen av 1300-talet och i början av 1400-talet var centrumi Dalaborgs län. Qvantenburg, liksom platsen förDalaborg hörde före 1819 till Grinstads socken. Stenkyrkanmed korsformad plan, är i vissa delar stiftetsäldsta, genom dendrokronologi daterad till ca 1150.Mitt i det öppna slättlandskapet ligger kyrkan och ettmindre sockencentrum. Nära kyrkan ligger prästgården,en av Dalslands bäst bevarade, med sin stora parkliknandeträdgård. Prästgården tillhör numera föreningenBolstads prästgårds vänner, vars främsta syfte äratt bevara dess miljö. Norr om kyrkan och prästgårdenpasserar en landsväg och på andra sidan ligger det tidigarearrendatorsbostället. Längre västerut finns dentidigare folkskolan, numera församlingshem. Söder omkyrkplatsen finns ett f d ålderdomshem, Renströmskastiftelsen, en relativt stor byggnad, uppförd 1933 efteren donation till församlingen. Till kyrkoanläggningenhör kyrkan med omgivande kyrkogård, ett bårhus samten ekonomibyggnad vid den asfalterade parkeringsplatsenvid norra kyrkogårdsmuren. Bårhuset, belägetalldeles söder om kyrkogården, är uppfört 1978, vitputsatoch har ett skiffertäckt sadeltak. Ekonomibyggnadeninrymmer toalett och förråd, har fasader av brunlocklistpanel och ett sadeltak täckt av korrugerad plåt.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form i öst-västlig riktningoch utbreder sig främst på kyrkans västra sida.Den äldsta delen utgör en kvadrat, huvudsakligen belägenpå kyrkans södra och västra sida. Kyrkogårdenhar sedan utvidgats i två etapper västerut, 1878 och1963. Den äldsta delen omgärdas av en kallmur. I sambandmed utvidgningen 1878 revs en mur bort frånden äldre delens västra gräns. På 1750-talet lades kyrkobalkarav sten och välvda portar murades. På äldstadelen finns idag ingångar från 1844 mot norr, söderoch öster. Stolparna är skiffertäckta med tälttaksliknadeöverbyggnader av stora skifferplattor. Grindarna84

är dekorativt utformade av svart smidesjärn. I norrakyrkogårdsmuren finns en liknande ingång från 1963.Kyrkogårdens gångar är grusade med undantag av gångarnamed naturstensplattor fram till kyrkans entréeri norra och södra korsarmen. På kyrkogårdens äldstadelar finns flera grusade gravar samt ett flertal äldregravvårdar bl a ligghällar och kalkstenskors från 1600-och 1700-talen samt smidda gravkors från 1700- och1800-talen. Invid kyrkans murar, mellan koret ochnorra korsarmen finns ett gravkvarter för präster frånsläkten Wigelius och Lizell.Kyrkan har korsplan med kor och sakristia i öster samttorn i väster. Den medeltida kyrkan förlängdes 1669-75 mot öster då det tresidigt avslutade koret tillkom.Korets planform uppvisar en svag lutning, vilket ansesvara en påminnelse om hur Jesus huvud föll åt sidannär han gav upp andan. 1756-61 tillbyggdes korsarmarna,troligen också sakristian. Tornet är ursprungligtoch det enda kvarvarande medeltida i stiftet. Kyrkansgråstensmurar täcks av vit spritputs med släta omfattningarkring fönster och portar. Kring koret finnssvartmålade ankarjärn som bl a bildar årtalet 1695.På södra korsarmens fasad finns minnestavlor övertre präster i Bolstad och deras hustrur. Kyrkans tak ärskiffertäckta, långhuset och korsarmarnas tak är valmademedan sakristian har sadeltak. Den höga spetsigatornspiran täcks av ett mörkare skiffer och krönsav en tupp av kopparplåt. Längs taken finns utsprångav bruna brädor och där tornet möter långhuset sittersmå bruna gavelpartier. De stora rundbågiga fönstrenär indelade i smårutor och är brunmålade, liksom portarna.I korsarmarnas gavlar sitter segmentbågeformadepardörrar, klädda med snedställd panel och med tvåsmå snedställda fönster. Till vapenhuset i tornet finnsen liknande rundbågig söderport, dock som enkeldörr.Ljudöppningarna längst upp i tornet, är rektanguläramot öster och norr och rundbågig mot väster. Mot söderär ljudöppningen dubbelvälvd, ursprungligen deladav mittkolonetter. Längre ner på tornet finns småromanska fönsteröppningar.Kyrkorummet är ljust och rymligt med förhöjt kor i öster.Färgsättningen domineras av blå och grå kulörer.Kyrkans väggar är vitputsade och golvet består av kalkstensplattor.Bänkkvarteren har förhöjda gråmåladeträgolv. Taket, ett gråmålat trätunnvalv är dekoreratmed fyra ”pryderliga rosor” från 1820 av Anders Olsson,Vänersborg. I mitten av taket finns en senare (eventuellt1934) större målning av en cirkel med spetsigaflikar. Den profilerade taklisten är gråblå med en rödbård. Korsarmarna har pardörrar med marmoreradespegelfält i grå kulörer, dörren till vapenhuset är avliknande slag fast mindre. Enkelspegeldörren till koretär gråmålad. Fönstrens bågar är grönmålade. Altaretfrån 1670-talet är av sten och täcks av en kalkstenskiva.Altarprydnaden är en uppsats i två avdelningar medtavlor målade av Erik Grijs 1675, ommålade 1894 avWilhelm Dahlbom och konserverade 1934. Den nedreföreställer nattvardens instiftan på skärtorsdagskvällenoch den övre Kristi uppståndelse på påskdagen.Tavlorna flankeras av bilder på de fyra evangelisternaoch deras symboler. Överst finns en klocka, insatt på1800-talet, som kröns av en Kristusfigur. Altarringenär femsidig med genombruten barriär av fyrpassornamentikmellan marmorerade små pilastrar. Predikstolen,troligen kyrkans tredje, är byggd 1775 av bildhuggarenErik Grund, Karlstad. Den första predikstolen,från 1487, var Skara stifts äldsta. Den ersattes 1596 aven ny som alltså 1775 ersattes av den nuvarande. 1934försågs den med baldakin, symboler samt texttavla övertrappan. Vid södra korväggen finns ett dopaltare från1938 av kalksten. Dopfunten har fot av sandsten, troligenfrån 1100-talets slut, och senare cuppa av täljsten.Till Bolstads kyrkas äldsta tid hör också två liljestenarsom förvaras under läktaren. I koret finns också äldregravvårdar i form av gravhällar över avlidna präster.Bänkinredningen är indelad i sex kvarter, två i varjekorsarm. I västra korsarmen är bänkarna vägganslutna.Bänkarna från 1934 är öppna med marmoreradespeglar på gavlarna och skärmarna. Färgsättningen ärlikt kyrkan i övrigt: grå och blå kulörer med röda bårder.På bänkarna finns också förgyllda bårder. Läktareni väster bärs upp av marmorerade kolonner. Läktarbröstningensamt orgeln har en liknande färgsättningsom bänkarna. Orgelns nyklassicistiska fasad är från1855 men själva orgeln är ombyggd 1958-59.ByggnadshistorikKyrkans äldsta delar, tornet och västra delen av långhuset,har genom en dendrokronologisk undersökning1996 dateras till ca 1150. Genom en byggnadsarkeologiskundersökning 1934 kunde kyrkans ursprungligaplan kartläggas med rakslutet kor med östväggen framfördet nuvarande altaret. Kyrkans räkenskapsbok angerockså ett vapenhus på tornets sydsida under 1500-talet.1669-75 förlängdes kyrkan åt öster med ett tresidigtavslutat kor. Under 1700-talet fick kyrkan i stortsin nuvarande exteriöra utformning. 1756-61 tillkomnorra och södra korsarmarna, troligen också sakristiansamtidigt som vapenhuset revs och södra tornportenigensattes. 1752 uppfördes den nuvarande tornspiranefter en brand. Från 1752 finns uppgifter om innertaketstunnvalv, vilket 1820 dekormålades av Anders Olsson,Vänersborg. Av hans målningar återstår idag fyrarosor. Yttertakets spånor ersattes av skiffer 1832. Tornspiranförblev dock spånklädd till 1940-talet.1849 förstorades fönsteröppningarna och nya fönstertogs upp på korsarmarnas gavlar. 1877 skall taket haövermålats.1894 genomgick kyrkan en renovering. Från detta årfinns ritningar av Adrian Crispin Peterson med nygo-85

tiska stildrag, bl a rosettfönster ovan portarna på södraoch norra korsarmen. Det är tveksamt om dessa verkligenutfördes. Troligen förstorades dock fönsteröppningarnatill kyrkorummet för att sedan förminskas1933-34 då de nuvarande fönstren och portarna sattesin. Arbetena 1933-34 var en tidstypisk ”återrestaurering”efter handlingar av arkitekt Yngve Kernell,Göteborg. Även södra tornporten till vapenhuset återupptogsefter att ha använts som vedförråd. Trappan tillläktaren flyttades från kyrkorummet till vapenhuset. Ikyrkorummet ersattes bänkinredningen från 1894 medden nuvarande och 1894 års nygotiska altarring byttesmot en sluten halvcirkelformad. 1987 återinsattes altarringenfrån 1894 och en träskiva på altaret ersattesav den nuvarande kalkstensskivan. Konservering ochrekonstruering av den 1894 övermålade altartavlanskedde liksom framtagandet av takmålningar och nyfärgsättning av kyrkorummet. Samtidigt tillkom predikstolensbaldakin, dess symboler och texttavlan vidtrappan. Elektrisk belysning och ett nytt värmesystemmed pannrum i en källare under koret installerades.1988 genomfördes en interiör renovering då störredelen av kyrkorummet ommålades av Lars Dahlin,Bolstad, My Leffler och Anna Lena Hansen, Stockholm.I stort bibehölls färgsättningen förutom nya marmoreringarpå bänkarna, läktarbröstningen, läktarkolonnernaoch dörrarna. Samtidigt togs de tre främsta bänkarnavid predikstolen bort och en toalett installeradesi vapenhuset. Under 2002 har fasaden renoverats genomputslagningar och avfärgning, målning av fönsteroch dörrar mm. Vid en murverksdokumentation markeradesen igensatt sydvästportal.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGBOLSTADS KYRKA är unik i Dalsland ur flera synpunkteroch mycket av dess historia visar på områdetsoch pastoratets särskilda rang. Kring kyrkan finns ettmindre sockencentrum med bl a en av Dalslands bästbevarade prästgårdsmiljöer. Genom pastoratets statusfinns också en prästhistoria med särskilt personhistorisktvärde.Kyrkan, av sten med korsformad plan, är till bevaradedelar stiftets äldsta daterade, genom dendrokronologitill ca 1150. Unikt för stiftet är det medeltida tornetmed den tudelade ljudöppningen viket har fleramotsvarigheter i Västergötland. Även tornspiran från1700-talet påminner om Västgötakyrkor. Liljestenarna,från 1200-talet är ovanliga i stiftet och har västgötsktursprung liksom dopfuntens sandstensfot (1100-tal).Förutom liljestenarna är gravvårdsbeståndet i övrigtockså anmärkningsvärt och ovanligt innehållsrikt.Kyrkans exteriör karaktäriseras av tornet med sin högaspetsiga spira, korsarmarna (tillbyggda 1756-61) ochdet tresidigt avslutade koret. Det senare från 1600-talet då många av de dalsländska medeltida kyrkornaförlängdes åt öster på detta sätt. Bolstads kyrka är enDalslands fyra korskyrkor och den enda av dessa i sten.Karaktäristiskt är också de valmade mansardtaken,tornspiran och kyrkogårdens grindstolpar, alla skiffertäckta.Kyrkorummet ger ett stort och rymligt intryckmed de breda korsarmarna, det höga välvda taket ochde stora bågformiga fönstren. Delar av inredningenhärrör från 1600- och 1700-talen men har påverkatsav senare renoveringar bl a en omfattande restaurering1933-34. Kyrkorummet, som ommålades 1988, har ensammanhållande och konsekvent färgsättning i grå ochblå kulörer och återkommande röda bårder och marmoreringar.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. Bolstad kyrka är unik för stiftet och Dalsland urflera synpunkter och speglar områdets särskildabetydelse i äldre tid och koppling till Västergötland. kyrkan är till bevarade delar stiftets äldstadaterade. det medeltida tornet är stiftets enda kvarvarandebetydelsefullt inslag. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkans inredning från 1600- och 1700-talet,altaruppsatsen och predikstolen. tidsskikten från den genomgripande renoveringen1933-34. kyrkorummets sammanhållna och konsekventafärgsättning. de skiffertäckta grindstolparna på kyrkogården. kyrkans anmärkningsvärda gravvårdsbestånd; blade medeltida liljestenarna, gravhällarna ikoret och smidda gravkors på kyrkogården86

DALSKOGS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönDalskogs socken består av ett par mindre dalgångsbygderomgivna av kuperad skogsmark. Området utgör endel av den bergsrygg som skiljer östra och västra Dalslandåt. Södra delen av Dalskog ligger på Kroppefjälloch norrut tar den s.k. Dalformationen vid. Socknenshuvudbygd är belägen i en tvärgående dalgång genombergsmassivet där ett kommunikationsstråk sedan gammaltgår fram. Någon medeltida sockenbildning finns ejsäkert belagd. Den nuvarande kyrkan är från 1700-taletoch det är oklart om eventuella medeltida föregångare.Kyrkans dopfunt är dock från 1200-talet vilket pekarpå sannolikheten av en medeltida träkyrka. Områdetär till stora delar en glesbefolkad skogsbygd och enligtuppgift har den nuvarande socknen, eller delar av deningått i grannsocknen Gunnarsnäs. Båda socknarna tillhörsedan gammalt Örs pastorat. Parallellt med dengamla färdvägen, nuvarande länsväg 166 mellan Mellerudoch Ed, anlades på 1870-talet Dalslands Järnväg.I närheten av Dalskogs kyrka förlades en station, vilketunder 1900-talet resulterade i framväxten av ett mindrestationssamhälle. En samhällsbildande faktor var bla den ångsåg som startades 1907. Socknens näringslivhar dominerats av jord- och skogsbruk, huvudsakligensmåbruk. Under 1800-talet var skifferbrytningen i ochkring Kroppefjäll betydande. Skiffret såldes till storadelar av landet. I Dalsland är skiffertak en karaktäristiskoch betydelsefull del av landskapets byggnadskultur.Dalskogs kyrka är belägen i södra kanten av samhället.Söder och väster om kyrkan och den omgivande kyrkogårdenslingrar sig en bäckravin. På andra sidan ravinen,omkring hundra meter sydost om kyrkogårdenfinns ”nya kyrkogården”, anlagd omkring 1920. Kyrkoanläggningenbestår i övrigt av en klockstapel, bårhusoch kyrkstallar intill kyrkan. Vid ”nya kyrkogården”finns en förrådsbyggnad. Såväl bårhuset (1951)samt de f d kyrkstallarna (ca 1920-30-tal) är exteriörtvälbevarade sedan uppförandet. Kyrkstallarna är delvisinredda till ekonomi- och personalutrymmen. Församlingenstidigare prästgård (komministerboställe)är beläget omkring en km nordost om samhället ochär sedan några år privatbostad. Strax söder om kyrkanfinns ett församlingshem, en tidigare privatbostad somskänkts till församlingen.KyrkoanläggningenKyrkogården omger kyrkan med en oregelbunden formoch inramas av en kallmur. Vid huvudentrén i norrfinns svarta smidesgrindar med stolpar av natursten.Härifrån leder en rak gång fram till kyrkans norra vapenhus,belagd med konstensplattor och kantad av en87

häck. Stenläggningen leder vidare fram till kyrkansvästra sida där det också finns ett vapenhus. På övrigasidor omgärdas kyrkan närmast av grus vilket äventäcker ett par mindre gångar mot söder och öster. Iövrigt saknas gångar på kyrkogården, vilken rymmerenstaka grusade gravar. ”Nya kyrkogården” har ocksåen oregelbunden yttre form. Genom att två genomkorsandegrusade gångar möts ungefär i mitten och bildaren korsform är den ändå delvis symmetriskt formad.Vid korsningen växer fyra stora lövträd. Även på dennakyrkogård finns enstaka grusade gravar. Kyrkogårdenomges av en låg oxelhäck samt lönnar och lindar. Frånnorr och öster finns entréer med grindar av svart smideoch stolpar av natursten. Sydost om kyrkogården finnsen enkel förrådsbyggnad.Kyrkan är en liten träkyrka, uppförd 1747-50. Tidigarefanns i Dalskog, sannolikt på samma plats, en träkyrka,från 1650 uppförd av överste John Stake, bosatt igrannsocknen Bäcke. Denna kyrkas utseende är okäntmen kan ha liknat kyrkan i Bäcke som också var en litenträkyrka uppförd vid 1600-talets mitt av samma byggherre.Bäcke kyrka har sedan tillbyggts under 1700-och 1800-talen. Kyrkan i Dalskog revs då den ansågsvara ”för låg och för trång anlagd” samt förfallen. Omdet funnits ytterligare någon tidigare kyrka på platsenär ej belagt men är tänkbart. Dopfunten av täljsten ärfrån 1200-talet och det finns obekräftade uppgifterom en förfallen ödekyrka på platsen under 1500-talet.Kyrkan består av ett långhus med tresidigt avslutatkor. Mot söder finns en sakristia och åt såväl norr somväster vapenhus. Långhusets ursprungliga sträckningär oförändrad och sannolikt är vapenhuset i norr ochsakristian ursprungliga. Kyrkan saknar torn. Samtligaäldre byggnadsdelar är av timmer som huvudsakligenvilar på en sockel av skiffer. Väggarna är klädda meden ljust grå, enkelt profilerad locklistpanel. Fönsteröppningarnaär segmentbågeformade med något mörkareomfattningar och blå fönsterbågar. Även takfotenär blåmålad. Ytterbågarna är av trä och innerbågarnablyspröjsade med s.k. antikglas. I koret är innerglasetfrostat. Portarna till vapenhusen består av panelade ochsvartmålade/tjärade pardörrar. Till sakristian finns ensvartmålad enkeldörr. Sadeltaken till långhus, sakristianoch vapenhusen är klädda med skiffer av lite olikautformning, både kvadratiska och oktogonala plattorförekommer. Strax väster om kyrkan står den helt skifferkläddaklockstapeln. Den har en spira med vindflöjelmed årtalet 1756, det år som den anses vara uppförd.Skifferbeklädnaden gjordes samtidigt med kyrkans takunder 1800-talet. Den är uppförd av grovt timmer ochdess vindskivor, luckor foder med mera är målade medsvart linoljefärg.Kyrkorummet är rektangulärt med tresidigt kor i österoch orgelläktare i väster. En trappa på norrsidan i vapenhusetleder till dess övre plan som har förbindelsemed läktaren. Dörröppningarna åt vapenhusen är förseddamed parspegeldörrar och öppningen mot sakristianmed en enkel spegeldörr. Golvet består av lut- ochsåpbehandlad träplank i långhuset. I koret är brädornamålade i ett ljus- och mörkgrått rutmönster. Väggarnaav synligt timmer är målade i stänkteknik med blåttoch rött på en vitgrå botten. Kring fönstren finns draperimålningar.Mitt i långhuset skjuter ett par kortaväggpartier in från långsidorna som förlängningar avsakristians och norra vapenhusets västväggar. Bänkinredningenär indelad i fyra vägganslutna kvarter. Bänkarnaär slutna bänkar med marmorerade dörrar. I koretfinns bänkar både mot norr- och södersidan och påläktaren enkelt utformade öppna bänkar.Kyrkans interiör präglas främst av det platta trätaketsrika barockmåleri. Som taklist löper också ett ca enmeter brett käl, likaså rikt bemålad. Målningarna ärutförda 1749 av målarmästare Hans Georg Schüffner.Motiven i Dalskog är ett antal medaljonger med bibliskamotiv omgivna av akantusslingor. I taket finnsillustrationer om himmelriket och vid läktaren omhelvetet. I kälens medaljonger berättas bland annat omguds kamp mot ondskan och om Jesus födelse, liv ochuppståndelse. Även på väggarna har funnits målningarav Schüffner, vilka senare övermålats. Även altaruppsatsenoch predikstolen tillhör kyrkans äldre inredningoch bidrar till kyrkorummets 1600- och 1700-tals karaktär.Altartavlans nederdel består av en oljemålning,troligen också utförd av Schüffner. Motivet är ”Abrahamoffrar Isac”. Överdelen, enligt uppgift dateradtill 1717, består av ett utsnidat krucifix omgärdat aven ram med träfigurer. Altarringen är av senare datum,eventuellt från 1800-talets slut eller 1900-talets början,och består av en rundad och marmorerad balustrad.Predikstolen från 1670 är överflyttad från dentidigare kyrkan. Korgens yttersidor är prydda med listverkoch spiralvridna kolonner. I anslutning till kortrappanfinns en skärmliknande dörr. I koret står dopfuntenav täljsten från 1200-talet. Läktaren bärs uppav marmorerade kantade pelare och bröstningen ärindelad i marmorerade fält. Även taket under läktarenär dekorativt bemålat, dock ej av Schüffner då läktarentillkom först 1793. Den sparsamt utsmyckade orgelfasaden,dominerad av de synliga piporna tillkom vid enrenovering 1939-40.ByggnadshistorikKyrkans byggnadshistoria innefattar fler exteriöra äninteriöra förändringar. De ombyggnader och renoveringarsom skett följer i huvudsak ett allmänt tidtsypisktmönster. 1793 tillkom läktaren. På 1800-taletförstorades fönstren (1805), taket skifferbelades ochtroligen målades väggarna vita. Uppgifterna om närövermålningen av Schüffners takmålningar skedde gårisär. En uppgift gör gällande att det skedde i sambandmed läktarens tillkomst 1793 en annan att det sked-88

de under 1800-talets senare hälft. Enligt uppgift från1829 års kyrkoinventering fanns ”På kyrkans långväggarde tolv apostlarna målade, sex på vardera sidan”. Isamband med ombyggnad av läktaren och det västravapenhuset omkring 1920 blottlades ett par av dessamen övermålades tydligen igen. Vid den senaste renoveringen1998 framkom fragment på norra långsidanmellan predikstolen och dörren till vapenhuset. Tydligenhar väggmålningar funnits också på västra gaveln,under läktarbänken närmast väggen finns mindre restersynliga. På 1880-talet fick kyrkan sin första orgel,en piporgel av ovanlig konstruktion, liksom värmekaminer.Orgeln byttes ut 1915 och den första orgelninköptes senare av Statens historiska museum. Någongång under 1800-talet tillkom ett litet vapenhus i väster.1916-22 skedde en etappvis renovering. Då byggdes detnuvarande större västra vapenhuset, i två våningar. 1991förlängdes det och fick en modern inredning. 1916-22ombyggdes också läktaren för att ge plats åt den nyaorgeln. Den tidigare piporgeln var placerad vid koretssödra sida. Vid samma renovering tillkom också bänkinredningenoch man återanvände delvis delar av debefintliga äldre bänkarna. En större renovering genomfördes1939-40 med syfte att återställa och framhävakyrkorummets 1700-talskaraktär. För programmetsvarade arkitekt Ärland Noréen, Kungliga Byggnadsstyrelsenoch för själva restaureringshandlingarna arkitektEinar Lundberg. Konservator var Olle Hellström, Skara.Renoveringen innebar bl a att kyrkans fönster förminskadesoch försågs med segmentbågar istället för rakavslutning upptill. Då tillkom också innerbågarnasblyinfattningar och antikglas. Väggarna stänkmåladesoch takmålningarna konserverades. Den senaste störrerenoveringen ägde rum 1998 och innebar omfattandeunderhålls- och konserveringsåtgärder såväl exteriörtsom interiört.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGDALSKOGS KYRKA är en av de små dalsländskaträkyrkor som återfinns i landskapets skogsbygder.Karaktäristiskt för Dalsland är den fristående klockstapeln.Skifferbeklädnaden i Dalskog är mycketovanlig och speglar områdets tradition av skifferhantering.Kyrkans ursprungliga planform är bevaradsedan uppförandet med undantag för västra vapenhuset.Inredningen i kyrkan är ett välbevarat exempelpå s.k. provinsiell barock från 1700-talet. Främstmärks takmålningarna av målarmästaren Hans GeorgSchüffner. Restaureringshistoriskt intressant ärockså renoveringen 1939-40 med syfte att framhävakyrkans 1700-talskaraktär.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkorummets välbevarade 1600- 1700-talsinredning, främst det bemålade platta taket,predikstolen, altaruppsatsen och läktaren medbl a dekormålningar i taket under läktaren. de vägganslutna bänkkvarteren med slutna bänkar. den skifferklädda klockstapeln. de exteriört välbevarade kyrkstallarna89

ERIKSTADS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönErikstads medeltida socken tillhör Sundals härad somtillsammans med Nordals härad utgör landskapet Dalslandshistoriska kärnområde. Området domineras tillstora delar av bördig jordbruksmark på Dalboslätten,vilken naturgeografiskt sammanhänger med Västgötaslättenpå andra sidan Vänern. Kontakterna övervattnet har lång tradition och kristnandet av Dalslandskedde från Västergötland. Dalsland, liksom Värmland,hörde ju tidigare till Skara stift. Erikstad och Grinstadär sedan gammalt annexförsamlingar till Bolstad. Framtill 1961 hörde också Gestad till pastoratet men överfördesdå till Brålanda. Före 1916 var Bolstad också etts.k. regalt pastorat. Från 2006 ingår Bolstad, Erikstadoch Grinstad i Holms pastorat.Erikstad är en av Dalslands minsta socknar och utgörshuvudsakligen av fullåkersbygd på den plana slätten.Gårdarna har i huvudsak varit små och medelstora.Den största gården, Västergården, är belägen ca en kilometernordväst om kyrkan och har varit socknensenda säteri. Rakt genom Erikstad skär riksväg 45, caen km öster om kyrkan, sedan gammalt Dalslands viktigasteväg. Genom socknen, nära kyrkan, leder ocksåjärnvägen Göteborg-Karlstad, ursprungligen en del avgamla BJ, Bergslagernas järnväg mellan Göteborg ochFalun. När denna anlades öppnades en station mednamnet Erikstad ca tre kilometer norr om kyrkan därett mindre stationssamhälle växte fram. Stationen ärsedan länge borta men en del egnahem och villor från1900-talets första hälft ger fortfarande karaktär åt detlilla samhället.Kyrkan, uppförd 1881, är belägen på en mindre höjdoch vida synlig i det öppna odlingslandskapet. Höjdenutgör en del av en åssträckning med några gårdarsamlade kring en mindre landsväg. Ett hundratalmeter öster om kyrkan finns den välbevarade tidigarekomministerbostaden från 1924. Sedan 1962 inrymmerden villaliknade huvudbyggnaden församlingshemsamt privatbostad på övervåningen. I en dalsänkaintill en bäck ca tvåhundra meter väster om kyrkanfinns ruinen efter den nuvarande kyrkans föregångare.Denna uppfördes 1686 och dess gråstensmurar är tillstora delar bevarade med ett långhus och ett tresidigtavslutat kor i väster. I marknivån syns grundmurarnaefter en sakristia (troligen ca 1760) och ett västtorn(1781 med träöverbyggnad). Vid ruinen finns en deläldre gravvårdar bl a en gravhäll, från 1658, gravkorsav kalksten från 1600-talet och smidda gravkors från1700- och 1800-talen. Denna kyrka föregicks av enmedeltida kyrka av okänd utformning på samma plats.90

Till kyrkoanläggningen, vid den nuvarande kyrkan, hörkyrkan med omgivande kyrkogård, en ekonomi- ochpersonalbyggnad och ett bårhus. Ekonomi- och personalbyggnadenvar ursprungligen kyrkstallar som ombyggdesca 1970. Byggnaden har faluröd locklistpaneloch sadeltak täckt av tvåkupigt tegel. Bårhuset är byggt1961 (arkitekt Gunnar Henriksson, Karlstad) i souterrainlägemed fasad av granit och kopparklädda portar.KyrkoanläggningenKyrkogården tillkom ungefär samtidigt med kyrkan, invigd1881. Kyrkans placering följer åsens riktning ilandskapet och är därför orienterad i nordväst-sydostligriktning med koret i sydost. Från kyrkan sluttarmarken i sydvästlig riktning ned mot landsvägen ochkyrkogården breder ut sig på sluttningen söder och österom kyrkan. Kyrkogårdens östra del är en utvidgningfrån 1937. Längs landsvägen i söder finns en kallmurmed två svarta smidesgrindar som har stolpar av natursten.Mot öster och väster avgränsas kyrkogården avhagtornshäckar. Mot norr avgränsas kyrkogården av enliten jordbrant mot en åker. Lönnar och askar växerlängs kyrkogårdens kanter mot öster, söder och väster.En trädrad markerar också gränsen för 1937 års utvidgningpå vilken det växer låga häckar. Samtliga gångar ärgrusade liksom parkeringsplatsen sydväst om kyrkanframför ekonomi- och personalbyggnaden. De flestagravar är gräsbevuxna förutom några enstaka grusadegravar närmast söder om koret. Många av de begravdahar titeln hemmansägare vilket speglar den utprägladejordbruksbygden.Kyrkan är uppförd 1880-81 i konsekvent nygotisk stilefter ritningar av arkitekt J E Söderlund. Byggmästarevar L E Petterson. Kyrkobyggnaden består av ett långskeppmed korutsprång i sydost och torn med vapenhusi nordväst. Korutsprånget inrymmer också en sakristia.Kyrkans murar täcks av vit spritputs. Port- ochfönsteromfattningar liksom takgesimsen är slätputsade.Byggnadskropparna har kraftiga trappformade plåtkläddagavelrösten. Ingångar till kyrkan finns genomvapenhuset i tornet från väster, mitt på kyrkans södralångsida och till sakristian från öster. Sydportalen markerasmed en svag mittrisalit, också krönt av en trappstegsformation.Ovan porten finns en minnestavla ikalksten med texten ”Erikstads kyrka nybyggd år 1881under konung Oscar II:s 9:e regeringsår. ”Detta måstevara ett heligt rum”, 1 Mos B 28:17”. Långhuset ochkorutsprånget har skiffertäckta sadeltak medan denspetsiga tornspiran är kopparklädd. Spiran kröns av ettkors på en glob. Det översta ”trappsteget” på långhusetsöstra gavel kröns av ett plåtklätt kors. Kyrkans fönsterär brunmålade och utgörs huvudsakligen av stora svagtspetsformiga fönster på långsidorna. Spetsbågiga fönsterav mindre storlek finns som dubbletter, dels till sakristiani korutsprånget och dels i tornet. Även tornetsljudluckor är spetsbågiga. På korutsprångets östfasadfinns ett stort rosettfönster med glasmålningar och pådess norr och sydsidor rosettfönster med genomsiktligtglas. Ett rosettfönster finns också ovan kyrkans västportal.Kyrkans portar, som pardörrar, mot väster och söderbestår av lackad ek och har spetsbågiga överljus.Även dörren till sakristian, mot öster, är av lackad ek.Kyrkorummet avdelas i tre skepp med smäckra träpelare.Koret är rakt avslutat med det stora målade rosettfönstreti öster. Bakom altaret finns en skrankliknande väggmot sakristian, belägen under det stora rosettfönstret.I väster finns en orgelläktare med underbyggnad. Kyrkorummetpräglas av den bevarade ursprungliga nygotiskainredningen. Golven består av lackade brädor,förhöjt ett par steg i koret och ytterligare ett steg närmastframför altaret. Väggarna är vitputsade med ettgrönmålat bröstningsfält. Mittskeppets tak har formenav ett spetsbågevalv och sidoskeppen har plana tak avgråblå fältindelad slätpanel. Längs spetsbågevalvets nederkantlöper en taklist i mörkare gråblå ton med marmoreringari blått och rött.Ovan altaret finns en valvbåge med text i frakturstil ”SiGuds lamm som bär verldenes synder”. Texten är ljuspå en starkt blå botten. Den ursprungliga texten övermålades1946 men togs åter fram 1991. Pelarna mellanmittaket och sidotaken är marmorerade i grå kulörer.Sidotaken vilar på synliga bjälkar som löper mellanpelarna och konsoler längs långväggarna. Konsolernahar liknade utformning som pelarnas gråvita kapitäl avkompositatyp. Till läktarunderbyggnaden och vapenhusetfinns stora parspegeldörrar, marmorerade i grönakulörer. Den stora parspegeldörren på södra långsidanär gråmålad liksom långsidornas spetsbågiga fönster.Överstycket till den förra kröns av nygotisk dekor ochett kors. Det stora rosettfönstret i på korets östvägg harfärgade glasmålningar med kalken och korset i mittensamt alfa- och omegatecknen.Altaret och altaruppsatsen bildar tillsammans medväggen mot sakristian en sammansatt enhet av ådringsmålatträ i gröna och beiga kulörer. På var sida om altaretfinns dörrar till sakristian, utformade likt övrigaväggen. Sammansättningen innefattar flera nygotiskastilelement i ett spetsbågigt listverk. Altartavlan i mittenär en oljemålning som är en kopia av Rafaels ”Kristiförklaring på Tabor”. Tavlans inramning kröns bl a avett kors. Altarringen är femsidig med en genombrutenbarriär med fyrpassormanentik och ådringsmålad igrönt och beige. Även predikstolen är ursprunglig ochutformad i nygotik med spetsbågiga lister på korgensoch trappans sidor. Baldakinen har en utsnidad bårdrunt om och kröns, liksom bl a altartavlan, av ett kors,här på en glob. I södra delen av koret finns kyrkansdopfunt av täljsten som daterats till 1200-talets senarehälft.91

Även kyrkans öppna bänkar är ursprungliga. De är indeladetre kvarter, delade av mittgången och en sidogångmot porten på södra långsidan. Mellan bänkarnaoch långsidorna finns gångar som tillkom då bänkarnaförkortades 1946. Bänkarna har en röd färgsättningmed stöpplade gavlar och marmorerade skärmar. Likadanabänkar finns på läktaren och i koret men medgrön färgsättning. Orgelläktaren i väster nås via tvåtrappor i vapenhuset. Läktaren bärs upp av pelare avsamma utformning som de större pelarna mellan kyrkansmitt- och sidoskepp och har ett framskjutandemittparti för kören. Bröstningen har en tätslutandefyrpassornamentik, liknande altarringens genombrutna.Orgeln är från 1924 och dess fasad har ocksåen nygotisk utformning med bl a silverdekor i de övrepartierna. Denna orgel togs ur bruk 1994 när en digitalorgel placerades i södra delen av koret. I norra delenav koret finns en äldre kororgel (ca 1900) skänkt tillförsamlingen 1978.ByggnadshistorikKyrkan är välbevarad sedan byggnadstiden. Exteriörenkan sägas vara oförändrad medan interiören i viss månförändrats, främst vid en restaurering 1946 efter handlingarav arkitekt Ärland Noréen, Kungliga Byggnadsstyrelsen,Stockholm. Vid detta tillfälle förändrades kyrkorummetsproportioner genom att koret förlängdes åtväster och en läktarunderbyggnad tillkom. Den senareinrymde brudkammare mot söder och ett apparatrummot norr. Vid koret togs de främre bänkarna bort,predikstolen flyttades och altarringen förlängdes motväster. För att ljudisolera sakristian från kyrkorummetlades ett nytt bjälklag med tak ovan denna. Sakristianhade tidigare endast varit avskild av den skrankliknadeväggen bakom altaret. I koret sattes också de två fönsterigen som fanns på långhusets östvägg. Det stora rosettfönstretovan sakristian hade tidigare, 1934, försettsmed de färgade glasmålningarna. 1946 ersattes taketspärlspontpanel med den nuvarande slätpanelen. 1946tillkom också kyrkorummets nuvarande färgsättningmed ganska varma färger som kontrasterar mot taketsgråblå färg. Samtidigt övermålades dekormålningar påaltarskranket, längs takfoten och textbandet på koretsvalvbåge. Den senare målningen har sedan framtagits1991. 1946 konserverades också altartavlan av konservatorOlle Hellström, Skara.Yttre underhåll och renovering har skett vid några olikatillfällen då fasaderna har putsats om och avfärgatsliksom fönstren som delvis bytts eller renoverats. Kyrkansytterdörrar byttes 1988 och skiffertaket lades om1998-99. 2001 konserverades åter altartavlan av konservatorGunnar Eldh, Lysekil.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGERIKSTADS KYRKA ligger på en liten höjd viden ås vida synlig i det öppna jordbrukslandskapet påDalboslätten. I närheten finns ruinen efter dess föregångare,en stenkyrka från 1600-talet samt den tidigarekomministerbostaden från 1924. Erikstads kyrka är envälbevarad representant för det sena 1800-talets relativtstora kyrkobyggnader i historiserande stil, uppförd1880-81 i en konsekvent nygotisk stil. Kyrkans exteriörär i huvudsak oförändrad liksom väsentliga delar av interiörenoch inredningen bl a korinredning, bänkar mm. Speciella karaktärsdrag för kyrkan är trappstegsgavlarna,långhusets indelning i tre skepp och träskranketmed altartavlan. Av senare tillägg märks främst färgsättningenfrån 1946 års renovering.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan bildar tillsammans med den medeltidadopfunten och ruinen efter dess föregångare enkontinuitet. kyrkans välbevarade nygotiska exteriör ochinteriör utgör en ömtålig helhet. kyrkans karakteristiska trappstegsgavlar. den bevarade nygotiska inredningen somkorinredning, bänkar mm. kyrkorummets färgsättning utgör ett tidsskikt från1946 års renovering. de två trapporna i vapenhuset92

GRINSTADS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönGrinstad är sedan gammalt annexförsamling till Bolstadtillsammans med Erikstad, Till pastoratet hördefram till 1961 också Gestad (numera Brålanda pastorat).Före 1916 var Bolstad också ett s.k. regalt pastorat.Från 2006 ingår Bolstad, Erikstad och Grinstadi Holms pastorat. Grinstad är centralt beläget på Dalboslättenoch utgörs huvudsakligen av fullåkersbygd.Nordöstra delen av socken upptas dock av det ändmoränstråksom sträcker sig genom Dalsland i nordvästsydostligriktning. Terrängen i denna del av Grinstad ärmer skogbevuxen och kuperad med en delvis annanbebyggelsestruktur då man livnärt sig på en kombinationav jordbruk, skogbruk, fiske och sjöfart. Före 1819hörde den stora egendomen och det tidigare säterietQvantenburg till Grinstad, då det överfördes till Bolstadssocken. I närheten av Qvantenburg, på en uddei Vänern, finns ruinerna efter den medeltida borgenDalaborg, som under senare delen av 1300-talet och ibörjan av 1400-talet centrum i Dalaborgs län. Grinstadär en utpräglad landsbygdsförsamling. Förutom sockencentratvid kyrkan finns tätbebyggelse i det lilla samhälletÅsebro, beläget i socknens södra del. I Grinstadsnordöstra del finns Klöveskogs kyrka, uppförd 1930-33 av frivilligt insamlade medel efter att befolkningeni denna del av socknen länge velat ha en egen begravningsplats.Grinstads medeltida stenkyrka är beläget centralt påslätten där flera vägar löper samman. Vid kyrkan finnsett ovanligt innehållsrikt sockencentrum med fleravälbevarade byggnader. I nära anslutning till kyrkanfinns två generationer prästgårdar. Den äldre, medmangårdsbyggnad från ca 1800 och senare ekonomibyggnader,blev arrendatorsboställe då den nya prästgårdenbyggdes 1924. Båda är numera frånsålda. Intillkyrkan finns också två f d skolbyggnader; folkskolanfrån ca 1850 och småskolan från ca 1905. Till miljönhör också ett församlingshem med pastorsexpeditionoch en länga med pensionärslägenheter i gult tegel frånomkring 1960. Norr om kyrkan finns samlad gårdsbebyggelseoch en lanthandel.Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, ett bårhus och en ekonomibyggnadvid den asfalterade parkeringsplatsen vid södra kyrkogårdsmuren.Vid p-platsen fanns fram till 1960-taleten länga med kyrkstallar. Bårhuset, beläget intill norrakyrkogårdsmuren och uppfört omkring 1952, är vitputsatoch har ett skiffertäckt sadeltak. Ekonomibyggnadensom inrymmer personalrum, förråd och toalettär uppfört omkring 1950, har vit locklistpanel och sa-93

deltak täckt av korrugerad plåt.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär långsmal form i östvästligriktning på plan mark. Den äldsta delen är belägennärmast kyrkan, vilken sedan utvidgats mot väster1847 och mot öster i två etapper, 1878 och 1938. Densenare förändrades delvis i slutet av 1960-talet efterett förslag av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén, Karlstad.Kyrkogården inramas på alla sidor av en kallmurav gråsten vars äldsta delar kan vara från 1770-talet.Längs muren växer höga träd, främst lönnar och askar.I övrigt finns enstaka träd främst tre stora ekar sommarkerar gränsen för 1938 års utvidgning. Mot söderoch öster finns stigluckor, portaler med vitputsade pelareoch skiffertäckta sadeltak. Mot väster och sydostfinns grindar med vitputsade stolpar täckta av små tälttakav skiffer, de västra krönta av metallkors. Vid västra,östra och sydöstra kyrkogårdsentréerna finns grindarav svart smidesjärn varav de två förstnämnda är av äldredatum. En äldre grind, utan stolpar, finns också i norrakyrkogårdsmuren. Kyrkogårdens gångar är huvudsakligenasfalterade. De flesta gravar är gräsbevuxna förutomnågra enstaka grusade gravar. På kyrkogården finnsockså några smidda gravkors från 1800-talets mitt.Kyrkan är vitputsad med murar av tegel och natursten.Kyrkan antas vara uppförd omkring 1250. Under 1600-talet förlängdes den åt öster med det tresidiga koret.Västtornet tillkom 1862 och sakristian öster om koret1939. Tornets nedervåning utgör vapenhus. Kyrkans fasaderär spritputsade med släta fönster- och portomfattningar.Alla snickerier är blåmålade. Långhusets ochsakristians valmade sadeltak täcks av skiffer. Tornets takoch dess lanternin är plåtklädda. På fasaden finns spårav kyrkans medeltida utformning. På sydfasaden finnsen nisch efter ett romanskt fönster samt en markeringav läget för en igensatt portal och på långhusets västfasaden ornamenterad tegelfris som rekonstrueradesvid en murverksdokumentation 1913. Från tornetstillkomst finns en tavla av slipad sten med förgylld textovan porten i väster till vapenhuset. Tornet har en påtagliglutning mot väster. Sättningen är orsakad av attman delvis byggde tornet på västgavelns gamla grund.På tornets sidor finns svarta ankarjärn och dess fasadavslutas med en slätputsad rundbågefris och profileradtakgesims. Lanterninen, i nygotisk stil, är av trä medvit locklistpanel och spetsigt avslutad mot pyramidtaketsom kröns av ett kors på en glob. Lanterninen harspetbågiga höga smala fönster med färgat glas åt allafyra väderstrecken. Långhusets murar genombryts avstora rundbågiga fönster mot söder och norr. Fönstrenär indelade i smårutor och innerbågarnas nederstarutor är av frostat glas. Till vapenhuset och till koretfinns likadana portar (från 1939), stora pardörrar medsnedställd panel och historiserande beslag och halvmåneformadeöverljus med spröjs. En liknande enkeldörrutan överljus finns på sakristians södra sida.Kyrkorummet är rektangulärt med ett förhöjt kor i öster.Väggarna är vitputsade och golvet består i långhusetav lackade brädor och i koret av slipade kalkstenshällar.Innanför altarringen är golvet förhöjt ytterligare ettsteg och täckt av en grå heltäckningsmatta. I korgolvetfinns en skulpterad gravhäll av kalksten över CompastorFontelius (1601-58). På södra väggen finns en nischefter ett igensatt romanskt fönster. Mot norr finns påtegelväggen ett parti av en medeltida kalkmålning meden halv labyrint, ett trappstegsmönster och ett konsekrationskors.Labyrinter målades ibland i kyrkor undermedeltiden och finns bevarade i några få kyrkor i Norden,utformningen i Grinstad är dock unik. Kyrkansplana trätak har bruna imiterande bjälkar och listermellan ljusblå spännpapp. Till vapenhuset och som innerdörrartill porten mot söder finns parspegeldörrar,täckmålade i grönt och grått. Enkeldörren tillsakristianbakom altaret har en liknande utformning. Även kyrkorummetsfönster är färgsatta i grå och gröna kulörer.Altaret är av trä och grönmålat. Altaruppsatsen utgörsav en tavla med förgylld ram och en draperimålning.Ovan tavlan finns en klocka. Tavlan, en oljemålning,föreställer ”Jesus i Getsemane” och är målad 1807 avBenjamin Wall, Färgelanda. Ramverket omgestaltadesdelvis i samband med konservering 1939. Altarringenär femsidig med en genombruten barriär med svarvadebalusterdockor. Predikstolen i norra delen av koretär tillverkad i barockstil av Erik Grund, Karlstad 1707men enligt uppgift målad först 1807 av Benjamin Wall.Den är grön och blå med förgyllda symboler och dekorpå trappa, korg och baldakin. Vid södra korväggenfinns ett dopaltare från 1939 av betong med en skiva avkalksten. Kyrkans dopfunt av täljsten har en spetsflikigbård kring cuppans överkant och i dess mitt s.k. repstavsornamentik.Den är daterad till 1200-talets mitt.Till kyrkans medeltida inventarier hör också ett rökelsekarav brons.Bänkinredningen består av vägganslutna kvarter. Bänkarna,enligt uppgift från 1880-talet och med underredenav gjutjärn tillverkade vid Bäckefors bruk byggdesom 1939 till nuvarande utseende med raka gavlar.Dessa liksom skärmarna har speglar med grågrön marmorering.I övrigt är bänkarna ådringsmålade i rött.På läktaren finns öppna ”parkbänksliknande” bänkari ursprunglig utformning. Läktaren i väster nås via tvåtrappor i vapenhuset och bärs upp av skurna grönmåladepelare längs mittgången och långsidorna. Barriärenhar en speciell form med utsvängda sidopartieroch ett framskjutande mittparti där en del av orgeln ärinbyggd. Barriären är uppbyggd av svarvade grå balusterdockormed en grön plywoodskiva bakom. Läktarorgelnär från 1961 och fasaden är tidstypiskt utformad94

med metallpipor i mitten flankerade av brunbetsadeträpipor.ByggnadshistorikDet finns en sägen som anger kyrkan i Grinstad somDalslands äldsta. Vid en kyrkfärd över Vänern till Skalundakyrka på Kålland i Västergötland skall 16 kyrkbåtarha förlist. Dalborna beslöt då att bygga en egen kyrkai Grinstad. Dalslands äldsta kyrka som genom dendrokronologidaterats är annars grannkyrkan Bolstad, frånca 1150. I det medeltida Skarastiftet finns endast sjukända sockenkyrkor av tegel, vilka alla var belägna iDalslands östligaste härader närmast Vänern. Grinstadanses var den bäst bevarade. Om Grinstads kyrka finnsuppgifter att hon var helgad åt S:t Erik och en offerkyrka.I kyrkan finns lösa skulpterade detaljer av tegelbl a en ansiktsmask som kan föreställa Erik den helige.Grinstads kyrka bedöms vara uppförd ca 1250 ochfranciskankyrkan St:a Katarina i Skara är dess närmstaförebild. Vid en murverksdokumentation 1913 kartladesdelar av kyrkans medeltida utformning. Långhusethade sannolikt ett rakslutet kor. I muren markeradesbl a spår av en portal och ett fönster åt söder och påvästfasaden rekonstruerades en tegelfris. På norra väggenframtogs en del av kalkmålningen med den gåtfullalabyrinten och konsekrationskorset.Under 1600-talet förlängdes kyrkan åt öster med dettresidigt avslutade koret samtidigt som kyrkan putsadesutvändigt för första gången. På 1700-talet tillkompredikstolen i rokokostil och troligen byggdes läktarensamt ett vapenhus i väster. 1807 målades altartavlanav Benjamin Wall som också målade övriga kyrkanoch dess inventarier invändigt. 1831 ersattes spånläggningenpå taket av skiffer och 1854 fick fönstrensin nuvarande storlek. Tornet, med sin karakteristiskalutning, byggdes 1862 i nygotisk stil och ersatte då enbrädfodrad och rödmålad klockstapel nordväst omkyrkan. På 1880-talet sattes tidstypiska öppna ”parkbänkar”in och troligen även det nuvarande altaret, altarringensamt läktarbarriärens balusterdockor. 1913fick det plana innertaket sin nuvarande form. 1939genomfördes en omfattande renovering efter handlingarav arkitekt Yngve Kernell, Göteborg. Bland destörre åtgärderna var tillbyggnaden av sakristian österom koret. Under denna byggdes också en källare fören centralvärmeanläggning. Även elbelysning installerades.I tidens anda byggdes bl a de öppna bänkarnafrån 1880-talet om och försågs med fyrkantiga gavlarliksom den öppna läktarbarriären försågs med en skivaoch blev sluten. Kyrkan fick bl a nya dörrar, innerfönstermed frostat glas och en ny färgsättning. Predikstolenoch altaruppsatsen konserverades av konservator OlleHellström, Skara. Senare större ombyggnader i kyrkanutgörs främst av läktarunderbyggnaden från 1988 medsamlingsrum, kapprum, toalett och städutrymme.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGGRINSTADS KYRKA och kyrkplats har en lång kontinuitetoch ingår i ett ovanligt innehållsrikt sockencentrum,centralt beläget på den uppodlade och öppnaDalboslätten, landskapet Dalslands historiska kärnområde.Intill kyrkan finns bl a två generationer prästgårdaroch ett par välbevarade äldre skolbyggnader. Deskiffertäckta stigluckorna är för Dalsland ovanliga kyrkogårdsingångar.Kyrkan är en av de äldsta i Dalsland,enligt en sägen den allra äldsta. Kyrkan är också denbäst bevarade av den byggnadshistoriska gruppen medeltidategelkyrkor i Dalsland. Flera medeltida spår finnsbevarade i kyrkans murar, av vilka muralmålningenmed den gåtfulla labyrinten och konsekrationskorsetär särskilt intressant. Karakteristiskt är också det tresidigtavslutade koret i öster, en byggnadsförändring somflera Dalsländska medeltida stenkyrkor kyrkor genomgickpå 1600-talet. Till kyrkans framträdande drag hörockså det nygotiska tornet som lutar efter en sättningsskada.Kyrkorummet bär, liksom kyrkans yttre, spår aven lång byggnadshistoria med olika tidsskikt. Av äldrefast inredning märks predikstolen i rokoko från 1774och altartavlan från 1807. Delar av inredningen, liksomsakristian öster om koret, tillkom vid en tidstypisk renovering1939.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. det ovanligt innehållsrika sockencentrat utgör enväl sammanhållen bebyggelsemiljö. kyrkan, en av Dalslands äldsta, och kyrkplatsenhar en lång kontinuitet. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkan tillhör gruppen av medeltida tegelkyrkor iDalsland. kyrkans bevarade medeltida inventarier ochmuralmålning. kyrkans bevarade äldre fasta inredning,predikstolen och altartavlan. bänkarnas gjutna underreden. de två trapporna i vapenhuset. gravhällen i koret. de skiffertäckta stigluckorna i kyrkogårdsmuren. de smidda gravkorsen på kyrkogården95

GUNNARSNÄS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönGunnarsnäs medeltida socken är belägen i brytningenmellan Dalboslätten och Kroppefjäll. Östra delenav socknen består av småbruten odlingsbygd med ettbördigt, svagt kuperat slättområde mellan sjöarna Kolungenoch Näsölen. Här kring kyrkan finns socknenshistoriska centrum. Västra delen av Gunnarsnäs bestårav skogsmark på Kroppefjäll. Bebyggelsen är dockkoncentrerad till odlingsbygden i öster. Längs kantenav Kroppefjäll ligger Dals-Rostock, socknens enda tätort.Orten har traditioner som brunnsort sedan 1760-talet, en verksamhet som upphörde först 1948. Efteranläggandet av Dalslands Järnväg på 1870-talet, växteett mindre stationssamhälle fram under 1900-talet.Brunnsområdet finns bevarat, bland annat med dengamla restaurangbyggnaden som inrymmer ett museum.Jordbruk har varit en dominerande näring i Gunnarsnäs,där kyrko- och frälsehemman haft en vissbetydelse. Den mest framträdande egendomen är Ekholmensherrgård intill kyrkan. Under 1800-talet varskifferbrytningen i och kring Kroppefjäll betydande.Hällan i Gunnarsnäs kom att bli det största och mestbetydelsefulla för den dalsländska skifferbrytningen.Skiffret såldes till stora delar av landet och användes bla till kyrkor och andra mer framträdande byggnader. IDalsland, och särskilt i områdena kring skifferbrotten,blev dock skiffertak mer allmänt förekommande ochär en karaktäristisk och betydelsefull del av landskapetsbyggnadskultur.Gunnarsnäs kyrka ingår i en miljö av riksintresse förkulturmiljövården. På en mindre höjdrygg som sträckersig söderut mot ett näs i sjön Kolungen bildar kyrkan,Ekholmens herrgård och ett par f d skolbyggnadersamt ytterligare ett par byggnader en samlad bebyggelsemiljö.Riksintresseområdet innefattar också dennärbelägna byn Hällan. Längre ned mot sjön finns resterefter ett befäst medeltida stenhus. Ekholmen varursprungligen ett kyrkohemman. 1547 indrogs det tillstaten av Gustav Vasa och blev senare sätesgård till ättenStake. Gården hette ursprungligen Gundernes Stommeneller Gunnarsbyn och har gett namn till socknen.Ekholmen, belägen söder om kyrkan, är sedan 1978byggnadsminne och dess välbevarade huvudbyggnadfrån 1799 är en av få byggnader med skifferbeklädnadbåde på tak och väggar. En av de f d skolbyggnadernanorr om kyrkan är numera församlingshem. Kyrkan ärbelägen i kyrkogårdsområdets nordöstra hörn. Till kyrkoanläggningenhör också den skifferklädda klockstapelnoch ett bårhus (1953) med valmat skiffertak.96

KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form med dess norralångsida belägen längs den gamla landsvägen mellanMellerud och Bäckefors. Vägens nutida efterföljare,länsväg 166, leder parallellt ungefär två hundra meternorrut, i lägre terräng. Marken på kyrkogården sluttarsvagt mot väster. Utvidgningar har skett i flera omgångar.Från den äldsta delen närmast kyrkan skedde1832 en utvidgning österut, dokumenterad genom enminnessten på platsen. En rad med träd markerar ocksågränsen för denna utvidgning. Utvidgningar har sedanskett mot väster och söder, 1929 och 1971. Kyrkogårdenomges av ett staket av svartmålat järn, vilket troligentillkom vid utvidgningen 1971. Det finns fyra entréermed grindar, vilka liknar staketet, dels två från norr(från landsvägen) och dels två från öster (från vägenfram till Ekholmen). Två av entréerna har spritputsadegrindstolpar med skiffertäckning och vid grinden närmastklockstapeln, mot norr, är stolparna helt skifferklädda.Den yngsta entrén, längst i söder, har stolpar avvit tegelsten. Gångarna är belagda med konstensplattoroch på de äldre delarna finns enstaka grusade gravar. Påde yngre delarna växer låga häckar. Intill klockstapelnfinns en rad med smidda gravkors.Kyrkan antas vara uppförd under 1200-talet med delarav de ursprungliga gråstensmurarna bevarade i väster.Den anses ha varit gårdskyrka till Ekholmen. Sannoliktvar det under 1600-talets första hälft som kyrkan förlängdesmot öster och fick en tidstypisk tresidig koravslutning.1882 fick kyrkan sin nuvarande form genomtillbyggnaderna av en sakristia i öster och ett vapenhusi väster. Samtidigt revs ett vapenhus av okänd ålder påsydsidan. Kyrkan saknar torn. Strax väster om kyrkanstår den helt skiffertäckta klockstapeln av stolpkonstruktion,enligt uppgift uppförd 1811.Kyrkans murar av gråsten är vitputsade på en gråmåladsockel. Gavelröstet mot väster är klätt med vitmåladlocklistpanel. Långhuset liksom vapenhuset har sadeltakoch sakristian i öster har ett valmat tak. Samtligatak är belagda med små raklagda skifferplattor. Fasadengenombryts av stora rundbågiga fönsteröppningar. Innerbågarnahar blyspröjs och antikglas. På korfönstrenfinns målningar av konstnären Oskar Brandtberg. Vidkyrkans huvudingång, genom vapenhuset i väster finnsen rödmålad panelad pardörr som port. Till sakristianfinns en motsvarande enkeldörr från söder.i Gunnarsnäs och mästare i Göteborgs målarämbete.Målningarna utgörs bl a av cirklar med ornament sompryder taksidorna. Mitt i taket finns ett Jahveteckenmed änglahuvuden. Dörröppningen åt vapenhuset ärförsett med dubbla grålaserade parspegeldörrar medsnidade rundlar och utskurna mönster i ramarna.Till sakristian bakom koret finns en enkel spegeldörr.Bänkinredningen är indelad i två vägganslutna kvarter.Bänkarna är slutna med marmorerade dörrar. I koretfinns en särskild kyrkvärdsbänk och på läktaren enklagråmålade bänkar.Altaruppsatsen till det halvrunda altaret är ett verkav bildhuggaren Isac Schullström från 1740. Den hardet karakteristiska krucifixet omgivet av kolonner ochen överdel försedd med en förgylld sol. Den rundadealtarringen med svarvade och dekormålade balusterdockorhar troligen tillkommit vid renoveringen 1946.Predikstolen är ovanlig genom sin höga ålder. Den ärutförd 1632 i renässansstil av en okänd konstnär. Denär rikt utsnidad med bl a evangelistporträtt på korgensyttersidor och dekorationer på baldakinen.Dopfunten från 1200-talet har en säregen konstruktion.Den består av två cuppor, varav den ena är uppoch nedvänd och fungerar som fot. Överdelen är avsandsten från Västergötland medan foten är av täljsten.Läktaren bidrar till kyrkorummets 1700-talskaraktär.Den bärs upp av marmorerade runda pelare vid gångensamt fyrkantiga pelare vid väggarna. Läktarbröstningenär målad 1740 med apostlabilder av den kände målarmästarenHans Georg Schüffner. Han kallades allmänt”Guds målare på Dal och i västra Värmland” och tillhörden västsvenska måleriskolan. Schüffner har ävenstofferat altartavlan. Orgelfasaden är utformad i ensparsamt klassicerande stil och tillkom enligt uppgift1906.Kyrkorummet är rektangulärt med ett förhöjt kor i öster.Väggarna är vitputsade och golvet i gången och koretbestår av skifferhällar och i bänkkvarteren av lut- ochsåpbehandlade träplank. Kyrkorummet fick sin nuvarandeutformning vid en genomgripande restaureringår 1946. Syftet var att återskapa interiörens 1700-talskaraktär,vilken delvis förlorats under 1800-talet. Bl atogs det platta innertakets dekorationsmålningar fram.Dessa är utförda 1780 av Anders Larsson Krok, född97

ByggnadshistorikKyrkans långa byggnadshistoria innefattar flera exteriöraoch interiöra förändringar. Dess ombyggnader ochrenoveringar följer i allmänhet ett tidstypiskt mönster.Kyrkans exteriör är ett resultat av den på 1600-taletåt öster förlängda medeltidskyrkan, tillbyggnadernaav vapenhuset och sakristian på 1880-talet och 1800-talets stora rundvälvda fönsteröppningar. Enligt uppgiftförstorades befintliga fönster och två nya togs upp1821. Vid samma tidpunkt flyttades predikstolen ochbyggdes in bakom altaret samtidigt som överstycket tillaltaruppsatsen togs bort. Gravar inne i koret öppnades,kistorna grävdes ner på kyrkogården och stenarnaförstördes. Även vapensköldar inne i kyrkan togs bort.Under 1800-talet (oklart vilket år) täcktes det bemåladetaket med pärlspont. 1904 fick kyrkan nya bänkar.1946 års renovering syftade till att återskapa detsom förändrats under 1800-talet. Renoveringen leddesav arkitekt Erik Fant, Stockholm. Konservator var OlleHellström, Skara. Predikstolen lagades och placeradespå norra långsidan. Altaret med altaruppsatsen rekonstrueradesoch flyttades något österut för att skapa merplats i koret. De öppna bänkarna med rundade gavlarbyggdes om för att överensstämma med kyrkorummets1700-talskaraktär. Bland annat förkortades ryggstödenoch bänkarna försågs med dörrar. Det bemålade takettogs fram liksom skifferhällarna i gången och koret.Förslaget att förminska långhusets fönster kom aldrigtill utförande men i vapenhuset sattes fönster mot norroch söder igen liksom ett norrfönster i sakristian. Ovandörren till vapenhuset byttes ett rundbågigt fönster utmot ett mindre runt fönster. Långhusets fönster försågsmed antikglas och blyspröjs och korfönstren fickglasmålningar av konstnär Oskar Brandtberg. Nya inner-och ytterdörrar tillkom också. Renoveringen från1946 präglar fortfarande kyrkorummet. Den senastestörre renoveringen, 1996-97 innebar omfattandeunderhålls- och konserveringsåtgärder såväl exteriörtsom interiört.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGGUNNARSNÄS KYRKA och kyrkplats har en långhistorisk kontinuitet och utgör en konstituerande delav ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Kyrkantillhör en grupp ombyggda medeltidskyrkor somÖr, Holm, Järn, och Ånimskog med likartat utseendeoch byggnadshistoria. De är alla belägna i mellerstaDalsland i närheten av Kroppefjäll och Vänern. Karakteristiskär bl a förlängningen mot öster och det tresidigtavslutade koret. Den fristående klockstapeln är ettkaraktärsdrag för Dalsländska kyrkor. Skifferbeklädnadeni Gunnarsnäs är mycket ovanlig och speglar områdetstradition av skifferhantering, vilket är särskilt påtagligti miljön kring kyrkan. Ovanligt är också de heltskifferklädda grindstolparna vid klockstapeln. Kyrkansinteriör har en homogen stilkaraktär från 1700-talet,vilket är ett resultat av den väl sammanhållna och konsekventgenomförda renoveringen 1946. En renoveringsom leddes av Erik Fant, en av landets mer kändarestaureringsarkitekter vid denna tid. Av kyrkans äldreinredning märks bland annat predikstolen från 1632 irenässansstil samt dekorationsmålningarna från 1700-talet på det plana innertaket och på läktarbröstningen.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen har en lång historiskkontinuitet och ingår i en miljö av riksintresse förkulturmiljövården. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkorummets homogena 1700-talskaraktär,vilket är ett resultat av den helhetsgestaltanderenoveringen 1946. kyrkans bevarade äldre inredning, främstdopfunen, predikstolen, altaruppsatsen, läktarenoch måleriet. de vägganslutna bänkkvarteren med slutna bänkar. den skifferklädda klockstapeln och grindstolparna98

HOLMS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönHolms medeltida socken tillhör Nordals härad somtillsammans med Sundals härad utgör landskapet Dalslandshistoriska kärnområde. Området domineras tillstora delar av den bördiga jordbruksmarken på Dalboslätten.Holm utgör ett gränsområde mellan Dalboslättenoch skogsbygderna i norra delen av Dalsland.Socknens centrala delar ligger på slätten medan skogsområdenfinns i norr och längs Vänerkusten. Skyddadehamnlägen vid Vänern och den ändmorän som sträckersig i nordvästlig-sydostlig riktning genom Dalslandvar tidigt av betydelse för områdets kommunikationer.Genom Holm passerar också Dalslands viktigaste väg,gamla landsvägen Vänersborg-Åmål, nuvarande riksväg45. Holm är också Dalslands mest utpräglade storbondebygdmed ett flertal gods och storgårdar, hemvistför flera adelssläkter. Från medeltidens slut var Holmannexförsamling till Örs socken tillsammans med Järn,Skållerud, Gunnarsnäs och Dalskog. Holm och Järnbildade från 1927 Holms pastorat och från 2006 ingåräven Bolstad, Erikstad och Grinstad i pastoratet.Omkring en kilometer öster om Holm har det funnitsen medeltida kyrka, eller kapell, som utgjort en egensocken, Östanå. En tolkning är att Holm och Östanåursprungligen varit gårdskyrkor. Östanå sammanladestroligen under 1500-talet med Holm. På platsen återståridag endast grundmuren efter kyrkan och en minnesstenfrån 1927. Både Holm och Östanå kyrkor ärknutna till traditioner om offerkällor. (S:t Olofs källaresp S:t Toras källa). Troligen rör det sig om sammakälla, belägen nära Östanå kapell. Källan skulle då varaen gammal hednisk källa, kopplad till guden Tor, somsedan i folkmun kallats Toras eller S:t Toras källa. Källanhar sedan ”kristnats” och helgats tillsammans medkyrkan/kyrkorna till Olav den helige, Nordens mestkända helgon. Holms kyrka har i äldre tider benämntsS:t Olofs.Ungefär tre kilometer söder om kyrkan växte Mellerudfram från slutet av 1800-talet. Utgångspunkten var ettmindre handelssamhälle som bildats kring gästgiveriet,posten och tinget, vilka inrättats på 1600-talet. Frånslutet av 1800-talet blev också Mellerud en järnvägsknutoch ett stationssamhälle växte fram. 1952 tillfördesHolms och Järns socknar Melleruds köping, bildad1908. Centralt beläget i Mellerud finns ett församlingshemmed ett kapell, invigt 1932.Holms kyrka är belägen i ett öppet slättlandskap straxsöder om gården Berg, en av Dalslands största gårdaroch kanske äldsta säteri. Berg har tillhört bl a Oskar99

I, Karl XIV Johan och släkterna Stake, Ribbing, Reuteroch Svinhufvud. Till kyrkoanläggningen hör kyrkan, enfristående klockstapel, ett bårhus och en modern ekonomibyggnad,alla belägna på eller intill kyrkogården.Omkring två hundra meter sydost om kyrkan finnsytterligare en kyrkogård, ”Nya kyrkogården”, som ensärskild enhet.KyrkoanläggningenKyrkogården har närmast en kvadratisk form med denäldsta delen huvudsakligen belägen söder om kyrkan.Utvidgningar har skett mot väster omkring 1955 ochmot norr och väster omkring 1975. Mot öster har ocksåskett en mindre utvidgning i anslutning till vägensom leder upp mot Bergs säteri. Kyrkogården omges,utom på de nyare delarna mot norr, av kallmurar. Ävenmellan de olika utvidgade delarna finns murar. Vid entréernamot söder och öster, liksom till minneslundeni kyrkogårdens nordöstra del, finns svarta smidesgrindar.Gångarna på kyrkogården är alla asfalterade medundantag av en gång med konststensplattor framförklockstapeln söder om kyrkan. Markytorna dominerasav gräs. Söder om kyrkan finns några få grusgravar. Österom koret finns en liten lund med Wilhelm (1832-1905) och Axel (1875-1950) von Schneiderns gravar.De var ägare till Bergs säteri och har skänkt marken påkyrkogårdens östra del. Axel von Schneidern var ocksålandshövding i Älvsborgs län 1922-1945. Förutomkyrkan och klockstapeln finns ytterligare två byggnaderpå kyrkogården. I sydöstra hörnet finns ett vitputsatbårhus (1950) med skiffertak och norr om kyrkanen ekonomibyggnad med bl a personalutrymmen (ca1980), även denna vitputsad och med skiffertak.”Nya kyrkogården” tillkom omkring 1880 efter att församlingeninköpt den s.k. Hasslekullen av patron Janssonpå Berg för 650 kronor. Den omges av öppen jordbruksmark,och har en i stort sett kvadratisk form efteren utvidgning mot söder i slutet av 1940-talet. Entréermed svarta järngrindar finns från nordost och sydost.Kyrkogården delas av två grusade gångar som möts mittpå kyrkogården och bildar en korsform. Längs den enaav gångarna finns en allé med cypresser. På kyrkogårdenfinns enstaka grusade gravar, huvudsakligen på dessnordöstra del. Mot nordväst finns en asfalterad p-platsoch en enkelt utformad förrådsbyggnad (1965).Kyrkans äldsta byggnadsdelar antas vara från 1200-talet.Under 1600-talet förlängdes långhuset mot öster ochfick ett tresidigt avslutat kor. Det är oklart hur mycketav den gamla kyrkan som finns kvar i de nuvarandemurarna. Långt åt väster på långhusets sydsida finns ettvapenhus. Detta har en stenplatta med årtalet 1644, vapenhusetsförmodade byggnadsår. Mot öster tillbyggdesen sakristia 1873. Kyrkans murar är spritputsademed slätputsade dörr- och fönsteromfattningar. Putsengår ner till marken utan synlig sockel. Kyrkans samtligatak är skiffertäckta. Långhuset sadeltak är valmat överdet tresidiga koret medan västgaveln är rakt avslutad.Sakristians tak är också valmat. Långhusets och koretsfasader mot norr och söder genombryts av stora rundbågigafönster som är indelade i smårutor med spröjs.På västfasaden finns ett fyrkantigt fönster ovan porteni höjd med läktaren samt ett rundbågigt mindrevindsfönster. På sakristian finns segmentbågeformadefönster åt norr och söder. Samtliga fönster och dörrarär på utsidan brunmålade. Kyrkan har ingångar påvästgaveln, till vapenhuset i söder och till sakristianfrån öster. Vapenhusets port består av en pardörr medfiskbensmönster och ett rundbågigt överljus. Porten påvästgaveln är en parspegeldörr med glasade övre partier.Även sakristians dörr är en parspegeldörr. Den nuvarandeklockstapeln tillkom enligt uppgift på 1770-talet men skall ha medeltida anor. Den har en sockel avgranit och fasad av faluröd lockpanel. Det brutna taketär skifferklätt och dörren liksom luckorna är svartmålade.Kyrkorummet är rektangulärt med vitputsade väggar ochgolv bestående av lackade brädor. Korets, liksom vapenhusetsoch sakristians golv består av kalkstenhällar.I koret finns två gravhällar framför bänkkvarteren.Förutom den på insidan gråmålade parspegeldörren påvästväggen finns en liknande dörr till vapenhuset i södersamt även en parspegeldörr från koret till sakristian iöster. Kyrkans interiör bär prägel av provinsiell barock.Det plana trätaket målades 1742 av mästaren Hans GeorgSchüffner, allmänt kallad ”Guds målare på Dal ochi västra Värmland” och tillhörig den västsvenska måleriskolan.Målningarna i Holm består av tre större plafonder.Motiven är, vid koret solen med Jahvetecknetinramat med änglahuvuden, i mitten av kyrkan Kristiförklaring och ovanför läktaren Yttersta domen. Kringplafonderna och i kanten av taket finns bladslingor. Degråvita ytorna mellan plafonderna var ursprungligenmålade med akantusslingor. Taket övertäcktes medpärlspont 1888 och togs fram och konserverades 1945.Samtidigt med taket, 1742, tillverkades predikstolenav bildhuggaren Isac Schullström, också ett känt namnfrån stiftets kyrkor. Predikstolen är stofferad av Schüffneroch skänkt till kyrkan av kapten Gustav Johan Reuterpå Berg. Korgens utsida pryds av snidade evangelistfigureroch baldakinen har stående keruber varav tvåbär upp släktsköldar. Vid trappan finns en portal medett profilerat och förgyllt överstycke som kröns av endekorativt utformad medaljong.Altaruppsatsen är utförd 1727 av en okänd konstnäroch skänkt av överstelöjtnant Gustav Mentzer på VästraRåda och hans hustru. Altartavlan har två fält, detnedre framställande en kalvariegrupp med Jesus påkorset och den övre framställande Jesus i Getsemane.Framtill på tavlan finns två skulpturer, Mose och Aronoch överst på tavlan tre skulpturer, tron, hoppet och100

kärleken och strax därunder två änglar med språkbandoch två änglar med givarnas vapensköldar. Altarringentillkom vid en renovering 1888. Den är femsidig ochgenombruten med s.k. fyrpassornamentik, gråmåladmed förgyllda lister. Kyrkans äldsta inventarium, dopfuntenav täljsten från 1200-talet, är placerad i norradelen av koret. Mot söder finns en kororgel.Bänkinredningen är i princip indelad i två vägganslutnakvarter mot långsidorna. Det norra ansluter ocksåtill västväggen. Bänkarna är öppna med speglar på sidornasom har fält med dekormålade växter inramadeav förgyllda lister och ådringsmålade blå fält. På koretsnorra sida finns en bänk i anslutning till predikstolen.På den södra sidan togs en korbänk bort 1992. Bänkskärmenfinns kvar som radiatorskydd och är förseddmed målade släktvapen.Läktaren bärs upp av kvadratiska pelare längs långväggarnaoch mittgången. Bröstningen, med framskjutandemittparti, är ljust målad med speglar som inramasav förgyllda lister. Överliggaren är marmorerad och harett skyddsräcke av stål. Läktarorgeln tillkom 1938 ochär byggd av Olof Hammarberg, Göteborg. Fasaden är relativtenkelt utformad, grönt ådringsmålad och förseddmed förgyllda lister och två förgyllda harpor. Korogelnär byggd 1967 och inköpt 1992 från Arnäs församling iÖrnsköldsviks kommun. Den är gråmålad och förseddmed växtdekor.ByggnadshistorikKyrkans exteriör är ett resultat av om- eller nybyggnadenav långhuset och vapenhusets tillkomst på 1600-talet samt sakristians tillbyggnad mot öster 1873. Ungefärsamtidigt (1871) förstorades fönsteröppningarnaoch de nuvarande stora rundbågiga fönstren sattes in.Typiskt för många Dalslandskyrkor, liksom Holm, är rik1700-talsinredning i s.k. provinsiell barock, ofta utfördav konstnärerna H G Schüffner, Isac Schullström ellerNils Falk. I Holm tillkom takmålningarna (Schüffner)och predikstolen (Schullström) 1742. Altaruppsatsenfrån 1727 är utförd av en okänd konstnär. En större renoveringgenomfördes i Holm 1888. Takmålningarnaövertäcktes med pärlspontpanel, bänkarna togs bortoch ersattes med ”parkbänkar”, all inredning övermåladesi vitt mm. Förslag fanns också att byta ut altaruppsatsenoch predikstolen, vilket förhindrades av biskopKlas Herman Rundgren i Karlstad. Från renoveringen1888 kvarstår altaret och altarringen. Altaruppsatsenförsågs då också med sidoskärmar, vilka togs bort viden renovering 1927. År 1927 konserverades även predikstolenoch altaruppsatsen och en äldre färgsättningtogs fram av konservator Sven Gustafsson, Mölndal.1945 års stora renovering liksom renoveringen 1927,hade intentionerna att återställa det som uppfattadessom alltför okänsliga förändringar från 1800-talet. Renoveringenleddes av arkitekt Axel Forssén, Göteborg.I Holm togs bl a takmålningarna fram av konservatorOlle Hellström, Skara och en ny bänkinredning medäldre karaktär tillkom. Den senaste större renoveringengenomfördes 1992 under ledning av arkitekt TureJangvik, Linköping. Omfattande underhålls- och konservatorsarbetenutfördes både exteriört och interiörtmen kyrkorummets karaktär som det gestaltats efter1945 bibehölls i stort.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGHOLMS KYRKA och kyrkplats har en lång kontinuitet.Kyrkan tillhör en grupp ombyggda medeltidastenkyrkor med likartat utseende och byggnadshistoria.De är belägna i mellersta Dalsland nära Kroppefjälloch Vänern; Ör, Järn, Gunnarsnäs och Ånimskog. Karakteristisktär bl a kyrkornas förlängningar mot österoch tresidigt avslutade kor. Den fristående klockstapelnär ett karaktärsdrag för Dalsländska kyrkor. Kyrkansinteriör har många kvaliteter och en väl sammanhållenutformning efter den konsekvent genomförda renoveringen1945 ledd av restaureringsarkitekten AxelForssén. Av kyrkans äldre inredning märks främst detbemålade plana innertaket, predikstolen och altaruppsatseni provinsiell barock, också det ett karaktärsdragför många Dalsländska kyrkor. I Holms kyrka avspeglasbygdens karaktär med storgårdar och herresäten genomvapensköldarna i kyrkan.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen har en lång kontinuitet. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkorummets väl sammanhållna karaktär, efterden helhetsgestaltande renoveringen 1945. kyrkans bevarade 1700-talsinredning, detbemålade plana trätaket, predikstolen ochaltaruppsatsen. de vägganslutna bänkkvarteren med slutna bänkar. gravhällarna i koret och den medeltida dopfunten101

JÄRNS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönJärns medeltida socken tillhör Nordals härad som tillsammansmed Sundals härad utgör landskapet Dalslandshistoriska kärnområde. Området domineras tillstora delar av den bördiga jordbruksmarken på Dalboslätten,vilken naturgeografiskt sammanhänger medVästgötaslätten på andra sidan Vänern. Järn, den tillytan minsta av Dalslands socknar, var länge annexförsamlingtill den arealmässigt stora Örs socken tillsammansmed Holm, Skållerud, Gunnarsnäs och Dalskog.1927 bildade Holm och Järn Holms pastorat och från2006 ingår även Bolstad, Erikstad och Grinstad i pastoratet.Jordbruk har varit den dominerande näringen i Järnsom huvudsakligen utgörs av fullåkersbygd. Längs Vänerkustenfinns den s.k. Sjöskogen, som varit utmarktill gårdarna på slätten. Bebyggelsen i Järn dominerasav ensamliggande gårdar samt sommarstugebebyggelsevid Vänern. Någon tätbebyggelse finns inte mensocknen är belägen strax söder om Mellerud. Holmsoch Järns socknar tillfördes år 1952 Melleruds köping,som bildats 1908. De äldsta bebyggelselägena iJärn finns i anslutning till den ändmorän som passerargenom socknen i nordvästlig-sydostlig riktning. Längsåsen leder en gammal landsväg och invid denna finnsgravfältet Tormansbol som anses vara en gammal kultochbegravningsplats. Omkring en kilometer söderutlängs vägen, vid ett vägmöte, är den medeltida stenkyrkanbelägen i det öppna slättlandskapet. Bebyggelsennärmast kyrkan utgörs av två gårdar, varav Järns gårdär den mest framträdande. Gården var ursprungligenkyrkojord men blev efter reformationen kronogård,från 1600-talet löjtnants- och kaptensboställe. Gårdenär numera privatägd. Ungefär en kilometer väster omkyrkan finns det som kan karakteriseras som ett mindresockencentrum med en bygdegård, en f d lanthandel,f d lärarbostäder och platsen för ett rivet skolhus.Till kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, en skifferklädd klockstapel och en modernekonomibyggnad. Ungefär två hundra meter norr omkyrkan finns ytterligare en kyrkogård, ”Nya kyrkogården”,som en särskild enhet.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form i öst-västlig riktningoch utbreder sig främst på kyrkans södra och östra sida.Den äldsta delen är söder om kyrkan. Mot norr finnsinga gravar och mot väster bara någon enstaka grav.Den östra delen är en utvidgning från ca 1850. Kyrkogårdenomges huvudsakligen av öppen jordbruksmark.Kyrkogårdsentrén är mot väster intill en grusbelagd102

parkeringsplats vid landsvägen. Vid grusplanen finnsen ekonomibyggnad från 1985 på samma plats där dettidigare fanns kyrkstallar. Strax väster om kyrkan finnsockså den helt skifferklädda klockstapeln.Kyrkogården omges av en kallmur. Vid landsvägen finnsett par äldre grindstolpar av natursten och till självakyrkogården står stolpar av natursten med grindar avsvart smidesjärn. En bred mittgång i öst-västlig riktningliksom ytorna närmast entréerna på kyrkans västra ochsödra sida, är sedan ca 10 år belagda med norska skifferplattor.I övrigt saknar kyrkogården gångar. Markennärmast kyrkans norra och sydöstra sida är belagd medgrus. Marken domineras av gräsytor, det finns någraenstaka grusade gravar och ett par gravar med järnstaket.Väster om kyrkan finns några äldre gravstenstenarsamlade, bl a med solkors av kalksten och längs kyrkansnorra sida finns en rad med smidda gravkors. De senareär en särskild typ av gravvårdar som utgör en välkändoch betydelsefull del av Dalslands och stiftets kulturarv.Öster om koret finns ”Bråna-Smen”, Johannes Olssons(1818-1886) gravsten. Han var född och levde på gårdenBråna i närheten av kyrkan och välkänd i Dalslandför sina dikter.”Nya kyrkogården” har en rektangulär form utsträckti nord-sydlig riktning intill landsvägen. Den omges avjordbruksmark, och inramas av en låg häck och lindar.Mot landsvägen, på kyrkogårdens östra sida, finnsen årtalsförsedd och dekorativt utformad smidesgrindmed stolpar av natursten. Kyrkogården domineras avöppna gräsytor och det finns relativt få gravar. Den delasi princip i fyra kvarter genom två grusbelagda gångarsom möts mitt på kyrkogården. På kyrkogårdens norrasida finns en grusbelagd parkeringsplats med en ekonomibyggnadfrån 1998.Kyrkan antas vara uppförd under 1200-talet med betydandedelar av de ursprungliga gråstensmurarna bevaradei långhuset. Dess nuvarande form är ett resultat avom- och tillbyggnader under 1700- och 1800-talen.Kyrkan saknar torn och förlängdes åt öster med en tresidigkoravslutning 1726. Ett vapenhus, numera sakristia,tillbyggdes framför sydvästportalen 1745. Kyrkanförlängdes även åt väster 1862.Kyrkans murar är spritputsade med slätputsade hörnochfönsteromfattningar. Putsen går ner till markenutan synlig sockel. Långhusets skiffertäckta sadeltak ärvalmat både över det tresidiga koret och den raka västgaveln.Även sakristians sadeltak är skiffertäckt. Långhusetsoch korets fasader mot norr och söder genombrytsav stora rundbågiga fönster, indelade i smårutor.Korfönstret åt öster är av liknande typ men med glasmålningar.Sakristan har ett rundbågigt mindre fönstermot väster. Kyrkan har ingångar på västgaveln och tillsakristian i söder. Kyrkporten mot väster är en parspegeldörrmed ett rundbågigt överljusfönster och till sakristianen fiskbensmönstrad pardörr mot söder. Densenare kan vara från sakristians tillkomst på 1700-taletoch har en ovanlig korsformad nyckelskylt. Samtligafönster och dörrar är målade gråblå.Nära kyrkans västra gavel och alldeles utanför kyrkomurenstår den helt skiffertäckta klockstapeln, vilkenfick sin nuvarande placering och utformning 1882.Dess krönprydnad är en skifferklädd spira med ett korsöverst som har ett klot i varje korsarm. Skifferkläddaklockstaplar finns i Dalsland förutom i Järn bara vidDalskogs och Gunnarsnäs kyrkor.Kyrkorummet är rektangulärt med ett förhöjt kor i öster.Två öppna trappor längs västväggen leder upp tillläktaren i väster. Kyrkorummets väggar är vitputsadeoch golvet i gångarna och koret består av skifferhällaroch i bänkkvarteren av brunmålade brädor. I koretfinns gravhällar bl a över Sven Johansson, fogde underfältherren och generalguvernören Lennart Torstensson(1603-51). Förutom den på insidan grönt ådradeparspegeldörren, kyrkporten på västväggen, finns enenkelspegeldörr till sakristian i sydväst. Även dennaär ådringsmålad i grönt. Färgsättningen i kyrkan är tillstor del ett resultat av en större renovering 1947 ochdomineras av olika ådringsmålningar och marmoreringar.Det plana trätaket är bemålat 1804 av Erik Erikström,Hjärtungen i Ör, en lokalt verksam målare. Målningarnahar stora likheter med dem i Gunnarsnäs kyrka, utförda1780 av Anders Larsson Krok, född i Gunnarsnäsoch bl a mästare i Göteborgs målarämbete. Målningarnainnehåller bl a medaljonger med landskapsmotivoch kalebasser med änglahuvuden. Både i Järn ochGunnarsnäs finns större medaljonger med Jahveteckneti kyrkans mitt omgivet av änglahuvuden. Målningarnai Järn visar också yttersta domen med bl a djävulenovan läktaren i väster. Taklisten är enkelt fasad med gråbladmotiv på röd botten. Denna tillkom 1947 som enkopia från Gunnarsnäs då takmålningarna i Järn togsfram och konserverades efter att ha varit övermåladeoch övertäckta med pärlspontpanel.Kyrkans altarring och predikstol, liksom bänkinredningenoch troligen också altaret tillkom 1862 men ärfärgsatta vid renoveringen 1947. Altarringen och predikstolenhar gotiska stildrag. Altaret är av trä och gröntådringsmålat med förgyllda lister. Altaruppsats saknasdå altarprydnaden utgörs av det bemålade korfönstret.Altarringen är rund och sluter tätt mot altaret medtvå små grindar. Den är genombruten med figursågadornamentik. Predikstolen saknar baldakin och på korgensyttersidor finns grönt ådrade spetsbågeformadelister mellan spiralvridna kolonner.103

Kyrkans äldsta inventarium är dopfunten från 1200-talet,vilken är placerad i södra delen av koret. Dopfuntenär av rödgrå sandsten, troligen fraktad över Vänern frånVästergötland. Bland kyrkans inventarier märks ocksåden speciella ljusbågen av smidesjärn i mittgången. Bågenär tillverkad av J Nilsson, Gunnesbyn 1851.Bänkinredningen är indelad i tre vägganslutna kvartermed en mittgång samt en sidogång till sakristian.Bänkarna är slutna med marmorerade speglar inramadeav grön ådringsmålning på dörrarna. Vid koretssödra vägg finns en särskild kyrkvärdsbänk. Läktareni väster bärs upp av kvadratiska grönt ådringsmåladepelare längs långväggarna och mittgången. Bröstningenär försedd med marmorerade spegelfält med grönaktigådring runt om och har ett svängt framskjutande mittparti.Läktaren är relativt liten och saknar bänkinredning.Orgeln är från 1932 av Zetterqvist & son, Örebro,med bibehållen fasad från 1870.ByggnadshistorikKyrkans exteriör är ett resultat av förlängningen ochden tresidiga korutbyggnaden åt öster 1726, vapenhusetstillkomst mot söder 1745 och långhusets förlängningåt väster 1862. Tidstypiska är de stora rundvälvdafönsteröppningarna från 1800-talet. Det plana trätaketär bemålat 1804 av en lokalt verksam målare, Erik Erikström,Hjärtungen i Ör. Den kände målarmästarenHans Georg Schüffner har dock varit verksam även iJärn då han 1741 stofferade en altartavla som utformadesav bildhuggaren Nils Falk 1737. Såväl altartavlansom en äldre predikstol i Järn såldes båda omkring1840 och kyrkan fick en s.k. altarpredikstol. 1862 genomgickkyrkan en större ombyggnad, långhuset förlängdesåt väster och ny inredning tillkom. Vid dennaombyggnad tillkom predikstolen, altaret, altarringenoch bänkinredningen vilka senare delvis förändratsmen bevarat ursprungliga nygotiska stildrag.Kyrkan präglas idag av den renovering som genomfördes1947 under ledning av arkitekt Axel Forssén, Göteborg.Renoveringen i Järn präglas, liksom många andrakyrkorenoveringar från denna tid av intentionerna attåterskapa en äldre karaktär. Man ville tillrättalägga detsom uppfattades som alltför okänsliga förändringarfrån 1800-talet och tiden kring sekelskiftet 1900. IJärn togs bl a takmålningarna fram som 1862 övermålatsoch 1901 övertäckts med pärlspontpanel. Konservatorvar Olle Hellström, Skara. 1947 förändrades ocksåvapenhuset till sakristia. I samband med detta togstvå skåp eller hytter bort i koret, vilka tillkommit vidrenoveringen 1862. På norra sidan, i direkt anslutningtill predikstolen, fanns prästens ”sakristiehytt” och påkorets södra sida en ”hytt” för kantorn. Även bänkinredningenbyggdes om 1947. En stor del av kyrkans nuvarandefärgsättning tillkom också 1947. Framträdandeär bl a ådringsmålningar i grönt och relativt ljusamarmoreringar. Åtgärder efter 1947 har främst varit avunderhållskaraktär och berört exteriören.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGJÄRNS KYRKA och kyrkplats har en lång kontinuitet.Kyrkan tillhör en grupp ombyggda medeltidastenkyrkor som Ör, Holm, Gunnarsnäs, och Ånimskogmed likartat utseende och byggnadshistoria. De är belägnai mellersta Dalsland i närheten av Kroppefjäll ochVänern. Karakteristisk är bland annat kyrkornas förlängningarmot öster med tresidigt avslutade kor. Denfristående klockstapeln är ett karaktärsdrag för Dalsländskakyrkor. Skifferbeklädnaden är mycket ovanligoch speglar närområdets skifferhantering. Kyrkans interiörhar många kvaliteter och en väl sammanhållenutformning efter den konsekvent genomförda renoveringen1947 ledd av den välkände restaureringsarkitektenAxel Forssén. Av kyrkans äldre inredning märksfrämst det för Dalsland karakteristiska bemålade planainnertaket. Koret har en särprägel med glasmålningaroch avsaknad av altaruppsats. Predikstolen och altarringeni nygotik utgör ett eget tidsuttryck i kyrkan.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen har en lång kontinuitet. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkorummets väl sammanhållna karaktär, vilketär ett resultat av den helhetsgestaltanderenoveringen 1947. kyrkans bemålade plana trätak. de vägganslutna och slutna bänkkvarteren. altarring och predikstol i nygotik. gravhällarna i koret. den skifferklädda klockstapeln. äldre gravvårdar, bl a smidda gravkors, vid kyrkansvästra och norra sida104

KLÖVESKOGS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönKlöveskog hör till Grinstads medeltida socken, en delav Sundals härad som tillsammans med Nordals häradutgör landskapet Dalslands historiska kärnområde.Området domineras till stora delar av bördig jordbruksmarkpå Dalboslätten, vilken naturgeografisktsammanhänger med Västgötaslätten på andra sidanVänern. Kontakterna över vattnet har lång traditionoch kristnandet av Dalsland skedde från Västergötland.Dalsland liksom Värmland, hörde tidigare till Skarastift. Grinstad är sedan gammalt annexförsamling tillBolstad tillsammans med Erikstad. Till pastoratet hördefram till 1961också Gestad (numera Brålanda pastorat).Före 1916 var Bolstad också ett s.k. regalt pastorat.Från 2006 ingår Bolstad, Erikstad och Grinstad i Holmspastorat.Grinstad utgörs huvudsakligen av fullåkersbygd . Nordöstradelen av socken upptas dock av det ändmoränstråksom sträcker sig genom Dalsland i nordväst-sydostligriktning och mynnar ut i Vänern vid Hjortensudde för att komma upp som Hindens rev på Kållandi Västergötland. Terrängen i denna del av Grinstad ärmer skogbevuxen och kuperad och har en delvis annanbebyggelsestruktur då man livnärt sig på en kombinationav jordbruk, skogbruk, fiske och sjöfart till skillnadfrån den utpräglade jordbruksbygden på slätten.Före 1819 hörde den stora egendomen och det tidigaresäteriet Qvantenburg till Grinstad, innan det överfördestill Bolstads socken. I närheten av Qvantenburg, påen udde i Vänern, finns ruinerna efter den medeltidaborgen Dalaborg. Dalaborg var under senare delen av1300-talet och i början av 1400-talet centrum i Dalaborgslän. Borgen förstördes under Engelbrekstfejden1434. Grinstad är en utpräglad landsbygdsförsamling.Förutom sockencentrat vid kyrkan finns tätbebyggelsei det lilla samhället Åsebro, beläget på gränsen till Bolstadssocken i söder. I Grinstads nordöstra del, ca trekm från Hjortens udde, finns Klöveskogs kyrka uppförd1930-33 av frivilligt insamlade medel efter attbefolkningen i denna del av socknen länge velat ha enegen begravningsplats.Klöveskogs kyrka är belägen på en sandås, en del avändmoränstråket. Längs ändmoränen leder en landsvägoch strax söder om kyrkan finns en vägkorsningmed några få hus, bl a ett par gårdar. Från vägkorsningenleder en rak grusväg ca 200 meter till en planvid kyrkogårdsentrén. Området närmast kyrkotomtenär obebyggd och består av ett öppet fält samt skogsmark.Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrkan medomgivande kyrkogård, en ekonomibyggnad med förråd105

och toalett. Byggnaden är samtida med kyrkan och harväggar av faluröd locklistpanel och ett sadeltak täckt aveternitplattor.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form som utsträcker sigi öst-västlig riktning på alla sidor om kyrkan. Kyrkogårdenanlades samtidigt som kyrkan byggdes. Den invigdes1932 och utvidgades mot norr 1975. Från 1931finns en plankarta över kyrkogården av ingenjör JSkoglar som också ligger begravd här. Kyrkogården inramasav ett nätstaket med en silverfärgad metallgrindpå granitstolpar vid entrén mot väster. Längs staketetfinns mot norr en rad med stora bokar och mot österoch söder rader med lindar. På kyrkans norra sida sluttarmarken och i slänten finns en terrassering som kansägas avdela kyrkogården i en nedre del och en övredel närmast kyrkan, där huvuddelen av gravarna är belägna.Längs terrasseringen växer en rad med björkar.På kyrkogårdens nordöstra del finns en minneslund,anlagd 2001. De äldsta gravarna finns öster om kyrkan,varav ett par är grusade. Marken närmast kyrkan och detvå gångarna i anslutning härtill är asfalterade. I övrigtpräglas en stor del av kyrkogården av öppna gräsytor.Kyrkan är vitputsad med murar av tegel. Den är uppfördi sin helhet 1932-33 med ett rektangulärt långhus,torn i väster och en sakristia öster om det tresidigtavslutade koret i öster. Tornets nedervåning utgörvapenhus. Kyrkans yttre präglas av det kraftiga tornetoch det i förhållandevis korta långhuset med sin högatakresning.Kyrkan är uppförd med tydlig förebild från Bolstadsmedeltida stenkyrka med undantag av dess korsarmarfrån 1700-talets mitt. Speciellt med Bolstads kyrka ärframförallt tornet, det enda kvarvarande medeltida istiftet. Det har en karakteristisk form med utsvängdaväggar och en bred nederdel. Spirans höga och spetsigaform liksom formen för det höga, brutna och valmadelånghustaket härrör sig från en ombyggnad i Bolstad1752. Både i Bolstad och Klöveskog är samtliga tak ochspiror skiffertäckta, i Klöveskog med småskiffer frånGrythytteområdet, och spiran kröns där av ett silverfärgatmetallkors på en glob. För att ytterligare anknytatill tornet i Bolstad har de två ljudöppningarna påvästsidan av Klöveskogs torn försetts med dubbelvälvningar.I Bolstad finns en sådan ursprunglig ljudöppningpå tornets södra sida vilken en gång varit förseddmed mittkolonetter. Tornet i Klöveskog har också försettsmed ett par efterliknande små romanska fönsteröppningarsamt ett par historiserande vattenutkastarevid takfoten med medeltida associationer. Kyrkans fasaderär spritputsade med släta fönster- och portomfattningar.Långhuset och tornets nedervåning genombrytsav stora svagt spetsbågiga fönster, smårutsindeladeoch vitmålade. Till sakristian finns mindre fönster motnorr och söder, också smårutsindelade men segmentbågeformade.På sakristians östra sida finns också ettmycket litet fyrkantigt fönster. Ingångar till kyrkanfinns till vapenhuset i väster, en port som pardörr, ochen enkeldörr till sakristian från öster. Båda är svartmålade,med snedställd panel och dekorativt utformadebeslag. Ovan västporten finns två stentavlor intill varandra.Den övre har ett uthugget kors på en glob och påden undre är det inhugget ”ANNO D:I, MCMXXX”.Kyrkorummet är rektangulärt med tresidigt kor mot österoch orgelläktare mot väster. Kyrkans inre, liksom exteriörenär i allt väsentligt bevarat sedan tillkomsten.Kyrkorummets golv består av lackade brädor. Golvet ibänkkvarteren och koret är förhöjda ett steg och innanföroch bakom altarringen förhöjt ytterligare ettsteg och täckt av en grå heltäckningsmatta. Väggarnaär vitputsade. Det välvda taket av ljusblå slätpanel harett plant mittparti. Kring detta och längs takfoten finnsprofilerade ljusgröna lister. Till vapenhuset finns grönmåladeparspegeldörrar med runda fönster i de övrespeglarna. En liknade enkelspegeldörr men utan fönster,finns bakom altaret till sakristian. Kyrkorummetsfönster är gråmålade. I fönstret närmast predikstolenhänger ett par glastavlor med målningar och text somdels erinrar om kyrkans grundläggningshögtid den 15juni 1930 och dels om den första gudstjänsten i kyrkan,julottan 1930.Altaret är av trä och altaruppsatsen utgörs av en tavlamed ramverk. Målningen, samtida med kyrkan är gjordomkring 1930 av konstnär Gösta Sundvall, Mellerud,men var ursprungligen avsedd för Erikstads kyrka. Motivetär Jesu korsfästelse. Ramverket har förgyllda listeroch kröns av ett förgyllt kors på en glob flankerat avförgyllda facklor på glober. På predellan finns texten”Se Guds lamm som borttager världens synder”. Altarringenär halvcirkelformad och sluten med en barriärav en grönmålad träskiva. Predikstolen i korets norradel är relativt enkelt utformad och målad i brunt,grönt och blått inramat av förgyllda lister. Baldakinenkröns av ett förgyllt kors på en glob. Dopfunten i koretssödra del är av trä och inköpt 1995, snidad av konstnärenBjörn Köllner.Bänkinredningen är väggansluten och består av två helakvarter. Bänkarna är slutna med grönbruna marmoreringarpå dörrar och skärmar. I övrigt är de gröna påutsidorna och bruna på insidorna. Läktaren bärs upp avtvå grönmålade kolonner, avsmalnande från basen ochuppåt. Läktaren har ett markant utskjutande halvcirkelformatmittparti och barriären är uppbyggd av enslät grönmålad skiva med mörkare gröna profileradelister. Läktarorgeln är tillverkad 1964 och inköptes hit2002. Fasaden är tidstypiskt modernistiskt utformadoch domineras av lackade träytor.106

ByggnadshistorikSedan lång tid hade det bland befolkningen på halvöni nordöstra delen av Grinstads socken funnits en önskanom en egen begravningsplats. Förutom det geografiskaavståndet, ca sju kilometer mellan Klöveskogs ochGrinstads kyrkor, har området på den delvis skogigaoch kuperade halvön en annan karaktär och historiaän på den utpräglade slättbygden. En drivande kraft vidtillkomsten av Klöveskogs kyrka var kyrkoherde LarsMagnus Engström som sägs ha satt sin prägel på detkyrkliga livet i hela södra Dalsland. Han ägnade sig bla åt ett omfattande kristet författarskap. Under hanstid som kyrkoherde i Bolstad pastorat tillkom även enny kyrka/kapell, vid Timmervik, i Gestad socken, medmotsvarande förhållanden och bakgrund som Klöveskogi Grinstad.Bygget av Klöveskogs kyrka genomfördes helt medfrivilligt insamlade medel efter att en grundplåt lagtsav Engström i samband med hans 50-årsdag 1917. År1920 skänktes tomten av hemmansägaren Emil Olssoni Jakobsbyn och 1922 hölls den första dokumenteradefriluftsgudstjänsten på platsen. Ursprungligen fanns ettritningsförslag (1928) för en byggnad med både kyrkorumoch en samlingssal med kök. Till det yttre enkapellbyggnad i tidstypisk 1920-talsklassicism liknandedet kombinerade kapell och församlingshem somuppfördes 1930-32 i Mellerud. Förslaget förkastadesdock av styrelsen för Klöveskogs kyrkostiftelse. ArkitektenGöran Pauli, Kungliga byggnadsstyrelsen, Stockholmutarbetade ett nytt förslag för en mer traditionellkyrkobyggnad. Enligt en skrivelse till styrelsen önskadeEngström att ”kapellet skulle få en kraftig resning, alltsåi sina intentioner i olika avseenden bli uppåtsträvandeoch i olika hänseenden starkt föredömlig”. Enfaktor bakom både Klöveskogs och Timmerviks kyrkortraditionella utformningar är troligen Engströmskonservativa samhällsinställning. I Klöveskogs fall finnsockså omnämnt en önskan om att tornet skulle synasfrån Vänern, säkert en naturlig tanke i en trakt medsjöfartstraditioner. I flera avseenden kom kyrkan attbyggas efter förebild av Bolstads kyrka. Byggmästarevar Ernst Jansson, Grinstad. Kyrkan invigdes 1934 harsedan tillkomsten genomgått få förändringar. 1967 installeradeselvärme och kyrkorummet har målats omi olika etapper omkring 1980. Vid en interiör renovering1990 lades ett nytt trägolv och korbänkarna, enmot söder och en mot norr, togs bort. 1990 inreddestornrummet bakom läktaren till ett samlingsrum och2003 genomfördes en målning av exteriörens putsfasad,fönster och dörrar.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGKLÖVESKOGS KYRKA har ett enskilt läge på denskogiga och delvis kuperade halvö i Vänern som avslutasi öster med fyrplatsen Hjortens udde. Området hörtill Grinstads socken men har en delvis annan karaktäroch historia än socknens centralområde på Dalboslätten.Den vitputsade kyrkan av tegel uppfördes 1930-33genom frivilligt insamlade medel med bl a den tongivandekyrkoherden L M Engström som en drivandekraft. Kyrkan gavs en traditionell form med långhus,västtorn och sakristia i öster, till stor del med kyrkani Bolstad med dess speciella medeltida torn som förebild.Kyrkans yttre präglas av det kraftiga tornet ochdet i förhållandevis korta långhuset med sin höga takresning.Kyrkan är såväl exteriört som interiört sedanuppförandet i allt väsentligt oförändrad, endast mindreombyggnader förutom underhåll har skett. Kyrkorummethar en väl sammanhållen helhet med ensammanhållande färgsättning. Inredningen är traditionelltutformad med för tiden moderna tidstypiskainslag. Framträdande i kyrkorummet är bl a de slutnaoch vägganslutna bänkkvarteren, altarringens och läktarbarriärenssläta träskivor samt de runda fönstren idörrarna till vapenhuset.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan är i allt väsentligt oförändrad såvälexteriört som interiört sedan uppförandetoch utgör därmed en ömtålig helhet. kyrkans medvetet traditionella utformningbl a med Bolstads kyrka och dess medeltida tornsom förebild. kyrkorummets väl sammanhållna helhet ochfärgsättning. de slutna och vägganslutna bänkkvarteren. altarringens och läktarbarriärens tidsenligautformning med släta träskivor samtvapenhusdörrarnas runda fönster107

MELLERUDS KAPELL OCHFÖRSAMLINGSHEM Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönMelleruds kapell och församlingshem är beläget centralti Melleruds samhälle, vilket tillhör den medeltidaHolms socken. Holm utgör ett gränsområde mellan denutpräglade slättbygden, Dalboslätten i sydöstra Dalslandoch landskapets skogsbygder i nordväst. Socknens centraladelar ligger på slätten medan skogsområden finnsi norr och längs Vänerkusten. Skyddade hamnlägen vidVänern och den ändmorän som sträcker sig i nordvästlig-sydostligriktning genom Dalsland var tidigtav betydelse för områdets kommunikationer. GenomHolm och Mellerud passerar också Dalslands viktigasteväg, gamla landsvägen Vänersborg-Åmål, nuvaranderiksväg 45. I socknens södra del, ca tre km söder omHolms kyrka, kom Melleruds samhälle att växa fram.Utgångspunkten var ett mindre handelssamhälle sombildats kring gästgiveriet, posten och tinget som inrättatspå 1600-talet i anslutning till de vägar som mötteshär. I slutet av 1800-talet blev Mellerud en knutpunktför järnvägen och ett stationssamhälle växte fram.1908 blev Mellerud köping och 1952 sammanladeslandsbygdssocknarna Holm och Järn med köpingen.I kyrkligt hänseende tillhör Mellerud Holms sockensom tillsammans med Järn, Bolstad, Erikstad och Grinstadbildar Holms pastorat. Församlingens huvudkyrkamed begravningsplats är Holms kyrka på den medeltidakyrkplatsen. Förutom församlingshemmet medkapell finns inne i samhället en pastorsexpedition ochen kyrkoherdebostad från 1950-talet.KyrkoanläggningenFörsamlingshemmet med kapell är beläget i kvartersbebyggelsecentralt i samhället. Anläggningen består aven byggnad från 1932 med en mindre tillbyggnad från1977 mot väster. Byggnaden är orienterad i nordvästlig-sydostligriktning med framsidan mot Kapellgatani söder. Åt detta håll finns också den fristående klockstapeln.Mot Kapellgatan finns gräsytor och gångar avkonststensplattor. Längs gatan finns ett järnstaket. Påhusets östra sida finns en parkeringsplats. Mot västernår tillbyggnaden i stort sett fram till angränsandetomt.Klockstapeln är en öppen konstruktion av runda stolparoch en huv i form av ett sadeltak täckt av skiffer. Påröstet mot söder finns ett kors. Klockstapeln är enligtuppgift uppförd under 1960-talet.Församlingshem- och kapellbyggnaden domineras av den ur-108

sprungliga byggnadskroppen från 1932 med tillbyggnadensom ett tydligt senare tillägg. Den äldre byggnadskroppenär uppförd av tegel på grundmurar avbetong. Fasaden är spritputsad i ljus gul färg med enmarkerad sockel i grå spritputs. Den profilerade takgesimsenär slätputsad liksom en yta med enkel dekorovan en ytterdörr mot norr. Dekor i fasaden finns ocksåpå en takkupa mot norr i form av ett kors och en medaljong.På östra gaveln finns också ett infällt kors i fasadenovan korfönstret. Byggnaden i två våningar medinredd källarvåning har en hög resning med ett brantsadeltak täckt av skiffer. Mot söder, mitt på byggnaden,finns ett utskjutande gavelförsett mittparti med denursprungliga huvudentrén inramad av en slätputsadportik med pilastrar och överliggare. ”Kyrkporten”,inskjuten i fasaden, består av en hög parspegeldörr avbrunt trä indelad i kvadratiska fält med små kors pålistverket. Till dörren finns en trappa av granit medsmidda järnräcken och ovan portiken en stenplattai fasaden med texten ”Melleruds kapell och församlingshem,Tro och kärlek byggde detta hus år 1931”.Förutom denna entré finns på baksidan, mot norr, enursprunglig enklare dörr i anslutning till ett trapphus.Dörren är slät, brunmålad och försedd med ett runtfönster. På ”gamla” huset finns ytterligare två dörröppningar,dels en senare upptagen utrymningsdörr påbaksidan från en samlingssal, dels en källardörr på husetsöstgavel. Med undantag av korfönstret på östgavelnär byggnadens fönster av liknande typ. De är ursprungliga,brunmålade, med kopplade bågar och indelade ismårutor med träspröjs. Storleken och formen varierar.De största är de höga rektangulära fönstren till kyrkorummet.I övrigt finns andra fyrkantiga fönster av olikastorlekar till olika rumsfunktioner samt runda fönster,bl a symmetriskt placerade nära långsidornas hörnoch högt upp i frontespisens gavelröste. Korfönstret ärej det ursprungliga. Det är rundbågigt och innerglasetär försett med en glasmålning. Även låga källarfönsterfinns.Tillbyggnaden mot väster inrymmer ett våningsplan inivå med ursprungsbyggnadens nedre plan samt en inreddkällarvåning. Fasaden är täckt med ljust gul putsmed en markerad grå sockel. Det relativt flacka sadeltakettäcks av svarta betongpannor. Mot söder finns tvåingångar, dels huvudentrén för hela anläggningen ochdels en källaringång. Båda ingångarna har bruna trädörrarmed sidoglas. Fönstren är brunmålade, 1-lufts,kvadratiska och av trä.Den ursprungliga byggnadens östra del inrymmerkyrkorum med läktare i väster. Själva kyrkorummet,med högt i tak, upptar båda våningsplanen medan läktarenutgör en del av det övre våningsplanet. På nedervåningenfinns i övrigt en samlingsal, ”lilla salen”,en entréhall (bland annat f d pastorsexpedition) somäven sträcker sig in i tillbyggnaden samt en köksdel.Det utskjutande mittpartiet mot söder inrymmer denursprungliga entréhallen, samt en trappa till våningtvå. Förutom läktaren finns där en f d vaktmästarbostad(nu kontorslokaler) bakom läktaren mot väster samtett f d biblioteks- och läsrum i frontespisen mot söder.Källaren inrymmer samlingsrum, pannrum, arkiv ochförråd. Tillbyggnaden mot väster inrymmer entréhall,samlingssal och kontorslokaler på våningsplanet ochkällarvåningens samlingslokaler.Kyrkorummet är rektangulärt med ett smalare rakslutetkor i öster och orgelläktare i väster. Koret flankeras avtvå utrymmen med valvbågar, ursprungligen små rummed hela väggar. I utrymmet mot söder är kororgelnplacerad. Det norra utrymmet fungerade ursprungligensom en sakristia i anslutning till predikstolen. Söderom kyrkorummet finns en entréhall som närmastmotsvarar ett vapenhus. Dörren mellan denna hall ochkyrkorummet är en hög mörkbrun pardörr med träkorspå båda sidor. Avgränsningen mellan kyrkorummetoch ”lilla salen”, väster om kyrkorummet, utgörsav en modern vitmålad vikdörr. Golvet i kyrkorummetär ett parkettgolv från 1997 och väggarna täcks av ljustgul puts. Taket är brutet med en utkragad takfot ochtäcks av släta ljust gröna brädor med bruna lister längstakfoten. I koret är taket ett tunnvalv och på läktarensaknas den utkragade takfoten.Den ursprungliga tidstypiska färgsättningen är konsekventgenomförd med få dämpande färger med bl abrunt och olika marmoreringar. Koret inramas av entriumfbåge med pilastrar som är utförda i kalkbrukoch marmorerade som mörkbrun kalksten. Altarbordetfrån 1994 av lackat trä är placerat Versus Populus.Det rundbågiga korfönstret har en glasmålning medKristusmotiv mellan figursågat trä. Kring altaret finnssju fristående bönpallar i ådringsmålat grönt trä medstoppade knäfall. Predikstolen är ursprunglig och placeradhelt intill norrväggen nära koret. Den saknarljudtak/baldakin och är av brunt trä med speglar marmoreradei brunt på beige botten. I anslutning till predikstolenstår dopfunten av mörkbrunt trä med skurnamönster. Den är troligen samtida med byggnaden. Denursprungliga bänkinredningen togs bort 1977 och ersattesmed kopplade stolar som är grupperade motsvarandetvå bänkkvarter med en blå matta som mittgång.Läktaren har en rak bröstning indelad i speglar medbrun marmorering på beige botten. Orgeln är hitflyttadutan fasad och de öppna piporna är monterade ibruna träramar med enkelt profilerade överstycken.Orgelverket täcks i övrigt av släta gula skivor. Kororgelni nischen söder om koret är Holm församlings äldstaorgel. Den installerades ursprungligen i Holms kyrka1855. När man bytte orgel i Holm 1938 flyttades orgelntill läktaren i kapellet. När ny läktarorgel (byggd1923) inköptes 1964 till kapellet från Vä kyrka i Skåneblev den gamla orgeln från 1855 kororgel här. Den är109

ådringsmålad i grönt med dekor i form av förgylldaharpor och treenighetens symbol med strålar i ett bågformatöverstycke.ByggnadshistorikTillkomsten av Melleruds kapell och församlingshemhar sin bakgrund i den framväxande köpingenoch behovet av ett komplement till den gamla sockenkyrkanHolm. Det är ett av fyra liknande exempelfrån Dalsland på kyrkobyggnader tillkomna omkring1930 genom fristående stiftelser eller föreningar ochinsamlade medel. Kyrkorna eller kapellen kom senareatt övergå i församlingarnas ägo. Förutom i tätorternaMellerud och Bengtsfors byggdes Timmerviks och Klöveskogskyrkor på landsbygden då avståndet var långttill moderkyrkorna. Ett annat motiv bakom kyrkobyggenakunde vara att fungera som motvikt till frikyrkorörelsen.På alla platserna fanns också engageradekyrkoherdar som initiativtagare. I Mellerud tillsattes1913 först en kommitté och 1930 bildades Mellerudsförening för kyrklig verksamhetu p a. En drivande kraft var kyrkoherden Axel Bäckner.Samma år inköptes en tomt och beslut togs omatt uppföra en byggnad efter ritningar av C Magnusson,Stockholm. Byggnaden, som stod färdig 1932, kom attinrymma ett i full kyrkostil inrett kapell och utrymmenför sammankomster, pastorsexpedition, bibliotekoch läsrum mm. På andra våningen inreddes en bostadför vaktmästaren. Byggnaden har hela tiden använts förHolms församlingsverksamhet men det var först 1972som föreningen överlät byggnaden till församlingensom då blev dess ägare.Större renoveringar och ombyggnader har skett under1970- 80- och 90-talen. Förutom tillbyggnaden motväster 1977 ersattes då bl a bänkarna med stolar ochen eller ett par väggar togs bort vid den nuvarande entréhalleni sydvästra delen av den ursprungliga byggnaden.De tre rum som fanns här var ursprungligenavsedda som läsrum men tycks från början ha använtssom pastorsexpedition. En funktion som på 1950-taletöverflyttades till nya lokaler i grannkvarteret. 1977inreddes ett nytt kök på nedervåningen istället för dettidigare köket i källaren. 1989 ändrades bl a vaktmästarbostadenpå övervåningen till kontorslokaler. Renoveringen1997 berörde främst kyrkorummet. Korpartietförändrades genom att de två små kamrarnavid dess sidor blev öppna nischer med valvbågar. Frånsin ursprungliga placering framför den norra, tidigaresakristiekammaren, flyttades predikstolen helt intillnorrväggen. I den södra placerades kororgeln. I självakoret togs altarringen bort och ersattes av friståendeknäfall. En förändring i kyrkorummet var också att detursprungliga trägolvet ersattes med ett parkettgolv.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGMELLERUDS KAPELL och församlingshem, invigt1932, är ett uttryck för 1900-talets framväxandesamhälle i förhållande till landsbygdssocknens Holmsgamla kyrkplats. Ett liknade bakgrund har Bengtsforskyrka vars kyrkorum också har liknande karakteristiskasidoutrymmen vid koret. Byggnaderna är dockritade av olika arkitekter. Melleruds kapell och församlingshemär ett exempel på en kyrkobyggnad med ettfullt utvecklat kyrkorum integrerat med övriga verksamheter,samlingslokaler, kök, kontorsrum, samt tidigarevaktmästarbostad och pastorsexpedition. Den ursprungligabyggnadsdelen, som är den dominerande, ärexteriört välbevarad i tidstypisk utformning med dragav 1920-talsklassicism. Här märks bl a färgsättningen,ursprungliga fönster och dörrar och det framträdandemittpartiet mot söder. Interiört har byggnaden genomgåttfler förändringar. Väsentliga delar av framföralltkyrkorummet och dess ursprungliga entréhall är dockbevarade. Här märks bl a den tidstypiska färgsättningenmed få dämpande färger bl a i brunt och olika marmoreringar.I övrigt finns delar av byggnadens ursprungligainredning bevarad, bl a dörrar, vägg- och takytor.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. den ursprungliga byggnadens välbevarade ochtidstypiska exteriör. kyrkorummets bevarade ursprungliga karaktäroch utformning, bl a delar av färgsättningen ochde karaktäristiska sidoutrymmena. byggnadens i övrigt bevarade ursprungligainredning110

SKÅLLERUDS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönSkålleruds medeltida socken är belägen i ett områdesom kännetecknas av bergig och bruten terräng, huvudsakligenskogbevuxen, och som innehåller kalkskiffrar.Framträdande är också de många sjöarna ochvattendragen. Skålleruds socken innefattar också enkuststräcka längs Vänern med skärgårdskaraktär. Industrinhar sedan 1600-talet varit den dominerandenäringen i Skålleruds socknen. Upperud, ca tre kmnorr om kyrkan, var en gång en av Dalslands viktigasteplatser som hamn- och omlastningsplats för virke ochjärnprodukter. Här, vid forsen mellan sjöarna Höljenoch Spången anlades Dalslands första järnbruk, medprivilegiebrev från 1674. Upperud utvecklades tillDalslands största järnbruk och var ett av de första brukendär lancashiremetoden provades och utvecklades.Genom den s.k. bruksdöden vid 1800-talets slut omvandladesUpperuds bruk till trämassefabrik som sedanvar i drift till 1950-talet. Dalslands kanal var tillen början viktig för bruken men förlorade efter någraår sin betydelse som transportled. Under 1900-talethar istället turismen kring kanalen ökat. Ett välkäntbesöksmål är akvedukten i Håverud.Hela sträckan av Dalslands kanal mellan Köpmannebrooch Bengtsfors är riksintresseområde för kulturmiljövården.Upperud och Håverud ingår också somdelområden med bl a värdefull äldre bruksbebyggelse.Åsensbruk är ett typiskt brukssamhälle från 1900-talet,där industrin fortfarande är i drift. Söder om Åsensbrukligger det spridda egnahemsområdet Bränna somsträcker sig ned mot Skålleruds kyrka.Kyrkan, uppförd 1676-79 på bekostnad av brukspatronPaul Rokes i Upperud, är belägen på en höjdvid sjön Närens nordligaste vik. Bebyggelsen utgör ensammanhållen enhet med karaktären av ett sockencentrum.Väster om kyrkotomten finns prästgården sominrymmer kyrkoherdebostad och pastorsexpedition.Huvudbyggnaden i två våningar (ca 1940) har sin ursprungligakaraktär bevarad. Strax nordost om kyrkanär den f d stiftsgården (1966-2006) ”Kyrkans gård påDal” belägen. Huvudbyggnaden är uppförd som ålderdomshem/fattiggård(1912) och en annexbyggnad ären äldre prästgård. Här finns också ett äldre magasin. Isluttningen söderut mot sjön finns en kolerakyrkogårdfrån 1867. Omkring trehundra meter norr om den s.k.Kyrkans gård finns en skolbyggnad.Till kyrkoanläggningen hör också de tidigare kyrkstallarnaöster om kyrkogården. Stallarna är ombyggda tillförråd och personalutrymmen och tillbyggt mot söder111

med en kyrkstuga/samlingslokal. I sluttningen söderom kyrkan finns ett bårhus (1956) i souterränglägemed fasad av grovhuggen granit. Ungefär en kilometernorr om kyrkan finns ytterligare en kyrkogård, ”Nyakyrkogården”, som en särskild enhet.KyrkoanläggningenKyrkogården har en långsmal form i nord-sydlig riktning.Dess äldsta del, ”gamla kyrkogården” finns i söder ochhar en kvadratisk form med kyrkan belägen i dess norradel. Utvidgningar har sedan skett i etapper norr omkyrkan 1953 och 1973. ”Gamla kyrkogården” omgärdasav kallmurar mot norr och öster. Mot söder, västeroch sydost sluttar marken och kanterna är uppbyggdaav murar med järnstaket som avgränsning längs kyrkogårdensmarkplan. Kyrkogårdens yngre delar avgränsasav häckar. Till de olika kyrkogårdsentréerna finns svartasmidesgrindar med stolpar av natursten till ”gamlakyrkogården” och stolpar av betong avtäckta med naturstentill de yngre delarna. Huvudentrén till gamlakyrkogården sker från öster nära kyrkans kor. Längsmuren finns där en rad med smidda gravkors. Gångarnapå kyrkogårdens olika delar är huvudsakligen grusade,på de nya delarna finns också smala gångar med skifferplattor.På gamla kyrkogården finns enstaka grusadegravar varav några större för bland annat bruksägare.Nya eller norra kyrkogården, är belägen intill landsvägenen knapp kilometer norr om kyrkan. Den har enkvadratisk form med entrén belägen mot vägen i väster.Där finns en kallmur och en grind av svart smidesjärnmed stolpar av granit. Från entrén leder en grusadgång kantad av björkar fram till en minneslund på östrasidan. Mitt på kyrkogården korsas den öst-västligagrusgången av en likadan i nord-sydlig riktning. Debåda gångarna bildar således ett kors som delar kyrkogårdeni fyra delar. På kyrkogården finns enstaka grusadegravar. I förhållande till övriga kyrkogården harminneslunden ett förhöjt läge med trappsteg som terrasseringmot väster. Minneslunden är delvis stenlagdoch där finns ett träkors och en klockstapel (ca 1990).Norra kyrkgården anlades ursprungligen 1919 ochutvidgades 1938 mot öster. Platsen för minneslundentillkom då som cermoniplats för begravningar och detfanns tidigare en fast monterad bårpall på platsen.Kyrkan är en liten träkyrka uppförd av timmer och beståendeav ett rektangulärt långhus, ett smalare tresidigtavslutat kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Fasadbeklädnadenbestår av stående locklistpanel måladmed röd oljefärg. Vid takfoten finns en stor profileradoch vitmålad gesims av trä. Fönstren är kvadratiska, indeladei smårutor och vitmålade. De har en vitmåladomfattning upptill men saknar i övrigt omfattningar.Glaset är ett relativt nytt s.k. antikglas. Huvudentrén tillkyrkan är genom vapenhuset som utgör tornets nedervåning.Tornluckorna har tjärade snedställda panelbrädoroch kyrkporten är en lackad pardörr med snedlagdaprofilerade brädor. Sakristian har en motsvarandeenkeldörr mot väster. Långhuset har ett sadeltak liksomkoret, vars tak är avvalmat över dess tresidiga avslutning.Samtliga takytor är belagda med skiffer. Torntaketär flackt men har en smal och hög spira krönt av ettenkelt förgyllt kors på ett klot uppsatt 1924.Kyrkorummet är rektangulärt med ett smalare förhöjt kori öster. Golven är belagda med lackade brädor i olikariktningar i respektive avdelning. Vapenhusets golv haräldre kalkstensplattor. Långhusets väggar består av målatsynligt timmer. Taket är ett trätunnvalv som har enutkragad impost som utgörs av de inklädda takstolstassarna.Bänkinredningen är delad i två hela vägganslutnabänkkvarter. Bänkarna är slutna med marmoreradespeglar på dörrarna. I koret finns ett par liknande bänkar.Långhusets dörr mot vapenhuset består av en spegelpardörrsom är målad i olika grå kulörer. Till sakristianfinns en motsvarande enkeldörr. Kyrkorummet ärrikt bemålat. De äldsta målningarna är utförda i sambandmed kyrkans uppförande omkring 1680 av mästarenErik Grijs. Ursprungligen var sannolikt det välvdataket bemålat i sin helhet. Skållerud var den enda kyrkai Dalsland som före 1800-talet hade ett välvt innertak.Av Grijs målningar återstår motivmålningar på valvbågenmellan koret och långhuset, på läktarbröstningenoch i taket ovan läktaren. På valvbågen skildras ytterstadomen och på läktarbröstningen finns bilder av apostlarna.Målningarna av de fyra evangelisterna i taketovan läktaren placerades här vid en renovering 1925.Tidigare fanns de på väggen mellan kor och långhus,två på vardera sidan. På väggarna finns även dekormålningarsom troligen är ursprungliga. Konstnären ärokänd. Motiven är spiralvridna kolonner, medaljongfältintill fönstren och listdekor ovan bänkarna och undertakfoten. På den utkragade takfotens horisontella delfinns akantusslingor troligen målade av landsmästareLars Hesselbom, eventuellt omkring 1760. Hesselbombodde i Åmål och Lidköping och hörde till Göteborgsskrået.I långhuset finns två dragbjälkar som också ärdekormålade.Av kyrkans äldre inredning är altaruppsatsen och predikstolenpraktfulla barockverk. Dessa är ursprungligenfrån kyrkans tillkomst och bekostade av brukspatronRokes men omarbetades av träsnidaren IsacSchullström 1760. Altaruppsatsens överdel är måladav en okänd konstnär på 1600-talet och nederdelen,av Schullström, har ett karakteristiskt snidat krucifixflankerat av träfigurer. Predikstolen har en portal ochpå korgens yttersida finns snidade evangelister. Baldakinenär också rikt utformad, med stående keruber mellanmedaljonger. Både altaruppsats och predikstol ärrikt bemålade. Änglarna med psalmnummertavlor påvar sida av altaruppsatsen är också verk av Schullström.Altarringen fick sin nuvarande utformning 1925. Den112

är rektangulär med avfasade hörn och täta speglar bemålademed blommotiv. I koret finns också den medeltidadopfunten av täljsten. Läktaren i väster bärs uppav runda ådringsmålade pelare. Orgeln är byggd 1932av J Lindgren i Göteborg. Dess fasad har en nyklassicistiskutformning.ByggnadshistorikEnligt en muntlig tradition låg Skålleruds första kyrkai Backen, ca en km österut. Skålleruds kyrka finns omnämndi skriftliga källor från medeltidens slut och dessdopfunt av täljsten är från 1200-talet. På 1500-taletfanns en träkyrka på nuvarande plats, vilken genomgickförändringar 1593. Eventuellt nybyggdes den dåhelt. En tidigare uppfattning gör gällande att koret iden nuvarande kyrkan har utgjort den tidigare kyrkan.En dendrokronologisk undersökning från 1997 pekardock på att långhus och kor är uppförda på 1670-talet.Tornet uppfördes 1746 och sakristian tillkom 1973.Kyrkans timmerväggar var på utsidan sannolikt okläddafrån början men har varit brädfodrade sedan 1700-talet. Ursprungligen var panelen tjärad men blev 1806rödfärgad. Under perioden 1855-72 var den dock viteller gulvit för att sedan åter rödmålas. 1855 ladesskiffer på taken istället för spån. Då förstorades ocksåfönstren och fick sin nuvarande utformning. Kringsekelskiftet 1900 förändrades interiören radikalt.1891-92 kläddes väggarna med vitmålad papp. Altaruppsatsenoch predikstolen målades vita med svartaskulpturer. Vid samma tillfälle ersattes också stengolvetmed golvbrädor. 1911 täcktes innertakets målningarmed pärlspont.1925 genomfördes en större renovering under ledningav arkitekt Axel Forssén. För konservering och nyttmåleri svarade konservator Johan Nilsson och konstnärBrocke Blückert, samtliga Göteborg. Renoveringeninnebar bl a att all papp och pärlspont på väggaroch tak togs bort och äldre målningar togs fram. ErikGrijs takmålning gick dock inte att återställa förutombilderna av de fyra evangelisterna som samlades ovanläktaren. Bänkarnas gavlar och skärmstycken är enligtuppgift från 1780-talet men ombyggdes och fick sinnuvarande utformning vid denna renovering. Då sattesockså en vägg upp bakom altaret för att avskärma koretsöstra del till sakristian. Denna vägg togs sedan bortvid nästa större renovering 1973 då en helt ny sakristiatillbyggdes på korets norra sida. Arkitekt var IngeborgWaern Bugge, Saltsjö-Duvnäs. Konservatorsarbeten påmålningar och skulpturer utfördes av Olle Hellström,Skara med medarbetare Uno Kullander. Andra arbetenvar bland annat insättandet av nytillverkade fönsteroch ytterdörrar. Åtgärder efter 1973 har varit av merbegränsat slag. 1986 lades skiffertaket om och 1989målades fasaden.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGSKÅLLERUDS KYRKA är en av de små träkyrkornai Dalslands skogsbygder. Den ingår i en vackertbelägen och väl sammanhållen bebyggelsemiljö med bla prästgård och stiftsgård. Karakteristiskt för kyrkornasom ny- eller tillbyggdes under 1600- och 1700-taleni landskapet och stiftet är det tresidigt avslutade kortet.Att detta är delvis avskilt från koret genom sin smalareform samt kyrkans västtorn är dock egenskapersom skiljer Skållerud från flera av kyrkorna från dennatid. Vanligare i Dalsland är kor med samma bredd somlånghusen och fristående klockstaplar. Det ursprungligatunnvalvstaket är unikt för en Dalsländsk kyrka före1800- talet. Kyrkan är också en av landskapets äldstaträkyrkor och även för landet som helhet en träkyrkaav relativt hög ålder. Alltsedan stångjärnsbruket i Upperudanlades har kyrkan haft nära förbindelse meddetta och kan sägas vara en brukskyrka även om bruketlåg tre km norr om kyrkan.Kyrkan har ett karaktäristiskt medeltida läge i anslutningtill odlingsmark och vatten. Dess placering speglaren förskjutning av socknens centrum till ett med senareindustri och tätortsbildning. Kyrkans bevarade interiörmed målningar och skulpturer från 1600- och 1700-talen utgör ett fint exempel på s.k. provinsiell barock.Arbetena är utförda bl a av målarmästaren Erik Grijsoch skulptören Isac Schullström. Restaureringshistorisktintressant är renoveringen 1925 med syfte att återframhäva kyrkans 1600- och 1700-talskaraktär.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. den väl sammanhållna miljön kring kyrkan medbl a prästgården och stiftsgården. träkyrkans ansenliga ålder. kyrkorummets målningar i taket, på valvbågen, påväggarna och på läktarbröstningen.. de rikt utformade arbetena av Isac Schullström,altaruppsatsen, predikstolen och änglarna medpsalmnummertavlor. de vägganslutna bänkkvarteren med slutna bänkar. de smidda gravkorsen på kyrkogården113

ÖRS KYRKA Melleruds kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÖr är en medeltida socken, belägen i brytningen mellanDalboslätten och Kroppefjäll. Örsjön, en knappkilometer väster om kyrkan, sträcker sig i nord-sydligriktning i stort sett genom hela socknen och utgörgräns mellan två landskapstyper. Öster om sjön finnsett öppet bördigt odlingslandskap som är en del avDalboslätten. Området väster om sjön domineras avbruten skogsbygd på Kroppefjäll. Bebyggelsen är av naturligaskäl koncentrerad till odlingsbygden i öster ochjordbruk har utgjort socknens huvudnäring. En viss industrielldrift i mindre skala; kvarnar, sågar och mindreelkraftverk har dock förekommit längs Örsån ochKrokån som ingår i vattensystemet norr och söder omÖrsjön. Någon tätort finns inte inom socknen. Ör ärmoderförsamling till Dalskog och Gunnarsnäs. Enligtuppgift omfattade pastoratet före 1927 även Skållerud,Holm och Järn. Under medeltiden fanns också en litensocken sydväst om Ör, Mustasäter, som efter reformationenkom att uppgå i Ör. Vid gården Kyrkebol finnsen minnessten på platsen där Mustasäters kyrka fanns.Örs kyrka är belägen på en flack höjdrygg omgiven avett öppet odlingslandskap. Intill kyrkan och kyrkogårdenleder landsvägen mellan Brålanda och Dals-Rostock i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen närmastkyrkan består av ett församlingshem (ca 1960) och ettbostadshus, f d kyrkvaktmästarbostad. Intill församlingshemmetstår en klockstapel (troligen 1600-tal).Västerut från kyrkan leder en lång allé med askar framtill det frånsålda f d kyrkoherdebostället och f d arrendatorsbostället,belägna på en höjd vid Krokåns utloppur Örsjön. Det tidigare prästgårdsjordbruket är enav traktens större gårdar. Till själva kyrkoanläggningenhör förutom kyrka och kyrkogård också en friståendeklockstapel, ett bårhus (1950) och en länga med f dkyrkstallar som delvis byggts om till ekonomi- ochpersonalutrymmen.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form och följer denmindre höjdrygg i nord-sydlig riktning som kyrkanär belägen på. Kyrkogårdens östra långsida vetter motlandsvägen. Den del av kyrkogården som är söder omkyrkan är äldst. I äldre tid fanns en ovilja mot att användamarken norr om kyrkan för begravningar. 1856utvidgades dock kyrkogården norr om kyrkan och1896 skedde utvidgningar mot söder och öster. Senastestörre utvidgningen skedde 1930, då den s.k. nya kyrkogårdentillkom. Denna utgör kyrkogårdens norra hälft.Där finns ett vitputsat bårhus med skiffertäckt sadeltak.Kyrkogårdens södra hälft benämns gamla kyrkogården.114

Mot landsvägen i öster och mot söder finns kallmurar.Längs kyrkogårdens sidor finns också trädrader medlindar och enstaka ekar. Vid huvudentréerna till kyrkogårdeni söder och sydost finns skiffertäckta vitputsadegrindstolpar. Till nya kyrkogårdens norra del finns enentré med stolpar av natursten och innanför dessa enparkeringsplats. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligenasfalterade förutom några mindre gångar somär belagda med stenhällar. På gamla kyrkogården finnsenstaka grusade gravar.Kyrkan är vitputsad med murar av tegel och inslag avnatursten. Vid en ombyggnad på 1660-talet hittadesen tegelsten med årtalet 1219 inskrivet, vilket är kyrkansförmodade byggnadsår. Tegelstenen skall finnasöverputsad på okänd plats i kyrkan. I samband med enutvändig renovering 1993 gjordes en murverksdokumentationsom visar på en ursprunglig tegelkyrka avromansk typ, vilket tyder på att kyrkan uppförts vid1200-talets första hälft eller dess mitt. Under 1660-taletförlängdes kyrkan åt öster och fick en tidstypisk tresidigkoravslutning. Efter tillbyggnader 1887 (sakristiai öster) och 1900 (vapenhus i väster) fick kyrkan sinnuvarande form. 1900 revs ett vapenhus av okänd ålderpå sydsidan. Kyrkan vilar på en delvis putsad sockelav obearbetad marksten. Västgavelns röste består av envitmålad träpanel på en regelstomme. I vapenhusetsnord- respektive sydvägg finns fyra äldre gravhällar inmuradeöver kyrkoherdar. Samtliga tak är belagda medskiffer. Långhuset täcks av ett sadeltak som är valmatöver koret. Valmat är också sakristians tak medan vapenhusethar sadeltak. Långhuset och koret har storagråmålade rundbågiga fönster. Sakristian har också ettrundbågigt fönster i sin östvägg. Vid murverksdokumentationen1993 framkom bl a två romanska fönsterpå sydsidan. Ett av dessa togs fram igen och är belägetväster och ovan långhusets sydingång. Det andra ärmarkerat öster om sydingången. Entrén i söder har enfrån fasaden utskjutande omfattning i slätputs med ettrundbågigt fönster ovan. Porten består av en pardörrmed rektangulära speglar av ekpanel. Liknande portar,täckta med kopparplåt finns också till vapenhuset ochtill sakristian.Klockstapeln strax söder om kyrkan antas vara uppfördunder 1600-talet. Den är klädd med rödfärgadlocklistpanel och har ett sadeltak av skiffer. Dörren ochluckorna är vitmåladeKyrkorummet är rektangulärt med tresidigt förhöjt kori öster. Golvet är av gråmålade träplankor, rutmönstrati koret och i gångarna. Väggarna är vitputsade ochdet platta trätaket är vitt med en dekormålad rödaktigmarmorerad taklist. Dörröppningen till vapenhusetoch innerdörrarna mot söder utgörs av pardörrarmed marmorerade speglar och ådringsmålade ramar.Till sakristian bakom koret finns en motsvarande enkeldörr.Bänkinredningen är väggansluten och indeladi tre kvarter. I koret finns bänkar på både norr- ochsydsidan och på läktaren hela bänkkvarter på båda sidorom orgeln. Bänkarna är öppna men med marmoreraderektangulära sidoskärmar som ger associationertill bänkdörrar. Kyrkans bevarade äldre fasta inredningutgörs av altaruppsats och predikstol, båda i s.k. provinsiellbarockstil. Altaruppsatsen är tillverkad av bildhuggareNils Falk 1737. Nedre delen har ett krucifixflankerat av två träfigurer och spiralvridna kolonner.Även överdelen har träfigurer och liknande kolonner.Altarringens utformning, i nygotisk stil, tillkomvid en renovering 1938. Den har en oktagonal formmed en genombruten barriär utformad med korsformationerinramade av cirklar. Predikstolen från 1762är ett verk av bildhuggare Isac Schullström. Även påpredikstolen finns träfigurer såväl på korgen som påbaldakinen. Predikstolen har också en portal. Ett tredjekänt namn från 1700-talets kyrkoinredningar i stiftetär också förknippat med Örs kyrka. Det är målarmästarenHans Georg Schüffner, ”Guds målare på Dal ochi västra Värmland” som 1747 målade taket. Tyvärr togsdetta bort vid en renovering 1900. Enligt uppgift försvannvid samma tillfälle också målningar av Schüffnerpå läktarbarriären.Läktaren i väster har troligen tillkommit omkring1700 men fick sin nuvarande utformning i klassicistiskstil vid renoveringen 1938. Bröstningen har marmoreradespeglar och i det utskjutande mittpartiet finnsen änglamålning och texter. Läktaren bärs upp kvadratiskapelare vid mittgången och pilastrar vid väggarna,samtliga med profilerade överstycken. Orgelfasaden ien klassicerande stil är enligt uppgift byggd 1918 av JMagnusson, Göteborg. Bland kyrkans äldsta inventariermärks dess dopfunt från 1200-talet och ett triumfkrucifixfrån 1300-talet. Dopfuntens nederdel är av täljstenoch överdelen av sandsten. Enligt uppgift är en avdelarna från den vid reformationen nedlagda kyrkanvid Mustasäter. Triumfkrucifixet, i gotisk stil och avimponerande storlek, är ovanligt. Det kan enligt uppgiftvara av tyskt eller engelskt ursprung och skall haöverflyttats till Ör från Skara domkyrka på 1600-talet.1938 iordningställdes ett särskilt dopaltare vid södra115

korväggen över vilket triumfkrucifixet hänger.ByggnadshistorikKyrkans långa byggnadshistoria innefattar flera bådeexteriöra och interiöra förändringar. De ombyggnaderoch renoveringar som skett följer i allmänhet etttidstypiskt mönster. Kyrkans exteriör är ett resultat avden på 1600-talet mot öster förlängda medeltidskyrkansamt tillbyggnaderna av sakristian i öster 1887 ochvapenhuset i väster 1900. Utformningen av fönstrengår tillbaka till en renovering 1858 då samtliga fönstersänktes en aln (60 cm).Renoveringen 1900 motsvarar det som skedde under1800-talet i många kyrkor. Det målade taket, och eventuelltockså målningar på läktarbröstningen, togs bort.Delar av detta tak återanvändes till vapenhusets yttertakoch finns kvar där. De slutna bänkarna ersattes avnya öppna. Samtidigt togs också gravhällar i koret bortoch placerades på det nybyggda vapenhusets väggar.Nästa stora renovering, 1938, följer också mönstret försin tid med syftet att framhålla och återställa en äldrekaraktär som delvis tagits bort under 1800-talet. Renoveringen1938 var omfattande och präglar fortfarandetill stora delar kyrkorummet i Ör. För arbetena svaradearkitekt Axel Forssén, Göteborg och konservator var RJohansson, Skövde. Vid detta tillfälle förändrades blandannat bänkinredningen, nya inner- ytterdörrar tillkomoch läktarbarriären fick sin nuvarande utformning. Ikoret lades ett nytt golv, altarringen byggdes om ochdopaltaret tillkom. Pärlsponttaket från 1900 i kyrkorummetbyttes ut mot breda slätspontade brädor ochinnanfönster med s.k. antikglas och blyspröjs sattes in.Även inredningen i sakristian och vapenhuset är tillstor del präglad av renoveringen 1938. Under sakristiangrävdes också en källare ut för ett nytt uppvärmningssystemmed lågtryckvärme.1983 tillkom en läktarunderbyggnad för brudkammaremot söder och toalett och kapprum mot norr.1993 genomfördes en omfattande exteriör renoveringdå bland annat samtliga fasader omputsades och skiffertaketpå vapenhuset lades om. Då putsen var nedtagengenomfördes en murverksdokumentation. Dåframkom bland annat att av den medeltida tegelkyrkanfinns hela långhusets sydsida och sydvästra delenav västgaveln bevarad. En ursprunglig sydportal kundefastslås liksom två romanska fönster på sydsidan. Likasåkunde en skiftande färgsättning av fasaden underårhundradenas lopp beläggas.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGÖRS KYRKA och kyrkplats har en lång historiskkontinuitet och bildar tillsammans med den frånsåldaprästgårdsanläggningen och allén i det öppna jordbrukslandskapeten betydelsefull kyrkomiljö. Kyrkantillhör en grupp ombyggda medeltidskyrkor som Gunnarsnäs,Holm, Järn, och Ånimskog med likartat utseendeoch byggnadshistoria. De är alla belägna i mellerstaDalsland i närheten av Kroppefjäll och Vänern.Karakteristisk är bl a förlängningen mot öster och dettresidigt avslutade koret. Den fristående klockstapeln ärett karaktärsdrag för dalsländska kyrkor. Kyrkan tillhörockså den speciella gruppen medeltida tegelkyrkor iDalsland som är av särskilt byggnadshistoriskt intresse.I det medeltida Skarastiftet (landskapen Västergötland,Värmland och Dalsland) finns endast sju kända sockenkyrkorav tegel, vilka alla var belägna i Dalslands östligastehärader (närmast Vänern). Av dessa har endastkyrkorna i Ör och Grinstad samt Tösse gamla kyrkabestående murverk medan de andra är mer eller mindreutplånade. Om tillkomståret för Örs kyrka stämmermed årtalet 1219 gör detta henne till en av landetsäldsta tegelkyrkor. Kyrkan inrymmer betydelsefulläldre inredning, bland annat medeltida inventarier ochaltaruppsats och predikstol från 1700-talet. Interiörenhar en homogen stilkaraktär med inriktning mot 1700-talet, vilket är ett resultat av den väl sammanhållna ochkonsekvent genomförda renoveringen 1938.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan och kyrkplatsen har en lång historiskkontinuitet. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkan tillhör gruppen av medeltida tegelkyrkor iDalsland. kyrkans bevarade medeltida inventarier. kyrkans bevarade 1700-talsinredning, predikstoloch altaruppsats i provinsiell barockstil. 1938 års bevarade helhetsgestaltande renovering116

BRÅLANDA KYRKA Vänersborgs kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönBrålanda medeltida socken utgör en del av Dalslandshistoriska kärnområde. Brålanda var från medeltidentillsammans med Sundals-Ryr annexförsamling tillFrändefors som också var ett s.k. regalt pastorat. Vidpastoratsregleringen 1962 blev Brålanda eget pastoratmed Sundals-Ryr och Gestad (tidigare Bolstads pastorat)som annexförsamlingar. Brålanda socken är enutpräglad jordbruks- och fullåkersbygd där bebyggelsendomineras av medelstora gårdar. Tätorten Brålandahar vuxit fram som ett mindre stationssamhälle längsBergslagsbanan Göteborg-Falun, anlagd på 1870-talet.Orten har länge utgjort ett centrum för jordbruketpå Dalboslätten. Under 1900-talets början hölls härstora kreatursmarknader och vid stationen fanns fleraspannmålsmagasin. Orten domineras idag av livsmedelsindustrioch en stor siloanläggning utgör ett tydligtlandmärke på den öppna slätten. Jordbrukets betydelsei trakten avspeglas också genom den tidigare lantmanna-och hushållsskolan, numera naturbruksgymnasiet,Nunntorp strax söder om samhället.Den vitputsade stenkyrkan är belägen vid en krök avden slingrande Frändeforsån strax intill riksväg 45. Söderom kyrkan leder en asfalterad mindre väg med enbro över ån. I närheten låg gästgivaregård, tingsplatsoch affärer, numera ligger här en gård samt några friliggandebostadshus. På andra sidan bron strax nordvästom kyrkan fanns tidigare ett ålderdomshem ochkyrkstallar. Kyrkogårdsområdet är förhållandevis stortoch utbreder sig på båda sidor om ån. Omkring en kilometersöderut finns en f d prästgård, uppförd 1954.Den är frånsåld och används nu som kaffestuga.Till kyrkoanläggningen hör, förutom kyrkan och kyrkogårdenett flertal byggnader. Strax söder om kyrkanfinns en klockstapel av klockbocktyp med falurödlockpanel och sadeltak täckt av skiffer. Ursprungligålder är okänd men den är ombyggd 1887. Vid grusplanenintill södra kyrkogårdsmuren ligger en falurödpersonal- och ekonomibyggnad (ca 1960) och i släntenmot ån väster om kyrkan en betongbyggnad medfasad av grå spritputs, inrymmande pumphus och toalett(ca 1940). På ”Nya kyrkogården”, på andra sidanån och söder om kyrkan, finns ett bårhus (1949) mednaturstensfasad och skiffertäckt sadeltak, samt två falurödabyggnader, ett maskinförråd (1997) och ett dass(ca 1980).KyrkoanläggningenKyrkogården är ganska stor med en äldre del, ”Gamla kyrkogården”,närmast söder om kyrkan och ”Nya kyrko-117

gården” på andra sidan vägen söder om kyrkan. Kyrkanär orienterad i öst-västlig riktning och omges avgamla kyrkogården med en närmast kvadratisk form.Kyrkogården utvidgades mot norr ett par gånger under1800-talet och mot öster 1906. Huvudentrén till”Gamla kyrkogården”, finns i söder vid en angränsandegrusplan med kallmur. Själva entrén består av ett parspritputsade vita grindstolpar med pyramidtak av skiffer.Även längs en del av kyrkogårdens västra sida finnsen kallmur. Både mot väster och norr gränsar kyrkogårdenmot slänter och sankmark längs ån med delvistät vegetation. Mot norr och öster finns öppen åkermarkoch en gård. Förutom en asfalterad gång frånentrén på kyrkogårdens södra sida och längs kyrkanssödra sida, är gångarna på både gamla och nya kyrkogårdengrusade. De flesta gravar är gräsbevuxna men pånya kyrkogårdens äldsta del liksom på gamla kyrkogårdenfinns enstaka grusade gravar, varav några medjärnstaket. Söder om kyrkan ligger några äldre gravhällarsom ursprungligen funnits inne i kyrkan och intilldessa finns en s.k. solvisare. Nya kyrkogården tillkomca 1920. Den gränsar i norr och öster till åbrinken ochmot söder och väster till öppen åkermark. Intill enentré med smidda järngrindar på stolpar av naturstenfinns bårhuset som är samtida med den senaste utvidgningenmot sydväst (1950).Kyrkan är en vitputsad stenkyrka med delvis bevaratmedeltida murverk. Kyrkan har ett säreget utseendemed ett symmetriskt långhus med tresidigt kor i öster,och ett likaså tresidig avslutat parti mot väster. Motöster finns en oktagonal sakristia och i väster en tillbyggnadi två våningar med bl a entréhall motsvarandeett vapenhus. Kyrkans ingångar finns på tillbyggnadenssödra sida och mitt på långhusets södra sida. Ytterligareen ingång finns mot söder, i en förbindelsedelen mellankoret och sakristian. Fasaderna är spritputsade medsläta omfattningar kring portar och fönster. Putsen gårner till marken förutom vid sakristians granitsockel.Taken är skiffertäckta. Långhuset och vapenhuset harvalmade sadeltak medan den åttakantiga sakristiantäcks av ett huvliknade tak krönt av ett järnkors på enliten kopparklädd spira. De höga spetsbågiga fönsteröppningarnaär brunmålade, indelade i smårutor medmönsterspröjsade överdelar och har solbänkar av kalksten.Portarna till vapenhuset och långhuset är kopparkläddamedan dörren till sakristian är klädd medsnedställd profilerad ekpanel. På korets sydöstra ochsydvästra sidor finns nischer i fasaden efter igensattakorfönster och på korets sydöstra sida finns en s.k.stigsten inmurad i sockeln. Denna skall ha använts förpå- och avstigning från häst och påvisar att kyrkanvar en s.k. ”redkyrka” d v s annexkyrka, i detta fall tillFrändefors, som prästen fick rida till.Kyrkorummet är ljust och rymligt med ett högt vitmålattunnvalvtak. Stora delar av inredningen härrör från enrenovering 1926 och är färgsatt i grå och gröna kulörer.Koret i öster är upphöjt två steg och ytterliggare ett steginnanför altarringen. Trägolvet är lackat i koret ochgråmålat i långhuset. De putsade väggarna har en gråvitkulör med en grågrönt målad bröstning i höjd medbänkarna. Längs väggarna löper en taklist i grågrönmarmorering. Parspegeldörrarna till vapenhuset ochmot södra porten har grågröna ramverk med marmoreradefyllningar i en ljusare grön kulör samt glasadeövre fyllningar. Dörren mot sakristian är en enkelspegeldörri samma färgsättning. Kyrkorummets fönster ärbrunmålade. På väggen ovanför södra porten finns textati guld ”Herren välsigne dig från Sion” och ovanförvapenhusdörren ”Vandren såsom ljusets barn”.Altaret av trä är målat i en grågrön kulör. Altaruppsatsenbestår av ramverk kring två oljemålningar. Den större,nedre tavlan föreställer Jesus på korset och den övregravläggningen. Nederst finns en predella med texten”Se guds lamm”. Ramverket består bl a av dubbla marmoreradekolonner med förgyllda kapitäl, växtslingormed associationer till barockstil och olika träfigurer.Altaruppsatsen är komponerad av arkitekt Sten Branzell,Göteborg. Tavlorna är målade av S Lundberg ochramverket utfört av bildhuggare Axel Andersson, Göteborg.Den rundade altarringen har en öppen barriärmed svarvade grågröna balusterdockor. På norra väggenhänger en tidigare altartavla, uppsatt 1915, delvisförstörd 1920, och restaurerad 1980. Tavlan är måladav konstnär D Strid och motivet är Kristus som välsignartvå personer. Predikstolen tillkom 1874 i enkelnygotik och byggdes delvis om 1926. Den är färgsatti grågrönt med marmorerade speglar på korgen ochtrappbarriären. Baldakinen är delvis utformad som enkungakrona och har bl a förgylld ornamentik i formav ett kors på glob. Även på korgens nederkant finnsförgylld ornamentik. Kyrkans dopfunt är placerad i koretssödra del. Den är från 1200-talet och av täljsten.På väggen bakom dopfunten finns en träskulptur från1957 av konstnär Gösta Sillén.Vägganslutna bänkar från 1926 är indelade i tre kvarter,delade av mittgång och en tvärgång mot söder. Deär målade i grågrönt med marmorerade speglar på detidstypiska rektangulära gavlarna och har benstöd avjärn. Orgelläktaren i väster bärs upp av två grågröntmarmorerade kolonner och har ett något framskjutandemittparti. Barriären har målningar av de tolv apostlarnai förgyllda ramverk, utförda av mästaren HansGeorg Schüffner, allmänt kallad ”Guds målare på Daloch i västra Värmland”. I Brålanda målades apostlarnaliksom det då plana taket av Schüffner 1746. Takmålningarnaförsvann då det nuvarande tunnvalvtaket tillkom1876. Den stora läktarorgelns fasad är från 1893och orgelverket från 1943. Den klassiserande fasadenhar förgylld ornamentik bl a i form av facklor, växtmotivoch överst en harpa.118

ByggnadshistorikKyrkan antas liksom flera andra Dalsländska små stenkyrkorvara byggd på 1200-talet med delar av detmedeltida murverket bevarat i långhuset. 1689 skeddeen för sin tid vanlig förlängning mot öster med ett tresidigtavslutat kor. Samtidigt upptogs en ingång frånsöder (igensatt 1876) till det nya koret. Under 1700-talet fick kyrkan en tidstypisk inredning i provinsiellbarockstil. Ett nytt plant tak målades 1746 tillsammansmed predikstolen och läktarbröstningen av deni många kyrkor verksamme mästaren H G Schüffner.Bildhuggaren Isac Schullström bidrog till inredningengenom en predikstol och altaruppsats 1777. Under1700-talet byttes också kyrkans taktäckning från spåntill tegel (1746) för att 1838 bytas till skiffer.Under 1800-talet skedde flera omfattande förändringar,främst åren 1874-76 då ett ljusare och ”renarekyrkorum” eftersträvades. Schüffners målade plana takersattes med det höga ljusa tunnvalvet och de storaspetsbågiga fönsteröppningarna i gotisk stil togs upp.Schullströms predikstol ersattes med en ny, också i gotiskstil och en ny altarordning med ett sammanbyggtsakristieskrank tillkom. Schüffners apostlamålningarpå läktarbröstningen vändes inåt och nya öppna bänkarsattes in. I en strävan till symmetri fick kyrkan entresidig förlängning mot väster 1876 då också ingångenmitt på sydsidan upptogs. Koringången mot söderigensattes och ett vapenhus på västgaveln revs. 1899fick kyrkan sitt första värmesystem, en järnkamin och1919 installerades elektrisk belysning.1926 skedde åter en större renovering med ”återställarkaraktär”.Renoveringen leddes av arkitekterna StenBranzell och Gerdt Stendahl, Göteborg. Schüffnersapostlabilder togs fram och nuvarande altarordningsattes in med målningar av S Lundberg och bildhuggeriarbeten,delvis i en slags barockstil, av Axel Andersson,Göteborg. Nuvarande bänkinredning tillkom ochpredikstolen byggdes om och försågs med en baldakin.Öster om koret tillbyggdes en sakristia.Vid sidan av underhållsarbeten, t ex i mitten av 1960-talet, skedde en tillbyggnad år 1990, ritad av arkitektJerk Alton, Kumla. Tillbyggnaden i två våningar rymmernederst ett kapprum och på övervåningen samlingslokalmed pentry.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGBRÅLANDA medeltida STENKYRKA är belägenvid den slingrande Frändeforsån i den öppna fullåkersbygdenpå Dalboslätten. I samband med järnvägens anläggandeskedde från 1870-talet en centrumförskjutningi socknen då tätorten Brålanda växt fram ca tvåkilometer söder om den medeltida kyrkplatsen. Numerautgörs bebyggelsen närmast kyrkan av en gård ochnågra friliggande bostadshus intill riksväg 45. Kyrkansutseende samt långa och skiftande byggnadshistoria ärtill stor del karaktäristiskt för flera av landskapets småmedeltida stenkyrkor men har samtidigt vissa särdrag.Kyrkan antas vara byggd på 1200-talet med delar av detursprungliga murverket bevarat. Långhuskroppen haren symmetrisk form genom det tresidiga koret i öster(1689) och en tresidig västförlängning (1876). Motöster finns en oktagonal sakristia (1926) med associationertill ett gravkapell och mot väster en tillbyggnadi två våningar från 1990. Kyrkan saknar torn och haren brädklädd klockstapel. Kyrkorummet är ljust ochrymligt med stora spetsbågiga fönster (1876) och etthögt vitmålat trätunnvalv. Inredningen är till stor delfrån en omfattande renovering 1926 och är färgsatt igrå och gröna kulörer. Här märks bl a altaruppsatsen,komponerad av arkitekt Sten Branzell med målningarav S Lundberg och bildhuggeriarbeten av Axel Andersson.Av äldre inredning märks apostlamålningarna påläktarbröstningen av H G Schüffner från 1746.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. det medeltida murverket utgör ett omistligthistoriskt dokument. den bevarade helhetsgestaltningen och inredningen från 1926 års renovering, bl a altarordningen,psalmnummertavlor,bänkinredningen och dekormåleriet i sakristian. de bevarade apostlamålningarna av H G Schüffnerfrån 1746 på läktarbröstningen. sakristians bevarade helhetsgestaltning från 1926. de vitputsade grindstolparna med små skiffertakvid kyrkogårdsentrén söder om kyrkan. den inmurade ”stigstenen” i sockeln vid koretssydöstra sida. klockstapelns betydelse för kyrkomiljön. de äldre gravhällarna utanför koret119

FRÄNDEFORS KYRKA Vänersborgs kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönFrändefors medeltida socken är del av ett historisktkärnområde i Dalsland. Frändefors var från medeltidenmoderförsamling för Brålanda och Sundals-Ryr, menär sedan 1962 ett enförsamlingspastorat. Frändeforsvar tidigare också ett s.k. regalt pastorat. Frändefors ärtill ytan, efter Dals-Ed, Dalslands största socken ochockså dess sydligaste med gräns mot Bohuslän och Västergötland.Området kring tätorten Frändefors i norrutgör en del av Dalboslätten medan socknens södra ochvästra delar är mer kuperade och delvis skogbevuxnaliksom området längs Vänerkusten i öster. I sockenfinns också ett flertal mossar och sjöar bl a den storaHästefjorden i sydväst. Jordbruk har varit huvudnäringoch bebyggelsen består till stor del av mellanstora gårdar.Tätorten har vuxit fram som ett mindre stationssamhällevid den gamla kyrkplatsen. BergslagsbananGöteborg –Falun anlades på 1870-talet.Den stora vitputsade stenkyrkan (1800) är centralt belägeti samhället, intill Frändeforsån, riksväg 45 ochstationsområdet. Vid kyrkan finns också ett gammaltsockencentrum med prästgård och församlingshem.Prästgården, belägen 200 m söder om kyrkan, har enstor välbevarad mangårdsbyggnad (1901) som brukassom kyrkoherdebostad och pastorsexpedition. Kyrkplatsenär medeltida och den nuvarande kyrkans föregångare(troligen 1200-tal) tillhörde den speciellagruppen medeltida tegelkyrkor i Dalsland. Uppgifterfinns om en äldre träkyrka norrut på andra sidan åndär även prästgården tidigare legat. Till kyrkoanläggningenhör kyrkan med omgivande kyrkogård ochsöder därom ett bårhus (ca 1950-60), en rödfärgadekonomi- och personalbyggnad (1980-tal) samt församlingshemmet(1964-65). Bårhuset och församlingshemmetär vitputsade och det förra har ett sadeltaktäckt av skiffer. På kyrkogårdens norra sida finns enförrådsbyggnad (1929, tillbyggd ca 1950).KyrkoanläggningenKyrkogården är ganska stor med en delvis oregelbundenform och har utvidgats i flera etapper. Närmast kyrkan,orienterad i öst-väst, finns en huvudsakligen muromgärdadrektangulär del och sydväst om denna tvåtydliga utvidgningar från 1931 och 1976. Kyrkogårdsområdetavgränsas mot norr och väster av slänter längsden slingrande Frändeforsån och mot öster av riksväg45. Söder om kyrkogården finns bebyggelse med bl abårhuset, ekonomibyggnaden och församlingshemmet.Inom den muromgärdade rektangeln närmast kyrkanär sannolikt den östra delen äldst, där skall också kyr-120

kans föregångare ha legat. Den södra delen är troligenyngst, uppgifter finns om utvidgningar 1841 ochi början av 1900-talet. Vid det senare tillfället uppgeskyrkogården nära nog fördubblats. Enligt uppgift skallsydöstra delen tidigare ha brukats som kolerakyrkogård.Mot väster, söder och norr finns ingångar medstolpar av natursten utan grindar. Mot öster finns ensvart smidesgrind med naturstensstolpar. Kyrkogårdensyngsta delar (1931 och 1976) i sydväst inramas huvudsakligenav låga häckar. På 1931 års del finns ettmittparti med kalkstenshällar lagda som en svagt sluttandebred trappa eller terrassering ned mot ån ochsom inramas av häckar och buskar. På kyrkogårdensom helhet är de större gångarna asfalterade och demindre grusade. En påfallande stor andel av gravarna ärgrusade. Kyrkogårdens yngsta del, längst i söder, bestårav en stor gräsyta förutom en minneslund inramad avbjörkar. Av särskilda gravar på kyrkogården märks engravhäll inramad av ett svart smidesräcke vid sakristianpå kyrkans östra sida. Gravhällen är för kyrkoherdenAndorus Asmundi Lithenius, död 1663.Kyrkan är en stor enskeppig vitputsad salskyrka i stenuppförd i sin helhet 1797-1800. I väster finns tornmed en öppen lanternin och öster om det tresidigakoret finns en sakristia. Ingångar finns från väster genomvapenhuset i tornets nedervåning, mitt på södralångsidan samt till sakristian från söder. Kyrkans gråstensmurartäcks av slätputs på långhuset och spritputspå tornet. Snickerierna är huvudsakligen blåmålade.Långhusets brutna tak liksom sakristians sadeltak ärskiffertäckta medan torntaket och lanterninen är plåttäckta.Lanterninen är klädd med brun locklistpaneloch kröns av ett förgyllt kors på en glob. Längs de olikataken löper en profilerad takgesims. Fasaderna genombrytsav stora rundbågiga och smårutiga fönster medsolbänkar täckta av kopparplåt. Långhusets sydport liksomsakristiedörren är klädda med snedställd blå fasspontpanelav yngre datum medan den stora porten tillvapenhuset är svartmålad och försedd med ett äldre lås.I fasaden finns ett antal minnesstenar, bl a över prostenStenberg på södra väggen och på östra sakristieväggenen sten över kyrkoherde Peter P Ekelund.Kyrkorummet är ljust och rymligt med en inredning somdomineras av stram klassicism i ljus färgsättning. Koreti öster är upphöjt två steg och har läktarorgel i väster.Golvet är belagt med kalkstenplattor i koret, mittgångensamt tvärgångarna. I gångarna längs sidorna och i deupphöjda bänkkvarteren ligger fernissade brädor. Väggarnaär vitputsade. Taket är ett ljusblått tunnvalv meden mörkblå taklist med förgyllda hålkäl. Parspegeldörrarnatill vapenhuset, på södra långsidan och till sakristianär, liksom fönstren, gråmålade. På väggen ovansödra dörren finns en förgylld text ”Salig är det folkvars Gud Herran är” och ovan vapenhusdörren finnstexten ”Led mig på dina buds stig”.Altaret är av gråmålat trä. Både altaruppsatsen ochpredikstolen, från 1829, är av imponerande storlekari stram nyklassicism efter ritningar av Jacob WilhelmGerss, Stockholm. Altaruppsatsen är utformad som engrekisk tempelgavel med en fronton buren av kolonner.Den är huvudsakligen målad i gråvitt, grått och gråblåttmed förgyllningar och är tillverkad av spegelfabrikör JF Sällberg, Vänersborg. Den stora altartavlan i dess mittföreställer Jesu uppståndelse och är målad konstnärenPer Krafft d y och skänkt till kyrkan 1818 av prästenHerlog Stenberg, Bolstad. Altarringen är murad ochvitputsad och har en sluten oval barriär. Predikstolenär placerad långt fram på norra långhusväggen. Bådekorgen och baldakinen är runda och målade i gråvittmed förgylld ornamentik. På korgen finns växtbladoch symboler för stentavlorna med ett överlagt kors.Även på väggen mellan korgen och baldakinen finnsett förgyllt listverk. I korets södra del finns en gravhällför överstelöjtnant Elias Rosengrip, död 1740 och hansmaka Helena född Rytting. Kyrkans dopfunt, placerad ikoret, är från 1200-talet och av täljsten.Bänkinredningen är indelad i fyra upphöjda kvarterdelade av mittgång, tvärgångar och sidogångar. Bänkarnaär öppna och har gråmålade ryggar och sitsar. Derektangulära gavlarna samt skärmarna är ådringsmåladei blått med marmorerade fält och gavlarna kröns avförgyllda solfjädersrosetter. Läktaren bärs upp av tolvvitmålade kolonner med förgyllda kapitäl. Den har ettframskjutande mittparti med rundade sidor och bröstningenär indelad i ljust grå spegelfält med förgylldalister och ett grågrönt ramverk. Läktarunderbyggnadenfrån 1980 byggdes ut 1987 med glaspartier mot mittgångenoch kyrkans långsidor och innehåller nu brudkammare,kapprum och toalett. Den stora läktarorgelnär från 1855 med ursprungligt verk och klassiserandefasad, färgsatt i grå kulörer med förgylld ornamentik bla i form av växter, harpa och trumpeter. Orgeln ersattes1922 av en ny men återinsattes 1993 efter en renovering.I kyrkan finns också en relativt enkelt utformadkororgel från 1986.ByggnadshistorikDen nuvarande kyrkans föregångare antas vara byggdpå 1200-talet och tillhörde den speciella gruppen avsju kända medeltida tegelkyrkor i Dalsland. Av dessahar endast kyrkorna i Ör och Grinstad samt Tössegamla kyrka bestående murverk. Kyrkan i Frändeforslåg enligt uppgift ett trettiotal meter öster om dennuvarande. Den gamla kyrkan var vid 1700-talets slutkraftigt förfallen. Drivande kraft bakom nya kyrkanvar dåvarande kyrkoherden och prosten Johan GustafStenberg som beskrivs ha offrat nästan hela sin privataförmögenhet samt lett och övervakat byggnadsarbetena1797-1800.121

Enligt uppgift uppgjordes ritningsförslag av kyrkobyggmästareSven Hertz, Karlstad, vilket dock förkastades avÖverintendentsämbetet som istället gav uppdraget åtarkitekt Thure Wennberg, vars förslag i allt väsentligtgenomfördes. Intressanta paralleller finns till grannförsamlingenGestad. Även där ersattes en medeltidategelkyrka av ett nybygge 1795-99 efter ritning av SvenHertz, reviderad av Överintendentsämbetet. Möjligenvar murarmästaren vid bygget i Gestad, Lars Westmanfrån Vänersborg, också aktiv i Frändefors.Under 1800-talets första hälft och mitt tillkom betydelsefulladelar av kyrkans nyklassicistiska inredning.1829 sattes predikstolen och altaruppsatsen upp efterritningar av arkitekt Jacob Wilhelm Gerss. Den storaaltartavlan, målad av konstnären Per Krafft den yngre,skänktes 1818 av Herlog Stenberg. Han var son till kyrkanstillskyndare prosten Stenberg och hovpredikant iStockholm 1818. Han blev senare prost i Bolstad. Denöppna lanterninen fick sitt nuvarande utseende 1852,den stora läktarorgeln med klassiserande fasad tillkom1855 och 1872 upptogs de nuvarande fönsteröppningarna.Kyrkan genomgick större renoveringar 1926-27 och1987-88 samt en del begränsade åtgärder däremellan.Den förra leddes av arkitekt Gert Stendahl, Göteborg.En hel interiör ommålning gjordes med bland annatmarmoreringsarbeten på altaruppsats, predikstol ochläktarbröstning. Kyrkans nuvarande bänkar sattes inoch nya gångar upptogs längs sidorna liksom norratvärgången. Nytt värmesystem med lågtrycksånga medpannrum under sakristian och elektriskt ljus installerades.Den södra sakristiedörren insattes och delar avkyrkans gamla altaruppsats och predikstol konserveradesav konstnär Gösta Sundvall. 1954 installerades ettnytt, elektriskt, värmesystem samtidigt med elektriskklockringning. 1962 genomfördes en exteriör omputsningoch målning med plastfärg, möjligen måladesinnerväggarna vid samma tillfälle med oljefärg.Samtidigt inreddes sakristians andra våningsplan föratt rymma bl a de äldre inventarier som konserverats1927. 1980 tillkom läktarunderbyggnaden som vidden stora renoveringen 1986-87 byggdes ut till sin nuvarandestorlek.Renoveringen 1986-87 leddes av arkitekt Ture Jangvik,Linköping, och innefattade flera arbeten av ”återställandekaraktär”.Exteriört togs 1960-talets plastfärg bortoch ersattes av kalkfärg, långhusets skiffertak omladesoch nya fönster insattes i hela kyrkan. Innerväggarnasoljefärg ersattes av kalkfärg och interiören återfick enljusare färgsättning då bl a marmoreringar från 1926-27 togs bort och taket fick tillbaka sin ursprungligaljusblå färg. Ett nytt elektriskt uppvärmningssystem installerades.1993 återanskaffades och renoverades kyrkansgamla orgel från 1855 som försålts 1922. Orgelnär ursprungligen byggd av J N Söderling, Göteborg ochrenoverades av Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGFRÄNDEFORS stora vitputsade STENKYRKA äruppförd 1797-1800 vid platsen för en medeltida föregångareav tegel. Kyrkan är centralt belägen i samhälletFrändefors intill Frändeforsån, riksväg 45 och järnvägen.Till sockencentrat vid kyrkan hör en välbevaradäldre prästgård med bevarad funktion och ett moderntförsamlingshem. Karakteristiskt för kyrkogården är ettstort antal grusade gravar. Kyrkans yttre är typisk förtiden kring 1800 med bl a tresidigt kor och långhusetsbrutna och valmade tak och som täcks av skiffer.Karakteristiskt för kyrkans exteriör är den höga sakristianöster om koret och västtornets öppna lanternin.Kyrkans planform är den ursprungliga sedan uppförandetmedan lanterninen fick sin utformning 1852och de stora rundbågiga fönsteröppningarna togs upp1872. Det ljusa kyrkorummet, med ljusblått tunnvalv,ger ett stort och rymligt intryck. Inredningen dominerasav stram klassicism i ljus färgsättning. Särskiltframträdande är den stora altaruppsatsen och predik-stolen, båda från 1829 och ritade av arkitekt Jacob WilhelmGerss. Altartavlan, ”Jesu uppståndelse” är målad1818 av den den kände konstnären Per Krafft den yngre1818 och är av särskilt konstnärligt värde. Interiörtmärks också den stora läktarorgeln från 1855.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans välbevarade exteriör, karaktäristisk förtiden kring 1800. kyrkorummets ljusa och rymliga karaktär. inredningen i stram nyklassicism med den storaaltaruppsatsen och predikstolen. altartavlan av den välkände konstnärenPer Krafft den yngre. den bevarade orgeln från 1855. den murade altarringen. de många grusade gravarna på kyrkogården122

GESTADS KYRKA Vänersborgs kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönGestads medeltida socken är del av ett historiskt kärnområdei Dalsland. Kontakterna över vattnet har långtradition och kristnandet av Dalsland skedde från Västergötland.Dalsland, liksom Värmland, hörde tidigaretill Skara stift. Gestad har från medeltiden varit annexförsamlingtill Bolstad tillsammans med Erikstadoch Grinstad men överfördes 1962 till det då nybildadeBrålanda pastorat, också bestående av Sundals-Ryrs församling. De båda sistnämnda hörde tidigare tillFrändefors pastorat.Gestads sockens norra del utgörs huvudsakligen avfullåkersbygd på Dalboslätten, medan den avsmalnandesydöstra delen och den övriga kusträckan mot Vänerndomineras av småkuperad skogsmark. Genom närhetentill Vänern har sjöfarten haft betydelse och Sikhallvar tidigare en viktig hamnplats. Gestad är en utprägladlandsbygdsförsamling och bland gårdarna på slättenframträder Lövås egendom, tidigare säteri.Kyrkan är belägen i socknens norra del. Den vitputsadestenkyrkan uppfördes 1795-99 på en kulle ca 400 msöder om dess föregångare. Den äldre kyrkan, troligen1200-tal, tillhörde den speciella grupp medeltida tegelkyrkorsom funnits i Dalsland. På Lövås marker, caen kilometer söder om den nuvarande kyrkan, finnsvid Murängen lämningar efter vad som antas ha varitytterligare en tegelkyrka från 1200-talet. I Gestads sydöstradel uppfördes 1926-27 Timmerviks kyrka medfrivilligt insamlade medel efter initiativ av dåvarandekyrkoherden i Bolstads pastorat L M Engström. Gestadskyrka ligger på den s.k. Kyrkebykullen omgiven av detöppna slättlandskapet. Förbi kyrkan och ett mindresockencentrum leder en landsväg i nord-sydlig riktning.Mitt emot kyrkan, på andra sidan vägen ligger enf d prästgård (1921), ombyggt till församlingshem ochnärmast norr om kyrkotomten en välbevarad f d skolbyggnad,nu privatbostad, från tiden kring 1900 .Till kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, ett bårhus och en faluröd ekonomibyggnad(1930-tal), norr om kyrkogården, samt ett gulpanelatförsamlingshem (f d prästgården) med en plåtklädduthusbyggnad. Bårhuset beläget vid kyrkogårdensnordöstra hörn uppfördes 1957 efter ritningar av arkitektAxel Forssén och är vitputsat med skiffertäcktsadeltak.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form i sydväst-nordostligriktning med kyrkan i dess norra hörn. Kyrkogården123

avgränsas i väster av landsväg och i norr av en mindregrusväg. I övriga väderstreck finns öppen åkermark.Kyrkogårdens äldsta del ligger närmast kyrkan i söder.Utvidgningar har sedan skett mot söder 1859, mot öster1895 och senast ytterligare mot söder 1970. 1895års utvidgning fick sin nuvarande kvartersindelningefter ritningar av trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén,Karlstad, 1945. Kyrkogården kantas av en kallmur längsdess äldre delar mot vägarna i väster och norr. Längsövriga sidor avgränsas den av låga häckar. Stora lövträdväxer utmed sidorna. Entréerna till kyrkogårdenär försedda med smidesgrindar, mot väster med höganaturstensstolpar och mot norr med cementputsadestolpar. Ingång finns även i söder. Gångarna närmastkyrkan är belagda med konststensplattor, övriga är grusade.Gravarna är i huvudsak gräsbevuxna med undantagav några grusade gravar på de äldre delarna. Denyngsta delen längst i söder är ännu bara delvis tagen ibruk för gravläggningar. Längs västra kyrkogårdsmurenfinns några smidda gravkors uppställda.Kyrkan är uppförd i sin helhet 1795-99 av naturstensamt till viss del återanvänt tegel. Dess ursprungligaplanform är bevarad med kraftigt torn mot väster(nordväst) samt ett tresidigt avslutat kor och en utbyggdsakristia mot öster (sydost). Ingångar finns frånväster till vapenhuset i tornets nedervåning, mitt pålånghusets sydsida samt till sakristian från söder. Påtornets södra sida leder en trappa av tegel direkt uppi tornet utan förbindelse med vapenhuset eller långhuset.Kyrkans fasader är täckta med vit spritputs samtsläta omfattningar kring fönster och portar. Längs takenlöper en profilerad takgesims. Samtliga tak är skiffertäckta,tornets tälttak kröns av ett plåtklätt fundamentmed ett kors på glob. Fasaderna genombryts avstora smårutiga rundbågiga fönster. Ovan långhusetssödra port finns ett vitmålat mönsterspröjsat rundbågigtfönster. Övriga fönster, liksom tornets ljudluckorär målade i gröna och bruna kulörer. Södra tornportenär beklädd med grön horisontell panel och har ettäldre kraftigt lås. Vapenhusporten är en grön parspegeldörrav yngre datum med glasade övre partier. Södralånghusporten liksom dörren till sakristian är täckta avkopparplåt. Ovan vapenhusporten finns en svartmåladinskriptionstavla av trä med ljus text ” Gestads kyrka,genom kontr prost E M Florelii försorg, ryttmästare AAminoffs nit och församlingens endrägt, på 4 år uppbyggd.Invigdes den 1/1 1800.Kyrkorummet är rektangulärt med tresidigt förhöjt kori öster och orgelläktare i väster. Det ljusa kyrkorummetmed många och stora fönster har en sparsmakadkaraktär med inredning huvudsakligen från 1900-taletsbörjan i klassiserande stil. Golvet består av lackadebrädor och väggarna är putsade i en beigegul kulör.Taket är ett rosafärgat brädtunnvalv med en profileradtaklist i grönt och blått. Dörrarna till vapenhuset ochmot söder är parspegeldörrar i grönt och beigt meddörromfattning mot söder utformad som en tempelgavel.Enkelspegeldörren till sakristian är grönmålad.Kyrkorummets fönster är ljust gröna.Altare av trä är grönmålat. Både altaruppsatsen ochpredikstolen tillkom 1913-14 efter ritningar av arkitektHjalmar Tessing, Skara. Altaruppsatsen, måladi gröna, beiga och blå kulörer har en tydligt klassiserandestil utformad som en tempelgavel med kannelerandepilastrar krönta av en fronton som ett ramverkkring en oljemålning. Tavlan föreställer den drunknandePetrus som räddas av den på vattnet ståendes Jesus.Det är en kopia av en litografi från 1833 av den tyskekonstnären P Blockhorst målad av Theodor Wahlström,Lödöse. Nederst på tavlan står det ”Herre, hjälp mig”.Den rektangulära altarringen, troligen från 1913-14,har svagt rundade hörn och en sluten barriär i klassiserandestil med marmorerade speglar och förgylldalister. Predikstolen är relativt enkelt utformad med bla marmorerade speglar på den femsidiga korgen ochtrappbarriären. Baldakinen kröns av ett förgyllt korsoch på dess insida finns en förgylld text: Luc Ev 11-28.Kyrkans dopfunt i sandsten är av västgötskt ursprungoch beskrivs som ett ”praktexemplar”. Den har dateratstill 1200-talet och är en för Dalsland ovanlig typ.Karakteristiskt är bården av växtornamentik längs övrekanten.Bänkinredningen består av tre vägganslutna kvarter,delade av mittgången och tvärgången till södra porten.De öppna bänkarna är troligen från 1800-talets slutmen ombyggda. De har tidstypiska rektangulära gavlarmarmorerade i brunt och i övrigt gröna och blå.På läktarens finns tre bänkar kvar i en ursprunglig utformning.Läktaren har ett smalt framskjutande mittpartioch bärs upp av tio grönt marmorerade fasadepelare med förgyllda lister kring kapitälen. Barriärenär grönmålad med marmorerade speglar med delvisförgyllda profilerade lister. Orgeln på läktaren är från1893 och har en klassiserande fasad, delvis förgylld,och med ornamentik i form av växtslingor, facklorsamt en harpa överst.ByggnadshistorikDen nuvarande kyrkans föregångare antas vara byggd på1200-talet och tillhörde den speciella gruppen medeltidategelkyrkor i Dalsland. I det medeltida Skarastiftetfinns endast sju kända sockenkyrkor av tegel, vilka allavar belägna i Dalslands östligaste härader, närmast Vänern.Av dessa har endast kyrkorna i Ör och Grinstadsamt Tösse gamla kyrka bestående murverk. Den nuvarandekyrkans mer kända föregångare låg ca 400 meternorrut, lågt belägen i ett sankt område intill en liten å,Lillån. Med tanke på den omgivande kyrkogården ansågsplatsen olämplig. Beslutet om nybygge föranleddesockså av kyrkans dåliga skick samt otillräckliga storlek124

för den ökade befolkningen.Den nya kyrkan uppfördes 1795-99 under ledning avmurarmästare Lars Westman, Vänersborg. Första gudstjänstenhölls julen 1799. Som ritning användes ettförslag som murarmästare Sven Hertz, Karlstad ursprungligengjort för utbyggnad av den gamla kyrkanoch som delvis reviderats av överintendentämbetet.Delar av den gamla kyrkans tegel återanvändes bl a tilldörr- och fönsteromfattningar. Inredningsarbetena utfördesav byggmästare Magnus Zetterberg, Vänersborg.Ursprungligen hade kyrkan en s.k. altarpredikstolmed direkt förbindelse från sakristian. Den var ritadav ryttmästare Aminoff på Lövås säteri och var utformadsom ett halvrunt utsprång i en liten läktare överaltaret. Känt från kyrkans ursprungliga inredning ärockså en sluten bänkinredning och 12 apostlabilder påläktarbröstningen av mäster Olof Lindgren, vilka blevövermålade, troligen i början av 1900-talet. Kyrkantycks ursprungligen haft stenhällar i mittgången ochjordgolv under bänkarna vilka 1875 ersattes med trägolv.Fönsteröppningarna förstorades 1876 och 1893tillkom den nuvarande klassiserande läktarorgeln.Under 1900-talet har kyrkan genomgått flera renoveringarsom präglar nuvarande inredningen. 1913-14ersattes altarpredikstolen med den nuvarande storaklassiserande altaruppsatsen samt predikstolen, bådaritade av arkitekt Hjalmar Tessing, Skara. Altartavlan,liksom interiör ommålning utfördes av Theodor Wallström,Lödöse. 1930 gjordes en renovering efter handlingarav arkitekt Yngve Kernell, Stockholm. De öppnabänkarna fick sin nuvarande utformning, koret höjdesoch kyrkan försågs med elektrisk ljus. En ny ytterdörrtogs upp på sakristians södra sida. Denna dörr, liksomporten på södra långsidan kläddes med kopparplåt.Den senaste större renoveringen utfördes 1977 efterhandlingar av arkitekt Per Molnit, Vänersborg. Kyrkorummetfick då sin nuvarande färgsättning med rosatak och i övrigt blå, gröna och beiga kulörer. Även exteriörengenomgick en ommålning och skiffertaketomlades. I vapenhuset flyttades väggen mot kyrkorummetframåt för att hamna i liv med västra långhusväggenistället för att som tidigare gått ungefär mitt i vapenhuset.Före 1977 var väggen mellan vapenhuset ochkyrkorummet indragen en bit in i tornet och i börjanav 1900-talet sträckte sig bänkinredningen ända inmot denna vägg. I vapenhuset inreddes toalett, kapprumoch städskrubb, och väggarna kläddes med träpanel.I sakristian iordningställdes en entresolvåningmed spiraltrappa. Ett textilförvaringsskåp placeradesdär 2001. Samma år gjordes också en mindre ombyggnadav bänkarna för ett större sittdjup.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGGESTADS KYRKA är belägen på den s.k. Kyrkebykullen,på den öppna Dalboslätten. Vid kyrkan finnsett mindre sockencentrum med en f d prästgård, nuförsamlingshem och en f d skolbyggnad. Den vitputsadestenkyrkan är uppförd 1795-99, ca 400 meter söderom socknens medeltida kyrkplats. Kyrkan där tillhördeden speciella gruppen av medeltida tegelkyrkori Dalsland. I närheten finns lämningarna vid Murängenefter vad som antas ha varit ytterligare en tegelkyrkafrån 1200-talet. Den nuvarande kyrkan har bevarat sinursprungliga form och exteriör med undantag av destora välvda fönsteröppningarna från 1876. Karakteristisktär det kraftiga tornet med dess flacka tak ochden stora och höga sakristian. Speciellt är ingången påtornets sydsida förutom den vanliga vapenhusportenmot väster. Kyrkorummet är ljust med sparsmakad karaktärvars inredning huvudsakligen tillkommit vidolika renoveringar under 1900-talet. Framträdande ärden klassiserande altaruppsatsen från 1913-14 med enstor oljemålning. Även kyrkans predikstol är från sammatid. Av kyrkans äldre inventarier visar den speciellamedeltida sandstensdopfunten på områdets historiskasamband med Västergötland.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. delar av den föregående medeltida kyrkans tegelåteranvändes vid uppförandet. kyrkans i stort bevarade ursprungliga exteriör. den separata torningången från söder vilket ärovanligt. den stora klassiserande altaruppsatsen ochpredikstolen från 1913–14. den igensatta dörröppningen i sakristian som ären rest efter uppgången till den ursprungligaaltarpredikstolen. den medeltida dopfunten av sandsten av ovanligtyp för Dalsland och som visar områdets kopplingtill Västergötland125

SUNDALS-RYRSGAMLA KYRKA Vänersborgs kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönSundals-Ryrs medeltida socken är del av ett historisktkärnområde i Dalsland. Dalsland, liksom Värmland,hörde tidigare till Skara stift. Sundals-Ryr var frånmedeltiden, tillsammans med Brålanda, annexförsamlingtill Frändefors som var ett s.k. regalt pastorat. Vidpastoratsregleringen 1962 blev Brålanda eget pastoratmed Sundals-Ryr och Gestad (tidigare Bolstads pastorat)som annexförsamlingar. Socknens östra del utgören del av den bördiga Dalboslätten och den västra delenutgör en del av Kroppefjäll, ett skogbevuxet och glestbebyggt höglandsområde. Sundals-Ryr är en utprägladlandsbygdsförsamling utan tätort. Jordbruk har varitden dominerande näringen med bebyggelse av små ochmedelstora gårdar. Ungefär mitt i socknen, vid Årbol,finns vid en vägkorsning en mindre bebyggelsesamlingoch centrumbildning med några gårdar, en skola ochen nedlagd affär.Sundals-Ryrs medeltida stenkyrka är troligen uppfördunder 1200-talet och belägen i östra delen av socknen.Kyrkan övergavs när den nya kyrkan byggdes 1903-06ca 2,5 km längre västerut, i närheten av Årbol. Efteren restaurering 1944 återinvigdes gamla kyrkan ochanvänds bara sommartid. Sundals-Ryrs gamla kyrka ärbelägen vid en vägkorsning i kanten av ett skogsområdeoch ett öppet åkerlandskap. Vattendraget Dälpan rinnerintill och närmsta gården heter Prästeryr, socknens f dprästgård.Kyrkoanläggningen består av kyrkan med omgivandekyrkogård, en fristående klockstapel och en mindre falurödekonomibyggnad. Klockstapeln uppfördes straxsöder om kyrkan 1941 och är av klockbocktyp, kläddmed faluröd lockpanel och med skiffertäckt sadeltak.Ekonomibyggnaden är placerad i norra kyrkogårdsmuren,uppfört som avträde ca 1940 och tillbyggt för förrådpå 1980-talet.KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form i nord-sydlig riktningmed den öst-västligt orienterade kyrkan placeradi dess södra, äldsta del. Kyrkogården brukas och vissanya gravsättningar sker i befintliga familjegravar. Kändautvidgningar har skett mot väster 1839 och mot norr1845. Kyrkogården inramas i sin helhet av en kallmuroch höga lövträd. Murens södra del är från 1824 medanden norra delen tillkom vid utvidgningen 1845.Söder om kyrkogården finns en grusad plan framförhuvudentrén som är försedd med ett par väl utformadesmidesgrindar. Liknande smidesgrindar, troligen sam-126

tida, finns också mot väster och öster om kyrkan. Denrelativt stora kyrkogården ger ett parkliknade intryckmed stora gräsytor utan gångar och flera stora träd avhög ålder. Gravarna är relativt få och de flesta finns påkyrkogårdens södra del. Av gravarna är ett par grusadeoch längs södra och västra muren finns några äldresmidda gravkors samt några gjutjärnskors.Kyrkan är av sten, rektangulär med tresidigt avslutat kori öster och rak västgavel. I väster återstår delar av kyrkansmedeltida murar vilka förlängts åt öster, troligenunder perioden 1650-1700. Kyrkan är relativt bred iförhållande till sin längd med en enkel utformning.Ingång finns på västgaveln i form av en pardörr medrundbågigt överljus samt på korets södra sida i form aven stor rundbågig port. Portarna är klädda med snedställdprofilerad panel och är liksom fönstren tjärade.Kyrkans väggar täcks av vit spritputs över murarnasbuktiga form, kring portaler och fönster är putsen slät.Gavelröstet mot väster är av trä och klätt med svarttjäradlocklistpanel avlutad nedtill med ett skiffertäckttakfotsbrätte. Kyrkans sadeltak är skiffertäckt och valmatöver koret. På södra respektive norra långsidanfinns två rundbågiga fönsteröppningar relativt högtoch oregelbundet placerade i fasaden. Själva fönstrenär från 1973 och indelade i smårutor med blyspröjsoch antikglas.Kyrkorummet har lågt plant trätak och förhållandevis småfönster med antikglas. Avsaknaden av korfönster ochelektrisk belysning bidrar till ett mörkt intryck. I västerfinns en läktare med en mindre sentida läktare. Golveti kyrkorummet består av kalkstenshällar samt omåladebrädor i bänkkvarteren. Det tresidiga koret är förhöjtett steg. Väggarna är vitputsade och har en grov och litebucklig struktur. Kring fönstren och altaruppsatsenfinns draperimålningar. Kyrkans interiör bär till stordel prägel av s.k. provinsiell barock med framträdandemålningar från 1748 av mästaren Hans Georg Schüffner,kallad ”Guds målare på Dal och i västra Värmland”.I Sundals-Ryr har han målat taket, apostlamålningar påläktarbröstningen, altaruppsatsen och predikstolen. Derikt utformade och färgstarka takmålningarna dominerasav tre stora plafonder i takets östvästliga mittaxeloch en bård längs takfoten med sex runda medaljonger.Taket i övrigt, inklusive den snedställda takfoten samttaket under läktaren är rikt bemålat med grå och vitaakantusslingor på blå, gul och röd botten. Längs takfotenfinns en målad fris med bl a sju kartuscher. Motiveni de tre stora plafonderna är: Den östra, Jehova isol mot blå himmel kantad av änglahuvuden i moln,i mitten, Kristi dop och i väster yttersta domen medKristus som världsdomare och de fördömda som störtarned till helvetet. Medaljongerna i bården framställerde sex skapelsedagarna.Det murade altaret är vitkalkat och täcks av en vit furuskiva.Även den rundade altarringen är murad ochvitkalkad. Båda är uppmurade av murarmästare Lindahl1824. Altaruppsatsen är från ca 1700 i provinsiellbarockstil och målad 1748 av H G Schüffner. I mittenfinns en tavla flankerad av dubbla marmorerade kolonneruppbärande ett entablement. Tavlan föreställerKristus på korset med Maria och Johannes på var sida.Uppsatsens överstycke innefattar en rund tavla medsegerlammet och dess fana. Nederst på altaruppsatsenfinns en tavla med texten ”Guds namn till ära, dettaHerrans huus till prydnad är denna kyrkian til hela sininnanredning stofferat åhr 1748, P&P. Mag. Erl.Rosel.Ejusque wic. mag Petter Ekelund.” Predikstolen är från1600-talets senare hälft, bemålades 1748, och har renässansdrag.Predikstolen, som saknar baldakin, är riktsnidad och bemålad och den femsidiga korgen bärsupp av en murad och kalkad sockel. Kyrkan saknar fastdopfunt. Dess ursprungliga dopfunt, från 1200-talet itäljsten, är placerad i Sundals-Ryrs nya kyrka.Bänkinredningen är indelad i två vägganslutna kvarteroch är i sin helhet från 1824. De slutna bänkarna avfuru är omålade med undantag av två dörrar varav denena bl a med ”No 3”. I koret finns bänkar både motnorr och söder och på läktaren finns öppna bänkar pågradänger. Läktaren bärs upp av sju omålade träkolonner.På bröstningen finns 12 fyllningar med porträtt avapostlarna. Förutom en enkel sentida orgel på läktarenäger kyrkan en speciell kororgel. Den är byggd 1795av Pehr Strand, Stockholm och är enligt uppgift en avfem orglar byggda av honom som är bevarade. Troligenhar den varit kororgel i Vänersborg och kom till Örskyrka på 1860-talet. Efter att ha ägts av privatpersonerskänktes den till Sundals-Ryrs gamla kyrka där den invigdes1974.ByggnadshistorikKyrkan antas vara byggd på 1200-talet med liknadebyggnadshistoria som flera andra medeltida stenkyrkori Dalsland. Ursprunglig planform är inte känd,troligen var koret smalare och rakslutet. En sannoliktmedeltida portal i sydost sattes igen 1824 då den nuvarandeporten och fönstret på västgaveln togs upp. Närsydvästporten sattes igen raserades troligen också ettvapenhus där av okänd ålder. Troligen under perioden1650-1700 förlängdes kyrkan åt öster då koret fick sinnuvarande tresidiga form med en ingång mot söder.Eventuellt byggdes västgaveln då upp igen efter att varit”förlorad” enligt uppgift från 1583. I samband medbl a grund- och murförstärkningar 1973 framgick attkyrkans mittdel är äldst och mot öster och väster finnssekundära murar.Många kyrkor förnyades under 1700-talet, i allmänheti provinsiell barockstil med upphovsmän som bildhuggarnaIsac Schullström och Nils Falk samt målarmästarenHans Georg Schüffner. I Sundal-Ryrs gamla127

kyrka utförde den senare omfattande målningsarbeten1748. Mest framträdande är takmålningarna på detplana trätaket, men Schüffner har också målat apostlaporträttenpå läktarbröstningen, altartavlan samt predikstolen.Eventuellt tillkom läktaren i sin helhet 1748.Altaruppsatsen är från omkring 1700 och predikstolenfrån 1600-talets förra hälft. 1824 förnyades inredningeni kyrkan då den nuvarande bänkinredningentillkom och altaret och altarringen murades upp. Ävennuvarande västportalen togs upp och den medeltidasydportalen murades igen. 1843 förändrades kyrkanstakläggning från spån till skiffer och 1890 tillkom denförsta värmekällan, en järnkamin.Befolkningsökningen hade gjort kyrkan i Sundals-Ryrför trång och den ansågs också i övrigt obekväm, mörkoch otidsenlig. Dåliga grundförhållanden bedömdesockså förorsaka sprickbildningar i kyrkans murar. Redan1876 fattades det första beslutet om en ny kyrkamen pga. olika önskemål om placeringen dröjde detdefinitiva beslutet till 1899. Då bestämdes läget till dens.k. Lysingsbacken ca 2,5 kilometer västerut, där nyakyrkan uppfördes 1903-06 efter ritningar av arkitektenAdrian Crispin Peterson. Till skillnad från mångaandra medeltidskyrkor kom dock Sundals-Ryrs attstå kvar orörd, som ödekyrka med kyrkogården kvari bruk. Den fristående klockstapeln söder om kyrkanrevs och såldes på auktion 1912.Genom enskilda initiativ skedde en utvändig renovering1924. År 1929 beskrivs exteriören vara gott skickmen den värdefulla interiören i behov av renovering.1944 genomfördes en renovering efter ett programfrån 1940 av intendent Einar Lundberg vid Kungligabyggnadsstyrelsen. Programmet omfattade både exteriöraoch interiöra åtgärder, men det tycks främst havarit interiöra arbeten som kom till stånd. Konserveringoch komplettering av det invändiga måleriet gjordesav konservator Sven Dahlén, Stockholm. Med denrivna klockstapeln som förebild uppfördes också en nystapel på samma plats som tidigare.I början på 1970-talet genomfördes en del större exteriörarenoveringsarbeten. 1971 lades skiffertaket omoch 1973 gjordes grund- och murförstärkningar efterproblem med bl a sprickbildningar i muren. Fasadenomputsades och nya fönster med blyinfattade rutorsattes in på syd- och nordväggen. Fönstren liksom övrigtutvändigt trävirke tjärades. 1974 installerades orgelni koret, en äldre orgel, byggd 1795 av Pehr Strandi Stockholm och som 1974 renoverades av orgelbyggarnaBo och Bertil Grönwall i Lilla Edet.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGSUNDALS-RYRS GAMLA KYRKA, med medeltidaanor, är belägen vid en vägkorsning i kanten avett mindre skogsområde och ett öppet åkerlandskap.Förbi kyrkplatsen rinner också ett mindre vattendrag.Bebyggelsen i omgivningarna består av enskilda gårdarvarav den närmsta, Prästeryr, ursprungligen var socknensgamla stomhemman och prästgård. Kyrkan blevödekyrka med kyrkogården kvar i bruk då Sundals-Ryrs nya kyrka uppfördes 1903-06 ett par kilometervästerut. Kyrkan lämnades dock orörd och har under1900-talet renoverats och används under sommarhalvåret.Kyrkan anses vara uppförd på 1200-talet ochhar en liknande byggnadshistoria och karaktär somflera andra dalsländska medeltida stenkyrkor, bl a förlängningenfrån 1600-talets senare hälft åt öster medett tresidigt avslutat kor samt inredning från 1700-taleti provinsiell barockstil. Kyrkans utformning är enkel,utan vapenhus, sakristia och torn. Strax söder om kyrkanstår en fristående klockstapel. Kyrkan har en närmastmuseal karaktär med inredning från 1600- och1700-talen samt tidigt 1800-tal. Framträdande är detplana taket med rikt utformade målningar från 1748av mästaren H G Schüffner som vid samma tidpunktockså målade apostlaporträtt på läktarbröstning, altaruppsats(ca 1700) samt predikstol (1600-talets senarehälft). Till den sällsynt välbevarade inredningen hörockså de slutna omålade bänkarna samt murat altareoch altarring från 1824.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkan som helhet utgör en synnerligen ömtålighelhet där endast varsamma underhålls- ochkonserveringsåtgärder är tänkbara. kyrkan utgör tillsammans med Sundals-Ryrs nyakyrka en betydelsefull bebyggelsehistoriskkontinuitet med bl a viktiga pedagogiska värdensom speglar ett äldre kyrkoliv128

SUNDALS-RYRS NYA KYRKAVänersborgs kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönSundals-Ryrs medeltida socken är del av ett historisktkärnområde i Dalsland. Sundals-Ryr var från medeltiden,tillsammans med Brålanda, annexförsamling tillFrändefors som var ett s.k. regalt pastorat. Vid pastoratsregleringen1962 blev Brålanda eget pastorat medSundals-Ryr och Gestad (tidigare Bolstads pastorat)som annexförsamlingar.Socknens östra del utgör en del av den bördiga Dalboslättenoch den västra delen utgör en del av Kroppefjäll,ett skogbevuxet och glest bebyggt höglandsområde.Sundals-Ryr är en utpräglad landsbygdsförsamlingutan tätort. Jordbruk har varit den dominerande näringenmed en bebyggelse av små och medelstora gårdar.Ungefär mitt i socknen, vid Årbol, finns en mindrebebyggelsesamling och centrumbildning med någragårdar, en skola och en nedlagd affär. Sundals-Ryrsmedeltida stenkyrka, troligen uppförd under 1200-talet,är bevarad men övergavs när den nya kyrkan byggdes.Efter en restaurering 1944 återinvigdes gamla kyrkanoch används sommartid parallellt med nya kyrkan,församlingens huvudkyrka.Sundals-Ryrs nya kyrka är uppförd 1903-1906 efterritningar av arkitekten A C Peterson, Göteborg. Kyrkanhar ett framträdande läge i det öppna slättlandskapetoch är belägen vid den s.k. Lysingsbacken, ca 500meter öster om vägkorsningen vid Årbol. Vid kyrkanfinns en väl sammanhållen bebyggelsemiljö med envälbevarad f d prästgård (1936), numera i privat ägo,samt ett ovanligt tidigt församlingshem (1923), senaretillbyggt. Kyrkoanläggningen består av kyrkan medomgivande kyrkogård, ett bårhus (1955) samt de f dkyrkstallarna (ca 1940). Det vitputsade bårhuset medskiffertäckt sadeltak är placerat i kyrkogårdens nordöstrahörn och byggt efter ritningar av arkitekt AxelForssén. De rödfärgade f d kyrkstallarna, nu ombyggdatill en förrådslänga, är belägna strax intill bårhuset viden stor grusplan.KyrkoanläggningenKyrkogården invigdes och togs i bruk samtidigt med kyrkanvilken är orienterad i nordvästlig-sydostlig riktning.Kyrkogården var ursprungligen i stort sett heltkvadratisk med kyrkan i mitten men har sedan en utvidgningåt väster 1968 en rektangulär form. Kyrkogårdengränsar i söder mot landsvägen och den f d prästgårdenpå andra sidan vägen. Mot väster och sydvästär öppen odlingsmark och mot norr en skogsdunge. Iöster finns en grusplan med parkeringsplatser och f dkyrkstallar. Kyrkogårdens ursprungliga del inramas avhagtornshäckar och rader med almar. Dekorativt ut-129

formade smidesgrindar på naturstensstolpar finns vidingångar i norr, söder samt två stycken mot grusplaneni öster. Den utvidgade delen mot väster inramas avbjörkar och en häckplantering. På västra delen finns endubbelgång och en liten stenskodd damm, kantad avpyramidekar. Alla gångar är grusade och på äldsta delenfinns några enstaka grusade gravar.Kyrkan, är klädd i röd granit och har både nygotiska ochromanska stildrag. Den har en latinsk korsplan med ettavsmalnande femsidigt kor i öster och ett torn i västermed hög spira. Vapenhus finns i tornets nedervåning,med ingång från väster, samt i södra och norra korsarmarna.I anslutning till koret finns utbyggnader, motnorr en sakristia och mot söder ett f d arkiv. Tresidigautbyggnader med ingångar och trapphus till läktarenfinns också på tornets södra och norra sidor. Kyrkansmurar av sten är klädda med huggen röd granit ochsträvpelare delar in fasaderna. Mönstermurat tegel iolika kulörer omfattar fönster och portar och finnssom friser bl a längs taken. Kring fönsteröppningarnafinns också putsade partier. Sadeltaken har mönsterlagtskiffer och tornspiran är belagd med kopparplåtoch kröns av ett kors på en glob. Även koret kröns avett kors. Förutom vapenhusen finns utskjutande partieräven på långhusets västra del med sadeltak vars gavelspetsarkrönts av takryttare. Fasaderna bryts upp avhöga rundbågade, mönsterspröjsade fönster. På långhusetsutskjutande partier liksom i koret finns storarosettfönster. På de olika fasaddelarna finns också ettantal mindre fönster av olika form.Tornet har rundbågade dubbla ljudluckor åt de fyraväderstrecken. Segmentbågeformade portar och dörrarär ursprungliga och har rosa fasspontpanel med svartasmidesbeslag. Portarna till vapenhusen är utformadesom pardörrar. Ovan den västra vapenhusporten finnsen stenrelief bl a med segerlammet och en stentavlamed årtalet 1905.Kyrkorummet är ljust och rymligt och präglas liksomkyrkans exteriör av nygotiska och romanska stildragmed det mesta av den ursprungliga inredningen bevarad.Ingångar till kyrkorummet finns från vapenhusensamt från den ursprungliga sakristian på korets norrasida och det f d arkivet i söder. Dörrarna är segmentbågeformademed skurna mönster. Pardörrarna till vapenhusenär brunt ådringsmålade medan dörrarna tillgamla sakristian är gråmålade. Ovan vissa dörrar finnsstuckatur bl a i form av rosetter. Kyrkorummets trägolvär lackade och väggarna vitputsade. Det vinklade takethar vita fält som inramas av nygotiska snickerier i brunaoch beiga kulörer, bl a takstolarna som är neddragnalängs väggarna, och försedda med schablonmålningaroch förgyllningar. De mönsterspröjsade fönstren haromfattningar av mönstermurat tegel, bl a som kolonnermed förgyllda kapitäl.Koret är förhöjt två steg och ger ett rymligt och välbelyst intryck genom de stora fönstren med rikt utformadeglasmålningar. Motiven visar dels frälsningshistorien,dels centrala kristna symboler. Kring valvet/triumfbågen mot långhuset finns ett språkband medtexten ”Kommen till mig i alle som arbeten och ärobetungade så skall jag giva Eder ro”. I valvbågen finnsmarmoreringar i grått och rosa, och längs de vitputsadeväggarna finns brunbeiga kolonner som ansluter tilltakets ribbvälvning. Träaltaret är ådringsmålat och altaruppsatsenär kyrkans ursprungliga. Det är utformadsom tre spetsgavlar med ett träkors framför och färgsatti bruna och beiga kulörer med förgyllningar. Altaruppsatsen,liksom altarring, predikstol och läktarorgel, ärutförda i nygotisk stil. Altarringen är femsidig med engenombruten barriär med kolonner som bär upp småspetsbågiga valv. Den höga och smala predikstolen ärrikt ornamenterad bl a med spetsformiga listverk ochgrekiska kors på den sjusidiga korgen samt spetsformigaoch tornliknande listverk på baldakinen. Kyrkansdopfunt vid långhusets sydöstra vägg är överflyttad frånSundals-Ryrs gamla kyrka. Funten av täljsten är dateradtill 1200-talets senare del och har en spetsflikornamentiklängs överkanten. På väggen bakom dopfuntenstår en kopia av Thorvaldsens Kristusfigur.De tidstypiska öppna bänkarna är indelade i två kvartermed sidogångar och mittgång. Gavlarna, grönt ådringsmålade,har en rundning med fyrpassornamentik upptill.Ryggarna är klädda med pärlspontpanel och sitsarnaär grönt täckmålade. Orgelläktaren i väster har ettframskjutande mittparti och bärs upp av fyra skurnakolonner i bruna kulörer med förgyllda kapitäl. Mellankolonnerna löper segmentbågeformade dekorativtskurna bjälkar. Bröstningen är huvudsakligen ådringsmåladi grönt och har en rik trädekor med rundbågigavalv med små kolonner. Orgeln är byggd 1906 avA Loocrantz, Alingsås, enligt uppgift en av få eller denenda bevarade orgeln av honom. Orgeln i nygotisk stilär huvudsakligen färgsatt i brunt med förgyllningar, bla på en krönande harpa. I kyrkorummet finns även endigital kororgel från 2002.ByggnadshistorikGenom 1800-talets stora folkökning hade den medeltidakyrkan blivit för trång och ansågs även i övrigtobekväm, mörk och otidsenlig. I Sundals-Ryr ansågsockså dåliga grundförhållanden skapa sprickbildningari kyrkans murar. Redan 1876 fattades det första beslutetom att bygga ny kyrka, men diskussioner omplaceringen gjorde att det definitiva beslutet dröjde.1899 bestämdes läget till den s.k. Lysingsbacken ca 2,5kilometer väster om den gamla kyrkan. Till skillnadfrån många andra medeltidskyrkor kom denna dockatt bevaras och senare renoveras. Kyrkan har bl a enintressant välbevarad äldre inredning och brukas förgudstjänster sommartid.130

Uppdraget att rita den nya kyrkan gick till Adrian CrispinPeterson, arkitekt bakom en stor mängd kyrkor iVästsverige. I Dalsland finns Högsäter (1900-02) ochEdsleskog (1905). I Sundals-Ryr använde sig Petersonav både nygotiska och romanska stildrag och kyrkan ärpå flera sätt karaktäristisk för Peterson. Den uppfördes1903-06 i röd granit från trakten. Byggmästare var LForsberg, och J H Larsson, Göteborg. Invigningen förrättades1906 av domprosten Gustav Jakobsson.Kyrkans exteriör är i princip helt ursprunglig och hari stort bara genomgått underhållsåtgärder. Interiörenförändrades vid en större renovering 1950, under ledningav arkitekt Axel Forssén. Kyrkan fick då en ljusarefärgsättning och språkbandet kring triumfbågenövermålades. Även dekor kring takstolar, på läktarbröstningen,predikstolen, orgelfasaden mm övermåladeseller borttogs liksom fönstrens tegelomfattningar.Pärlspontpartierna mellan takstolarna kläddesmed ljusa skivor. I koret ändrades altarordningen dåden ursprungliga altaruppsatsen togs bort. Redan 1920hade träkorset i mitten ersatts av en kopia av ThorvaldsensKristusfigur och 1950 togs resten av altaruppsatsenbort. I fönstrens innerbågar sattes s.k. antikglasmed blyspröjs in. Glasmålningarna i korfönstren hartillkommit i omgångar, 1938, 1947 och 1963 av konstnärernaGunnar Torhamn, Hugo Schultz och Folke Rudingi nämnd ordning. Upphovsman till de flesta målningarnaär Gunnar Torhamn. 1950 gjordes även en delyttre åtgärder som takreparationer och fogstrykningar.1973 tillkom läktarunderbyggnaden med bl a en nysakristia mot söder. Mot norrväggen sattes spiraltrappatill läktaren in. Läktaren kunde tidigare bara nås viaytterdörrar i tornet. En omfattande renovering genomfördes1984 under ledning av arkitekt Ture Jangvik,Linköping. Förutom underhåll var syftet att återställakyrkans ursprungliga interiör. Interiörens färgsättningåterställdes till flera mörka partier i brunt, språkbandeti truimfbågen framtogs liksom dekor, fönsteromfattningaroch andra borttagna eller övermålade inredningsdetaljer.I koret återinsattes den ursprungligaaltaruppsatsen i sin helhet och kopian av ThorvaldsensKristusfigur flyttades ner till långhusets sydostväggframför dopfunten. Bänkarna breddades, altarringengjordes lägre samtidigt som altarpodiets tre steg ändradestill två, även altaret sänktes några centimeter. Vidrenoveringen 1994 gjordes en del yttre åtgärder. Delarav tornfasadens natursten och tegel murades om ochspirans kopparplåtstäckning lades om. På långhusetoch koret gjordes reparationer och översyn av skiffertakensamt byte av plåtavtäckningar.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGSUNDALS-RYRS NYA KYRKA uppfördes 1903-06 ett par kilometer väster om församlingens bevarademedeltidskyrka. Kyrkan bildar tillsammans medförsamlingshemmet och den tidigare prästgården enväl sammanhållen miljö, likt en lummig ö i det öppnaslättlandskapet med Kroppefjälls branter som fondi väster. Den välbevarade f d prästgården (1936), ärtydligt förbunden med kyrkan genom en gång mellanbyggnadernas mittaxlar och med likadana smidesgrindarpå båda sidor en passerande väg. Kyrkan av stenär uppförd i en för tiden och den välkände arkitektenAdrian C Peterson typisk utformning med nygotiskaoch romanska stildrag. Kyrkan, med många byggnadsdetaljer,är i huvudsak bevarad i ursprunglig utformningsåväl exteriört som interiört. Karaktäristiskt förexteriören är murarna i röd granit samt tegelornamentikenlängs taken och kring de stora rundbågigaoch mönsterspröjsade fönsterbågarna av gjutjärn. Fasadernaär indelade med strävpelare och skiffertaken ärmönsterlagda. I det stora kyrkorummet är inredningenhuvudsakligen färgsatt i bruna och beiga kulörer somkontrast till de ljusa väggytorna. Inredningen präglas avnygotiska stilelement som spetsbågar, spiror mm. Kringtriumfbågen till det avsmalnade femsidiga koret finnsett språkband och korfönstren är försedda med rikt utformadeglasmålningar. Predikstol, altaruppsats, orgeloch bänkinredning ritat av kyrkans arkitekt tillhör dentill stora delar bevarade ursprungliga inredningen.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan utgör tillsammans med den bevarademedeltidskyrkan en betydelsefull bebyggelsehistoriskkontinuitet. kyrkan utgör en del av en väl sammansattbebyggelsemiljö och ett mindre sockencentrum. kyrkan är en god representant för ett monumentaltkyrkobygge från tiden kring 1900. kyrkan, med många komplicerade byggnadsdetaljerär i huvudsak välbevarad såvälexteriört och interiört. de i kyrkorummets gestaltning framträdandekorfönstren med rika glasmålningar131

TIMMERVIKS KYRKA Vänersborgs kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTimmervik hör till Gestads medeltida socken, en delav Sundals härad som tillsammans med Nordals häradutgör landskapet Dalslands historiska kärnområde.Området domineras till stora delar av bördig jordbruksmarkpå Dalboslätten i norr medan den avsmalnadesödra delen istället är en småkuperad skogsbygdlängs Vänerkusten. Dalsland, liksom Värmland, hördetidigare till Skara stift. Gestad har under lång tid varitannexförsamling till Bolstad tillsammans med Erikstadoch Grinstad men överfördes 1962 till det då nybildadeBrålanda pastorat, också bestående av Sundals-Ryrs församling. De båda sistnämnda hörde tidigaretill Frändefors pastorat. Genom närheten till Vänernhar sjöfarten haft betydelse och Sikhall var tidigare enviktig hamnplats. Gestad är en utpräglad landsbygdsförsamling.Bland gårdarna på slätten framträder Lövåsegendom som en gång varit säteri. Den vitputsade församlingskyrkani socknens norra del uppfördes 1795-99 på en kulle ca 400 m söder om dess föregångare,lågt belägen intill Lillån. Den äldre kyrkan (troligen1200-tal) tillhörde den speciella gruppen medeltidategelkyrkor i Dalsland. Vid Murängen, ca en kilometersöder om den nuvarande kyrkan och på det forna säterietLövås marker, finns lämningar efter vad som antasvara ytterligare en tegelkyrka från 1200-talet.I Gestads sydöstra del, omkring en mil från sockenkyrkan,uppfördes 1926-27 Timmerviks kapellkyrka. Denvitputsade lilla tegelkyrkan är belägen i ett brutet landskapinvid den slingrande landsväg som här leder straxinnanför Vänerkusten. Bebyggelsen i området är blandadmed små gårdar, egna hem/villor och fritidshus.Närmast kyrkan finns både småkuperad skogsmark ochöppna fält. Mitt över vägen finns en f d IOGT-lokal, nuprivatbostad. Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrkanmed omgivande kyrkogård också två rödmåladeekonomibyggnader vid grusplanen öster om kyrkan:ett förråd, f d vedskjul, (ca 1930) och en förråds- ochpersonalbyggnad (1990).KyrkoanläggningenKyrkogården har en rektangulär form som utsträcker sigi öst-västlig riktning huvudsakligen väster om kyrkan.Kyrkogårdens äldsta del, invigd 1937 har en i principkvadratisk form. Väster om denna, på andra sidan enmindre grusväg, finns ”nya kyrkogården” från 1996.Den senare är något mindre till ytan än ”gamla kyrkogården”vilka även tillsammans är en förhållandevisliten kyrkogård. ”Gamla kyrkogården” omgärdas av enkallmur samt rader av träd. Kyrkogårdens huvudentréär förlagd mot landsvägen i norr och i linje med132

ingången till vapenhuset i tornet. I kyrkogårdsmurenfinns där ett par svarta järngrindar krönta av kors ochmed stolpar av natursten. En muröppning finns ocksåmot öster mot en grusplan. Mot väster, och delvis motnorr, utgör kyrkogårdsmuren en terrassering med entrappa som leder in på kyrkogården. Gångarna på kyrkogårdensolika delar är belagda med grus förutom natur-och konststensplattor från entréerna i väster ochnorr fram till kyrkan. Gravarna, belägna på gamla delenväster om kyrkan, är gräsbevuxna. Nya kyrkogårdenhar ännu ej tagits i bruk för gravar men där finns enminneslund markerad av en natursten.Kyrkan är vitputsad med murar av tegel. Den är uppfördi sin helhet 1926-27 efter ritningar av komministerErnst Wennerblad från Götlunda i närheten av Skövde,och interiöra ritningar av arkitekt Yngve Kernell,Stockholm. Kyrkan, orienterad nord-syd, är relativt litenoch har en tydlig karaktär av kapellkyrka i traditionellkyrkobyggnadsform med ett rektangulärt långhusoch en raksluten korutbyggnad mot söder samt torni norr. Korutbyggnaden rymmer mot öster en sakristiaoch mot väster ett förråd. Till dessa utrymmen ledervarsin dörr från söder. Kyrkans huvudentré sker inorr, genom vapenhuset i tornets nedervåning. Fasadenär täckt av gulvit spritputs med slätputsade dörr- ochfönsteromfattningar. Långhusets och korutbyggnadenssadeltak liksom tornhuven är täckta med svartmåladståndfalsad plåt. Längs takfötterna och gavelröstena löperprofilerade gesimser i slätputs och på långhusetslångsidor finns på båda sidor kontreforter. Fasadernagenombryts huvudsakligen av rundbågiga fönster avolika storlekar med mönsterspröjsade ytterbågar avgjutjärn. På korutbyggnaden mot söder finns ett framskjutandemittparti med ett större korfönster, varsinnerbåge har blyinfattade glasmålningar. På tornetsöst- och västsidor finns runda fönster med likadanaytterbågar som övriga fönster. Mot norr, öster och västerfinns rundbågiga ljudluckor av trä och mot söderen mindre enkellucka. Både kyrkporten i form av enpardörr och de två enkeldörrarna mot söder är kläddamed snedställd grön fasspontpanel. Ovan porten finnsen tavla med texten ”Timmerviks kyrka. Åren 1926-27uppbyggde kärleken detta Herrens hus.”Kyrkorummet är enkelt utformat och den tidstypiska ursprungligainredningen domineras av en färgsättningmed marmorerings- och ådringsmålningar i grönt,brunt och blått. Koret i söder är förhöjt ett par steg iförhållande till långhuset samt ytterligare ett steg innanföraltarringen. I norr finns en läktare med orgel. Ingångarfinns från vapenhuset i norr och till koret frånrummen på sidorna om detta.Kyrkorummets trägolv är lackat och väggarna är vitputsade.Taket är ett femdelat brutet tunnvalv av grågrönfasspontpanel med en enkelt profilerad taklist iavvikande kulörer. Korets inre del mot söder har tredingstaki motsvarande utformning. I koret finns sammantagetfyra enkelspegeldörrar vilka liksom parspegeldörrentill vapenhuset är marmorerade i grågröntmed brunröda inslag. Fönstrens gröna innerbågar är avträ. Korets inre del, altarnischen, är liksom kyrkorummeti övrigt sparsmakat inrett. Altaret är placerat motsydväggen där det målade korfönstret motsvarar en altaruppsats.Den blyinfattade glasmålningen dominerasav en central Kristusfigur och den helige Ande. Altaretav trä är marmorerat i gröna kulörer har kvadratiskainfällda speglar. Altarringen, mellan altarnischens sidoväggar,har en femsidig form med ett framskjutandemittparti och en sluten barriär. Altarringen är gröntmarmorerad med en målad fris. På mittpartiet finnsett motivmålat spegelfält med druvklase och sädesax.Ett motsvarande spegelfält finns på predikstolens korg,med stentavlorna som motiv. Predikstolen är placeradi korets främre östra del. Korgen har en bruten konkavform liknande baldakinens femsidiga tälttakform.Färgsättningen domineras av den återkommande marmoreringsmålningen,här i grönaktiga kulörer. Korgensöverstycke har en målad tandsnittsfris och förgylldalister. På baldakinen finns förgyllningar bl a på det krönandekorset och globen. Dopfunten, placerad i koretsfrämre västra del, är av snidad ek och ursprunglig medkyrkan. Vid väggen bakom dopfunten står ett s.k. dopaltareav ek från 1986.Bänkinredningen består av två vägganslutna kvartermed öppna bänkar. Dessa är ursprungliga och de rektanguläragavlarna samt skärmarna är marmorerade igrönt med utanpåliggande speglar i en mörkare grönmarmorering med en röd inramning. Ryggarna, förseddamed speglar, och sittbrädorna är brunmålade.På läktaren finns bänkar på gradänger på båda sidorom orgeln. Läktaren bärs upp av två brädklädda bjälkarburna av två åttasidiga kolonner på var sida mittgången,allt marmorerat i grönt. Den raka bröstningen haren motsvarande utformning som bänkarnas gavlar ochskärmar med grön marmorering och utanpåliggandespeglar. Läktarorgeln är från 1973 i tidstypisk modernistiskutformning med en fasad av ljus ek.ByggnadshistorikTimmerviks kyrka är ett exempel på de kapellkyrkorsom uppfördes under 1900-talets första hälft. Ett avmotiven bakom kapellbyggandet vid denna tid, var attutgöra en motvikt mot frikyrklig väckelse och andrafolkrörelser, särskilt i nya tätorter och de gamla kyrksocknarnasytterområden. En annan orsak till kyrkobyggeti Timmervik är att avståndet från Timmerviktill Gestads kyrka är ca en mil, en förhållandevis långsträcka innan bilen blev var mans egendom. Vid sidanav lokalbefolkningen, var dåvarande kyrkoherden iBolstads pastorat Lars Magnus Engström en drivandekraft bakom kyrkobygget i Timmervik. Engström varen tongivande och engagerad person, med en konser-133

vativ hållning. Han sägs ha satt sin prägel på det kyrkligalivet i hela södra Dalsland och ägnade sig bl a åt ettomfattande kristet författarskap. Under hans tid somkyrkoherde i Bolstad pastorat tillkom även Klöveskogskyrka, i Grinstads socken, med motsvarande förhållandenoch bakgrund som Timmervik i Grinsta.Bygget av Timmerviks kyrka genomfördes helt med frivilligtinsamlade medel efter att en grundplåt lagts avEngström i samband med hans 50-årsdag 1917. 1926bildades en byggnadskommitté som sedan kom att ingåi Timmerviks kyrkostiftelses styrelse. För ritningar avkyrkan anlitades komministern Ernst Wennerblad samtarkitekt Yngve Kernell som svarade för kyrkorummetsgestaltning och fasta inredning. Wennerblad hade i sinförsamling, Götlunda i Skara stift, tagit initiativ ochsjälv ritat Brännemo kapellkyrka, uppfört 1919-23.Omständigheterna och förutsättningarna tycks på flerasätt varit lika i Brännemo i Götlunda och Timmervik iGestad. Wennerblad har till stor del använt samma ritningoch kyrkornas yttre är också påfallande lika medundantag av de pilasterliknade kontreforterna (murpelarna)på långsidorna av Timmerviks kyrka. Kyrkanuppfördes 1926-27 efter att mark skänkts, pengar insamlatsin och bygdens folk bidragit med material ochdagsverken. Den första gudstjänsten hölls 4:e adventsöndagen1927 och 21 juni 1928 förrättades invigningenav biskop J A Eklund. Även kyrkogården anlades medhjälp av frivilliga krafter och skänkta medel och kundeinvigas 1937 av kyrkoherde Engström. Förvaltningenav kyrkan sköttes sedan fram till 1971 av Timmervikskyrkostiftelse då Gestads församling tog över efter attunder flera år bidragit bl a ekonomiskt till kyrkansskötsel och verksamhet.Kyrkan har sedan sin tillkomst genomgått få förändringaroch är i stort bevarad i originalutförande. 1948kompletterades fönstrens ursprungliga enkelbågar avjärn med träinnerbågar. 1955 tillkom korfönstret medglasmålningar av konstnär Erik Abrahamsson, Göteborg.1973 byttes ersattes kyrkans ursprungliga orgelharmoniumav orgeln, tillverkad av Grönvalls orgelbyggerii Lilla Edet. 1980 genomfördes en renovering efterhandlingar av arkitekt Per Molnit, Vänersborg. Åtgärdernavar av underhållskaraktär och bl a målades kyrkansåväl exteriört som interiört och fick en något förändradfärgsättning. Väsentliga delar av de ursprungligakulörerna och inredningens dekormåleri tycks dock habevarats, även efter vissa målningsarbeten 1997. 1980gjordes också putsreparationer av väggarna, både påut- och insidorna, målning av plåttaket samt översynoch reparation av fönstren.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGTIMMERVIKS KYRKA är ett exempel på en av dekapellkyrkor som uppfördes under 1900-talets förstahälft. Den vitputsade lilla tegelkyrkan är belägen iGestads sockens södra del, i en småkuperad skogsbygdvid Vänern med ca en mils avstånd till församlingskyrkanpå slättbygden i norr. Kyrkan uppfördes 1926-27genom frivilligt insamlade medel med bl a den tongivandekyrkoherden L M Engström som en drivandekraft. Kyrkan, orienterad i nord-sydlig riktning, har entraditionell form med långhus, torn i norr och en korutbyggnadmed bl a sakristia i söder. Kyrkan är såvälexteriört som interiört välbevarad i ursprungligt skick.Endast mindre förändringar har skett och åtgärdernahar främst varit av underhållskaraktär. Kyrkorummethar en väl sammanhållen helhet med en förhållandevissparsmakad inredning och tidstypiskt dekormåleri.Framträdande är den omsorgsfullt utformade predikstolen,altarringen med sluten barriär och den vägganslutnabänkinredningen. I stället för en altaruppsatsfinns ett korfönster mot söder med glasmålningar från1955 av konstnären Erik Abrahamsson, Göteborg.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan är i allt väsentligt oförändrad såvälexteriört som interiört sedan uppförandetoch utgör därmed en ömtålig helhet. kyrkans karaktär av en enkel kapellkyrka från1900-talets första hälft. kyrkorummets väl sammanhållna helhet ochfärgsättning. det ursprungliga och välgjorda dekormåleriet påden fasta inredningen. den bevarade ursprungliga inredningen, bl apredikstolen, den slutna altarringen. den vägganslutna bänkinredningen134

EDSLESKOGS KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönEdsleskog är en medeltida socken i norra Dalslandsskogsbygder. Socknen har tidigare haft namnet Hesselskog.Terrängen är höglänt och kuperad med trångadalgångar. I sydväst finns ett sjösystem med Knarrbysjön,Käppesjö och Edslan som utgör förlängning påen dalgång från Vänern och norrut genom socknarnaÅnimskog och Fröskog. Bebyggelsen i Edsleskog ärgles med huvudsakligen ensligt belägna gårdar längsåsar och sjöstränder. I några fåtal fall bildar gårdarnasmå klungliknade byar. Skogs- och jordbruk har varitdominerande näringar men få gårdar brukas idag.Socknens kärnområde utgörs av dalgången mellanBräcketjärnet och Edslan. Här finns ett ålderdomligtodlingslandskap med välbevarade ängs- och hagmarkersom tillsammans med kyrko- och prästgårdsmiljön(Fryxellsgården) utgör riksintresse för kulturmiljövården.I anslutning härtill har under 1900-talet vuxitfram en mindre centrumliknande bebyggelse med skola,affär (nedlagd) och bostadshus. Prästgården är en avlänets bäst bevarade och är sedan 1978 byggnadsminne.Manbyggnaden med flygelbyggnader är från 1700- och1800-talen medan byggnaderna på den intilliggandejordbruksdelen med arrendatorsbostad är uppförda på1900-talet. På prästgården föddeshistorikern Anders Fryxell 1795 vars far tillträdde kyrkoherdetjänsten1792.Intill prästgården finns den gamla kyrkogården medplatsen för Edsleskogs medeltida kyrka. Edsleskog varunder medeltiden ett kyrkligt centrum i norra Dalslandmed status som domprostprebende i Skara stift.Man hade tillgång till en särskild pilgrimsskatt, Nicolauspenningen,som gav betydande inkomster. Intillkyrkan låg Nicolaus källa, uppkallad efter en mördadpräst, och hit kom många pilgrimer. Vid kyrkan ägdeockså en stor marknad rum. Kyrkan, vars rester raseradesefter en brand 1902, var en ovanligt stor treskeppig,korsformig tegelkyrka, eventuellt uppförd på 1220-talet.I det medeltida Skarastiftet (landskapen Västergötland,Värmland och Dalsland) finns endast sju kändasockenkyrkor av tegel, vilka alla var belägna i Dalslandsöstligaste härader (närmast Vänern). Storleken, materialet,åldern och läget i en fattig skogsbygd gör kyrkani Edsleskog särskilt intressant. Platsen för kyrkan utgörsav en ruinkulle på kyrkogården med en minnestenintill. Kyrkogården, som är i bruk, omgärdas av enkallmur med stiglucka från 1796. På kyrkogården finnsockså ett gravkor över prosten A Sörström.135

Ca 500 m söder om den gamla kyrkplatsen är Edsleskogsnya kyrka (invigd 1905) belägen. Till kyrkoanläggningenhör kyrkogård, kyrkstallar från 1900-taletsbörjan, en ekonomibyggnad från 1998 samt ett litetpumphus (ca 1950-tal).KyrkoanläggningenKyrkogården invigdes 1949 då den gamla kyrkogårdenvar så gott som fullbelagd. Den har en närmast kvadratiskform och omgärdar kyrkan i alla väderstreck.I väster sluttar terrängen och slänter mot väster norroch söder avdelar kyrkogården i två nivåer. Utvidgningav kyrkogården har skett nedanför slänterna omkring1960-70-talet. Strax öster om kyrkan leder länsväg164 mellan Åmål och Bengtsfors. Intill vägen finns engrusad parkeringsplats och intill denna en kyrkogårdsmurav tuktad granit. På muren finns inskriptionen”Byggdes 1951-53 av Oskar Fransson och Ivar Hjelm”.I linje med kyrkans kor finns huvudentrén till kyrkogårdengenom en grind av smidesjärn. En liknade grindfinns också mot söder där muren fortsätter en liten bit.I övrigt omgärdas kyrkogården av träd, främst lönnaroch lindar. Gravarna är helt grästäckta, grusade gravarsaknas. Gångarna är däremot grusade med undantagför gångar med kalkstenplattor mellan kyrkans ingångi sydost och grindarna i öster och söder. I linje medvapenhusets ytterport, kyrkans entré från väster, finnsen stentrappa nedför slänten mot väster.Kyrkan uppfördes 1902-05 i nygotisk stil efter ritningarav arkitekten Adrian Crispin Peterson. Byggmästarnasnamn Halén och Forsgren finns inristade i en sten isockeln intill entrén från söder genom tornet. Kyrkobyggnadenbestår av ett enskeppigt rektangulärt långhusi öst-västlig riktning med ett smalare och rakt avlutatkor i öster, sakristia i norr, vapenhus i väster och torni söder. Tornets nedervåning utgör också vapenhus såentréer till kyrkan finns både från söder och väster, genomportar av trä med dekorativa järnbeslag. Till sakristiani norr finns en liknande dörr. Kyrkans planformär bevarad sedan byggnadstiden. De vitputsade väggarnaav tegel vilar på en grund av tuktad granit. Fasadengenombryts av stora spetsbågiga fönsteröppningar meddekorativ spröjsning av järn. I koret finns tre fönstermed färgat glas och blyinfattningar, ett större i mittensom flankeras av två fönster motsvarande kyrkorummetsövriga i storlek. Sadeltaken till långhuset, koretoch vapenhuset täcks av skiffer med nockplåt medandet valmade taket över sakristian har skivtäckning avplåt. Det höga spetsiga torntaket täcks av kopparplåtoch kröns av en spira i form av ett kors. Dekorativafasadelement som understryker den nygotiska prägelnfinns bl a i form av strävpelare, trappstegsgavlar, listverki putsen kring fönster, dörrar och portar samt kors och136

ljushållare av plåt ovan entréerna och på tornsidorna.Kyrkorummet nås via dörrar från vapenhusen i västeroch söder (tornets nedervåning). En dörr finns ocksåtill sakristian i norr. Rummet präglas av en relativtsparsam inredning i nygotisk stil. Taket har en öppentakstolskonstruktion med pärlspontpanel och snidadebjälkar. Väggarna är vitputsade. Golvet är ett lackatträgolv. Kyrkan har två läktare, vilka båda är förseddamed dekorativa träarbeten i nygotisk stil. Kyrkans ursprungligaorgelläktare är belägen nära koret ovan entrénfrån torningången i söder. Denna läktare nås viatornet. 1924 tillkom orgelläktaren i väster då kyrkanstroligen ursprungliga orgel flyttades dit. Även orgelfasadenär utformad i nygotisk stil. 1997 tillkom en kororgelplacerad under den ursprungliga läktaren. Koret iöster är förhöjt med två trappstegsavsatser. Altarringenär halvt oktogonal och har spetsbågiga öppningar. Altaretär av trä med ett enkelt träskrank på altarbordetmed utsnidade torn i var ände och ett träkors i mittensom bildar förgrund till korfönstren. På sidorna omaltarringen står två träfigurer föreställande Moses ochAron. Träfigurerna tillhör de få inventarier som räddadesdå den gamla kyrkan brann 1902. Dopfunten avsten är tillverkad 1951. Bänkinredningen är indelad itvå grupper som ej är vägganslutna. Bänkkvarteren äröppna med rundade gavlar i nygotisk stil. Under orgelläktareni väster finns läktarunderbyggnader, tillkomna1971. Mot söder finns en sakristia och mot norr ettrum ursprungligen avsett för konfirmandundervisning.Läktaren nås via vapenhuset i väster.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGEDSLESKOGS KYRKA är en välbevarad representantför det sena 1800-talets och tidiga 1900-taletsrelativt stora kyrkobyggnader i historiserande stil. Kyrkanhar en getts en omisskännlig nygotisk prägel såvälexteriört som interiört. Arkitekten Adrian Crispin Petersonvar en av landets mest kända vid denna tid ochhan ritade bl a många kyrkor i Västsverige. Speciellakaraktärsdrag för Edsleskogs kyrka är bland annat planformenmed tornet i sydost, den dekorativt utformadefönsterspröjsningen och den främre ursprungliga orgelläktaren.Kyrkans exteriör är i princip oförändrad.Interiören har genomgått vissa förändringar men är iväsentliga delar intakt. Kyrkan ingår i en miljö av riksintresseför kulturmiljövården och utgör en del av enhistorisk kontinuitet av särskilt kyrklig intresse tillsammansmed den gamla kyrkplatsen och prästgårdeni närheten.ByggnadshistorikKyrkan har genomgått relativt få förändringar sedantillkomsten. De väsentliga förändringar som skett berörinteriören. 1924 tillkom orgelläktaren i väster. Enligtuppgift var motivet att det ursprungliga läget förorgeln var för fuktigt och öppningen mot tornet, somorgeln krävde, gjorde värmeförhållandena svåra. Enligtuppgift tillkom också bänkinredningen 1924. Bådeorgelläktaren i väster och bänkinredningen har tydligtanpassats till kyrkans ursprungliga gotiska stildrag.Senare förändringar är läktarunderbyggnaderna från1971 samt färgsättningen, senast förändrad vid en interiörrenovering 1983. Senaste större exteriöra renoveringengenomfördes 2000 och innebar omputsningav fasaden, plåtarbeten, översyn av delar av taket samtmålning av fönster och dörrar.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan utgör en del av en kontinuitet med särskiltkyrkohistoriskt intresse och ingår i en miljö avriksintresse för kulturmiljövården. kyrkans välbevarade och tidstypiska nygotiskaexteriör och interiör som utgör en ömtålig helhet. den bevarade nygotiska inredningen somaltarring, predikstol, bänkinredning mm. de välbevarade kyrkstallarna137

FRÖSKOGS KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönFröskog är en medeltida socken belägen i norra Dalslandsskogsbygder. Området utgör en del av dens.k. Dalformationen, vilken domineras av bergig ochbruten terräng. Bebyggelsen i Fröskog är spridd medhuvudbygden belägen längs den dalgång som sträckersig från Vänern norrut längs sjöarna Ånimmen, Ärroch Knarrbysjön till Edslan norr om Edsleskogs kyrka.Inom Fröskogs socken finns sjön Ärr och den ca trekilometer långa Kristinedalsälven (eller Knarrbyån)som förbinder Ärr med Knarrbysjön vars södra del hörtill Fröskog. Skogsmarken dominerar över den odladejorden, vilken främst utgjorts av mindre brukningsenheter.Socknens enda större gård är Kristinedal, belägenöster om kyrkan vid Ärrs norra sida. I trakten finnsmineraltillgångar och viss gruvdrift har förekommit.Liksom i Dalsland i övrigt utvecklades dock aldriggruvdriften p g a för begränsade tillgångar på malm.Under 1700- och 1800-talen anlades istället ett antaljärnbruk för s.k. manufaktursmide. Efter den s.k.bruksdöden på 1870- och 80-talen upphörde i stortjärnhanteringen i landskapet och flera av de gamlajärnbruken omvandlades till massa- och pappersbruk.Längs Kristinedalsälven i Fröskog anlades Lisefors bruk1795 och Kristinedals bruk 1837. Omkring 1880 nedladesKristinedal samtidigt som Lisefors övergick tillpappersbruk, senare med namnet Fengersfors, i drifttill ca 1970. I Fengersfors samhälle, ca två km norr omFröskogs kyrka finns en industrihistoriskt intressantbebyggelse från 1900-talet med industribyggnader, arbetar-och tjänstemannabostäder mm.Kyrkan är belägen på en höjd strax norr om Kristinedalsälvensutlopp i sjön Ärr. Området närmast kyrkanutgörs av den gamla kyrkbyn med typiska inslag för etttraditionellt sockencentrum. Nära kyrkan finns gårdenFröskogs Stom, tidigare prästgård med jordbruksamt en f d skolbyggnad, f d lärarbostäder och ett församlingshemmed vaktmästarbostad. Nedanför höjdenfinns villa- och egnahemsbebyggelse. Den nuvarandeprästgården (huvudbyggnaden uppförd ca 1850) medkyrkoherdebostad och pastorsexpedition är belägen catvå km söder om kyrkan längs Ärrs östra strand. Kyrkanomgärdas av kyrkogården som utvidgats i olika etapper.Till kyrkoanläggningen hör också klockstapel, bårhus(1950) och två ekonomibyggnader (1936 och 1981)samt ett församlingshem (1955) som också inrymmervaktmästarbostad.KyrkoanläggningenKyrkogården är delad mellan ”övre” och ”nedre” kyrkogården.Övre kyrkogården är belägen närmast kyrkan138

och den nedre i sluttningen öster om kyrkan. Äldstadelen av kyrkogården är belägen närmast väster omkyrkan, övre kyrkogården har sedan utvidgats mot norr1950 och 1967. Nedre kyrkogården tillkom på 1840-talet. Den sluttande terrängen med stora träd, grusgångar,ett flertal grusade gravar och intressanta gravarmed anknytning till bruksrörelsen ger nedre kyrkogårdenen särskild karaktär. Både övre och nedre kyrkogårdarnaomgärdas av kallmurade stenmurar, vid entréernafinns grindar av svartmålat järn med vitputsadestenstolpar avtäckta med skiffersten. Höga träd, främstlönnar och lindar växer längs murarna och på de yngredelarna av kyrkogården finns häckplanteringar. Gångarnaär grusade och några få grusade gravar finns påden äldsta delen av övre kyrkogården liksom ett flertalpå nedre kyrkogården. Intill kyrkans entré mot söderfinns två rader med smidda gravkors.Kyrkan stod klar 1730, på platsen har sannolikt funnitstvå företrädare av trä. En medeltida kyrka ersattes 1680,vilken brann 1728 varefter nuvarande kyrkan uppfördes.Kyrkan är relativt liten och har en rektangulär planmed tresidigt avslutat kor. Vapenhuset i söder och sakristiani norr är ursprungliga. Torn saknas, strax söderom kyrkan står klockstapeln, eventuellt samtida medkyrkan. Klockstapeln är klädd med faluröd lockpaneloch har takbeklädnad av skiffer. Kyrkan är av liggtimmeroch klädd med rödmålat ekspån, enligt uppgiftdelvis ursprungligt. Långhusets sadeltak, avvalmat överkoret, är täckt med tjärat spån och sakristian och vapenhusetssadeltak med skiffer. Fasaden genombryts avvitmålade småspröjsade fönster med spetsig avslutningupptill. Vid entrén till kyrkan från söder genom vapenhusetfinns en kraftig ytterport med snedställda profileradebrädor.Kyrkorummet är rektangulärt med förhöjt kor i österoch läktare i väster. Västgaveln är rakt avslutad. Golveti mittgången består av skifferplattor och i koret ochbänkkvarteren av trä. Väggarnas bilade timmerstockarär vitmålade med ett grått stänkliknande mönster.Kring fönstren finns dekorativa draperimålningar.Interiören präglas av den välbevarade 1700-talsinredningen.Framträdande är det platta trätaket medmålningar från 1739 av målarmästaren Hans GeorgSchüffner. Han kallades allmänt ”Guds målare på Daloch i västra Värmland” och tillhör den västsvenska måleriskolan.Takmålningarna i Fröskog är indelade i olikafält, inramade av bårder bl a i rik akantusornamentik.I de olika fälten finns motiv från Gamla och Nya testamentet.Altaruppsatsen och predikstolen är samtidamed takmålningarna och utförda av bildhuggaren NilsFalk och stofferade av Schüffner. Änglarna som bär upppsalmnummertavlorna på var sida om koret är utfördaav bildhuggaren Isac Schullström på 1770-talet. Allatre konstnärerna är kända från flera av stiftets kyrkor.Altaruppsatsens nederdel består traditionsenligt av ettkrucifix på en målad botten, och på var sida träfigurer.Överdelen är utsmyckad med en medaljong medett kerubhuvud i mitten och vilande keruber på sidorna.Predikstolen har uthuggna evangelistfigurer påyttersidorna och dess baldakin utsnidade medaljongerrunt om. Till kyrkans bevarade 1700-talsinredning hörockså bänkarna vilka dock delvis byggdes om vid enrenovering 1923. Bänkkvarteren är slutna och anslutermot långsidornas väggar, men ej direkt motvästgaveln. Där finns en läktartrappa i norr och ett mindreutrymme i söder. Korbänkar finns både i söder ochnorr. Vid renoveringen 1923 tillkom också altarringenoch läktaren byggdes om. Dopfunten av trä härrör troligenfrån 1920-talet. Altarringen är femsidig och slutenkring altarbordet. Den är tät med fält dekormålademed akantusslingor. Motsvarande fält finns också påläktarbröstningen. Enligt uppgift tillkom också orgelnmed den sparsamt klassicerande fasaden 1923.ByggnadshistorikRelativt få förändringar har skett i kyrkan sedan byggnadstiden.Under 1800-talet kläddes väggar i kyrkorumoch sakristia med vit papp, vid denna tid vitmåladesockså läktaren. Efter ett blixtnedslag 1923 genomgickkyrkan en omfattande restaurering med avsikten attframhäva kyrkans 1700-talskaraktär. På tidstypiskt visför många av 1900-talets kyrkorenoveringar togs storadelar av 1800-talets förändringar bort. Arkitekt varSven Brandel, Kungliga Byggnadsstyrelsen. Målningsochkonservatorsarbeten utfördes av konstnär JohnWinberg, Vadstena. Förutom konservering och framtagandeav bl a äldre målningar tillkom också en delny inredning anpassad för att överensstämma med denäldre inredningen. Snickeri- och målningsarbeten fråndenna tid finns bl a i sakristian och vapenhuset. I självakyrkorummet tillkom bl a altarringen och läktarenbyggdes om. Senaste större restaurering genomfördes1998, med syfte att bevara och konservera det befintliga.Bland annat utfördes exteriöra målningsarbetenoch interiöra konservatorsarbeten.139

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGKyrkplatsen vid FRÖSKOGS KYRKA har lång kontinuitet med ett framträdande höjdläge. På kyrkogårdenfinns bl a smidda gravkors. Kyrkan är en av stiftets bäst bevarade träkyrkor från 1700-talet, såväl exteriört som interiört.Kyrkan är Dalslands enda spånklädda, enligt uppgift med delvis ursprungligt ekspån. Dess interiör speglarprovinsiella strömningar under 1700-talets första hälft, s.k. ”bondbarock”. Här märks särkilt det bemålade planaträtaket av H G Schüffner och den rikt utformade predikstolen och altaruppsatsen av Nils Falk. Interiören har enhomogen stilkaraktär, vilket är ett resultat av den väl sammanhållna och konsekvent genomförda restaureringen1923. Tidstypiskt för 1600- och 1700-talens kyrkobyggande i landskapet och stiftet är det tresidiga koret. Karaktäristisktför Dalsland är också den fristående klockstapeln.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkplatsens framträdande läge och långa kontinuitet. kyrkan som helhet är synnerligen ömtålig. kyrkorummets mycket välbevarade 1700-talsinredning, det bemålade plana trätaket, altaruppsatsen,predikstolen, bänkinredningen. de vägganslutna bänkkvarteren med slutna bänkar. den helhetsgestaltande restaurering som genomfördes 1923140

MO KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönMo socken är en av landskapets minsta socknar och belägeni dess nordöstligaste hörn med gräns mot Värmland.Mo församling hörde sedan medeltiden till Edsleskogspastorat men överfördes 1974 till Åmåls pastorat.Edsleskog var under medeltiden ett kyrkligt centrumi norra Dalsland och under lång tid ett relativt stortpastorat, men är numera annexförsamling i Fröskogspastorat.Ortnamnet Mo härrör från den sandmo kyrkan äruppförd på. Huvudbygden är den dalgång som sträckersig i nord-sydlig riktning från sjön Buvattnet i norrlängs Kasenbergsån. Där finns ett öppet odlingslandskapvars omgivningar utgörs av småbruten skogsmark.Jordbruket, och till viss del skogsbruket, har domineratnäringarna.Någon tätort finns inte i Mo. Någon egentlig industrihar heller inte funnits med undantag för Forsbackajärnbruk, anlagt på 1690-talet. Dess historia motsvarardet vanliga mönstret för många av de små dalsländskajärnbruken. I samband med den s.k. bruksdöden ladesjärnhanteringen på Forsbacka ner på 1880-talet.Under en period kring sekelskiftet 1900 tillverkadespappersmassa. Kvar från brukstiden finns den välbevaradeherrgårdsbyggnaden med flygelbyggnader ochmagasin från 1700-talets slut och 1800-talets början.Anläggningen är såväl byggnadsminne som riksintresseför kulturminnesvården och används idag som golfklubb.Forsbacka är beläget ett par kilometer sydvästom Mo kyrka.Kyrkan med kyrkogård är belägen intill landsvägenÅmål-Svanskog, där en väg tar av mot Bengtsfors. Omgivningarnadomineras av ett öppet odlingslandskap.Platsen utgör ett mindre sockencentrum med en kyrkby.Närmast väster om kyrkan, på andra sidan landsvägen,finns ett välbevarat skolhus från 1900, fortfarandei funktion. Gränsande till kyrkotomtens norra ochöstra sida ligger en gård. Längs vägen söder om kyrkanfinns ett tiotal bostads- och jordbruksfastigheter, bl aen f d affär. Församlingens tidigare prästgård och komministerboställe,Haserås, är beläget ca en km öster omkyrkan. Prästgården såldes på 1960-talet. Kyrkan omgespå dess södra och östra sidor av kyrkogården. Tillkyrkoanläggningen hör också de tidigare kyrkstallarna(1947), intill skolan på andra sidan vägen samt ett parekonomibyggnader på kyrkogården.KyrkoanläggningenKyrkogården sträcker ut sig på den plana marken söder141

om kyrkan. Utvidgningar finns dokumenterade fråntvå tillfällen, 1924 och 1984. Den äldsta delen är belägennärmast kyrkan med 1924 års utvidgade områdeöster därom. Kyrkogårdens södra hälft består av 1984års utvidgning vars modernare utformning skiljer sigtydligt från de äldre delarna närmast söder och österom kyrkan. Dessa inramas av murar av natursten ochträd, huvudsakligen lönnar medan den yngre delen inramasav häckar. Till de äldre delarna finns också grindarav svartmålat järn med stolpar av natursten. Mellanäldsta delen och 1924 års område finns också enstenmur. I muren mot väster finns en minnessten över”hedersmannen” P A Larsson, Öjersbyn som var filosofiehedersdoktor inom botaniken och församlingensstora donator. Gångarna på de äldre delarna är grusadeoch de på den yngre delen är asfalterade. Gravarna påhela kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna ochdet finns rader med ca en meter höga häckar. På deäldre delarna finns några grusgravar och några gravarmed järnstaket.Kyrkan är av trä och dess äldsta delar härrör från 1685då den nyuppfördes efter att dess föregångare rivits.Kyrkplatsen är medeltida och här har funnits flera tidigareträkyrkor. Kyrkans nuvarande utformning tillkomefter en genomgripande ombyggnad 1881. Denöst-västligt orienterade kyrkan är relativt liten och haren rektangulär plan med rakt avslutat kor. På östgavelnfinns en vidbyggd sakristia. Över långhusets västradel rider ett torn med inbyggd lanternin. Kyrkansträstomme är klädd med vitmålad locklistpanel. Långhusetsoch sakristians sadeltak täcks av skiffer medantorn- och lanternintak är klädda med kopparplåt.Fasaden genombryts av höga spetsbågiga mångrutigafönster med färgat glas och blyinfattningar i de yttrebågarna. Kyrkan har entré från väster genom en träportmotsvarande en pardörr. Långhusets västra del är inrettsom vapenhus med bl a trappa upp till läktaren. En ytterdörrfinns också till sakristian mot söder.Kyrkorummets väggar är klädda med ljus pärlspontpanel.Ca en meter över golvet finns en bröstningslist som ärgrönmålad liksom panelen under denna. Det tredeladetaket består av slätpanel och är bemålat med en blålinje och olikfärgade fält som bildar en skeppssymbol.Golvet består av lackade brädor och koret liksom golvetunder bänkarna är förhöjda. Bänkarna, från ca 1900, äröppna med rundade gavlar dekorerade av konstnärenStalin vid en renovering 1957. Motiven på de fyra förstabänkarna är bibliska och föreställer bl a Moses stentavlor,nattvardskalken samt segerlammet. Bänkarna ärvägganslutna mot långsidorna och mot vapenhuset.Till höger i koret står en dopskål av mässing på ett bemålatoch ornamenterat träfundament, (troligen ca1900) framför ett dopaltare. Altarringen är rundad ochtät med rundbågar i fris. Altaret är enkelt med en kalkstenskivasom vilar på ett svartmålat stativ av stål. Bakomaltaret finns ett stort korfönster med glasmålningarföreställande treenighetens olika symboler. Söder omaltaret finns en psalmnummertavla från 1800-talet ochnorr om altaret en dörr till sakristian. Predikstolen, inorr, är från 1800-talet i renässansstil, baldakinen hartillkommit senare. I väster finns en orgelläktare medutbyggt mittparti. Orgelfasaden är utförd i empirestilmed bl a pilastermotiv och akantusslingor. Själva orgelnär enligt uppgift från 1913 och tillverkad av orgelbyggareZetterqvist, Örebro men orgelfasaden kanvara från kyrkans ombyggnad på 1880-talet.142

ByggnadshistorikKyrkans exteriör är i allt väsentligt ett resultat av 1880-talets genomgripande ombyggnad. Troligen nybyggdeslånghuset och sakristian då. Från 1600-talet återstårsannolikt inte mer än delar av tornet och vapenhuset. Ivapenhuset finns brädfodring från 1600-talet i form avsläta breda plankor målade i grått med ett band i skarpmörkblå färg. I mitten av rummet står grova skurna ochoklädda träpelare som bär upp tornet.Vid renoveringen 1957 genomgick interiören en radikalomgestaltning efter beskrivningar av arkitekt HaraldThafvelin, Stockholm. Väggar kläddes med jutevävoch takets pärlspontpanel kläddes med slätpanel. Kyrkanommålades och den konstnärliga utsmyckningeni taket och på bänkgavlarna tillkom. Även altaret ochpredikstolens baldakin är från denna renovering liksomfönstrens ytterbågar med färgat glas.Den senaste renoveringen, 2000, syftade till att delvisåterställa kyrkans 1800-talskaraktär. Väggarnas pärlspontpaneltogs åter fram och bröstningslisten tillkom.Även korfönstrets (från 1917) nedre del som varit”blindad” sedan 1957 togs fram. Den tidigare slätaoch omålade baldakinen från 1957 ovan predikstolenförsågs med profilerade lister som bemålades. Färgsättningeni kyrkorummet förändrades efter ett förslagfrån konstnär Björn Carlén, Åmål. Utsmyckningarna påbänkgavlarna och i taket bibehölls, men den senare fickändrad färgsättning.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGKyrkplatsen vid MO KYRKA har lång kontinuitet.Omgivningarna utgörs av ett traditionellt sockencentrumdär bl a den välbevarade och ännu brukade skolanfrån sekelskiftet 1900 utgör en viktig komponent.Intressant är också de f d kyrkstallarna. Från kyrkanstillkomst på 1600-talet finns endast begränsade delarkvar och såväl exteriören som interiören dominerasav 1880-talets stora ombyggnad. Kyrkan är byggd i entidstypisk stilblandning av nyklassicism och nygotik.Stilblandningen har genom senare förändringar ytterligareförstärkts. Kyrkan kan också sägas delvis hakaraktär av ett missionshus från tiden kring sekelskiftet1900 genom sin enkelhet och väggarnas pärlspontpanel.Sammantaget har kyrkan genomgått relativt fåstörre förändringar sedan 1880-talet. Bänkkvarteren ärt ex oförändrade. De säreget målade gavlarna från 1957ger dock ett särskilt intryck.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans tidstypiska drag från 1880-talet medbevarad exteriör utformning och interiörkaraktär från denna tid. det byggnadshistoriska värdet av de bevaradedelarna från 1600-talet. miljövärdet med det intilliggande skolhuset ochf d kyrkstallarna143

NYGÅRDSKYRKAN OCHVÄSTRA KYRKOGÅRDENÅmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÅmål är Dalslands enda stad, belägen i landskapetsnordöstra hörn vid Vänern. Staden och den omgivandelandsbygden har sedan länge haft nära anknytning tillvarandra. I kyrkligt avseende har landsförsamlingenoch stadsförsamlingen utgjort ett pastorat med gemensamkyrka. Pastoratet har under senare år ocksåutvidgats med Mo, Tösse och Ånimskogs församlingar.Naturgeografiskt karakteriseras området av mindredal- och strandbygder kring Åmålsån och en vikav Vänern där stadens centrum är beläget vid åmynningen.Vid Vänern finns skärgårdsnatur och inåt landetjordbruksbygder och skogstrakter. Området kringÅmålsåns mynning var tidigt en viktig handels- ochmarknadsplats, kallad Åmula Backe. Här uppfördesockså den första kyrkan, från 1379 finns det tidigastekända belägget för en kyrka i Åmål. 1643 utfärdadesÅmåls stadsprivilegier. Bakgrunden var statsmaktenssträvan att kontrollera handeln genom att anlägga enstad i Dalsland belägen mellan Brätte (Vänersborg) ochKarlstad, då avståndet mellan dessa ansågs för stort. Bl aville staten förhindra den trävaruexport som ägde rumtill Norge. Staden kom på tidstypiskt sätt att anläggasmed stadsplan som rutnätsmönster, vilket finns bevarati centrum, och som utgör riksintresse för kulturmiljövården.Åmål kom dock att förbli en relativt liten ochobetydlig ort fram till industrialismen. På 1870-taletanlades Bergslagsbanan, Göteborg-Falun, och järnvägensreparationsverkstad och lokstallar förlades tillÅmål. Som en följd av detta kom sedan ett flertal industrieratt utvecklas.Åmål har idag tre kyrkobyggnader. Gamla kyrkan äruppförd 1669 på den medeltida kyrkplatsen. Huvudkyrkan,”Åmåls nya”, från 1806 är belägen på Kyrkbergetca 500 m norr om gamla kyrkan. 1981 uppfördesNygårdskyrkan på Västra kyrkogården, i stadens västrautkant. Ca en km söder om stadens centrum finns ocksåSödra kyrkogården, anlagd ca 1900, och på vilkendet finns ett gravkapell och en klockstapel.Nygårdskyrkan är belägen i ett tidigare obebyggt områdesom utgjort en del av egendomen Nygårds ägor. Avsjälva herrgårdsanläggningen återstår idag huvudbyggnaden(1816), ett magasin (1817) och en ladugård(1905), belägna ca 500 m sydost om kyrkan. Genomnya vägar och ny bebyggelse från 1970-talet och framåthar Nygårds gamla ägor genomgått stora förändringar.Kyrkan är belägen på en mindre höjd, en skogsbackemed sluttningar mot ett större öppet område. Närmastkyrkan finns åt dessa håll kyrkogården och längre borttidigare odlingsmark. Till kyrkoanläggningen hör också144

en klockstapel och fyra ekonomibyggnader.KyrkoanläggningenKyrkogården breder ut sig på det öppna området norr,öster och söder om den skogbevuxna höjd där kyrkanoch klockstapeln är belägna. Genom området leder tvåasfalterade vägar, en från söder och en från öster, framtill en asfalterad parkeringsplats strax söder om kyrkan.Intill p-platsen och den södra vägen finns ekonomibyggnadernasamlade. Vägen från öster delar kyrkogårdeni en nordlig och en sydlig del. Norra delen är äldstoch samtida med kyrkan (1981). Den södra är ca 10 åryngre och till största delen ännu ej tagen i bruk. Längskyrkogårdens östra och norra sida slingrar sig Åmålsån.I väster avgränsas kyrkogården av den skogbevuxnahöjden och den södra tillfartsvägen. Mot söder taröppen men obrukad tidigare odlingsmark vid. På denmer iordningställda norra delen av kyrkogården finnsgräsytor, grusade gångar och låga häckar. Längst i norrfinns en minneslund.Kyrkan planerades under 1970-talet som ett större gravkapell,förberett för att också kunna fungera som enstadsdelskyrka för en planerad utbyggnad av bostadsbebyggelsenväster om staden. Kyrkan är ritad av arkitektLars-Erik Havstad, Karlstad, och är i stort oförändradsedan uppförandet 1981. Den består av ett rektangulärtlånghus i öst-västlig riktning med en utbyggnad motnorr som rymmer bårhus och ekonomiutrymmen.Kyrkan är placerad i en sluttning mot öster och haren souterrainvåning åt detta håll. Fasaderna består avvitt tegel som är grovt slammat och putsat. Byggnadenshörn är markerade genom att de lämnats oputsade. Detbranta sadeltaket täcks av svarta betongpannor och haren kraftig takfot och vindskivor med brun- , blå- ochvitmålad träpanel. Gavelröstena är klädda med brunträpanel. Mot väster finns huvudentrén med ett inskjutandeöppet parti liknande en loggia. Mot öster finns ettutskjutande parti som inrymmer altaret och på dess sidorfinns höga smala fönster. Till korpartiet finns ocksåtvå höga smala fönster på sydväggen. Det finns ocksåmindre fönster på södra långsidan till kyrkorummetoch till ett andaktsrum och en sakristia. På västra gavelnfinns en symbolisk träskulptur ”Den uppståndneKristus” av konstnär Ingmar Lööf, Kristinehamn. Vidgavelspetsen mot öster finns ett träkors. Strax norr omkyrkan står klockstapeln. Den har en traditionell utformningav trä med kraftiga stolpar som vilar på betongplintar.Dess sadeltak är täckt av spån.Huvuddelen av byggnadens entréplan upptas av kyrkorummeti den östra delen. Under orgelläktaren iväster finns en entréhall. Söder om denna finns ett andaktsrumsamt en sakristia, den senare med dörr motkyrkorummet. Norr om hallen finns trappor upp tillläktaren och ner till souterrainvåningen samt toaletter.Souterrainvåningen inrymmer samlingssal, kök, förråd.Den utbyggda delen mot norr utgör en enhet medseparata ingångar till förråds- och ekonomiutrymmensamt bårhuset i souterrainvåningen. Det finns också enhiss i denna del av kyrkobyggnaden.145

Kyrkorummets inredning är sparsam. Golvet är belagtmed ljusbruna, lite flammiga, keramiska plattor. Väggarnabestår av vitt tegel med en takfot av ljus träpanel.Takkonstruktionen är öppen med en träpanel i blåton. De synliga takstolarna är utformade med fornnordiskadrag. Koret markeras med de höga ljusa fönstrenpå sydsidan. Altaret är av ljust lackat trä och placerat iden utbyggda nischen mot öster. På sidorna av dennafinns höga smala fönster. Altartavlan är utformad avskulptör Ove Lindblom, Karlstad och symboliserar livetsträd med en kärna och stam som ett kors. I koretfinns också ett piano och en dopfunt av utsnidat trä.På norra väggen finns textil konst. Fast bänkinredningsaknas, istället är lösa stolar grupperade på var sida ommittgången motsvarande två bänkkvarter.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGNYGÅRDSKYRKAN är Dalslands yngsta kyrka ochden enda av typen modern stadsdelskyrka. Kyrkan är istort oförändrad sedan uppförandet. Den karakteriserasav tidstypiska drag och en helhetsgestaltning medarkitektoniska kvaliteter. Kyrkan kännetecknas, såvälexteriört som interiört, av rena, raka linjer i en sparsmakaduttrycksform.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans sedan uppförandet bevaradearkitektoniska helhetsgestaltning och dessformspråk146

TYDJE KYRKPLATSOCH KAPELL Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTösse socken är sedan ca 1870 en sammanslagningav socknarna Tösse (medeltida) och Tydje (sannoliktmedeltida). En ny stor gemensam kyrka, Tösse nya kyrka,stod dock klar redan 1848. Tösse var länge ett egetpastorat med Tösse och Ånimskogs församlingar menär sedan ett par år sammanlagt med Åmåls pastorat.Tösse är sedan gammalt en huvudbygd som gett namnåt Tössbo härad.Centralt genom socknen leder landskapets kanske äldstaoch mest betydelsefulla väg, nuvarande riksväg 45,mellan Vänersborg och Karlstad. Naturgeografiskt karakteriserasområdet av en småbruten öppen slättbygd,den s.k. Tösseslätten, vilken omges av skogsmarker,mindre dalbygder och skärgård längs Vänerkusten.Jord- och skogsbruk har dominerat näringslivet medbebyggelsen koncentrerad till Tösseslätten och områdetkring gamla och nya kyrkan, belägna ca en km frånvarandra. Då Bergslagsbanan drogs fram genom socknenpå 1870-talet, parallellt med stora landsvägen, kom ettmindre stationssamhälle, Tösse, att växa fram ca en kmöster om socknens gamla centrum vid kyrkorna. Huvudkyrkani Tösse församling är Tösse nya kyrka. Tössegamla kyrka togs ur bruk 1812, såldes 1832 och återinvigdesför sakralt bruk efter en renovering 1961. Denanvänds i begränsad omfattning sommartid.Tydje kyrkplats är belägen ca två km söder om Tösse nyakyrka i samma öppna odlingslandskap. Kyrkplatsen liggerpå en sandås i anslutning till en samlad, byliknandegårdsbyggelse med gårdarna Tydje Stom och Tydjebyni väster. Det finns uppgifter om åtminstone tre träkyrkori Tydje. En skall ha blivit nedbränd av danskar ochnorrmän på 1600-talet, varefter en ny kyrka byggdesupp. I början på 1750-talet var denna kyrka i så dåligtskick att den ersattes av en ny, invigd 1754. Kyrkbyggetleddes av löjtnanten vid Tössbo kompani och indelningsinnehavarenav Tydje Stom, Johan Ernst Kosbodtsamt förre fältväbeln och karolinen Olof Silfwertelning(gästgivare i Torpane, ca en km norr om kyrkan).Åren 1812-48 brukades denna kyrka gemensamt försocknarna Tösse och Tydje. Sista gudstjänsten hölls den29 oktober 1848 och året därpå revs Tydje kyrka.Anläggningen består idag av kyrkogård, ett gravkapellfrån 1955 och en klockstapel från 1951.KyrkoanläggningenKyrkogården är relativt liten till ytan och har en kvadratiskform, belägen i en sluttning mot öster. Runt kyr-147

kogården löper en kallmur och vid entrén mot söderfinns en dekorativt utformad grind av svart smidesjärnmed stolpar av natursten. På kyrkogårdens västra sidafinns gravkapellet och klockstapeln och till dessa lederen grusad gång från entrén. Marken domineras av öppnagräsytor med spridda gravar. Några av dessa är grusade.Öster om klockstapeln finns en rad med smiddagravkors. Klockstapeln är uppbyggd av kraftiga rödmåladestolpar på betongplintar och har ett sadeltak täcktav plåt. Takets gavlar är spåntäckta.Gravkapellet invigdes 1955, uppfört efter ritningar avarkitekt Ärland Noréen, Kungliga byggnadsstyrelsenStockholm. Han har även ritat klockstapeln. Sammaritning har dessutom använts för klockstapeln (1959)på södra kyrkogården i Åmål. Noréen var även arkitektvid renoveringen av Tösse nya kyrka 1948-50.Byggmästare för gravkapellet i Tydje var Karl Jonsson,Tösse. Det är en rektangulär anspråkslös byggnad i envåning orienterad i öst-västlig riktning. De vitputsadeväggarna består av tegelmurverk och eventuellt natursten.Sadeltaket täcks av svarta betongpannor. Byggnadenssockel av betong är svartmålad. Mot öster finns enbrunbetsad pardörr av trä. Mot norr finns ett spröjsatoch spetsigt avslutat fönster i en liten takkupa. Ovandörren sitter ett emblem i svart smidesjärn med dens.k. Chi-Rho-symbolen, Kristi monogram.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGTYDJE är ett exempel på att en mindre socken, i allmänhetmedeltida, upphört genom sammanläggningmed en grannsocken. Något som skett på många platseri samband med byggandet av en ny stor gemensamkyrka. I Tydje, liksom på många andra platser, revs kyrkanmen platsen har sedan åter kommit att brukas ochtraditionen hålls vid liv i bygden. Kyrkplatsen i Tydjeär sannolikt medeltida och har en lång bebyggelsehistoria.Karakteristiskt är läget på sandåsen och gårdsbebyggelsenintill. Gravkapellet från 1955 har arkitektoniskakvaliteter och ärvälbevarat sedan uppförandet.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkplatsens miljö- och kontinuitetsvärde. kyrkmuren och de äldre gravarna och de smiddagravkorsen. det välbevarade kapellet och klockstapelnHela kapellets inre utgörs av ett rum. Golvet är belagt medtegel och väggarna är vitputsade. Innertaket som gårupp till nock består av fasade bruna brädor. I västerfinns ett enkelt altare, en altartavla och ett krucifix. Vidsidorna av altaruppsättningen finns enkla nummertavlor.Längs väggarna är träbänkar placerade, i övrigtfinns lösa stolar. De flesta inventarier är skänkta av församlingsmedlemmar.148

TÖSSE GAMLA KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTösse socken är sedan ca 1870 en sammanslagningav socknarna Tösse (medeltida) och Tydje (sannoliktmedeltida). En ny stor gemensam kyrka, Tösse nyakyrka, stod dock klar redan 1848. Tösse var länge etteget pastorat med Tösse och Ånimskogs församlingarmen är sedan ett par år sammanlagt med Åmåls pastorat.Tösse är sedan gammalt en huvudbygd som gettnamn åt Tössbo härad. Centralt genom socknen lederlandskapets kanske äldsta och mest betydelsefulla väg,nuvarande riksväg 45, mellan Vänersborg och Karlstad.Naturgeografiskt karaktäriseras området av en småbrutenöppen slättbygd, den s.k. Tösseslätten, vilken omgesav skogsmarker, mindre dalbygder och skärgård längsVänerkusten. Jord- och skogsbruk har dominerat näringslivetmed bebyggelsen koncentrerad till Tösseslättenoch området kring gamla och nya kyrkan, belägnaca en km från varandra. Då Bergslagsbanan drogs framgenom socknen på 1870-talet, parallellt med storalandsvägen, kom ett mindre stationssamhälle, Tösse, attväxa fram ca en km öster om socknens gamla centrumvid kyrkorna.Huvudkyrkan i Tösse församling är Tösse nya kyrka.Tösse gamla kyrkan togs ur bruk 1812, såldes 1832och återinvigdes för sakralt bruk efter en renovering1961. Den används i begränsad omfattning sommartid.Tydje kyrkplats är belägen ca två km söder om Tössenya kyrka. Där fanns en träkyrka som revs 1849. På begravningsplatsen,som är i bruk, finns ett kapell (1955)och en klockstapel (1951).Tösse gamla kyrka är lågt belägen i ett öppet jordbrukslandskap.Kyrkan omges närmast av en gräsyta,den medeltida kyrkogården bortschaktades och dessmurar togs bort vid 1800-talets mitt. Strax nordost omkyrkan, på en höjd och vida synlig i det öppna landskapet,är Tösse f d prästgård belägen. Den tidigare kyrkoherdebostadenmed pastorsexpedition är sedan ettpar år privatägd. Huvudbyggnaden är en stor s.k. salsbyggnadfrån 1800-talets början och till det avstyckadejordbruket finns en ladugårdsbyggnad av imponerandestorlek. Förutom den tidigare prästgården med arrendatorsboställetfinns en f d klockarbostad samt en f darbetarbostad till jordbruket nära kyrkan.KyrkoanläggningenKyrkan är medeltida och anses vara uppförd på 1200-talet som en romansk tegelkyrka. Dess ursprungligaplanlösning är inte känd. Långhusets nuvarandeplanform tillkom 1725 då kyrkan förlängdes åt österså att den fick en tresidig koravslutning. Västgaveln är149

akt avslutad med gavelröstet klätt av tjärad lockpanel.Murverket består av natursten och tegel. Intaktamursträckningar av tegel har konstaterats i långhusetsvästparti men omfattningen av dessa är oklar. Väggarnaär vitputsade och sadeltaket, som är valmat över koret,täcks av enkupigt lertegel. Fasaden genombryts av storarundbågiga fönster på långsidorna, korpartiet saknardock fönster. En kraftig ekport från 1700-talet finns påvästgaveln och en enkel trädörr (ev 1950-tal) finns ikyrkans nordöstra del. Torn och klockstapel saknas.Kyrkorummet är mycket enkelt utformat och består av ettenda rum. Golvet täcks av grus med en mittgång ochtvärgång av grova kalkstenplattor lagda så att de bildaren korsform framför koret. Väggarna är vitputsade ochdet plana trätaket mörkbrunt. Inventarierna är få ochsent tillkomna med undantag av delar av en altaruppsatsfrån 1688 som är placerad i kyrkans sydvästra del.I nya kyrkan finns den medeltida dopfunten av täljstenoch en kyrklocka från 1200-talet. På östväggen finnsen altartavla, enligt uppgift från 1936, och framför altartavlanett enkelt altare av omålat trä. Den lösa bänkinredningenär skänkt av Åmåls metodistförsamling på1980-talet.ByggnadshistorikKyrkans yttre form tillkom vid ombyggnaden 1725vilket bl a framgår av de smidda ankarjärnen med siffrorna17 på sydsidan och 25 på nordsidan. Vid sammatid förändrades fönsterutformningen. Enligt uppgifthar kyrkan byggts om minst en gång tidigare. Fram till1741 fanns ett torn mitt på långhusets tak som då togsner pga tyngdbelastningen på murarna. Istället påbörjadesbygget av ett västtorn i sten med överbyggnad avträ, vilket dock togs ner och ersattes av en friståendeklockstapel 1783. 1760 bemålades taket av målarmästarenHans Georg Schüffner. 1812 hölls den sista gudstjänsteni kyrkan och församlingarna i Tösse och Tydjekom sedan att använda Tydje kyrka tills Tösse nya kyrkastod klar 1848. Året därefter revs Tydje kyrka, uppfördav trä 1756.1832 såldes kyrkan för 100 Rdr banco till prosten AndersKjellberg. Efter en tid såldes kyrkan vidare ochbyggdes om till magasin, bl a tillkom fem stockvarvovanpå muren och ett mellanbjälklag och två radermed gluggar som ersatte de stora fönsteröppningarna.Inventarierna skingrades. Kyrkans medeltida dopfunt itäljsten, liksom en medeltida klocka finns dock i Tössenya kyrka. Kyrkan kom sedan att övertas av de olikainnehavarna av kyrkoherdebostället med tillhörandejordbruk. Genom 1910 års prästlönereform kom från1914 de olika arrendatorerna att överta rollen somägare av kyrkan. 1910 företogs en putsavknackning ochundersökning av muren av kyrkohistorikern SigfridGunnäs. Det konstaterades då intakta mursträckningarav tegel i munkförband, tidigast från 1200-talet, ilånghusets västparti.Tanken kom efterhand att väckas för att återställakyrkan för sakralt bruk. Kyrkan inköptes 1931 av häradshövdingKarl Mellén som skänkte den till församlingen.1952 bildades ”Föreningen för bevarandet avTösse gamla kyrka”. 1954 igångsattes ett omfattanderenoveringsarbete och kyrkan återinvigdes 1961. Vidrenoveringen rekonstruerades bl a de tidigare fönsteröppningarna,de fem stockvarven på muren borttogsoch nytt innertak tillkom.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGTÖSSE GAMLA KYRKA utgör en del av Tössesgamla sockencentrum med den närbelägna och välbevaradef d prästgården. Kyrkan tillmäts också ett viktigtkontinuitetsvärde tillsammans med den nya kyrkanfrån 1848. De båda kyrkorna speglar väl sina respektivetidsepokers kyrkobyggande. Kyrkans äldsta historia ochdess tegelkonstruktion är av särskilt intresse. I det medeltidaSkarastiftet (landskapen Västergötland, Värmlandoch Dalsland) finns endast sju kända sockenkyrkor avtegel, vilka alla var belägna i Dalslands östligaste häradernärmast Vänern. Av dessa har endast Grinstad, Öroch Tösse gamla kyrka bestående murverk, de andra ärmer eller mindre utplånade ruiner.Karaktäristiskt för kyrkan är också den tidstypiska tillbyggnadenfrån 1700-talet med tresidigt korparti.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans miljö- och kontinuitetsvärde. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligthistoriskt dokument. kyrkan tillhör gruppen medeltida tegelkyrkor iDalsland150

TÖSSE NYA KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönTösse socken är sedan ca 1870 en sammanslagningav socknarna Tösse (medeltida) och Tydje (sannoliktmedeltida). En ny stor gemensam kyrka, Tösse nyakyrka, stod dock klar redan 1848. Tösse var länge etteget pastorat med Tösse och Ånimskogs församlingarmen är sedan ett par år sammanlagt med Åmåls pastorat.Tösse är sedan gammalt en huvudbygd som gettnamn åt Tössbo härad. Centralt genom socknen lederlandskapets kanske äldsta och mest betydelsefulla väg,nuvarande riksväg 45, mellan Vänersborg och Karlstad.Naturgeografiskt karakteriseras området av en småbrutenöppen slättbygd, den s.k. Tösseslätten, vilken omgesav skogsmarker, mindre dalbygder och skärgård längsVänerkusten. Jord- och skogsbruk har dominerat näringslivetmed bebyggelsen koncentrerad till Tösseslättenoch området kring gamla och nya kyrkan, belägnaca en km från varandra. Då Bergslagsbanan drogs framgenom socknen på 1870-talet, parallellt med storalandsvägen, kom ett mindre stationssamhälle, Tösse, attväxa fram ca en km öster om socknens gamla centrumvid kyrkorna.Huvudkyrkan i Tösse församling är Tösse nya kyrka.Tösse gamla kyrkan togs ur bruk 1812, såldes 1832och återinvigdes för sakralt bruk efter en renovering1961. Den används i begränsad omfattning sommartid.Tydje kyrkplats är belägen ca två km söder om Tössenya kyrka. Där fanns en träkyrka som revs 1849. På begravningsplatsen,som är i bruk, finns ett kapell (1955)och en klockstapel (1951).Tösse nya kyrka är belägen på en höjd, Sörbölekullen,i ett öppet jordbrukslandskap. Genom sin storlek ochdet monumentala läget är kyrkan vida synlig och utgörett tydligt landmärke i landskapet. Det är en av stiftetsstörsta kyrkobyggnader. Strax söder om kyrkan finns envägkorsning där riksväg 45 möter landsvägen västerutmot Fröskog och Dals Långed. Kring vägkorsningenfinns en mindre bebyggelsesamling med en bensinstation,några villor och ett karakteristiskt flerbostadshus.Från vägarna finns en tydlig mittaxel orienteradmot kyrkans södra fasad, dess torn och huvudentré.Längs kyrkotomtens södra sida och landsvägen motDals Långed löper en naturstensmur. Marken närmastkyrkan består av en grusad plan på dess västra och endel av dess norra sida. I övrigt består marken uppe påkullen av naturtomt med kyrkogården belägen längrener i sluttningen söder och väster om kyrkan. I kyrkoanläggningeningår ett församlingshem (tidigare ävenskola och vaktmästarbostad) samt ett par ekonomibyggnader.151

KyrkoanläggningenKyrkogården består av två åtskilda delar. Den äldsta delenär belägen i sluttningen sydost om kyrkan medan ensenare del väster om kyrkan tillkom ca 1975. Naturstensmuraroch träd, bl a askar och lindar på gamladelen och rönnar på den nya, omgärdar de båda kyrkogårdarnahelt eller delvis. Entréerna har järngrindarmed stolpar av natursten. På båda kyrkogårdarna finnsgrusade gångar, på den äldre enstaka grusgravar och påden yngre häckplanteringar. Vid gamla delens mur motsöder finns ett smitt gravkors, en typ av gravvård somär en välkänd och betydelsefull del av Dalslands ochstiftets kulturarv.Kyrkan är ritad i nyklassicistisk stil av länsbyggmästareni Värmlands län ”conducteuren” Carl Salin frånHenriksholm i Ånimskog, Tösses södra grannsocken.Kyrkan är huvudsakligen uppförd av natursten ochinvigdes 1848. Planformen med torn på södra långsidanliknar Åmåls nya kyrka (1806). Långhuset ärrektangulärt med tresidiga avslutningar åt såväl östersom väster. Mitt emot tornutbyggnaden med vapenhusåt söder finns en utbyggd sakristia mot norr. Kyrkansomfattning är oförändrad sedan byggnadstiden. Exteriöreni ljusgul puts domineras av tornkroppen med enkraftig kransgesims, flack huv och lanternin. Den någotutskjutande portiken kröns av ett klassiskt tympanonfält.Det tvärlagda långhuset med stora rundbågigafönsteröppningar täcks av skiffer. Sakristietaket liksomtorn- och lanternintaket är dock täckta med plåt. Tillhuvudentrén från söder finns en kvadratiskt mönstradhög och kraftig port. Träportar finns också för ingångfrån väster och till sakristian från norr.Kyrkorummet ger ett monumentalt intryck genom sinstorlek och rymd. Vid uppförandet beräknades kyrkanrymma 500 personer. Golvet består av diagonalt lagttegel förutom i bänkkvarteren som har lackade mörkaträgolv. Korpartiet är förhöjt och har ett liknande trägolv.Väggarna är putsade och svagt rosafärgade. Taket ärav tunnvalvstyp med vit pärlspontpanel och en kraftigtprofilerad grå taklist. Altaruppsatsen är monumentaltutformad med två höga marmorerade pilastrar och tvåliknande kolonner som bär upp en tempelgavel medtexten ”Ära vare Gud i höjden”. Mellan pilastrarna finnsett stort förgyllt kors. På korets östvägg finns tre storarundbågiga fönster varav det mittersta, bakom korset,är övermålat med mörkblå färg. Altarringen är femsidigtbruten och är öppen med svarvade balusterdockor.Förutom det övermålade mittfönstret är både koretoch predikstolen bevarade i sin ursprungliga nyklassicistiskautformning. I koret finns dopfunten av täljstenfrån 1200-talet från Tösse gamla kyrka. Bänkkvarterenär slutna men ej vägganslutna. Korbänkar finns i söderoch norr. Orgelläktaren i väster bärs upp av kolonner iklassisk ordning. Orgeln är från 1953 och dess fasad harprofilerade överstycken med förgyllda listverk. Bakomdenna står kyrkans äldsta orgel från 1867. En läktarunderbyggnadtillkom vid en renovering 1948-50 ochinrymmer en brudkammare mot norr och ett rum för152

konfirmandundervisning mot söder. I långhusets mittpartiär sedan 1978 en s.k. ”lillkyrka” iordningställd,orienterad i nord-sydlig riktning. Framför sakristiansstora port i norr hänger en altarprydnad av textilmed ett enkelt träaltare placerat framför. Lösa stolar ärgrupperade som en oval med en öppen yta i mitten.ByggnadshistorikSåväl kyrkans exteriör som interiör är relativt oförändradsedan byggnadstiden. Av förändringar sedan uppförandetmärks främst ”lillkyrkan” i kyrkorummetsmittparti. Större inre renoveringar har genomförts1948-50 och 1978. Den senaste större yttre renoveringengenomfördes 1997, då skedde bl a takomläggning,omputsning av väggarna samt målning av fönsteroch dörrar. Renoveringen 1948-50 utfördes efterritningar av arkitekten och intendenten vid KungligaByggnadsstyrelsen, Ärland Noréen. Då tillkom läktarunderbyggnadensamtidigt som läktaren sänktes föratt få plats med en ny orgel. Även predikstolen sänktes.Förutom de bänkar som försvann i väster förkortadesockså bänkarnas sidor så att gångar tillkom längs långsidorna.Ljuset i koret dämpades genom att mittfönstretsattes igen och de övriga två fönstren mattades nermed patinerat s.k. antikglas. Vid renoveringen 1978ledd av arkitekt Rolf Bergh, Stockholm försökte manatt hantera kyrkorummets storlek genom att då skapaett mindre kyrkorum, ”lillkyrkan” i långhusets mittparti.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGTÖSSE NYA KYRKA är en av stiftets stora stenkyrkoroch utgör ett betydelsefullt inslag och landmärkei det omgivande landskapet. Kyrkan tillmäts också ettviktigt kontinuitetsvärde genom att den gamla kyrkanfinns bevarad i närheten. De båda kyrkorna speglarväl sina respektive tidsepokers kyrkobyggande. Tössenya kyrka är i väsentliga delar en välbevarad nyklassicistisk1800-talskyrka. Framträdande är dess monumentalauttryck och kyrkorummets rymd, liksom denkarakteristika planlösningen med tornet mitt på södralångsidan. Av den bevarade ursprungliga inredningenmärks särskilt altaruppsatsen, altarringen och predikstoleni nyklassicistisk stil. Från renoveringen 1948-50finns tydliga drag i inredningen bevarade, bl a marmoreringari koret, på bänkarna och av läktaren. 1978 årstillägg är främst ”lillkyrkan” i långhusets mittparti.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans välbevarade och tidstypiska utformningmed dess karaktäristiska stildrag och planlösning. kyrkorummets särskilda karaktär med dess storlekoch rymd. den bevarade nyklassicistiska inredningen bl aaltaruppsatsen, altarringen och predikstolen153

ÅMÅLS GAMLA KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÅmål är Dalslands enda stad, belägen i landskapetsnordöstra hörn vid Vänern. Staden och den omgivandelandsbygden har sedan länge haft nära anknytning tillvarandra. I kyrkligt avseende har landsförsamlingen ochstadsförsamlingen utgjort ett pastorat med gemensamkyrka. Pastoratet har under senare år också utvidgatsmed Mo, Tösse och Ånimskogs församlingar. Naturgeografisktkarakteriseras området av mindre dal- ochstrandbygder kring Åmålsån och en vik av Vänern därstadens centrum är beläget vid åmynningen. Vid Vänernfinns skärgårdsnatur och inåt landet jordbruksbygderoch skogstrakter. Området kring Åmålsåns mynningvar tidigt en viktig handels- och marknadsplats, kalladÅmula Backe. Där uppfördes också den första kyrkan,det tidigaste kända belägget för en kyrka i Åmål är från1379. 1643 utfärdades Åmåls stadsprivilegier. Bakgrundenvar statsmaktens strävan att kontrollera handelngenom att anlägga en stad i Dalsland belägen mellanBrätte (Vänersborg) och Karlstad, då avståndet mellandessa ansågs för stort. Bl a ville staten förhindra denträvaruexport som ägde rum till Norge. Staden kom påtidstypiskt sätt att anläggas med stadsplan som rutnätsmönster,vilket finns bevarat i centrum, och som utgörriksintresse för kulturmiljövården. Åmål kom dock attförbli en relativt liten och obetydlig ort fram till industrialismen.På 1870-talet anlades Bergslagsbanan, Göteborg-Falun,och järnvägens reparationsverkstad ochlokstallar förlades till Åmål. Som en följd av detta komsedan ett flertal industrier att utvecklas.Åmål har idag tre kyrkobyggnader. Gamla kyrkan äruppförd 1669 på den medeltida kyrkplatsen. Huvudkyrkan,”Åmåls nya”, från 1806 är belägen på Kyrkbergetca 500 m norr om gamla kyrkan. 1981 uppfördesNygårdskyrkan på Västra kyrkogården, i stadens västrautkant. Ett begravningskapell finns på Södra kyrkogården,belägen en någon kilometer söder om centrum.Gamla kyrkan används idag för profant bruk, främstkonserter sommartid.Gamla kyrkan är belägen intill Åmålsåns mynning vidSödra Hamnplan. Området var under 1600-talet stadenslastageplats, där fanns också den våg som Åmålfick rätt till enligt privilegiebrevet. Platsen bebyggdesmed magasins- och förrådshus. Öster om kyrkan finnsen välbevarad äldre magasinsbyggnad, numera hembygdsmuseum,och norr härom ett par om- och tillbyggdamagasins- och förrådsbyggnader. Närmast kyrkanfinns en park, den tidigare kyrkogården.154

KyrkoanläggningenKyrkparken består huvudsakligen av gräsytor och två korsandealléer med höga almar och lindar längs grusadepromenadgångar. Trädradernas sträckning och mötemitt i parken bildar en korsform. Intill denna mötesplatsfinns några äldre gravstenar bevarade. På en minnesstenstrax väster om kyrkans entré står inristat ”Härlåg stadens första kyrkogård. Den togs ur bruk 1828”.Kyrkan uppfördes 1666-69 på platsen för dess medeltidaföregångare av trä. Murarna av natursten är vitputsadeoch den enskeppiga planen är rektangulär med tresidigtavslutat kor i öster och rak västgavel vars gavelrösteär brädfodrat med svartmålad lockpanel. Sakristia ochvapenhus saknas. De befintliga mursträckningarna ärintakta sedan kyrkans uppförande. Det flacka sadeltaket,valmat över koret, täcks av enkupiga mörka betongpannor.Fasaden genombryts av rundbågiga fönsteröppningarpå långhuset och korets sydsida samt ettpar runda fönster på västgaveln. En kraftig träport finnspå västgaveln och trädörr av liknade typ på korets norrasida. Torn och klockstapel saknas.Kyrkorummet är mycket enkelt utformat. Golvet täcks avgrus med en mittgång av kalksten. I koret finns ett podiumav brädor. Väggarna är vitputsade och det planaträtaket är vitmålat. Under taket löper fyra synligabjälkar mellan långsidornas väggar. Inventarierna är fåoch sent tillkomna. I nya kyrkan finns den medeltidadopfunten av täljsten bevarad. Vid östväggen finns ettenkelt altare av kalksten och ett träkors på väggen ovanaltaret. På väggen i kyrkans sydvästra del finns två seriespastorum, en för komministrar och en för kyrkoherdarpå var sida om en nisch i väggen där en äldre kyrkportär placerad. Bänkinredningen består av enkla lösa samlingslokalsbänkar.ByggnadshistorikKyrkan hade ursprungligen ingång både på västgavelnoch genom ett vapenhus i söder (motsvarande läge somnischen i sydvästra delen av muren). Taket var spåntäcktoch hade en brantare lutning än idag. Klocktornfanns i form av en takryttare som revs omkring 1750när ett västtorn byggdes. Tornet stod färdigt 1753 menrasade 1754 under en kraftig storm och förorsakadestora skador på kyrkan. Efter raset blev tornet aldrigåteruppbyggt men sakristia vid korets nordsida (där endörr finns idag) och läktare i väster tillkom.gravstenar fördes bort. Byggnaden kom också efterhand att förfalla.Under 1900-talet väcktes tanken att reparera och imöjligaste mån återställa kyrkan. En kommitté bildades1920 för detta ändamål, kyrkan köptes in 1947 ochkom 1957 i kommunens ägo. 1968 genomgick kyrkanen grundlig renovering och ombyggnad. Då togs bl afönstren på långsidorna upp igen, taket byggdes nyttoch ingången på västra gaveln togs upp igen.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGKyrkplatsen vid ÅMÅLS GAMLA KYRKA har långkontinuitet och är en del av Åmåls äldsta historia,platsen där marknadsplatsen växte fram vid Åmålsånsmynning i Vänern. Gamla kyrkan är stadens förstastenkyrka, uppförd 1669 i den framväxande lilla stadensom fått privilegier 26 år tidigare. Karaktäristisktär den tidstypiska rektangulära planformen med tresidigtavslutat kor. Tillsammans med nya kyrkan tillmätsden ett viktigt kontinuitetsvärde. Gamla kyrkan har genomgåttomfattande förändringar sedan uppförandetmen de befintliga mursträckningarna är ursprungliga.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkan är Åmåls äldsta byggnad och utgör enviktig del av stadens historia. de befintliga mursträckningarna är intakta sedankyrkans uppförande. kyrkobyggnadens speciella ägoförhållande(ägs av Åmåls kommun)Redan innan den nya kyrkan stod klar beslöts 1804 påen allmän sockenstämma att sälja den gamla kyrkanpå auktion. Den kom sedan att användas som magasinoch ägas av olika privatpersoner. Under 1800-taletförändrades kyrkan pga. dess funktion som magasin,kyrkfönstren ersattes av mindre fönster, vapenhusoch sakristia togs bort, den ursprungliga takresningenersattes med ett tak med lägre profil, inventarier och155

ÅMÅLS NYA KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÅmål är Dalslands enda stad, belägen i landskapetsnordöstra hörn vid Vänern. Staden och den omgivandelandsbygden har sedan länge haft nära anknytning tillvarandra. I kyrkligt avseende har landsförsamlingenoch stadsförsamlingen utgjort ett pastorat med gemensamkyrka. Pastoratet har under senare år ocksåutvidgats med Mo, Tösse och Ånimskogs församlingar.Naturgeografiskt karakteriseras området av mindredal- och strandbygder kring Åmålsån och en vikav Vänern där stadens centrum är beläget vid åmynningen.Vid Vänern finns skärgårdsnatur och inåt landetjordbruksbygder och skogstrakter. Området kringÅmålsåns mynning var tidigt en viktig handels- ochmarknadsplats, kallad Åmula Backe. Här uppfördesockså den första kyrkan, från 1379 finns det tidigastekända belägget för en kyrka i Åmål. 1643 utfärdadesÅmåls stadsprivilegier. Bakgrunden var statsmaktenssträvan att kontrollera handeln genom att anlägga enstad i Dalsland belägen mellan Brätte (Vänersborg) ochKarlstad, då avståndet mellan dessa ansågs för stort. Bl aville staten förhindra den trävaruexport som ägde rumtill Norge. Staden kom på tidstypiskt sätt att anläggasmed stadsplan som rutnätsmönster, vilket finns bevarati centrum, och som utgör riksintresse för kulturmiljövården.Åmål kom dock att förbli en relativt liten ochobetydlig ort fram till industrialismen. På 1870-taletanlades Bergslagsbanan, Göteborg-Falun, och järnvägensreparationsverkstad och lokstallar förlades tillÅmål. Som en följd av detta kom sedan ett flertal industrieratt utvecklas.Åmål har idag tre kyrkobyggnader. Gamla kyrkan äruppförd 1669 på den medeltida kyrkplatsen. Huvudkyrkan,”Åmåls nya”, från 1806 är belägen på Kyrkbergetca 500 m norr om gamla kyrkan. 1981 uppfördesNygårdskyrkan på Västra kyrkogården, i stadens västrautkant. Ett begravningskapell finns på södra kyrkogården,ca en km söder om stadens centrum. Gamlakyrkan används idag för profant bruk, främst konsertersommartid.Genom sin storlek och höjdläget är Åmåls nya kyrkavida synlig och utgör ett tydligt landmärke i stadenscentrala delar. Efter en stadsbrand 1777 upprättadesen stadsplan där mark reserverades för ny kyrka ochskola på berget norr om centrum. Vid branden förstördes1600-talsskolan som låg vid Hamngatan näragamla kyrkan. Kombinationen kyrka-skola överfördesdärmed från gamla till nya kyrkan. Ny skola uppfördes1781, ersatt 1900 med den bevarade f d läroverksbyggnadeni sluttningen söder om kyrkan. Intill finns också156

f d rektorsbostaden. Väster om kyrkan, på andra sidanKarlstadsvägen, är norra kyrkogården belägen och norrom kyrkan finns församlingshemmet från 1965, förbundetmed kyrkan genom en kulvert. I kyrkoanläggningeningår också två ekonomi- och förrådsbyggnaderpå kyrkogården.KyrkoanläggningenKyrkogården har en närmast kvadratisk form och omgärdasav en mur av tuktad granit. Mot Karlstadsvägeni öster finns tre dekorativt utformade järngrindar medgrindstolpar av granit. Kyrkogården har utvidgats vidett par tillfällen och de tre områdena är tydligt synbara.Södra delen från 1800-talet är äldst, nordöstradelen tillkom 1930 och nordvästra delen inklusiveden tidstypiskt utformade ekonomibyggnaden tillkomomkring 1955. Marken är plan förutom en gräsbevuxenkulle som avgränsar 1930 års och 1950-talets delar.Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfaltsbelagda.Höga träd, bl a almar och lindar, dominerar påden äldsta delen i söder och på denna, liksom på 1930års del, dominerar grusade gravar. Flera häckformationerfinns på den yngsta delen av kyrkogården.Kyrkan uppfördes 1801-06 i nyklassicistisk stil efter ritningarfrån 1794 av arkitekt P W Palmroth, Överintendentsämbetet,byggmästare var Gustaf Smedman. Murarnaav natursten är vitputsade. Planen är enskeppigmed ett rektangulärt långhus med en bred korsarmsliknandeutbyggnad mitt på långhusets sydsida, vilketkröns av en något smalare tornkropp. Sydsidan, motstadens centrum, utgör kyrkans huvudfasad.Korets avslutning i öster är rakt liksom västgavelns. Sakristiai norr tillbyggdes 1965 samtidigt som församlingshemmetoch har en liknande utformning. Långhusetssadeltak täcks av skiffer och tornet kröns av enplåtklädd huv med tornur i samtliga riktningar samten öppen lanternin. Sakristians platta tak är plåttäckt.Fasaden genombryts av stora rundbågiga fönsteröppningar,på gavlarna samt i korsarmen mot söder finnsrunda fönster. Träportar finns vid entréerna i väster ochsöder. En ytterdörr finns också på korets norra sida, därdet tidigare funnits en utbyggd sakristia som troligenrevs när den nya sakristian byggdes 1965.Kyrkorummet ger ett stort och rymligt intryck. Väggarnaär vitputsade och taket är ett flackt omålat trätunnvalv.Golvet består av grovhuggna kalkstensplattor imittgångarna och trägolv täckt med nålfiltsmattor ibänkkvarteren. Korpartiet är förhöjt och har såpat trägolv.Korpartiets utformning tillkom vid en renovering1932-33. Altarringen är formad som en halv ovalmed front av klotformade balusterdockor i mitten ochskivor som barriärer på sidorna om dessa. På var sidafinns också änglar som bär psalmnummertavlor. Dessaär utförda av skulptris Britta Nerman, Stockholm.Den medeltida dopfunten av täljsten har tidigare ståtti gamla kyrkan. Bänkkvarteren i fyra grupper är öppnaoch ej vägganslutna. Läktare finns i väster och i korsarmeni söder. En läktarunderbyggnad i väster tillkomvid renoveringen 1932-33 och inrymmer brudkammarei söder och toalett och förråd mot norr. Mellandessa rum finns ett vapenhusliknade entréutrymme tillkyrkan från vilket också en trappa leder upp till orgel-157

läktaren. Orgeln (1876) på västra läktaren och med fasadi klassiserande stil finns kvar men 1991 tillkom enny stor orgel intill korets södra sida. Utrymmet undersödra läktaren har på senare tid inretts med ett mindrealtare med stolar framför samt klädhängare. Sakristiani norr har en tidstypisk inredning bevarad sedan tillkomsten1965. Interiören präglas av en stor restaurering1932-33 enligt program av arkitekt Gustaf Clason.Framträdande är målningarna av konstnär Olle Hjortzberg,den monumentala altartavlan, ”På vandring motden eviga staden”, som täcker östra korfönstret, samtmålningar på läktarbröstningarna och predikstolensbarriär. Framträdande från samma renovering är ocksåkorets, bänkarnas och takets utformning.ByggnadshistorikKyrkans exteriör är relativt oförändrad sedan byggnadstiden.Undantaget utgörs av den tillbyggda sakristianpå norra sidan, samtida med och lika utformatsom församlingshemmet intill. Kyrkans interiör hardäremot genomgått ett flertal förändringar. Ursprungligenfanns läktare på alla sidor i kyrkan utom den iöster. Koret var mindre och mörkare och flankeradesav ett vapenhus mot norr och sakristia mot söder, vilkabåda rymdes inom kyrkans befintliga yttermurar. Renoveringarsom i hög grad har förändrat interiörenhar genomförts 1875-76 och 1932-33, senare renoveringarhar inneburit mer begränsade ingrepp. 1875-76utvidgades koret, fick ett nytt stort fönster mot österoch ny altarprydnad (idag placerad på södra läktaren).Samtidigt togs norra läktaren bort, ett tredingstak ersatteett tunnvalvstak och den nuvarande predikstolentillkom. Vid renoveringen 1932 omgestaltades åter koretgenom att fönstret övertäcktes av Hjortzbergs altartavla.Samtidigt förändrades predikstolen och taketbyggdes om.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGÅMÅLS NYA KYRKA, en av stiftets större, utgör ett betydelsefullt inslag och landmärke i Åmåls stadsbild.Läget intill det f d läroverket och rektorsbostaden avspeglar den tidigare starka kopplingen mellankyrkan och skolväsendet. Tillsammans med gamla kyrkan tillmäts den också ett viktigt kontinuitetsvärde.Den är ett exteriört välbevarat exempel på den nyklassicistiska stilepoken och ett tidigt exempel på plantypenmed tornet placerat på södra långsidan, som utgör kyrkans huvudfasad. Interiört är helhetsintrycketett stort och rymligt kyrkorum med sparsam och måttfull utsmyckning och som tydligt avspeglar 1932-33 års renovering. Helhetsgestaltningen från denna renovering är i huvudsak bevarad med undantag avkororgeln, vilken speglar ett förändrat gudstjänstliv. Av intresse är också sakristian och församlingshemmet(1965) genom deras bevarade enhetliga och tidstypiska utformning såväl interiört som exteriört.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkans välbevarade och tidstypiska exteriör med dess karaktäristiska planlösning. den bevarade interiöra helhetsgestaltningen från den medvetet genomförda renoveringen 1932-33. den konstnärliga utsmyckningen från samma renovering. sakristians och församlingshemmets bevarade enhetliga och tidstypiska utformning158

ÅMÅLS SÖDRA KYRKOGÅRDOCH GRAVKAPELL Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÅmål är Dalslands enda stad, belägen i landskapetsnordöstra hörn vid Vänern. Staden och den omgivandelandsbygden har sedan länge haft nära anknytning tillvarandra. I kyrkligt avseende har landsförsamlingenoch stadsförsamlingen utgjort ett pastorat med gemensamkyrka. Pastoratet har under senare år ocksåutvidgats med Mo, Tösse och Ånimskogs församlingar.Naturgeografiskt karakteriseras området av mindredal- och strandbygder kring Åmålsån och en vikav Vänern där stadens centrum är beläget vid åmynningen.Vid Vänern finns skärgårdsnatur och inåt landetjordbruksbygder och skogstrakter. Området kringÅmålsåns mynning var tidigt en viktig handels- ochmarknadsplats, kallad Åmula Backe. Här uppfördesockså den första kyrkan, från 1379 finns det tidigastekända belägget för en kyrka i Åmål. 1643 utfärdadesÅmåls stadsprivilegier. Bakgrunden var statsmaktenssträvan att kontrollera handeln genom att anlägga enstad i Dalsland belägen mellan Brätte (Vänersborg) ochKarlstad, då avståndet mellan dessa ansågs för stort. Bl aville staten förhindra den trävaruexport som ägde rumtill Norge. Staden kom på tidstypiskt sätt att anläggasmed stadsplan som rutnätsmönster, vilket finns bevarati centrum, och som utgör riksintresse för kulturmiljövården.Åmål kom dock att förbli en relativt liten ochobetydlig ort fram till industrialismen. På 1870-taletanlades Bergslagsbanan, Göteborg-Falun, och järnvägensreparationsverkstad och lokstallar förlades tillÅmål. Som en följd av detta kom sedan ett flertal industrieratt utvecklas.Åmål har idag tre kyrkobyggnader. Gamla kyrkan äruppförd 1669 på den medeltida kyrkplatsen. Huvudkyrkan,”Åmåls nya”, från 1806 är belägen på Kyrkbergetca 500 m norr om gamla kyrkan. 1981 uppfördesNygårdskyrkan på Västra kyrkogården, i stadens västrautkant.Ca en km söder om stadens centrum är Södra kyrkogårdenbelägen på det gamla landeriet Örnäs ägor. Kyrkogårdenligger intill Vänersborgsvägen, på dess östrasida. Vänersborgsvägen är den gamla huvudvägen söderutgenom staden. Kyrkogården gränsar i öster ochsöder till ett större park- och naturområde, bl a Örnäsparken,i anslutning till Vänern. Norrut, mot stadenscentrum, finns villabebyggelse inom ett område somstadsplanelades 1930. Anläggningen består av kyrkogård,gravkapell, klockstapel och en ekonomibyggnad.159

KyrkoanläggningenKyrkogården togs i bruk ca 1900 efter att en kommitté utrettmöjligheten att anlägga en ny kyrkogård i sydvästrahörnet av landeriets Örnäs ägor. Kyrkan köpte marken,vilken sedan 1895 ägdes av staden. Kyrkogården somhar en trekantsliknade form utvidgades 1965 mot sydost.Mot Vänersborgsvägen i sydväst finns en mur avtuktad granit med ett par svarta järngrindar. Mot SödraKyrkogårdsgatan i norr avgränsas kyrkogården av enoxelhäck. Den från 1965 utvidgade delen mot sydostär utformad som en naturkyrkogård och avgränsas aven låg naturstensmur mot en fortsatt naturpark åt dettahåll. På kyrkogårdens äldsta del finns både grusade ochasfalterade gångar. I dess norra del finns ett flertal grusadegravar bl a ett helt kvarter intill gravkapellet vidSödra Kyrkogårdsgatan. Längs gångarna och mot gatornafinns också höga träd, bland annat lindar och almar.Låga häckar förekommer på kyrkogården.Gravkapellet tillkom 1939 efter ritningar av arkitekt EinarLundberg, Stockholm. Det är en rektangulär byggnadorienterad i öst-västlig riktning. Den är en våning högmen genom dess placering på en mindre kulle finns ensouterrainvåning i dess östra del. Arkitekturen är sparsammed vitputsade väggar och ett brant sadeltak täcktmed skifferliknande eternit. Vid entrépartiet mot västerfinns en trappa av skiffersten. Porten, en plåtkläddpardörr är placerad i en nisch med profilerade omfattningar.Ovan dörren finns ett stort kors. Mot norr finnstvå fönster och mot söder ett. Alla tre är segmentbågeformade,blyspröjsade och har färgat glas. Till souterrainvåningen,som innehåller ekonomiutrymmen, finnsen oljad trädörr med sidoljus. Själva kyrkorummet ärenkelt utformat. Golvet består av lackade brädor. Takkonstruktionenär öppen och väggar och tak är vitputsade.I öster finns ett altare av vitputsat tegel och enaltartavla, ”Nattvarden”. Lösa sidställda bänkar bildartvå kvarter längs en mittgång.Klockstapeln är belägen ungefär mitt på kyrkogården.Den består av kraftiga tjärade stolpar som vilar på betongplintar.Syllstockarna liksom sadeltaket är täckt avtjärat spån. Den är uppförd 1959 efter samma ritningsom klockstapeln vid Tydje kapell (1951). Arkitekt varÄrland Noréen, Kungliga byggnadsstyrelsen, Stockholm.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGÅMÅLS SÖDRA KYRKOGÅRD är ett exempel påen stadskyrkogård som utgör en egen enhet utan kyrka.Kyrkogården togs i bruk 1900 i samband med stadsbebyggelsensutbredning söderut. Den inrymmer gravarav olika slag som speglar 1900-talets gravskick. Härmärks bland annat grusgravar och naturkyrkogårdsdelen.Gravkapellet från 1939 är tidstypiskt utformatmed arkitektoniska kvaliteter och till väsentliga delarvälbevarat. Även klockstapeln från 1959 är välbevarad iursprunglig utformning.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkogårdens miljö- och stadshistoriska värde. det välbevarade kapellet och klockstapeln160

ÅNIMSKOGS KYRKA Åmåls kommunBESKRIVNING OCH HISTORIKKyrkomiljönÅnimskog är en medeltida socken som består av smådal- och strandbygder vid sjön Ånimmen och vidVänern. En del av Ånimskog ingår den s.k. Dalformationen,vilken domineras av bergig och bruten terräng.Huvudbygden i Ånimskog utgörs av en dalgångi nord-sydlig riktning som sträcker sig från Vänernoch norrut längs Ånimmen vidare mot Fröskogs ochEdsleskogs socknar. Till dalgången är den huvudsakligajordbruksmarken och bebyggelsen koncentrerad. Iövrigt dominerar stora skogsområden och vid Vänerkustenfinns skärgårdsnatur. I dalgången finns också deviktigaste kommunikationsvägarna, nuvarande riksväg45, den gamla huvudvägen genom Dalsland, samtjärnvägen Göteborg-Karlstad, ursprungligen en del avBergslagsbanan, anlagd på 1870-talet. Förutom jordochskogsbruk har bergshantering varit av betydelseför områdets näringsliv. Under lång tid har brytning avolika mineraler förekommit som järn, silver, koppar,mangan och kvarts. Socknens enda tätort utgörs av detlilla samhället Ånimskog vid riksväg 45 och järnvägen.Där har tidigare funnits en station. Orten dominerasidag av ett sågverk med omgivande bostadsbebyggelse.Kyrkans läge i förhållande till samhället Ånimskogspeglar en centrumförskjutning som ägt rum genomjärnvägens anläggande. Den medeltida kyrkplatsen ärbelägen vid Ånimmens östra strand drygt två kilometerväster om samhället. Sjön Ånimmen, vars namn sammanhängermed namnet Ånimskog, sträcker sig genomhela socknen och delar denna i en östlig och en västlighalva. Omgivningarna runt kyrkan domineras av ettöppet odlingslandskap med ett par större egendomari närheten. En av dessa är Henriksholm, ett säteri medmedeltida anor, beläget på en ö i Ånimmen, mitt förkyrkan. Platsen vid kyrkan har karaktären av ett mindresockencentrum. Intill kyrkan finns den tidigarekyrkskolan (1907). Skolan är sedan länge nedlagd ochombyggd till bostäder men dess ursprungliga exteriörär bevarad. I närheten finns också ett församlingshemfrån 1957. Församlingens tidigare komministerboställe(Ånimskog har under lång tid hört till Tösse pastorat)är sedan många år privatbostad och ligger vid Näs, Furusjön,en dryg kilometer österut.Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivandekyrkogård, en klockstapel, ett bårhus från 1957samt en ekonomibyggnad från ca 1980.KyrkoanläggningenKyrkogården omger kyrkan med en rektangulär form. Tvåutvidgningar under 1900-talet finns dokumenterade,161

1931 och 1956. Den äldsta delen är belägen närmastkyrkan och huvudsakligen på dess östra sida. Mot västerskedde en mindre utvidgning 1931 och 1956 tillkomstörre delen av kyrkogårdsområdet mot väster. Dåuppfördes också bårhuset i tidstypisk arkitektur medvitputsad fasad och pulpettak, i anslutning till kyrkogårdsmureni nordväst. Bårhuset används inte längreför sitt ursprungliga ändamål. Kyrkogården omges avkallmurar av natursten. Murar finns också mellan deolika utvidgningsområdena. Runt kyrkogården stårträdrader med lönnar och lindar. Till den äldre kyrkogårdsdelenfinns entréer mot söder och väster. Dessa harjärngrindar och putsade grindstolpar med skifferavtäckningar.På 1956 års kyrkogårdsdel finns en entréfrån väster med järngrindar och naturstenstolpar. Vidgrinden växer två stora popplar och efter dessa följer enallé av pyramidekar längs en gång som leder rakt motkyrkans vapenhus och entré mot väster. Gångarna påkyrkogården är grusade och på de yngre delarna finnsbokhäckar. Enstaka grusade gravar finns på äldsta delenoch 1931 års område. Strax sydväst om kyrkan finns enurnlund. I anslutning till denna finns en minnesstenöver Greta de Verdier, församlingens första kvinnligakyrkvärd. Som ägare till den intilliggande Ånimskogsgård skänkte hon också mark till kyrkogården. I närhetenfinns också konstnären Otto Hesselboms (1848-1913) grav med en minnesten. Hesselbom är Dalslandsmest kända konstnär och verkade både nationellt ochinternationellt. I nationalromantisk anda skildrade hansin hembygd, Ånimskog, i stämningsmättade bildersom ofta har en vemodig ton. Ett av hans mer kändaverk är tavlan ”Vårt land”.Kyrkan är enligt uppgift uppförd under 1200-talets senarehälft, eventuellt som en romansk stenkyrka. Delarav de ursprungligen murarna står kvar och antyder ettursprungligen nästan kvadratiskt långhus, eventuelltmed en liten korbyggnad eller absid i öster, ingång isöder och eventuellt också i väster. Kyrkans nuvarandeform har tillkommit genom om- och tillbyggnaderunder 1600- och 1700-talen. På 1600-talet förlängdeskyrkan åt öster och fick en tidstypisk tresidig koravslutning.Samtidigt tillkom långhusets mansardtak ochvapenhuset mot söder. 1768 tillbyggdes vapenhusetmot väster och det södra vapenhuset förändrades tillsakristia. Öppningen mellan sakristian och långhusetär kyrkans ursprungliga sydingång. Kyrkan saknar torn.Strax söder om kyrkan står den faluröda klockstapeln,uppförd 1731. Dess fasader är koniska och klädda medlockläktpanel och dess tälttak är klätt med skiffer. Kyrkansgråstensmurar är vitputsade och såväl långhusetsmansardtak som vapenhusets och sakristians sadeltakär klädda med skiffer. Långhusets fasader genombrytsav stora rundbågiga vitmålade fönster. Till entrén genomvapenhuset i väster finns en kraftig träport, eventuelltfrån vapenhusets tillkomst 1768. Till sakristiansingång mot söder finns en liknande mindre, enkelbladigport men av yngre datum.Kyrkorummet är rektangulärt med förhöjt tresidigt kor iöster och läktare i väster. En trappa på norrsidan i vapenhusetleder till dess övre plan som har förbindelsemed läktaren. Mellan vapenhuset och långhuset finnsdels en kraftig f d ytterport samt en innerdörr, en kraftigpardörr, ev från en renovering 1929. I den smalaöppningen mellan långhuset och sakristian (kyrkansursprungliga sydingång) finns en kraftig järnbeslagenträport, enligt uppgift senmedeltida. Golvet i kyrkorummetbestår av hällar av skiffer i gångar och koretsamt brädor i bänkkvarteren. Väggarna är vitputsade.Kring fönstren i koret och närmast detta finns draperimålningar.Längs taket, nära koret löper två kantfasadedragbjälkar.Kyrkans interiör präglas av inredning från 1700-taletsförsta hälft. Ånimskog kyrka är ett mycket välbevaratexempel på s.k. provinsiell barock från denna tid. Derika målningarna på det plana trätaket är utförda 1739av målarmästare Hans Georg Schüffner. Han kalladesallmänt ”Guds målare på Dal och i västra Värmland”och tillhör den västsvenska måleriskolan. Motiven iÅnimskog är ett antal medaljonger med bibliska motiv,kvinnans skapelse, Kristi förklaring, yttersta domen,Kristi korsfästelse och syndafallet. Medaljongerna omgesav akantusslingor. Även predikstolen och altaruppsatsen,från 1729, är rikt utsmyckade. De är tillverkadeav bildhuggare Nils Falk, Ånimskog, som bl a ocksågjort predikstolen och altaruppsatsen i Fröskog. Predikstoleni Ånimskog har bl a utsnidade apostlafigurermellan spiralvridna kolonner. På predikstolen finnsockså en trätavla från 1774 med text om dess donator,gästgivaren Anders Wall, Lund. Framför altarringenfinns Anders Walls (1656-1758) gravhäll. Altaruppsatsenhar ett snidat krucifix flankerat av två stående figurer,Moses och Aron. På altartavlan finns också två vapensköldar,Ulfsparres och Soops. Altartavlan är en gåvaav Erik Månsson Ulfsparre. Den rundade altarringen ärsluten med marmorerade fält mellan brunmålade profileradelister. Dess utformning tillkom troligen vid enrenovering 1928-29. Dopfunten av sandsten antas varfrån 1200-talet eller tidigare och är försedd med etts.k. tapphål.162

Den slutna bänkinredningen i långhuset är från 1700-talets början men ombyggd vid renoveringen 1928-29. De är liksom altarringen dekormålade med bl amarmorerade fält på dörrarna. Bänkarna är indelade itre vägganslutna kvarter. Mot norrväggen finns en förrådsliknademindre läktarunderbyggnad bl a för textilförvaring.Närmast koret finns patronatsbänkar medadelsvapen på sidorna. I koret finns bänkar på såvälsyd- som nordsidan och på läktaren enklare utformadebänkar. Även läktaren utgör en del av kyrkans 1700-talsinredning, vilken enligt uppgift fick sin nuvarandeutformning då. Den bärs upp av marmorerade rundapelare och bröstningen är fältindelad med målningarav en okänd konstnär. Motiven är Kristus och apostlarna.Orgelfasaden, med klassiserande drag, är ritad 1924av professorn och arkitekten i kungliga byggnadsstyrelsenMelchior Wernstedt, Göteborg och byggd av HNordfors, Lidköping.ByggnadshistorikKyrkan har genomgått få större förändringar sedan deexteriöra ombyggnaderna på 1600- och 1700-talenoch interiörens utformning på 1700-talet. Få förändringarfinns dokumenterade från 1800-talet, men förmodligenhar en del skett vilket sedan tagits bort ellerförändrats vid renoveringen 1928-29. Enligt uppgifttillkom golvet med stenhällar på 1820-talet. Renoveringen1928-29 är karakteristisk för sin tid med syftetatt framhäva och efterlikna ett äldre skede, i detta fallkyrkans 1700-talsinredning. För renoveringen svaradearkitekten/antikvarien Sven Brandel i Kungliga Byggnadsstyrelsenoch konservator John Winberg, Vadstena.Samma arkitekt och konservator ansvarade också förrenoveringen av grannkyrkan i Fröskog 1923 med liknandeinriktning. Även ny inredning som tillkom iÅnimskog då, bl a i sakristian och vapenhuset är utformadpå ett liknande historiserande sätt. Större renoveringarhar sedan gjorts 1960 och 1993-94. Arbetenahar då främst berört underhålls- och konserveringsåtgärder,såväl exteriört som interiört.KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNINGÅNIMSKOGS KYRKA och kyrkplats har en långhistorisk kontinuitet. Kyrkan tillhör en grupp ombyggdamedeltidskyrkor som Gunnarsnäs, Holm, Järn,och Ör med likartat utseende och byggnadshistoria.De är alla belägna i mellersta Dalsland i närheten avKroppefjäll och Vänern. Karakteristisk är bl a förlängningenmot öster och det tresidigt avslutade koret. Denfristående klockstapeln är ett karaktärsdrag för dalsländskakyrkor. Inredningen i Ånimskog kyrka är ettmycket välbevarat exempel på s.k. provinsiell barockfrån 1700-talet. Främst märks takmålningarna av målarmästareHans Georg Schüffner och altaruppsatsenoch predikstolen av bildhuggare Nils Falk, båda kändafrån flera kyrkor i stiftet. Restaureringshistoriskt intressantär också den väl sammanhållna och konsekventgenomförda renoveringen 1928-29 med syfteatt framhäva kyrkans 1700-talskaraktär. En renoveringsom fortfarande till stora delar präglar kyrkan.ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning ochanvändning av kyrkan och kyrkomiljön:. kyrkplatsens långa historiska kontinuitet. det medeltida murverket utgör i sig ett omistligtbyggnadshistoriskt dokument. kyrkan som helhet bör hanteras med storvarsamhet. kyrkorummets mycket välbevarade 1700-talsinredning,främst det bemålade plana taket,predikstolen, altaruppsatsen och läktaren medmålningarna på bröstningen. de vägganslutna bänkkvarteren med slutnabänkar. den bevarade helhetsgestaltningen från denmedvetet genomförda renoveringen 1928-33163

KÄLLFÖRTECKNINGOtryckta källorVÄNERSBORGVästarvet, topografiska arkivet, KulturlagretSTOCKHOLMAntivarisk-topografiska arkivet, ATALitteraturAarsrud, C, ”Bolstads prästgård”, Hembygden, Färgelanda 2002.Ahnlund, H, ”Apropå en kyrkorenovering”, Hembygden, Färgelanda 1980-81.Alton, J, Färgelanda kyrka, inre restaurering: 1995-96, 1996.Andersson, A, ”Madonnan i Gesäter och hennes anförvanter”, Fornvännen 1955.Asplund, U & Wildenstam, C, ”Ombyggnad och renovering av Tisselskogs kyrka och altaruppsats”, Hembygden 1978.Boken om Dals Ed: En bygd vid gränsen, Edstraktens fornminnes- och hembygdsförening, Munkedal u å.Boman, E, ”Bengtsfors kyrka, ett tempel i offerviljans tecken” Karlstads stifts julbok, Karlstad 1926.Brodin, L, Holms socken på Dal, Mellerud 1954.Brålandaboken: Brålanda, Gestad och Sundals-Ryr, Tre socknar på Dal, del 1, Vänersborg 1995.Bäckeboken: historik från en socken på Dal, Bäckefors 1977.Bäckner, A, ”Melleruds kapell och församlingshem”, Karlstads stifts julbok, Karlstad 1932.Bäckner, A & Kjell E, S:t Olofs kyrka på Dal: En gammal sockenkyrkas historia, Mellerud 1945.Bördh, A G, Bolstads kyrka: några anteckningar, Brålanda 1956.Collberg, K, ”Kyrkorestaureringen i Åmål”, Tidskrift Hembygden 1934.Dahl, A & Eliasson E, Välkommen till Billingsfors kyrka, 1993.Dalgård, G, ”Tösse och Tydje kyrkor”, Hembygden 1963.Dalsland - Landskapets kyrkor: Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse, Stockholm 2003.Ekre, R, ”Murängen i Gestad- medeltid och järnålder”, Hembygden, Färgelanda 1998.Ekre, R, ”Om Bolstads kyrkas ålder”, Hembygden, Färgelanda 1999.Ekre, R, ”Tegel i 1200-talet, om innovationen och Dalslandskyrkorna”, Hembygden, Färgelanda 2000.Eldh, G m fl, Konservatorsrapport, Gunnarsnäs kyrka, Örs pastorat, Dalsland, 1996.Eliasson, R, Ödeborgs kyrka: en kort beskrivning, Färgelanda 1961.Engvall, B, Mellerud: från gästgiveri till järnvägsknut, Mellerud 1975.Eriksson, H, Erikstads kyrkor: en kortfattad beskrivning, Vänersborg 1965.Emers, T, Håbol: en socken på Dal, Håbol 1959.Ferlin, J, Färgelanda kyrka 100 år: en redogörelse för kyrkbygget 1870 enligt prosten J Ferlins anteckningar (utgivna till 100-års jubileet1970), Färgelanda 1970.Fjellman, B, Torrskogs kyrka, Bengtsfors 1993.Fransson, T, Edsleskogs socken: från medeltid till nutid, del 1, Mellerud 2003.Färgelanda kommun, kulturmiljöprogram, 2005.Färgelandaboken: en kulturhistorisk översikt, Vänersborg 2004.Färnström, M, Himlens fröjd eller helvetets fasa: Perspektiv på västsvenska kyrkomålningar under 1700-talet, Lund 2001.Gerdin, A, Åmåls kyrka, medeltidskyrkan, gamla kyrkan, nya kyrkan, 1969.Gestads församlings kyrkor, beskrivning av Henry Eriksson, Vänersborg 1966, reviderad 1992.Gesäters socken, Ed 1980.Grane, E & Berg, G, Frändeforsboken: En historik om Frändefors socken, Frändefors 1985.Grimheden, T, Skålleruds kyrka, Bilder och symboler, Mellerud 2002.Gunnäs, S & Waldén, B, Kyrkor i Sundals härad, Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium, Stockholm 1931.Hagner, J R, ”Rännelanda kyrka”, Karlstads stifts julbok, Karlstad 1945.Hallbäck, S-A, Det efterreformatoriska kyrkomåleriet på Dal och i Västsverige: ”Till Guds namns ähra och kyrkian tillprydnad”, Svenska Turistföreingens årsskrift. Dalsland, 1981, Stockholm 1981.Hansson, E, Mo kyrka: beskrivning, u å.Hedén, G, Ånimskog, Åmål 1947.Hedén, G, Ånimskogs kyrka, beskrivning, Åmål 1976.Hedlund, O, Valbodalen i ord och bild, Munkedal 1983.Hernfjäll, V, ”Den gåtfulla labyrinten i Grinstads kyrka”, ICO, Iconographisk post, nordisk tidskrift för bildtolkning, nr 4, 1997.Himmel och havrejord: en bok om socknarna Bolstad, Erikstad och Grinstad, del 1, Vänersborg 1982.Håbol: en Dalslandssocken i ord och bild, Håbols sockenboksförening 1997.Högberg, H, Högsäter på Dal, rikstävlingen min hemsocken, 1956.Edebol, T, Högsäters kyrka Dalsland: kortfattad redogörelse för kyrkans historik, arkitektur och inventarier, Högsäter 1992.Jarkman, H, Kyrka och präst i Rölanda, Gesäter och Töftedal på Dal, häfte 1-5, Västervik 1975-1989.Jesperson, B, Grinstads kyrka, Falköping 1978. 164

Johansson, I, Ödskölt - vår hembygd: några uppgifter om bygd och folk, Mellerud 1968.Johansson, J, ”Vad kyrkomurar kan berätta - Örs kyrka”, Kyrkan: om kyrkobyggare och tro, Vänersborg 1997.Johansson, R, Färgelanda i gamla vykort, Zoltbommel 1997.Johansson, R, Gamla Färgelanda: en bilderbok, Uddevalla 1990.Johansson, S, Teknisk och ekonomisk rapport, renovering av Örs kyrka, 1998.Johansson, S, Teknisk och ekonomisk rapport, restaureringen av Dalskogs kyrka, 1998.Johansson, S, Teknisk och ekonomisk rapport, restaureringen av Gunnarsnäs kyrka, 1996.Johansson, BV, Vårviks kyrka: en vägledning, Gustavsfors 1980.Jägergren, B, Steneby kyrka 800 år: 1200-2000, Göteborg 2000.Järbel, G & Ljung, O, Skålleruds kyrka: En historik, Mellerud 1974.Kolsettby, K-I, Gesäters kyrka: 200-årsjubileum, Munkedal 1995.Kroppefjäll: en Dalslandsbok: socknarna Dalskog, Gunnarsnäs, Ör, Dals-Rostock 1957.Kulturhistorisk byggnadsinventering 29, Melleruds kommun. D. 1, Melleruds tätort: Holms socken, Vänersborg 1982.Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 31, Bengtsfors kommun: Bäcke, Laxarby, Steneby, Tisselskog, Torrskog, Vårvik, Ärtemarkoch Ödskölt socken, Vänersborg 1986.Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 33, Melleruds kommun. Socknarna Dalskog och Gunnarsnäs, Vänersborg 1984.Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 37, Melleruds kommun. Bolstad, Erikstad och Grinstad socknar, Vänersborg, 1991.Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 45, Melleruds kommun. Järns socken, Vänersborg 2001.Kulturhistorisk områdesanalys av Melleruds kommun inom områdesplan för Dalslands kanal, Vänersborg 1979.Kulturmiljöprogram Bengtsfors kommun, Bengtsfors 1994.Kuuse, J, Billingsfors: ett dalsländskt bruk under 250 år: 1738-1988, Billingsfors 1998.Larsson, A, Rännelanda, rikstävlingen min hemsocken, 1956.Larsson, G, ”Mo kyrka”, Hembygden, 1924.Laxarby socken, Ed 1991.Lerdal: vår hembygd, Ed 1995.”Lerdalsmadonnans tur att bli berömd”, Hembygden 1958.Ljung, O, Järns socken: jordbruksbygd på Dal, Mellerud 1980.Ljung, O, Ånimskog: ”vårt land”, D. 1, Åmål 1996.Löfgren I, Ärtemark: En Dalslandssocken, Ärtemark 1955.Meuller, G, Föredrag vid Laxarby kyrkas återinvigning adventssöndagen 1935, Alingsås 1936.Micrander, B, Tösse kyrka: 1848-1998, 1998.Myrström, L, Laxarby kyrka, Bengtsfors 1979.Nihlman, G, ”Förnyade helgedomar: Örs kyrka”, Karlstads stifts julbok, Karlstad 1938.Nilman, G, ”Fröskogs kyrka”, Hembygden 1924.Nihlman, G, ”Ånimskogs kyrka”, Hembygden 1935.Norberg, R, ”En Dalsländsk stavkyrkoplanka”, Hembygden 1993.Nöjd, D, Frändefors kyrka: beskrivning, Vänersborg 1968.Nöjd, G, Töftedals kyrka i Dalsland: Historik, 1976.Nössemark: dalsländsk gränsbygd i ord och bild, Munkedal 1985.Odenbring Widmark, M, Bengtsfors kommun: vår kulturmiljö, Bengtsfors 1993.Olsson, A, Bolstad kyrka på Dal, Brålanda 1994.Oravainen, L, Billingsfors kyrka: en gammal brukskyrkas historia, Billingsfors 1957.Palm, G, Brålanda kyrka: kort historik och beskrivning, Brålanda 1978.Regeskog, G, ”Klockare och andra i Järbo”, Hembygden, Färgelanda 1988.Runelid, E, Dalslands kyrkor, Ed 1984.Råggärds kyrka, Trollhättan 1994.Rölanda socken i forntid och nutid, Ed 1992.Skållerud: en bok om Skålleruds socken i Dalsland, Mellerud 1973.Tisselskogs socken, Billingsfors 1990.Torrskog: en Dalslandssocken i ord och bild, Bengtsfors 1996.Töftedals kyrka: beskrivning, 1997.Töftedal: socken väst på Dal, Ed 1990.Vegelius, J, Håbols kyrka, Ed 1990.Wassenius, T & Viking Gunnarsson, V, Steneby kyrka, u å.Wahlström, B, ”Ur Fröskogs kyrkas historia”, Hembygden, 1955.Wildenstam, C, ”Restaureringen av Järbo kyrka i Dalsland”, Hembygden 1977.Wildenstam K, ”Konservering av Holms kyrka i Dalsland”, Kyrkan: Om kyrkobyggare och tro, Vänersborg 1997.Zachrisson, R, ”C J Calin och Rölanda kyrka”, Hembygden 1949.Zackariasson, G, Nössemarks kyrka 200 år, Ed 1994.Åkerberg, B O, Kyrkorna i Åmåls församling, Åmål uå.Åmåls kommun. Etapp 1, Kulturhistorisk utredning 13, Vänersborg 1976.Åmåls kommun. Etapp 2, Kulturhistorisk utredning 18, Vänersborg 165 1978.