iifiiliiiiiiSi - Vaasa

iII Z

V''' . \". v "t -;'k -. ,-Jr,.ts!j*%''■.iäS■'t???■**!S&t'if (>"!3k-,»mp

ENFLYGTIG FRUSBEKÄNNELSER,ELLEttBREFIfrån* Marquijinnan ** afTilMylaJy Fanny Ståpelton*é^VERSAttNINÖ*STRENGNÅS 1798,Tryckt hos Le& A* J« SKGERstEDf*

EN FLYGTIG FRUSBEKÄNNELSER,ELLERBREFIfrån Marquifinnan ***TilMjkdy Fanny Stapelton*I BrefvctParis, t!»M-år^Liifinnän til Lady Famy>t7B©'Sådana bekånnelfef, fom Ni begår,min bäfta Vån, går matt fållanjför etFruentirnmer, aldfamiiiO: för enAngelika, hvars grundfåtfer ikarleks^iaker åro mycket (kiljaktige ifrån an»dras»Hos Eder betäcker en kall förbe*hållfamhet det begår ? fom alla Fruen*I

2timmer hafva at behaga. Vi åro mitidrevarfama. Någon tid - bortåt kftevi, likaföm Ni, kår ! eks intriger ochhemliga förbindel(er; vi begripe ickehuru "et Fruentimmer kan glömma finafkyldigheter; och juft under det vitadle andras upförande, flute vi, olyckligtvis, med at råka in på famma afvågar.Se der huru Fruentimren gilla ellertadla hvarandra, alt efter omflåndigheternaeller deras enfkildta affigter,och fe der huru de ftraftbarafte oftaåro de minft forlåtande.Den forfta Isårleks- intrigen dÖl'esmed mycken omiorg. En annan följerderpå, och man år minGre varfam;oförmårkt åtlyder man mer och mer(in fmak, och åndteligen Hutar manmed at hålla den lä litet förborgad, athela verlden får kunfkap om hemligheten.IÅngland iakttsger Ni et helt annatupförande. Ehuru Ni felar ätminftonelika få mycket fom vi, döljerNi den ? med mer omforg-, och mån-

5gen qvinna, Om i London patferarfår en Lucretia, år ofta iijelfva verketicke annat ån en fanlagen ikrymterfka.Til äfventyrs torde Nfi fåga mig:men Angelfkorna åro beftåndfgare änFranfyfkorna, ock följakteligetimindrefallne för " galanteriet*Det kan få vara, min båfta vän:men edrå Angelsmån åro icke få fårledandefom våra Frantsmån» Nåc Niaf någon håndelle låren kanna en aldrigfå litet ålfkansvård karl, bernödenNi Er at behålla den; Ni frukten,kan hånda, at icke få lätt finna en annanat fatta i hans ftålle. Detta upfÖrandeutmärker mer (lughet ån dygd.Tro icke, at då jag gör anmärkningaröfver edra feder, min afligt årat urfåkta mina fvagheter: nejl minbåfta vån; tvärtom Ikulle jag önfka,at mina bekånnelfer måtte tjena til e-xempel för hela mitt kön, at förvaradem för den mara, (örn laften för ofsutfätter* och at icke låta förleda (igaf dels bedrågeliga*retelier.

4Farvål, min fota Fanny; fåttomaldrig något förtroende til de förfåkringar,iom karlame göra ofs, ochlät ofs icke vara nog enfaldiga, at pået utflutande lått ålfka Varefter, fom (ålitet åro iftånd at ingå en fann förhindelfe.Imitt nåfta bref (kal jag börjaat berätta Er mina håndellér. Efterdetta förtroende, (kulle Ni väl ännukunna tvifla om min vånfkap iörEr?II Brefvet.Denfamma til Denfamma..JMihar lofvat mig hemlighet cf6r hemlighet;jag råknar pä en Angelfkaslöfte; och under denna förfåkring öfverlemnarjag mig åc Er utan förbehåll.Nu väl! min båfta vån, dragomingen ting vidareibetänkande; lät ofsföljas åt inimitt Cabinett; lät ofs,faftån rodnande,borttaga tåckellet, fomhöljer min ungdoms villor, famt gran-

5fka de obetånkfamheter', fom dagligenkomma mig at lucka.Vid mit intrade i flora verlden>medförde jag et redligt och kånflofullthjerta: antingen det var åftundan atbehaga, eller någon liten böjslfe förkarlek, var jag aldrig nöjdare, ånnår man firade mig. Låttrogen, fåfomak ungt folk utan erfarenhet, togjag helt enkla hvardags- artigheter förlika få många vördnads-offer, fom manframbar förmin fkönhet. Med okonftladtvåfende och i den tanke, at allakarlar voro lika iå upriktige och öpnefom jag, var jag utan mi(ströendeför deras fnaror. Min Mans vakfamhetförvarade mig derföre någontid. Det farligafte vapnet at befegraols med, år at fmickra vår fåfänga.Egenkårleken gör icke långt motftåndmot denna förledande fnara. Hvar ochen karl fom deraf fkickligen betjenar(ig, om han icke hinner at behaga o(s,utråttar dermed åtminftone få mycket,at man hör honom med nöje.Emedlertid undvek icke mitt hjertaför altid fitt fall. Marquifen ff%

6hvars qvickhet och vackra utfeendeförledf mer ån et Fruentimmer, varen af de måft entrågne at föka behagamig. Redan hade jag förvårfvatmig något mer erfarenhet; den varlamhetjag blandade imitt upförandehade bordt varna mig för faran; denpåfkyndade hans feger och förluftenafmitt lugn.Han bemödade fig långe förgåfvesat beftrida mina grutidTatfer, minafkyldigheter och min Religion: fkaljag låga ået> til blygfel för mit kön?Det var et Fruentimmer, (om bragtemig at förgåta dem.Ja, min fota Fanny; alla karlartilfammanstagne åro mindre farlige förFruentimren, ån deras tjenflaktiga van*ners förderfveliga råd.Vore det ickebårrre at man i vår barndom lårde ofsat vara på vår vaßt emot dem, ochat då man fager o(s:Mifstroen karlame,man ockfå tillade: hafben framforalt mifstroenäe til FraentimreihKarlame åro icke farlige långre,ån fom vi åro utan erfarenhet; då öi-

7verlemne vi ofs icke til deras råd annorlundaån med fruktan; når vi idå!let hafve för Fruentirnren et oinfkrånktfortroende. Farväl min båftaVän: fe der et nog" långt bref, at låfanår man har lagt (ig fentj jag årmed ömmafte vånfkap ötc.111 Brefvet.London d. 1780,Lady Fanny til Marquifinnan,Jag (kulle nu i fanning vara mycketbrydd *) min kåra Friherrinna, at tilfridsftållaEr i livad Tomrörmina håndelfer;och om det åfven fkulle lönamödan at lämna Er del af de famma,vet jag dock, oacktadt min goda vilja,icke huru jag möjeligen mal kun-*) Utgifvaren af defla bref har trodt fig förpliktadat ingen ting andraiftilen på dem fom å-ro ikrifna af Lady Fanny Stapelton. Lädren,markerlåtteiigenat de åro af en Angelika,

8na bringa min beråttelfe inågon ordning.Spar mig, min Söta! den mödanat förorfaka Er ledfnad; drag ingen{lutfats af mitt vägrande, hvilket kommermindre ifrån hjertat ån ifrån förftåndet..Det år icke i upfät at briftaimitt löfte, fom jag ber Er om dennaynneft. Om Ni ovilkorligen fordrardet, fkal jag hålla det; men Ni iåttermig iet flört bryderi för en fak, fomicke lönar mödan.Jag förftår ganfka väl, at Ni harorfök at vara ond på mig. jag harinledt Er i det förtroende, fom Ni vifarmig, och Ni tyckes hafva rättighetat beklaga Er öfver mig; men mark,min båfta Marquifinna, at det icke årnyfikenheten fom bragt mig at begåraedert förtroende. Vånfkapen, fomdeltager ialt, ville deltaga i edra ledfamheteroch edra nöjen. Ja, min båftaVån, Ni bör aldrig tvifla om minaöma tånkelå*t-4sr Er; mitt hjertaår förenadt med edert för hela minéfriga lefnad. Farväl, minSötafte våji»banna mig icke, få framt Ni icke vill

10digheter. Under förevändning at ut>gifva några befallningar inulet, låtitnadehon mig med Marquifen; jag villefölja henne; hon hindrade dcc: kortelagen,hon fkilde (ig få behändigt j-från mig, at hon lämnade Marquifcntilfäcklig tid at utföra iitt förflag, ar,förleda mig. Han använde alt, mckar,tårar, eder, för at befegra mig.Jag var för (Vag för at fmickra migmed at långe göra honom motftånd,han lålTe fin feger i mina ögon ochbegagnade fig af et ögnablicks fvaghetför at göramig brottilig.Ach min båda vän! huru m°ngatårar och fuckar har icke detta förftaaffteget federmera koftat mig! Oronderöfver förgiftade alla mina ögnablick.Grefvinnan blef mig förhatlig;jag lät tilfluta min dörr för henne,utan at någonfin vilja komma til förklaringmed henne. Huru gjorde Nimed Marquiien, torde Ni fråga mig?Han var åtminftone åfven få brottfligfom Grefvinnan: jag medger det. Kårlekenhade ftörre valde ån vånfkapen;den uriåcktade honörn.

11Jag tilfkrifver mitt upförande motFru Vmimant den öfvertygdfe, hvarijag ftåndigt varit, ät jag icke fkullehflfva dukat under, om denna farligavännen icke dertil hade lättat tilfåliet.Man anmäler hos mig et befök;jag lämnar Er min fota Lady, för athöra på Prefidentens ** ofmakliga in*£ajl. Denne Embctsman har alla nyheterur förfla handen, och han förkunnardem med en Minifters föriåkran,för at gifva dem (åvärdighet.mycket mer tro*Farväl min båfta Vån.VDcnfammaBrefvet,til Den/amma.Oe nu år jag midt uppeiStats-iaker*na: hvilken förmån for et [Yuentimmerat blifva få val undervift! Nårman nu talar med mig om America,fkal jag åtminftone undvika fådanamifstag^ fom hånde Baron. C** * ochFru ***, hvilka i allmånheten pasferaför fnillen.

t12Baronen påftod med hetta, at Arne*rica var en Ö, och at Mexico var enikepshamn på den öen.Fru ***, då hon en dag pratademed några Lårda, fade dem med enProfeflöriigton, atRegenshurgfkaRiksdagenvar en af de förnåmfta floderiTyfkland. De lårda Herrarne bjödoförgåfves til at öfvertyga henne omtitt fel; hon trodde dem aldeles icke,ock gjorde gåck af deras okunnighet»Men låt ofs lämna Fru *** medfin lårdomiritt varde, och endaft fysfeHå.ttaofs med ofs fjelfva.Marquifen, min kåra Fanny, varicke långe fri för det felet, fom, dådet tyranniferar hjertat, förgiftar iöttmanaf ett inbördes umgänge; hansfvartfjuka blef odräglig: det var ickemer denne öma ålfkaren, utan enftrång domare. Beflåndigt p-3 "vakt motiriig ijelf, blef jag ledfen, tvär, odräglig.Man frågade icke mer efter mig,och innan kort ägde jag ingens fållfkapmer ån hans.

13Vår ångfliga enfamhet framlkredunder klagomal, förebråeller och tråtor,han blef mig förhateiig: och däjag icke längre kunde uthärda, öfvergafjag honom.Når en karl uphör at vara ålikvård,år man iörbunden at ålfka honom?Jag glömde at låga Er, min bådaVån, at Marquifen uttänkte en noglöjeiiglift, for at eniåm förfåkra figom (itt byte, under den tiden han varHerre öfver mig, och at förekommanågon efterträdare i (itt ftålle, i fallhan förloradeåQt. Han hittade på denkonften at göra mig dygdig af et fåfångthögmod. Jag förbehåller migat vid et annat tilfålle förklara Er dennagåta: innan jag talar derom, viljag veta någon ting af edra håndelfer:oaktadt eder flora förbehålllamhet, trorjag icke at eder dygd uthärdat allaprof: Ni fkulle då nåfva alt för mycketföreträde för mig. Farväl minfota Fanny!

14VI BrefvctLady Fanny til MarquifinnatUaktade min rådda och den förbehåll*famhet Ni tilvitar mig, (kulle jag 6£veryinna dem båda, om jag hade någonting af vigt at meddela Er; menifanning,, min fota Marquifinna, årömina håndelfer få litet roande, at jasår förut (åker på at de ikok fcroriäkaEr ledmad: et fuktigt Klimat ochden fvårta ftenkölsr6ken,verka hos ofsen Melankolie, fom leder til tröghet.Beftåndig-a genom våra grtindfatfer,hafve vi, kan hånda, at deriörelika iå mycket tacka naturen fem upfoltringen.Tungfinta mennifkor upeldasicke få lått, fom de, hvilkas hiaktighetnårer en ftörremångd ai brännbaraåmnen: en gnida år tihåckhg föl 4desfa.'Vår forbehållfamhet år.ånnu mindreen dygd, ån verkningen af en kaliöfverlåggn.nyj, der eftertanken kommerhjertat til hjeip. Eldiga menni-

15{kor efterfinna icke mycket; de halvaicke tid dertil.Når vi ålfke, få öfverlåmnar figvårt hjerta helt och hållit til dennaförbindelfe; vårt fått at. ålfka ■år enkelt;iftållet at det hos Er år en beftåndigvirfvel, der alla Pasfionerne fpelafin role. Flyktigheten fkråmer o(s,enftåmmigheten gör Er ledma. Jagbegriper alt for val, at edert fått atålfka, år åfven lå godt fom vårt: långtifrån at tadla det, fkulle jag vara råttnöjd med at tanka fåfom Fränfy (korna;och utom denna olyckliga granlagenhetfkulle jag njuta alt, lika fomde, och vid ingen ting fåfta mig förmycket; det år den enda Philofophie,ibm man bör följa i en verld, dår altår utråknadt för ögnablicket.Fortfått beråttelfen för mig om e-dra håndelfer, min tåfta Vån, utanat fordra någon bekånnelfe om mina.Jag nprepar för Er ånnu en gång, deförtjena icke eder upmårkfamhet; jagvil fkona Er för den plågan at deraftröttas.

16Var öfvertygad,min Söta, at jagaltid (kal deltaga i edra befvår och é-dra nöjen, och at ingen ting fkal rubbaden vånfkap, hvarmed jag år förall min tid Eder tilgifVen.VII Brefvct,Marquifinnan til Lady Fanny,ag måfte fannerllgen hafva ett fårtroendeför Er utan grånfor, får aekunna fortfara at för Er omtala minavillor, obetånkfamheter, fvagheter, el*ler huru (om hålft NI behagar kalkmitt framfarna upförande, då Ni e-medlertid under falfka törevåndningarföker (lingra Er ifrån det löfte, fomNi gifvit mig, Ifanning finårta migdesfa omfvepj de utmärka en brift påförtroende, fom fårar vånfkapen: menefter fom det få mycket kortar på Erat bekänna en (Vaghet, fkånker jagErda famma efter, och år nog ådelmodiffat (kona eder blyglamhet.>

17Emediertid, faftån Jag har rått atbeklaga mig öfver Er, lid jag fortfåttaberåttelfen om mina håndelfer.Sedan jag öfvergifvit Marquifen»undvek jag alla nya fårhindelfer: rådd*högangjorde mig dygdig. Til åfventyrstorde Ni Tåga mig: livad nödvändighetligger dåd, at ålika tvånne gånger?Jag rneägifvef, at det vore klokareat akta fig derifrån: men huru årdet möjeligt, min båda Vån, når tuiendeexempel likaibm (lapa ofs medfig? Sedan förda (teget en gång årgjorde, hejdar % ganfka fållan etFruntimmergenaft vid ingången på dennabana. Huru fkulle man icke ftudiaVid dygdens ftrånga våfende i dennaverldens orediga virfvel? behofvetat fysfeliåtta fitt hjerta medan man årung; och fitt hufvud eller fin fyflolöshecvid en mognare ålder, och mer ånak detta, förgåtenheten af de fåkragrundiatfer, (om enfamt kunna förva»ra ofs for vår fvaghet at falla, gör deflefta af vårt kön [til jflygtiga Fruntimmer.Om alla våra måft ålfkvård^

18Fruar voro upriktiga, fkulle de medgifva,at då de {lutat fin förda kårleks-intrig,hafva de icke undvikit ätingå ien ny. De g6ra alt f6r tokigt,min båfta vån; det år at bei;eda (ignya ledlamheter. Hvarje gång vi jfalle»vilja vi fynas återvända til dygden,för at fåfta få mycket ftörre varde påvar eftergifvenliet. Karlame åro ickeiå dumme; de mårka nog, oaktadtvår förftållning, våra verkeliga tankelätt.Om vi vore verkeligen dygdiga*fkulle vi då icke undvika en iiy"(vaghetgenom erfarenheten af deniorda?Men ehuru vi vilja fynas vara Véftä*ler, önfkevi hemligen at utflåcka denheliga elden, och vi fkulle vara högfl:mifsnöjda med at våcka den vördnadlör ofs, fom man år fkyldig åt dygden.Juft desia omfvep år det, fom gifvakarlame rättighet at brifta iupriktighetemot ofs. Da vi gifve dem fådanaefterdörnen, kunnevi beklaga ofsmed nägon råttvifå?Se der en afvikelfe ifrån faken*fom förlänger mitt bref, ocii aflågfnar

19mig ifrån hufvtid-ämnet; med nådaPöft fkolä vi åter företaga det. Far»väl Bii'VIII BrefVet.Dcnfamma til Dell/amma.JLåttöfs hädanefter undvika alla anmärkningar,alla äfileg ifrån årnnet;lker icke det, min båiiå Vån, iå, farvålmed våra bekännelfer!Jäg hade låledes blifvit olams medMarquifen^ hvars iVartljaka tilräckligehade (träffat mig: juft då var det tidat upriktlgt gå til mig fjelf och aktamig för den (kammen at begå en ny{vaghet. Men jag var döffår alla egnaférebråelfer och följde intet annatån mitt hjertas bö }el(e»Jag var långe dygdig af råddhöga,men om enligt mina känilor* Mångakarlar gjorde fin upvaktning hos mig;men ingen lyckades at bringa mig tilnågot viik befldti icke derföre at mitt*»

20hjerta var obenäget för en ny förbin*delfe; nej, ty det var af naturen kånflofullt;men Marquifens lift, hvaromjag redan tak, och ibm jagimitt brei:fkall förklara för Er, hindrade mi>&derifrån.Emedlertid *** fegrade karleken: Riddarensaf aktningsvärda egenfkapergjorde, at jag föredrog honomframför hans medtåflare. Vi ålfkadehvarannan långe, lika töm hjeltarneide gamla Romaner.Marquifen hade ofta uprepat förmig, at hvar och en karl, ibm varitmindre kår ån han, fkulle fnart tröttnavid mig. Nyfikenheten at förfökaRiddaren, bräkte mig jat dertil föka tilfallej jag ville blifva öfvertygad omhan verkeligen ålfkade mig. Korteligen,min båfta Vån, man faller låttiden fnara, fom man icke vill undvika.Riddaren fyntes nu mer enträgen,ån fötut då jag var obeveklig; jag tilfkrcfhans upförande en öfverdrifvenhöflighet eller fruktan at oroa mig.Jag var aldrig lugn; minfta utfeende

21af kallfinnighet uprördemig: jag väntadehvart ögnablick at fe honom förändrad.Denna belägenhet år få mycketgrymmare, (öm egenkårleken deri taren nåra del. Huru ofta ångrade jaeicke, at fe mig derföre utfått! Mendet var för fént; felet var ejordt.Vi hade en liten oenighet medhvarannan; han beföktc mig icke påtva hela dagar: fe, då blef jag öfvertygadat min fruktan var grundad,och at han nyttjat förfta möjeliga tilfålleat (la up med mig. Emellertidkom han likväl tilbaka. Hvad, lårerNi fåga? Han handlade fålunda ickeiålom en förfaren Man, utan fom enöm, undergifven och häftigt intagenålfkare, hvilken raddan at hafva mifshagatmig, bragte i förtviflan. Omjag haft mer erfarenhet, hvad öfver-fkulle icke den-lågfcnhet öfverhonörnna uptåckt gifvit m%?Men jag varånnu för litet bevandrad i kårleks-intriger;och vid denna återförfoning:följde jag endafl mitt hjertas rörelfer,häftigheten af min glädje gjorde at jag

22bekände min fruktan*, han begrep detintet, och jag blcf tvungen at ingå ien omftåndelig och förödmjukandebe«fkrifning. Når jag tänker på dennahåndelfe, förundrar jag mig altid, huruet Fruentimmer kan nedlåta % tiliå mycken egen jöriäkelfe. Utan tvif*vel förblindarkarleken ofs; han til ochmed qvåfver hos ofs vårt fåfänga högmod,Jag gjorde emedlertid tufende loj*liga férflag emotMarquifenj men fnarclåg mitt förnuft orimligheten deruti fAch! min båfta Vän, jag förjer råteupriktigt oflculd m s lyckliga tid. Erfarenhetenfkiljer ofs dagligen alt meroch mer derifrån, och efter några årsförlopp, fe vi den blott iåibm genomen töcken.Farväl, min ålfkade Fanny; manköperkännedomen af verldenrått dyrt.Denna betraktelfe fmårtar mig!

23VIIIBrefvet.Lady Fanny til Marqui/itman.Tja, min båfta Vån, jag har nn tagitmitt bedut at vi(: a Er en lika öppenbjeftenhettilbaka; edra bref åro förmycket nöjfarna, at jag icke (kulle å-ftunda at förtjena dem; men edert (örtroendeår mig ånrm långt dyrbarare.Den tafla, fom kommer at föreftållamin lefnad, blitver målad med mindrelifliga fårgor ån eder: Ni finnerder icke de driftiga drag, fom utmärkaen måftares perffel.Kommer Ni ihog Mylord C^**,med hvilken Ni (å ofta gnabbades vidSpa? Nå! min båfta Vån, föreftållteNi Er då, at denne Mannen, (om Nifann få obehaglig och (å egen, någoniin(kulle hafva fegrat öfvermig? Detvar emedlertid han, lbm förmåddemigat glömma mina grundfatfer och minkallsinnighet. Den plågfed, fom vi hafveiÄngland, at tilbringa fju månaderaf.året på landet } ger ois tilfålle^

24at ofta (e våra grannar. Mylord hadefin egendom helt nåra intil min.Antingen det var blyglamhet ellerfruktan at blifva illa mottagen, (ty eftermin mans död, hade Mylorden (ållanfett mig") paflcrade han dageligenförbi min port, håliäde på mig, mendriftade aldrig at tiltala mig.Det hånde emedlertid en morgonat vi möttes åt; han år god Cavalleriftoch ålfkår häftar: jag red på enrått vackerj han beundrade den ochvi kommo i famtal med hvarannan, uphöjandevåra håftar,s goda cgenfkaper.Vid flutet af vågen, fbm delar fig, lämnadehan mig för at fortfåtta (in ridt.LandsbygdeniÅngland liknar enbeftåndig trägård, (om under fommartidenbebos af ak det förmögnarefolket.Utom de vanliga landtnöjen hafvavi Baler och Kappridningar, dit debåfta (ållfkaper ur hela Provinfen famla %" Jag er 0^t2L Mylorden.Åk detta bådar ännu ingen ting,lårer Ni iåga. Nej: men haf litet tolamod.

25Vackra angår gråntfade til omkretfenaf min Park. Jag ipasferade derunderftundom. En dag då jag troddemig vara allena, kom Mylorden framifrån några bufkar, trädde mig närmare,fpasferade med mig, och begårtetillåtelie af mig at göra mig fållfkaphem; jag famtyckte dertil; och ifrånden (lunden blefvo hans befök ganfkatrågna.Det drögde icke långe innan jagmarkte at han ålfkade naig; jag varicke aldeles kallfinnig för honom; mendet var mig nödigt at båttre kannahonom, innan jag låt honom förftåminaverkliga tankar. Jag använde (exinånder på at utftudera hans Caracter:emedlertid gjorde vi ofta hvarannanfälifkap til håd.Jag förflod federmera at mitt tyckeför desia vackra djuren hade bragthonom at I'öka behaga mig, och atutfigten af de hårliga blomftrande fältenfå häftigt väckt hans kånflor.Ni fer, min båfla Vån, at hvaroch en har (itt egec fått at uptåndas,

26och at det år omöjeligt at utftaka nä*got vilst om konften at behaga.Hela mitt granfkap har gjort af>tal ac träffas hos mig i dag: jag lå TinarEr för at mottaga dem och tillagaThéet. Farväl: jag ålfkar Et' dageligen mer och mer. IX Brefvet.Marqwjhman til Lady Fanny,livad? fex månader för at ntfluderaen Karl, (om man ålfkar! Ifrån fammaognablick han behagar o(s, tro viicke honom åga alla möjeliga förtjerifter?Ach! min Söta,hvad för et cirkladtupförande! Om man fkuHe brukafamma omvägar med Fransmånnerne,(kulle man väl få anftålla en mön-(iring med hela Nation, utan at löpafara at blifva befegrad.Jag begriper icke huru man fålånge kan inrida emot fin (mak. Imitttycke bjuder ofs början af en Pasfion

28Kårleken underhålles af villorna,men det år icke annat ån deras floramångfaldighet, fom kan göra behagetderutaf varaktigt.EnHertig af Bourgogne, hvilkensnamn jag bortglömt, var kår iet ganfkabehagligt och, vettigt Fruntimmer,fom icke var fkönt. Hof-kaf lame, fomförut varit vitnen til Hertigens flygtighet,förundrade fig öfver en få långbeftåndighet.En dag då de talte derom nogfritt, hörde Hertigen dem: Han närmadefig til dem och fade: "Uphören,"mineHerrar, at undra hårpå, jag fin-"ner dageligen uti Fru*** en ny ål-"fkarinna, fom kommer mig at begå"otrohet emot Fru ***".Sedan han ålfkat henne i tolf ar,var han ånnu den fifla da egen kårareån den förfta. En fådan Ålfkare varutan tvifvei vård en fådan Ålfkarinna.Ni torde til åfventyrs invanda atde långe ftuderat hvarannan innan deålfkade hvarannan. Jag tror icke det;

29fnarare tilfkrifver jag deras kärlek en oemotftåndelig fympathie, fom år grundvalnför flora Pasuoner., Farväl: om jag vågade tro mig,fkulle mitt bref icke få något (lut. JagMånner mig fårdeles fallen at jollra;rien då jag fkrifver, vill jag icke 16--pk fara, at förtjena den förebråelfc,fdm.man iå ofta gör ofs, då vi tale.Har man orått, min låta Vån?±\'

30Då vi en dag voro tiKammans rået främmande flållc, reformerade mailom olikheten af åJfkaftdeöS tycken, ettalämne foni var pä modet, En Herrepaitod, ac et Fruentinirner vanligeniiyrdes af en karl, (om hon ålfkäde*Jag påflod å niin fida rtléd myckenhetta, at, få framt man icne fd.loracförftändet, hånde en denna oiyc: an aldrigmer ån en gång.Riddaren hårde på hväd jag fedé}han upfattade deraf miistar.ka, och Ufrån det ögnablicket fåråndrades hailSupförande fynbar!igen.— "Ni hade orätc min Fru Maisquifinna/'—Jag medger det LadyFanny: men det onda var utan hjelp*Sedan förtroendet är förloradt, måiteförvillelfen fnart förlvinnä.All ting gaf tilkånna en fkilsmåsfaemellan o(s. Men (öm jag ickeville blitva öfvergifven, låtfade jaghafva några göromäl, och begaf migför

31får någon tid pä min landtegendorn:jagförgdedår Riddaren upriktigt; hartidrtjente et varlammare bemötande;men han blef ledan tilråckligt håm*ilad af Vicomte Cr....Dertna nya förbindelfe har fårorfakatmig mångfaldig fmarta, och (bmaldrig lårer ur mitt hjerta utplånas.Jag fpar beråttelfen derom tils i etannat bref. Under väntan derpå, förtfåttedert til mig; profbiten deraf be»hagar migj den år hele och hålletÅngelfk.Farvål min båfta Wäd, om Nivore rått {'öi, få fkulle Ni kommatil Paris och låmna mig del deraf.Såfom ijelf måftare af edra företagandenår ingen ting (öm hindrar det,utom några fmå hemliga omforger,en liten kårleks-affair (om går at Nitrånande tilbringar edra dagar på landet.Hvarföre tager Ni icke den lötungenmed Er til Frankrike. Hanllcall der få några undervisningarigalanteriet, fom (kola göra honom

32ålfkansvårdare. Det år icke den förftäAngelsrnan, fom man gjort folkntafj i Frankrike. Tro mig, minfkona Wån, den år den båfta Skolaac göra en karl behaglig.XI Brefvet.Lady Fanny til Marquifimwi*HTJoådanefter (kall jag fkrifva Er tilhvarje poftdag, mandat afbida fvarpå mina bref. Då jag följer d^nnatörelats, kunne vi ordentligen meddelahvarandra våra tankar och vårahåndelfer: gillar Ni icke mitt förflag,min båfta Yån?Nu vill jag fortfåtta den beråttel*fe, (om jag begynt.Svartfjukan ryckte med våld denbekånnelfe ifrån mig, fom jag falangtid bortåt hade vågrät. Ach! livadman år at beklaga ? når man år angri*

33pen af denna grymma fjukdom! Hurumånga dårflkaper bringar den ickefå vål det ena, fom det andra könetat begå?- My1adi Samt A1bin var med migpå landet: faftån hon icke mer varung, var hon likväl ånnu mycket glättig,hon pratade mycket: med Mylorden,och jag trodde mig märka, é$han var iå mycket road af henne, forriaf mig. Jag gaf noga akt på dem.En dag, då de fpafferade tilfammansiParken, följde jag dem efter, ochidet jag låtiäde vara mycket trött, gickjag in i et lufthus, ihopp at Mylorden(kulle följa mig dit. Mvladi Sa*int-Albin var finnad at fortlatta fpasfergången:jag bad Mylorden at görahenne fållfkap; han fyntes famtyckädertil utan mycken oluft.Sedan Jag blifvit allena, Öfverföllmig en grufvelig oro; jag gret; et ög*nablick derefter kom Mylorden tjlbaka,och, då han låg mig badandeitårar,ville han veta hvad ibm lå höge*ligen finårtade mig; jag nekade dertil»3

34men jag tror at mina ögon och minrödr£jde mig.Utan tvifvel har kårleken fitt egetfpråk; min Sota: Mylorden igenkändedet, ty han blef ganfka 6m och hårtig.Jag hade mycken möda at döMjamin förvirring, och jag var näftan ickemer måftare af mitt förnuft. Korteligen,min båda Vån, på et ögnablickglömde jag iex månaders (Varabemödanden och iag bekände minatånkefått för honom. Mylorden vifsteganfka vål at min bekånnelfe varupriktig; han vilade mig fm erkändaderföre genom de lifligade ömhetsbetygelfer.Lyckligt vis kom MyladiSaint-Albin åter til ofs, jag tror eljeftat förluden af min dygd hadefölgt nära på min då varande förvirring.Den förra ftär i fara når manråkar i den lenare. Efter detta ögnablicklefde vi i aldraftörfta fortroende;hvarje dag fick min pasfion ny dyrka.Emedlertid hade jag ännu varit dygdentrogen. Jag trodde den vara u-tan all fara; men man bör aldrig räknaför mycket pä (in dyrka. Följden

35fkal vifa ät jag nu var (Vagare, än dåjag fruktade. Et Fruntimmer kan aldrigiångre vara fåkert på at icke öfvinnas,ån få långe förfiktigheten för*mår henne at undvika tilfållet.Vi fpasferade en afton i fammaångspark> om hvilken jag redan tält.Vädret var fkönt, det var månljuft,a-lt bidrog at i mitt hjerta underhållade farliga~kånflor, fom beherrfkade det.Nattens tyftnad> parkens ljuflighet,fortet af et vattufall i en back, fomgår genom parken och rinner tvårt öfverången, månens återiken ifrån detaf en (äkta vind krufade vatnet, allting ingjötimig en dit intils okåndömhet* Min ljål, ak for mycket uprörd,öfverlemnadeflg tid efter annantil en ljuflig hänryckning 4, mina kånflorblefvo deraf genomträngda: Ach!min båfta Vån! efter detta Ögnablickhade den ftackars Fanny förebråelfetat göra fig och uphörde at högakta(ig.Hvarföre blottftålde ]ag mig der^förej år det icke ; mig ijelf jag bör

36tilfkrifva mitt fall: jag kan icke tankaderpå utan Torg.Farvål min fota Marquifinna: dennaberåttelfe förnyar plågorimitt hjerta,(om derutur aldrig fkola utplånas.Jag omfamnar Er med ömhet.XII Brefvet.Marquifinnan til Lady Fanny,Uet år omöjligtat högrebeklaga Ér,ån jag gör. Nej, iag fkal aldrig mifsbrukaeder kånflofullhet, faftån jagtorde fynas Er låttfinnig; tro mig, minlötaFanny, jag vet at vörda dygden.Den år vårt köns ypperfta prydnad.Jag känner likafom Ni, at det årolyckligt at hafva et ömt hjerta, hvilketbereder ofs en oåndelighet af plågor,fom kånflolösheten icke vet utaf;men har ocklå icke detta o halfdöda tilftånd(ina ölägenheter? Åtminftone inbillevi ofs det. Til åfventyrs tadlevi jfÄaflfilåsheten, för at uriåkta egna

37fvagheter; vi åre fintligc at bedragaofs fjelfva.Kårleken har fina behag; når hanår ordentelig, kan han vara (å våi klokhetensibn, fom nöjets. Kårleken bleffkånkt ät mennifkan {ålbm en lättnadunder lifvets mödor; men huru oftamifsbruke vi icke Förfynens välgärningar?Låt ofs icke för djupt forfka efterfel, min Söta, vi fkulle vara förmycket lyckliga, om vi icke ågde nå'gra britter.Farväl, min ömmaFanny; måttedet förbigångna landa ofs til varningför det tilkommande; i famma mån,fom vi dårmed göra ofs befvår, hoppasjag, at vi åfven fluteligen en gångfkole blifvaiftånd, at kufva våra Pasfioner.XIII Brefvet.Lady Fanny til Marqwjinnan.JtLdert bref tröttarmig, Ni fager migderuti fanningar, fom ofta fysfelfatt

38mig; om jag låtit dem fullt gå mig tilhjertat, {kulle jagi dag icke behöfvarodna. Men, min fota Marquilinnä,man kommer endaft til eftertänka förat defto båttre kanna fin villfarelle.Jag fortfor i denna olyckliga förbindelienimerån fyra år.Så långe jag var qvar på landetägde jag lugn, och fruktade ingenting af karlames naturliga ofhdighet.Vid min återkomft til London, förändradefig (hart det fredliga tilftåndet.Jag vet icke om Lorden var fvartfjukareån jag; men hvad fom år vifstår det, at vi voro det båda två aldelesurfinnigt; vi lefde icke ■af någbcannat ån milstankar och förklaringar:ett ögnakaft, ett ord allarmerade -ofs:alla våra dunder gingo förbi uti tråtoroch förlikningar; vi blefvo odrägligeden ena för den andra, och vikunde icke lefva, då vi voro åtfkilde.Hvilket oförnuft! Vi kånde tyngdenaf de fjättrar vi buro, men vi hadeicke flyrka at bryta dem! Jag ångradeofta deffa lyckliga tider > då kån-

39(lolösheten gaf mig ett lugn, fom afingen ting (tordes, och jag hade ickeförmåga at undandraga mig kårlekenstyrannifka valde.Körteligen, fyra år framfkredo idetta convulfiva tilflåndj jag hade nå-(tan förgätit alla mina bekantfkaper,emedan jag tilbragt ftörfta delen afmin tid på landet,"Skulle Ni väl kunna tro, min bådaVån, at i (amma ögniblick, fomjag (mickrade mig med at vara fom aldramåftålfkad, öfvergafLorden mig,för at gifta fig med en ganfka rik mentillika högft obehaglig flicka? Jag kundeicke med (låndaktighet uthärda denna(kilsmåfia; fmårtan, fom den orfakademig, hade (å når kodat mig lifvet;en tårande fjukdom blef clerafförorfakad, hvarifrån jag med myckenmöda kunde hjelpas. Det voro påföljderneaf denfarnma, fom foranlåto migat refa til Spa, och fom til(kyndademig det nöjet, at med Er göra bekantfkap;Eder vån(kap och Eder intagandeglättighet har hos mig åftadkommit

40en verkan, fom jag hvarken af tideneller af frånvarelfen driftade hoppas.Bibehåll för mig denna dyrbara vån-Ikap, min (ötaMarquifinna; den år ennjutning för hjertat, fom år oföränderligvid alla ödets fkiftcn, och ibm ickelämnar några fämvetsagg.XIVBrefvet.Marquijinnnn til Lady Fanny.Jag refer på landet, min båfta Vån,hvarifrån jag icke återkommer förrånihöft. Fyra Fruntimmer och {ju Herrarutgöra vårt iåmfund. Jag (kalllåmna Er del af ak fom der händer.Farväl, fkrif mig ofta til; adrefiera E-dra bref på Paris. Ach! hvarföre årNi icke hår, min fota Fanny? Vi(kulle då ibland göravåra anmärkningar,och vi (kulle återkalla ivårt minnedefsa förtjufande aftonftunder vidSpa, då alla dagens dårfkaper undergingovår mönftring.

41XVBrcfvet.af Slöttcjt * * * d. 1782Tknfamma til Denjamma.ve nu har jag blifvit bofaft hos Grefvinnanaf Altamont, hvilkens iällfkapår ljuft och angenämt*, det år en ungEhka, något litet andäktig*, Grefvenaf Allencelle gör fin upvaktning hoshenne; hon fynes höra honom af tanklöshet,men hon tar illa vid"(ig, omhan tyckes för mycket fysfellåtta %med andra Fruntimmer.Låtom ofs fe hvad et få befynnerligtupförande fkall til våga bringa,och utan ati förvåg på falfka gifsningaryttra ofs om denna Comediens upfösning;låt ofs roa ofs åt de luftigauptråden, ibm den fkal erbjuda ofs.Et fådant inföll för litet fedan,hvartil jag var vittne; det roade migrått mycket. Grefven, under det hanIkåmtade, omfamnade Grefvinnan medpmhet. Efter en liten (lund fkrek hontil med värdighet: "Hvad tar Ni Er

42"före,min " Herre! felar man på et fåhufvudfakeligt (att emot et — Fruntim-"mer, (om man vördar"? Huru,blef Ni icke varfe — det, fade jag leendetil henne? Jag var tankfpridd,fvarade hon mig helt kallt.Jag tilftår, min båfta Vän, at manmåfte vara det i högfta grad, når manicke förr ån efter en fjerdedels timeblir varfe at en karl häller en i famnen.Denna fcene tildrog (ig ihennesCabinett, dit vi med henne voro ingångne.Eljeft år hon en artig Fru, tar akför vål emot folk i fitt hus, och bryrfig om ingen mennifkas upförande.Marquifinnan afochden lilla Ambaladricen af ... årö detvå andra Fruntimren, (om åro beftån»digt med ofs under hela reian. Denförra år glättig och artig mot karlar;hennes afgörande Ton roar åfven fåmycket, Tom han vacker förundran;faftån utan behag eller ungdom, harhon (amma pretentioner, fom et ålfkansvårdtFruntimmer: hennes klådfel år

43en ung Hickas a£ femton m-\ det Celaciongröna - och Rolén-röda år öfver akbufvijd 1'ärgoroa, Dä vi tramkommohit., höll inan på i tvä timar med actaga Bort cilia émfläfgefi hvari hon medlin Kaninvar - jungfru i vagnen var inpackad.Acki tacken toka! jag kanicke fe på henne utan at (kratta. F6-refiåii Er en fior mager qvinna, fomhar en gång fåfom en karl; det årjuft accurat Spader-Fru upftudfad medhatt på nyafic modet.Hen för i ilåptog efter fig en litenöfverårig Riddare, fom hon barmaroch fmeker, fom hon ålfkar ochhatar tjugu gånger om dagen: mendet år i fynnerhet under fpel, fomden olyckliga ftackarn år at beklaga,han måile då uthärda alla (lormilarneaf hennes otour.Ambafiadricen år föt och vanligoch af en ganlka munter caraQer, honål(kar nöjena, Ibm fynas vara gjordaiöv henne. Jag får vål tilfålle at talaom Herrarna når det behöfs: låt ofsnu komma tilbaka til min beråttelfe.

44Hvaf var det vi (lutade? Var deticke vid början af min förbindeHé medVicomte Cr...?Hvilket mifsfofler, min båftaVån!jag gjorde bekantfkap med honom hosFru Villefranche. Emedan hon villegöra (jg af med honom, höll hon etloftal om mig i de alrafördelaktigafteordalag: Hennes lid lyckades. Honprefenterade mig Vicomten, han fyntesmig föftjuit af min bekantfkap.Han kom ofta at hålfa på mig, h.n ågdekonften anda til förundran at förftålla(ig. Hittils hade han ånnu endaftyttrat (ig i allmänna höflighetsbetygeUer,hvari han icke inblandade något(om ftötte på kårlek. Innan jagför honom fattat något mi(ströende,anmålte man honom en gång hos mig;jag var ertfam, jag emottog honom pået bekant lått. Efter några obetydligautlåtelfer, talte han til mig om Riddaren,han fade mig mycket godt omhonom, laflade de fel jag begått, ochflinade med at vifa mig låttfinnighetcnaf mitt upförande;lon fmårtade migrått mycket.m

45Han iakttog detta 6gnablick at åndratal-ämne; han omtalte endaft detbegår han hade at behaga mig, ochat komma mig at glömma Riddaren,Under det han pratade alt detta blefhan tikagfen. Et upförande, (adantfom hans, borde öpna mig ögonen,men han hade den gåfvan at urfåktafig; hans tjenflaktigheter, hans finaupmårkfamhet ftålde mig åter tilfrids,och väckte et hopp hos mig, at dennaförbindellé (kulle hafva lyckeligaföljder.Jag — blef deri grufveligen bedragen!Man ringer til middag: Farväl,jag lämnar Er icke utan mifsnöje.XVI BrefvetDenjamma til Den/amma.jNej: aldrig var någon i (adant bryderifom jag. Gisfa hvilken jag träffade,då jag gick inimatiälen? Jufldenfamme Vicomten, hvars nedrighef*rtola komma Er ac ryfa: denne

46vårt köns Tyrann, fonj för lång tidhos mig ingjutit fala för tit:.Oå jag geck öfver fsrflnn, fladnaren vagn; jag fer denne förhatliga karlenftiga ur: jag harvade och drogmig ti-'baka af förfkråtkelfe, Han nalkasmig; gifver mig handen och tryckerden med en förfinade!ig åtbörd.Jag har icke ftyrka at komma ifrånhonom; jag år förvirrad. Vi följasåt in; han fager mig med (agta röfr:"kom ihog vår bekantfkap, min Fru."Ach! min båfta Vän, livad tvangår hifkeliet, når det nödgar ofs at brukaikonfamhet mot dem vi förakte!Emedlertid tvingade jag mig, tyjag ville icke utfåtta mig för obehogligauptråden: de fmårta akid våravänner, och roa dem pä vår bekoftnad,fom icke åro det.Men förat våt lära Er kanna dettamifsfofter, måffce jag fortfåtta minberåttelfe för Er.Snart förändrade (i.g den vackrabörjan af hans paslion ien affkyvård

47fjelfmyndighet: jag hade mindre frihet,ån den tiden då jag var gift.Ingen ting nndflapp Vicomtensftickord. De vördnadsvärdare Fruntimmerblefvo icke fkonade; han gjordebitande Epigrainmer öfver minavänner, tilågnade mig defamma iblandallmänheten, och (kaffade mig flerehemliga fiender. Man anlag migifållfkapiåfom en farlig Fru; alla mennifkorflydde mig, och ingen enda hadenog vånfkap at underrätta mig omde lågheter, fom man mifstånkte migföre.Bringad at enfamt lefva i denna affkyvårdamannens fållfkap, framlefdejag ångfligt mina dagar med honom.Beftörtöfver at blifva la allmånneligenöfvergifven, beklagade jag mig äeröfver*,han hade den grymheten at iåfomorfak hårtil upgifva det : upfeende,fom mina håndelfer utan tvifvel gjortibland allmänheten. Jag anftålde enalfvärfam granfkning öfver mig fjelfoch beflöt at begifva mig undan påmina landtegendomar, til defs man ha-

48de glömt mina villor, jno; yppademitt upiat för honom. IftåJlet för atgilla cc fä klokt f6rflag, hade han åznelakheten at på et ganfka oanftåndigtlått utfara emot mig. Han hotademig at, om jag bröt up med honom,»lille han göra vår förbindelie allmånbekant. Ihettan af hans vredetmdiöUo horrom några ord, (öm kommomig at öpnaögonen, jag låtiadeda icke begripa dem, men var emedlertidfullt och faft (innad, at vid fördatiliålle fkaffa mig derom uplyfhing.Ifölje deraf geck jag til Fru***,det fördaFruntimmer fom lä ovåntadtftångt fin dörr för mig. Jag uptånkteen förevändning får at blifva inflåppt:efter många fvårigheter kommovi med hvarannan til förklarings:hon underrättade mig om en kedja afnedrigheter, fom man ibland allmänhetentilfkref migj jag faiade dervid.Hon underrättade mig äfven, at Vicomtenvar den, fom hedrade mig mednamn af nphof dertil.Ingen ting var jämlikt min förundi*an:jag hade aldrig ålfkat honom:

49men ifrån detta ögnablick blef hattmig förhatlig.Emedlertid huru fkulle jag blifvahonom qvitt? *** Denna tanken bekymrademig. Fru rådde mig at föregifvaen Ijukdom; hon (kickade mig(in Läkare, ("om förefkrefmig at nyttjabrunsdrickning vid Barege: vi valdemed flit en långt aflågfen ort, förät fria mig från den faran at der trå£fa Vicomten.Jag reiie åftad: når jag var fram*kommen til Barege, (kref jag honomtil om alt livad jag fatt veta angåendehonom; jämte mitt fafta beftut aticke mer fe honom. Han fvarade> atman narrade mig och rnilsbrukäde minlåttrogenhet. Vår brefvåxling (larmadedermed; \m fvarade icke på hansbre£Vid min återkomft hade haft dendjeriheten at vifa (ig hemma hos mig;jag hade mycket (åillkap; hans upiörandevar förbehållfamt \ då Jag minfttänkte derpå, gaf han mig nägra (tick*4^

50ord, och då han tog atfked, gjordehan på tufend lått gäck af mig.Han var för vål kand, at hans utlåtelfer(kulle göra något intryck: vilindveko hvarannan, och det år idag,jag förfta gången fett honom, ledandetta (ldftnåmnda uprråde.Om han blir hår qvar några dagar,få refer jag min våg: man år fögaroad af fådant folk fom man fruktar.Defsutom fkulle min öppenhjertenhetådraga mig obehagliga håndelfer,fom det år båttre at undvika.Farväl, min fota Fanny: Ni lårutan tvifvel finna detta brefvet noglångt; men man måfte förlåta hjertatsutgjutande.XVII Brefvet.Waltoii paic, cl. - - - 1782.Lady Fanny til Marquijfnnan,Jjet år icke någon kärleksfak, fomqvarhåller mig hår, min lötaMarqui-

51finna, (atom Ni mifstånker; det år omftåndigheter,hvaruti vånfkapen allenaår interdTerad. Bör man ånnu vidaretanka på kårlek, når man varit olyckligifin för/ta? Om jag tänkte på annatfått, kan hända Jag icke undveken ny (Vaghet; men jag tålter förmyckenvigt vid förbindeller, fom grundaspå våra hjertans inbördes kånflor, förat drilla dertil öfverlåmna mig.Genom det jag nu nogare öfvervågatmin håndelfe, har jag (luteligenuptåckt, at felet kom ifrån min lida.For at grunda en varaktig förbindelfe,måfte rlnnelag, tåhkefått och hogför (amma göromåi ftåmma öfverens;hvar (å icke år, lä antingen gör maneller fordrar man beftåndiga upoffringar,hvaruti höiiigheten ofta har merdel ån hjertat.Mylords och min (mak voro aldelestvärt emot hvarannan; han ålfkarbullrande nöjen; jag roar mig eridaftaf dem, fom man (makar i naturensenfald: fe der hvarföre vi aldrig voro'*enle. Så at, efter ak utfeende har My-

52lorden gift (ig, utan tvifvel, för at varamer fri.Jag har nu varit på landet en månadhos Fru Saint- Albin: juft lammaFruntimmer, min båda Vån, fomår en ofkyldig oriäk til alla mina iedfamheter.Hennes fon år fiuk; hon ål(kar honommycket ömt*, jag deltager i denomforg och vård, fom hon har omhonom, ty hon fkiljer (ig icke oftareifrån honom, ån når jag år hos honom,eller då hon går at hvila (ig en(mula. Lord Georg år i fanning denhederligafte mennifka fom finnes: omMyladiSamt- Albin (kulle hafva denolyckan at förlora honom, (kulle jagvara otröfteligderöfver; det år lika iåmycket för hans egen fkuld, fom förden vån(kapen jag har til hans Mor.Om Ni kånde honom, min båda Vån,tviflar jag ingalunda at Ni icke (kulleålfka honom.Stackars Yngling! han lider mediå mycket tolamod! det vore hifkeligt"at nödgas (luta (ina dagar vid tjugu-

*;Ö"53fem års ålder, då man bar få mycketfnille och få många Talanger, talarganfka val fiere fpråk och i fynnerhetFranfkan; han åger ganika myckenförmögenhet,och et öfvermättan vackertdtfeende: jag kan icke tanka derpåutan ibrg! men man måfte underkafta(ig Förfynensbeflut, fom beftåmtfå vål dödens fom lifvets ögnablick.Vi kunne icke undgå defs dommar.Jag år få högt bedröfvad, minSöta, at fölen plågar mina ögon: ja,jag åfkådar henne med motvilja ochjag fkulle ånfka at det rågnade heladen tiden Mylord år fjuk.Det år et rått befynnerligt tyckehos mig, min båda Vån; når jag harmycken forg, år det vackra vådret migoangenämt: det förekommer mitt förfvagadehufvud, fom borde hela* naturendeltagaimin plåga. Erfar Ni det{amma? Nej men: Ni, mina kåraFranfyfkor, åren för mycket tankfpridda,för at kanna defia förtryckandemelancholier. Emedlertid årenIickekånilolöfa;och oaktad er låttfinnighet,tagen Ni en rått liflig deliedra vån-

54ners plågor. Måtte Ni -aldrig blifva utfattaför få häftiga (om mina. Farvälmin fota Marquifinna!XVIII Brefvct.Dcnfamma til Den/amma.Jag har inhåndigat trenne Edra bref,och ingen ting ligger mig få mycketom hjertat, fom at befvara dem. Ö-ka icke mina plågor med nya oroandeomftåndigheter j ach min Söta! aktaEr! Beråttelfen om Vicomten kommermig at båfva. Huru år det möjeligtat man kan göra fig fkyldig tilfå många nxaffvårda brott? Om dccock nu vore endaft för egenkårlekensfkuld, få år ju likväl en karl fkyldig,at låta et Fruntimmer, fom han ålfkar,vederfaras aktning? Förblif icke utifamma hus med denna nedriga mannen;til åfventyrs torde han vara ifiånd at fpela Er något vådeligt ftrek.Når man kan upfpinna faker, fom åroens börd få ovärdiga, år maniflårad

55at göra ak för at hämna fig. Jag villeicke vara eniam med honom i tvåminuter, utan at föruthafva gjort mittTeftamente.Men låt vara, at han icke fkridertil lådana våldfamheter, (öm jag befarar,(kulle icke det kunna hända, athart hamnar (ig på famma fått, fom envifs Mi\ de Lany hår gjort.Denne var kårien ganfka rik (licka, Mifs Georgeana Smitterton;hon fyntes juft icke aldeles afvifa honom;men det var endaft af fruktan,ty hon ålfkade honom aldrig: hon varintagen af en annan, och driflade icketilftå det för de Lany. Denne begårtehenne til åkta af nennes Föråldrar.De ville ingen ting beiluta, utanat förut rådfråga (in Dotters böjelie.Når hennes Mor tikalte henne derom;yttrade Mifs fin ovilja, och tiliiod jåmvålat hon ål(kade M. Smith. Dettaparti var icke (å förmånligt; men hennesFöråldrar famtyckte at hon (kullefå gifta fig med honom. Man underrättadeM. de Lany derom, och tackadehonom för (it hedrande anbud.

56Lany, urfinnig at fe en annaa{ig föredragas, päflär en dag på MilsSmitterton vid utgången ifrån Operan,{lår henne i aniigten med en fia«fka Skedvatten, hvarigenom hon, fråndet vackrafte Fruntimmer i Ångland,blef det faieligafte vidunder. Oaktadedenna grufliga förändring, ville M.Smith åndå upfylla (in förbindelfe;hon hade nog ädelmod at vägra det.En poftvagn väntade pä de Lany, fomfor öfver til Frankrike och derifrån fedantil America.Ni fer af detta exempel, at manicke bör förtro (ig til en elak mennifka,och at man icke kan vara nogiörfigtig med flika mifsfofter.Lord Georg år icke båttre, minbåda Vän; min oro ökas hvart ögnablick.Stackars Lady Saint -Albin!Hvad fkall ået blifva utaf henne, omhan (kulle dö? Denna tanken g6r atjag ryfer.

57XIX Brefvet.Marcnvfiminan til Lady Fanny:Ambafladörensankomft har åftadkomriiitVicomtcns bonrefa; vi hafya fåttveta, at han år rådd för honom. Jagår rått glad deråt, min båfta Vån: (åår jag åndteligen befriad ifrån honom!1Hans afrefa liknade aldeles en flygt:jag har (å mycket mer roat mig deråt,fom den öfverånda käftar alla hansuträkningar. Han ville göra fig någrafördager på Ambaflädricen, fom årålfkvård och munter. Ni kan icke föreftållaEr Vicomtens mine; jag triumferadeöfver hans förlågenhet, och låtmed flit förftå at jag blef den varfe.Igår hånde et nog luftigt åfventyr.Riddaren af Bellevue, hvilken vianlågo fåfom denna tidens Cato, fyntesbry fig om ingen, mennifka. Enhvar förundrade fig öfver hans köld;aldramåft beundrade man den hetta,hvarmed han beftraffade - kårleks intriger.Om natten upkom ett hifkeligtåfkvåder *, hela Slottet var ial-■s

58larm*, man fprang ifrån det ena rumettil det andra och upvåckte alla mennijltor.Jag går in til Grefvinnan d'Altamontoch låtter mig på hennes lång;Grefven följer mig genad efter, och e£terhonom hela fållfkapet, undantagandevår Cato.Ovädret tiltager, en förfärligåfkeknallfkråmde Ambailadricen at ipringabakom Fru Altamonts (äng. Knaptvar hon der, förrån ett gällt fkri gafofs tilkånna hennes förfkråckelfe; honkommer fram och fager at der år enröfvare: Fru Altamont fager henneat hon år tokig och at förfkråckelfengör henne yr.ihufvudet. Hon återfortfor i fitt påftående och förfåkrar,at en karl lag gömd bakom tapeten.—Man fer til och man uptåcker gisfahvilken: jag håller hundra mot et:den ftrånge, fjelfva Sedolåraren, Riddarenaf Bellevue. Jag vill gifva Eret begrep om denna fynen: han varklådd ien grann deshabillé, fåfom enkarl utgången på at göralycka. Grefvinnan(äde intet; jag drog henne ur{in förlägenhetiå^z jag tvingade mig

59" til et ikrattlöjc. "Se nu har Ni råkatvål ut, lade jag tilAmbafTädricen: den--55na lörikråckelfe fkall bota Er förden"förrå af ålkan: min kåra Riddare, jag"år rått nöjd med Er; jag trodde Er"icße vara få god A&ör; Ni har fpek"eder Roie förträffligt vål."— Hvad, fadeAmbafladricen til mig, vide Ni däat Herren var bakom fången? — Utantvifvel: det år jag fom der gömt honom;Fru Aitamont ville jcke famtyckadertil; men jag ville tilfkyndaÉr en annan förfkråckelfe ån den afåfkan; ty jag var vifs på at ett få frimodigtFruntimmer icke fkulle glömmaat krypa bakom fången för at fkydda(ig derföre. Min lift lyckades: allefammansblefvo dragne vid nåfan, utomGrefven af A1ence11e, f om mccIIronie fade til mig: Skulle detick

60Det år rått fvårt, min båfta Vån,at långe hålla ut med at fynas vara ethelgon, når man har et ömt hjerta.År det icke Taft båttre at vifa (ig lådanman år, ån at förtjena det bitandefkåmt, för hvilket en falfk dygdudåtter ofs?Farvål! jaglångtur efter edra brefmed flörfta otolighet; jag får inga,och fe nu åro clikvål redan tvånne Vofterkomne. Ar-Ni fjuk minlötaFanny;kårei befria mig ifrån denna oron!XX Brefvet.til Denjamma.DenfainmaiSu nyligen har jag fått tvenne brefifrån Er-, de gifva mig något faftånfvagt hopp om Er hålla: jag år ickenögdmed Er, min båfta Vån: vånfkapendrifver Er för långt; den bringarEr at åtaga Er befvårligheter, fom öfverftigaEdra krafter. Jag hade ettprof deraf vid Spa; en liten obetydligkrämpa gjorde at Ni genaft fruktadet

61för mitt lif: eder vackra fjål deltagerför lifligti edra vånners ölägenheter.Sskra Er, fota Fanny: ert få ftark kånflofullhetår en olycka; den förfvagarijålen och förftörhålfan.Eder oro angående Vicomten år u-tan grund. En gemen mennifka tillåterfig låtteligen nedriga utlåtelfer;men fållan använder han andra medeltil håmd: ganfka få hafva den djerfhet,fom den der Mr. de Lany, fora)3g år förargad — at fe oftraffad. Hvilketmifsfofter! Jag erinrar mig ickeom jag berättat Er något om mittviftande vid Barege. Nej: vi ftannadevid (lutet af mitt åfventyr med Vicomten.Som min hålla icke fordrade någondietetifk lefnad, få roade jag migvid Barege och deltog der i alla iålifkapetsnöjen, fom likväl icke år fälyfande der fom vid Spa. Man fer deren mängd af HogmSgende Herrar ifrånöfra och nedra Languedoc, och någrainnevånare ifrån Garonnes ftrånder.Deras fållfkap år angenåmt: iallmånhetqvickt och muntert, de hafvaen outöfelig tilgäng på glättiga infall

62Jag gjorde der bekantfkap ined enRiddare benåmd Clavanac: han boddei (amma hus fom ja«. Ifrån förftaögnablick voro vi oåtfkiljeliga, och efternågra timars förlopp gjorde hanmig en ordentelig kårleks- förklaring:alla hans narraktishetcr roade mig o-åndeligc.Några Fruar från Bordeaux anlända:min entrågne Riddare åfvergermig och beföker mig icke på hela "tredagar: jag blef fticken deröfver.Han anmäler (ig hos mig: jag låterneka honom tiltråde i mitt rum;han låter icke derrned afvifa (ig, ochfkrifver til mig följandeBillet:"Fatala omftåndigheter hafva i tre"dagar hindrat mig ifrån at göra Er93min upvaktning, min Fru: vill Ni"tillåta mig at erfåtta denna förluften"derigenom at jag får frambära min"ödmjuka vördnaäsbetygelie? Jag re-"fer bortiöfvermorgon. "Jag fvarade honom genaft:"Göromålhindra mig at emottaga

63"Er, min Herre: jag önfkar Er en"lycklig refa."Han paflade påtilfållet når minbetjening icke var tilftådes, och prefenterade(ig med fin vanliga ton. Jagemottog honom kallt*, värdigheten afmitt uriéende betog honom concepterna;men (hart återhämtade han fin naturligatrygghet, han lade mig at jagicke borde banna honom, ty det voreat göra honom alt för mycken åra,och fkulle komma honom at tro, athan hos mig våckt någon ömkånlla.Mitt uplåt var at förödmjukahonom:jag (varade honom: "at oacktat"all den förtjenft jag kunde tro honom9'åga, frånvarande eller närvarande,"anlåge jag honom likväl icke farlig"för mitt lugn."Jag gjorde tokigt, min båfta Vån,ät jag nu fåftade fa mycken vigt vidhans upförande: jag förråddemer harmån kallfinnigher. Han markte det ochfortfor. Han llutade med at erhållaförlåtelfe,men ingen ting mera.

64Vi fpifade middag tilfammans, ochiftållet förat relä bort, enligt (it förflag»blef han qvar anda til det ögnablickjag fkiljdes ifrån brunnen. Vi gjordeen tour tiKammans ifrån Barege tilBordeaux,der hans göromål qvarhöllohonom. Då vi fkiljdes åt, lofvade hanmig ac komma ti! Paris, men jag räknadeingen ting derpå. Et hiifvud iådantibm hans, behåller aldrig i tvåminuter famma tanke.Jag har aldrig någonfin roat migfå mycket, ibm under denna refan:jag råder alla af vapörer befväradeFruar ac företaga (ig en dylik) beledfagadeaf en Gafconfk Riddare- DesfeHerrars luftiga humör år et fpecifiktbotemedel for alla krämpor.Farväl! älfkade och båfta Vän, Nibehöfde en. Clavanac för at fkingraeder oro.t

65XXI BrefvetBenfamma til Den/amma»Ännu et fårtroende* min öma Fan»ny, och derrned ikali Ni då få på engäng veta alla mina villor. Men månnedet icke vore båttre pafiande, atgöra denna lifta hekåmlelfen, når ertfinne blir mera lugnt, och Ni icke åri(å mVeken fruktan för Lord Georgsml Dock) man nråfte förfkmgra det»ta mörka moln, (om omgifver Er; mi*na därikaper torde til åfventyrs någongång hos Ei* upvåcka er. litet fmålöjeoch för et Ögnablick förtaga edra be*kymnier*Ni kånaer mig, min båffo Vån:Ni känner at ett Fruntimmer af mincaraO:er har etc behof af ac fysfelfåtta—fitt hjerta eller (itt -hiifvud. Ertdel af fiftledne vinter blef tipoffrad tiliåtning, Jag tilbragte ofta aftonfliindernahema hos mig: en ung karl,ganfka blyg, gjorde mig der .(åjlfkapjnår vi voro enlame, (å låfte han»5♥

66Oaktadt hans blyga våfende, uptåcktejag ät han ålfkadc mig. Somjag ville aftvinga honom bekånnelfenderom, gaf jag dertil fjelf tilfålle; hanbetjente fig icke dera?. Ledién vidhans tåpignet tänkte jag nu intet meraderpå, och vi fortfätte vår låfning.En dag fingo vi ett flyeke, fom varganfka ömt, det gjorde få mycket intryckpå honom, at han, upmuntradaf den målning han hade för ögonen,kaftade fig til mina fötter, och höll ettganfka ömt och rörande tal til mig:Hans utfeende gaf hans tånkefått tilkånna;jag hörde honom med upmårkfamhet:hittils geck ånnu all ting bra.Ibland talte haninåfan; i{ammamån fom han blef uprörd fyntes dettafelet tikaga: och i nyfsnåmda vackrakårleks-förklaring markte jag det meraån någoniin förut. Til all olyckaförekommig hans.,uttal alt förlikt enCapuciner-Munks i predikftolen* ibmår mycket intagen af (itt åmne. Löjlighetenaf denna idéen öfvervåldigademig få lifligt, at jag måfte utbriftaiftorfkratt. Den blyge ålfi^aren refte

67% tip. Inbillande (ig, at jag gjordenarr af honom, och begårce tuletidegånger förlåtelfe för (in djerrhet. Jagitåilde honom äter tilfrids; men efterden ftunden talte han aldrig mer omim böjelfe för mig. Jag blef icdténöfver, åt hafya förlorat fortlåttningenaf detta vackra talet, iom fannerligeuvar ganfka rörande.Vi tilbragteiall ftiilhec vår vinter,forn var den förfta förnuftiga eftermitt intradei verlden»Oförmårkt, min båda Vån, éntägerman fmak enligt (in ålder. Vidtrettio år ler ett Fruntimmer verldenmed andra ögon ån vid tjugu» Detlönte icke mödan it förvårfva (ig erfarenhet.;om man icke gjorde brukderaf. Man faknar ungdomen pimdre,når denna åldrens villrarelfér tjena ofstil undervifning for det tilkommande.Farvål, min fota Fanny! ålfkamig (å mycket fom )ag ållkar Er. Jaglängtar efter at få Veta huru det (fårdl med Er, och med Lord Georg* J»"v»e*miaMr."sii!U«m»

68XXII Brefvet.Lady Fanny til Marqiujmnan.Ach! min fota, ach! min båfta Van,beklaga mig, beklaga Lady Sain t Albin:hennes Son har nu haft en Crifis(Feberbrytning), han har varit vidgraffens brådd: nu år Han vål litetbåttre; men kan lian icke fä en ännuytterligare? kan han icke helt och hålletryckas ifrån ois? jag åfverger numera icke hans hufvtidgård*, om hannu dör, måite jag nödvändigt mottagaha#S fifta fuck: jag (kal b anda denmed mina, och de (kola gemenfamtframtränga til hans nu beklagansvärdaModers hjerta.Skulle jag väl nagonfin hafva trottmig äga nog dyrka, at vara hos endöende? -men. vånfkapen ger ofs utomordentligakrafter.Jag har för ett ögnablick fidijdtmig ifrån honom, — medan han får någonhvila. Man ropar mig! MinGud, huru hjertat flår i mig! (kulledet vara en ny -—Han år båttre, min

69fota: Läkaren gifver nu ofs det båftahopp. livad tiifridsftållelfe jag erfar idetta ögnablick! Med hvilken häftighetman går ofver ifrån en kånfla tilen annan!Farvål, min båfta Van, jag låmnarEr; min ijuke och hans Mor våntapå mig: jag omfamnar Er tuiendgånger.XXIII firefvct.Marquijinnan til Lady Fanny*liedrag Er icke fjelf, Ni ålfkar: Ja,Ni ålfkar denna LordGeorg, fom^iår få rådd at mifta. Ni miiskånner e-dra egna kånflor; vanlicapen erfar aldrigiå våldfamma rörelfer. Rådfråganoga edert hjerta, och Ni fkall finnamina gifsningar grundade.Jag lyckönfkar Er til Mylordensvederfående:fe nu år han utom all fara;Nihar ingen ting mer at fruktaföre, ån edert eget hjerta: han år illa"

70fjuk, min fota Fanny, han får friaffeåter en feber- brytning, men den bliricke dödelig. Följ eder böjelfe, botemedletår ofvikeligt.Var få god och forfåkra LadySamtAlbin om den nåra del jag tager ihennes öden; det år nog at hon åreder vån för at ingjuta hos mig detiifligafte deltagande.Ombyte af luft fkall biifva högftnyttigt forMylorden; öfvertala honomat med fin Mor göra Er fållfkap tilFrankrike. Kom och hålfa på mig,min båfta Vån; denna refa fkall pådubbelt fått biifva mig fördelaktig;hon^ fkall tilfkynda mig det nöje atomfamna Er, och åfven det, at görabekaiitfkap med edra vånner: vi fkoletilbringa höften på min landtegendom.Neka mig icke en tilfridsflållelfe, fonijag (å långe efterlängtat.Farvål, täta Fanny! få fnart Nitagit edert beflut, fkall jag g6ra propofitionderom åt Lady^ Saint-Albin,fom jag brinner af åtrå at låra kanna.

71XXIV Brefvet.Den/ammatil Denfamma.Jag har ej tolamod at vånta på edraIvar; min båfta Vån: nu maftc jagåndteligen jollra med Er, och låta Erveta ett uptog, fom roar mig] rättmycket.At Ni iå mycket båttre må kunnaförda det, bör jag underråtta Erom den verkliga toni vårt lållfkap.Efter håndelfen bakom fången, görGrefve d'Alencelle fin cour hos Ambadadricen:denna- åter föker genomtufende vånfkaps betygelfer öfvertalamig at icke bortvifa hennes man. Frud'Angalonne afhör en Abbés plattainfall, fom tröttar henne, men fom låterfyra gånger göra fig tilDamjan u-tan at beklaga (ig. Fru d'Altamöntförfonar (ig med lållfkapet, och kommer(måningomiförtroende med RiddarendeBellevve. De andra Herrarnagöraparti med ofs iBiljarden, ochled(aga ofs på fpasfergångar.

72Ambafladeuren böljar nu at fmåningomblifva bekant med mig; hangör mig utmärkta höfligneter, hvarihan blandar den djupafte vördnadmedden lifligafte ömhet: Hans Accent ochhans fått at uttrycka fig roa migifynnerhet.Hårom dagen gjorde vi en fpasferfarttilfammans i en Cabriolet. jagfade honom en afton, at jag på landet{ätte detta åkdon framför alla andra.Dagen derpå fl^ickade han mig följandeBiljet: defs befynnerlighet förtjenarat Ni låfer den."Grefven af*** kan, för den dju-"pa vördnad han bår förFru Marqui-*sfinnan," oacktadt fin åfhindan, icke vi--s' (:a: a fig få bittida hos henne, utan til-"låtelfe: emedlertid gör den åftundan,"fom " Frun tilkånnagifvit at anftålla enfpasferfart i Cabriolet, at lian tager"fig den frihet at tilbjuda henne den,"om Frun vill fkånka honom den yn-"nefl: at få köra åt henne denna mor=" gonftunden. Grefven af*** fkall på"det lifligafte fått kanna värdet af den*"na gunft."

73Om Hon antager det, torde Frun"fjelf behaga ucfåtta tiden"?Hvaä tycker Ni om denna Billeten,ftifa föra Vän? Der fattas icke vördnodsbetygellér.Om jag vore en Prinfeffö,fä jfktillc man tia icke (löiä flerapå mig.Jag antog tilbndet, och låt fågatil Gret ven at äct ockiå var ftora Ijufadagen hos mig. Emedlenid kom hanicke förr ån en time derefter, emedanhan icke ville fulla mig befvårlig.Och, fe nu åro vi i fullt tog åtden nåftgrånfande fkogen. Morgonftundenvar härlig, vågen (kön ochAmbadadörenbetagen: han yttrade (igi de måft fmickrande utlåtellér til mig.För at få mycket båttre uttrycka häftighetenaf fin kårlek, betjente han figafMetaphorer;-.ibland andra faker liknadehan mig vid en vacker Ek, hvarsadla utfeende fåftade de förbigåendesblickar; han anhöll hos mig om tillåtelfe,at til henne frarnbåra offer, fåfomDruiderne fordomdags gjorde,och bad mig, at antaga honom til öf-

74verfte prefl:idenna fkogen, öfver hvil-Iken jag herrfkade.Idéen håraf fyntes vara mig likabefynnerlig fom fmickrande: pä fkåincfamtyckte jag dertil. Vi återvände tilSlottet, der vi funno hela fållfkapetfamlade i Salongen. Fru d'Angalonnelade helt tvärt til mig, at man hadevåckt henne, och at, når man föreflognågot parti, borde man på kortaretid taga fitt beflut, utan at hafvaet dufsin couricrer, fom befvårade allamennifkor. Af hennes (mutfigä hujnörkunde vi uptåcka hennes pretentionerpå Ambaftadören. Genafl upgjordejag ett förflag at draga fördelderaf, och at deråt roa mig^ med honom.Imitt nåfta bref fkall jag låmnaEr del af et narraktigt uptåg, fom jagfunderar på. Emedlertid, gif mig uiiderråttelfeom edert tilftånd, och glömicke min propofition.Farväl min båfta och måft ål(kadeVån!

■75',V Brefvet,I ' Itiphy til Marquijimian..L/adv Saint-Albin och hennes Sonålägga mig a t tacka Er, min iötaMarquiiinna:bon hoppas at få antaga ederhöfliga bindning, få iii-art forii LordGeorg blir til hålfan återftålld.Nej, inin Söta, jag fruktar intetför mitt: hjertas kånflor; min fördakårlek fkydViar mig förfaran af en ny.Min fjål år numera icke (å befkafFad,%% hon kan mottaga flika intryck; honliar uttömt all fin ömhet på et endaföremål: hon år icke mer iRand atålfka, men hon fkal aldrig bliiva kånflolösför vånfkapens ljuflighet.Lord Georg förbättras ögcnfkenligen:hans årkånfla delas emellan hansMor och mig. Han iåger o(s ofta, athan icke vet hvilkendera af ois han nuniåft ålikar, men at han känner, at viåro båda två lika nödvändiga för hansiållhet.Om jag ett ögnablick fkiljér migifrån honom, år han orolig * jag vet

76icke huru jag (kall bete mig: vigtigaangelägenheter fordra min nårvarelfehema hos mig; jag törs icke nåmnaderom af fruktan at bedröfva honom:cmedlertid måfte jag val ändå nu fattamitt beflut.Skall iag då aldrig komma i lugn!Nu då jag njuter det i anféende tilmina vänners belägenhet, oroas jag i-från en annan (Ida. Tas; fkall nu refäborr, men jag fkall (å mycket {kyndamig, at man knapt fkall blifva minfrånvarelfe varfe.Tanken at fkilja mig härifrån bedröfvarmig; det förekommer mig,fom jag aldrig mera fkulle få fe desfaPerfoner, fom åro (å kära för mitthjerta. Acb! hvad vi åro findtlige acplåga ofs (jelfva: när vi icke hafve någraverkliga ämnen til forg, tillkaparofs vår uprörda inbildning dem utangrund. Men jag fördjupar mig i Moraln,och jag erteriinnar icke at minabetraktelfer göra Er ledlen; det år etfel fom man fållan förlåter, få frarntman icke år lika få god och eftergifvandefomNi min fota Märquifinna.

77XXVI Brefvet- af Slottet I - 1782.Marqulfmnnan til Lady Fanny*"myriVlin bäfta Vån! lina mig all möjelignpmårkfämhet; jag har et flåteligc uptrådeat berätta Er.Mina Cabriolet partien hafva väcktupfeende; de andra Fruntimren hafvaåftundat at vara med, framför altMarquifinnan,(om finner at man för fåbra uti detta åkdon.Vi utfatte nu en vifs dag til et allmåntparti, och kommo ötverens catvara klådda fåfom Amazoner på Angelflca.På ögnablickec fkickar Fru cTAnfalonneat lata beftålla (igtil Parislådning dårtii: men håller det ganfkahemligt.Samma morgon, fom färden fkullefke, föriamla (ig alla FruntimreniSallongen: Marquifinnan anländerienrofenfårgad klådning, chamrerad med(ilfver öfver alla (ommarna; hon fer

78ut fom Regemcnts-rrnmlko-are. En o-jfantelig hatt, betåvkt med en hop fjädrarötverfkyggde en del af henneslånga figur, och gjorde henne löjligareån någonfin förut. Man yttrar lin förundranöfver denna ovanliga granlat,och allihop berömma henne för hennesgoda fmak.Andteligen bringas partierna i ordning»men ingen tilbjuder lig at köraför henne: hennes lilla Riddare erbjuder{ig* hon vill icke hafva honom;hon finner honom for fvag, han ikuileköra hals och ben af henne. Hon låteröfvertala (ig;, at antaga Åbbéen:men denne har aldrig kört någon haft.Som jag nu ville görahennes triumphfullkomlig, närmar jag mig til Amhasfadörenochfager til honörn helt fagta,an han fkulie åtaga fig det; han nekar;men andteligen, fedanjag lofvat ■achålla honom ilcadeslös för denna höflikheten,famtyckte han dertil.Derpå vande jag mig til Marquifinnanfågands: "Ambafiådören fkulie"garna vilja vara er kufk, men hanMriftoc icke föreflå gr det;;. Iförda

79glädjens ögnablick ville hon aldeles icketro det. Emedlertid ropar hon honomtil (Ig; och ladei det hon cantogden måft fmickrande—ton; Ar jagdå (a förfärligmin Hr. Grefve, at Niicke fjeif törs göra mig edra förilag?Frukta ingen ting, tillade hon; vi årei alt för ftort lålHkap. Låt gå, körmin fota körfvån, låtom ofs hafva denåran at öpna marchen.Ach menikiiga fåfånglighet! Hurumånga vanfkligheter år icke ditt valdeunderkafladt! Då Marquifinnan fkulleftjga up i vagnen, fnafvar hon, fallermed bara knän på marken, flår nåfariemot blankarden och förflörhelahårligheEen af fin hufvudprydnad. Dehela ijerdedels timen qvafda fkrattlöjenutbrifh då på en gång; men dennahåndelfe år ingen ting i jåmföreliemed det (om fedan hånde i fkogen.Ambafladören, fom mer fåg påmig ån uppå fin haft, fiäpper honomhandlöft; vagnen (löter med häftighetmot et träd, och ftjelperiögnablicket,Den ftolta Åmazon.en ger til et hifke*ligt ikrij allihop fkocka (ig tilfammans

80omkring henne; til all iveka hade honicke (lött iig.; men ujiinpig emot linkörfvån, utropar hen honom fbr tanklös,dum och ofkickli^ och ger finfladdrande tunga fritt: \pw* Han (Vararingen ting, törs icke err gång, fepå henne a"f fruktan at ncbriicaifkratr.Genom fallets våldfamhetj hade tyng-»åen af hennos hatt dragit håret med"(ig, Ibm til flörMa delen icke var henneseget. Chignongen fknts vriden tildet ena örat och en af örlcckarne (attrnidt för nå(än. Den vackra charnrera*rade klådningen hade icke heller undfluppitdet allmänna olycksödet: imtitfenfom nu öfverhöljde ftcjhöm', tillåcknapt at urUdijs fårgen derpå.Hon ville nu icke mer fdga np ivagnen, och gick til fots hem tilbakatil flottet. AmbafPadören tilböd (ig acgöra henne iålifkap; hon aillog det,lamt gaf företrädet åt Abbén och (111lilla Riddare, fom hon ett. ögnablickförut hade förfmått.Vid vår återkomfl funno vi hennevid fpel-fporciet; hon påftod, ar manmed vilja hade fljelpt omkull med hen-

81'-"tne/ty man afvundades på hennesgranna utfeende. Emedlertid (aktadetig vreden > förmedelft några fina ut»märkta höfligheter ifrån Åmbasladörenslida, efter hvilken hon var aldelesgalen. Jagöfvertake honom at görahenne fin coun han biföll dcc Innuen gång: men likvål icke utan acpälågga mig nya vilkor»Hvilken obetånkfamhet, min båftaVån! Får at roa mig på Marquifinnansbekoftnad, utiåtter jag mig, kanhånda, för at göranågot, (öm jag ångrar.Hvad (kall biifva deraf? en forbindelfehvari ett ikåmr *** har mer delån hjertat. Grefven af mifshagarmig icke; Men c, bör jag upmuntrahans pasfion? Ar det icke cid på acvara förnuftig? Låttfinnigheten dragermig med (ig, eftertanken lår en gängftraffa mig.6

82XXVII Brcfvet.Denfamma til Denfamma.JTluru fkall jag drifta tilftå en fvaghet,fom utgör högden af alla minafel? Ach! min fota Fanny, jag harförgätit mig fjeif! Fråga mig ingenting vidare; fkona eder Vån sÖr denfkammen at göra en bekånnelfe.Fru d'Angalonne tror fig ftåndigtvara den måfl ålfkade; hon öfverlemnarfig åt denna inbildningenutan förbehåll. Hvar dag utmårkesgenom någon ny galenfkap, hon görAmbafiadören rådlös med fin ömhet;Hon vifar honom allehanda artigheter;men hela verlden får förtroende cleraf:hon fager åt den ena, at hon ålfkarAmbafiadören, få hon må blifva tokig;åt en annan, at ingen har mer förftåndån han, at han vet fatta vardepå fkönheten.Var å er fida icke (trång min båftaVån; jag lofvar Er at denna håndelfefkall vara den fida. Jag vågaråfven fåga Er förut at jag fkall gö-

83ra (lut derpåj få (hart jag på lämpeligtfått kan göra det."J-g begynner nu a t tänka innanjag verkftåller något: tilforene tänktejag förft når det var för lent» Farväl!jag alfkar Er på äst högfta. Jag haricke tid at fkrifva mer ån deffä tå rader.Lady Fanny til MarquifinnamTJag måfte hafva ganfka (hrka Ml f6rat kunna fkilja mig ifrån mina vänner*DennaXXVIII Brefvet.korta frakvarellen har verkat:en förändring, (öm kunde hafva bedröfligaföljder, Dagen efter min afrefa*fick Mylorden- åter ett anfall affeber. Hans Mor» orolig öfver hariåtilftånd, har uptåckc at jag var oriokeridertil j hon fkickade (Iraxt en exprésefter mig, och bad mig konima tilbaka,om jag ville återgifva håliart h hennesSon.j Detta fåndebudet har helt ochhållit gjort mig vimmelfcantig *> jäg

84trodde icke at Lord Georg hade fåmycken vånfkap förmig: Ni (er hvadvaiian kan åftadkomma.Tag fkyndade at affluta mina göromal,och for tilbaka genail clerefter.Knapt hade jag (tigit ur vagnen, förrän denna öma Modren kom (pringandemig tii mötes, fattade mig vid handenlamt ledfagade mig til (in Son.Han häftade ur (ängen, kom iniSallongen,vifade mig den lifligafte gladje,och frågade mig med båfvan, ommina omftåndisheter nödgade miff, atånnu en gång refa bort, och om jagnu (kulle blifva qvar hos hans Mor?— Jag (kall få långe blifva qvar, M7-lord, tom våntkapen fordrar det, ochibm iag kan vara Er nyttig. — Ach!Myladi, dcc flcall då bli illånge jaglefver! Han fåg på mig och rodnade.Jag fruktar, min båda Vån1! Athans tånkefårt för mig öfverftiga vånfkapensgrånfor. Men kan man vålånnu vara kåndofull för kärlek» dåman återkommer ifrån grafvens brådd?Nej, det år icke möjeligtj jag bedrar

85ger mig; han kånner för mig en ömvånfkap, blandad med mycken vana atfe mig, eller kati hånda, en öfverdri£ven erkånlamhet.På två dagar har han nu icke haftnågon feber; han åker ut för at håmtafrifk luft. Imorgon ikola vi faratil ett iiåile uti grannflcapec at drickaThe; der åro tvånne ganfka rika ochhyggliga flickor:- jag kånner dem icke;Lady Saint-Albin talar mycket godtom dem; men hon år ak för god; tilåfventyrs år hon förblindadianfeenaetil deras förtjenft; jag får val fe detimorgon. Jag nödgas at (luta; manvantar på mitt bref, för at fånda detpå Poften.Farväl! min fotade Marquifinna,&c.XXIX "Brefvet.Marcjuifinnnan til Lady Fanny.1går aftons hånde et rått löjeligt åfventyr;.jag kan icke tanka derpå utan

86at (kratta. Sedan hvar och en hadegått inititt rum, finner AnibaiTadörenunder det han paflerade farfhin en (lorr6pen. Han år af naturen tankfpridd;han inbillar (ig at det år dörren tilfin Frus rum; han går in: en Fruntimmers-röftifången drager honom utuv(in tanklöshet och viSHareHe. Honföger up, förföljer honom och tvingarhonom at fåg-a, hvem han år. Såfnart hon igenkände Ambafladören, iö-Ker hon öfvertala honom, at blifvaqvar hos henne: han vågrar dcc, honiåger honom de artigafte faker iverldenför at qvarhålla." honom; men hanenvifas at förebara tulénde urfakter,Detta famtal blef rått liflfgt.^ hos dmenaiömahöfligheter, och hos den andrai efterktade uttryck för at betygafitt mifsnöje öfver at hafva våckthenne. De talte bagge två helt högt;jag hade ånnu icke lagt mig, och jaghörde helt tydligt alt hvad de lade tilhvarannan.En narraktig tanke föll mig in;jag ville roa mig på den entrågnaMar*quifinnans bekoftnad; det var juft hon>p

87min fota Vån. Jag (kickar min kammar-jungfruat tiliåga Abbéen och denlilla Riddaren at infinna fig hos Frud'Angalonne. Jag ber dem låga, athon mår illa, och at hon åndteligenville fe dem.Jufl: under det at detta påftod, gårjag in til Ambafladricen, berättar henneomftåndeligen hvad (om år å fårde,och öfvertalar henne at följa med mig.Abbéen och Riddaren fkyndade figdit båda två halftbfvande. l)e (iöta i-fin natt-hop emot Marquifinnans dörr; Abbeenfaller omkull och tapparmösfa; Riddaren trådar fig faft i dennesnattrock, flår nåiän emot Abbéenstoffel och (linter fram anda til den kårligaFruns fång. Vid bullret håraf,fkynda vi ofs ocklå dit och finna dettavackra fållfkapet på golfvet. Altdetta fkedde inom en kom ftund. Vifråga efter orfaken til detta allarmec;Marquifinnan fvarar intet: Abbéen ochRiddaren refa up fig och bedja hvarannanom urlåkt. Ambafiadören (krattadeaf alla krafter och AmbarTadricenAmt hgr fortforo, at vilja veta***"**

88fom föranlåt dem at iå fent infinna fighos Fru d5Angalonne. Hela dettauptråde tildrog fig vid fkenét af eniväg lampa.Marquifinnan ligger för döden, fagerAbbéen til mig. Riddaren går tillången och frågar hur det ftS.r til medhålfan: Abbéen vil åndteligen at manfkall fkicka efter en Läkare och fagerat man icke bör vårdflöfa en fä häftigtpåkommen fjukdom. År Ni tokika?Tade hon til dem: — hvem har fagt Erat jag var fjuk? Hon yrar redan,fade Riddarn til mig, med bedröfvadton. Ju mer Marquifinnan nekade, jumindre blef hon trodd.Ambafladören gick ut, utan atMarquifinnan *** blef det varfe FrågaGrefven af om jag har varit (juk,lade hon til dem. Grefven fants ickeder: ett nytt bevis pä hennes farligatilftånd. Hennes kammar-jungfru kommerin och tänder up ljus: Marquifinnanfrågar henne hvilken — fom bedcdem komma in til henne? Det årpå er befallning — min Fru, fade Abbéentil henne. Ni drömmer: jag år

89iildeles icke Tjuk, och tanker rått* litetpå Er.Desle Herrar gåi fömnen, fade jagril henne: man måfiC halva dem i f.åkertförvar. Låt ofs föra dem tilbaka i4eras kamnre, aktom eis för farliga uptråden.Hon (tiger up, och mccl henneskamar- jungfrus tilhjeip, bemägtigavi ofs de bedållfama Herrarna; delåta befkcdligt leda Cg in i fina rum,hvartil vi togo nyckelen med ois.Följande dapen crlfvo vi dem finfrihet: vi ville öfvertyga dem, at deiufvo når de koinino in. til,Marquifinnan.Vi befake min kamar- iangfru athålla denna håndelfen hem-lig. Honberättade ofs, at en af Marquifinnansjungfrur hade lenmat fin Frus rum öppetdå hon gick til Fru (TAltamonrsInipe&or. Denna flicka, hvars upförandefynes mig tvetydigt, förderfvariig, kan hånda, genom farliga exempel.Fa/lån detta uptoget mycket roat'mig,har det dock hos mig våckt tuienae o-

90behagliga betraktelfer. Huru vilje vihindra vårt tjenftfolks oordentligheter,om vårt eget upförandeberättigar demdertil? Hvilka betrakteller kan man ickegöra öfver detta åmnet, och hvaddet (kulle vara gagneSigt föv dygdensutöfning om husbondfolket gåjye efterdömenderaf! Men jag glömmerEr för Moralens fkuld, och jag kännerat Ni behöfver andra föremål förat fkingra den melancholi, hvaröfverNi beklagar Er.Farväl min kårafle Fanny, ålfkamig beftåndigt.TXXX Brefvet.Lady Fanny til Marquijinnan.Jag begagnar mig af tilfållet, min båftaVän, at fånda Er mitt bref. SirJohn Rey refer til Paris; hvad han åriåll! han får den lyckan at fe Er. Jaghar bedt honom at icke lämna det tilVon annan ån Er fjelf.

91Det år en ung man, fom jag låg,der vi drucko Thé iförrgår. Han årKår i en af Mylord Riverlons döttrar,åm yngfta af deffa bagge flickor,{bra Myladi Saint-A1bin finner (a artiga.Jag ålfkar denna mer ån denåklih. f?Mn Lady Saint- Albin gerföreträdet åt den fiftnåmnda, fom århennes favorit i alla affeenden.Vid vår hemkomft underrättademig Myladi, det hennes affigt var atgifta fin Son med den äldre*, at detvarit fråga derom innan hans (jukdom,och at han fynts mycket åftunda dennaförening. Hennes upiåt vore ocknu, at tala med honom derom; honhar åfvenvål bedt mig at underfökahans mening angående denna faken.Jag har lofvat at göra.henne tilviljes; men jag vet icke huru det kommertil, det år något motbjudande förmig at blanda mig deruti. Iallmänhettycker jag icke om at ftifta ågtenfkaper;om de icke blifva lyckliga,förebrår man (ig at hafva bidragit tilandras ofärd. Defsutom finner jag nå'

92got tilgjordt i denna flickans våfenäe;hon har, under hela tiden vifiten påftod,granfkat mig med en oanftåndignyfikenhet. Hvar glris Lord Georg;talte mig til, rodnade hon.Finner Ni icke detta rått orjeniigt?Ifanning tycker jag detta vara nåsvift,ia odrägligt. Om vid nåfta befök kghos henne gör (amma intryck, (a kommerjag aldrig mer dit. jag vill ickeat denna lilla nåsvifan (kall tro at jaggörmig något förflagpå hennes LordGeorg. Sådant (kulle törtryta mig,men jag flår vad, at hon inbillar ligdet.Dock har jag til åfventyrs orått;man förhallar fig ofta i fina gifsningar.Låt ofs til en annan tid npfkjutaat föka uplyfning derom. Emedlertidfkall jag bjuda til, at i frid njutalötman af at vara med mina vänner;hår fattas ingen mer ån Ni, min fotaMarquifinna, för at gjöra min tilfridsftållelfefullkomlig.". »I'—■'

93J-ao-XXXI Brefvet.Denjamma til Denjamma.har någon ting at rådfråga Erom min Söta, mina gifsningar tyckasblifva bdännade.Vi foro ånnu en gång- til Lsdy Riverlon:i (amma ögnablick iöm mananmäler o(s, förfogar (ig Mifs Juliaut igenom andra dörren. Jag frågarhennes Mor huru hon mår; Hon (vararmig at hennes dotter, år fjuk. IVIHsCharlotte, fom år fjelfVa upriktigheten,fager at hennes (y(ter mår vål,men at hon icke liade velat blifva inne,emedan Fru Saint- Albin hadefällikap med (ig.jag tilikref mig denna flyg-Somten, fade jag ingen ting; men jag fattemig före at gifva noga aktning påalt. Lady Saint-Albin fade at hon(jelf (kulle gå och iöka upp den kåraiiygtingen, och återkom ihart tilbakamed henne. Under hela den tiden,iömvi voro tilfammans, undvikteMifs at tala vid niig ? låsfar icke en

94gång fe mig. Når Lord Georg ciltalarhenne, (å (varar hon honom näppeligen.Efter denna uptåckt, fattar jag detbefluc at Utföra min eommisfion ochät nyttja förftagynnande rilfålle för attala derom med Lord Georg, jagbehöfde icke långe vänta. Lord Georgoch jag (pasierade i Parken, jagtog mig anledning, at tala om Riverfonfkahufet, jag berömde de baggeflickorna, och ikle til Myiord at detvar tid at tanka på giftermål. Jag å-(lundar ingen ting högre, (Varade hanmig: gif mig nen (om jag ålfkar ochjag (kall gifta mig i morgon dag.Detta oförmodade bifall fmårtademig: jag hade önfkat mig mer rnotiå*gelfe. — . Nå! Lady Fanny! Ni villicke fram med fpråket? — Det tilhörEr Myiord: jag vet icKe hvilken Niålfkar \ Lady Saint- Albin har lagtmig, at Ni icke år kånilolös förMilsJulia Mifs Julia, min Fru.? HanTade intet vidare derom, hvifslad.s heladagen, fyntes ganfka tankfull, och(åg på mig tid efter annan fockande.

95Månne han år kår imig, min ålikadeVän? Jag fruktar det; och jagönfkar det. Skulle denna MifsRiverfo-nhos mig verka ett förftag, fom.förnuftet I'åtter % emot? Hvad (kalljag göra? Hvad "hör jag tro om akdetta? Kanfke Lord Georg icke tankerpå mig: kanfke han ock icke villat man kommer under fund med hanshemlighet. Ar det icke möjeligt, athan döljer fin verkliga mening, alldenftundhan icke år (åker på at bliFvaantagen? Mången karl iÄngland hardenna granlagenheten.*Såg mig hvad Ni tanker derom:kan jag gisia at han har något tyckefor mig?Farvål min (öta Marquifinna; fortfarat underråtra mig om ak hvad (omrör Er: Deisa löjeiiga nptråden roamigoändeligen. Er Marquifinnad'Ängalonneår en befynnerlig varelie:når man går ifrån den värdighet, (omåldren meaförer, fönjenar man at förlöjligas.Hvad hålfl må hånda, få frukta

96icke at jag tadlar Er: Ni fksll altidhalva eder urlåkt i mitt bjerr-a.XXXfI ErcfVct.MärMijfintiän ul Lady Fanny,.ltfammans år i oordning: Fruntlrri»ren ko ivarcijuka och. Herrarna milstånkfamme:en högtidlighet har vandeup och. ned på allas hufvuden.Arnbafiädören, (om altid är artig,åfvertake ois i förrgår eftermiddagenat ibaflera i fkogen: han drog uc Vårhemfärd anda til natten. Når vi kom*mo til det irållet der den bekanta ekenflår, fingo vi på en gång fe den illuminerad.Karlar, klådde fom Druider,beråckte med långa hvita rackar, ochkröntemed Eklöt, höllo våra Cakchet(lilla; de Öfvertajteois at ftiga deruturoch at biVjfta et offer (brn de åmadeframbära för fkogens Gudornliirhet,Man bad ois (itta ned på gråsbänkaroch. ,ftraxt låt en förtråffelU Sioipho»nie hörafig på långt håll; (hiåningom

97kom åm nårmare; och då den varin vid eken uphördeden på en gång.Sedan fingo vi höra harpor, (brn ac«compagnerade Fruntimmers röfter,hvilka vi kånde igen ät vara af deförfta Sångerfkor ifrån Operan. Detfaefterföljdesifin tour af Richets ochLarrivées röfter, accompagnerade afhela Orcheftern, och man (lutade meden allmän Cantate. Ifamma ögna»blick, fom alla til eken. nårgrånfandetråd blefvo illuminerade, förvandladesdennas ljus uti transparenta Devifer»Vid trädets fot fyntes genaft et altaremed följande påfkrift: TU den, hvatsmajejiatijka utfeenik liknar denna ädla Ek*Fm d'Angalonne fade mig helttyft: "Detta år anflåldt for mig." AllaFruntimren tilegnade fig detta galanteriet.Grekinnan dWltamont feftånak för liren til växten för at kunnapåftå fig äga någon rättighet der*til» förfåkrade ofs, at det var för henne.Hon inbillade Gg at, fom Ambasiadörenvar hos henne, kunde han ickelåmpeligen anftållå en högtidelighec7

98Utan at hon vore föremålet derföre*och at han hade valt denna befynnerligafinnebild, för at få mycket båttredölja (in affigt. Herrarne mifstänkte,at de blefvo anfedde för de Fruntimrensnarrar, fom de upvaktade, ochat Grefven af*** var den lycklige ålfkaren.Högtidligheten (lutades med etcFyrverkeri och Bouquetter med Devifer,fom den förnåmfta Druiden fram*bar åt Damerna.Fru d'Altamont bjöd alla Azorernatil (lottet, der man höllMufiqueåndä til morgonen.Följande dagen voro allas anfigtenförändrade. På karlames kunde man(könja en hemlig harm, och på Fruntimrens,oro och afvund-, det var ingenmer ån Marquifinnan och jag 5lom verkeligen njöto hugnad af dennaangenäma furprife. Hon (ade tufendegalenfkaper åt Grefven af ***, kalladehonom fin galanta Riddare, fin ypperligaVån; och faftån han nekade acvara uphofsman til denna högtidlighetfortfor on likafullt i fin inbillning.fa

■99Jag fruktar at et fådant galanterieröjer vår bekantfkap* Man markergrannéligen på hvarannan, och manhar icke"mer denna ledighet, fom utgöret Fålllkaps ypperfta nöje.Öm någon ting hånder mig, (ka!jag lånrna er del oeraL Farväl, 4, manvantar mig vid (pelbordet Marquifinnanår otolig: hon har redan fåndt trebud efter mig» Farväl &c>XXXIII Brefvetfoenjanwiä til Denfarnmä,JN« på (lunden fick jag Edert ifi(bbref \ jag fkyndaf mig at fvara derpå.Ni begår råd a£ mig, min Vän*kan jag gitva Er (ådanaiet åmne, defman vanligen följerhjeitats böjelfér?Det år klart at Ni ålfkar, at Nitil och med år fvartfjuk. Ni år räddat förlora Lord George : och Ni haricke dyrka at behålla honom. Dcc

100år påtagligt at han ålfkar Er, men athan icke törs tilftå der.Såfom et flugt Fruntimmer bor Niförftå at tvinga honom til bekånnelfe:ftåll få till ät några göromål förefalla;låtia atNi ärnar relä bort: tiillyrkhonom at gifta % med Mifs Riverfon,och fe efter hvad verkan alt det*ta gör. Framför alt bör Ni icke låtahonom mårka edert förflag:i karleklikafomikrig år det hemligheten, fontgör at förlåt lyckas.Men framför allt annat, ranfakäEr fjelf noga. Det år ingen utvåg atkomma derifrån, om han förklarar finböjelfe vara förEr. För öfrigt, hvadvågar Ni? Niår^ fkickligare at varaFru ån ålfkarinna åt den mannen, fomNi tycker om.Med edra grundfatfefgör man föga framfteg iGaianteriet.Gift Er med Lord Georg, minbåfta Vån: jag märker nog at det åringen ting, fom han högre åftundar.Da Ni åger alla de cgenfkaper, fomman föker vid giftermål, få år Ni föddat vara en prydnad för åkta (landet*

101Detta takt förvånar Er, år det ickefå? Ni väntade Er icke iådana råd,Lphör at förundraEr, min båftaVån;förr eller fednare kominer man dock(lineligen tilbaka ifrån lina villor; manår aldrig båttre rådgifvare, ån fedanman förvårfvat lig erfarenhet»Men det fom ån mer fkall kommaEr oförvåncadc före år, at jag fjelf ickeår utom all freftelfé at ingå en. nyförbindelfe: underfhindom gör jagmiglikaföm närmare bekant med giftermålstankar- jag öfvervågar detta förflagetmed nöje Om jag någonfin dertil Fattarett beflut, fkal! det vara med enkarl utan förmögenhet,för hvars hårfcomft.jag icke behöfver rodna: fomvåra fördomar åro fkiljaktige ifrån e*dra, år det för mig oundvikeligt at iakttaga denna försiktigheten; Ni giftenEder utom edert (länd opåtalt; iftållcat et Fruntimmer iFrankrike förlorarfin förra värdighet, lå fnart hon ingåri et nytt gifte; anda intil en Hertiginna,iå måfte hon af(tå ifrån {jn Rang,om hon gifter fig med en man, ringa*re til födléln ån hon fjelf. Det år ic*

102ke det famma iÅngland: Ni Ivar edrafÖrrnoner ibehåll, faftån Ni (kulle giftaer med en Man af lågfta klaslcn.Farvål, min båfta Vän! om jagträffar någon Lord Georg, (kall jagfnarc efterfölja edert exempel.XXXIV Brefvet.Dcnjamma til Denfamma.XJQt jag fruktade före, har inträffatminbekantfkap med ArnbaiTaddren åruptåckt; jag år utom mig af rnifsn6}ederöfver: tiiförene {kulle jag, kan hånda,deröfver högmodats, men nu rodnarjag.Denna förödmjukandehåndelfe titdrogfig natten emellan Thorsdagenoch Fredagen,Alt fedan högtidlighetenifkogen,gaf man noga aktning på hvarannan.Riddaren de Beilevue, hvars hetfiga(innelag föker at få br^ta ut, uptånk»

103te alla medel för at uptåcka åt hvilkenet iå utmärkt galanterie fyftade.Den öfverårige Riddaren och denlilla Abbéen gjorde på fin (Ida likafå,för at tilfridsftålla en otidig nyfikenhet.D'Alencclle, urfinnig öfver at fe(ig nedlatt för en ung Svenfk, hvarsuciéende och åificvårda våléndc hadefallit i tycke för AmbafTadrjcen, tankteåfven på håind.Antingen nu defla fyra Herrar hadekommit öfverens derom» eller aten (lump förde dem tilfammans, (jagvet ingen ting derom); men fluteligenhunno de at uptåcka hemligheter, ibmborde, döljas under et ogenomträngligttåckelfe.De togo fin poft bakom fönftergardiernaiCorridorn, fom (Varade e-mot dörrarne til våra rum: de gingoicke derifrån, forrån de blefvo öfvertygadeat deras mifstankar voro grun»dade.Jag hörde at man gick hela natten:jag var högfl:bekymrad: jag trod-

104de, at det var Grefvinnans betjäning,Ambafiadören hade kommit in til migat prata med mig; jag visste icke huruhan fkulie komma ut, utan at röjamig. Jag rådgjorde med min kammar-jungfru:vi kommo öfverens acfclåda på Grefven en af hennes klådningaroch at betäcka hans hufVud meden flor hufva, lamt at han i dennadrågten fkulle begifva (ig til fina rum.Han går nt: Abbéen närmar lig tilhonom; under fken at vara artig villehan följa med den föregifna kammar-jungfrun.Medan hon krufar ochvill komma undan, faller hufvan af,och lämnar Grefven fkenbatiigen förde fyra nyfikna.Ett nåftan dylikt uprråde tildrogfig hos Ambafladricen, fom icke hadelyckligare utgång Hon tyckte om atvara långe uppe om aftnarne, och hadetillåtit Baron F***, den unge Svenfken,at för henne låfa en ny bok r fomman rycktes om. Denna bokens låsning,åfvenfå farlig fom angenäm, hadekommit dem at vaka långt in pånatten. Baron borde nu gå fin våg;

105hon klådde på honom en af fin mansiiaitråckar; aoiigtet betåckte han meden näsduk* I farmna ög^ablick, fomhan går ut, närmar cfAlencelle ligtil honom och frågar honom huru FruAmbaOaäricen mår. Han {Varar intet,utan fortlåtter fin gång*, cTÅlencellefolier honom anda. intil trappan, ochlyckönfkar honom til fin förjdådning.Baronen (Varar honom helt kort, at,utom den vördnad, (om har har förFru d'Altainont, och för den, fomhan förolämpar, då han dömrner omhenne efter ett falflcc utféende, fknllehan betala honom fin compliment pået annat lått. Denna håndelfe hade lånår haft ganfka elaka följder,Fru d"Altamonts Inipcäor hadevalt denna hvilans fcund, at meddelanågra befallningar åt Marquifinnanskammar-jungfru. Det lyckades båttreför denna flickan, ån för ofs, at draga(ig ur fpelet. Hon gömde honomi en coffert, öpnade dörren til rumet,och gick in til fin Fru åtföljd af demlilla Riddaren.

106Hans tanka var at öfverrafka henne,och at hamnas öfver alla de nycker,fom han i otta år utftått. Hangår in, (er% omkring på alla fidor;blir ingen ting varfe, gar ini Cabinettetoch hoppas at der finna den,fom blef honom föredragen.Fru d'Angalonne, förvånad öfveren få befynnerlig nyfikenhet, begårafförklaringderpå: han utfariförebråelferoch iåger henne at hon bedrarhonom. Hon hor derpå med ftillhetjmen når han nåmner åt henneom Inlpe£fcorn, ropar hon til honom iraferi: "Gå iftån min åfyn, år då min"ynneft iå föraktelig at jag fkulle flöfa"d*en på en betjent! Jag afvif-är fiora"Herrar och höga Embetsmån. Tror"du at jag ledan fkulle få djupt för-"nedra mig? — År det icke nog at jag"tål dig" litenhet ånnu tillägger— gå ut hår-"ifrån på ögnablicket, eller — " Riddarenvåntade icke på en ny befallningutan gick med flörfta fkyndfamhet finvåg: Iviarquifinhan fteg up, och komat beråtta mig (in håndelfe.utan at jag til denna ned-

107Jag gick til Fm ** * ; hon varbåiVande och bekände för mig titt bekymmer.Om er Man fager ät Er någonting derom, fade jag til henne, (åfråga honom huru det varit fart medhans klådfel. Hon förftod mig icke,och jag blef tvungen at gå ini en omflåndeligare,men för mig obehagligberåtcelfe, Jag markte at inan icke o-flraffadt bekänner fina ftl förden, fomnian förolämpat»Vi följdesåt ned til frukoften-, manlåg på lr/arannan med (heda ögon.Marquiiinnan tratte på finRiddare, fomhon förebrådde at vara i fync^ berättadeför iållfkapet huru Man trått påhenne, och Hon befallt honom tiga.Man fkåmtade med henne: hon blefför alfvare ond. Fru ***** och jag ladeingen ting: vår tyftnad röjde ofs.Grefve d'Alencelle hade en rått häftigtråta med Baronen: Ambaflädricenoch jag förlikte dem; men vår hemlighet:bief fnarc bekant för hela fållfkapet.Marquifinnan;hennes Riddare ochÅbbéen refa fm vågidag 3 hon kan

108«icke förlåta Grefve *** at hafva gäckathenne. .Imorgon (kall Herr cTAlencellerefa hådan, lamt Riddaren de Bellevue.Fru d'Altamont tilfkrifver denfiitnåmndes oroliga nyfikenhet hela dettabullret; hon kommer ihog ac honhar at tacka mig för det jag hjelptehenne ur fin förlägenhet, och iåger atRiddaren år en otackfam mennifka.Reften af fållfkapet refer bort med detförda.Grefve ***, faftån han icke år o-kunnig om Baronens håndelfe, törs ån*dock icke tala derom ät fin Fru; hankänner alt för vål at han har fögaråttat tadla henne.Farväl min fötefta Van; jag (kallemottaga eder Sir John Rey med nöie.Talar han franfka?,...-. »■ . H—"

109XXXV Brefvet.Lady Fanny til Marquiftnnan*Edra råd åro förtråfFeliga*, 4de hafväåftakommit den verkan, (om Ni förutlademig: men, min {köna Marquifinna,de förorfaka mig et fvårt bekymmer;devilja bringa mig at ingå nyaförbindelfer. Huru fkal jag göra? jaghar för vida inlåtit mig, fdr at törasdraga .mig - tilbaka: jag fruktar at mitthjerta har bedragit mig. Knapt harjag ännu hunnit at fjelf få reda på dekånflor fom lifva mig, och jag år re*dan bunden. Kan man vara nog om»tänkt når det angår et förbund, hvarpåvår fällhet för all vår åfriga lifstidberor? Men fkulle jag val med lugntfinne kunnat fe honom förenad med etannat Fruntimmer? Det tror jag icke:jag ryfer vid denna tanken. Nej:LordGeorg år årnad åt mig; jag kännerat jag ålfkar honom, och jag (kulleånnu vilja tvifk derom. Hvilken tank*villa!Efter det famtal, fom vi hår omdagen hade med hvarannan, undvek

110han mig: mitt hjerta flickade deröfvefjjag tilfkret hans upförande den raife*tanke (om han kunde hafva, at jagaf en 'ötilbörlig nyfikenhet hade velattvinga utur Honom hans hemlighet,jag inbillade mig åfven at han kundemifsrånka, det Kiina råd hade en heltannan orfak.Medan fakerna nu voro i dettafkick, bekom jag edert bref; det ftyrk*te mig och lipmuntrade mig at kommatil förklaring med honom. ' Snarelagade jag, at jag fick tllfålle dertil.River föttfkä flågt-eri fpilade middaghos Lady Saiiit-Albin» Efter"middagen gick jag upi min kamma^re, och blef der qvar tilråckllgt långeför at kanna blifva faknåd. Lord Ge-^org gick flera gångor förbi nedan för*mina fönftetj och fyntes vara orolig:(luteligen bad han fin Mor at låta tillagamig, at Thée fkiille frambäras*jag gick ner och gjorde min urfåkÉför det at jag öfvergifvit Bllikapet;men jag tillade at ett bref, (om jaghade fått, fordrade et (kviidfaini: fvar.

111Når River Tons voro bortfarne,blef jag enfam med Mylorden. "Jag"år nöcfläkad at ikiljas 'härifrån, lade"jag til honom; flera Fruntimmer* af"mina vänner åftunda, at komina och"inbringa någon tid hos mig. 53Mylordbleknade: hans oro hindrade hohornat iVara mig. cc Nå! Mylord, hartcNi tagit edert beflut för Mifs Julia?"Får jag det nöjer, at {hart fe denna"förening? Hon år rik och vacker."Ni kan icke göra båttre val." Hannärmar % til inig och fattar min hand.Ach min Söta! Huru han båfvade."Min Gud! fade han til mig, cLady"Fanny hvad Ni år blind! År dcc"til mig: Ni kan hafva lacjana utlåtcl-"fer? Kånner ci Ni den (öm jag (åt-"ter framför alla Fruntimmer i verl-"den? OmNi ville famtycka at göra"min fållhet) få beror det på Er, at"göra mig lycklig." Nu — kom ordningentil mig at bli förlagd: Huru kanjag det) Mylord? — Tala; Ni vet ju atNi åa? min Vån. Eder Vån, minFru: det år en nog kall kånfla. KanNi icke lägga någon ting til denna ti*

112tcln? Såg, Lady Fanny: vill Ni göramig olycklig?— — Jag förflår Er icke,Mylord. Nå val! min Fru! jagmåfte då förklara för Er mitt hjenasverkliga kånflor: det år hos mig enafgjord fak, at aldrig hafva någon an*nan til Fru ån Er: jag ålfkar Er, ochdet (kall blifva mitt bemödande at göraEr lycklig: betänk om Ni vill mottagamin hand: låt mig icke förfmågtamin NådigaPte Lady Stapelton:fmlckra mig med det hopp at jag (barare(kall erhålla Er af edert hjerca>ån af eftertanken. Jag var villrådig,jag begåne tid; han anhöll at jag mättehafva medlidande med honom: hankaflade fig för mina förter; han varbehaglig, enträgen, förledande; jaghade icke dyrka at göra honom motftånd,jag emottog hans anbud. Hanvar på högfta fpetfen af glädje. Komlåt ois gå till min Mor, fäde han tilmig; låt ofs bebåda henne denna godatidning. Han gick ftraxt ut; hanlämnade nenne del deraf innan jag ficktid at (Vara honom.Jag kan icke uttrycka förEr. min

113balte Vårt, denna goda Modrens til»fridsftållelfé: hon omfamnade mig medde lifligafte r6relfer" s och tilftod förmig, at hon aldrig vågat fmickra figmed at jag fktille taga hennes foti tilmaka.Se iålunda år jag nti på vågenåt åter gifta mig. Jag har begärt acjrmn fkulle tipfkjuta i några månader:med vårt bröllop;Mylord år deremot,hårt ligger med häftighet öfver alkderti, fbm haf/ä något derrried at beitäHa.jag tror 5 ät vi låra blifva gif*te innan kort*Ach! AtNi vore hår min fetaIVtåfquifirtna!lofva mig^ at Ni fkall kommAoch hälfa på ofs: neka mig ickedenna tilfridsftålleUe, den enda fom brifterimin fållhet*p. s. Skulle jag t6ras bedja Er ä£titiöka åt mig et Ur* en Dofa och etEtui til et varde af tolfhurtdrä Löiiisd'oi*er»Era Nipper åro finare' ån våra*Banquierert Sir John Lambert åfanmodad at afiåmna denna Sumnm til8

114Er. Jag beder tufend jgånger om förlåtelfe,min båfta Vån, jag fruktar atjag år Er befvårlig.iXXXVI BrefvetParis d, - .. - 178a.1Marqiiijinnan til Lady Fanny.JNu år jag återiParis, Jag var knaptditkommen förrån Ambaffadören underrättarmig om fin afrefa: Han åricke rappelerad, men hans Hof allvarhans hemkomft på någon tid. Dennanyhet år mig icke behaglig, min kåraFanny. Genom vanan at fe honombegynte jag at ålfka honom. Den tidhar varit då en flik fkilsrnåfTa icke (kullehafvä oroat mig. Olik andra Fruntimmerökar ligmin kånilofullhet medåldren,"dock, jag tror at iag altid varitlika kånflofiill, och at min låttfinaighetblott döijde mitt hjertas böjelferutan at qvåfva dem.Farväl, min båfta Vån: jag vånfiarEr nuihöft, Inga förevändningar!

115Ni kan icke längre undgå det;. Ni madenödvändigt famtycka dertil, ellerock biifva vi ofams.XXXVII Brefvet,Ben/amma til Den/amma»JKiddaren Rey har befökt mig, miftSöm; han har låmnat mig edert bref.Jag tycker at denne unge mannen ärganfka artig; det fattas honom blottnågon öfhing, hviikcn han (hart fkalivinna* ont han omgäsigoda fållfka-Iåilmånhefe fåttä Utlänningar fkbt*ftä varde på flickors Unlgångc; de fader en toii af ledighet^ föm böfväratdem når de äro tilfammans medFruar.Om de förftödo den olägenhet, fömde hafvä deraf at léfva ibland flickoriå (kulle de undvika det. Jag känner"flera hus, der de (kulle med nöje mottagas;men de vifa Cg Icke nog angelag*ne at géra beiök. Hurukunnad^ftiin4

116da ät man fkall tycka om dem, om deicke göra fig älffcvårde*Man har orätt ät tro^ det utlåtitningar icke ålikas iParis* Det år ettvillfarelfe: fråga dem Tom lefvat 1 fållfkapmed folk af (.kn goda ton; defkolä alla deri inflämma, at de, efternågon tids förlopp, hafva gjort fiereangenäma bekantfkaper. Det gör tilfylleftat vara väl emottagen i et ertdahiiSj för at blifva det äfven hos heladet öfrigä fällfkapet. Jag åtager1mig ömibrgenom er Riddare, om hattfvarar emot mitt goda upiåt; (kall jaghär göra hans viftande ganfka angenämt*1 morgon förer jag honom tilFru d'Altamortt; derefter fkall jaggöra honocm bekant med några andrarått ålfkvårda Fruar: jag vill at hartfkall fatta goda tankar om Franfyfkor.na* och ät han blifver var hjelte ochförfvarareiLondon,tnåf man der angriperofs; ty edra Ångelsmän iiconäöfs föga*Farväl: fortfar at ålfkä mig ochbörja icke at glömma bort mig, närNi blir Lady >Saint*Albin. För ei 4

117Man hit med Er, på det jag må kunnadöma om han förtjenar en lådanbuftru? fom Ni år?XXXVIII Brefvet.Lady Fanny til Mar.qmjinnathl-öfvermorgon, min (öta Marquifinna!Min Gud, hvad jag år rörd! jag fruktaroch jag efterlångtar denna vigtigadagen. Émedicrtid lider min låljhet geyiomden fläckars MifsRiverTon? forg,Staökars Julia! Jgg beklagar henne.Ja minNår hon fick veta om hans giftermil,dånade hon fjere gånger. Det var junaturligt at hon icke kunde åljka mig?Jag förlåter henne defs förtrytelfe éfvermig', jag §r ledfen öfver at hafvajnifstånkt henne för at vara full mednycker: hvad flaille jag icke vilja göraför at trötta henne! jag fkulle upoffraalt, utom min ålfkare,Sötefta; jag åifkar Mylord högrejag trodde jag (kulle kunna göra. Nivar ganika JUarfynt, Ni har lörutfagt

118mig mitt öde,redaa den tiden då jagtrodde mig vara utom all fara. My*lord kommer in: jag vill icke at hanIkali låla mitt bref; han — (kulle dragaför flor fördelderaf. Men hyatfdfeicke? Bör man vara njugg om bevifenaf fin ömhet, når föremålet — förens kårlek förtjenar det? Nå! måiå vara, han har låft det... han villtillägga några ord.Mylord Saint--Albin til Marqiåjhinan*Tillåt mig min Fru, at förfåkraEr om min fullkomliga högaktning;jag vet utaf den vånfkap, fom år e-mellan Er och Lady Stapelton, hvilkenhedrar mig med (itt förtroende:gilla, jag beder, de önfkningarjag görat blifva anfedd af Er fåfbm både hennesoch eder vån. Bevilja mig en litendel af "den vånfkap a om hvilkenhon år iå afvundfjuk.Georg SalnuAlbiiuNeka honom icke den ynneft hvaromhan anhåller 5 han förtjenar denialla affeenden»

XXXIX BrefvefMarquifinnnan til Lady Fanny,■vjenom en r.efa til Chantilly har Ertbref kommit mig fent tilhanda. Jaghallar, min öma Vän, at utråtta dencommisfion fom Ni gifvit mig: RiddarenRey åtager fig ac fortfkaffa de begårtafakerne til Er, med en af finavänner, fom refer til Ångland.Så år Ni då bunden, min kåreftaFanny: jag lyckönfkar Er dertil; dettaåktenikap kan icke annat ån blifvalyckligt. Jag har altför god tanke omer Man \ men om han antager den kallelfe,fom jag gjort Er, fkall jag ånnumer tycka om honom.Såfom en undergifven huftru, tordeNi, kan hånda, icke drifta at få ivrigtfom jag, befvåra honom med eraböner; jag erfåtter det genom dennaBillet, fom jag beder at Nilåmnar honompä mina vägnarTil Mylord Saint-Albin."Når man har den lyckan at åga

120"en ålfkvård hutfru, Mylord, (å lye-"ker man henne icke offraftäd Uran il-"na vånner, utan at utiåtta tig får o«"uphörligatviitigheter: iå franit Ni lc>"keialla tider vill hafva proceis med"mig, få återgif mig henne för et ög-"nablick; men ikilj Er icke ifrån den,"fom utgör Er låilhet, Koin och mot>"tag föriåkringar omen vånfkap,?ibm'helt och hållen Er lemnas, öiVertala"er Fru Mor at göra iålKkapj jag å-(lundar med et brinnande begår at fS"den åran mottaga Er hos mig. Jag"vill icke at min ålfkvårda Fanny"fkall hafva några föremål för(in ön>''het utom den lilla krets, tornihöft"fkall förenaofs på min landtegendom,' yDet år endaft på deflå vilkor, Myt*"lord, fom vi kunna blifva vånner;"och fom Ni fkall åga del i alla mi-"na ömhets-kånflor med Er förcråffli'"ga maka,"Matquifmna af ***Jag (kall icke uppehålla Er medlånga bref, min båfta Vän; Er tid årför dyrbar-, han bör användas på båttrelått ån at låfa det jag fkrifvit*

121Å propos: Jag har vid Cbantillygjort: bekantfkap med Grefve B***, jagjruKtar han gör (å mycket, at jag förgäterAmbanädörens frånvarelle. &mediertid bar jag hdlutit at akta migderlöre; men han år ganfka ålikvård.XL Brefvct,Lady Samt-' Albin til Marquijmnaih\j-zt år gjordt, ordet år fagt, bandetpr knutet, och (åledes år jag nu å nyoiHymens våld Åch! min fota Marquifinna,bör jag fågna mig deröfver?Friheten har många behag; men hyadnytta har jag dermed gjort? Kundelag inbilla mig u akid vara förnuftig?Kårleken mifsledde mig en gång, bordqjag icke frukta et nytt fall? Äran ochmin pligt (kola nu (kydda mig derföre-,jag vördar en förbindelfe gjordinför Altaret; mitt hjerta fkall under^ftödja de tvånpe mågtiga bevekelfegrunder,forn fkola tlifva ledfagare

122förmitt framtida upförande: er Fannyår i fkygd för förförelfens fnaror;hädanefter livall hon endafl lefva förden, med hvilken hon år för all tidförenad. Jag omfamnar Er min goda,min ålfkvArda Vån. Ach at vi vore tillammans!-XLI Brefvet.Marfilfinnan til Lady Fanny SamtAlbin.XIvilken främmande magt behårrfkaymig? Ar det edert exempel, min fotaVan? eller år det Grefvens ålikvårdaegenfkaper, fom öfvervåldiga mig?Jag igenkänner mig icke mer fjelf:jagkänner häftiga rörelferimitt hjerta,fom ak intil denna dag varit mig obekanta:all ting hos den jag ål(kar förtjufermig; hans foglighet, hans godavett, hans hederliga upförande, jämnhetenihanscara&ere*, altfammans görat jag åftundar vara honom värdig.

123Om jag, vid mitt intrade i vcrldenhacte hafc den lyckan at kanna en man,lådan (om han; huru mänga ångiligaflunder fkulie jag icke undgått!/'Hanhar varit förlofvad i tio år; han harföifrått at högakta den han ålfkade,dåden har flint deras band. Ståndigtberömmer han henne för mig-, år deticke i och med åQt lamma et berömföv hans hjerta? Hans ålder, alt föriåkrarmig om beftåndigheten af hanstånkefått, och gör at jag önfkar behagahonom.Ja, min föta Van, den ftörila lycka, fom kan önfkas af et Fruntimmer,öfverlemnad ät den flora verldsftrömmen,år at träffa en hederlig karl, medhvilkenohon kan förbinda (ig. Hansgoda råd förvara henne för en oåndelighop uriVåfningar, och fyfta aldrigtil annat, ån at göra henne aktningsvärdMen hvarföre fkall man föka dem.annorftådes? Når man har den lyckanat blifva gift med en hederlig karl,finner man dem icke i dels erfarenhet?ligger icke hans egen fördel deruri ac

124fe ofs högaktade? Når man år ung,förblindar ofs den olyckliga fördomen:vi åro döfva för våra makars råd: oftatilfkrifva vi deras påminnelfer åt tVart*fjukan, eller åt begäret at herrfka.Man förvårfvar (ig icke kännedomom alla deffa fanningar, utan genomtufende faror och en oräknelig mängdaf föraktliga mifstag,Om man Infkrånkte (Ig- inom (Inafkyldjgheter, månne man (kulle hatvaen få pJågfam underfökningaf nöden?Skulle man utfåtta fig för ovarfamheten,för trolösheten?Åch! min fdta Fanny! hvad enöygdigFru har flora fordelar! Hurumänga angenäma njutningar tilfkyndasicke henne af upmårkfamheten at fullgörafina pligter. Jag afvundas hen*nes fållhet^ hvart Jåttfinnigt fieg fkiljerofs mer och mer derifrån,Förnuftets ljus år mycket olikt Pasfionernas;det förrauplyfer ofs, det fe*nare förblindar ofs.t|

125Om jag vore mindre brottllig, ja!Olti (a vore^ (kulle jag visferligen ingåen r\y förening: tilråckligt rik för atåkta en man utan förmögenhet, fkullejag icke draga i betänkande at deladert med Grefven af B****, men hvadlit kan han fatta på mig? Hvilkenfkali föriåkra honom åt jag hädanefterfkall blifVa mindre lättflnnig? Emed*lertid, bör icke min kännedom af deförbigångna villor tjena honom til enborgen £Öi" mitt framtida upiÖrande?Skall icke den fÖrbindelfe jag ingår, förhonom ådagalägga min ånger? Defstitomnalkas jag eri ålder, vid hvilketvman med fnndt förnuft vanligen plågarförbättra fig. Inäfta O£tober må*nad — år jag trettio åf> min båfta Vån:trettio år! och jag har — deraf tilbragctolf Achi min Gud Huru hatjag anvåndc—dem1 — Dyrbara tid! Jagblyges derföre! Åtankan deraf förkrosfarmig» Ö! At jag vore vårdden mannen, — fem jag ålfkar och högaktar!Men tänkom icke mera derpåjjag vill icke utfåtta honom för atångra fig*

126Ien hederlig förbindeife lefverNi lycklig!— jag afvundas lör fördagången er fållher. Skalle Ni icke viljaunna mig en. dylik? det år min förvilladeHåls återvändande, 4- Det året alfvariigt åccrvändands til dygden.■'■»>■"» ■■>>>■■—*"'■"■■'■;-s.-^XLII BrefvetLady Fanny Sakt-Albin til MarqttUfinnan.TE?JtLdert fifta bref öfverhopar mig medglädje, min kårefta Marquifinna. Ja!ic, nu år Ni återlkånkt dygden- detta(å adla få vördnadsvärda hjerta vafdertil värdigt. Edra utfvåfnängar voroungdomens, fom åldren och eftertankenförbättrar. Hvårföre år Ni nu fåflrång? Hvårföre dömer Ni Er fjelfmed få mycken noggranhet? Det årnu min börd at banna Er. Hvar årdenna iinflesftyrka, denna undransvårdaftåndaktighet? Tilhör det den rådda,den förbehållna Fanny at ingifva Erfrimodighet? Har jag flridE emot ram

127bojelfe för Mylorden? Har jag ickegenaft gifvit mig? Var jag mindre frikalladför forebråelicr.Tro mig: fatta häftigt Edert:be-(lut: man vinner ingen ting på at betånkafig förlånge. Ofta utväljer mandå det famfta. Det fom nu bjades Er>fkall göraEr lycklig: afflå det icke.Mylord år förtjuft af edert lillabrefj han pålägger mig at fåga Er,det han icke vill haiva någon procefsmed Er; han (kall på eder kalieife infinnafig med Lady Saint- Albin.Hon känner icjce Frankrike 5 Ni fkallfå fe" en god Angelika,iordets helabemSrkeKe. Det år en* ypperlig Fru,fom mycket fkall r ålfka Er.Farväl, min ålfkeligafte Marquifinna:gift Er (hart med er hederligaGrcfve; Ni fkall icke blifva dermedmifsnöjd.Jag omfamnar Er med all mitt bjertasömhet.

128XLIII Breivet,Matcjuifmnan i\\ Lady Fätmy Saitii*Albin.Jag tveknr, jag (hider: det ena beÖtitetömkullkafht* det andra, och jagftadnar vid intet. Hvilkert belägenhetmin båfla Vån ! Man måPte gdra enåndä derpå och tag-a et beflut* jagvill komma til förklaringderöfver medGrefven; detta oviishets dlltåndee då*dar mig.Ni fager förmodeligen: vänta;hvarf6re fkall man förekomma honom?Jag medgifver ät det vore aflftåndigäre;men hans granlagenhet tillåter nonomicke at iäga något åt mig derom*Som han vet at jag år mycket rik^ befararhan kan håndä et afftag. Hanstjenftaktighet, hans täta befök) korteligenak vifar at han ålfkar — mig4 Måjag då förekomma honom — Må jagmeddela honom.min mening. Hvadhar jag at befara? ömhan förkaftar*et hederligt anbud, måfte han åfver^gifva at beiåka mig,■■*

129FarvålJ med förfta fkall Ni få tidningarifrån mig, -XLIVBrefvetDenfamma til Denfamma.VJrefven har infunnit (ig hos mig påvanlig time:ftraxt låt jag tilftångadörren. Jag bad honom icke falla migitalet, ochVaf tilkånna at jas hade atrådgöra med honom om en fak? pahvilken min fållhet berodde.

130"Jag har begått flera utfvåfningår;"mitt rykte har lidit cleraf: jag fucfur"deröfver,det onda år gjorde, och det"förflutna kan icke andras; men der"tilkommande, beror på mig; om jag"åter fölle på (amma* afvågar, iä vorecdetaldeles oförlåtligt. Lti denna nya"åkta förening (ökerjag ictys annat ån"en lugn fålihet: nog rik för at fjdf"kunna välja, år mit upiåt nu at dela"min lycka med en Man, bvars cara-"O:ere anilår mig: eder behagar mig"ganfka mycket, och kan göra nug"lycklig. Betånk, min kåra Grefve,"om Ni, efter denna bekånneife, tror"mig vara vård er hand Gif mig af*"(lag med (amma upriktighet; jag kån-"ner at min flygtighet icke gitver mig"råttighet, at beklaga mig deröfver/''Han kaftade % til mina fötter,min båda Vån! fade mig tufénde höfligheter,och tilflod at han fiere gångerhaft den tanken at förekomma mig,men at hans ringa förmögenhetakidhindrat honom derifrån; at han fruktadedet jag fkulle håiiqda hans bemödandefrån en låg egennytta; meq

131n jag, för at öfverryga mig, at hanidenna iörbindelfe icke iökte något annatån min Perfon, borde lofva honomac förbehålla mig enihm ågande rattenöfver mina egendomar. Det årendaft på det vilkor, fäde lian til mig,fom jag mottager ert anbud,Vi blefvo (hart farns och kommoåfven öfVerens cm dagen til vår vigfel.Igår gick jag til min Notarivs'jag lår författa et Gåfvo-bref på FyratioTufend Plåtars Ranta, håiften afmin förmögenhet. Om aftonen fordradejag Grefvens löfte, at han fkulleemottaga det Papper, fom iag viftehonom. Han begårte at fa fe det, innanhan gaf fitt famtycke dertil; jagvägrade det, och ville at han fkullegifva mig et prof af fitt förtroende.Åndteligen, efter många invändningarå ömfe fidor, gaf han efter. Nu, (ädejag til honom, gifter jag mig med ennian, fom år rikare An jag; vi rådaofs fjeifva båda två; det år endaft våraböjdfer, fom binda ofs cilfammans.

132/Aldrig har jag erfarit en fullkomligaretilfridsftållelfe, och jag kånde ,för förfta gången, alla de fördelar,fom rikedomen gifver ofs.Så får jag då fe Er, min fota Fan*ny! denna förfåkring öfverhopar migmed glådje. Kom (hart; låt mig icketråna af våntan; timarne åro långanår man råknar dem: fullkomna minfållhet. Med hvad nöje jag {kall omfamnamin öma, min kårefta Fanny!Utan at rodna, fkole vi hädanefter driftaöfverlåmna ofs åt vårt hjertas böjelfe.Vi fkole för hela verIden törastilftå det. Hvad fördel finner man ejuti åtlydnaden af fina fkyldigheter!XLV Brefvet.Lady Fanny til Marquifinnan..Jag har bekommit edert fifta bref:jag har blott tid at fåga Er, at vi nuanträda refan. Så {kall jag då inomfex dagar njuta den fållheten at om-

133famnaEr! Jag kan näppeligen tro det,min lota Vän! Lady Saint-Albin ochmin man deltagaimin glädje.Farväl: jag långtar efter det 6gnablickjag får fe Er, och förnya förEr aliä förut glina förfåkringar ommin upriktiga vånfkap. Farväl, farväl!vi (kola fnart få fe hvarannan.XLVI Brefvet.Ifrln Slotcetd. 26 Junii I^gfc.'Marquifmnan til Grefcinncmaf Åltamoni.Alla mina vänner äro hår föffamlade,undantagandeNi, min båfta Gref*vinna. Hvad år fom kan hindra Er?Kom och dela min (ållhet med mig.Iöfvermorgon (kall Marquifinnan af***"båra Grefvens af B*** namn:det år af edra händer fom han (kall

134emottaga den, fom hädanefter eridaft(kali lefva för A göra honom lycklig*och fom med nöje fkall påminna (ig,ac Ni har bidragk til dels iållhec.Slut.épRättelfer ."Sid, 25 1 fad, 17, ftär: tnåmler lås: manacléf," "78* r * I> ft. f 0 Regcménts-crumllagart»1. fotn en Regements-truitillagarc;- - %Oi t. 26, ft. fpelfpotdet 1 fpdbordet.88» r - ll> ft- tokika 1. tokiga.

t*"*"'a " "i^-t;;.»:'^^;^^-»v■^:.tf*-&■'"■A">■!""!.■'♥ .--V"«,■"' "ii»'-. ...V«" ■.liigl".. '.■.. ■Ṭ■- " ■ ..", . v. ."«.> '■*.:';-^:iW*^:r:r.*ifwir ; :-" ..- ■'■■ "..'.■: * i;. ■:■ "V ■ ■t"- 5*1"i. "'■ ~. ■ -■■»,.*"'* ■■*■"'.'■■*-.'■>■ ■ -%:>.';. ■. *;" .*■ **" .. . ' '.*-* ,'._'!',(_ .■-.■." ■.."". . '■.'.-'■■".' '.*.*'' "* *" * *'■'","'". -■ ' '■ ■ ■■ " >.■>'"*■'' "*■ :.. ■.""">-"» '■-"■'---'- _"'"-,' « » T V 'i\x■■■■■.„"' ■■'■■..' "■*»". "*►♥-"«■■. "v* -.*">■■a,»■i'*: -■"*. :."V : »'. ..■■ ■'".: ,*■-"■V"\'. ■" '."■'.>'"'?".-.■'.' '? "■"'...■■»■'**.' "■'-:*■*.&f»■nv■■*■>"V-V ": "■'.■*■'. *-**"' ."'\ " :\.;" *. " /*"O .**'*■>:. ,i .\*.■»?v.^■■■ ; '-/■■»v'i* .'■