EN GRUND FÖR ATT VÄXA - Kometprogrammet

alkohol eller andra droger eller på självförtroende 53 . Den andra studien följ barn som fåttCHARLIE i tioårsåldern fyra år senare och jämförde dem med en grupp barn som inte fått någotprogram alls 54 . Resultatet vid uppföljningen visade att CHARLIE-barnen kunde bättre motstågrupptryck och hade bättre kunskap om droger än barnen i kontrollgruppen. De hade ocksåmindre ofta prövat tobak. På grund av att studierna är små och har metodologiska brister hörCHARLIE inte till de program som rekommenderas av amerikanska myndigheter. CHARLIEingår tillsammans med KOMET (se nedan) och en väntelista i svensk randomiserad utvärdering55 . Undersökningen omfattar 135 lärare från 53 skolor med elever i lågstadiets år 1 till 3.Resultaten visar inte på några skillnader mellan grupperna efter sex månader. Efter 15 månaderhade barnen i KOMET-gruppen mindre beteendeproblem än barnen i CHARLIE-gruppen.KOMET-barnen hade även mindre kamratproblem. Barnen i CHARLIE-gruppen skiljde sig intefrån barnen i väntelistan vid sexmånadersuppföljningen. Programmet finns i svenska versionerför låg- och mellanstadiet och är mycket spritt i Sverige. De svenska versionerna av CHARLIEhar ett tillägg som kallas ”Justa kompisar” som inte finns med i de brittiska utvärderingarna. Enannan skillnad är att de brittiska studierna använde särskilt utbildade CHARLIE-lärare att hålla ilektionerna medan det i Sverige är den ordinarie läraren.Coping Power Program/Anger Coping Program. De färdighetsträningsprogram som innehållerKBT-moment brukar rikta sig till problembarn. Det handlar ofta om att samla barn med beteendeproblemi mindre grupper för att arbeta med deras sociala och emotionella färdigheter. Deprogram som har bäst forskningsstöd heter Coping Power Program (tidigare Anger Coping Program).Målgruppen är barn på lågstadiet. Programmet innehåller kognitiv träning där aggressivabarn får lära sig att tolka situationer på ett icke-fientligt sätt och social färdighetsträning. Mindregrupper av barn leds av särskilt utbildade lärare som också ger konsultation till den ordinarieläraren för att öka generaliseringen av kunskaperna från gruppen. Programmet omfattar 12-18entimmespass. Programmets har prövats i flera studier med positiva resultat. Exempelvisgenomfördes en randomiserad studie med 9-12 åringar som efter studien visade klart mindreaggressivt beteende både i skolan (effektstorlek .55) och hemma (effektstor lek .61) 56 . Uppföljningsstudiervisar också på mindre bruk av alkohol och andra droger (effektstorlek .38), meningen säkerställd effekt på kriminalitet. Programmet har på senare år kompletterats med föräldraträning.En ny studie visar att effekterna förstärks av föräldradelen 57 . Så vitt känt används intedetta program i Sverige.Good Behavior Game (GBG). Ett av de enklaste programmen att använda är GBG. Syftet är attminska störande och aggressiva klassrumsbeteenden och förebygga senare kriminalitet. Detgenomförs som en lek tre gånger i veckan i lågstadiet och där barnens positiva beteenden iklassrummet uppmärksammas. I en studie deltog ungefär 1 000 barn. Efter årskurs 1 skattadesbåde pojkar och flickor som mindre aggressiva än kontrollgruppen. I åk 6 kvarstod endast effekterför de pojkar som varit mest aggressiva i åk 1 58 . GBG har även ingått som en del i enstudie med 678 elever i årskurs 1 59 . Förutom GBG innehöll programmet även utbildning avlärarna i Ledarskap i klassrummet samt behavior magement för barn med beteendeproblem.Denna intervention jämfördes med ett program som syftade till att stärka samarbetet mellan hemoch skola, Parents on Your Side 60 och med en kontrollgrupp utan intervention. Båda interventionernaminskade beteendeproblem mer än väntelistan efter ett respektive två år. Störst effekterfanns för klassrumsinterventionen. Båda programmen hade även effekter när det gäller aggres-53 Harter (1985).54 Hurry, Lloyd & McGurk (2000).55 Forster, Sundell, Melin, Morris & Karlberg (2005).56 Lochman, Burch, Curry, & Lampron (1984).57 Lochman & Wells (2004).58 Dolan, Kellam, Brown & Werthamer-Larsson (1993); Kellam, Rebok, Ialongo & Mayer (1994).59 Ialongo, Werthamer, Kellam, Hendricks Brown, Wang & Lin (1999).60 Canter & Canter (1991).23