Regionalt Vårdprogram i SLL - BLF

Regionalt vårdprogram – Smärtdominerade funktionella mag-tarmsjukdomar hos barn och ungdomarRekommenderad basutredning: tillväxtkurva, IgA-transglutaminas, blodstatus, CRP/SR ochurinsticka. Vid omfattande symtom och diarréer även F-Calprotectin (framför allt hos äldrebarn). Ytterligare prover tas förstås vid klinisk misstanke om annan sjukdom men behövsoftast inte. Alla prover bör tas så samlat som möjligt, gärna vid första besöket. Geförväntningar om normala resultat och förbered familjen på sannolik funktionell diagnos.Behandling:Vid återbesök görs en noggrann genomgång av utredning och provsvar. Den funktionelladiagnosen namnges och förklaras. Bakomliggande patofysiologi förklaras på lämpligt sätt.Det lugnande beskedet och meddelandet om den goda prognosen verkar i sig lindrande påmånga barn och föräldrar. Det finns god evidens för att bättre patient-läkarrelation ger bättresymtomlindring.Föräldrar och barn bör informeras om copingstrategier och kopplingen mellansmärtupplevelse och psykiskt illabefinnande/stress. Psykosociala insatser är hittills de endaevidensbaserade behandlingar av barn med FMT som finns. Förutom att försöka identifierautlösande faktorer i barnets miljö kan kognitiv beteendeterapi rekommenderas i mån avtillgång. Placeboeffekten vid all behandling av dessa diagnoser är stor, vilket är en fördel,utan att för den skull underminera diagnosens legitimitet. Det finns evidens för attplaceboeffekten ökar med ökad längd och kvalitet på konsultationen. Det finns viss evidensför att probiotika är effektivare än placebo för patientgruppen och vi anser att man kan testadet på en del barn.IntroduktionBarn och ungdomar med återkommande besvär från mag-tarmkanalen utgör en stor grupp avbarnpopulationen (10-25 procent). De söker vård såväl inom skolhälsovården, påvårdcentraler som hos barnläkare och vid akutmottagningar inom barn och vuxensjukvård.När sjukvården uteslutit definierade mag-tarmsjukdomar, till exempel.blindtarmsinflammation, inflammatorisk tarmsjukdom - IBD, och celiaki, återstår en majoritetmed kvarvarande problem. Inom barnsjukvården har vi koncentrerat oss på de klaradefinierade sjukdomarna och i läromedel, utbildningar på såväl läkarprogrammet som senare iutbildningen av allmänläkare och barnläkare ligger fokus på identifierbara sjukdomar och intepå kvarvarande symtom. Vården är också organiserad så att barn med besvär utan påvisbarsjukdom inte kommer till specialister. Denna patientgrupp utreds med många onödiga testerutan säker relevans, till exempel ultraljud och datortomografi buk eller laktosintoleranstester.Målet har varit att utesluta farliga sjukdomar. Men patienten, med kroniska besvär från magtarmkanalen,och dess föräldrar lämnas ofta utan stöttning att hantera de besvär som kvarstårtrots ”negativa” utredningar. De senaste decennierna har det allmänt ansetts att individer somhaft återkommande besvär från mag-tarmkanalen, men där ingen organisk sjukdom kunnatpåvisas, haft psykosomatiska besvär. Inom den somatiska vården har man ofta ansett att dessapatienter hör till psykiatrin, en åsikt som inte verkar ha delats av psykiatrin. Kort sagt haringen velat ha hand om denna stora och lidande patientgrupp och kunskapen om etiologi,utredning och behandling har varit mycket låg. Detta leder till dåligt omhändertagande, högskolfrånvaro, risk för kroniska problem i framtiden och felanvändning av sjukvård. En storandel av dessa barn och ungdomar har i studier visat sig få fortsatta problem som vuxna. FörStöd för evidensbaserad medicin, Stockholms läns landsting- 6 -