2006 Höst.pdf - Råå museum

många hävdar att sillen bara får torkas, intesköljas. Sedan var det dags att fylla desaltglaserade lerkrusen med varv efter varvav grovsalt och sill, tätt packade med ryggarnaneråt. Saltet måste täcka sillen heltoch ställas svalt tills sillaken bildades. Imånga hem saltades flera valar sill ner ( enval var åttio sillar), de skulle utgöra baseni många middagar tills långt fram på våren.Spicken sill, spegesill, är saltsill somvattnas ur några timmar, skinnflås och skärsi bitar, rena snabbmaten alltså. Till det skalpotatisförstås. Sedan kunde tillbehörenvariera. Lingon och kanske lite grädde tillbarnen medan de vuxna fördrog hackadlök, gräslök, en klick filbunke eller smältsmör och grovstött vit- eller svartpeppar.Kryddpeppar föredrog en del.Stekt saltsill tillhör idag den populärahusmanskost som till och med finkrogarnabjuder till lunch. Men stekt saltsill var vardagsmatför femtio och hundra år sedan.Sillen fick ligga i blöt från tidig morgon, hurstark sälta man ville ha varierade. Gällenmjölk kunde användas till urlakning, varman sparsam använde man sedan den saltamjölken i matlagning.Sillen panerades i ströbröd/skorpmjölblandat med lite råg- eller vetemjöl innanden stektes. Den kunde först doppas imjölk eller lyxigare i uppvispat ägg så attmera av paneringen fäste.Smörstekt tillsammans med lök och serveradmed löksås, lögadoppa, var en godvariant. Det var inte ovanligt att man togtillvara fläskflott och använde det som stekfett.Risken att bli fet var inte så stor närarbetslivet krävde ständig rörelse och sötsakerknappast förekom!Den saltade sillen skulle främst sparas tillvintern när tillgången på färsk sill avtog.Stekt färsk sill med lingon eller med äpplesom balanserade den feta fisken åt man merän en dag i veckan. Sillarna rensades frånmagar och tarmar men inte från rom ellermjölke, fjällen sköljdes eller skrapades bort.Benet, kanske också huvudet fick sitta kvar.Salt och peppar var baskryddor, persilja imagen när det fanns ute ”i lannet”, sillenvändes i skorpmjöl och rågmjöl och stektesknaprigt brun i smör eller flott.Stora sillar koktes helst, gärna med kryddpepparoch torkade lagerblad i spadet. Hademan tillgång till morötter och lök fick grönsakernakoka med och blev sedan bas förnäringsrik sås eller till Birgits favoritsoppa- sillasoppan.KryddsillSillinläggningar tillhörde inte vardagenunder tidigt 1900-tal. Saltsill lakades ur iblandoch lades till löksill, ungefär som idag,men sillen skars ofta över rygg, den fileadesinte.Det fanns dock en verklig storhet påsillfronten, kryddsill, men det skulle vara26