2006 Höst.pdf - Råå museum
2006 Höst.pdf - Råå museum 2006 Höst.pdf - Råå museum
Grönsaltad ålEn ständigt lika uppdaterad kunskapskällanär det gäller Rååkunskap av alla de slag ärförstås en av våra förträffliga hedersmedlemmar,Nils Pålsson.Grönsaltad ål måste det vara på julbordet,säger Nils. Först grönsaltad ål ochsedan stor vit kokt torsk med senapssås.Lutfisk är inget för de traditionella rååbornasjulbord!Grönsaltad ål låter ju märkligt, men såhär går det till. Rejäla rensade och flåddaålar läggs i ringar i en djup skål ovanpå ettväl tilltaget lager grovt salt och täcks sedanmed grovt salt. Ålen ställs kallt ett dygn.Saltet sköljs snabbt av i kallt vatten ochålen skärs i ca 5 cm stora bitar som läggs ikallt vatten i gryta. Koka upp, skummaeventuellt och låt ålen sjuda 40 minuter.Och 40 minuter ska det va, inte 35! Smaka påålen minuterna innan den är färdig, OM denär för salt får man hastigt koka upp den i nyttosaltat vatten. En delikatess.Signbritt Kroll har också barndomsminnenav insaltad ål. Hemma hos hennesfamilj saltades ålar in i slutet av oktober irikligt med grovsalt och förvarades kalltfram till jul. Ålarna sköljdes från salt och fickligga en till två timmar i vatten innan dekoktes och var ett uppskattat inslag påhelgernas bord.hela, givetvis fjällade och urtagna,Torsk är en mager fisk så denpanerades gärna och stektes i fett.Stora torskar skars i bitar och koktesi saltat vatten, gärna med någrapepparkorn. Kokspadet sparadestill såsen, senapssås eller persiljesåsoch till soppspad. Då tillsattesslantade morötter, lök och bitar avskalad potatis. En varm soppa varalltid uppskattad och mättade bra för stunden.Torskhuvudet skulle far i huset ha, ellerfarfar/morfar om generationerna åt tillsammans.Gälarna togs helst bort före koket.Nacke, kinder och den delikata tungan avnjötsofta med lite extra salt, man sög ordentligtav allt fiskkött. Endast kraniet återstodefter måltiden, inte ens torskens ögonratade man.Faller ni inte för idéen med torskhuvudet?Det är en läckerhet, ögonen kan ni hoppaöver!Både levern och romsäcken tillagades.Idag kan vi inte äta levern på grund avföroreningar i havet, det är synd, fettet ilevern hade högt näringsvärde. Romsäckarnakoktes tillsammans med fisken, storaromsäckar behöver längre koktid än fiskköttet.Oftast åt man rommen samtidigt medfisken tillsammans med sås och potatis.Stora kokta romsäckar kunde skivas ochstekas med dill, gräslök eller persilja, tillgångenpå färska kryddor var ju säsongsbunden.Kall stekt rom med citron, ellervanligare med matättika, var bra kvällsmattillsammans med grovt bröd.Stektorsk och koketorskTorsken gav mycket mat och hela fiskenskulle tas om hand. Småtorskar stektes24
Inget fick gå till spillo, påpekar Nils Pålsson.Rester av torsken rensades fria frånben och blandades med kokt potatis i bitaroch rester av såsen, man tillagade gärnamycket sås på fiskspadet, det var billig mat.Blandningen stektes på plåten, ett par bitarrimmat fläsk i botten på stekpannan gavbåde fett och god smak, men det var överkurs!Lite ”finare” var det också att användafiskresterna till pudding i ugn, då blandademed äggulor, vitorna vispades för sigoch vändes försiktigt ner.Sladdrig, lekt torsk, fångad när säsongeninte var den fördelaktigaste, fläktes ochskars eventuellt i bitar, saltades lite och ficktorka i vinden, den förvarades sedan torrttills den skulle tillagas. Köttet stabiliseradesig vid torkningen och torsken fick en bättrekonsistens än om den tillagats som nyfångad.Fiskhandlare Paul Kristiansson medtorskar. Foto ur museets arkiv.Den välsignade sillenStekt sill, saltad sill, inkokt sill, sill i soppa,torkad sill, rökt sill, inlagd sill…sätten atttillaga och avnjuta den feta och nyttigasillen var många. Till skillnad från idag närfiskdiskar och fiskindustri främst frestarmed fantasifullt kryddade kalla sillinläggningarför smörgåsbordet så var det tillagadesillrätter för middagsbordet som domineradei Rååhemmen. Sillen var viktigast avalla fisksorter. Den gav fettet och potatisengav kolhydraterna, påpekar Nils Pålsson.Utan sill och potatis hade många familjer påRåå haft en mager kost under första världskrigetssvåra år. Sill var billig mat även förden som fick köpa sin sill, potatis och oftaytterligare någon rotgrönsak odlade mansjälv.Sillfisket spelade stor roll för yrkesfiskarna.Goda fångstår gav bra förtjänster. Detvar ett hårt arbete och sönerna i fiskarfamiljernafick tidigt ta del av arbetet. Sju, åtta årgamla började de arbeta på fiskebåtarna,som gick ofta långt från hemmahamn. Anholti norr och Mön och Læsö i söder vargoda fångstplatser för Råås fiskeflotta. Fleraartiklar i Museitidningen har under årenbeskrivit de ihärdiga fiskarnas arbete. Vikan slå fast att utan sillen hade vårt samhällesett annorlunda ut. Framför allt sillfisketunder senare delen av 1800-talet och ett pardecennier in på 1900-talet gav inkomstersom återinvesterades i allt bättre båtar ochäven i större segelskutor. Men det får viåterkomma till en annan gång, nu är detmattraditionerna som står i fokus.SaltsillStora krus med saltad sill var ett måste i deflesta hemmen. Den fina höstsillen, storoch fet skulle sparas. Huvudet och inälvornadrogs bort och man magdrog sillen så attså lite som möjligt av buken öppnades.Blodet sköljdes av snabbt i kallt vatten,25
- Page 1 and 2: Nr 2 2006Årgång 23MUSEITIDNINGENM
- Page 3 and 4: "Trevlig pratstund med Kurt Björkl
- Page 5 and 6: garna är borta, behövde vi ett ny
- Page 7 and 8: En rejäl skeppare och styv sjöman
- Page 9 and 10: Råå var inte längre hemort för
- Page 11 and 12: förlisning. En ung styrman utan ti
- Page 13 and 14: BosshageBåtshake.BäftaFlåsa.Bäl
- Page 15 and 16: var till salu för 8 000 kronor. Nu
- Page 17 and 18: dygnets timmar. Det var ju inte vad
- Page 19 and 20: Fyren på RååEn vägledare i 150
- Page 21 and 22: Fleckesill, koketorsk ochgrönsalta
- Page 23: - Sillasoppa, oh vad jag tyckte om
- Page 27 and 28: Judiths kryddsill! Säg Judiths kry
- Page 29 and 30: oøre Tange 1868, är intressant oc
- Page 31 and 32: Info-sidanÖppettider hösten 2006
Inget fick gå till spillo, påpekar Nils Pålsson.Rester av torsken rensades fria frånben och blandades med kokt potatis i bitaroch rester av såsen, man tillagade gärnamycket sås på fiskspadet, det var billig mat.Blandningen stektes på plåten, ett par bitarrimmat fläsk i botten på stekpannan gavbåde fett och god smak, men det var överkurs!Lite ”finare” var det också att användafiskresterna till pudding i ugn, då blandademed äggulor, vitorna vispades för sigoch vändes försiktigt ner.Sladdrig, lekt torsk, fångad när säsongeninte var den fördelaktigaste, fläktes ochskars eventuellt i bitar, saltades lite och ficktorka i vinden, den förvarades sedan torrttills den skulle tillagas. Köttet stabiliseradesig vid torkningen och torsken fick en bättrekonsistens än om den tillagats som nyfångad.Fiskhandlare Paul Kristiansson medtorskar. Foto ur museets arkiv.Den välsignade sillenStekt sill, saltad sill, inkokt sill, sill i soppa,torkad sill, rökt sill, inlagd sill…sätten atttillaga och avnjuta den feta och nyttigasillen var många. Till skillnad från idag närfiskdiskar och fiskindustri främst frestarmed fantasifullt kryddade kalla sillinläggningarför smörgåsbordet så var det tillagadesillrätter för middagsbordet som domineradei <strong>Råå</strong>hemmen. Sillen var viktigast avalla fisksorter. Den gav fettet och potatisengav kolhydraterna, påpekar Nils Pålsson.Utan sill och potatis hade många familjer på<strong>Råå</strong> haft en mager kost under första världskrigetssvåra år. Sill var billig mat även förden som fick köpa sin sill, potatis och oftaytterligare någon rotgrönsak odlade mansjälv.Sillfisket spelade stor roll för yrkesfiskarna.Goda fångstår gav bra förtjänster. Detvar ett hårt arbete och sönerna i fiskarfamiljernafick tidigt ta del av arbetet. Sju, åtta årgamla började de arbeta på fiskebåtarna,som gick ofta långt från hemmahamn. Anholti norr och Mön och Læsö i söder vargoda fångstplatser för <strong>Råå</strong>s fiskeflotta. Fleraartiklar i Museitidningen har under årenbeskrivit de ihärdiga fiskarnas arbete. Vikan slå fast att utan sillen hade vårt samhällesett annorlunda ut. Framför allt sillfisketunder senare delen av 1800-talet och ett pardecennier in på 1900-talet gav inkomstersom återinvesterades i allt bättre båtar ochäven i större segelskutor. Men det får viåterkomma till en annan gång, nu är detmattraditionerna som står i fokus.SaltsillStora krus med saltad sill var ett måste i deflesta hemmen. Den fina höstsillen, storoch fet skulle sparas. Huvudet och inälvornadrogs bort och man magdrog sillen så attså lite som möjligt av buken öppnades.Blodet sköljdes av snabbt i kallt vatten,25
Change language