Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

90kantmen rätt ul i Suolasglaciären, inneslutande mellan sigoch Kasatjäkko en biglaciär, vars gräns mot huvudglaciärenangives aven ytmorän. SoJtatvärkammen har på sin ryggskarpa hak och ser otillgänglig ut; man torde ej på denkunna nå Soltakammens högsta del, men möjligen på denlilla biglaciärens snöfält. Från de vidsträckta övre delarnaav hllvudglaciären finnas goda övergångar till Soltaglaciärenpå östra sidan Gavelberget, till Ruotesvagge mellandelta berg och Kantberget samt över Nijakvaggeglaciären.Från dessa snöfält har man även en bekväm uppstigning påSuotaskummen med sina t.vå topP.?!". Dessa äro dockäven tillgängliga från Snjutjotisjokk. Oständan av Suotas haremellertid tvärbranta hak och är knappt möjlig att bestiga.Stuor Nijak (1 921 m) är, såsom förut nämnts, ej bestigligfrån N. Den enda eller åtminstone lättaste vägen attkomma upp på detta ståtliga berg är från Nijakvagge (sid. 74).Akavare.Såsom ett självständigt massiv reser sig det mäktigaAkavare omkr. 6 km N om Stuor Nijak. Huruvida detbör sammanräknas med Sarekfjällen är tvivelaktigt, nationalparksindelningenhar fört det till Stora Sjöfallets ochicke till Sar eks nationalpark. På grund av sin höjd ochbergarternas sammansättning har Akavare en vida störreöverensstämmelse med Sarekhögfjällen än med de medelhögabergen vid Stora Sjöfallet. Om det får räknas tillSarekfjällen, blir Akavare enligt författarens mätningardet sjätte i ordningen efter höjden räknat och inneslutersålunda ett av dessa fjälls mest representativa toppar.Akavare är även ett synnel"ligen vackert berg. Majestätiskthöjer det sig över den milsbreda slätten kringKasajalll'e och Stuotlajaure (fig. 46); om möjligt ännustorsl~gpare ter det sig från sjökedjan i N och NO (fig.45). At delta håll äro skillnaderna i höjd mellan bergsfotenoch topparna hälften större. Ehuru sydsidan ärmera snö- och isbetäckt, hava dock de mot N lutandebidalarna blivit djupare inskurna. De bära ganska storaglaciärer, som skrida ned till björkskogens närhet. .fråndetta håll erbjuder Akavare en viss likhet med Aparmassivet,men blir genpm kontrasten med den yppigaskogsvegetationen ännu storslagnare.Beträffande de topografiska namnen råder med avseendepå Akavare en ännu större förvirring än angående andralappländska fjälltrakter. Jag vill här acceptera de avkapten H. N. Pallin på ~ n kartskiss av 1920 föreslas-nanamnen, där de ej kommai uppenbar kollision meda v mig vid förhör medortskunniga lappar insamhtdenamn. Dennorra sidans glaciäreräro fyra och kunna..iordning från V mot Obetecknas Västglaciären,Flygareglaciären, Hamberg'glaciärenoch Hyl!.­glaciären. De mot Ooch S riktade glaeiärernakunna lämpligenkallas Nordos tglaciären,Sydostglaciären, Stortoppsglaciären,Borgglaciärenoch Rakkasglaciären.Bergets högstapunkt Stortoppenligger, såsom framgåttav mina mätningar, imassivets sydöstra deloch når en höjd av omkr.2 OHI m. Strax V däromligger den näst högstatoppen, Borgloppen,1 965 m. I västlig riktningkomma därpå eftervarandra Dubbeltoppenoch SydväsUopparna.Dessa fyra toppar liggaså galt som i en rad ochbilda bergets vattendelareoch höjdkam. S omDllbbeltoppen, NV omVario, höjer sig ett Jit~.tberg Rakkasålke; mot Ofortsätter Akavare i enlångsamt. sig sänkanderygg, Skaftet. Deltasoch Stortoppens bredasluttning mot S kallasPåntjås, sjöarna plelJanStortoppfln och Va rtokallas Påutjåsjaureh.91