Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

88glaciärens övre del till Sarvaglaciären torde knappt finnas,emedan den sistnämndas övre delar tyckas vara begränsadeav hranta stup i norr. Vuoinesglliciären synes varajämförelsevis litet sönderskuren av sprickor.Spikakammen är lika lätt tillgänglig som Vuoineskammen.. Dess högsta punkt (omkr. 1985 m) måste, såvittjag hal' kunnat iakttaga från Vuoinestjåkko, vara lätt hestigligsåväl i kammens längdriktning som från Vuoines·glaciären. Spikatoppen har förmodligen aldrig hesökts avnågon människa.Buchtglaciären är, såsom redan nämnts, synnerligenpräktig, men i sina övre delar ytterligt söndersprucken ochi vanliga fall omöjlig att passera, utan att flera gå i sällskap,sammanbundna lIIed tåg. Den intressanta och lönandepa8sövergången till Tjågnorisglaciären är furut omnämnd(sid. 67). Man måste nära vattendelaren hålla intill debranta hergsidorna på östra sidan, i annat fall riskerar manatt komma emot Mikkaglaciärens övre del, där knapptnågon användbar nedstigning finnes.Btwhtkammen grenar sig uppåt i en östlig och en västliggren. Den senare är den högsta och nål' den respektablahöjden av omkr. 2043 m .., Den ser från Sarektjåkkomycket 'Svårbesti~lig ut. A ven från NO ser den svål'ut. Jag skulle vilja uttala den förmodan, att högsta punk.ten, som ligger alldeles intill Mikkaglaciärens nQrdöstradel, är uppnåelig genom att först bestiga den östra delenoch fulja kammarna eller också söka sig fram mellan denöstra och den västra grenen, Någon hestigning av dessabergs högsta delar hal' förmodligen aldrig ntförts.Den östra Sarekglaciären är ej synnerligen stor, men har enbetydande ytmorän. Den är i sin övre del omgiven av hranta,obestigliga hergväggar, hland andra Sarektjåkkos ostbrant.På den centralt helägna och mest betydande av nord·sluttningens alla ber~kammar, Sarekkammen, har jag fl'ånKukkes~aggehållet ej stigit hö~re än till 1850 m: HuruvidaSarektJakko på denna väg skall vara åtkomlIg över denhöga, snötäckta Nordtoppen (2056 m), synes mig tvivelaktigt.Kammens siluett, sedd från SO, synes ej görasaken omöjlig, men jag tror, att diverse branta avsatsera v mindre dimensioner torde lägga väsentliga hinder i vägen.Uppe på Stortoppen ser det åtminstone synnerligen riska·helt ut att giva sig ned \ denna väg. Hittills torde ingenens ha försökt denna väg.De två första Sarekbestigningarna utfördes av kartografenBucht (1879) och fl'ansmannen Ch. Rabot (1881).Båda torde ha företagit uppsti~nin~el! qV!lr v&sira Sare~.glaciären uppfor toppens nordvästra sluttning. Den avmig vid fyra olika tiJlfällen använda vägen över Mikka·glaciären (sid. 72) torde dock vara att föredraga: ..De båda mot N sammanhängande V. Sarekglacwren ochVartasglaciären äro vidsträckta, jämförelsevis släta ochsp'rickfria ismarker, ur vilka det ej. särdeles höga V!1rtastjällouppstickeI' såsom en ö. Glaciärbrämen äro l norromgivna av ganska breda och besvärliga ändmoränmarker.Från den förstnämnda av dessa glaciärer kan man kommaöver till Mikkaglaciären genom det hö~tliggande passetmellan Sarektjåkko och Mikkatjåkko. Jrrån sydsidan harjag varit helt nära passpunkten många gånger, snöfältenhöja sig här trapJlstegsvis med branter genomdragna avoerhörda sprickor. Största försiktighet är därföre av nö~en.Från Varlasglaciärens övre del har man en säkerhgenmycket god övergång till Ruotesvagge under östra hrantenav det spetsiga Kavapakte (PI. 1 fig. 6). Nära vatten·delaren lig~er en liten isdämd sjö alldeles under herget.Vartastjakkos hergås (1883 m) är lätt bestiglig från allahåll utom från V, åt vilket håll bergsidan är mycket brant.Det höga och spetsiga Kavapakte (1 902111) (PI. 1 fig, 6), somfrån Ruotesvagge ingalunda är lätt att komma upp på, synesvara lättast tillgängligt från Vartasglaciärens sydvästra delpå de snöfält, som draga sig upp wellan denna topp ochSoltakammens östligaste höjning. A ven SoUakammen ärfrån nämnda del av Vartasglaciärenlättåtkomlig,liksomävenfrån Kasakammen~ Från denna torde Soltakammens högstapunk~ vara lättast att nå. Vid östra foten av Kava,Pakte ären liten isdämd sjö belägen, väl den ~ögsta i denna .fjälltrakt.Suotasglaciären är näst SarektJåkko det ståtligaste ter·rängföremålet i den här avhandlade trakten. Det impo.nerande isfallet är förut omnämnt. Större del~n av dennaglaciär är ytterligt genomdragen av sprickor. Over isfalletkan man ej gå fram, och då detta sträcker sig nästanända till Suotastjåkkos branta sluttning i NV, kan manej taga sig fi.·am utmed nordvästra sidan av glaciären påannat sält än att ställvis gå på fasta land. Passagen var,åtminstone då jag passerade där 18/S 1896, ytterligt svår,men kan ju växla med isens mäktighet och liastighet. Villman uppnå de ovanför isfallet liggande delarna av glaciären,så Mr man följa glaciärens östra sh'and uppåt. Dock ärglaciären även högt över isfallet ställvis mycket uppfylldav sprickor, varför även där de för sådan terräng vanligaförsiktighetsmåtten (tåg, flera i sällskap) höra iakttagas.Nära glaciärens sydöstra hörn framspringer den höga, frånSoltakammens högsta del (1 922 m) utskjutande SoUatvö,r·89