60upp på östra sidan Kaskakårså fanns en näverkåta. Helt- nära sjön byggde jag 1912 en liten hydda till stöd <strong>för</strong>forskningar i trakten. 1916 - 1918 var häl' en meteorologiskstation, som numera är nedlagd. Då anläggningarnaäro avsedda aU fortfarande användas i vetenskapens tjänst,anhålles, aU intet ofog därstädes bedrives samt aU bränsleej lages i närheten av desamma.Pårek ligger i sydkanten av <strong>högfjällen</strong> och kan genomsin närhet till Kvikkjokk tjäna såsom lämplig mellanstation<strong>för</strong> <strong>färder</strong> i <strong>högfjällen</strong>. Till Kåtokjokks dalgång kommerman härifrån lätt genom aU följa gångstigen från lappställetmot N över Pårekjokk och Kaskakårso samt därpå,när man kommit ovan<strong>för</strong> de värsta videsnåren, styra kosanantingen genom sänkan .mellan Pårektjåkko och StuorJerta eller också mellan sIstnämnda berg och Unna Jerta.Vid nordoständan av Stuor Jerta är en samling av väldigamoränhopar,. kallade Kappertevvah. Man böl' helst göra enkrok mot Ö <strong>för</strong> aU undvika de värsta moränbackarna.Därefter slår man in på nordostlig riktning <strong>för</strong> att kommaut i Kåtokjokks dalgång.Pårek kan även lämpligen tjäna till utgångspunkt <strong>för</strong><strong>färder</strong> till Njåtsosdalen. Vägen dit går över Säkok. Mankan <strong>för</strong> ändamålet 1) följa en otydlig stig, som gåri nästan rätt västlig riktning, efter omkring 2 km vandringpasserar man strax S om en hög, vida omkring synligmoränbacke, efter ytterligare 1 km är man framme vidSäkokjokk i närheten aven liten, mig tillhörig brädhydda,täckt med näver. Här kan bäcken åtminstone efter mittenav juli i vanliga fall övergås. Man fortsälter därpå eft~rlängdriktningen av Säkok, N om höjdaxeln, till Njåtsos·dalen. 2) SImlle vattenståndet i bäcken <strong>för</strong>modas vara högt,kan man från Pårek följa stigen mot N 2 km och därpå styrai WNW uppåt backsluttningen, samt sedan man passeratden stora dalen med den långa, smala snöfläcken, slå inpå en SV riktning, övergå Säkokjokk på snöbrygga ellervada över den högre uppläHvadade bäcken, varefter manfortsätter på Säkok till dess nordvästände.Bergbestigningar och fjällövergångar. Vid PåreksläHenhar man föl' bergbestigningar knappt något annatmål än den i eH sammallhang gående kammen av Pårektjlikkooch Pårtetjåkkp (pI. 1, fig. 3). Den <strong>för</strong>ra bildarden något massivare delen rätt N eller NNW om Pårekoch är lätt att komma upp på. Föl' att nå Pårtetjåkko,på vilket observatorieanläggningarna kunna skönjas medkikare redan från Kvikkjokk och ännu lättare från Pårek,följer man stigen mot norr från sistnämnda ställe nära612 3.4 5 6 7 8 9FiO', 30. Från S~tkoks v ästitnde mot Nj~\'tsosdalen. 1 Tja~ja, 2 Vassjapakta,3 Luleb Nj.~tsosjaur, 4 ~latjåkko (fjänan),: o _Pulkas,: ~rrsäkkok, 7 Jekna.tJa,kko ~ 8 Ryggasbel'get, D Lnottot]
62Från Säkoks viistände (fig. 30) ilr anblicken av fjällenkring Njåtsosdalen synnerligen storslagen. Den grannastedelen är den västra delen, där dalbottnen upptages aven rad sjöar med kristallklart vatten mellan branta,toppkrönta dalsidor. En motsvarande vy finnes ingen.annanstädes inom <strong>Sarekfjällen</strong>, beroende på alt nästan~1I~ sjöar, so.m funnits i de större dalgångarna vidIstidens slut, Igenslammats under den postglaciala tidengenom glaciärbäckarnas stora slamhalt. Till de tre Njåtsos.sjöarna rinner emellertid ingen glaciärbäck, utan endastklara fjällbäck ar, och där<strong>för</strong> saknas deltabildningar. Vattendelarenligger i .denna dalgång p.å 1020 m och ovanligtlångt mot V, nämh&en ända borta vHI västra dalmynningen.Lapparnas flyttmngsväg gål' hela tiden pä norra sidan.För alt komma fram måste man vada två rätt stora bäckar,Palkatjokk och Luottojokk (jmfl' sid. 17), av vilka densistnämnda väl är svårast. Möjlighet att högre upp kringgädessa bäckar bland unnat på snöbryggor <strong>för</strong>eligger dock,men blir det naturligen mycket besvärligt att användasig härav. Väster om LuoUojokk finnes ingen svårvadadbäck. Björkskogen går i dalen till denna bäcks utträde ihuvlIddalen. Lägerplats bör ej gärna väljas högre uppiin 1 km nedan<strong>för</strong> den nedersta sjön.Bergbestigningar och passövergångar. På norradalsidan bilda Pårte(jällets västligaste utsprång ett härligtalpland, (fig. 31) vars toppar dock från V äro ganskasvårtillgängliga. I den öslligaste bidaien, från vilkenRuopsokjokk kommer, ligger en liten glaciär, från varsöversta del det höga och spetsiga SaitaYistjåkko (1 934 m)med svårighet kan bestigas (bestigningen ut<strong>för</strong>d aven värmlilndskhantlangare Nils August. Olsson 4/797). Från passetmellan Saitaristjåkko och Pårteljåkko kan .man fortsättanedåt Palkatglaciären. I den nordligaste glaciärdalenintill ' Lullihatjåkko torde en användbar övergång tillPårteg-Iaciären finnas (se sid. 59).Bestigningarna av L~tottolako och J{åbrek kräva ingenanvisning och ej heller övergången över det <strong>för</strong>stnilmndatill Sarvesdalen, dit man även kan komma genom Jekna·v agge (sid. 53), och Nåitevctgge (sid 54.). ..Tsäk~ok (1 784 m) är utan svårighet tillgängligt från 0,och dänfrån kan man lätt komma på Pulkas, den över dalenutskjutande branten, som bildar ett så karaktäristiskt dragi landskapet kring Njätsossjöarna. Det andra särskiltkaraktäristiska berget är det ryggåsformiga Tjat ja (1 837 m)med sin mantelformiga glaciär i sydöstra änden. Berget be-Fio', Sl. Från Lnottolako mot Pårtekaise. l T villing'l'yg'gen, 2Palkattjåkko, 3 Palkatglaciliren, ~ Pftrtetjåkko, 5 Saitaristjå.kko, 6Saitarisglacinren. il. H. 31 juli 1906.stiges väl lättast från det la håll, men torde även varatillgängligt från den lilla dalen i nordväst.V om Pulkas synes en övergång till Jeknavagge finnas.I Njåtsosdalens alpvärld är gott om glaciärer. På Pårtekaisesvästsida nedgå tre glaciiirer. På Tjat jas östslutt·ning finnes en egendomlig, mantt,lformig sådan. De vid·sträcktaste torde vara de, som nedgå från Jeknatjåkko ochtopparna V om Luottolako.Rapadalen ovan<strong>för</strong> Telmavadstället.Den i båt farbara dillen av älven sträcker sig till Lådde·pakte och de västligaste delarna av Pelloreppe. Forlsiilt·ningen av vägen på norra sidan iiI' <strong>för</strong>ut omtalad (sid. 44).Den bär antingen nära [lIven eller också genom SnavvavaggeNO om Läddepakte samt vidarll ned i Rapadalenstrax N om Alep Snavvajokk. Lappstigen nere i dalenär egentligen högst miserabel och bär ofta anlingen överstenig mark eller blöta myrhål, omgivna av tröstlösa, hart~är ogenomträngliga videsnår. Man bör såYitt möjligthllse att hålla rätt väg. ,Tjågnorisjokk kan stundom vara svår att komma över.På älvens västra sida är terrängen gynnsammare, men~an har odär ?e svåra bäckarna Sarvesjokk, Jokotjkaska-Jokk och AlkatJ.l0kk att övervada.Rapadalens övre delar äro mähända ej fullt sä storslagetnatursköna som selets omgivningar, men hava en mera högalpinprägel med glaciärer, som hänga ned på fjällsidorna63