48492 3 42 3 4 5 6 7 8Fig.21. Utsikt mot SV från Alep Vassjajokks vlist~a sida. 1 Kåtoktjåkko,2 Kåtokjokotjkaskat.jåkko, 3 Pelloreppe-Alkatj, 4 ~elloreppesöstra kam. . A. H. 27 Juh 1897.Fio'. 22. Från Stllollo mot Sa.l'vesvagge. 1 Nåite, 2 Luottotjåkko,H 'Sarvestjåkko 4 Skaite, 5 Ritanjunjestjål
51ningarna av Virihaure och Vastenjaure som från Rapadalen.Befinner man sig på dennas norra sida och saknar båt,måste man vada över älven vid TelmavadstäIIeL Enärterrängen på sydsluttningen av Telma på grund av videsnårskall vara omöjlig att passera, måste man dessutomäven övervada den vanligen mycket svåra Sarvesjokk.På södra sidan denna bäck går en otydlig lappflyttnings.väg den måste man söka följa åtminstone till Nåitebäcken,som med lätthet kan övervadas. (Härifrån gåren viktig biväg genom Lulliha vagge till Kålokjokk). V omNåitebäcken är terrängen i Sarvesdalen övervägande godalt passera, inga större bäckar finnas, och Sarvesjokksjälv blir åtminstone under Ritanjunjestjåkko och högreupp i allmänhet lätt att övervada. Man går där helst pånorra sidan. Den mot V fr å n dalvattendelar~n flytandeSarvesjokk erbjuder nästan mindre svårighet. Amnar mansig till Alkavagge, iiI' lämpligt att gå nåS'0rlunda högt upppå backarna vid södra foten av SarvestJåkko. En genvägtill Alkavagge går genom det högtliggande N eitarepvagge,som kan betraktas såsom en <strong>för</strong>grening av Sarvesvagge.Den ogrenade dalen hal' genom den från LuoUo ned·hängande sprickiga glaciärtungan (fig. 23) samt andraglaciärer och talrika snöfält en alpin prägel, men i demellersta och östra delarna är vegetationen frodig ochbjörkskogen går in i dalen till Nåitejokk. Emedan dennadalgång jäm<strong>för</strong>elsevis litet trafikeras av lapparna, tyckasstundom lekattor, fjällrävar, labbar m. m. finna slörretrevnad där än i andra dalgångar. Så storslagen somRapadalen är den ej, men den har sitt särskilda behag.Bergbestigningar vid Sarvesdalen De domilIc.rande bergen äro i dalens mellersta delar Ritanjtmjes.tjåkko i N, Skaile i V och Luotto i S. Det <strong>för</strong>stnämnda nål'en höjd. av 1950 m. Jag har bestigit detta berg tre gånger,en gång från V C"/7 1896), en gång från N e/8 1902) ochen gång från S r7/7 1906). Från sistnämnda håll, d. v. s.~.irekt från Sarvesvagge lägger man vägen rät.t upp straxO om den lilla, från berget nedhängande glaciären. Mangår därefter upp emot kammen och följer denna mot Vtill toppen. Uppstigningen från dalen delvis mycket brant.BÖljar man längt'e österut, t. ex. vid bäcken från Akavagge(fig. 24), undanröjes denna svårighet. Från glaciärernanorr om berget är uppstigningen även bekväm, däremotfrån Ritaglaciären i V mycket brant. Det centralt belägnaoch höga Ritanjunjestjåkko erbjuder en storslagen överblicköver hela massan av fjälltraktens bergtoppar. Motnorr kan man över·blicka den snö· ochisvärld, som här om·giver Ritanjunjestjåkko.Neitareppe (1810m) V därom bestigesbäst från Ritaglaciären.Man går upppå det snöfält, somsmyger sig upp mellankammens bådaspetsar. SkaUe (1 823m) är lättast tillgäng.ligfrån Neitarepvagge,var<strong>för</strong> man ingår ettstycke i denna hög.dal och börjar uppstig.ningen <strong>för</strong>e den <strong>för</strong>staglaciären på vänsterhand. Ifrån detta berghar man en vackeranblick av själva Sarvesvag~e.Hela den vidsträcktafjällslätlen mellanSarvesvagge i N ochNjåtsosvaggej S, Pår·tefjällen i O samtRyggåsberget ochTsäkkok i V kallasLuottolako (fig. 23).Det är en egendomliggammal dalbildning,av vilken rudimentäven finnas ibänkarnapå Stuollo, i Ålkatjsoch Telmas snösläHerm. fl. högtIiggandeplatåer. Deras höjdär omkr. 1 200~1300m. De genomSkäl'8Sav dlln yngre dalbildningen.l sambandmed Luottolako stål'L~tottotjåkko (1869 m)
Change language