Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

gången Vassjavagge. ~är är färdens högsta punkt, omkr.1.300 m ~: h. Man följer dalen, går över östra Vassjabäckenhogt upp och styr kurs på selets östände om det ärdit man vill; önskar. ma~ dä:e~ot komma högre ~pp i Rapa­~alen och vattnet är hogt .1 älven, torde man göra klokastl att äv~n· övergå den västra Vassjabäcken på hög nivåsamt fortsätta mot V tämligen högt upp i björkskogen.Under Stuorra Skårkas finnes, utom vid älvstranden;även högre upp i den utomordentligt lummiga och örtrikaskogen en väg,' som dock med anledning av de talrikabäck.fårorna och s~enrasen från bergbranten är backig;stemg och småbuskIg. ..'Den med båt framkomliga delen av älven slutar vidväständen Stuol'ra Skårkas. Det är nu även slut med desammanhängande svämbildningarna ochälvslranden utgöresdär.efter överv~gande av moränbackar. Stigen (mycket~åhg) framgår l n~rheten av älvlagunerna; Lulep Snav'va­Jokk övergås vanhgen med lätthet. Man har nu till högerLåddepakt.e, till v~nsler det alltjämt praktfulla Pelloreppe.I sydvast öppnar SIg Sal'vesvagge (fig. 22) som till vänsterflankeras av trenne stolformiga berg, vilka betecknas medett ge~Elnsamt namn Stuollo, ehuru det nordöstligaste avd~m tIllhör .Pelloreppe och det sydvästligaste Kaskatjåkko.P.a norra SIdan 0?l Sarve~vagges nedre del reser sig detVIdsträckta men ej synnerlIgen höga renbetesfjället Telma.Mellan en punkt str~x norr om Sarvesjokks mynning ochLåddepaktes sydöstlIgaste utsprång utbreder siO' Telmavadstället,det viktigaste över älven. Häl' kröker R~padalen~.ot norr, d~? fortf~rande dålig~ lappstigen fortsätter i om·yaxlande blot~. st~nlg och bac.klg terräng till Alep Snavva­Jokk. I fortsaUnmgen upp bll Rapadalens översta delarbör man noga aktgiva på stigen, så att man ej förirrar siO'in i svårframkomliga videsnår.oI stället för aH gå S och V om Låddepakte kan man väljaden n.~stan mera lönande v.ägen genom Snavvavagge,Man overgår Luleb .. SnavvaJokk och drager sig därefterup.Påt sluttningarna O och N om Låddepakte. Under uppstIgningenlönar det sig rikligen att vila några gånger ochtaga det s~orartade landskapet i b.etraktande: (PI. 1 fig. 2)selet ?led.sma många älvarmar, otahga'l:'lguner och kanaler,det vIlt sönderskurna Pelloreppe, den tIlltalande anblickenav Sar ves dalen, det väldiga Stuorra Skårkas alldeles intillm. m. Vid v~~t.endelaren p'å omkr. 1015 m ö. h. gårma!l mot N, folJer sedan Sjöarnas norras h'and mot V,välJande lämplig terräng. Vid vaggets västra brant motIl!Rapadalen. va?ker utsi~~. mot oJokoljkaska och Älkatjmed. de vldstrackla s~ofll:Iten pa dessa bergs övre platåform~gadelar. Nedshgmngen i Rapadalen brant, menofaI'hg.Vägen genom Snavvavagge har olägenheten aven brantstigning på över 400 m, men har under klart väder fördelenav praktfulla utsikter och är under våta somraratt föredraga, enär de talrika myrarna nere i Rapadalendå äro synnerligen besvärliga... Bergen kr~ng RapaS~let. A v dem ~å en hel mängd~ver 1 800 m ö. h.: meda~ alv!tan endast lIgger på ungefärn95 m!. den .. relahva h~JdskI~lnaden ~r därför betydandeoch storre an annanstades l Sarek(]ällen, om Akavareundantages. Kontrasten i naturförhållanden även slor: id~lbottnen yppig björkskog, mångenstädes nppe i berg­SIdornas hängande hidalar glaciärer.Innan .. någon d~skussion om turer i denna kompliceradebergterra';lg kan Ifrågakomma, måsle en kort beskrivning~ed anglvand~ av namn föregå. ..Den stora höjdsträck­~ll1gen ~ och NO ~m Sp~tn~k samt O om Ll!lep Vassjajokkar Råt~lk; den stracker sig l norr mot VassJavagge, på varsn~:)J'fa SIda det förut omnämnda ännu högre Takar (1 730 m)vldta!l'~r (PI. 1 fig. 1). V därom och ända fram till AlepVassJajokk kallas bergsträckningen Vassjatjåkko, den bärtvå höga to,Pp!lr Spetsiga Vassj~tjåkko (1810 m) i V ochRunda VassJatjåkko (1 768 m) i O. Alep Vassjajokk rinnerfram ur den rätt stora Vassjaglacieren, denna begränsas i N,~ oc~ SV .ay Unna Skårkas (1820 m), som i V striickerSIg bil SVlrJabäcken. Denna bäck skiljer Unna (Lilla)Skårkas från Stuorra (Stora) Skårkas. Med avseendepå dessa namn gäller emellertid, att SluOI'ra Skårkas somm~d hela sin !rompakta, av branta stup begränsade drassaskjuter fram l Rapadalen, där den vid selet verkar mera~ominerande än något annat berg, är mindre och lägrga~ U:n';la Skårk~s, s?m är mera tillbakadraget från dalensmltthnJe och hÖjer sig mera långsamt. Det förstas kupolformiga.övre yta reser sig alldeles intill kanten av Rapad~~en~Ill .omkr. 165.0 m ö. h., medan det senare bergethOJer SIg bll en verklIg spets, men denna befinner sig påflere km avstånd från älvens mitt.~~1l~!1 Unna Skårkas och Stugrra Skårkas.:reser sigSVlfJatJak~o \~ 820 o m), omgivet i O av Skårkasglaciären,som uppt!~l ovc!'gar l den st?ra m~t. Pastll;vagge gående~astaglacIaren, l V av den lIlla SVIrJaglaclären. . Svirjatjåkkoär upptill tvärt avskuren aven platå. Svirjajokkliar sin upprinnelse från de nästan sammanlöpande Svirja-45