Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

axelhamberg.se
from axelhamberg.se More from this publisher
13.07.2015 Views

plocka bod otyget, innan förökning börjat. Sedan ägglagts i skjortan, är utrotning så gott som omöjlig utommed kolsvavla i väl tillslutet bleckkärl. Kokning med vattenhjälper knappast. (Angående benbeklädnaden s.e sid. 26).Huvudbonaden bör hebt utgöras aven mjuk filthatt(se titel bilden) med brätten, som hålla ut myggfloret frånöron och näsa. Detta kan göras av billig larlatan, och börvara så vitt, att det går omkring h.attbrältet; övre kant.enbör vara försedd med dragsko, vangenom det kan tätt blIdragaskring hattkullen; längden bör vara så stor, att floretfaller ned över axlar, bröst och rygg utan att öppet mellanrumuppstår. Ett varaktigare men dyrare material ärbrysseltyll. Färgen bör vara svart, blå eller grön men ickevit, emedan viU besvärar seendet. I brist på myggflor kanman minska myggplågan genom en under hatten trädd,kring bakhuvudet nedhängande näsduk. Aven en tätnedhängande linnemössa med utklipp för ögon, näsa ochmun hjälper rält bra, och är under vissa förhållanden(regn, snårig skog) måhända bättre än myggfloret, meni de flesta fall sämre än delta. Man kan även genompåstrykning av det aromatiska preparatet Kul (frånapoteket i Jokkmokk eller Gällivare) eller den billigare,tjärluktande näveroljan (från apoteket i Södertälje m. fl.orter) - freda sig föl' myggornas angrepp under en halvtimme.Till händernas skyddande mot köld böra vantar ellerskinnhandskar medföras. De senare skydda även motmyggorna.Skobeklädnaden är nästan den viktigaste och svårastedelen av utrustningen. De ofta förekommande vadningarnaoch marschen över blöt mark göra det nödvändigt,att skodonen äro möjligast vattentäta. . Den oerhörda slitningen vid bergbestigningar och vandrll1gar överblockhav kräver starka skodon. Den som har kraftiga,oömma {ötter, kommer billigast ifrån delta dilemma genomatt skaffa sig ett eller två par rymliga lapska bandskormed möjligast tjocka boltnar samt ett stycke 3 il 4 mmtjockt läder aU laga dem med. Skorna böra helst varasydda med sena;. sildana kunna dock knappt erhållasannat än från de mre delarna av Lappland, där man ävenbäst får dem färdigberedda genom smörjning med enblandning av tjära och sättran eller tjära och tjock smörjoljasåväl utvändigt som genom ihällning invändigt. I nödfallkan man även nöja sig med trådsydda (helst dubbelsydda)bandskor från skofabriker och med att smörja demsjälv. Efter smörjningen böra de torka en vecka. Bandskoranvändas helst med långt och fint starrgräs såsom stoppning,denna dock svål' att utföra utan anvisning av vaninfödd skostoppare. Tillvägag.ångssältet låter sig kn~pptbeskriva, men äl' i korthet följande. Skoskaflen nedvIkasså långt som möjligt. I skon nedlägges på hälens plats enmindre grässudd. Starrgräs uppredes och utbredes till enjämn eller platt malta av fotens dubbla längd oc~ bredd.Man håller skon med vänster hand fattar mattan VId 1/. avlängdsnittet med högra handens fingertoppar, kör den nedi skon med handen och låter därvid mattan sluta sig kringhanden, som kommer aU prässas i skon såsom en fot, omgivenaven tjock strumpa. Handen drages däl'efter ut ochett nytt jämnt skikt av hö införes, .om så kräves och mediakttagande av att höstrumpan ej får komma i olag.Sedan höet blivit jämnt och väl inpackat, inskjutes i ställetföl' handen bara foten, så att den kommer riktigt nedmed hälen. Det går sämre om yllestrumpa sitter på,emedan denna river med sig höet. Om föga hö står uppkring benet, lindas delta med eU tunt ~öskikt, varpåskaftet ombindes med skobandet och slutbgen även denöver skaftet dragna nederkanten av byxen. Om höstopp.ningen lyckats, har man nu en angenäm känsla av mjukhetoch värme kring foten. Att uppnå detta är ej såsvårt, men att stoppa, så aU man hela dagen känner sammavälbehag kring foten, är utomordentligt svårt, emedanhöet packar sig under dagens lopp, varigenom höslrumpanblir för stor. Det gäller därför att redan från börjanstoppa mycket hårt, men dock ej så att det tränger.De lapska bandskornas överlägsE'nhet ligger i derasvaHentäthet. När de dessutom äro fyllda med en massahö, kan man inse, aU det skall dröja jämförelsevis länge,innan så mycket vatten inkommer, att foten blir våt;dessutom äro de billiga, spara strumpor och äro lättlagade. Går ett hål i bolten, kan man sy över en skinnlappmed sena, en stark nål och syl. Men höstoppningenär en svål' konst, som ej är allom givet att lära sig. I ställetkan man möjligen till en tid reda sig med dubbla sockoroch flere par strumpor. Nya bandskol' äro synnerligenhala på jämn, gräsklädd mark, men när bottnarna blivitslilna eller lappade, äro de läUare att gå med och på fastberg eller grövre stenar vida mindre halkiga än vanligaskodon. Innan man blir van förorsaka de ofta ömhet ifötterna, emedan fasta sulor saknas. Denna olägenhetkan dock undvikas genom aU lägga en lös sula inuti.Den som ej vågar förlita sig på bandskor, U?åste kostapå sig ett par grova, vattentäta skodon med tJocka sulor.25

26I sulonul böl' ett vattentätt lager vara inlagt, varjämtesulorna lämplig!3n kunna smörjas med linolja. Ovanlädretmåste vara vattentätt fastsytt vid bindsulan, plösen stOl'och vid samt med kanterna fastsydda. Att skon är vattentätkan prövas genom att hälla vattcn i densamma, sedanden först blivit väl smord. Eventuella hål upptäckas pådelta sätt och kunna möjligen tätas. Skaftets längd ären smaksak. Med skaft, som slutar vid smalbenet, tordepn effektiv ombindning av överkanten kanske lättast kunnagöras. Med höga vattentäta skaft kan man visserligenalltid kliva djupare ner utan att blöta strumporna, menskall man vada ännu djupare, bliva de höga skaftens nyttaillusorisk. Såsom skosmörja anser jag en halvfast blandning,som utom ett fett även innehåller vax, lämpligast,detta sista ämne synes mig göra, att smörjan ej så lättvattnas bort. Väl insmorda bandskor behöva knappt omsmörjaspå fjorton dagar och vanligen endast uivändigt.Föl' minskning av sulans nötning vid bergsbestigningarochvandringar på blockhaven bör den vara broddad. Primabergbroddar finnas knappt för närvarande i handeln iSverige, utan torde få skaffas från Bayern eller Schweiz.I sulans ytterkant, som ä ven under hålfoten bör stå utnågot litet utanför ovanlädret, fästas de grova kantbroddarnamed sina långa stift, som vikas om och nitas (fig. 13). Mitt påsulan kunna däremot placeras skyddsstift .. av diverse i densvenska handeln förekommande sorter. Aven i klackenskanter fästas grova kantbroddar, i mitten helst tämligengrova klackstift. I brist på dessa olika slag av broddarkan man reda sig ganska långt med enklare stift, ja till ochmed lUed korta, tjocka skruvar. Reservstift, resp. skruvarböra medföras. Den omsorgsfullare broddningen enligtalpin modell kan ej göras utan läst och måste i de flestafall överlämnas till skomakare.I nära samband med frågan om skobeklädnaden stården om lämpligaste benbeklädnad. Prineipen är häratt byxorna böra vara bundua utanpå skoskaften ; dettapå det vatten, som rinner utmed byxorna, ej skall rinnaned i skorna. Härigenom underkännes användningen avknäbyxor med höga sportslrumpor eller benlindor, s. kputties, såvida dessa ej äro lindade över .skoskaften. Dettahindrar dock ej att mången kan reda sig även med dessavackra grejor, avsedda för alpern.a, där man ej behövervada. Jag betvivlar även aU benlmdor kunna vara hälsosammaför blodcirkulationen i benen. Idealet för högfjällsresorär dock tunna, vattentäta spetsbyxor av fett kalvskinn;dessa kunna genom bindning över smalbenet sältas i vatten-tät förbindelse med skorna (titelbilden). Med en sådan utrustningkan man vada en smal bäck till länden utan att fåin en droppe vatten. Sådana byxor torde föl' närvarandevara omöjliga att anskaffa, och man fur därför nöja Eig medklädesbyxor. Att bli våt ombenen är ett obetydligt obehagi jämförelse med att blivåt om fötterna. Benklädernatorka nämligen, under fortsattpromenad, snabbt. Gummiskaftoch gummistövlar äro vid vandringknappt att rekommenderaoch äro synnerligen obehagligaom de vattenfyllas över skaften.Beträffande skinnbyxor är aUmärka att de i varm väderlekförefalla en smula kvava.Köksattiraljen bör förviktens skull helst vara avaluminium och i viss mån rätta Fig. 13. Broddade alpskor.si"O' efter proviantm·ingen. Så- Broddningen kan varieras påmångahanda sätt. För svenskasom i de flesta fall nöd vändiga fJ;Ulturer bör" skaften varamåste anses kaffepanna,kastrull \ ida Umgre.och stekpanna. Ibland kunna . . .tvänne kastruller vara önskvärda, Ja hll och med tvänne kaffepannor,om kaffe skall kokas samtidigt med tevatten. Nästefterden oundgängliga kaffepannan blir stekpannan älsklingsredskapet,ty i den stekas pannkakor, en rält som man underlängre rjällvistelse lär sig skatta högt. Kastrullen är välbehövlig till kokande av gröt, fisk, kött och ärter samt idet finare fjällköket till frukt- och bärsoppor. Kokkärl medutstående skaft äro rätt skrymmande, varför satser medavtagbara eller överf'ällbara skaft ur denna synpunkt är~att föredraga. Emaljerade kokkärl äro. tunga och tå,la ejstötar, däremot äro koppar och taUnkar av emaljeradjärnplåt trevliga. Omelettpannor av stålplåt lätta, starkaoch användbara för pannkaksgräddning. Skedar av aluminiumbra, men knivar och gafflar böra vara av järn.Termosflaskor äro knappast nödvändiga, då man i alla fallmåste koka mat minst två gånger dagligen.Uppgörning av eld. I denna konst äro både lapparoch nybyggare mästare, och har man infödd bärare med,kan man i de flesta fall till honom överlämna bekymretatt göra eld. För den händelse mindre tränade turisterskulle behöva reda sig på egen hand under någon tid i fjällen,vill jag här lämna några anvisningar angående eldgörriing.27

26I sulonul böl' ett vattentätt lager vara inlagt, varjämtesulorna lämplig!3n kunna smörjas med linolja. Ovanlädretmåste vara vattentätt fastsytt vid bindsulan, plösen stOl'och vid samt med kanterna fastsydda. Att skon är vattentätkan prövas genom att hälla vattcn i densamma, sedanden <strong>för</strong>st blivit väl smord. Eventuella hål upptäckas pådelta sätt och kunna möjligen tätas. Skaftets längd ären smaksak. Med skaft, som slutar vid smalbenet, tordepn effektiv ombindning av överkanten kanske lättast kunnagöras. Med höga vattentäta skaft kan man visserligenalltid kliva djupare ner utan att blöta strumporna, menskall man vada ännu djupare, bliva de höga skaftens nyttaillusorisk. Såsom skosmörja anser jag en halvfast blandning,som utom ett fett även innehåller vax, lämpligast,detta sista ämne synes mig göra, att smörjan ej så lättvattnas bort. Väl insmorda bandskor behöva knappt omsmörjaspå fjorton dagar och vanligen endast uivändigt.Föl' minskning av sulans nötning vid bergsbestigningarochvandringar på blockhaven bör den vara broddad. Primabergbroddar finnas knappt <strong>för</strong> närvarande i handeln iSverige, utan torde få skaffas från Bayern eller Schweiz.I sulans ytterkant, som ä ven under hålfoten bör stå utnågot litet utan<strong>för</strong> ovanlädret, fästas de grova kantbroddarnamed sina långa stift, som vikas om och nitas (fig. 13). Mitt påsulan kunna däremot placeras skyddsstift .. av diverse i densvenska handeln <strong>för</strong>ekommande sorter. Aven i klackenskanter fästas grova kantbroddar, i mitten helst tämligengrova klackstift. I brist på dessa olika slag av broddarkan man reda sig ganska långt med enklare stift, ja till ochmed lUed korta, tjocka skruvar. Reservstift, resp. skruvarböra med<strong>för</strong>as. Den omsorgsfullare broddningen enligtalpin modell kan ej göras utan läst och måste i de flestafall överlämnas till skomakare.I nära samband med frågan om skobeklädnaden stården om lämpligaste benbeklädnad. Prineipen är häratt byxorna böra vara bundua utanpå skoskaften ; dettapå det vatten, som rinner utmed byxorna, ej skall rinnaned i skorna. Härigenom underkännes användningen avknäbyxor med höga sportslrumpor eller benlindor, s. kputties, såvida dessa ej äro lindade över .skoskaften. Dettahindrar dock ej att mången kan reda sig även med dessavackra grejor, avsedda <strong>för</strong> alpern.a, där man ej behövervada. Jag betvivlar även aU benlmdor kunna vara hälsosamma<strong>för</strong> blodcirkulationen i benen. Idealet <strong>för</strong> högfjällsresorär dock tunna, vattentäta spetsbyxor av fett kalvskinn;dessa kunna genom bindning över smalbenet sältas i vatten-tät <strong>för</strong>bindelse med skorna (titelbilden). Med en sådan utrustningkan man vada en smal bäck till länden utan att fåin en droppe vatten. Sådana byxor torde föl' närvarandevara omöjliga att anskaffa, och man fur där<strong>för</strong> nöja Eig medklädesbyxor. Att bli våt ombenen är ett obetydligt obehagi jäm<strong>för</strong>else med att blivåt om fötterna. Benklädernatorka nämligen, under fortsattpromenad, snabbt. Gummiskaftoch gummistövlar äro vid vandringknappt att rekommenderaoch äro synnerligen obehagligaom de vattenfyllas över skaften.Beträffande skinnbyxor är aUmärka att de i varm väderlek<strong>för</strong>efalla en smula kvava.Köksattiraljen bör <strong>för</strong>viktens skull helst vara avaluminium och i viss mån rätta Fig. 13. Broddade alpskor.si"O' efter proviantm·ingen. Så- Broddningen kan varieras påmångahanda sätt. För svenskasom i de flesta fall nöd vändiga fJ;Ulturer bör" skaften varamåste anses kaffepanna,kastrull \ ida Umgre.och stekpanna. Ibland kunna . . .tvänne kastruller vara önskvärda, Ja hll och med tvänne kaffepannor,om kaffe skall kokas samtidigt med tevatten. Nästefterden oundgängliga kaffepannan blir stekpannan älsklingsredskapet,ty i den stekas pannkakor, en rält som man underlängre rjällvistelse lär sig skatta högt. Kastrullen är välbehövlig till kokande av gröt, fisk, kött och ärter samt idet finare fjällköket till frukt- och bärsoppor. Kokkärl medutstående skaft äro rätt skrymmande, var<strong>för</strong> satser medavtagbara eller överf'ällbara skaft ur denna synpunkt är~att <strong>för</strong>edraga. Emaljerade kokkärl äro. tunga och tå,la ejstötar, däremot äro koppar och taUnkar av emaljeradjärnplåt trevliga. Omelettpannor av stålplåt lätta, starkaoch användbara <strong>för</strong> pannkaksgräddning. Skedar av aluminiumbra, men knivar och gafflar böra vara av järn.Termosflaskor äro knappast nödvändiga, då man i alla fallmåste koka mat minst två gånger dagligen.Uppgörning av eld. I denna konst äro både lapparoch nybyggare mästare, och har man infödd bärare med,kan man i de flesta fall till honom överlämna bekymretatt göra eld. För den händelse mindre tränade turisterskulle behöva reda sig på egen hand under någon tid i fjällen,vill jag här lämna några anvisningar angående eldgörriing.27

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!