Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

plocka bod otyget, innan förökning börjat. Sedan ägglagts i skjortan, är utrotning så gott som omöjlig utommed kolsvavla i väl tillslutet bleckkärl. Kokning med vattenhjälper knappast. (Angående benbeklädnaden s.e sid. 26).Huvudbonaden bör hebt utgöras aven mjuk filthatt(se titel bilden) med brätten, som hålla ut myggfloret frånöron och näsa. Detta kan göras av billig larlatan, och börvara så vitt, att det går omkring h.attbrältet; övre kant.enbör vara försedd med dragsko, vangenom det kan tätt blIdragaskring hattkullen; längden bör vara så stor, att floretfaller ned över axlar, bröst och rygg utan att öppet mellanrumuppstår. Ett varaktigare men dyrare material ärbrysseltyll. Färgen bör vara svart, blå eller grön men ickevit, emedan viU besvärar seendet. I brist på myggflor kanman minska myggplågan genom en under hatten trädd,kring bakhuvudet nedhängande näsduk. Aven en tätnedhängande linnemössa med utklipp för ögon, näsa ochmun hjälper rält bra, och är under vissa förhållanden(regn, snårig skog) måhända bättre än myggfloret, meni de flesta fall sämre än delta. Man kan även genompåstrykning av det aromatiska preparatet Kul (frånapoteket i Jokkmokk eller Gällivare) eller den billigare,tjärluktande näveroljan (från apoteket i Södertälje m. fl.orter) - freda sig föl' myggornas angrepp under en halvtimme.Till händernas skyddande mot köld böra vantar ellerskinnhandskar medföras. De senare skydda även motmyggorna.Skobeklädnaden är nästan den viktigaste och svårastedelen av utrustningen. De ofta förekommande vadningarnaoch marschen över blöt mark göra det nödvändigt,att skodonen äro möjligast vattentäta. . Den oerhörda slitningen vid bergbestigningar och vandrll1gar överblockhav kräver starka skodon. Den som har kraftiga,oömma {ötter, kommer billigast ifrån delta dilemma genomatt skaffa sig ett eller två par rymliga lapska bandskormed möjligast tjocka boltnar samt ett stycke 3 il 4 mmtjockt läder aU laga dem med. Skorna böra helst varasydda med sena;. sildana kunna dock knappt erhållasannat än från de mre delarna av Lappland, där man ävenbäst får dem färdigberedda genom smörjning med enblandning av tjära och sättran eller tjära och tjock smörjoljasåväl utvändigt som genom ihällning invändigt. I nödfallkan man även nöja sig med trådsydda (helst dubbelsydda)bandskor från skofabriker och med att smörja demsjälv. Efter smörjningen böra de torka en vecka. Bandskoranvändas helst med långt och fint starrgräs såsom stoppning,denna dock svål' att utföra utan anvisning av vaninfödd skostoppare. Tillvägag.ångssältet låter sig kn~pptbeskriva, men äl' i korthet följande. Skoskaflen nedvIkasså långt som möjligt. I skon nedlägges på hälens plats enmindre grässudd. Starrgräs uppredes och utbredes till enjämn eller platt malta av fotens dubbla längd oc~ bredd.Man håller skon med vänster hand fattar mattan VId 1/. avlängdsnittet med högra handens fingertoppar, kör den nedi skon med handen och låter därvid mattan sluta sig kringhanden, som kommer aU prässas i skon såsom en fot, omgivenaven tjock strumpa. Handen drages däl'efter ut ochett nytt jämnt skikt av hö införes, .om så kräves och mediakttagande av att höstrumpan ej får komma i olag.Sedan höet blivit jämnt och väl inpackat, inskjutes i ställetföl' handen bara foten, så att den kommer riktigt nedmed hälen. Det går sämre om yllestrumpa sitter på,emedan denna river med sig höet. Om föga hö står uppkring benet, lindas delta med eU tunt ~öskikt, varpåskaftet ombindes med skobandet och slutbgen även denöver skaftet dragna nederkanten av byxen. Om höstopp.ningen lyckats, har man nu en angenäm känsla av mjukhetoch värme kring foten. Att uppnå detta är ej såsvårt, men att stoppa, så aU man hela dagen känner sammavälbehag kring foten, är utomordentligt svårt, emedanhöet packar sig under dagens lopp, varigenom höslrumpanblir för stor. Det gäller därför att redan från börjanstoppa mycket hårt, men dock ej så att det tränger.De lapska bandskornas överlägsE'nhet ligger i derasvaHentäthet. När de dessutom äro fyllda med en massahö, kan man inse, aU det skall dröja jämförelsevis länge,innan så mycket vatten inkommer, att foten blir våt;dessutom äro de billiga, spara strumpor och äro lättlagade. Går ett hål i bolten, kan man sy över en skinnlappmed sena, en stark nål och syl. Men höstoppningenär en svål' konst, som ej är allom givet att lära sig. I ställetkan man möjligen till en tid reda sig med dubbla sockoroch flere par strumpor. Nya bandskol' äro synnerligenhala på jämn, gräsklädd mark, men när bottnarna blivitslilna eller lappade, äro de läUare att gå med och på fastberg eller grövre stenar vida mindre halkiga än vanligaskodon. Innan man blir van förorsaka de ofta ömhet ifötterna, emedan fasta sulor saknas. Denna olägenhetkan dock undvikas genom aU lägga en lös sula inuti.Den som ej vågar förlita sig på bandskor, U?åste kostapå sig ett par grova, vattentäta skodon med tJocka sulor.25