16en tränad vadare (helst lapp) medelst staven och vattenytansutseende vanligen kan finna knappt halvmetersdjupaövergångar mellan sandgrunden ; mellan Matujokk ochTjågnorisjokk samt nedan<strong>för</strong> sistnämnda ett ännu lättarevadställe med åtskilliga sandhc:ilmal'. Puoutava.ratjjokotjoch LuZep Vassjajokk kunna vara mycket svåra, menövervadas liksom andra tvärbäckar i Rapadalen vid flyttningsvägarna;i den sistnämnda häcken synes ett någotbättre vadställe <strong>för</strong> närvarande finnas omkr. 150 m ovan<strong>för</strong>flyttningsvägen. Mycket svår är vanligen SarIJesjokk, somvadas ett kort stycke ovan<strong>för</strong> mynningen; inne i Sa"rvesdalenunder Ritanjunjestjåkkc:i är den vanligen lätt. Alkatjjokkvadas ute på mynningsbranten, men är vanligen svår.Bäckarna från PeUoreppe, AZep Vaslljajokk, Svirjajokk,Lulep och AZep Snavvajokotj, PeZajokotj, alla i Rapada}en,äro merendels lätta att vada. Tjågnorisjokk vadas näramynningen, Matojokk nästan var som helst, Mikkajokk ettkort stycke nedan<strong>för</strong> ändmoränbågarna (ibland svår), SmaiZaijokk på ett stenigt ställe mellan Skal'jatjåkko och Mikkatjåkkosamt naturligen även högre upp. Kuoperjokk ochAkajokk vadas vanligen lätt flerstädes ovan<strong>för</strong> sammanflödet.P~rikjokk brukar ofta kunna vadas strax ovan<strong>för</strong>Letsiljaure, måhända även mångenstädes mellan Perikluoppaloch Perikjaure. KukkeslJaggejokk kan ofta vadas vidflyttningsvägen nära Näntotjåkko på elt brett och stenigtställe ovan<strong>för</strong> <strong>för</strong>greningarna <strong>för</strong>e inflödet i Letsitjaure(rätt svårt); något lättare är ett vadställe längre ned, därbäcken grl'llar sig kring en holme; omkring en mil h5greQPP nedan<strong>för</strong> Tjäw'a vadas samma bäck betydligt lättare.Over Sitoätno mellan Letsitjaure och Sitojaw'e finnesmig veterligen intet vadställe. AZep Pasta jokk är lätt aUkomma över vid Perikjaure, LuZep Pastajokk öster omRuopsok svårare. Petsaurejokk vadas mellan båda Rissasjöarna,i allmänhet lätt.Vadställena i <strong>högfjällen</strong>s västra delar känner jag mindre,men skall jag ändå söka giva några upplysningar angåendede största bäckarna. Den betydande Snjutjotisjokk vadaspå ett brett och stenigt ställe ett stycke ovan<strong>för</strong> infllldetav bär,ken från Ruotesvagge, men många andra vadställenfinnas över denna långa bäck. AZeb Kuoperjokk vadasmellan Låutakvarto och. Stuor Påravaralj, men naturligenlättare högre upp. Den betydande strömmen MeUätno tordebäst övervadas vid de höga grusbackarna omkring enhalv mil nedan<strong>för</strong> utflödet ur Alkajaure; vid särskiltkallt och torrt väder torde den kunna vadas helt närautflödet. Alkajokk kan vadas vid <strong>för</strong>greningarna <strong>för</strong>e in-flödet i Alkajaure, men även mångenstädes högre upp.AZep Sarvesjokk vadas i allmänhet tämligen lätt vid ettnågorlunda brett och stenigt ställe vid Sarvest.jåkkos sydväsh·and.Luottojokk och Palkatjokk i NJåtsosvaggevadades <strong>för</strong>r vid flytlningsvägarna, nu uppgives aU detgamla vadstället över Lnottojokk skulIe vara <strong>för</strong>stört ochatt ett nytt finnes högre npp, där en 3 a 4 m hög jordkullereser sig på nordöstra sidan och bäcken omsluter en vide;holme. Njåtsosjokk vadas bäst strax nedan<strong>för</strong> det mitt idalen liggande Jamikvaratj; högre upp, mellan sjöarna ärden lätt att vada.Tältliv ooh utrustning.Såvida man ej nöjer sig med en dagsmarsch från Sjab;ljakhyddan eller Aktse in mot fjällen, måste man med<strong>för</strong>atält. Den i vanliga fall lämpligaste tält modellen ärdet med tvenne tältstänger <strong>för</strong>sedda ryggåstli.ltet. Dennamodell är s.å bekant, att den icke kräver någon närmarebeskrivning eller avbildning (jäm<strong>för</strong> dock fig. 19 sid. 43).Skall ett sådant tält vara bekvämt, måste det vara åt·minstone 2 m högt; dock är att ihågkomma, att ju högreeU tält är, deslo kallare är det. För att öka tältets rym·lighet kunna de vertikala långsidorna göras högre än hittillsvarit brukligt, gärna 0.5 m höga, men måste då stageni takets underkant göras rätt långa <strong>för</strong> att väggen skall spän.nas. Nederkan ten, som hör kunna fastgöras vid marken, måstevara <strong>för</strong>sedd med två minst 15 cm breda kappor, som utbredaspå marken, en utåt och en inåt, och beläggas med tyngder(stenar, trädgrenar, researtiklar, men ej soliga kokkärl) <strong>för</strong>alt hålla myggen ute. Ingången måste även föl' detta ända·mål vara särskilt inrättad: de mot varandra vända kanternamåste ligga över varandra omkr. 18 cm, men dessutommåste på den yttres insida, minst omkr. 20 cm f"ån kantenval'a fästad en kappa av omkr. 22 cm bredd, som knäppespå insidan. Båda de fria kanterna måste kunna knäppasordentligt med hakar eller knappar (sämre), den mellan·liggande kanten behöver ej nödvändigt knäfpas <strong>för</strong> attden skall ligga jämt. För att myggen skal hållas ute,bör man noga tillse, att intet större hål finnes varken viddörren eller vid marken. I bortre väggen kan fllr atterhålla luftväxling lämpligen ett av nedknäppbara luckorskyddat hårduksfönster av 10-15 kvadratdm. ytmåttvara anbragt. Ett tält av 2 X 2 m bottenplan rymmer 4bäddar, möjligen 5, om personerna äro smärta.Sa,·ekfjlJllen.17
18l19Fig. 9. :Miosta sitt- och l iggtiirlt <strong>för</strong> två personer. A. H . JUDi 1904.På tältets vikt inverkar i hög grad ~jockleken av tält·duken, såsom man kan finna av följande , av mig observe,rade vikter per m?:segelduk 5 il 6 hektomarkistyg 3 » 3 5"'rov domestik~n domestik (croise)2.5»1. 7finaste engelska dundräll 1. 2fint och tält råsiden 0.8-1.2 »Ett rygg ås tält av prim~ segeldnk och storleken.,2 x 2 x 2m väger, med stag och, pmnar, ,men utan de två ,stange~'na,som kunna användas hll vandrIngsstavar, omkl'lng 15 a 18kilo och bör, om det skötes väl och aldrig får ligga längehoplagt vått, kunna räcka till användning 2 månader år:ligen under 10 ål'. Ett sådant tält bör kunna stå ä~en Iganska stark storm. Använder man ' tyg eller råSiden,måste med mycket <strong>för</strong>stånd <strong>för</strong>stärkningar anbringas vidkauser, hakar och på l\-ndra punkter, där frestningen ärökad. Ju svagare materialet är, desto noggrannare måsteman vara med alt söka vindskyddad tältplats samt att ickeglömma med<strong>för</strong>a nål, tråd och reservtyg <strong>för</strong> reparation,desto kortare blir även tältets livslängd. Vid mycket tuntmaterial kan man befara alt bli utan tält, om vindskyddFig. 10. Turist<strong>för</strong>eningens tttlt med dnbbelt tak och fastsydd bottenpassande såväl <strong>för</strong> tropikerna som <strong>för</strong> kn.l1are klimat.saknas. I allmänhet är det knappt rådligt att välja svagarematerial än medeltjock domestik även <strong>för</strong> en kortareresa.A vstår man från behaget att kunna stå rak i tältet, ochdet kan man gärna göra vid en kortare fjällresa, så kantältets vikt väsentligen minskas. Föl' att kunna sitta ochkrypa i tältet räcker det om dess höjd är l.2-·1 .5 m. Det hörhelst fortfarande ha ryggåsform, men föl' två personer kanett siLtält göras, till vilket endast en st.av behöves. I eUsådant (fig.9) har jag jämte en lapp till!?ringal tre dygn påSarektjåkko 1901 samt två dygn på Apartjåkko och trepå Ritanjunjestjåkko det följande året, alla gångerna imycket obehagligt väder. Då staven till denna modell ärplacerad utan<strong>för</strong> tältet, kan man föl' ändamålet användaen vanlig vandringstav, eller kan man binda linan fråntälUoppen i en björk eller fästa den på ett högt stenblock.En något bättre modell än fig . 9 visar, erhålles om tältetgöres högre. särskilt i den låga änden; taket blir då brantareoch sidorna spännas lättare utan tillhjälp av klykor.Till <strong>för</strong>drivande av my~gor inne i tältet användes rökningmed torr björks vamp. Ve små tälten ha den <strong>för</strong>delen attvara varmare och mera stormsäkra, även om materialet ärtunnare. Ett l'yggåslält av 1.4 m höjd och 2 x 2 m golvyla,tillverkat av tjock domestik, behöver knappt väga
Change language