Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

14för nedglidning. Av samma skäl är det synnerligenarbetsamt att gå uppåt i lös snö, medan däremotnedstigning försiggår lättare i lös snö än på fast mark.Principen hlir sålunda: kraftbesparing ernås genom attför uppstigning välja möjligast fasta mark och för nedstigningmjukare mark. Oftast spela dock andra omständigheterin, som inkräkta på det fria valet, och på svårbestigligatoppar är i allmänhet endast en väg möjlig, dengår nästan alltid delvis över mer eller mindre brant snöbåde på upp- och nedvägen. Fast berg saknas ofta utompå så branta ställen att de äro opasserhara. Den vanligasteterrängen blir därför utom snöfläckarna blockhaven,som variera i beskaffenhet beroende på medelstorleken avde ingående blocken; denna kan växla mellan ungefär enmeter (svår terräng), en fot (vanlig toppten'äng) och endecimeter (lättgången toppterräng) i tvärsnitt.Vid nedstigning utför brant terräng har man den olägenheten,att de brantaste ställena icke kunna överblickaspå avstånd uppifrån. Man måste därföre i sådana fallvara på sin vakt, så att man ej går sig fast.Rutschning i sittande (sliter byxorna oerhört!) eller ståendeställning på branta snöfläckar får endast äga rum,där snö'n är lös; på hård snö och is kan man ej saktafaden och riskerar att slå ihjäl sig mot nedanför liggandestenblock.Den här lämnade något· utförliga framställningen avhuru man färdas i fjällen må ej betraktas såsom onödig.Nybörjaren kan sälierligen behöva den, i synnerhet somfullt kompetenta förare icke kunna påräknas i de lapskahögfjällen. Man måste därföre i högre grad lita på sigsjälv än som behöves i Alperna eller i Norges högfjäll,där särskilt utbildade och ansvariga förare stå till allallmänhetenstjänst. Nästan ingen av ortsbefolkningenhar egllntlig vana vid toppbestigningar eller vandringaröver sprickiga glaciärer, ytterst få känna här angivnapassövergångar och ej särdeles många känna alla de huvud·dalar, som i det följande omtalas. Emellertid ha docknästan alla gott lokalsinne och en viss vana vid färder ifjällen. De kunna göra eld även i regnväder, förstå sigpå att finna lämpliga vadställen över bäckar och vadaäven där det ej är så alJdeles lätt alt komma övel'. Mångaäro mycket skickliga och starka vadare. Denna egenskapär i högfjällen ofta nog av särdeles stor vikt, under detaU den i de för turistlivet så väl inrättade Alperna saknarall betydelse, emedan broar finnas,Snöbryggor och vadställen. På grllnd av alt barriskog saknas i högfällen är spångniug av vägar övermyrar och utläggandet av stockar såsom broar över bäckarsamt andra byggnader, till vilka de krokiga björkarna ejkunna användas, ej möjliga utan högst betydande kostnader.Ilå båtar dessutom även så gott som saknas,måste man i regel taga sig fram över vattendragen genomatt vada.Under juni och början av juli knnna likväl på vissaplatser, där mycket snö hopats under vintern i bäckfåran,denna övergås på s. k. snöbrygga. Sådana pläga träffaspå bland andra följande ställen. I Kaskakarså på sydsidanav Pårektjåkko omkring 1 iL 2 km ovanför Pårekjauratj;över Kåtokjokk ovanför sammanflödet med LuIlihavaggejokk(vanligen bortsmäIt 1 juli); över Kåtokvaratjjokkoch Jokotjkaskajokk vid övre flytlningsvägell pånorra sidan Kåtoktjåkko ; över Sarvesjokk nedanför Rita!ljunjestjåkko;över Rapaälven under fallet nedanför AkaJokksoch Kuoperjokks sammanflöde; över Tjågnorisjokk vidpa/?s 1.5 km ovanför bäckens utflöde i Rapaätno; överPalkatjokk i sydöstligaste delen av Luottolako; överLuottojokk i denna bäcks djupa kanjon, Härtill skullevara att lägga en massa andra snö bryggor, som jagnu ej erinrar. mig. Inom bäckarnas översta delar förekommaen mängd. Många svåra bäckar, såsom Kåtokjokk,Jokotjkaskajokk, Alkatjjokk, Tjågnorisjokk, Mikkajokk,som komma från glaciärer, kunna övergås på glaciärändarna.Vadställena angivas vanligen bäst genom lappflyUningsvägarna,som gå direkt till dem. Principen för val ayvadställe är alt välja en plats, där vattendraget är mÖJligastgrunt och fördelat; där är det vanligen även bredast,vilket anses vara en mindre olägenhet. Alt här ange vadställenär svårt nog, i synnerhet· som dessa med årenpläga förändras; jag vill dock giva några anvisningar. Kåtokjokktorde kunna vadas under kalIt och torrt väder straxtovanför inflödet av Lullihavaggejokk; det vanligaste vadstället,Kaskasvadstället, ligger mycket längre ned mittemot Kaskasvaratj vid utflödet aven bäck från en tjärnpå södra sidan, ett kort stycke ovanför vaUenfallet ochKaskasvaratjjokks inflöde. Detta vadställe är dock nästanalltid sommartiden mycket svårt med djupa gropar ochvanligen opasserbart för en ovan. Rapaälven lär på senhöstenkunna vadas mitt emot Puoutavaratjjokkotj ochmitt emot Gruvisarekåtan vid Stuorra Skårbs östände;under sommaren vadas den vid 'älvkroken strax norr omSarvesjokks inflöde, där älven är mycket bred,· men där15