Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

12lämplig vidd uppkommer. StOl' säkerhet erbjuder ävenden s. k. kärleksknuten. Huru denna slås framgår' avfig. 3, 4 o.ch n., Man måste noga akta att båda överhands-F~g. 2 ... Vattenknu~ . .:... Fig .. B-6. Framställning av kärleksknut.Taft.'et lagges fBr~.t 1 dub~el~g~a enl. fig. 3. De båda öglornas närbelägnakanter laggas därpa over varandra så att ett rum c (fi 4)uppstår. Man. träder därefter in högra handen genom e, fattar ~enstora bukten 1 punkten a, drager den' under b ut genom c ochöver d, så att ~glan .5 nppkOl:nmer, iakttagande att knutarne gå ivarandra sasom 1 5 och eJ komma var för sig såsom i 6 _Fig. 7. Pålstek. .knop!lrna gå i. varandra såsom i fig. 5 och icke ligga val'för sIg såsom I fig. 6. Kärleksknuten har framför vatten.knuten den fördelen, att om linan sträckes en starkare ~brytning intill knuten ej uppkommer, men å andra sidanär den svårare aU göra. Vid tågets ändar torde även etträtt lagt pålstek vara användba,rt fig. 7. Den för knutarintresserade hänvisas till Hj. Öhrvall: Om knutar, 2:drauppl. Sthlm 1916.Isyxa av alpintyp är av föga nytta vid glaciärvandringari vårt land, !Ilan reder sig gott, om man förser den längastav, som I alla händelser behöves för vadningarna .med e~t i stavens längdriktning utstående yxformigt. blad. ~ed ~etta instrument kunna trappst~g och fot.fästen I hal IS med lätthet anbringas. På en sådan stavkan även en sidopik, läII}.plig för förankring i brantter~'äng, fäsl!ls. .Hela beslaget måste i så fall göras mycketsolItt, då sIdopIken bör kunna hålla en människas vikt.En sådan s. k. isstav (fig. 8 samt titelbilden) har jag medf~rdel använt under mina mångåriga färder i SarekhögfJällen..Dä!' glaciärsl?ricl{O~na äro öppn~ och fria från snöär användmngen av Iståg I allmänhet eJ nödvändig, mendär de äro helt eller delvis täckta av snö, måste dettaförsiktighet~mått ovillkorligen iakttagas.På hal IS, som endast är måttligt brant, underlättasstigningen genom s. k. stigjärn ochman kan med sådana undvara huggningenav fotfästen. Många olikamodeller av stigjärn användas i Al·perna, även för klättring på brantaklippor. Föl' is vandringar kunnasparkslöttingsbroddar v'anligen dugasåsom en enkel modell av stigjärn.De flesta torde dock fullkomligt redasig med den oundgängliga issfaven.Vid bergsbestigningar böl' mangå mycket långsamt uppför och aldrigstiga mera än 300 m per timme. Manbör redan på något avstånd granskaterrängen och välja sin väg. Det äri allmänhet aU föredraga aU följagrässluttningar och vegetationsfläckarså långt upp som möjligt. Av stenigmark är den småsteniga mera lätt·13Fig.8. Beslag till1lvredelen aven isstav. F1Iryadning,klättringoehishuggning.gången än den som består av stora stenar. En fjällsida, sombestår av stora block, kan vara nog så mödosam att passera,om man måste hoppa från ett block till ett annat.Den kan även vara farlig, om blocken ligga lösa och· manär flere i sällskap som gå under varandra, emedan nedanförgående då lätt kunna träffas. I händelse av stora lösa blocksamt flere personer i sällskap bör man antingen gå ibredd eller på »sned linje». Vid trånga passager avifrågavarande slag måste nedanför gående hålla sig åtsidan tills de föregående passerat. Bland sluttningar medosäkert liggande block äro . särskilt att nämna nutidaglaciärers ändmoräner. Naturligtvis förutsättes det, atten person, som giver sig ut på dylika vandringar, har såmycken själsnärvaro, aU han ej skadar sig genom block,som han själv satt i rörelse. Där anhopningar av mindre~tenar lig~a brant, kan för varje fotsteg glidningar i massanm1räffa; I allmänhet äro dessa ofarliga och de nå åtmin·stone ej så hastigt större dimensioner, att man ej hinner förflyttasig undan.Vid gång utför en slutlning kan tids- och kraftbesparinguppnås just på sådana platser, där grnsmassorna självakomma i en viss rörelse nedåt. Oavsett den försiktighet,som härvid är a v nllden särskilt mot nedanför gående,medför en sådan åkning . i sakta nedglidande stenskredden olägenheten, alt skodonen bli starkt skamfilade.Vid stigning uppåt ökar det däremot arbetet väsentligenalt lägga vilgen över stenmassor, som ha benägenhet