Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

10Där lappflyttningsvägen bär över bäckar är det vanligenav största vikt aU just följa stigen och därmed finnalapparnas vadställe. .Vadningarna iiro ofta, särskilt under varmt och regnIgtväder i juli, då många bäckar genom nederbördens ochsnösmältningens förenade verkan kunna flöda oerhört,. ettoangenämt, stundom livsfarligt moment i fjällresornll;' Hjälpav erfaren och duktig innebyggare är framför allt l sådanafall nödvändig. Mången gång måste man under en natteller ett och annat dygn avvakta vattnets fallande, ellerockså kringgå bäcken eller vända om och söka sig enannan väg. I Lappland vadas på grund av vatlne!s lågatemperatur allmänt eller snarare så gott som allhd medskor och byxor på. Skorna böra vara mycket vattentilt~och skaften hårt omlindade med band, så att vatten eJinkommer vid skaftens överkant. Byxorna stoppas ej nedi skaften utan dragas över dem, och 'underkanten ombindesmed band (se titelbilden). En lång, stark, helst järnskoddstav är nödvändig för att pröva djupet i grumligt valtenoch som stöd mot strömmens tryck på benen. Manvadar i allmänhet stadigast genom aU gå långsamt snettmot strömmen; skulle man känna, att man är nära aUförlora fotfästet kan man ofta rädda situationen genom attgå tämligen fort snett med strömmen. Med den hastighetvaUnet nästan alltid har i (jällbäckarna är även för . enfullvnxen person ett vattendjup av 60 cm besviirligt attgenom vada, i synnerhet som vattnet på lo.vartsidan van·lio'en skvalpar upp 10 il 20 em; vid ett dJUp av 75 cmii~ det redan för de flesta farligt att vada och i meterdjuptvatten av stor hastighet är saken omöjlig så gott som för alla.Med tillhjälp aven lina (av omkr. 2.5 cm o~krets)kunna även rätt svåra vadningar utföras utan lIvsfara,om minst tvenne personer hjälpa varandra. Linan börvara så lång, alt den räcker över bäcken, och endast eni sänder vadar, fastknuten vid linans ena ända. Stundomkan det även lämpa sig att spänna en lina från den enastranden till den andra.I auO"usti är under klart väder vattenståndet i bäckarnavanliO"~n så lågt, att någon svårighet att komma framöver "vadställena då ej föreligger, om Kåtokjokk och Sarvesjokksöstra del und~ntagas. Till och me.d Rapaälv~nO"år då ntan svårighet aU under erfaren lednIng vada VIdLåddepakte. I september lär under tOlTa höstar vattenminskningenvara så stor, att man kan våga sig på heltandra vadställen än under sommaren. De medelstorabäckarna kunna då övergå s så gott som var som helst.Fig. 1. Vadning över Sarvesjokk. A. H. 29 aug. 1900.För vandringar över sprickiga delar .av g laciärer ärnöd vändigt, aU sällskapet utgöres av nllnst tre. personer,sammanbundna medelst ett nytt och starkt mCtn~llahamptåga v omkring 10 mm tvä.rsni~t och så långt, att a v:tåndetmellan tvenne personer bhr mmst 3, helst 4, m. For sammanbindningenknytas i tågets iind.ar och på passandeavstånd därifrån öglor av sanllna Vidd ~om. personernasbröstvidd, varefter var och en träder på SIg sm ögla underbåda armarna. Föl' varje ögla kan beräknas åtgå .omkr.1.3 m lina och för 4, personer behöves sålunda en lma pånärmare 20 m. Den bäste isvandraren går först i raden,den näst bäste eller starkaste sist. Under marsch hålleslinan slak, dock ej så mycket att den släpar.Den knut varmed öO"lorna göres, iiI' av stor betydelse,emedan om' en glidni~g av parterna i kI1l~ten ä~.er ru~,en våldsam åtstramning kan uppkomma krmg brostet paden, som eventuellt nedfallit i en spricka oc~ blivit hängandei linan. Den vanliga råbands- eller sJömansknutenduger ej däremot är den enkla s. k. vaUenknuten full~3nvändb~r. Den åstadkommes genom att lägga . linan li en bukt, så aU den blir dubbel, och slå en vanlIg knutmed båda parterna på en gång, så att en ögla (fig. 2) av11