Sarekfjällen. Vägledning för färder i högfjällen ... - Axel Hamberg

SVENSKA TURISTFÖRENINGENS RESEHANDBÖCKER. '(,VJISAREKFJ ÄLLENVÄGLEDNINGFÖRFÄRDER I HÖGFJÄLLEN MELLANLULE ÄLVS KÄLLARMARAVAXEL HAMBERGO. Halldin fot.Författaren i fjäll utrustning 1900.STOCKHOL~ IWAHLSTRÖM & WIDSTRAND(I DISTRIBUTION)

Föror.d.ISAAC MARCUS' BOKTRYCK8RI-AK~'IEH.STOCKHOLM19:2 :2Föreliggande vägledning gäller en trakt, som hittillsendast obetydligt berörts av tnristlivet och där ännunästan ingenting blivit gjort för underlättande av turist.färder. Då det dessutom för den oerfarne torde vara enviss risk att under nuvarande förhållanden begiva sig dit,kan det förefalla olämpligt att locka folk till en sådantrakt genom att giva ut en resehandbok om densamma.Man skulle tycka, att först borde vägar och broar anläggaseller åtminstone turisthyddor uppföras, roddbåtar anskaffasoch förare uppfostras. Öppnandet aven så vidsträcktoch svårtillgänglig fjälltrakt för ett välordnat turistliv äremellertid en mycket stor uppgift, och det kan varatvivel underkastat, i vilken ända man bör börja vid lösningenav ett sådant problem. Ett sätt är onekligen,att eftersom trakten är så gott som okänd, börja med enbeskrivning av densamma och huruledes man under nuvarandeförhållanden skall kunna färdas där och vilkauppgifter, som där möta turisten och alpinisten.Detta hal' varit en anledning, men författaren hardessutom haft tvenne viktiga anledningar till avfattandetav denna lilla handbok. Den första är att Turistföreningensstyrelse önskat en sådan, ehuru man egentligen hadetänkt sig en skrift av vida mindre omfång. Den andraär, att författaren genom mångåriga arbeten i traktenvunnit en kännedom om densamma. som ingen utan strängastrapatser under minst fyra å. fem somrar torde kunnaförvärva. Del hal' därför synts mig oekonomiskt att icketaga vara på denna erfarenhet, medan det är ~öjligt.

IVstakandet av iuristleder. utan vetenskapliga, icke minsttopografiska forskningar. För delta ändamål har jag genomströvatså golt som alla dalgångar och bestigit enmassa toppar. Mången gång hal' en svårbestiglig toppvisat sig önskvärd att komma på, och då har jag vanligengått dit för att erhålla de önskade observationerna.Emellertid finnes ännu en hel del jungfruliga toppar kvar,därav nog en och annan, som torde erbjuda åtminstoneför genomsniHsfolk avsevärda svårigheter. Jag har fleragånger tänkt att komplettera min erfarenhet genom ensvårare bestigning för nöjes skull, men tiden har ej räckttill härför. Även några här omtalade passövergångar harjag ej själv utfört. I dessa fall lämnar jag mina anvisningarefter granskning av terrängen eller efter studier påmina fotografier. Dessa ha även i många andra fall varitmig ett gott stöd, där anteckningar saknas och minnetbleknat.Samtliga landskapsfotografier äro tagna av mig självoch det har därför synts onödigt aU signera val' och enmed »förf. fot.», utan ha de endast daterats. De värdefullaregistren över namnen på bilderna och kartan samt i textenäro utarbetade av herr Andt'rs Pallin.Den medsända bilden av min fjällkostym var egentligenavsedd att reproduceras såsom en smal textfigur påsid. 26, men Redaktionen av Turistföreningens publikationerhar utökat bredden till en helsidesplanseh, som in·fogats vid titelbladet. För en resehandbok torde en sådanplacering vara mindre vanlig, men jag ser i densammaRedaktionens välvilliga uppskattning av mina strävandenatt utforska Sarekfjällen och även göra dem kända fören bredare publik.Uppsala januari 1922.Axel Hamberg.Författarens arbeten i t:jällen ha närmast avsett aUvetenskapligt undersöka dem och skaffa matt'rial till enbättre karta över desamma än som nu finnes. Då en detaljeradkarta är ett ovärderligt hjälpmedel vid färder påegen hand i en främmande terräng, kunde ännu ett särskiltskäl till uppskov med denna resehandbok ha varitatt först göra kartan färdig. Men jag måste medgiva attdet - i betraktande av min strängt upptagna tid - måhändablivit att uppskjuta boken .ad calendas graecas •.I brist på en detaljerad topografisk karta har emellertidframställningen måst bli en annan än den vanligai resehandböcker. Jag har i flera fall med ord måst redogöraför landskapet rätt utförligt. Till hjälp hal' jagdessutom tagit fotografier. Dessa äro i allmänhet ickevalda ur estetisk synpunkt utan för alt åskådliggöra terrängen,huvudsakligen komplexen av toppar, glaciärer ochhögt liggande dalgångar. Ett träget arbete har nedlagtspå l,ltsältandet av namn på alla dessa toppanoramor. Medtillhjälp av dem, beskrivningen och den skematiska kartanöver ortnamnen, på vilken dessutom terrängen i grovadrag finnes inlagd bör turisten kunna orientera sig ochgöra upp sina planer. Jag hade egentligen önskat ännuflere panoramabilder, men redan nu intager illushationsmaterialeten aktningsvärd del av texten.Även i ett annat avseende skiljer sig min framställningfrån den i resehandböcker vanliga. Jag har ej kunnatlämna några uppgifter, om huru lång tid den eller denturen kan taga, ty därtill skulle först och främst fordraskännedom om utgångspunkten. Där fasta turisthyddorfinnas, gestaltar sig saken på ett annat sätt, där bli hyddornade utgångspunkter, från vilka man kan räkna, meni Sarekfjällen, där den ene kan finna på att slå läger här,den andre där, sknlle nyttan av detaljerade tidsuppgiftervara illusorisk. Sådana uppgiftt'r bli dessulom ytterstosäkra, emedan fortfärdigheten i oländig terräng är mycketväxlande och även beroende på väderleken.Mina .arbeten i fjällen ha för övrigt icke avsett utv

..VIIInnehåll.A. Allmän del.Naturförhållanden ..........................................Topografi - Vegetation - Djurliv - Lapparna- Klimat - Nationalpark -- Sarekfjällen ochnationalparksiden - Sarektraktens upptäckt ochundersökning - Litteratur.SidaSarekfjällen såsom turisttrakt ..................... 8Allmänna hetraktelser - Färdsätt och utrustning- Bärare - Vinterturer - Bristen på stigar -Vadningar - Glaciärvandringar - Bergbestig.ningar - Snöbryggor och vadställen.Tältliv och utrustning ................. :.................. 17Tält - TäHplatsen - Sovsäckar - Fjällkostymen- Huvudbonaden och myggfloret - SkohekJäd.naden - Benbeklädnaden - Köksattiraljen - Upp·göming av eld - Provianteringen - Packning- Diverse.B. Speciell del.Infartsvägar till högfjällen ........................... 34Kvikkjokk - Sjabtjak - Aktse - Saltoluokta- Stora Lule älvs sjökedja.lSidaLaitaure............ ............................................... 36Rapadalen och Rapaälven - Skerfe - Nammatjoch Laitauredeltat - Tjakkeli.Rapadalen nedanför Telmavadstället............ 41Rapadalens' norra sida - Den vanliga lappflytt.ningsvägen - Vassjavagge - Bergen kring Rapa·selet - Bergbestigningar - Passövergångar.Sarvesvagge ............................. ...................... 49Översikt - Bergbestigningar - Övergångar tillandra dalgångar.Pårtefjällen .............................. ....................... ii4Färdvägar dit - Kåtokjokk -- Bergbestigningaroch glaciärvandringar vid Kåtokjokk - Övergångartill andra dalgångar - PåreksläUen ochPårteljåkko - Bergbestigningar och fjällöver.gångar.Njåtsosdalen ................................................. .Bergbestigningar och passövergångar.Rapadalen ovanför Telmavadstället ........... 63Bergvandringar kring övre Rapadalen.Aka- och Alkavagge....................................... 67Bergbestigningar och passövergångarKuopervagge ............................. . 70Bergbestigningar och passövergångar.Ruotesvagge .................................................. . 71Bergbestigningar och passövergångar.Pastavagge ..................................................... . 7513ergbesligningar och passövergångar.Sitojaure .. ................................... .................... 79Nordsidan Ruopsok -Äpar-Perikmassivet ... 80Översikt och infartsvägar - Bergbestigningar ochpassövergångar.61

!VillSidaKukkesvagge och Kasavaratjslätten ............ 83Översikt - Infartsvägar - Bergbestigningar,glaciärvandringar och passövergångar.Akavare ......................................................... 90Översikt - Bergbestigningat· och övergångar.Topparnas höjder .......................................... 95Notiser om kända bestigningar av toppar iSarekfjällen .................................................. 98Upplysningar till kartan över ortnamnen ... 101Ortnamns förteckning till kartan .................. 103PI. 1.» » bilderna................ 105» texten..................... 107Panoramor' 1-6 ........ .................. vid sid. lPI. II. Karta över ortnamnen i Sarekfjälltrakten................................... i slutet av boken

A. Allmän del.Naturförhållanden.Sarekfjällen (efter Sarektjåkko, 2090 m, Sveriges nästhögsta topp) tillhöra en nästan helt och hållet inom vårtland liggande höjdsträckning, som framgår parallellt medriksgränsfjällen och först vid Torne träsk inkommer pånorskt område. Del är Sveriges vidsträcktaste alpland,att ställa vid sidan av det norska Jotunheimen såväl iareal och höjd som naturens storslagenhet. Sarekfjällensnordgräns kan sägas vara Stora Lule älvs sjökedja; i österstupar högfjällstrakten brant mot de lägre fjälltrakternamellan Stora SjllfaIlet och Laitaure, i söder bildar Pårtetjåkkoderas sydligaste utsJlrång, i väster begränsas högfJällenav sänkan öster om ViIihaure och Vastenjaure.Topografiska drag. Fjällens högsta delar, l allmänhetöver 1 300 m, bestå av' grönstenar (mest amfiholiteroch gabbrodiahaser), lägre nivåer samt omgivande mellan·berg och fjällslätter av syeniter och graniter, siluriska ochkristalliniska skiffrar m. m. Delar av fjällslätten upp·träda även inne i högfjällen, vilka föl' övrigt bestå avtoppar och dalar. Anbilet top'par över 1 800 m överstigersannolikt ett halvt hundratal.Huvuddalarna äro öppna dalar med en inom fjällensvästra delar belägen, knappt märkbar vaUendelare på enhöjd av omkring 900 m ö. h. Av huvuddalarna är Rapa.dalen eller Rapavuobme märkli.gast såsom den djupastnedskurna (till 500 m), den ståtligaste och längsta (§ mil).Den genomflytes av Rapaälven eller Rapaätno. Ovrigahuvuddalar äro hån S till N räknat: Njåtsosvagge, Sarvesvagge,Alka· och Akavagge, Pastavagge, KlIopervagge,Sirkasvagge och Ruotesvagge samt Kukkesvagge. Mellandessa huvuddalgångar belägna bergmassiv sakna i allmän·het enhetli~a lapska benämningar. Lapparnas lokalnamnavse mest Jämförelsevis sinå .topografiska detaljt'r av viktföl' renskötseln m. m. KollektIva ortnamn finnas knappast ide egentliga högfjällen, men väl på vidsträcktal'e hetes·marker i deras omgivningar. Pårte är allt Ijällandet Vom Suobbatjokk, N om sjöarna RiUak, Sjabljak och Tata, ÖSa'·.kfjllll .... 1

om Njåtsosjokk och Luollo samt S om Lullihavagge, Kåtokjokkoch Rapadalen. Dc kring Pårteglacierim belägnatopparna kunna kall!ls Pår~ekaise. D.e ~ögtlig:gande bete.smarkernamellan LaItaure 1 S och SItoJaure 1 N ända bilVassjavagge i V kallas Njunjes. En liknande benämning,Kables, har det vidsträckta fjällmassivet S om Sjabtjak-;­Rittak. Padjelanta är betesmarkexna mellan högfjällensamt Virihaure och Vastenjal1l'e. Aven den 15 mil långasjösträckan mellan Vaisaluokta och Luleluspe jämte om·givande fjällsluttningar betecknas med eH enhetligt namnStuor Luleju, i stället för vilket en svensk benämning StorLule torde' ha fått användning.Bidalarna äro i allmänhet säckdalar. De högstliggandebära ofta glaciärer, dalglaciärer. Platåglaciärer träffas påÅlkatjs och Telmas högslätter. Glaciärernas antal inomhela högfjäUstrakten kan skattas till eU hundratal.Vegetation. Barrskogen upphör ett stycke ovanför hög.fjällens östra och söc;lra gräns. Björkskogen intränger däremotganska långt 1 de mot öster lutande huvuddalarna,nämligen ända till en höjd av omkring 700 m ö. h. i dal.bottnen; på dalsidorna, huvudsakligen de mot S lulande, kanden n.å 800 m. Björkregionen är mångenstädes ganskayppig med en präktig undervegetation av stundom meterhögaörter, bland vilka kunna nämnas Aconitum, Mulge.d'ium, Geranium, Cham03nerium, Angelica, Trollius,Cirsium, Solidago m. fl. Denna undervegetation fortsätterliven över björkgränsen ett stycke upp på kalfjället, inomvars nedre delar man dessutom uppmärksammar pn mängdandra vackert blommande fanerogamer såsom Ranunculusacer, Sauss~trea alpina, Viola bifiora, Astragalus alpi.nus, Diapensia lapponica, Silene acaulis; i kalkrikatrakter svällande kuddar av (jällsippan Dryas octopetalasamt små buskar av den präktiga Rhododendron lappo.nicum. Vanliga äro på torr mark även en mängd Ericaceel'och andra småbuskar, såsom blåbär, odon, lingon, mjölon.fjälljung, kråkbär m. fl. Viktigast föl' turisten är dock,aU inom den ifrågavarande undre delen av kalfjället ellerden s. k. videregionen (omkring 750-1100 m) även en rikvegetation av stora buskväxter träffas, bland vilka grå.viden (Salix glauca, lanata och lapponum), dvärjbjörken(Betula nana) och en on (Juniperus communis) för fjäll.resande är ett viktigt bränsle.Fanerogamerna avtaga med höjden över havet såväl iyppighet som art antal och individrikedom. Bland de högstgående äro att nämna Ranunculus glacialis, Silene acau·lis, Diapensia lapponica, Saxifraga oppositifolia, Pecli·,Jcularis h·lrsuta och de små dvärgvidena Salix polarisoch S. herbacea. Undantagsvis kunna dessa växter träffasända till 1 700.ii 1800 m. och ändå högre. Redan långtunder denna hÖJd ha dock Jordfläckarna börjat bli sällsyntaoch marken utgöres övervägande av stora, genom frostenfrån undergrunden lössprängda stenar (blockhav), på vilkanästan endast lavar men även en del mossor trivas. Iblockmassorna träffas stundom egendomligtstruerade leröar.Djurlivet kan för den oinvigde stundom förefallatorftigt; sommartiden är det huvudsakligen myggplågan,som gör sig påmint. Undel' lemmelår måste vidare deoerhört talrika fjällemIarna väcka uppmärksambet. Så.dana år. är även tillgången på rovfåglar, såsom de skri.kande fjäll vråkarna, de närgångna fjällabbarna och desnövita fjttllugglorna avsevärd, särskilt över skogsgränsen.I?å kan man även risk~ra aU möta en underligt skällandefjällracka. Men fågelhvet är även under normala förhlill~.?densommartiden ing:alunda torvligt. Kring sjöarna ifJallens utkanter samt l Rapadalen är under våren ettlivligt snattrande och pipande av diverse sim· och vadare·fåglar. bland vilka förtjäna att nämnas: krickor, bergandm. fl. andfåglar, många arter snäppoi', rödbena, grönbenao. s. v. Stundom kretsa däl'över fiskmåsar. Den vanligastesimfågeln i fjällsjöarna är lommen, som genom sitt oftahördu, om barnskrik påminnande läte rent av utgör ettkarakteristis~t drag i ~e annars så tysta högfjällens natur.~era sporadIskt, men 1 stora flockar h'uffas fjällgåsen. Ibjörkskogen kan man ställvis få höra alldeles tillräckligtmed kackel av dalripor eller se dem skymta bland träden.!?är kunna även iakttagas en mängd småfåglar, såsom grå­SIska, bergfink, hussvala, snöskata, stenskvätta m. m. I videregionen.kviUra mångenstädes lappsparvar och ängspip.l~rkor.. H!-igl'e upp på kalfjället träffas sporadiskt fjälll'lporI mll1dre flockar och någon gång ett par eller ettensta~m exemplar av den vackra fjällpiparen. Till ochmed 1 den ödsliga lavregionen finner man inO'alunda säll·synt en .älskligt kvittrande fågel: snösparven~ Ett nästanhemskt ll1tryck får man däremot, när den svarta olycksb~dandekorp~n avbryter topparnas och snöfältens ödsligashlIhet med SItt klue.kande eller sina tassande vingslag.Ut0t? lemlar och fjällrackor ser man sällan några andradäggdjur äu renar och sorkar. Sällan slöter man på le.katten eller hermelinen, .. men han kan undantagsvis träffasä,:en på en hög topp. Aven björnen uppträder i den mestoh}l:U~tade terräng. Under den värsta myggtiden, omkr.5 Juh-lO aug., tyckes han företrädesvis uppehålla sig i3

4täta busksnår föl' att kunna skrapa bort myggorna. Dät·efter synes han oftast i skogsgränsen och på grässlutt.ningarna däröver. En gång har under Sarekarbetena björniakttagits på en hög topp, en annan gång på en glaciär.Flertalet resenärer få dock av björnen sällan se annat änspåren på Rapaälvens sandiga stränder samt exkrementeroch uppkastningar. Järven och vargen äro vida sällsyntareatt träffa på, även om de finnas i trakten. Harar, älgaroch uttrar ses någon enstaka gång. Fiskfaunan utgöres avröding, först i sjöar i högfjällens utkanter tillkommer lax·öringen eller börstingen.Myggsvärmarna utveckla sig i allmänhet i första veckanav juli och uppnå maximum av intensitet under andrahälften av månaden. När kalla nätter i augusti börja,bruka deras talrikhet avtaga, I!!en de kunna ända till må·nadens slut vara besvärliga. Aven högt upp i videregionenär myggplågan lika svål' som nere i björkskogen,men så snart man kommer på snöfläckar eller glaciärer,upphör den hastigt. Man gör där klokt att ju förr desshellre döda de myg~or man medfört. Knotten besvärasman mindre utav i fjällen; de tillhöra företrädesvis barrskogen,.men trilffas även i björkskogens nedre del.. Lapparna uJlpe~ålla sig, i stort sett endast kortare ~iderl högfjällen med sma renhjordar. Det är huvudsakligenunder Hyttningen vid midsommar från Njunjes eller Kablesi öster och till Padjelanta i väster som högfjällen genomfaras.Det sker vanligen under loppet av några dagar.Under första veckan av augusti eller något senare plägaråterfärden äga rum.Klimatet i högfjällen karaktäriseras företrädesvis avde stora växlingarna med höjden över havet. Om de högatopparnas temperaturförhållanden sommartiden kan manfå en föreställning genom följande medeltal, erhållna åren1914-18 på Pårtetjåkko-observatoriet vid höjden 1830m ö. h. Till jämförelse anfi~ras även medeltemperaturernai Kvikkjokk och Stockholm samma månader.Pårtetjåkko Kvikkjokk Stockholm8 f. m. 2 e. m. 9 e. m. dagsmedium. dagsmediumJuni _1.04° - 0.08° - 1.27° + 10.86° + 14.12°Juli + 4.80 + 6.81 + 4.88 + 13.28 + 16.6'7Aug. + 1.85 + 3.19 + 1.82 + 10.78 + 15.80Sept. - 3.56 - 3.08 - 3.81 + 5.72 + 11.51Frekvensen av klad väder i fjällen i jämförelse medförhållandena i mellersta Sverige kan approximativt skattas1,g.enom nedanstående p!ocent av solsken, observerat på Pårte.tJåkko 1914-1918 och l Stockholm 1911-1916 vid middagstid.Juni Juli Aug. Sept.Pårtetjåkko 37 50 30 30Stockliolm 52 50 43 50Under juli hal' man sålunda att hoppas på lika klartväder som i Stockholm, men under de andra månadernaäro utsikterna i detta hänseende sämre.På topparne har man i allmänhet att vänta sig kallblåst. Via storm uppnå vindhastigheterna därstädes ofta2~ å 30 m per sek. I barometerminima äro de västligavmdarna förhärskande; de medföra nästan alltid nederbördi högfjällens västra och centrala delar. Vid högt baro·meterstånd uppkommer ofta nog en östlig vind medregndis i fjällens östra delar.*Av högfjällstrakten tillhör den S om Kukkesvagge liggandedelen Sareks nationalpark, den N därom belägnadelen Stora Sjöfallets nationalpark. Inom national·p~ken är allt skadande av fast naturföremål eller ytbildnmg,fällande av träd eller borttagande av växter, med·föra~de av hl!nd, jakt och fiske m. m. förbjudet. (Sv. Författl!lllgssa~llllg190~, nr 56). Då .resor inom trakten ej äroförbJl!dna, ä~ det Självklart att lllsamlande av för matkokinngnödIgt bränsle - torra grenar av vide eller kull·fallna björkar - och det lilla skadandet av mark: ochvegetation, som äger rum genom gång och uppsättandetII;v tä~~ m .. m. ic~e kan !ara förbjudet, då allt detta tyd.hgen ar n??vändlgt för fä.rder ocli uppehåll i trakten.Sarekfjallen ooh natIOnalparksiden. De inskränknin~ari handlingsfrihet, som nationalpal'ksstadgan påläggertunsten, kunna mången gång i betraktande av områdetsbetydande storlek synas onödigt betungande. Detta ärnog ~~nt m~d ~vseende på berggrund, jordarter, vegetationocli lagre dJurhv, så länge trakten årligen besökes endast~v ett fåtal turister. Men redan ett sällskap av nå~afåJ ägar~ skulle på ett par. dagar kunna väsentligt deCImeraden hlla stammen. av Slm- och vadare fåglar i Rapaselet.Det.samma gäller l ännu högre grad om björnen, somvarIt när!! a~t hel! utrotas i vårt land, men erhållit envälbehövl!g fristad l Sareks och Stora Sjöfallets national·p!U'ker, vIlka~ arealer tor.de räcka för åtminstone en litenbjörnstams bibehållande l vårt lands nordligaste delar.5

6Helt annorlunda skulle i alla händelser saken gestaltasig, om ett intensivare turistliv finge frilt utveckla sig.Pl"etentionerna på komfort skulle sannolikt alltjämt ökas,landsvägar anläggas, broar, hotell, ja kanske järnvägarbyggas och reklam annonser målas på bergväggarna.Den som sälter något värde på en storslagen natursjungfruliga. skönhet, torde bp. gud hevara oss för en sådanutveckling, och vi kunna nu vara glada, att den ej l·edanär eU fullbordat faktum, utan att Sarekfjällens naturblivit hibehållen i sin ursprunglighet ända till våra dagar.Härför ha vi företrädesvis att tacka den omständigheten,att denna trakt så länge förblivit okänd samt att densaknat värde för industrien. I detta ligger uppenbarligenen lycklig omständighet, som bör utnyttjas. Bevarandetav denna ståtliga fjälltrakts natur måste därför vara enhög. sambällsuppgift. Men å andra sidan vore det en miss·hushållning med våra estetiska och vetenskapliga naturtillgångaraU hindra människor att komma dit. Liksomså ofta ligger nog även i detta fall den bästa lösningennågonstädes ungefär mitt emellan ytterligheterna.Sarektraktens upptäckt och undersökning. Attmellan Stora och Lilla Lule älvs källarmar en för förhållandenaj vårt land ovanligt höglänt fjälltrakt är he·lägen torde först ha IIppmärk!?ammats av Göran Wahlenhergvid observationer från Almajalos år 1807. Traktenblev sedermera från mitten av 1800-talet alltmera bekant,huvudsakligen genom det stora arbete, som utfördes förNorrbottens läns kartläggning. Härigenom erhölls en täm·ligen god karta över trakten, ännu den bästa som finns.1879 hestegs och höjdmältes Sarektjåkko av kartografenBucht, som antog detta berg vara Sveriges högsta topp,tills Kebnekaises större höjd påvisades 1881.. Enligt he·varade handlingar hava kartograferna dessutom bestigitfölja~~e hög~ h~rg ,in0!ll Sarekfjäl!tra~ten: Palkattjåkko(= TJäura) RitanJunJestJåkko (= Ritatjåkko), Stuor Jerta(= JärtatJåkko), Nåne, Näntotjåkko, Skevvon, Velkis·puolta. Bland äldre forskare, som hesökt trakten, äro en·dast aU nämna botanisten P. J. HeJlbom och geologenFredr. Svenonius.En vidlyftig, allsidig naturvetenskaplig undersökning avdensamma hörjades av \ författaren 1896 och pågår ännu.Man finner i fjällen tall'ika spår av dessa arl:ieten. 1911-a ha för desammas bekvämare fullföljande med veder·börligt tillstånd av Kungl. Maj:t, resp. Vetenskapsakade·mien, uppförts små hyddor på Pårtetjåkko (1838 m), vidPårek (7fO m), Litnok (510 m). Skårkas (600 m) och Tjå.gnoris (675 m). Då området är nationalpark uppställdessåsom villkor, alt hyddorna endast skulle fä tjäna veten·skapliga ändamål och såvitt möjligt icke upplåtas åt tu·rister. Kring hyddorna och på flere andra ställen ärouppställda termometerhurar, nederhördsmätare och andraapparater. På flera glaciärer äro utlagda målade stenaroch uppsatta diverse ställningar. På höga toppar och andrautsiktspunkter äro vårdar av sten hyggda l och för kartläggningen.Det är av största vikt, att ingen som helstskada göres varken å hyddor, apparater, ställningar,stenmärken eller rösen.Litteratur.I det uuder utgivning varande. arbetet "NaturwissenschaftlicheUntersuchungeu des Sarekgebirges" kunna följande redan trycktaavhandlingar intressera en större allmänhet: .I: 3: 1, 1907. A. Hamberg: Die Eigenschaften der Schneedeckein den lappländischen Gebirgen.III: 1,1907. B. Nilsson (Cajanus): Die Flechtenvegetation desSarekgebirg(ls.III: 2 o 3, 1907 o. 1910. H. W. Arnell o. C. Jensen: Die Moose desSarekgebietes.1[1:4,1920. T. A. Tengwall: Die Vegetation des Sarekgebietes.IV: 1, 1907. S. Ekman: Die Wirbeltiere der arktischen und subark·tischen Hochgebirgszone im nördlichen SchwedenIV: 7,1919. B. Popius: Lepidoptera aus dem Sarekgebirge.Vidare hänvisas till:A. Hamberg: Sarjekfjällen. Ymer 21, 1901." Die Gletscher des Sarekgebirges und ihre Untersuchung.Sveriges Geolog. Undersökn. Ser Ca.5 : III, Sthlm 1910.Gesteine .. und Tektonik des Sarekgebirges nebsteinem Uberblick der skandinavischen Gebirgskette.Geol. Fören. i Sthlm fllrhandl. 32: 2,1910.Die Geomo'1'hologie uud Quartärgeologie des Sarek.gebirges. Ibidem.Till frågan om Sarektraktens tektonik och bergarter.Ibidem 37, 1915.Iakttagelser liver lufttempel·aturer och skogsgränseri Sarektrakten. Ibidem.Zur Kenntnis der Vorgänge im Erdboden beim Gefrierenund Auftauen sowie Bemerkungen Uberdie erste Kristallisation des Eises im Wasser.Ibidem.J. Frödin: Geografiska studier i Stora Lule älvs källområde. SverigesGeolog. Undersökn. Årsbok 1913.Uppsatser i Turistf1lreningens Årsskrift av Hamberg 1896 och 1897Mörner 1897, Vinge 1898, Ameen och Langlet 1900. .,Turistfllreningens resehandbllcker över Lappland.7

8Sarekfjällen såsom turisttrakt.Ingen del av vårt land torde erbjuda en sådan rikedomav storslagen högfjällsnatur som Sarekfjällen, men pågrund av sin avlägsenhet och svårberestnet ha de varitså gott som oberörda av turistlivet och förblivit för tu·risterna obekanta. Man hal' inskränkt sig till att se demfrån bergen kring Saltoluokta eller från färdleden där·emellan och Kvikkjokk.Att öppna denna vidsträckta fjälltrakt fÖl' ett intensivareturistliv skulle vara en mycket vidlyftig uppgift. Härtillskulle erfordras att anlägga vägar, många broar och fjäll.stugor samt frakta upp båtar i åtskilliga sel och sjöar.Huruvida detta skulle vara förenligt med traktens egenskapav nationalpark må lämnas därhän. Mycket skulledock utan nämnvärda ingrepp i naturens ursprunglighetkunna göras för färdernas underlättande. Hit hör an·läggandet av hyggliga gångstigar på vissa svårframkom.liga ställen och uppfraktandet av båtar i några sjöar{under förutsättning, att båtarna lämnades i fred av obehöriga}.'En eller annan bro av enkel men solid konstruk·tion skulle kunna anbringas för att undgå vissa svåravadningar. För ögonblicket är det dock kna(lpt fråga omnågra dylika inrättningar och för lång tid framåt tordedet komma att gälla att den turist, som önskar göra enfärd i Sarekfjällen, måste bereda sig på stränga strapatseroch diverse personliga obehag, vilka dock i de flesta fallmer än väl uppvägas av friluftslivet och de storslagnanaturscenerierna. Emellertid må det ej fördöljas, att enresa i dessa fjäll för den med trakten obekante ännumåste betecknas såsom rätt vansklig, för mången till ochmed så riskabel, att han helst hör avstå därifrån.Färdåätt och utrustning. Då turisthyddor saknasi trakten, måste för färder om två eller flere dagar tält,sovsäckar och proviant medföras. Föl' transportp.n häravär i de flesta fall engagerandet av bäral'e nödvändigt.En färd i Sarekfjällp.n blir därför ingen vanlig turistresautan nära nog en liten expedition. Skall all materielennyanskaffas och färden ,räcka längre tid kan den blivarätt dyrbar.Såsom bära.re är lämpligt att om möjligt skaffa åt·minstone en i trakten lokalkunnig person från Kvikkjokk,Aktse eller Saltoluokta, berot'nde på var färden skall tagasin början och var man kan få någon. ~appa~t någongrundlig kännare av fjällen finnes där numera, men attgiva sig dit utan en någorlunda ortskunnig lapplänningär i de flesta fall, särskilt om svårare vadningar skolagöras, även föl' en van (jällvandrare riskabelt. För enovan, dåligt utrustad, som kanske dessutom hal' dåligtten'ängsinne, kan det betecknas såsom självmord.Om i ett sällskap av flera duktiga personer finnes åtminstoneen verkligt erfaren och förståndig fjällvandrare samtman är väl utrustad och rikligt försedd med proviant och ejavlägsnar sig alltför långt fl'ån bebodd plats kan särskiltengagerad bärare möjligen undvaras. Men detta måstebetraktas såsom ett sällsynt undantagsfall. Har man gottum tid och mat, kan man även lättare reda sig; man kandå avvakta bättre väderlek eller vattnets fallande i enbäck eller göra en omväg. Med knapp tid och knappproviant kan man bli ställd inför nödvändigheten attnödgas taga sig fram under l:iskabla förhållanden, och dåkan det vara ännu nödvändIgare att hava en ortskunnigman och tränad bärare till stöd.Såväl lappar som nybyggare ha åtminstone förr varitduktiga bördbära.re; med senare tiders benägenhet föl'ett bekvämare liv hal' villigheten att bära tunga bördorförmodligen avtagit. Jag tror knappt man i våra dagarkan påräkna att få över 17 kilo {s. k. laglig börda} burnaav varje man. Detta är ej särdeles mycket föl' en starkoch van bärare vid marsch på fjällslätten eller i dalgångar,men man får dock även taga hänsyn till, att bärarna i deflesta fall också måste bära egna saker.Vinterturer kunna i mars under gynnsam väderlekvara härliga nog för duktiga skidåkare, men då turisthyddoralldeles saknas i fjällen, kunna knappast vinter·färder göras. Toppbestigningar med skidorna på äro iallmänhet ganska krångliga, och utan skidor kan det påmånga ställen vara svårt att taga sig fram genom snön.Enligt min mening hör bergs porten företrädesvis till sommarsäsongen.På de stora fjällslätterna och dalbottnarna samtdär terrängen är måtUigt kuperad är skidan emellertid ettförstklassigt hjälpmedel under vintern, och man kan fårdasrakt fram över bäckar, sjöar och myrar, där man sommartidenkanske måste göra stora omvägar.Tydligt angivna stigar saknas ännu i allmänhet i fjällen,dock finnas genom så gott som alla huvuddalar lappflytt.ningsvägar, som på stora sträckor äro tydliga, men häroch val' nästan omöjliga att följa. Kommer man av vägen,kan man vanligen återfinna den genom att gå vinkelrättmot dalens längdriktning. Ofta gå stigarna genom myrar.9

10Där lappflyttningsvägen bär över bäckar är det vanligenav största vikt aU just följa stigen och därmed finnalapparnas vadställe. .Vadningarna iiro ofta, särskilt under varmt och regnIgtväder i juli, då många bäckar genom nederbördens ochsnösmältningens förenade verkan kunna flöda oerhört,. ettoangenämt, stundom livsfarligt moment i fjällresornll;' Hjälpav erfaren och duktig innebyggare är framför allt l sådanafall nödvändig. Mången gång måste man under en natteller ett och annat dygn avvakta vattnets fallande, ellerockså kringgå bäcken eller vända om och söka sig enannan väg. I Lappland vadas på grund av vatlne!s lågatemperatur allmänt eller snarare så gott som allhd medskor och byxor på. Skorna böra vara mycket vattentilt~och skaften hårt omlindade med band, så att vatten eJinkommer vid skaftens överkant. Byxorna stoppas ej nedi skaften utan dragas över dem, och 'underkanten ombindesmed band (se titelbilden). En lång, stark, helst järnskoddstav är nödvändig för att pröva djupet i grumligt valtenoch som stöd mot strömmens tryck på benen. Manvadar i allmänhet stadigast genom aU gå långsamt snettmot strömmen; skulle man känna, att man är nära aUförlora fotfästet kan man ofta rädda situationen genom attgå tämligen fort snett med strömmen. Med den hastighetvaUnet nästan alltid har i (jällbäckarna är även för . enfullvnxen person ett vattendjup av 60 cm besviirligt attgenom vada, i synnerhet som vattnet på lo.vartsidan van·lio'en skvalpar upp 10 il 20 em; vid ett dJUp av 75 cmii~ det redan för de flesta farligt att vada och i meterdjuptvatten av stor hastighet är saken omöjlig så gott som för alla.Med tillhjälp aven lina (av omkr. 2.5 cm o~krets)kunna även rätt svåra vadningar utföras utan lIvsfara,om minst tvenne personer hjälpa varandra. Linan börvara så lång, alt den räcker över bäcken, och endast eni sänder vadar, fastknuten vid linans ena ända. Stundomkan det även lämpa sig att spänna en lina från den enastranden till den andra.I auO"usti är under klart väder vattenståndet i bäckarnavanliO"~n så lågt, att någon svårighet att komma framöver "vadställena då ej föreligger, om Kåtokjokk och Sarvesjokksöstra del und~ntagas. Till och me.d Rapaälv~nO"år då ntan svårighet aU under erfaren lednIng vada VIdLåddepakte. I september lär under tOlTa höstar vattenminskningenvara så stor, att man kan våga sig på heltandra vadställen än under sommaren. De medelstorabäckarna kunna då övergå s så gott som var som helst.Fig. 1. Vadning över Sarvesjokk. A. H. 29 aug. 1900.För vandringar över sprickiga delar .av g laciärer ärnöd vändigt, aU sällskapet utgöres av nllnst tre. personer,sammanbundna medelst ett nytt och starkt mCtn~llahamptåga v omkring 10 mm tvä.rsni~t och så långt, att a v:tåndetmellan tvenne personer bhr mmst 3, helst 4, m. For sammanbindningenknytas i tågets iind.ar och på passandeavstånd därifrån öglor av sanllna Vidd ~om. personernasbröstvidd, varefter var och en träder på SIg sm ögla underbåda armarna. Föl' varje ögla kan beräknas åtgå .omkr.1.3 m lina och för 4, personer behöves sålunda en lma pånärmare 20 m. Den bäste isvandraren går först i raden,den näst bäste eller starkaste sist. Under marsch hålleslinan slak, dock ej så mycket att den släpar.Den knut varmed öO"lorna göres, iiI' av stor betydelse,emedan om' en glidni~g av parterna i kI1l~ten ä~.er ru~,en våldsam åtstramning kan uppkomma krmg brostet paden, som eventuellt nedfallit i en spricka oc~ blivit hängandei linan. Den vanliga råbands- eller sJömansknutenduger ej däremot är den enkla s. k. vaUenknuten full~3nvändb~r. Den åstadkommes genom att lägga . linan li en bukt, så aU den blir dubbel, och slå en vanlIg knutmed båda parterna på en gång, så att en ögla (fig. 2) av11

12lämplig vidd uppkommer. StOl' säkerhet erbjuder ävenden s. k. kärleksknuten. Huru denna slås framgår' avfig. 3, 4 o.ch n., Man måste noga akta att båda överhands-F~g. 2 ... Vattenknu~ . .:... Fig .. B-6. Framställning av kärleksknut.Taft.'et lagges fBr~.t 1 dub~el~g~a enl. fig. 3. De båda öglornas närbelägnakanter laggas därpa over varandra så att ett rum c (fi 4)uppstår. Man. träder därefter in högra handen genom e, fattar ~enstora bukten 1 punkten a, drager den' under b ut genom c ochöver d, så att ~glan .5 nppkOl:nmer, iakttagande att knutarne gå ivarandra sasom 1 5 och eJ komma var för sig såsom i 6 _Fig. 7. Pålstek. .knop!lrna gå i. varandra såsom i fig. 5 och icke ligga val'för sIg såsom I fig. 6. Kärleksknuten har framför vatten.knuten den fördelen, att om linan sträckes en starkare ~brytning intill knuten ej uppkommer, men å andra sidanär den svårare aU göra. Vid tågets ändar torde även etträtt lagt pålstek vara användba,rt fig. 7. Den för knutarintresserade hänvisas till Hj. Öhrvall: Om knutar, 2:drauppl. Sthlm 1916.Isyxa av alpintyp är av föga nytta vid glaciärvandringari vårt land, !Ilan reder sig gott, om man förser den längastav, som I alla händelser behöves för vadningarna .med e~t i stavens längdriktning utstående yxformigt. blad. ~ed ~etta instrument kunna trappst~g och fot.fästen I hal IS med lätthet anbringas. På en sådan stavkan även en sidopik, läII}.plig för förankring i brantter~'äng, fäsl!ls. .Hela beslaget måste i så fall göras mycketsolItt, då sIdopIken bör kunna hålla en människas vikt.En sådan s. k. isstav (fig. 8 samt titelbilden) har jag medf~rdel använt under mina mångåriga färder i SarekhögfJällen..Dä!' glaciärsl?ricl{O~na äro öppn~ och fria från snöär användmngen av Iståg I allmänhet eJ nödvändig, mendär de äro helt eller delvis täckta av snö, måste dettaförsiktighet~mått ovillkorligen iakttagas.På hal IS, som endast är måttligt brant, underlättasstigningen genom s. k. stigjärn ochman kan med sådana undvara huggningenav fotfästen. Många olikamodeller av stigjärn användas i Al·perna, även för klättring på brantaklippor. Föl' is vandringar kunnasparkslöttingsbroddar v'anligen dugasåsom en enkel modell av stigjärn.De flesta torde dock fullkomligt redasig med den oundgängliga issfaven.Vid bergsbestigningar böl' mangå mycket långsamt uppför och aldrigstiga mera än 300 m per timme. Manbör redan på något avstånd granskaterrängen och välja sin väg. Det äri allmänhet aU föredraga aU följagrässluttningar och vegetationsfläckarså långt upp som möjligt. Av stenigmark är den småsteniga mera lätt·13Fig.8. Beslag till1lvredelen aven isstav. F1Iryadning,klättringoehishuggning.gången än den som består av stora stenar. En fjällsida, sombestår av stora block, kan vara nog så mödosam att passera,om man måste hoppa från ett block till ett annat.Den kan även vara farlig, om blocken ligga lösa och· manär flere i sällskap som gå under varandra, emedan nedanförgående då lätt kunna träffas. I händelse av stora lösa blocksamt flere personer i sällskap bör man antingen gå ibredd eller på »sned linje». Vid trånga passager avifrågavarande slag måste nedanför gående hålla sig åtsidan tills de föregående passerat. Bland sluttningar medosäkert liggande block äro . särskilt att nämna nutidaglaciärers ändmoräner. Naturligtvis förutsättes det, atten person, som giver sig ut på dylika vandringar, har såmycken själsnärvaro, aU han ej skadar sig genom block,som han själv satt i rörelse. Där anhopningar av mindre~tenar lig~a brant, kan för varje fotsteg glidningar i massanm1räffa; I allmänhet äro dessa ofarliga och de nå åtmin·stone ej så hastigt större dimensioner, att man ej hinner förflyttasig undan.Vid gång utför en slutlning kan tids- och kraftbesparinguppnås just på sådana platser, där grnsmassorna självakomma i en viss rörelse nedåt. Oavsett den försiktighet,som härvid är a v nllden särskilt mot nedanför gående,medför en sådan åkning . i sakta nedglidande stenskredden olägenheten, alt skodonen bli starkt skamfilade.Vid stigning uppåt ökar det däremot arbetet väsentligenalt lägga vilgen över stenmassor, som ha benägenhet

14för nedglidning. Av samma skäl är det synnerligenarbetsamt att gå uppåt i lös snö, medan däremotnedstigning försiggår lättare i lös snö än på fast mark.Principen hlir sålunda: kraftbesparing ernås genom attför uppstigning välja möjligast fasta mark och för nedstigningmjukare mark. Oftast spela dock andra omständigheterin, som inkräkta på det fria valet, och på svårbestigligatoppar är i allmänhet endast en väg möjlig, dengår nästan alltid delvis över mer eller mindre brant snöbåde på upp- och nedvägen. Fast berg saknas ofta utompå så branta ställen att de äro opasserhara. Den vanligasteterrängen blir därför utom snöfläckarna blockhaven,som variera i beskaffenhet beroende på medelstorleken avde ingående blocken; denna kan växla mellan ungefär enmeter (svår terräng), en fot (vanlig toppten'äng) och endecimeter (lättgången toppterräng) i tvärsnitt.Vid nedstigning utför brant terräng har man den olägenheten,att de brantaste ställena icke kunna överblickaspå avstånd uppifrån. Man måste därföre i sådana fallvara på sin vakt, så att man ej går sig fast.Rutschning i sittande (sliter byxorna oerhört!) eller ståendeställning på branta snöfläckar får endast äga rum,där snö'n är lös; på hård snö och is kan man ej saktafaden och riskerar att slå ihjäl sig mot nedanför liggandestenblock.Den här lämnade något· utförliga framställningen avhuru man färdas i fjällen må ej betraktas såsom onödig.Nybörjaren kan sälierligen behöva den, i synnerhet somfullt kompetenta förare icke kunna påräknas i de lapskahögfjällen. Man måste därföre i högre grad lita på sigsjälv än som behöves i Alperna eller i Norges högfjäll,där särskilt utbildade och ansvariga förare stå till allallmänhetenstjänst. Nästan ingen av ortsbefolkningenhar egllntlig vana vid toppbestigningar eller vandringaröver sprickiga glaciärer, ytterst få känna här angivnapassövergångar och ej särdeles många känna alla de huvud·dalar, som i det följande omtalas. Emellertid ha docknästan alla gott lokalsinne och en viss vana vid färder ifjällen. De kunna göra eld även i regnväder, förstå sigpå att finna lämpliga vadställen över bäckar och vadaäven där det ej är så alJdeles lätt alt komma övel'. Mångaäro mycket skickliga och starka vadare. Denna egenskapär i högfjällen ofta nog av särdeles stor vikt, under detaU den i de för turistlivet så väl inrättade Alperna saknarall betydelse, emedan broar finnas,Snöbryggor och vadställen. På grllnd av alt barriskog saknas i högfällen är spångniug av vägar övermyrar och utläggandet av stockar såsom broar över bäckarsamt andra byggnader, till vilka de krokiga björkarna ejkunna användas, ej möjliga utan högst betydande kostnader.Ilå båtar dessutom även så gott som saknas,måste man i regel taga sig fram över vattendragen genomatt vada.Under juni och början av juli knnna likväl på vissaplatser, där mycket snö hopats under vintern i bäckfåran,denna övergås på s. k. snöbrygga. Sådana pläga träffaspå bland andra följande ställen. I Kaskakarså på sydsidanav Pårektjåkko omkring 1 iL 2 km ovanför Pårekjauratj;över Kåtokjokk ovanför sammanflödet med LuIlihavaggejokk(vanligen bortsmäIt 1 juli); över Kåtokvaratjjokkoch Jokotjkaskajokk vid övre flytlningsvägell pånorra sidan Kåtoktjåkko ; över Sarvesjokk nedanför Rita!ljunjestjåkko;över Rapaälven under fallet nedanför AkaJokksoch Kuoperjokks sammanflöde; över Tjågnorisjokk vidpa/?s 1.5 km ovanför bäckens utflöde i Rapaätno; överPalkatjokk i sydöstligaste delen av Luottolako; överLuottojokk i denna bäcks djupa kanjon, Härtill skullevara att lägga en massa andra snö bryggor, som jagnu ej erinrar. mig. Inom bäckarnas översta delar förekommaen mängd. Många svåra bäckar, såsom Kåtokjokk,Jokotjkaskajokk, Alkatjjokk, Tjågnorisjokk, Mikkajokk,som komma från glaciärer, kunna övergås på glaciärändarna.Vadställena angivas vanligen bäst genom lappflyUningsvägarna,som gå direkt till dem. Principen för val ayvadställe är alt välja en plats, där vattendraget är mÖJligastgrunt och fördelat; där är det vanligen även bredast,vilket anses vara en mindre olägenhet. Alt här ange vadställenär svårt nog, i synnerhet· som dessa med årenpläga förändras; jag vill dock giva några anvisningar. Kåtokjokktorde kunna vadas under kalIt och torrt väder straxtovanför inflödet av Lullihavaggejokk; det vanligaste vadstället,Kaskasvadstället, ligger mycket längre ned mittemot Kaskasvaratj vid utflödet aven bäck från en tjärnpå södra sidan, ett kort stycke ovanför vaUenfallet ochKaskasvaratjjokks inflöde. Detta vadställe är dock nästanalltid sommartiden mycket svårt med djupa gropar ochvanligen opasserbart för en ovan. Rapaälven lär på senhöstenkunna vadas mitt emot Puoutavaratjjokkotj ochmitt emot Gruvisarekåtan vid Stuorra Skårbs östände;under sommaren vadas den vid 'älvkroken strax norr omSarvesjokks inflöde, där älven är mycket bred,· men där15

16en tränad vadare (helst lapp) medelst staven och vattenytansutseende vanligen kan finna knappt halvmetersdjupaövergångar mellan sandgrunden ; mellan Matujokk ochTjågnorisjokk samt nedanför sistnämnda ett ännu lättarevadställe med åtskilliga sandhc:ilmal'. Puoutava.ratjjokotjoch LuZep Vassjajokk kunna vara mycket svåra, menövervadas liksom andra tvärbäckar i Rapadalen vid flyttningsvägarna;i den sistnämnda häcken synes ett någotbättre vadställe för närvarande finnas omkr. 150 m ovanförflyttningsvägen. Mycket svår är vanligen SarIJesjokk, somvadas ett kort stycke ovanför mynningen; inne i Sa"rvesdalenunder Ritanjunjestjåkkc:i är den vanligen lätt. Alkatjjokkvadas ute på mynningsbranten, men är vanligen svår.Bäckarna från PeUoreppe, AZep Vaslljajokk, Svirjajokk,Lulep och AZep Snavvajokotj, PeZajokotj, alla i Rapada}en,äro merendels lätta att vada. Tjågnorisjokk vadas näramynningen, Matojokk nästan var som helst, Mikkajokk ettkort stycke nedanför ändmoränbågarna (ibland svår), Smai­Zaijokk på ett stenigt ställe mellan Skal'jatjåkko och Mikkatjåkkosamt naturligen även högre upp. Kuoperjokk ochAkajokk vadas vanligen lätt flerstädes ovanför sammanflödet.P~rikjokk brukar ofta kunna vadas strax ovanförLetsiljaure, måhända även mångenstädes mellan Perikluoppaloch Perikjaure. KukkeslJaggejokk kan ofta vadas vidflyttningsvägen nära Näntotjåkko på elt brett och stenigtställe ovanför förgreningarna före inflödet i Letsitjaure(rätt svårt); något lättare är ett vadställe längre ned, därbäcken grl'llar sig kring en holme; omkring en mil h5greQPP nedanför Tjäw'a vadas samma bäck betydligt lättare.Over Sitoätno mellan Letsitjaure och Sitojaw'e finnesmig veterligen intet vadställe. AZep Pasta jokk är lätt aUkomma över vid Perikjaure, LuZep Pastajokk öster omRuopsok svårare. Petsaurejokk vadas mellan båda Rissasjöarna,i allmänhet lätt.Vadställena i högfjällens västra delar känner jag mindre,men skall jag ändå söka giva några upplysningar angåendede största bäckarna. Den betydande Snjutjotisjokk vadaspå ett brett och stenigt ställe ett stycke ovanför infllldetav bär,ken från Ruotesvagge, men många andra vadställenfinnas över denna långa bäck. AZeb Kuoperjokk vadasmellan Låutakvarto och. Stuor Påravaralj, men naturligenlättare högre upp. Den betydande strömmen MeUätno tordebäst övervadas vid de höga grusbackarna omkring enhalv mil nedanför utflödet ur Alkajaure; vid särskiltkallt och torrt väder torde den kunna vadas helt närautflödet. Alkajokk kan vadas vid förgreningarna före in-flödet i Alkajaure, men även mångenstädes högre upp.AZep Sarvesjokk vadas i allmänhet tämligen lätt vid ettnågorlunda brett och stenigt ställe vid Sarvest.jåkkos sydväsh·and.Luottojokk och Palkatjokk i NJåtsosvaggevadades förr vid flytlningsvägarna, nu uppgives aU detgamla vadstället över Lnottojokk skulIe vara förstört ochatt ett nytt finnes högre npp, där en 3 a 4 m hög jordkullereser sig på nordöstra sidan och bäcken omsluter en vide;holme. Njåtsosjokk vadas bäst strax nedanför det mitt idalen liggande Jamikvaratj; högre upp, mellan sjöarna ärden lätt att vada.Tältliv ooh utrustning.Såvida man ej nöjer sig med en dagsmarsch från Sjab;ljakhyddan eller Aktse in mot fjällen, måste man medföratält. Den i vanliga fall lämpligaste tält modellen ärdet med tvenne tältstänger försedda ryggåstli.ltet. Dennamodell är s.å bekant, att den icke kräver någon närmarebeskrivning eller avbildning (jämför dock fig. 19 sid. 43).Skall ett sådant tält vara bekvämt, måste det vara åt·minstone 2 m högt; dock är att ihågkomma, att ju högreeU tält är, deslo kallare är det. För att öka tältets rym·lighet kunna de vertikala långsidorna göras högre än hittillsvarit brukligt, gärna 0.5 m höga, men måste då stageni takets underkant göras rätt långa för att väggen skall spän.nas. Nederkan ten, som hör kunna fastgöras vid marken, måstevara försedd med två minst 15 cm breda kappor, som utbredaspå marken, en utåt och en inåt, och beläggas med tyngder(stenar, trädgrenar, researtiklar, men ej soliga kokkärl) föralt hålla myggen ute. Ingången måste även föl' detta ända·mål vara särskilt inrättad: de mot varandra vända kanternamåste ligga över varandra omkr. 18 cm, men dessutommåste på den yttres insida, minst omkr. 20 cm f"ån kantenval'a fästad en kappa av omkr. 22 cm bredd, som knäppespå insidan. Båda de fria kanterna måste kunna knäppasordentligt med hakar eller knappar (sämre), den mellan·liggande kanten behöver ej nödvändigt knäfpas för attden skall ligga jämt. För att myggen skal hållas ute,bör man noga tillse, att intet större hål finnes varken viddörren eller vid marken. I bortre väggen kan fllr atterhålla luftväxling lämpligen ett av nedknäppbara luckorskyddat hårduksfönster av 10-15 kvadratdm. ytmåttvara anbragt. Ett tält av 2 X 2 m bottenplan rymmer 4bäddar, möjligen 5, om personerna äro smärta.Sa,·ekfjlJllen.17

18l19Fig. 9. :Miosta sitt- och l iggtiirlt för två personer. A. H . JUDi 1904.På tältets vikt inverkar i hög grad ~jockleken av tält·duken, såsom man kan finna av följande , av mig observe,rade vikter per m?:segelduk 5 il 6 hektomarkistyg 3 » 3 5"'rov domestik~n domestik (croise)2.5»1. 7finaste engelska dundräll 1. 2fint och tält råsiden 0.8-1.2 »Ett rygg ås tält av prim~ segeldnk och storleken.,2 x 2 x 2m väger, med stag och, pmnar, ,men utan de två ,stange~'na,som kunna användas hll vandrIngsstavar, omkl'lng 15 a 18kilo och bör, om det skötes väl och aldrig får ligga längehoplagt vått, kunna räcka till användning 2 månader år:ligen under 10 ål'. Ett sådant tält bör kunna stå ä~en Iganska stark storm. Använder man ' tyg eller råSiden,måste med mycket förstånd förstärkningar anbringas vidkauser, hakar och på l\-ndra punkter, där frestningen ärökad. Ju svagare materialet är, desto noggrannare måsteman vara med alt söka vindskyddad tältplats samt att ickeglömma medföra nål, tråd och reservtyg för reparation,desto kortare blir även tältets livslängd. Vid mycket tuntmaterial kan man befara alt bli utan tält, om vindskyddFig. 10. Turistföreningens tttlt med dnbbelt tak och fastsydd bottenpassande såväl för tropikerna som för kn.l1are klimat.saknas. I allmänhet är det knappt rådligt att välja svagarematerial än medeltjock domestik även för en kortareresa.A vstår man från behaget att kunna stå rak i tältet, ochdet kan man gärna göra vid en kortare fjällresa, så kantältets vikt väsentligen minskas. Föl' att kunna sitta ochkrypa i tältet räcker det om dess höjd är l.2-·1 .5 m. Det hörhelst fortfarande ha ryggåsform, men föl' två personer kanett siLtält göras, till vilket endast en st.av behöves. I eUsådant (fig.9) har jag jämte en lapp till!?ringal tre dygn påSarektjåkko 1901 samt två dygn på Apartjåkko och trepå Ritanjunjestjåkko det följande året, alla gångerna imycket obehagligt väder. Då staven till denna modell ärplacerad utanför tältet, kan man föl' ändamålet användaen vanlig vandringstav, eller kan man binda linan fråntälUoppen i en björk eller fästa den på ett högt stenblock.En något bättre modell än fig . 9 visar, erhålles om tältetgöres högre. särskilt i den låga änden; taket blir då brantareoch sidorna spännas lättare utan tillhjälp av klykor.Till fördrivande av my~gor inne i tältet användes rökningmed torr björks vamp. Ve små tälten ha den fördelen attvara varmare och mera stormsäkra, även om materialet ärtunnare. Ett l'yggåslält av 1.4 m höjd och 2 x 2 m golvyla,tillverkat av tjock domestik, behöver knappt väga

20över 5 ko'. utom stängerna. Vikten av ett sittäIt av råsidenfö~ två personer, torde med snören kunna nedbringastill 1.5-2 kg. Svenska Turistföreningen uthyr och för.säljer lätta tält rymmande 2 personer, Vikt 3.6 kg. (fig. 10.)Ännu lättare (mpn dyrare) tält kunna genom Turistförenin.O'en erhållas från England. Lättaste tältform för en personär en s. k. rakkas, ett slags strut av tyg, som medelst ettsnöre bindes upp i ett triid. Användes allmänt av Gälli.vare- och Jukkasjärvilappar, men är knappt särdeles an·vändbart över skogsgränsen.Mot takdropp under ihållande regn hjäl,Per kemis!t i~l ­pregnering till en tid. Takets ö~erstry~mng med hn~lJ1leller dylikt är däremot absolut forkasthg, emedan dyhkaämnen alldeles avstänga den välbehövliga luftväxlingenO'enom tältduken. Ett utmärkt sätt är däremot att an·*ända dubbelt tak med minst 10 cm luflmellanrum. Fig.10 visar ett sådant tält med dubbelt tak. Denna modell, somäven tillverkas av råsiden i storlek passande för 2 personer,skyddar mot både regn och sol och prisas även föl' sinlätthet och andra framstående egenskaper. Dubbelt takkan naturligtvis även anbringas på andra tältmodeller, mentorde nog öka vikten med omkr. ' /3 . • •Tältplatsen böl' vara plan, annars kan ej tåltet uppsättasväl och man ligger illa i detsamma. Huvudgreppenvid uppsättandet av ett ryggåstält äro följande. Srdan tält.platsen valls, upprullas tältet och baksidan.s tältstång ~rädesinuti tältet i ryggåslinans kaus, därpå I kausen I tälttaket,stagens kaus påträdes därefter utanpå ~ch det stag,som skall gå i takets längdriktning, fastgöres I markel~ aven person, medan en annan håller tältstången vertJkalinne i tältet. Därefter påträdes den andra tältstången påsamma sätt vid ingångsdörren och motsvarande stag spän·nes där. RyggåsIinan och takåsen äro nu spända. De tvåövriga tältstagen till varje stång spännas därpå, så attstängerna stå vertikalt. Därefter stänges täItdörren ochtälthörnen fastgöras i marken, så att golvytan blir nogarektanO'ulär och alla underkanter väl spända utom dörrsidans,"som ej får sträckas för mycket. Sedan detta ärordentliO't O'jort, kunna stagen i takets underkant fastgörasoch spänn~s utan att tältet förlorar sin avsedda regel.bundna form och utan att sneda bukar uppkomma i tak·sluttningen, om marken är plan. ~ist ordnas underkantenskappor för att hindra myggornas mkommande, och stena~eller andra tyngder läggas efter behov på stagfästena Imarken. För pinnarnas lledbultning är en yxa bra att ha.Andra villkor föl' en tältplats lämplighet äro aU bränsleFig.]1. Filtso\"St\ck med axeluppslag och BO vs~lcklakan. Förf. fot.och alt klart rinnande vatten finnes i närheten. Med fjällensöverflöd på 'bäckar och källor är villkoret angående vattenvanligen lätt uppfyllt under somm.aren. Någon gång ~åsteman dock nöja sig med slamhalbgt.vatlen ur Rapaa.lveneller nåO'on O'lacierhäck. Slammet sJL1l1ker dock fort I ettstillastå~nde" kärl. Bränslefrågan är däremot vid lägerplatseröver björkgränsen en ganska kinkig ~ak; skall manslå läO'er över 1 100 m ö. h., måste man l de flesta fallanting~n bära briinslet lång väg eller ock medföra spri\lampaeller primuskök samt flytande bränsle. NågOl~ anle~nll1g fo.rturisten att slå läger så högt fiDl~S dock I allmanhet ej.Sovsäckar göras enklast DV tjock filt. Formen .. kanvara rektangulär, längd 2 m, bredd. om~U' . O.: m. 9PP'ninO'en som utO'öres aven rak tVärkhppmng pa ena Sidan,"J" .. d M f o oböl' vam placerad 30 cm från ena an. an. an ar padetta sätt en 170 cm lång säck attshcl;a ned kroppenuti och en av 30 cm längd alt köra in huvudet uti (fig. 1~).Vid 70 cm bredd är vilden 2 kg, vid 90 cm 2:5 kg. Tillomsvepning över axeln eller delvis tiIltäppnmg av and:ninO'shålet bör ett 30 cm brett filtstycke vara fastsytt ~upp/dippningens nedre kant. Detta stycke kan även gå lett med det stora nedre stycket och ett extra stycke fast·sys i den föl' huvudet avsedda delen av SLicken ...Varma och vattentäta, men tunga (omkr. 10 kg) aro de s. k.militärsovsäckarna av fårskinn, utvändigt överdragna medpresenning. Lättare äro i allmänhet sov::äckar ~v l:en.skinn men man måste noga akta dem for att bh vata,ellled~n de annars släppa håren. Synn~rligen lätta och effekti,'aäro s. k. dunsovsäckar. De tillverkas av dubbelttätt tyg eller råsiden med söml~ar i sidol'l1a. I mellan;rummet emellan det yttre och mre t.yget. fylles dun a,rnöjliO'ast bästa kvalitet och till sådan mängd, alt säckensvägg~r efter om,skakning !lå en t.iock~~k a~ minst 5,högst 10 cm. Vid användmng av tunt fJadertatt tyg och21

22mycket fint dun kan vikten aven sådan säck lätt begränsastill 2 kg. Den är utomordentligt varm utom mot markendär genom kroppens tyngd dunet sammanpressas. Dunsov:säcken bör noga skyddas mot väta.För snygghetens skull bör under längre färder sovsäcklakananvändas (fig. 11). Dessa göras av oblekt domestik(0.8 kg) eller extra tunt tyg (0.3 ka) och börahava samma form samt minst samma storlek som sovsiicken,annars sprängas de lätt. De höra liksom sovsäckenvara försedda med ett uppslag, som kan fällas uppöver axlarna. Med sovsäcklakan och en ,'arm dunsovsäckkan man åtminstone under högsommaren lio'o'a i naltskjorta.På sidorna av öppningen till sovsäck~n och sovs~ckslakanetböra. kilar vara insydda för att gom öppninaenvld~ll'e och dymedelst underlätta in- och utkrypandet. ".1' ördelen av sovsäck ligger däri, alt kroppen åt alla hållbhr väl skyddad, att under rörelse i sömnen inO'en delbehöver bli bar, ~lt man helt och hållet kan kry"pa in iden. I den av nug använda modellen (fig. 11) kan manmed uppslaget reglera lufttillträdet därhän, att man andasinne i säcken under tillräckligt, men ej överflödiO"t tillträdeav yttre luft. Under synnerligen kalla nätter ka~ en sådanreglering vara av vikt.En helt annan sovsäckmodell har använts av de sistasvenska Spetsbergsexpl!!iitionerna. Modellen torde härstammafrån Norge. Oppningen består icke aven uppskärningpå tvären ulan en på längden (fig. 12). Härige!l0mbhr s~cken mycket bekvämare att krypa n",duh. För. att hmdra kalllu~t att inkomma äro i öppningenskanler (hksom på den av nug använda modellen) fastsyddauppslag, som man kan svepa om sig. I denna modelltorde de för reumatism ofta utsatta axlarna vara ändåbättre skyddade än i den förut nämnda modellen.Mången härdad fjiillvandrare reder sig med endast ettrenskinn under sig och en filt över sig. HäriO'enom besparastillrustningar, men viktbesparingen iiI' "obetydlig,då en filtsovsäck knappt väger mera än en stor filt. Ettrenskinn är utomordentligt fördelakligt att ha va ävenunder sovsäckar, isynnerhet under sådana av ömtåligarebeskaffenhet.Vid större expeditioner 'är en lätt men vattentät presenningså gott som nödvändig. Under den kunna ömtåligasaker skyddas mot väta och behöva ej inkräkta på utr:r~meti tältet. En bi!lig presenning kan man _ görasJalv a~ oblekt domeshk, som överstrykes med linolja.Presennmgens kanter böra vara väl stenade under natten,'.Fig. 12. Dunsovsäck med längsuppn1ug och tvenne utHtllbarauppslag.Förf. fot.så att den ej blåser ulav i händelse av oviider. Funnosej myggorna skulle tältet mången gång' kunna ersättasav presenning.Man bör komma ihåg att efter den 15 augusti nätternabli mörka och att man då alltid bör vara vid lägerplatseni god tid före mörkrets inbrott.Fjällkostymen kan sommartiden lämpligen utgöras avslitna vinterkläder. Under juli kan man nöja sig medbomullsunderkläder, om man är van vid sådana, men iaugusti kan det bli ganska kalIt, varför mil:!l hör varaväl försedd med ljocka underkläder av ylle. Overrock ärhindersam vid gång, men yUerkavaj lämplig och väl behövlig.Mot regn och storm skyddar man sig bäst meden ej alltför lång sjömansoljerock. Vid toppbesligningarbör man erinra sig, att man under uppstigningen vanligenblir svettig, samt att uppe på top flen vid 2 UOO m höjdofta iir inemot 15 o kallare än i dalgången vid 500 mö. h. I vinterkölden och blåsten på loppen har man svårtatt hälla sig varm i sina svettiga underkläder, varför ettombyte just där är härligt. Har man en tjock ylleskjortaoch önskar stanna på toppen längre stund, är ett golt sält attvända skjortan, så att den svettiga sidan kommer utåt.Klädlus kan någon gång under tjällresor efter samvaromed ej alltid så renliga lappar eller nybyggare inkommai skjortan. De uppenbara sig vanligen först vid halslinningeneller armlederna j man hör söka snarast möjligt23

plocka bod otyget, innan förökning börjat. Sedan ägglagts i skjortan, är utrotning så gott som omöjlig utommed kolsvavla i väl tillslutet bleckkärl. Kokning med vattenhjälper knappast. (Angående benbeklädnaden s.e sid. 26).Huvudbonaden bör hebt utgöras aven mjuk filthatt(se titel bilden) med brätten, som hålla ut myggfloret frånöron och näsa. Detta kan göras av billig larlatan, och börvara så vitt, att det går omkring h.attbrältet; övre kant.enbör vara försedd med dragsko, vangenom det kan tätt blIdragaskring hattkullen; längden bör vara så stor, att floretfaller ned över axlar, bröst och rygg utan att öppet mellanrumuppstår. Ett varaktigare men dyrare material ärbrysseltyll. Färgen bör vara svart, blå eller grön men ickevit, emedan viU besvärar seendet. I brist på myggflor kanman minska myggplågan genom en under hatten trädd,kring bakhuvudet nedhängande näsduk. Aven en tätnedhängande linnemössa med utklipp för ögon, näsa ochmun hjälper rält bra, och är under vissa förhållanden(regn, snårig skog) måhända bättre än myggfloret, meni de flesta fall sämre än delta. Man kan även genompåstrykning av det aromatiska preparatet Kul (frånapoteket i Jokkmokk eller Gällivare) eller den billigare,tjärluktande näveroljan (från apoteket i Södertälje m. fl.orter) - freda sig föl' myggornas angrepp under en halvtimme.Till händernas skyddande mot köld böra vantar ellerskinnhandskar medföras. De senare skydda även motmyggorna.Skobeklädnaden är nästan den viktigaste och svårastedelen av utrustningen. De ofta förekommande vadningarnaoch marschen över blöt mark göra det nödvändigt,att skodonen äro möjligast vattentäta. . Den oerhörda slitningen vid bergbestigningar och vandrll1gar överblockhav kräver starka skodon. Den som har kraftiga,oömma {ötter, kommer billigast ifrån delta dilemma genomatt skaffa sig ett eller två par rymliga lapska bandskormed möjligast tjocka boltnar samt ett stycke 3 il 4 mmtjockt läder aU laga dem med. Skorna böra helst varasydda med sena;. sildana kunna dock knappt erhållasannat än från de mre delarna av Lappland, där man ävenbäst får dem färdigberedda genom smörjning med enblandning av tjära och sättran eller tjära och tjock smörjoljasåväl utvändigt som genom ihällning invändigt. I nödfallkan man även nöja sig med trådsydda (helst dubbelsydda)bandskor från skofabriker och med att smörja demsjälv. Efter smörjningen böra de torka en vecka. Bandskoranvändas helst med långt och fint starrgräs såsom stoppning,denna dock svål' att utföra utan anvisning av vaninfödd skostoppare. Tillvägag.ångssältet låter sig kn~pptbeskriva, men äl' i korthet följande. Skoskaflen nedvIkasså långt som möjligt. I skon nedlägges på hälens plats enmindre grässudd. Starrgräs uppredes och utbredes till enjämn eller platt malta av fotens dubbla längd oc~ bredd.Man håller skon med vänster hand fattar mattan VId 1/. avlängdsnittet med högra handens fingertoppar, kör den nedi skon med handen och låter därvid mattan sluta sig kringhanden, som kommer aU prässas i skon såsom en fot, omgivenaven tjock strumpa. Handen drages däl'efter ut ochett nytt jämnt skikt av hö införes, .om så kräves och mediakttagande av att höstrumpan ej får komma i olag.Sedan höet blivit jämnt och väl inpackat, inskjutes i ställetföl' handen bara foten, så att den kommer riktigt nedmed hälen. Det går sämre om yllestrumpa sitter på,emedan denna river med sig höet. Om föga hö står uppkring benet, lindas delta med eU tunt ~öskikt, varpåskaftet ombindes med skobandet och slutbgen även denöver skaftet dragna nederkanten av byxen. Om höstopp.ningen lyckats, har man nu en angenäm känsla av mjukhetoch värme kring foten. Att uppnå detta är ej såsvårt, men att stoppa, så aU man hela dagen känner sammavälbehag kring foten, är utomordentligt svårt, emedanhöet packar sig under dagens lopp, varigenom höslrumpanblir för stor. Det gäller därför att redan från börjanstoppa mycket hårt, men dock ej så att det tränger.De lapska bandskornas överlägsE'nhet ligger i derasvaHentäthet. När de dessutom äro fyllda med en massahö, kan man inse, aU det skall dröja jämförelsevis länge,innan så mycket vatten inkommer, att foten blir våt;dessutom äro de billiga, spara strumpor och äro lättlagade. Går ett hål i bolten, kan man sy över en skinnlappmed sena, en stark nål och syl. Men höstoppningenär en svål' konst, som ej är allom givet att lära sig. I ställetkan man möjligen till en tid reda sig med dubbla sockoroch flere par strumpor. Nya bandskol' äro synnerligenhala på jämn, gräsklädd mark, men när bottnarna blivitslilna eller lappade, äro de läUare att gå med och på fastberg eller grövre stenar vida mindre halkiga än vanligaskodon. Innan man blir van förorsaka de ofta ömhet ifötterna, emedan fasta sulor saknas. Denna olägenhetkan dock undvikas genom aU lägga en lös sula inuti.Den som ej vågar förlita sig på bandskor, U?åste kostapå sig ett par grova, vattentäta skodon med tJocka sulor.25

26I sulonul böl' ett vattentätt lager vara inlagt, varjämtesulorna lämplig!3n kunna smörjas med linolja. Ovanlädretmåste vara vattentätt fastsytt vid bindsulan, plösen stOl'och vid samt med kanterna fastsydda. Att skon är vattentätkan prövas genom att hälla vattcn i densamma, sedanden först blivit väl smord. Eventuella hål upptäckas pådelta sätt och kunna möjligen tätas. Skaftets längd ären smaksak. Med skaft, som slutar vid smalbenet, tordepn effektiv ombindning av överkanten kanske lättast kunnagöras. Med höga vattentäta skaft kan man visserligenalltid kliva djupare ner utan att blöta strumporna, menskall man vada ännu djupare, bliva de höga skaftens nyttaillusorisk. Såsom skosmörja anser jag en halvfast blandning,som utom ett fett även innehåller vax, lämpligast,detta sista ämne synes mig göra, att smörjan ej så lättvattnas bort. Väl insmorda bandskor behöva knappt omsmörjaspå fjorton dagar och vanligen endast uivändigt.Föl' minskning av sulans nötning vid bergsbestigningarochvandringar på blockhaven bör den vara broddad. Primabergbroddar finnas knappt för närvarande i handeln iSverige, utan torde få skaffas från Bayern eller Schweiz.I sulans ytterkant, som ä ven under hålfoten bör stå utnågot litet utanför ovanlädret, fästas de grova kantbroddarnamed sina långa stift, som vikas om och nitas (fig. 13). Mitt påsulan kunna däremot placeras skyddsstift .. av diverse i densvenska handeln förekommande sorter. Aven i klackenskanter fästas grova kantbroddar, i mitten helst tämligengrova klackstift. I brist på dessa olika slag av broddarkan man reda sig ganska långt med enklare stift, ja till ochmed lUed korta, tjocka skruvar. Reservstift, resp. skruvarböra medföras. Den omsorgsfullare broddningen enligtalpin modell kan ej göras utan läst och måste i de flestafall överlämnas till skomakare.I nära samband med frågan om skobeklädnaden stården om lämpligaste benbeklädnad. Prineipen är häratt byxorna böra vara bundua utanpå skoskaften ; dettapå det vatten, som rinner utmed byxorna, ej skall rinnaned i skorna. Härigenom underkännes användningen avknäbyxor med höga sportslrumpor eller benlindor, s. kputties, såvida dessa ej äro lindade över .skoskaften. Dettahindrar dock ej att mången kan reda sig även med dessavackra grejor, avsedda för alpern.a, där man ej behövervada. Jag betvivlar även aU benlmdor kunna vara hälsosammaför blodcirkulationen i benen. Idealet för högfjällsresorär dock tunna, vattentäta spetsbyxor av fett kalvskinn;dessa kunna genom bindning över smalbenet sältas i vatten-tät förbindelse med skorna (titelbilden). Med en sådan utrustningkan man vada en smal bäck till länden utan att fåin en droppe vatten. Sådana byxor torde föl' närvarandevara omöjliga att anskaffa, och man fur därför nöja Eig medklädesbyxor. Att bli våt ombenen är ett obetydligt obehagi jämförelse med att blivåt om fötterna. Benklädernatorka nämligen, under fortsattpromenad, snabbt. Gummiskaftoch gummistövlar äro vid vandringknappt att rekommenderaoch äro synnerligen obehagligaom de vattenfyllas över skaften.Beträffande skinnbyxor är aUmärka att de i varm väderlekförefalla en smula kvava.Köksattiraljen bör förviktens skull helst vara avaluminium och i viss mån rätta Fig. 13. Broddade alpskor.si"O' efter proviantm·ingen. Så- Broddningen kan varieras påmångahanda sätt. För svenskasom i de flesta fall nöd vändiga fJ;Ulturer bör" skaften varamåste anses kaffepanna,kastrull \ ida Umgre.och stekpanna. Ibland kunna . . .tvänne kastruller vara önskvärda, Ja hll och med tvänne kaffepannor,om kaffe skall kokas samtidigt med tevatten. Nästefterden oundgängliga kaffepannan blir stekpannan älsklingsredskapet,ty i den stekas pannkakor, en rält som man underlängre rjällvistelse lär sig skatta högt. Kastrullen är välbehövlig till kokande av gröt, fisk, kött och ärter samt idet finare fjällköket till frukt- och bärsoppor. Kokkärl medutstående skaft äro rätt skrymmande, varför satser medavtagbara eller överf'ällbara skaft ur denna synpunkt är~att föredraga. Emaljerade kokkärl äro. tunga och tå,la ejstötar, däremot äro koppar och taUnkar av emaljeradjärnplåt trevliga. Omelettpannor av stålplåt lätta, starkaoch användbara för pannkaksgräddning. Skedar av aluminiumbra, men knivar och gafflar böra vara av järn.Termosflaskor äro knappast nödvändiga, då man i alla fallmåste koka mat minst två gånger dagligen.Uppgörning av eld. I denna konst äro både lapparoch nybyggare mästare, och har man infödd bärare med,kan man i de flesta fall till honom överlämna bekymretatt göra eld. För den händelse mindre tränade turisterskulle behöva reda sig på egen hand under någon tid i fjällen,vill jag här lämna några anvisningar angående eldgörriing.27

28Under torra somrar böl' eld inom barrskogsområdet endast göras nära en bäck. Man gräver först bort torvenpå marken, där elden skall tändas, efter eldningen överösasbränderna med grus och vatten. Utan dessa försiktighetsmåttkan .lätt skogseld uppstå. Sådan fara ärvida mindre inom björkskogen.I luften fritt uppstående torra grenar av björk och videbuskarär näst torr barrved det bästa bränslet. På markenliggande ved är på grund av sin vattenhalt oduglig, om denej först torkas genom uppresning en viss tid. Färsk björkfår man även knappt att brinna. Inom nationalparksgränsenbör man för övrigt även ur naturskyddssynpunktun~vika att använda levande grenar till ved.Over skogsgränsen kan, ntom vide, dvärghjörk och medstörsta fördel en användas. Under mycket torr väderlek kunnadiverse små bnskat:. och torv användas, sällan är dock väderlekenså torr. Over omkring 1 000 m ö. h., där buskvegetationenredan är mycket sällsynt, måste man i allmänhetförsaka kokning, såvida man ej medför bränsle.Användes torr björkved behöves knappt mer än 4 il 6meter~ånga stän9'er till en duktig brasa. De läggas icke~orsvts nb,m alltid p!lrallellt samt tändas geI1!lll näverbitarlUstoppade på lämpltgt ställe mellan dem. Ar veden spädare,sönderbrytes den i halvmeterlånga bitar eller tillredasrisstycken a.v högst denna längd, vilka läggas påvarandra m~d parallell längdriktning. Tändningen mednäver sker l botten. Av läHbrunnen ved måste störreförråd samlas, så att elden kan underhållas.Vid resor över skogsgränsen måste man alltid ihågkomm~medtagandet av näver i tillräcklig mängd. Denböl' ej hämtas b}and de översta svaga exemplaren ntanlängre ned, där björkskogen är kraftig och näverfångst ejkan skada den. I nödfall kan i stället för näver användastorrt virke, som upprispas genom aU lunna spånor utskäras.l de tunna spånkanterna kan tändning med tändstickaske.Principen för eldgöringen går ut på att först få eld iläUbrännande saker som näver, smala torra stickor ochdylikt, därpå låta elden därifrån tända det grövre materialet,som därföt: måste. ligga ovanpå .tändningsstället.Stark blåst ~r ej lämplIg för eld tändning och kokning,varför man VId storm väljer ett skyddat ställe bakom ensten eller kulle. Kokkärl, som äro försedda med grepeeller bygel, kunna hänga på käpp över elden, de med sido·handtag försedda måste hållas i handen. Ställer mankokkärlen på elden, måst~ man se till att de ej ramlaomkull, medan veden brinner ned. Även vid sidan av eldh~rden kunna kärl, innehållande vatten, bringas till kokning.Principen f~r tändning under regnväder går ut på attlägga ~pp e? Jämförelsevis stor hög bränsl~ på vanligt vissamt tända l boUnen med mycket näver. l\.an man undersjälva tändningsproceduren hålla en paraply eller elt skynkeöver, bör tändningen åtminstone med något tålamod ochriklig nävertillgång kunna lyckas. Den brinnande näverntorkar ovanför liggande ved och antänder den slutligen.Alltefter som veden nedtill förtäres måste ny läggas ovanpåtill torkning.'Provianteringen föl' en resa i fjällen måste görasmed gott omdöme. Det gäller att ej släpa med för mycket,men å andra sidan ej ställa sig så, att man kanske avmatbrist måste i förtid avbryta en resa. I allmänhet kanman ej påräkna alt inom fjällen kunna erhålla något ätbart.Jakt och fiske äro inom nationalparken ej tillåtna,utanför gränsen kan däremot röding och börsting oftanog erhållas av utmärkt beskaffenhet. Under juli ·träffasej lappar i högfjällen o

300.4 kg. ångpreparerade havregryn till gröt0.5 » gröna ädel'1.0 » skinka1.0 » cornedbeef eller konserv. oxtunga0.5 ,) ostO. i » smör (eller margarin)0.3 » bränt och malet kaffe0.1 theO. ± » bitsockerO. l » strösocker0.4 , matmandel utan skalO.·J » russin0.2 torkade aprikoser0.1 » syrliga karameller.0.05 » salt till gröt och ärler sam t el'. t. renkött o. fisk0.4 » chokolad o. cacao1 burk söt kondenserad mjölk1 gåslever1 » sardiner.Vikten av denna proviant är ungefär 10 kg., men här.till kommer emballage föl' en del sorter. Mjöl, gryn ochärter böra helst ligga i tygpåsar, kaffe, the och strösockerhelst i bleckburkar. Margarinet kan under en het sommardagflyta sönder till olja och rinna bort, om det ej är välinneslutet i trälåda. Smör kan gärna packas i eJ.l emaljeradburk.Mycket annat skulle även kunna ifrågasättas och utbytasmot något av ovanstående såsom korv, rökt oxköU,torr och salt fårbog, torkade äpplen, kaviar. KöUkonserveräro oproportionerligt tunga och allt sedan krigstidendyra. De i förhållande till ,"ikt och volym effektivastenäringsmedlen torde vara matmandel, ost,chokolad ochtorkat ren kött.Till pannkakssmeten får mjölk och ägg i allmänhetundvaras och dess ingredienser bli sålunda vanligen endastmjöl och valten. Smeten röres tjoek för aU undvikaklimpar och tunnas sedan. Pannan bör vara het, närsmeten ihälles, annars fastnar den. För att få pannkakangod måste tillräckligt smör användas. Gröten kokas ävenutan mjölk; till mannagrynsgröt, som är den lättasl.e attkoka av alla, hör russin och litet socker sättas. Grötätes med outspädd söt kondenserad mjölk, utbredd överytan såsom honung på bröd. En bl1l'k kondenserad mjölkkan svårligen medföras öppnad till annan tältplats, meninnehållet kan, om det utspädes med hälften vatten, nedhällasi en glasflaska, om sådanfinnes. Vid starkare utspädningblir mjölken dock ej länge hållbarmot surning. Tomma konseryburkarkunna i viss mån vara fördelaktigaatt till varataga, om bristpå hushållskärl föreligger.Gäller det endast en färd påtvå eller tre dagar förenklas proviantutrustningenhögst avsevärt.Man kan då ej behöva så mycketkokkärl och bör kunna reda siglångt med påbredda smörgåsar,färdiglagade pannkakor, hårdkoktaägg och dylikt.Spirituosa bör alldeles undvikasdFig. l4. Bärmejs mec11ättuner pågåenue strapatser, men trä. Förf. foto.vid hemkomsten titl lägret efteren ansträngande dag är en liten konjak en härlig, fastingalunda nödvändig sak.Proviant, ömtåligare sovsäckar och reservunderkläderpackas så vitt möjligt i vattentäta säckar. Dessagöras helst dubbla med elt slitstarkt tyg ytterst (segelduk,tältduk, oblekt domestik) och inuti vaxduk. Vaxdukspåsenbör, för att ej sprängas sönder, ya ra vidare än tygpåsenoch behöver ej vara fastsydd vid denna. För en kortareresa kan man reda sig med enbart vaxdukssäcken. Förfraktningen bindas säckarna på en lämpligt formad bä!'­mejs (fig. 14) som är försedd med lätträ och med öglor försakernas fastbindning'. På en sådan b ä I'ln ej s kan fastsnörasmycket eller litet, en eller flera säckar, oljerocken,kavajen o. s. v. efter beh?v och bärarens krafter. Mejsenkan göras passande till ryggen; genom lätträet, som kanslängas över från den ena axeln lit! den andra, kan trycketpä axlarna varieras, vilket är en oskattbar fördel.Den så allmänt använda 1'yggsäcken kan såsom rationellbärningsapparat icke uthärda jämförelse med trämejssen. . Den kan ej fyllas mer än till en viss grad och hindrarl hög grad transpirationen från ryggen. För en kortareutflykt med en liten packning kan ryggsäcken varabehändig nog, men för resor i hög(jällen med sina rättstora avstånd och pretentioner på vidlyftigare provianteringoch utrustning är den förkastlig. Bättre gestaltarsig 5aken, om ryggsäcken är försedd med mejs. De norskaBerganryggsäckarna med bärstälJning av rör äro utmärkta.Emellertid saknar ä ven denna förträffliga bärställning lätt-31

32trä, och den är egentligen ej inrättad för påbindning avannat än ryggsäcken.Vill man hava ~tt emballage med styva sidor, där ömtåligareföremål lIgga bättre skyddade mot stötar utifrånän i en säck, så kan en näverkont användas; vida bättreäro dock packlådor av tyg med kantstyvnad av träramar.Dessa sammansättas till en stomme av rätvinklig parallellepipediskform. I denna fästes den av vattentät presenningsdukväl hopsydda, ävenledes parallellipipediska säck, sombildar lådans insida genom aH överkanten nubbas fastvid lådstommarnas insida. Lådans lock utgöres avenmed gångjärn fäst träram, på vilkens insida presenningsvävär fastnubbad. I bottnen böra utvändigt några tvärslåarvara anbragta. Jag har under 20 år nnvänt sådana lådor(fig. 1) till frakt med renar, och de ha visat sig utmärkta.Emedan presenningspåsen är vatfentät, ha renarna kunnatvada genom vatten med lådorna på utan att vatten inkommit.Genom alt trävirket sitter utvändigt mottager detta detmesta av stötarna samt all nötning genom fastsnörninO'.Så.som redan framhållits måste man för transporten iiloomhögfjällen förutsätta bärare och väl i de flesta fall, att deresande också själva bära. En frisk och stark manlig turistbör kunna bära 10 kg 2 mil på en dag, och efter övningöka bördan till måhända 15 kg. Längre kommer manknappt utan att känna obehag. Klövjning med häst förekommerej i dessa trakter, men väl klövjning med ren.En ren bär 15 kg på var sida. För 25 år sedan kundeman få hyra en klövjeren för 50 öre pel' dag, nu får mannog ingen fö~' ?et tiodubbla priset. 'frots lapparnas nu·mera stora oVIllighet att hyra ut klÖVJerenar, är det dockingalunda uteslutet, att ej undantagsvis renskjuts skulle~unna erhållas .. Någon beskrivning på, huru klövjningenhlI~år lämnas ej här, då den förutsätter, att lapp med.följer OGh sköter renarna. Rätt mycket starka snörenkunna föl' ändamålet behövas.Slutligen lämnar jAg en förteckning på föremål, somunder en fjällresa kunna vara behövliga eller önskvärdaatt, utom förut nämnda, medföra:Kompass;Kartor i fodral;NorrboHenskadorna bladen 7 Akka, 8 Kebnekaisse, 12Sulitälma, 13 Stora Sjöfallet, 19 Staika och 20 K vikkjokk.Eller i stället för detta det sammansatta karthladet Kvikkjokk-Salto,där genom Turistföreningens försorg huvudledenoch S. T. F:s anläggningar utsatts.Höjdmätningsbarometer.Ell'vings spegel föl' mätning av höjder.Kamera helst i plåtfodral.Diverse hjälpmedel för fotografering.Slidkniv, sportkniv med borr, fil, korkskruv m. m.Kons.ervöppnare, om konserver utan nycklar medföras.En hten handyxa för ved och nedslagning av tältpinnar.Nålar och tråd, reservknappar.Skon ål, syl, sena eller becktråd, läder till skolagninO'bergstift eller skyddsstifL - o'Tändstickor, rikligt i vattentätt fodral.Ljus, elektr. ficklampa mot slutet av augusti.Lassars pasta mot sår.Magmedel, aspirin enligt behov.Sarekfjillle".33

B. Speciell. del.Infartsvägar till högfjällen.De viktigaste utgångspunkterna för fäl'der i högfjälle!l. äro Kvikkjokk, Aktse. oc~ S~ltoluokta. HärtIll skulle mÖJ­Jiaen kunna läggas NJunJes l. TarradaIen."Redan under färden på sjöarna mellan Jokkmokk ochK vikkjokk såsom på Randijaur vid Luleketj, på Skalka vidBjörkholm med tlereställen har man vid klart väner god ut- .sikt över höo-fjällen. Det är Pårtekaise, Skaitetjåkko, KåtoktjåkkoStu~rra Skårkas och Vassjatjåkko, som företrädesvisfr~mträda från öster. Vid inseglingen till Kvikkjokkdominera Pårtetjåkko och Pårektjåkko hela terrängen ochkunna te sig rätt praktfulla. I Kvikkjokk kan mano-enom bestigning av Snjärak (11/~ timme) få en yid­~träcktare utsikt bland annat även över det höga KåtokJokkotjkaskaoch Kåtoktjåkko. Utmärkta utsiktspunkter äroäven Prinskullen och Vallespiken.Från Kvikkjokk kan man på olika vägar nå högfjällen.1) Till den praktfulla Njåtsosdalen kommer man enklastförbi Ruoutevare malmberg'. Man följer den spångade vägen,på Kamajokks östra sida omkr. 3 km, där ror man uppfördenna å omkring 2 km. om tillstånd till användningav någon av båtarna erhållits i Kvikkjokk, varefter manytterligare har 1 km promenad över ett större, av ånbildat näs och 6 km rodd till en båtlänning nära Kamajokksoch Njåtsosjokks sammanflöde.. Därifrån är omkr.2 "km promenad på hygglig väg bll gruvstugorna påSO-sluttningen av malmbergeL Endast den ena av dem.torde vara användbar, men tillstånd att få bo där bördock utverkas hos gruvfällets ägare eller dess ombud i. Kvikkjokk.Från stugorna följer man gruvstigen up~för ~ermelinsvtiggentill nordöstra Ruoutevare och VallatJvaratJ, v1!-refterman fortsätter i någorlunda god terräng över VallatJ samtTjuoltas och Kåbreks nordöstra sluttning till strax nedan-I) Föl' vissa uppgifter till denna tur står jag i tacksamhets-oskuld till överdirektör A. Gavelin och pastor O. Landel'.I,I~i\för det mitt i dalen liggande lilla berget Jamikvaratj, därNjåtsosbäcken övervadas. (Se vidare Njåtsosdalen sid. 61) .. 2) För att nå Pårektrakten kan man använda sammakombinerade promenad- och roddväg som till båtlänningennedanfö.r Ruoutevare, dock måste man självfallet landa påNjåtsosJokks östra strand. Därifrån har man stenig ochdålig terräng genom skog, innan man når högslätten mellanSäkok och Stuor Jerta. Denna färdled är därför knapptatt rekommendera.Vida bättre är att följa den spångadeturistvägen till Tatasjön,dock må man därvid akta sig för avvägen till Ruoute·vare. Stigen är i början backig, men efter omkring 5 km .befinner man sig på en hög platå med här och där storslagl'nutsikt mot bergen vid Njåtsosvagge, bland ~jlkadet spetsiga Tjuolta särskilt uppmärksammas. OverLill-Tatasjön kan man, om roddare och nyckel medföras, romed Turistföreningens båt till strax öster om sundet mellanStora och Lilla Tatasjöarna, där på norra sidan en någorlundatydlig stig leder mot norr till Påreksjöarna vidPårektjåkk.os fot. Sista. delen av vägen bär över en sumpigoch väl kilometerbred myr. På våren livligt fågelliv vidde talrika små sjöarna på fjällslätten. Vattendraget övervadas,där Kalakjokk mynnar i Pårekjaur. På norrastranden av sjön meteorologiska stationen På rek, där docklogis ej kan påräknas, emedan stationen troligen är stängd.Ofog undanbedes. Det är utom Pårtefjällen huvudsakligenfjällen kring Kätokjokk och Njåtsosvagge, som lämp.ligen kunna besökas från Pårekslätten.I stället för att från väständan av Stuor Tata gå på land,kan man fortsätta rodden till öständan och följa Aktsevägentip Sjabtjakstugan, där lämpligen kan övernattas.(Se TUl'lstföreningens resehandbok XXV):' Dätifrån kanFaunäive (omkr. 1100 m) bestigas; vacker utsikt mot hög­~i~lle~ i N och RiUakdalen med sjökedjan i S. FrånSJabtJakstugan kan man nå Pårekslätten genom dalgångenmellan båda Sjabtjakvareh. Stig finnes mig veterligenej.Den förnämsta infartsvägen till högfjällen är dock denstorslagna Rapadalen med utgångspunkt från Aktse. Ditkommer man: 1) från Kvikkjokk på turistvägen via Sjabtjakhyddan(12 tim.); 2) från Saltoluoktapå turistvägengenom Autsotjvagge, med rodd över Sitojaures östra fortsättningssjöaroch promenad över Tåresåive (10 firn.);3) från Tjåmotis vid båtleden Jokkmokk-Kvikkjokk överSnavva och Laitaure.Denna sista led, som ännu ej inrättats för turisttrafik,35

36kräver någ'on beskrivI.Jing. Från ~jåmotis ror man ~. k?löver Jekkaure till början av gångstIgen, som går på vastrasidan Blackälven ; promenad en dryg mil på god spångadväg var.efter man kommer till ett sel, Savvon, där roddomkl:, 4 km, om båt kan skaffas, sedan promenad 3 kmpå jämn stig till Snavvasjön. Vid södra strandt;n av dennalillå sjö~ika älvutv!dgning m~ste man genom eldsIgnaler ~!~ersynnerhgen krafhg,a rop pak~lJa Sn.avvabornas uppma~k ­samhet för att bh hämtad l båt hll Snavva, elt fatbgtställe, där dock ' ett par personer kUll~a få tak öveI:, hu:vudet och liggplats. Annan mat än mjölk och fisk ar ejatt påräkna. Från Snavva fortsätte~ 7 km på någotsämre stig till LaitaUl'es öslända, med ,VId låg~atten myck~tstenig och svår . båtlänning: där TUl'lst~?rellln.ge~ har smbåt förlaO'd . DärIfrån rodd bli Aktse, dar lOgI bol' kunnapåräknas~ Färden måste föl' båtarnas skull på förhandplaneras.Angåend~ tillt~ädet till fjällen från S~ltoluokta och StoraLule älvs sJökedja se Kukkesvagge (SId . 86).Laitaure.Logi i Aktse h.os .Amul .Länta.. i .. den ,:ästra. gårde?,en enkel men härlIg fJällboI.Jmg, dar aven lItet bIdrag t~.llkosthållet, såsom något mjölk och eventuellt fisk, borkunna påräknas.LaitaUl'e (498 . m) är säkerligen vårt laI?ds mes.t storslagnafjällsjö och en av d~ natu:sk?,?aste sjöar på Jo~· d~n.Dess östra delligO'er ännu mom lagfJallen. men den väsha,som till ett djup ~v 700-80~ m geno~skär n~ellanb.ergen(syenitformation med uI?derhggande o sIlur) blld.ar hk.som'en öppel) port, genom . vIlken ~an fran sJon hal en pI~.k~ ­full utsikt uppåt Rapadalen (flg, 16). Portens norra don ­post utgöres av den egendomligt formade fjällnäsaI? Skerfe(vid dess fot en gammal offe,rplatsl .. den södra bIld.as avdet nästan lika tvärbranta TJakkeh, ett av de ståtlIgasteberg i hela fjälltrakten (fig.. 15) ehuru ej nåe~de högreän 1 221 m. Mitt i porten lIgger det egendomlIgt place.rade, tärningsformade 1~lla Nammatj. Där bakom fram ..träder kulissformigt på norra sidan den långa bergåseJl'Ritok, på den södra det mera mas:;formiga VafkantJ,åk~o.I fonden resa sig på omkr. 2 mIls. avstånd de. makbgaamfibolitfjällen Skaitetjåkko, Kåtoktjåkko (dom~ner~nde)och Pelloreppe. Från Aktsegårdal'na ändrar sIg bIlden},ig. 15. Tjakkeli från NO. A. H . 25 juni 1915.någ~t och ' den nordligaste av Pårtekaises 3 mil avlägsnatoppar, Lullihatjåkko, inträder i tavlan.Rapadalen genomflytes av Rapaälven, som är högfjällensförnämsta dräneringsåder. Den avvattnar etttretliotal glaciärer och dess vatten är .därför sommartidenalltid grumligt. Under varmt och reglllgt väder, då vattneti älven kun stiga ett par meter över lågvattenståndet, kanslamhalten uppgå till 0.5 kg per kbm. Största delen avslammet avsätter sig vid älvens utflöde i Laitaure. Där hal'den sedan istiden uppbyggt ett 6 km långt delta, som ärLuitaures största märkvärdighet. En viss grumlighet fortsättervid högvatten genom hela Laitaure, Laitätno ochBlackälven samt är stundOlll märkbar i Skalkas västradelar. Redan från Aktse (omkr. 35 m över Laitaure) kanman få en föreställning om deltat. Vill man skaffa sig engod ö,~ersikt över detsamma böl' mun bestiga Skerfe, Nam.mat j eller Tjakkeli... Skerfe (1194m)är obestigligt från S, men är lättåtkomligtfrån Aktse, 1) Man kan följa turistvägen upp på fj~llslätten(såvida ej måhända någon genare stig gives), följerkanten av fjällslätlen mot V, tills man nål' Skerfeberget,som från baksidan (NO) tel' sig såsom en rund kulle.Då den södra väggbranten stupar vertikalt flera hundra moch är genomdragen av talrika sprickor, torde det vararådligast att ej gå för nära kanten. På Västsluttningenav berget synes på avstånd en stor öppen spricka närakanten; de närmare omständigheterna därstädes äro dockännu okända. Förhållandet manar till försiktighet. 2) Skerfekan även bestigas från V. Kommer man från Aktse, kanman då först ro sjön. Nuorlätno (Norrälven) oeh Kavak.velmes (K\'okälven) till den stora lagunen Saiva, där man37

c..:>002 35 b4Fig. 16. Rapadalens mynning sedd från I.aitaul'e..5 Ritok, 6 Skerfe.1 Tjald~eli~ 2 Vaikantjåkko, 3; Katoktjåkko, 4 Nammat,i,A. H . 25 juni 1915.Fig. 17. Utsikt frim Nammutj över RapaiLIvens delta. T. v. Skerfc, t. h . Tjakkcli. A . fl. 16 juli 1809.c..:>~

40går i land vid lappkåtorna. Därifrån torde man antingenböra följa lappflytlningsvägen inåt Rapadalen ett kortarestycke och därefter styra kosan uppemot bergsslutlningenmellan Skerfc och Kertoketjtjåkko eller ock omedelbartslå in på riktningen dit. Närmare kanten är sluttningenställvis ganska brant, varför man böl' välja sin väD'. Väluppe tager man av åt öster, följande tvärbranten på veder·börligt avstånd.Nammatj (825 m) erbjuder den vackraste utsikten överdeltat Föl' att bestiga detta lilla berg företager man sammaroddtur som omnämnes i tur 2 under Skerfe. Från Saivaföljer man lappflyltningsvägen, tills man kommit ett styckeförbi berg!:t. Detta är nämligen obestigligt från alla håll utomfrån V. At detta håll är en rätt bekväm sluttning. Fråndet sydö~tra hörnet av den lilla topplatån har man denb~sta utSIkt över det modellartade deltat (tig. 17), Skerfe,TJakkeli och Rapadalen ända uppåt Kåtoktjåkko och Pello·reppe. l deltat lägger man märke till följande väsentliga drag:de tre huvudälvgrenarna Nuortätno (Non'älven), Kuoutätno(Mittälven) och Arj~liätno (sydälven) samt en mängd andraälvgrenar, mellan vIlka lagunförande öar inneslutas; JaD'u,ner innestängas även mellan älvgrenarnas barriärer gcllbukter vid land, i vilkas begränsning även ändmoränbåD'arspela en stor roll; vid högvatten visar sig en mängd olikaskiftningar i vattnets färg i älven och lagunerna, beroendepå blandningar mellan det oerhört grumliga älvvatlnetoch klart vatten från land o. s. v.Tjakk;eli (t 221 m) ligger såsom en mäktig bergklotsnästan mItt framför Rapadalens huvudaxel. Såväl från skoo's,trakterna i öster (~g. 15). som från dalgången (fig. 18)framträder d.et majestätiskt och kan väl tåla jämförelsemed amfiboht~ J äl\ens toppar. Den mot Laitaure vändasidan tyckes vara i det närmaste lika obestiglig som mot·svarande brant av Skerfe, dock är det måhända möjligt,att en uppstigning i någon kaminarIad skreva, t. ex. entäml. nära väständan, skall lyckas. Från öster besteD'jag berget ':/' 1904; talusbildningarna stiga visserligen dä~till stor hÖJd, men över dem betydande branter, som ärosv:åra a~t passera. Det lättaste stället att komml!: upp på,!JakkelI. ~r ,:-ngefä~ mitt på SV sluttningen. Aven har.lag besbgI~ TJakkeh från V (1899); endast högst upp i enbrant ravm föreligga några obetydliga svårigheter attkomma fram. Frå~ väständan en praktfull utsikt uppåtRapadalen ända hll dess tvärböjning vid Låddepakte.Nere i dalen den ena bergrigelkulissen bakom den andra.Från stupet mot Laitaure har man god utsikt över deltat.Fig. 1~ . Från ,trakten av Pnoutavaratj vadstället mot Rapaclalensmynmng. 1 RItok, 2 Skerfe, 3 Nammatj, 4 Tjakke li , 5 Haddepakte.A. H. 18 aug. 1915.Särskilt påfallande från detta håll äro de talrika lagunernaunder Tjakkeli.Från branterna på Skerfe, Nammatj och Tjakkeli ramlaofta lled stenar, i synnerhet vid snösmältniIl 0 ' och underlångvarigt regnväder. Stundom förekomma ve~' itabla stens~red,var?m talusbildningarna vid bergfoten bära vittne.Vid klättrIngar på dessll bör man iakttaga en viss för.siktighet.Rapadalen nedanför Telmavadstället .~apadalt>:n e~ler Rapavuobme (= Rapaskogen på lapska)stracker sIg hka. långt som Rapaälven (= Rapaätno).Man torde lämplIgen kunna lägga den övre gränsen viddet .branta fallet nedanför Akajokks inflöde i Kuoperjokk.Dänfrån sträcker sig dalen till Laitaure.Rapadalens norra sida. Då turistbåtar alldelessaknas i älven, är så golt som all kommunikation melland.e båd~ ~lvsidorna utesluten. Den lättast tillgängligaSIdan, atmmstqne från Aktse, är den norra, dit man kankomma även landvägen bakom Skerfe (se detta). Bekvämtär annars att 1'0 till Saiva (se Skerfe), där en lappfiy t t ­n ingsväg börjar, som man bör söka följa så gott siD'göra låter. "Dalen ö.verlväras av flera riglar eller trösklar, som!?enombrubts av erosionen. Nammatj synes vara eUfragment aven sådan tröskel, den näst.a är Ritok, enännu mera markerad är Spatnek·Kåtokvaratj. Mellan dekulissformigt framstickande rigelfragmenten är dalen starktutvidgad. Här nål' björkskogen en betydande bredd (omkr.441

422 km tvärs över dalen), vilket giver den lilla björnstammeni dalen ökad rörelsefrihet. Mellan Ritok och Spatneken extra mindre framträdande kuliss Puoutavaratj.Frän norra sidan Nammatj fortsätter stigen till Ritokssydligaste utsprång, där den ställvis kommer i närhetenaven älvgren. Sedan man passerat den vid högvattenmycket svåra Puoutavaratjjokotj (där ligger, föl' närvarandeen slags bro av krokiga björkstammar) nära dess ~lynningi en gren av Rapaälven, övergås denna gren, om ej vattenståndetär föl' högt, och vandringen fortsättes över en storjämn ö i riktning mot Spatneks sydända. Den del avälvarmen, där man åtel' kommer på fastlandet är i allmänhettorr. Vid högvaHen följer man en otydlig stigpå älvens norra sida. Båda stigarna sammanträffa vidaen »torra> älvfåran strax sydost om en myr, som sträckersig utmed foten av Spatnek. Myren övergås, därefter höjersig väO'en avsevärt till bergets sydända.Ritokkammen kan utan svårighet övergås vid sin rot;från tlyHningsvägen kunna de södra utsprången av Ritoklätt nås och äro goda utsiktspunkter över nedre Rapadalen ;mot öster kan man härifrån ännu se Aktsegårdarna. Meralönande är dock utsikten från Spatnek som från västrasluttningen är lätt aH bestiga. Utsikten härifrån nedåtRapadalen motsvarar ungefär fig. 18, uppåt dalgången harman en vy ungefär motsvarande PI. 1, fig. 1-Spatnek är den sista kuliss, som stänger utsikten uppåtRapadalen. V därom framträder denna i hela sin prakt.Storslagnast te sig Pelloreppe på södra sidan och StuOlTaSkårkas med den lilla Svirjaglaciären på den norra. Härär björnarnes land par preference, i synnerhet tyc~!ls d~älska att uppehålla sig i det breda skogsbältet O omSvirjabäcken mellen Unna Skårkas och älven. Har man"od tur och riktigt skarpa ögon, kanske man kan få synpå en ,nalle eller björnhona med ungar just i denna trakt.Jag har själv sett björn här fyra gånger, dock endast engång på nära håll. .Från Spatneks sydända, där stigen går avsevärt högt,sänker den sig åter nästan till älvens nivå och svängerdärpå mot N för att sedan fortsätta i dalens riktninp'Omkr. 2 km V om Spatnek är »Runda vallen», en. av. mIgmycket omtyckt tältplats på en rund gräsplan l bJör~skogen(fig 19). Därifrån går stigen över torr och härlIgängsmark till den stundom mycket svårvadade LulepVassjajokk (sid. 16) samt vidare till Alep Vassjajokkomkr. 4 km från Runda vallen.Man är nu framme vid Rapaälvens stora dellasjö och."Fig. 19. Läger på Runda vallen. A. H. 24 aug'. lDta.har kommit bergjältarna närmare inpå livet. Finnes enbåt, som man har rätt att använda, kan man nu fortsättapå Rapaselet omkring en mil i de härligaste omgivningar.Det är dock ej så lätt aH utan en mängd grundstötnlngarfinna leden och komma fram . Principen är att följa debranta stränderna invid den djupaste strömfåran. Al' vaUenståndetmycket lågt, såsom ofta i senare hälften av augusti,måste man mångenstädes draga båten över sandrevlarna.Frestelsen att anvJ!.nda båt är dock ej stor, emedan ingenturistbåt finnes. Ar vattenståndet lågt, kan man göra enhärlig promenad på de släta och torra sandavlagringarnautmed älvstranden ; endast där tvärbäckar tillflöda, måsteman kliva i vattnet. SImlle vattenståndet vara högt, måsteman finna sig i aU följa en högre upp över diverse back·kullar framgående usel stig, vada över en del myrarm. m.I händelse av ihållande t'egn ell ",r livlig snösmältning k anman ej komma över de större tvärbäckarna, såsom Puoutavaratjjokotjoch Lulep Vassjajokk. Man kan i så fall likvälkomma fram till Rapaselet från Aktse genom att färdasgenom Vassjavagge. Från Aktse följer man stigen upppå högslätten, slår därpå in på en nordvästlig riktning, gårstrax öster om Passeåive, Slenketjåkko och Suorkisnurtje,vadar över Abmojokk nära dess utflöde ur Suorkijaur och fort·sätter ungefär i samma nordvästliga riktning ända fram tilldet höga berget Takar, där man slår in på västsydvästligstråt genom den utmed detta bergs sydsluttning gående dal-43

gången Vassjavagge. ~är är färdens högsta punkt, omkr.1.300 m ~: h. Man följer dalen, går över östra Vassjabäckenhogt upp och styr kurs på selets östände om det ärdit man vill; önskar. ma~ dä:e~ot komma högre ~pp i Rapa­~alen och vattnet är hogt .1 älven, torde man göra klokastl att äv~n· övergå den västra Vassjabäcken på hög nivåsamt fortsätta mot V tämligen högt upp i björkskogen.Under Stuorra Skårkas finnes, utom vid älvstranden;även högre upp i den utomordentligt lummiga och örtrikaskogen en väg,' som dock med anledning av de talrikabäck.fårorna och s~enrasen från bergbranten är backig;stemg och småbuskIg. ..'Den med båt framkomliga delen av älven slutar vidväständen Stuol'ra Skårkas. Det är nu även slut med desammanhängande svämbildningarna ochälvslranden utgöresdär.efter överv~gande av moränbackar. Stigen (mycket~åhg) framgår l n~rheten av älvlagunerna; Lulep Snav'va­Jokk övergås vanhgen med lätthet. Man har nu till högerLåddepakt.e, till v~nsler det alltjämt praktfulla Pelloreppe.I sydvast öppnar SIg Sal'vesvagge (fig. 22) som till vänsterflankeras av trenne stolformiga berg, vilka betecknas medett ge~Elnsamt namn Stuollo, ehuru det nordöstligaste avd~m tIllhör .Pelloreppe och det sydvästligaste Kaskatjåkko.P.a norra SIdan 0?l Sarve~vagges nedre del reser sig detVIdsträckta men ej synnerlIgen höga renbetesfjället Telma.Mellan en punkt str~x norr om Sarvesjokks mynning ochLåddepaktes sydöstlIgaste utsprång utbreder siO' Telmavadstället,det viktigaste över älven. Häl' kröker R~padalen~.ot norr, d~? fortf~rande dålig~ lappstigen fortsätter i om·yaxlande blot~. st~nlg och bac.klg terräng till Alep Snavva­Jokk. I fortsaUnmgen upp bll Rapadalens översta delarbör man noga aktgiva på stigen, så att man ej förirrar siO'in i svårframkomliga videsnår.oI stället för aH gå S och V om Låddepakte kan man väljaden n.~stan mera lönande v.ägen genom Snavvavagge,Man overgår Luleb .. SnavvaJokk och drager sig därefterup.Påt sluttningarna O och N om Låddepakte. Under uppstIgningenlönar det sig rikligen att vila några gånger ochtaga det s~orartade landskapet i b.etraktande: (PI. 1 fig. 2)selet ?led.sma många älvarmar, otahga'l:'lguner och kanaler,det vIlt sönderskurna Pelloreppe, den tIlltalande anblickenav Sar ves dalen, det väldiga Stuorra Skårkas alldeles intillm. m. Vid v~~t.endelaren p'å omkr. 1015 m ö. h. gårma!l mot N, folJer sedan Sjöarnas norras h'and mot V,välJande lämplig terräng. Vid vaggets västra brant motIl!Rapadalen. va?ker utsi~~. mot oJokoljkaska och Älkatjmed. de vldstrackla s~ofll:Iten pa dessa bergs övre platåform~gadelar. Nedshgmngen i Rapadalen brant, menofaI'hg.Vägen genom Snavvavagge har olägenheten aven brantstigning på över 400 m, men har under klart väder fördelenav praktfulla utsikter och är under våta somraratt föredraga, enär de talrika myrarna nere i Rapadalendå äro synnerligen besvärliga... Bergen kr~ng RapaS~let. A v dem ~å en hel mängd~ver 1 800 m ö. h.: meda~ alv!tan endast lIgger på ungefärn95 m!. den .. relahva h~JdskI~lnaden ~r därför betydandeoch storre an annanstades l Sarek(]ällen, om Akavareundantages. Kontrasten i naturförhållanden även slor: id~lbottnen yppig björkskog, mångenstädes nppe i berg­SIdornas hängande hidalar glaciärer.Innan .. någon d~skussion om turer i denna kompliceradebergterra';lg kan Ifrågakomma, måsle en kort beskrivning~ed anglvand~ av namn föregå. ..Den stora höjdsträck­~ll1gen ~ och NO ~m Sp~tn~k samt O om Ll!lep Vassjajokkar Råt~lk; den stracker sig l norr mot VassJavagge, på varsn~:)J'fa SIda det förut omnämnda ännu högre Takar (1 730 m)vldta!l'~r (PI. 1 fig. 1). V därom och ända fram till AlepVassJajokk kallas bergsträckningen Vassjatjåkko, den bärtvå höga to,Pp!lr Spetsiga Vassj~tjåkko (1810 m) i V ochRunda VassJatjåkko (1 768 m) i O. Alep Vassjajokk rinnerfram ur den rätt stora Vassjaglacieren, denna begränsas i N,~ oc~ SV .ay Unna Skårkas (1820 m), som i V striickerSIg bil SVlrJabäcken. Denna bäck skiljer Unna (Lilla)Skårkas från Stuorra (Stora) Skårkas. Med avseendepå dessa namn gäller emellertid, att SluOI'ra Skårkas somm~d hela sin !rompakta, av branta stup begränsade drassaskjuter fram l Rapadalen, där den vid selet verkar mera~ominerande än något annat berg, är mindre och lägrga~ U:n';la Skårk~s, s?m är mera tillbakadraget från dalensmltthnJe och hÖjer sig mera långsamt. Det förstas kupolformiga.övre yta reser sig alldeles intill kanten av Rapad~~en~Ill .omkr. 165.0 m ö. h., medan det senare bergethOJer SIg bll en verklIg spets, men denna befinner sig påflere km avstånd från älvens mitt.~~1l~!1 Unna Skårkas och Stugrra Skårkas.:reser sigSVlfJatJak~o \~ 820 o m), omgivet i O av Skårkasglaciären,som uppt!~l ovc!'gar l den st?ra m~t. Pastll;vagge gående~astaglacIaren, l V av den lIlla SVIrJaglaclären. . Svirjatjåkkoär upptill tvärt avskuren aven platå. Svirjajokkliar sin upprinnelse från de nästan sammanlöpande Svirja-45

46och SkArkasglaciärerna. Strax nordost om Låddepakte fram.går en dalgång Snavv~vagge (sid. 44), genom vil~t;n man kankringgå delta berg. Snavvavagges östra del skll~er StuorraSkårkas från Låddepakte, den västra PelatJAkko ochSåbbetjåkko från samma berg. Nordväst' om Stuorra Skårkasingår från Snavv.ayagge en brant dalgång JilIavagge, somstyr rätt mot SVlrJRt.Jåkko. .Bergmassivet på Rapaselets sydvästra sida är om mÖJ~ligt ännu storslagna:e än det. på den ~?rra. Längst ~sydost (fig. 21) reser sIg ~et .mäktIga Kåt?ktJakko (1 8~8 m) Iej synnerligen branta sbgmngar. Det hlla berget vId dessöstra fot är Kåtokvaratj, som tillsammans med Spatnekbildar en slags av Rapaälven genombru~en tröskel snettöver dalen. Efter en liten sänka, genom vIlken man färdasned till selet från Kåtokjokks övre delar, kommer ett annatlitet berg, Launem. V därom följer bäcken Jokotjkaska.jokk, som framspringer ur en liten glaciär mellan Kåtok·Ijåkko och Kåtokjokotjkaskatjåkko. Det~a är den öst·Haaste av de mera skarpt utmodellerade fjällkammarna på .R~paälvens södra sida. Det torde väl även vara en avde längsia av dem, den går nämligen i elt nästan obrutetsamman,hang tvärs över massivet till Jeknavagge, där d~nhöjer sig till komplexets allra högsta topp (1 978 m) av lJngi Turistföreningens årsskrift 1895 betecknad såsom Pello·reppes högsta topp. V om Kåtokj~kotjkaskatjåkkos långakam är terrängen ganska komplIcerad. Parallellt medJäknavagge är en lång dal insänkt, som bär den rätt storaStuolloglaciären. Massivet mellan denna glaciär och Rapadalenär sönderskuret i flera tvärgående kammar. Denöstligaste bär namnet Älkatj, men för alt ski.lja den frånett annat berg med samma nam!! hög~'e upp I Rapadalen,kan man kalla den Pelloreppe·AlkatJ. Den omslutes avPelloreppe'Ålkaljjokks båda källarmar. V därom kommerdet vidsträckta av fyra kammar bestående Pelloreppe, ettav fjälltraktens allra ståtligaste berg (PI. l fig. ~). Den östligasteav dessa kammar (1833 m) är den märkligaste, emedanden bildar en i Rapadalen långt framskjutande näsa synligofantligt långt i dalens riktning. i SO ända nedåt Skalkaoch Randijaur, i NV till Stuor Nijak. Denna kam har ennästan ost·västlig riktning i sin östra del, de båda därpåföljande Lilltoppen och Glaciärtoppen (l 678m) stryka ungefärNO-SV, meaan den västligaste, Pelloreppe.Stuollo, haren utpräglad nordlig ri~tning. At Saryesvagge sä~ker sigIlistnämnda kam brant blI en på omknng 1 200 m lIggandejämn avsats av några hundra m bredd, som i N och Vbegränsas av branta sluttningar mot Sarvesvagge och3 4475 6..Fia. 20. Från östra P ellorepp.ekammens högsta punkt mot toppa~nai SSV. l Pelloreppe-Alkatj, 2 Kåtokjokotjkaskatjåkko,3 Pårektjåkko. 4 Skaitetjåkko, 5 Pårtetjåkko, 6 Palkattjåkko.. A . H. 20 juli 1897.ShlOlIojokks dalgång. Utmed Sarvesvagge följa sedan yller.ligare tvenne berg med en liknande bred horisontal avsatspå omkring 1200 m och däröver en hög topp. Dessa berg,som alla tre till utseendet påminna om en stol, kallas pålapska StuolJo (platån är stolsitsen, toppen ryggstödet).Mellan Glaciär.loppen och Pelloreppe.Stuollo ligger en litenglaciär (PI. 1 fig. 2).Bergbestigningar kring Rapaselet. Takar, Vctssjaoch Unna Skårkas äro alla .lätta alt komma på från S.Stuon'a Skårkas kan däremot icke bestigas direkt frånRapadalen. Troligen kan man komma på deUa berg frånSvirjaglaciiiren, åtminstone om man först går uppåt Svi1'ja.t jåkk o samt därefter följer )Tippel» eller dalkantel1 motV. Jag har ('6/ 7 97) bestigit Stuorra Skår kas från Snavva.vagge; uppstigningen till det västra utsprånget (1600 m)mycket brant, dock utförbar, varefter man lätt kommer påbergets huvudmassa. Den bekvämaste vägen torde varaaU' gå tämligen långt in i JilJavagge och börja uppstigningendärifrån. Från JiIlavagge kan även Svirjatjåkko(1820 m), Midtji Skårkas och Såbbetjåkko (1 831 m) bestigas.Låcldepakte (1 654 m) är lätt att komma på frånSna vva vagge. .Beträffande sydsidans berg är följande att nämna :Kåtoktjåkkos bestigning tarvar ingen närmare vägledning.Kåtokjokotjkctskas långa kam kan man komma på delsfrån Rapadalen, dels från Kåtoktjåkko. Då kammen längremot SV hur flere lvärbr.anta hak Ur det dock knappt möj.

48492 3 42 3 4 5 6 7 8Fig.21. Utsikt mot SV från Alep Vassjajokks vlist~a sida. 1 Kåtoktjåkko,2 Kåtokjokotjkaskat.jåkko, 3 Pelloreppe-Alkatj, 4 ~elloreppesöstra kam. . A. H. 27 Juh 1897.Fio'. 22. Från Stllollo mot Sa.l'vesvagge. 1 Nåite, 2 Luottotjåkko,H 'Sarvestjåkko 4 Skaite, 5 Ritanjunjestjål

51ningarna av Virihaure och Vastenjaure som från Rapadalen.Befinner man sig på dennas norra sida och saknar båt,måste man vada över älven vid TelmavadstäIIeL Enärterrängen på sydsluttningen av Telma på grund av videsnårskall vara omöjlig att passera, måste man dessutomäven övervada den vanligen mycket svåra Sarvesjokk.På södra sidan denna bäck går en otydlig lappflyttnings.väg den måste man söka följa åtminstone till Nåitebäcken,som med lätthet kan övervadas. (Härifrån gåren viktig biväg genom Lulliha vagge till Kålokjokk). V omNåitebäcken är terrängen i Sarvesdalen övervägande godalt passera, inga större bäckar finnas, och Sarvesjokksjälv blir åtminstone under Ritanjunjestjåkko och högreupp i allmänhet lätt att övervada. Man går där helst pånorra sidan. Den mot V fr å n dalvattendelar~n flytandeSarvesjokk erbjuder nästan mindre svårighet. Amnar mansig till Alkavagge, iiI' lämpligt att gå nåS'0rlunda högt upppå backarna vid södra foten av SarvestJåkko. En genvägtill Alkavagge går genom det högtliggande N eitarepvagge,som kan betraktas såsom en förgrening av Sarvesvagge.Den ogrenade dalen hal' genom den från LuoUo ned·hängande sprickiga glaciärtungan (fig. 23) samt andraglaciärer och talrika snöfält en alpin prägel, men i demellersta och östra delarna är vegetationen frodig ochbjörkskogen går in i dalen till Nåitejokk. Emedan dennadalgång jämförelsevis litet trafikeras av lapparna, tyckasstundom lekattor, fjällrävar, labbar m. m. finna slörretrevnad där än i andra dalgångar. Så storslagen somRapadalen är den ej, men den har sitt särskilda behag.Bergbestigningar vid Sarvesdalen De domilIc.rande bergen äro i dalens mellersta delar Ritanjtmjes.tjåkko i N, Skaile i V och Luotto i S. Det förstnämnda nål'en höjd. av 1950 m. Jag har bestigit detta berg tre gånger,en gång från V C"/7 1896), en gång från N e/8 1902) ochen gång från S r7/7 1906). Från sistnämnda håll, d. v. s.~.irekt från Sarvesvagge lägger man vägen rät.t upp straxO om den lilla, från berget nedhängande glaciären. Mangår därefter upp emot kammen och följer denna mot Vtill toppen. Uppstigningen från dalen delvis mycket brant.BÖljar man längt'e österut, t. ex. vid bäcken från Akavagge(fig. 24), undanröjes denna svårighet. Från glaciärernanorr om berget är uppstigningen även bekväm, däremotfrån Ritaglaciären i V mycket brant. Det centralt belägnaoch höga Ritanjunjestjåkko erbjuder en storslagen överblicköver hela massan av fjälltraktens bergtoppar. Motnorr kan man över·blicka den snö· ochisvärld, som här om·giver Ritanjunjestjåkko.Neitareppe (1810m) V därom bestigesbäst från Ritaglaciären.Man går upppå det snöfält, somsmyger sig upp mellankammens bådaspetsar. SkaUe (1 823m) är lättast tillgäng.ligfrån Neitarepvagge,varför man ingår ettstycke i denna hög.dal och börjar uppstig.ningen före den förstaglaciären på vänsterhand. Ifrån detta berghar man en vackeranblick av själva Sarvesvag~e.Hela den vidsträcktafjällslätlen mellanSarvesvagge i N ochNjåtsosvaggej S, Pår·tefjällen i O samtRyggåsberget ochTsäkkok i V kallasLuottolako (fig. 23).Det är en egendomliggammal dalbildning,av vilken rudimentäven finnas ibänkarnapå Stuollo, i Ålkatjsoch Telmas snösläHerm. fl. högtIiggandeplatåer. Deras höjdär omkr. 1 200~1300m. De genomSkäl'8Sav dlln yngre dalbildningen.l sambandmed Luottolako stål'L~tottotjåkko (1869 m)

5253- ..... - .. . .....-_ :C r • ....FiK- 24. Utsikt från Nåite över Akavagge med södra Akaglaciäl'en.l .ttitanjunjestjåkko, 2 Sadelberget, 3 Akatjåkko, 4 Kanalberget,5 Skårl'atjåkko, 6 Kavapakte (fjä.rmn). A . H . 10 juli 1~96.vid Sarvesvagge. Sistnämnda berg stupar brant mot dalgångengch är lältare aU bestiga från de andra hållen.Jag' har '(°/7 1896) gått upp på östra sidan och ned på denvästra till den där liggande, ytterligt sprickiga glaciären,som tarvar en viss försiktighet.Angående bergen kring Sarvesvagges västra, kringvattendelaren liggande del är följande att märka. San'es·tjåkko är lätt att bestiga från sydöstra ändan samt hånden lilla insänkningen Kalmetjauta, ungefiir på mitten avsydslultningen.Sydsidan av denna del av Sarvesvagge är ett rätt stor·slaget alpland (fig. 25), jämförbart med terrängen norrom Ritanjunjestjåkko. Intill Sarvesvagge ligger egentligenendast det höga Tjågnoris (1 735 m), som lätt kan bestigasfrån Sarvesvagge. Vidsträckt utsikt mot Virihaure, Sulitälmaoch de norska gränsfjällen. (Delta Tjågnoris ärnoga att skilja från Tjågnoris .yid Rapadalen).Mellan Tjågnoris och berget O därom ingår den högläntasnöiga dalgången Jeknavagge; däromkring iiven topparlönande att bestiga (se nedan).Övergångar till andra dalgångar. De massiv, somomgiva Sarvesvagge hava icke, såsom vid Rapaselet,karaktären av bergsryggar utan i S hava vi en högslätt,Luot!olako, och i ~ ett komplicerat, gl;lnska djupt nederoderatbergland. Over L~wttolako till NJåtsosvagge är lättatt komma och man behöver för detta ändamål ingenstädesstiga till större höjd än 1 300 m, vilket ju är ganska mått·ligt, då man i Sarvesvagges centrala delar redan befinnersig på ungefär 800 m. Genom berglandet i N finns en utmärktfärdled (fig. 24) på den jämna och nästan sprickfriaAkaglaciä1'en, som sänder en tunga åt Sarvesvagge strax VFij'0" 25. Utsikt fri'tn Sarvestjåkko över J eknavagge. l Jeknatjåkko2 eknavagge, 3 Tsäkkok, 4 Pulkas: 5 Tjat ja, 6 Tjå~Dori s. 'A. H. 13 aug. 1900.o.m Telma och en anna.n åt N mellan Akatjåkko och Skårva.tJåkk? lsdelaren är Jämn och fin och på östra sidan ären vmdk.anal, som brukar vara utmärkt aH gå. DesströskeIl?ö.1 d är endast omkr. 1580 m. Jag har själv medhela ll1Ilt lägel' flyttat därigenom en gång ('5(S 1896) ochlapparna torde även förr oftare använt denna väO'. Aka.!1.~ac~ärens södra ~el stål: bakom Ritanjunjest.iåkk~ i näraIorbmdelse med RItaglacIären, så att man med lätthet överdessa båda glaciärer kan göra en ståtlig högalpin rundturkring detta berg.Från den södra Almglaciären torde man iiven N om'felma kunna komma in på Telmas, Jokotjkaskas ochAlkatjs vidsträckta och jämna, men ingalunda ointressantasnö· och ismarker.Strax V om dalvattendelaren i Sarvesvagge finnes enm~rklig överg~ng, nämligen genom Jeknavagge (tröskel.hÖJd 1320 m) blI Luoltobäckens dal och vidare till Njåtsos.dalen. NO om dalvatlendelaren reser sig det hö"a Jeknatjåkko(1884, m). Uppstigningen från dalgången b~'ant ; menej särskilt svår, nedstigningen svårare genom en hel delbranta avsatser, som uppifrån synas dåliO'\. Jag har frånnämnda håll bestigit Jeknaljåkko två gånger (16/8 1900 och2Jj, 1906) . . Det förefaller mig dock sannolikt, alt toppenskulle vara bekvämare alt bestiga från den lilla sänkan i NY.o En ä nn~ högre topp än Jeknatjåkko är det så gott sompa alla Sidor av snöfält och glaciärer omgivna Ryggås.bet'get (1 937 m). Jag har ej själv bestigit detsamma.Det torde vara lättast att komma på över glaciären ochsnöfälten på östra sidan.

54Från Jeknavagge kunna även Tsäkkok och det brant.över Njåtsosvagge sig höjande Pulkas bestigas. Enövergång till nämnda dal finner man mellan Pulkas ochTjågnoris.På tal om övergångar från Sarvesvagge bör även erinrasom det redan förut nämnda Lullihavagge (fig. 24) samtNåitevagge. Detta senare följer Nåitebäcken uppåt tillLuottolako, det förra bär över till Kåtokjokk. Lappflyttningsvägengenom Lullibavagge följer Nåitebäckens östrasida uppåt vattendelaren (1350 m) fortsätter ned på Lul.lihavaggejokks västra sida till Kåtokjokk. som kan varanog så svål' att övervada (sid. 15). Vill man undvikay.adning måste man göra omvägen över Pårteglaciären.Amnar man sig till Kåtoktjåkko eller Rapaselet, vadarman över Lullihavaggejokk, vilket ej torde bereda störresvårighet.Pårtefjällen.Omfattningen av namnet Pårle redan nämnd sid. 1.Tillträdet . till denna fjälltrakt från K yikkjokk och Sjab.tjakkhyddan nämnt sid. 35.Från Aktse kan man färdas till Kåtokjokk i Pårtefjällenpå tre olika vägar : 1) Man ror över Laitaure till K vikk·jokksvägen och följer denna till Pårteketje, därefter slårman in på VNV-lig riktning, passerar söder om Takar, fort·sätter över lvarlako mot Stuor Jerta och viker därefter avmot Kåtokjokk. 2) Man ror upp för Rapaälven tilllämplig)andningsplats på södra stranden NV om Tjakkeli(t. ex. Akot), varefter man marscberar genom den stenigaskogen upp till den översta Suobbatjaure, följer dess Vsida till Suobbatkårso, vilken dalgång leder uppåt Ivar.lako. Man går S om Vaikansjöarne, aktande sIg för dedjupa myrarna och styr därefter uppåt Kätokjokk. 3)Man ror uppför Rapaälven så långt man kan komma (vidhögvaLten kan man komma långt in i Litnokkanalen),därefter söker man finna lappflyttningsvägen, som går straxsöder om kanalen, men längre V böjer av mot älven, somden träffar ungefär mittvägs mellan Nammatj och Ritok.Denna stig fortsätter förbi en mig tillhörig meteorografoch hydda (anhålles att ingendera skadas) samt går vidaredels utmed älven dels över öar i Rapaälven, dels längrein i skogen. Omkr. "/4 mil från kanaländan och 1/. milfrån Litnokhyddan viker den av mig med rött märktavägen av från den med textning i träden angivna lapp.flyttningsvägen. Manföljer .min väg uppåtKåtokJokk samt fortsätterdärpå över fjällslätten,väljande sinväg över backar medminsta videsnår i rikt·ning mot nordändana v norra Vaikanjaure,där bäcken övergås,varefter man styr inmot Kåtokjokkdalen.Tältplats vidKåtokjokkböl' ej väljaslångt in i dalen,emedan där hränslesaknas. Man har häl'ett det härligaste fjäll.panorama av fullkom·ligt högalpin prägel(fig. 26). I V hal' mandet 2020 m. högaPalkaltjåkko, näst dehöga kam marna kringSarektjåkko fjälltrak.tens högsta topp.Strax S därom Pårtetjåkko,även den nå·ende över 2000 m,nedanför dessa lopparutbreder sio' Sm'ekfjällensslöl~ta glaci.lir, Pårteglaciären (fig.27). I N reser sig detmäktiga Kåloktjåkko(1 889 m) och därbort·om i nordvästlig riktningen llPl rad avtoppar, bland vilka Kå.tokjokotj kaskaljåkkoshöga topp (1978m) dominerar. Av demellanliggande topparnaframträder säl"skilt Skaitetjåkko(1934 m.).co55

56Bergbestigningar och glaciärvandringar vidKåtokjokk. Det märkligaste i denna omgivning tordePårteglaciären få anses vara .. En tur dit företages lätt,på vilken sida av Kåtokjokk man än befinner sig. Gla·3 4 5 6 7Fig. 27. Pårteglacil\ren, sedd från Pål'ektjåkko. l Pårtetjåkko,2 Palkattjåkko, 3 TvillingrYI'!\en, 4 Lullihatjåkko, 5 Ritanjunjestjåkko,6 Sadelberget, 7 Akatjakko (fjärran) A. H. 14 juli 1897.ciären har en bredd av omkr. 1/4 mil och ungefär 1/, milslängd. Ismassorna bli därför ej särdeles mycket samman·trängda och pressas ej långt ned i dalgången, innan desmälta. Nedre ändan av denna stora glaciär ligger därförganska högt, nämligen vid 960 m. På gmnd av denej synnerligen starka rörelsen i dessa ismassor är heladen stora flata delen av glaciären ovanligt sprickfri. Uppeltgrenar sig glaciären i trenne stora tillflöden i V och någramindre /:letydande i S (fig. 27). De västra tillflödena äroställvis synnerligen sprickiga och myckAt farliga att passeraför en ensam penson ; man måste därför vara minst trei sällskap, sammanbundna med iståg.Den intressantaste bergsbestigning man kan göra frånglaciären, är den av Pc~lkattjåkko (2021 m). Man går i norrakanten av den södra bidaien, styr kosan in i den vid topp'sidan framgående vindka,nalen (fig. 28), går upp mot bergkammeni NV samt följer sedan denna mot Ö till högstapunkten.,Cfig. 27). Där har man en synnerligen storslagen utsiktåt O över glaciären. I N ser man de nordligare massivensoändlighet av bergtoppar, däribland Sarektjåkko,längre bort och något östligare kan man även se Kebnekaise.IJI V har man LuoUoslätten med sina talrika sjöar, där bakomalplandet kring Jeknavagge och Njåtsosdalen, ännu längrebort Sulitälma och andra gränsfjäll, åt SV Stor Saulo iPite lappma!:k samt Staika och Tarrekaise vid Kv.ikkjo~k.Mot S och O kan man konstatera fragment av sJökedjanmellan Kvikkjokk och Jokkmokk samt förmodligen Dundretvid Gällivare. Jag har bestigit toppen på den an·Q'ivna väa-en (27/8 05) och det ser nästan ut som man knappt~kulle k;nna komma upp på den från annat håll utan rättstor svårighet. Från Luottolako är stigningen brant, menmåhända skulle under en god snös om mar eH från Palkat.glac.iären snett uppåt strax SV 0111 t~ppen gående snöfält(fia-. 31) kunna användas för att besbga densamma.Pårtetjåkko (2001 m) och Pårektjåkko (1 790 m) på södrasidan av glaciären kunna besti.gas över någon av de tvåmellersta bergåsarna på denna Sida. Väl uppe på kammenfortsätter man åt önskat håll. På PårektJåkko kommerman annars bäst från sänkan mot Stllor Jerta, om manbefinner sia- i Kåtokjokkdalen; men på flera andra ställenåt detta håll kan man bestiga ifrågavarande berg.Det höo-a Lullihatjåkko (1948 m) på södra sidan gla.ciären sy~es vara mycket svårbestigligt. Från Kåtokjokkdalenkommer man visserligen ganska långt på den berg·ås, som går i riktning mot högsta toppen ; den torde dockFig.28. Palkattjaldm och vindkanalen på dess-:-södra sida, seddafrån observatorieplatån på Pål'tetjåkko. Bestigningen sker bästefter den prickade linjen. A. H. 3 juli 1903.icke kunna nås på denna väg, emedan i kammen stora,förmodligen oöverstigliga hak finnas. Det förefaller mig.som denna höga och sannolikt aldrig bestigna topp lättastskulle kunna nås över den lilla glaciären Nr 2 från SOräknat på sluttningen mot Lullihavagge. Från Luoltolako i V är den knappt lättare utt nå.57

58. Någ~'a av de på norrl!- sidan Lullihavagge och Kåtok.Jokk lIggande bergen erbjuda även avsevärda svåriO'heter.Först och främst är vadningen över Kåtokjokk svår (sid.15) och måste man mången gång, om man nödvändigtvill över till motsatta sidan, avvakta vattnets fallande(i~lIs r~gn upphört, kallare väderlek inträffat, nattkylang.lor~ .. Sill verkan eller dyl.) eller ock kringgå bäcken pågl alllaren.Av norra sidans berg är det höga, långt nedåt sjökedjansynliga Kåtoktjåkko (188S m), såsom förut nämnt (sid. 47),lätt att bestiga.Men redan det vidliggande, ännu högre Kåtokjokotj·kaskatjåkko (1978 m), är ganska svårtillgängligt. Jaghar (SO/6 96) nått den högsta toppen över den lilla upptillsynnerligen branta Sydostglaciären i dalen mellan kammenoch Kåtoktjåkko (fig. 29). Väl uppe på kammen måstejag med vissa svårigheter taga mig upp genom en kamin,vars ränna delvis var isfylld (.imfr Turistf. Årsskr. 1897,sid. 151. Där kallas toppen Pellorippe). Jag tror knapptdenna topp är lättare att bestiga från annat håll.NV om ~åtokjokot.ikaska:tjåkko kommer i ordningentvenne spetslga, betydligt lägre toppar utmed Jeknavaggesöstra sida. De sammanhänga med Stuollo, varför dekunna benämnas Stuollotjåkko. Den nordliO'are avdem har jag bestigit från Jeknevagge, den sydligare, somligg~r närmast Kåtokjokot.ikaskatjåkko, är nog lättast attb.est.lga, ungefär rätt från N, med utgångspunkt från Stu·olloJokk, om man för övrigt vill kosta möda på delta välej så märkliga berg.En vida intressantare topp är det på sydvästra sidanJeknavagge li.gg~~de, minst en halv mil långa, smala, fri.stående Ska1tetjakko (1 934 m). I sin nordvästra ändenår det en betydande höjd, men sänker sig småningomgenoJ!ll~ullformiga avsatser mot sydost (fig. 26). Genom sitt!Hot O ex~one~ade läge och sin. stora höjd synes dl't långtl denna nktmng och genom S1l1 karaktäristiska form ärdet lätt aU identifiera, varför man, om man från Luleketjvid Randijaur eller Björkholm vid Skalka vill med kikareo,rientera sig på de i fjärran uppstickande högfjällen, lämp.IIgen begagnar denna lätl igenkännliga topp såsom utgångspunkt.De lägre syqliga delarna av berget äro lät tUll·gängliga från Kåtokjokk, man lyckas dock näppeligen pådenna väg nå högsta punkten, emedan kammen är genom·satt av hak, som knappt gå att passera. Från norra ändanä~ ~en m.?jlig. att komma upp på, men brant och genomvaldlga, lost hggande stenblock närmast de högsta delarna,0;lej angenäm att klättra på. Jag har själv ej varit på allrahögsta punkten, men väl en lapp vid namn Anta Pirak(1897). - Den av mig ej heller bestigna högsta toppen avdet vidliggande Kaskatjåkkosynes vara lältasttillgänglig från Kaska vagge.Övergångar till andradalgångar från Kåtokjokkfinnas i stort antal. De vik·tigaste äro de som gå tillSarvesvagges nedre del, ~eäro räknade från SW blINO: Lullihavagge mellanLullihatjåkko och Kaska·tjO åkko, Kaskavagge mellan Fig. 29. Kåtokjokotjkaskatjåkkod och vägen till högsta punktenKaskatjåkko. å ena si. an över Sydostglaciären. Från PåreksamtSkaitetJåkko och LIlla tjåkko. A. H. 4 sept. 1901.Stuollo å den andra. Detförstnämnda fjäll passet, vars vattendelare ligger på 1350m användes trots sin branthet åtminstone förr allmäntav de lappar, som flyttade genom Sarvesdalen. Kaska·vagge användes även något, men ~r från N nog någotbrantare. Med Kaskavagge förenar Slg Jeknavagges västrabidal, under det den östra sänder en gren ned mot Stu·ollojokk.ö'ver Pårtekuinmen kan man komma från Pårteglaciärenssydsida, om man följer bergåsen Nr 4, från glaciärändanräknat. En övergång från glaciären till Luottolako tordelättast låta sig göra genom den 1}ordligaste av de tre smådalarna i glaciärens ackumulahonsområde. Genom denmellersta av dessa har emellertid en övergång faktisktföretagits av doc. Sven Ekman den 25 juli 1\103. Dennamellersta a v Pårteglaciärens tillflöden är dock mycketsprickig och nedstigningen på Palk~tglaciären på v~strasidan passet är mycket brant och svar att passera, VIlketgenom kikare från Luoltolako kan iakttagas och ävenav doc. Ekman berättats.Pårekslätten och Pårtetjåkko. Huruledes man frånKvikkjokk eller Sjabtjakhyddan kommer till Pårekslättenär ovan (sid. 35) omtalat. ".Det gamla lappstället Pårek låg ~'ld P~rekJok~ välomkrina en halv kilomeler från mynnmgen l PårekJanre.Där fa~ns ända till för 6 år sedan en näverkåta samt enhel del bodar, detta är numera så gott som nedrivet alltsammans,och det som nu återstår, är .. nästan endast enfrodig gräsvall lämplig till tältplats. Aven 1 km högre59

60upp på östra sidan Kaskakårså fanns en näverkåta. Helt- nära sjön byggde jag 1912 en liten hydda till stöd förforskningar i trakten. 1916 - 1918 var häl' en meteorologiskstation, som numera är nedlagd. Då anläggningarnaäro avsedda aU fortfarande användas i vetenskapens tjänst,anhålles, aU intet ofog därstädes bedrives samt aU bränsleej lages i närheten av desamma.Pårek ligger i sydkanten av högfjällen och kan genomsin närhet till Kvikkjokk tjäna såsom lämplig mellanstationför färder i högfjällen. Till Kåtokjokks dalgång kommerman härifrån lätt genom aU följa gångstigen från lappställetmot N över Pårekjokk och Kaskakårso samt därpå,när man kommit ovanför de värsta videsnåren, styra kosanantingen genom sänkan .mellan Pårektjåkko och StuorJerta eller också mellan sIstnämnda berg och Unna Jerta.Vid nordoständan av Stuor Jerta är en samling av väldigamoränhopar,. kallade Kappertevvah. Man böl' helst göra enkrok mot Ö för aU undvika de värsta moränbackarna.Därefter slår man in på nordostlig riktning för att kommaut i Kåtokjokks dalgång.Pårek kan även lämpligen tjäna till utgångspunkt förfärder till Njåtsosdalen. Vägen dit går över Säkok. Mankan för ändamålet 1) följa en otydlig stig, som gåri nästan rätt västlig riktning, efter omkring 2 km vandringpasserar man strax S om en hög, vida omkring synligmoränbacke, efter ytterligare 1 km är man framme vidSäkokjokk i närheten aven liten, mig tillhörig brädhydda,täckt med näver. Här kan bäcken åtminstone efter mittenav juli i vanliga fall övergås. Man fortsälter därpå eft~rlängdriktningen av Säkok, N om höjdaxeln, till Njåtsos·dalen. 2) SImlle vattenståndet i bäcken förmodas vara högt,kan man från Pårek följa stigen mot N 2 km och därpå styrai WNW uppåt backsluttningen, samt sedan man passeratden stora dalen med den långa, smala snöfläcken, slå inpå en SV riktning, övergå Säkokjokk på snöbrygga ellervada över den högre uppläHvadade bäcken, varefter manfortsätter på Säkok till dess nordvästände.Bergbestigningar och fjällövergångar. Vid PåreksläHenhar man föl' bergbestigningar knappt något annatmål än den i eH sammallhang gående kammen av Pårektjlikkooch Pårtetjåkkp (pI. 1, fig. 3). Den förra bildarden något massivare delen rätt N eller NNW om Pårekoch är lätt att komma upp på. Föl' att nå Pårtetjåkko,på vilket observatorieanläggningarna kunna skönjas medkikare redan från Kvikkjokk och ännu lättare från Pårek,följer man stigen mot norr från sistnämnda ställe nära612 3.4 5 6 7 8 9FiO', 30. Från S~tkoks v ästitnde mot Nj~\'tsosdalen. 1 Tja~ja, 2 Vassjapakta,3 Luleb Nj.~tsosjaur, 4 ~latjåkko (fjänan),: o _Pulkas,: ~rrsäkkok, 7 Jekna.tJa,kko ~ 8 Ryggasbel'get, D Lnottot]

62Från Säkoks viistände (fig. 30) ilr anblicken av fjällenkring Njåtsosdalen synnerligen storslagen. Den grannastedelen är den västra delen, där dalbottnen upptages aven rad sjöar med kristallklart vatten mellan branta,toppkrönta dalsidor. En motsvarande vy finnes ingen.annanstädes inom Sarekfjällen, beroende på alt nästan~1I~ sjöar, so.m funnits i de större dalgångarna vidIstidens slut, Igenslammats under den postglaciala tidengenom glaciärbäckarnas stora slamhalt. Till de tre Njåtsos.sjöarna rinner emellertid ingen glaciärbäck, utan endastklara fjällbäck ar, och därför saknas deltabildningar. Vattendelarenligger i .denna dalgång p.å 1020 m och ovanligtlångt mot V, nämh&en ända borta vHI västra dalmynningen.Lapparnas flyttmngsväg gål' hela tiden pä norra sidan.För alt komma fram måste man vada två rätt stora bäckar,Palkatjokk och Luottojokk (jmfl' sid. 17), av vilka densistnämnda väl är svårast. Möjlighet att högre upp kringgädessa bäckar bland unnat på snöbryggor föreligger dock,men blir det naturligen mycket besvärligt att användasig härav. Väster om LuoUojokk finnes ingen svårvadadbäck. Björkskogen går i dalen till denna bäcks utträde ihuvlIddalen. Lägerplats bör ej gärna väljas högre uppiin 1 km nedanför den nedersta sjön.Bergbestigningar och passövergångar. På norradalsidan bilda Pårte(jällets västligaste utsprång ett härligtalpland, (fig. 31) vars toppar dock från V äro ganskasvårtillgängliga. I den öslligaste bidaien, från vilkenRuopsokjokk kommer, ligger en liten glaciär, från varsöversta del det höga och spetsiga SaitaYistjåkko (1 934 m)med svårighet kan bestigas (bestigningen utförd aven värmlilndskhantlangare Nils August. Olsson 4/797). Från passetmellan Saitaristjåkko och Pårteljåkko kan .man fortsättanedåt Palkatglaciären. I den nordligaste glaciärdalenintill ' Lullihatjåkko torde en användbar övergång tillPårteg-Iaciären finnas (se sid. 59).Bestigningarna av L~tottolako och J{åbrek kräva ingenanvisning och ej heller övergången över det förstnilmndatill Sarvesdalen, dit man även kan komma genom Jekna·v agge (sid. 53), och Nåitevctgge (sid 54.). ..Tsäk~ok (1 784 m) är utan svårighet tillgängligt från 0,och dänfrån kan man lätt komma på Pulkas, den över dalenutskjutande branten, som bildar ett så karaktäristiskt dragi landskapet kring Njätsossjöarna. Det andra särskiltkaraktäristiska berget är det ryggåsformiga Tjat ja (1 837 m)med sin mantelformiga glaciär i sydöstra änden. Berget be-Fio', Sl. Från Lnottolako mot Pårtekaise. l T villing'l'yg'gen, 2Palkattjåkko, 3 Palkatglaciliren, ~ Pftrtetjåkko, 5 Saitaristjå.kko, 6Saitarisglacinren. il. H. 31 juli 1906.stiges väl lättast från det la håll, men torde även varatillgängligt från den lilla dalen i nordväst.V om Pulkas synes en övergång till Jeknavagge finnas.I Njåtsosdalens alpvärld är gott om glaciärer. På Pårtekaisesvästsida nedgå tre glaciiirer. På Tjat jas östslutt·ning finnes en egendomlig, mantt,lformig sådan. De vid·sträcktaste torde vara de, som nedgå från Jeknatjåkko ochtopparna V om Luottolako.Rapadalen ovanför Telmavadstället.Den i båt farbara dillen av älven sträcker sig till Lådde·pakte och de västligaste delarna av Pelloreppe. Forlsiilt·ningen av vägen på norra sidan iiI' förut omtalad (sid. 44).Den bär antingen nära [lIven eller också genom SnavvavaggeNO om Läddepakte samt vidarll ned i Rapadalenstrax N om Alep Snavvajokk. Lappstigen nere i dalenär egentligen högst miserabel och bär ofta anlingen överstenig mark eller blöta myrhål, omgivna av tröstlösa, hart~är ogenomträngliga videsnår. Man bör såYitt möjligthllse att hålla rätt väg. ,Tjågnorisjokk kan stundom vara svår att komma över.På älvens västra sida är terrängen gynnsammare, men~an har odär ?e svåra bäckarna Sarvesjokk, Jokotjkaska-Jokk och AlkatJ.l0kk att övervada.Rapadalens övre delar äro mähända ej fullt sä storslagetnatursköna som selets omgivningar, men hava en mera högalpinprägel med glaciärer, som hänga ned på fjällsidorna63

en>fooFig. 32. ~Iot SV från Sarvatjåk]{o. 1 Luottotjåkko, :2 Ryggåsbel'~et, 3 J eknatjåkko, 4 Kanalberget, 5 Sac1elberget,6 Akatjåkko, 7 Skarvatjåkko, 8 AlkajauTe, och Alkavagge, B Alkatjakko, 10 Herrapakte, 11 Kuoperskaite, 12 Lanjek·tjåkko, 13 Kuopervagge, 14 Knoper, 15 Skarjatjåkko, 16 Alkatj, 17 Rapaälven, 18 Ruotesvagge, 19 Tjågno1·is.A. H . 18 aug. 1896.:: '""t:;>; ""fI 2 ;3 4 5 6 7 8 9Fig. 33. Från Skål'vatjåkko mot fjällen kring Sarektj

GCeller O'å långl ut på dalbottnen. Björken går på norrasidan i svaga bestånd till Tjågnorisjokk, dock skall även påen skyddad plats V om ~mailaijok.k finnas ett ?jörkbestån?På älvens sydväshaslda, som lIgger mel'll I skugga, gal'björken ej längre än JilI ~et lilla utsprånget Kåptavaratji nordöstra hörnet av AlkatJ.AnO'ående vadställen och snöbryggor se sid. 15 och 16.Be~gvandringar kring övre Rapadalen. De påsydväsh'a sidan om älven li!5gande bergen ~fig. 22) ntgörasav det vidsträckta renbetesfjället TellJW vid Sarvesqalensmynning, längre möt norr Jokotjkaskatjåkko och Alkatj(fia. 32). Dessa herg bilda tillsammans en vidsträckt hög.sl1tlt, som knappt är något lämpligt ohjekt för en topphestiO'are,men i alla fall genom sina härliga snömal'ker äroav ett visst intresse. Från dem nedskjuta Jokofjkctska·g~aciären mellan Telma och Jokotjokask~tjåkko.samt NorraAlkafjglaciMen pä norra sidan AlkatJ. En fhl} av snöfältnedO'år även mellan Jokoljkaskatjåkko och Alkatj. mendär "synas inga ändmoräner, varför det kan vara i viss måntvivelaktigt om en glaciär verkligen föreligger. Djln g

68692 3 4Fig. 35. Från Skaite i Sarvesvagge Blot Lanjekt.iå.kk~ ..A. H. 8 Jul! 18DG.terminologi, fortsätter sålunda ej i sydvästlig riktning utansvåno'er V om Skårvatjäkko riitt åt söd~r mellan detlaberg b och Akatjäkko (fig. 34,). FortsäUlllngen av. del~navåD' bär till Sarvesvagge och iir förut omtalad (sid.. ::>2).Den del av Akavagge, som ligger närmast ~(uol?erJokkoch har' sydvästlig riktning, .har sin forts:~~tlllng . I Alka:vaage och går fram till AlkaJaure. P~sshoJden . ligger pa875 m nedanför Akatjåkko, sälunda eJ synnerlIgen långtviisterut. Bränsle finnes ej vid vattendelaren, men redanvid den första lilla sjön kan man ~nna sä pass mycket:att man nödtorftliaen kan reda sig. Med avseende paförbindelsemöjlighet'" mellan de hå da dalsidol'lla iiI' dennagod, då säväl Akajokk som Alkajokk vanligen kunnaövervadas pä många ställen. " o •Bergbestigningar och passovergangar vid ~lka ­Akavagge. Den södra sidans berg ut.göra fortsiittnml.\"enpä Ålk.atj och hergsträcl~ning.arna pä norra .. sidan ~Itanjlinjestjåkko.Närmast AlkatJ kommer det hoga Skarvatjäkko(1880). }ag hal' hestigit d"Ua b!lrg (~:!1 96) genomatt gä upp på Alkatj V om.Norra AlkatJ~~~c!aren, pass~raöver en ur snöfälten uppstIckande berghoJd samt bestigahögsta toppen pä dess sydslultni,ng. Det förefaller emellertidsom om man Hven ulan sväl'lghet skulle kunna kommaupp pä dpnna topp di.reld från :lka~.laciärens ~edre delar.Den högsta toppen I hela det vldstrackh~. massl~et me~~a!lSarvesvagge, Rapadalen och Alkavagge al' ~~t Vida skonJbaraAkcdjåkko (1983 m.). Jag h.{lr bes~lglt delta berg("/7 96) från Akavagge på en mot O ~ltskJutande bergås,på vilken uppstigningen till aU börJa med var ytterstFiO', 36. Från Kuopel'lillbel'g mot Kuopel'vugge och Vattendelul'eal:ciären.1 Skål'vatjåkko, 2 Kanalberget, 3 Akatjåkko, 4 Vatteniielnrglnci'iren.A. H , 23 aug. 1896.brant. Hade ej lagom mjuk snö legat på denna brantasluttning, kanske jag ej kommit upp. Högst upp på östrasidan ett slags snömössa, som jämte den horisontella platånpå toppen ger berget ett karaktiiristiskt, även på slortavstånd IHtt igenkHnllligt utseende. Det förefaller emellertid,som om denna topp skulle vara bekvämare aU hes tigafrän den lilla glaciär, som V om toppen går ned motAlkavagge. Från denna lilla dalgång torde man ~venmöjligen finna ett pass över till Akavagge, genom Vilketsålunda en rundtur kring Akatjåkko med dess ståtligaomgivningar skulle kunna göras.De tl'enne närmast V OH'/, Akafjåkko liggancle toppantakänner jag ej närmare ; de torde ligga i fonden avRilaglaciären och mellan dem är förmodligen en övergångtill densamma. Det tHmligell oansenliga Sarvestjåkko ärmest långsluttande mol AlkajaUl'e, men är no"" ganskalätt att bestiga såväl hån Alkavagge som från ~en nordvästligasteglaciären i Neitarepvagge.Den norra dalsidan börjar med ett berg, som jag skullevilja beteckna med .](uopel · ska~te (fig. 32, 34" o. P!. 1,fig 5). Det är vHl eJ sä synnerlIgen högt, men säkerligensvårbestigligt frän Akavagge, förmodligen lättare frånKuopervagge och kanske allra lättast från V över Het'l'apakte.Detta sistnåmnda är den långa bergmUl'en på Alkavaggesnorra sida, som fålt sin benHmning aven smal ochlång, upprättstående stenpelare, som ser ut såsom en ),karl»eller. "herre». Herrapc~kte bestiges lätt från tvärdalenösLer om Alkatjåkko. Från denna dal kommer man även

70synnerligen lätt upp på det höga, alltid snötäckta Lanjektjåkko(1878 m) på dalens västra sida (fig. 35). Detta ären av Sarektraktens mest karaktäristiska och mot Vhingst synliga och bäst igenkännliga toppar. Huru prakt.fullt det ter sig från V synes av fig. 4 på PI. 1, somåskådliggör ett panorama av fjälltraktens västslultning,sedd från Mattåive.71Kuopervagge.Denna två .mil långa och rätt breda dalgång framgår irak fortsättmng av Rapadalens övre del (fig. 32). DessJlasshöjd ligger på 851 m, således tämligen lågt. Ickedesto mindre har dalgången en mycket alpin prägel medtvå nedhängande glaciärer på den norra sidan och på densödra fyra stycken, av vilka en (fig. 36) går nell i dal·bottnen just .. på själva vattendelaren, varifrån den sänderen bäck åt ° till Rapaälven och en åt V till Vastenjaure.Trost den ringa höjden är växtligheten i Kuopervaggedålig. Det är över en mil av dalgången kring vatten·delaren, ,som saknar användbart bränsle; man måste därförvälja lägerplats antingen vid östra mynningen ellerock ganska nära den västra.Bergbestigningar och passövergångar. Av södrasidans berg är det alltid snötäckta Lanjekt#kko (1878 m)det märkligaste. Från Kuopervagge torde man lättast kunnabestiga denna topp genom Nasasvagge i V. Måhända ärdet ej alldeles .uteslutet alt nå samma topp över den stora,sprickiga Vattenclelaregla,ciä1'e1~ genom att följa en avdess kanter, övergå det snöhöljda passet samt traverseraden i SV liggande snö· och gl.~ciärrika dalen och bestigatoppen från S (se sid. 69). Aven Kuoperskaite (fig. 32och PL · j, fig. 5) torde va:a en lönande topp med utmär~tutsikt mot de storartade fjällen och dalarna närmast i Ö.Denna topp, som jag aldrig besökt, är säkerligen tillgängligfrån Kuopervagge, men sannolikt ännu lättare aU bestigafrån Herrapakte.Av norra sidans berg ser den i dalen framskjutandetvärbranten av K~wpet· .. mest intresseväckande ut. Dettaberg är emellertid från 0, V och N lätt att bestiga.Mot V sänka sig massiven avsevärt och övergå i lågbergav ringa intresse.Fig .. 3" Sarektji.kko (t. y,) ocl, Sycltoppen (l. h.) fran Mikkatjidd,o.~e~tlgllingcl.l av Sfll'rk sker ynnligen bii~t enE-r elen prickadelInJ en. A. H. ~J Hng. 1897.Ruotesvagge.Denna dalgång (fig. 38) har en nästan ännu mera högalpiup~'ägel än Kuopervagge, huvudsakligen genom bergensdjärvare former, men även genom den stora Soltaglaciären,som bildas på sydsluttningen av Soltakammen och däriIi'åntränger långt ut i dalen. Ett särskilt intresse erhållerdalgången även genom den vackra och betydandeMikkaglaciären, från vilken Sareldoppen lättast kan nås.Vattendelaren ligger på 900 m. Bränsletillgången är dåligutom vid 'närheten av dalens mynningar. .Dalens tvärbäckar äro i allmänhet obetydliga, måhändamed undantag. av Mikkajokk, som någon gång kan svälla,så att man bhr nödsakad alt göra en omväg över J\tiikkaglaciärändan,såvida man ej föredrager att avvakta vattnetsfallande. En otydlig lappflyttningsstig finnes åtminstonepå norra sidan Smailaijokk, men även södra sidan är fulltframkomlig ehuru ställvis rätt småbackig.Bergbestigningar och passövergångar. Den för enalpinist intressantaste terrängen erbjuder Mikkaglaciären(fig. 33 och PI. 1, fig. 5), vars firnfält sträcka sig ändaupp emot Sarektjåkko. Glaciären är emellertid ganska

72sprickig, i synnerhet i de övre delarna, varför en Sarekbestigningendast kan ntföras av ett sällskap av minsttre personer, sammanbundna med gladärtåg. Man tordelämpligen böra hålla sig till glaciärens mittlinje, tills mannått Sycltoppen (2037 m) . Därifrån fortE ätter man på denbranta flik dig. 37) av is och snö, som höjer sig upp emotsjälva Sarektjåkko emellan d:nna topp och Sydtoppen.Man väljer sin väg över dc sprIckfriaste slräckorna. Vanligetibefinna sig dessa ulmed kanten, där mjuk snöplägar ligga. På de snöfria, sprickiga iskullarna i mittenkan det noft stundom vara svårt att få fotfäste utan stigjärneller isstav (sid. 12 och 13.) Uppe vid övre randen avsnöfliken fortsätter man upp till kammen samt följer dennamot toppen, men gör slrax under den översta klippan ensväng ål V för att hillare komma på den. På norra sidanom de översta slenarna (2090 m) är en liten plattfonnpå några m' med ett av fransmannen Ch. Rabot byggtröse, i vilket elt hleckfodral ligger, innehåll ande visitkortfrån en hel del personer, som bestigit toppen. På denlilla plattformen har jag til lbringat nära tre dygn' (8-1/S1901 i avvaktan på bätlt'e väder. Kartografen Bucht, somvar den första Sarekhestigaren (1879), lär ha bestigit toppenfrån V. Sarekglaciären i N.Utsikten från Sarekljåkko är nalurligen mycket framslående,då denna topp så avsevärt höjer sig över allaandra i trakten. Man ser .. alla de viktigare loppkomplexensåsom Ruopsok - Apartjåkko, Skårkas - ~assjatjåkko,Kåtokjokotjkaska- Pelloreppe - Pårtekaise, Alkatj,Rita - Aka-Lanjektjåkko. Kuoper- Påisatjåkko. StuorNijak, Akavare m. m. I N har man en god utsikt överden sjörika högslätten S om Stora Lule älvs sjökedja. enoändlighet av berg därbakom och över dem Kebnekaise idet avlägsnaste blå.Från :Mikkaglaciären kan man vidare hes tiga Mikka·tjåkko (1752 m) och Matotjåkko (164,7 m), ehuru dessa bergtorde vara läLtare ålkomliga från annat håll. Högsta delarnaav Matos slultning mot glaciären äro täckta av väldiga stenblock,som äro rätt obehagliga aU balansera på. En bestigningav Mikkatjå ko kan ulföras lätt nog, om lämpligsnö ligger i sänkan mot Mikkagluciären. Mikkatjåkko kaneljest utan svårighet bestigas direkt från Ruotesvaggesamt från den lilla dalen i V. Matotjåkko är förmodligenlättast tillgänglig från Matovagge.Övergången över Mikkaglaciärens ytterst sprickiga nord·östra del lill Matovagge är förut omtalad j den ligger påomkr. 1 565 m. Mellan Surektjåkko och Mikkatjåkko kan

74lllan finna en övergång Ull V, Sarekglaciä'/'en , men äveni delta pass är isen ytterligt söndersplittrad. Passpunktenligger på ungefär samma höjd som den nyssnämnda.V om Mikkatjåkko kommer utmed Ruotesvagge förstden rätt låga och trubbiga Vargtoppen (fig. 33), därpå dethöga, spetsiga, mot norr tvärbranta Kavapakte, lätt igenkännligtgenom sin form och sin karaktäristiska snöfläckpå östra sidan. Den är brant att bestiga även från söder,men lönande; i väster den sönderbrustna Soltaglaciären; motnordost vidsträckt utsikt över de norra glaciärerna. Vidtoppens fot på norra sidan intill glaciärens kant finnes enli1en isdämd sjö. Upp till den kan man komma genomden lätt tillgängliga dalen på östra sidan, vilken ävenbildar en beaktansvärd övergång från Rnotesvagge tillmassivets nordsluttning.Soltaglaciä'ren, V Olll Kavapakte, ligger icke i en utprägladdal med höga sidor utan i en, förmoclligen grundsänka på SoJtakammens sluttning (fig. 38). Glaciären lutardärför starkt och är mycket söndersprul'ken; fråga tordevara om ej i det branta knät ismassor stundom rasa ned,Från denna glaciär föreligga traditioner om i glaciärsprickOl:naförlorade renar. (Turistf. årsskr. 1896. sid. 177),Från Kavapakte torde Solta;kammen kunna följas mot Vfram till högsta delen, som" från motsatt håll synes varanästan omöjlig att komma upp på. Denna kams västra delaräro dock lätta att beträda genom aH följa bergåsen påglaciärens västra sida. från vilken man även kan kommalätt på glaciärens sydvästra, ej alltför spri

76bränsle finnes knappast annanstädes än vid dalens myn·ningar; däremot träffas en tämligen jämn tältplats omkr.3 km innanför östra dalmynningen.Genom denna dystra och isiga dalgång går dock enslags lappflyHningsväg. Från Pelaslätten följer den syd.västra sidan av Pastajokk, går sedermera över på norrasidan, byter åter sida efter passagen över Pastaglaciär.ändan och fortsätter sedan uteslutande på södra sidan.Bergbestigningar och passövergångar. På södrasidan Pastavagge träffas i huvudsak samma bergtoppar,som omtalats vid redogörelsen föl' bergen på norra sidanRapadalen vid selet. Längst mot V reser .. sig det högamen runda och lättillgängliga Pelcttjåkko. O därom kom·mer (fig. 40) det ännu högre Såbbetjåkko (1831 m), somfrån den lilla glaciären närmast V därom är lätt tillgäng.lig. Detta berg är äve.p.lält tiIlgiingligt från Snavvavagge(sid. 47). Det slrax O om SåbbetJåkko liggande lIficltjiSkMkas (1837 m) ävensom Svij'jatjåkko (1 820 m) 101'devara lättast åtkomliga från Jillavagge. Mellan OstraSåbbeglaciären och Västra Pastaglaciären springer fram iPastavagge en rätt hög bergås, Aleb Pastaskaitatj, somjämte Svirjatjåkko och Midtji Skårkas bildar väslra strandenav den stora Västra Pastaglaciären och som jag aldrigvarit på. Jag' förmodar, att den är lättast bestigligungefär från .. nordväst.Niirmast O om Svirjatjåkko kommer det pass, vari·genom Pastaglaciären hänger över mot Rapadalen ochbildar den Ulla Skårkasglaciärftmgan (sid. 45). Därpåföljer mot O Unna Skc'irkas högsta del. Denna topp(1820 m) är visserligen lättast åtkomlig från Rapadalen,men torde även med fördel kunna bestigas såväl frän övredelen av den stora Vä;?tra Pastaglaciären som från syd.västligaste hörnet av Ostra Pastctglaciären. Mellan debåda Pastaglaciärerna framskjuter en bergås, Pastatjåkko,som har två toppar, en liten i Pastavagge långt fram·skjutande bergnäsa, Pastavaj'atj, samt en S därom lig.gande högre (omkr. 1744 m). Den lägre »Imabben> ärlätt tillgänglig från sänkan mellan dem häda. den högretir ganska brant, men dock åtkomlig såvtil från nämndastinka som från Västra Pastaglaciäre.n. Lättare torde denvara att bestiga från ÖV1'e delen av Östra Pastaglaciären,sål.!ldes ungefär från S. .O om den östra Pastaglaciären ligger Lttleb Pasta·skaitatj. Detta Jlerg bestiges lättast från Skaitatjvagge,en liten tvärdal O om nämnda glaciär. Från samma daläro såväl spetsiga VCtssja (1810 m), som Runda Vass ja

78(1768) och Taka;:- (omkr. 1730 m) Mt lillgängliga (seäven Rapadalen sid. 47).Den norra sidan 'a v Pastavagge (fig. 41) bildar en nästansammanhängande fjällmur, i vilkens översta del endasthelt korta, hängande dalar äro utskurna; i fyra av demligga korta glaciärer. Mellan dalarna resa sig höga, delvisrätt svårtillgängliga toppar.LUngst i V höjer sig utmed Perikjal1l'e det vackert ulmodellerad~,branta Pm'ikpakte, vars högsta punkt (1 790m.) ilnnu ej berörts av människofot. I mi'na yngre dagarhade jag funderingar på alt bestiga delta berg och komtill det resultatet,. att det skulle vara lättast åtkomligt påde snöstrimIor, som smyga sig upp emot toppens östbrantfrån glaciären i nordost (tig. 42). Ett bestigningsförsökpå denna väg måste göras i sommarens början under sär·deles goda snöförhållanden. Från Perikjaure eller frånPastavagge synes mig toppen ej utan synnerligen storasvårigheter kunna nås. Däremot reEer sig sydost omPerikpakte en något lägre kam, Nilas kcun (1 770 m), somär lätt tillgänglig från SV. Dess topp erbjuder en vackerutsikt över Perikglaciären i norr och dess storslagna om·givningar (panorama i Turistför. årsskrift 1897).Kammen nr 2, från PerikIJalde räknat, lYlellantoppen,erbjuder nog ej heller några svårighet~r för bestigning frånPastavagge. Kammen nr l:l är det höga Jlpco·tjåkko (1926 m).Denna topp kan bestigas i ungefär kammens egen längd·riktning från Pastavagge. Upptill är kamll,len ställvis mycketsmal och stundom halkig. Jag har bestigit den på ni1.mndaväg trenne gånger, 4/ 8 18!-l6. 28/7 1900 och 31/7 1902, samt till·bringat 2 ovädersdygn på densamma i ett litet tält, upp'ställt på ett av stenar byggt plan. En fjärde gång, 3/S1902, besteg jag samma topp över den lilla glaciliren i Voch på kammens västsluUning, som är ganska brant, mendock framkomlig. Från flera sidor tol'de denna toppnäppeligen vara ,.ålkomlig, i alla händelser icke från N.På densamma har man ett vidsträckt toppangrama, synnerligastmot S och V, I N ser man Norra Aparglaciärensoch Norra Ruopsokglaciärens stora ackumulationsområden,Lets.i.tjllure m. m. men utsikten åt delta hållohin.

soSilojaure ligger 635 m ö. h. och bat:rsk~~en går därföreej fram till sjön. Däremot sträcker s.lg bJörks~~gs~andelrunt sjön. En rodd lur på den två mil lån9'a sJon ar synnerligenlönande i vackert väder, men ~vårlghet .. att ska!f~roddare och båt kan nog förekomma. VI? lappstall.et SYll1lpå sydsidan av Kåptåjaure, Sitojanres ~sthgaste utVIdgnmg,har Tnristföreningen bål, likaledes vid norra stranden avKaskajaure. Folk hal' förr i allmänhet ku~~nat pår~knasvid Svini, men torde detta numera vara osakert.. F~r ~tttiotal ål' sedan fanns även ett bebott lappställe vid PilltJapakte.Oavsett de höga bergen Takar (1 730 ~n). ochRuopsoktjåkko (1 945 m) vid Sit~jaures västände mbJu.daomo.jvningarna föga till bergvandnngar. Flertalet ber!? ärolutt bestigliga från sjösidan, eller där tvärbra~ter föreligga,såsom vid Skemma, kunna de med lätlhet krIn,ggas. ~ord.sidans nästan släta, taffelbergsliknande ber9s~öJder Ts~rak·snurtje och Tsirakpakte äro lätt b~~bO'hs:a genom ~~små bäckdalarna, som leda upp mot hogp1atan. Denna ~Ividsträckt och säkerlio'en lätt att passera ända fram. bllPetsaure där man dock måste undvika Raseks och SJäk.sjos nordliga tvärbranter. För en övertvärning a,v hög·slätlen torde en uppstigning geno~ Kårsok.ask mol Kl!otek.jaure vara att rekommendera. Själv har Jag dock ej gåtthela denna väg.Från SitojaUl'es västände koml!ler ma~ genom passetmellan Takar och Alep Valak t~ll Vc~ssJayagge och hal'därigenom förbindelse såväl med Rapaselet l SV som medAktse i SSO. I sjöns öslände h~r ':lan ~uristvä.~al'l1a. tillSaltoluokta i N och Aktse-](v~kkJokk l S. (Jamf. lese·handboken XXV sid. 132).Nordsidan Ruopsok-Äpar­Perikmassivet.Nordsidan av detta bergmassiv är en av de mest tilltalandeängder inom hela Sarektrakten .. Fjällslätlen mellanhögbergen i S och Sitoätno i N u~pvlsar en .~Iags ~.een.denatur med små bergkullar och talrIka små sJoar, v~xtl~?heten är ingalunda oansen)ig, särskill frodas Dryas I ~vål.lande tuvor och nere i SItoätnos trånga dalkjusa Iraffasbjörkskog. 'Över den på omk.ring 800 m ö. h. liggan~.eslätten resa sig de djärvt utmeJslade topparna mellan ~no·vila glaciärer, tillsammans med dem bildll;nde ett ~ynnerhgenshHligt bergkomplex (fig. 43), som [dmll1stone l vårt land .Fig. 42. Perikpakte från Nil"s kam i SO. A. H. 1 ang. 1896.torde söka sin like. Trevliga tältplatser finnas mången.städes på slätten och mellan de små bergen, och brist pånågorlunda användbart bränsle torde det ej vara, blottman ej närmar sig hög(jällbranten föl' mycket.Detta bel]'massiv, som bildar Sarekfjällens yttersta utpostmot Nu, ligger fritt exponerat åt detta håll och kaniakttagas i all sin glans från flera av Sjöfallshaktens berg,såsom Alep Kil'kao och · Slugga. Just från detta håll ärden emellertid relativt svårtillgänglig, emedan Sitoätnobildar en åtminstone sommartiden oöverstiglig barriel'.Funnes en håt i Letsitjaure, skulle förhållandena avsevärtunderlättas. För att under nuvarande förhållanden kommadit från Stora Sjöfallet eller från Saltoluokta erbjudasig tvänne vägar. 1) Antingen måste man färdas efterturistvägen genom Autsotjvagge till Sitojaures östände, ditrtaga båt och ro hela sjön till dess västra ände, varpå ändååterstår obehaget att övexvada Pastajokk. 2) Ellerman måste färdas landvägen O om Petsaure, N om Vuoures,eller mellan bådaRisjaksjöarna N om Slugga, i båda fallentill vadstället över Kukkesvaggejokk nära dess utflöde iLetsitjaure (sid. 86). Därefter måste Perikjokk vadas,ävenledes ovanför inflödet i Letsitjaure, eller på annatställe eller ock hela Perikjaure kringgås. Från öV1'e Rapa·dalen kan denna slätt för närvarande anses vara lättasttillgänglig, nämligen genom marsch utmed Perikjauresöstra strand och över sänkan mellan Perikvaratj och Perik·pakte. Från Aktse kan man komma dit över det slät.\lNjunjesfjället, varvid man håller V om Tåresåive och Oom Suorkijanre. Nedgången till Sitojaures västände tordebäst böra sökas mellan Valak och Takar.681

82Toppbestigningar och passövergångar. De frånmassivet mot norr framskjutande bergkammarna äro tillantalet fyra och kunna betecknas med följande namn, räknatf~'ån öster till väst~r , ~uopsokkammen med .. Ruopsok­IJåkko (1 945 m),. ApartJåkkoka~men med Apartjåkko(1925 m) och Kmvtoppen, Favontkammen !Iied Favot\ltplatån(1812 m) och Periktjåkkokammen med Perikpakte(1790 m). Mellan var och en av dessa kammar ligger enståtlig glaciär, vartill kommer, att Periktjåkkokammenmot N klyver sig i två, vj)ka omsluta en särskild litenglaciär. Glaciärerna från O t. Y betecknas med följandenamn; N. Rllopsokglaciären, N. Aparglaciiiren, Periko'laciärenoch PeriKvaratjglaciären. "Av kammarna är endast RtlOpsokkammen lätt bestilio'och framkomlig över hela sin längd (sid. 79) Äpartjåkko"­kammen ilr lätt alt besti.?,a från N, och man kan kommapå den så väl från N Kuopsokglaciären som från NÄparglaciären samt fö!ja den ett ganska långt stycke mot S.Stl långt so.m till Apartjåkkos högsta punkt kommerman .. dock e~ , emedan svåra hinder, såsom Knivtoppen,omöJhggöra framkomsten. Högsta punkten iir som redannämnt .endast tillgänglig från Pastavaggehållet sid . ..(78).Något lIknande är förhållandet llJ,lld Fcworitkammen. Avendess nordligaste del ilr tillgänglig på olika vägar, men mankommer ej längre än till den första markerade toppen,Favontplatån; längre mot S uppträda så skarpa hak ikammen, att man näppeligen torde kunna komma fram.Favoritplcdån är en av de elegantaste ut~iktspllnkter i hel!;t(iälltrak~en ; anblicken härifrån av N Aparglaciären i Ooch Per~kglaciären i .v och de djärvt formade topparnadäromkrmg år oförgätlIg. Vad slutligen Perikkc~mmen beträffar,så torde dess översta del från alla håll vam idet närmaste obestiglig. Jag har uttalat den förmodan,att deh högsta toppen Pel-ikpc~kte dock från Perikglaciärenssydvästra sida under goda snöförhållanden och rikligtkvarliggande snö skulle kunna nås (fig. 41 och jämförsid. 78.)I detta vilda alpmassiv finnas helt visst även användbaraoch intressanta pc~ssövergångar , a v egen erfarenhet kännerjag d?ck ingen. Behovet a v sådana övergångar här äräven ej stort, då massivets utsträckning är så liten. Sådanaförefalls: dock möjliga i passet mellan Perikpakte och Nilaskam, Vidare i översta delen av Favoritkammen mellanPerikglaciären och N Äparglaciären samt på två ställeni övre delen av N Rllopsokglaciären.i 4 s" 6 7 ' 8 9 10 il I~ 13~ig, ,43 0 Från Nj~l: n,llpuolta mot Äl?al'tjåkko. 1 Takar, 2 Rundn: assJR, oJ R~QPsol;;;tJa.kl~.o, 4 R:t~op s ok - Lllltop'.lJ, 5 norra Rllopsokgla c i~aren, 6 K111vtoppen, 7 Apal'tJakko, 8 norra. AparO"laciUren 9 Favorit ­kamInen, 10 Fav oritplatån, 11 P erikpnkte 12 P'elatjåkkd 13 ÅU~at iH Sitoätno, 15 Letsitjanre. . i ... H. ~b.inli 1004:Kukkesvagge och Kasavaratjslätten.. NOl'doslranden av Ruopsok-Äparmassivet har sin naturll~;afOl;.t~ättning i Kul~kesvagg~ ocl~ s.~ätten nä.rn!ast nord~vast dalOm. Denna I NV - SO forlopande 11l1Je utgör Istort sett nordgränsen så väl för amfibolitformationen somför den kompaktare högfjällsmassan med alpin prä o·el.Hår har också nordgränsen för Sareks nationalpark förla~ts,me.~ o~e~elbart N därom vidtager Stora Sjöfallets ;glansen ar darfore .rent formel. I motsats mot förhållandetvid Ruops.ok-A{>armassivet år det på norra sidanKukkesvaggehnJ~n ej ::l~dele~ slut med h!igfjällen, ty norro~ denna dalgang hOJer sIg det mäktIga Skanatjåkkonara 1800. m, .. och längre i ~ordvåst reser sig det präktigaAkavare bil ovel' 2000 m. rrots delta kan O'l'änsen ansesha sitt .ber~~~igande , ty det v~dstråckta Sfanatjåkko äroakt~t sm h.oJd ett runt och omhessant berg tillhörandesyemtf~rmabon~n och Akavare befinner sig på drygt enh.alf mIls avstand från den mera sammanhängande höO'­~lällstr~kten, varföl'e detta berg kan betraktas såsom ettmera SJälvständigt fjäll ...Under del Ruopsok-Aparmassivet och Akavare samt iv!ss mån Ska~atjåkko höja . sig brant över fjållslätten,vIsar SarekkedJans nordsluttnmg mindre branta lutninar.Redan slätten kring Kasajaure kan anses ligga på on~lu.1000 m. ö. h. , och. då avståndet dit från Sarektjåkko, Kavapakteoch SoltalJåkko är bortåt en mil, blir lutningen imedeltal endast omkr. 1 : 10. Bergsked.ians centralare delarmed hela traktens högsta punkt, Sal'ektjåkko (2090 m) och83

84-85en ståtlig rad av andra höga toppar, resa sig dock maje.stätiskt över de omgivande glaciärdalarna, och vid Suotasoch Stuor Nijak längst i NV träda branta, delvis obestigligastup ända fram till Snjutjotisjokks breda dalslätt.De ungefär vinkelrätt emot huvuddalens nordvästligariktning framgående bidalarna äro inom denna del avfjällen synnerligen regelbundet utvecklade och bära nästansamtliga präktiga glaciärer. Jag lämnar här en summaris),uppräkning av dessa jämte omgivande bergskammar.Längst i SO reser sig (fig. 44) brant över dalbottnenvid Pel'ikjaure, men med långsammare doseringar överKukkesvagge det mäktiga Vuoinestjåkko (omkr. 1970 m),ett av Sarektraktens högsta berg. I NO fortsätter desssluttning i de låga kullarna V uoinesvaratj. V därom kommerden rätt betydande V uoinesglaciären. Kammen närmastV därom vill jag provisoriskt kalla Spikakammen. Dennastår i sin översta del (1 985 ro) i samband med Sarvatjåkko·kammen, som bildar Tjågnorisglaciärens östra strand, ochbegränsar själv i öster Buchtglaciären, el.1 av de ståtligasteglaciärerna i trakten med en svällande, I Kukkesvagge utskjutandeavsmältningstunga. Buchtglaciären står längsden förenade Spika-Sarvatjåkkokammen genom ett djuptnedskuret, snötäckt pass i förbindelse med Tjågnorisglaciä.ren. Buchtglaciären begränsas i V av Bllchtkammen,som i sina övre delar (2043 m) klyver sig i tvenne kammar,av vilka den ena sammanlöper med Svarta spetsen (sid. 67)och Tjågnoristjåkko, den andra med den fjällmur, som begränsarMikkaglaciärens nordöstra delar.V om Buchtkammen följer . en något mindre glaciär,som jag 1895 kallade Linds glaciär. Den från densammakommande bäcken har jag sedermera av lapparna hörtbenämn~s Lulep Sarekjokk, varföl'e glaciären hellre bordekallas Ostra Sarekglaciären. Den sträcker sig upp emotSarektjåkkos östra brant. Dess nordvästra strand utgöresav den storslagna Sarekkammen, som bär vårt lands nästhögsta topp, men även andra präktiga toppar, såsom Nordtoppen(2056 m). Dess nordvästligaste utsprång är det lillaSarekvaratj, som på sin västra sida bär en liten sjö, Sarekjauratj.Sarekkammen kan mot N säga~ tilltaga i breddhögst väsentligt eller till och med grena sig och omsluta enliten dal, som bär en ' stor snöfläck men knappt någonglaciär. V om den västligaste Sarekkammen vidtagervästra Sarekglaciären (Pl. 1 fig. 6), som jämte Vartasglaci.ären omsluter Vartastjåkko. Delta berg ligger sålundasom en ö i is' och snömassorna. V om dem följer en»låg kam», som i söder sammanhänger med det höga och

86spetsiga ~avapakte vid Ruotesvagge. Därefter kom.mer en mmdre glaciär och V därom följer en högre ochkraftigare kam, som bildar ungefal' rät vinkel med Soltakammen(sid. 74) och träffar denna i dess näst högsta del(1906 m). Jag vill benämna den Kasatjåkko, emedan i dessnordliga. f

88glaciärens övre del till Sarvaglaciären torde knappt finnas,emedan den sistnämndas övre delar tyckas vara begränsadeav hranta stup i norr. Vuoinesglliciären synes varajämförelsevis litet sönderskuren av sprickor.Spikakammen är lika lätt tillgänglig som Vuoineskammen.. Dess högsta punkt (omkr. 1985 m) måste, såvittjag hal' kunnat iakttaga från Vuoinestjåkko, vara lätt hestigligsåväl i kammens längdriktning som från Vuoines·glaciären. Spikatoppen har förmodligen aldrig hesökts avnågon människa.Buchtglaciären är, såsom redan nämnts, synnerligenpräktig, men i sina övre delar ytterligt söndersprucken ochi vanliga fall omöjlig att passera, utan att flera gå i sällskap,sammanbundna lIIed tåg. Den intressanta och lönandepa8sövergången till Tjågnorisglaciären är furut omnämnd(sid. 67). Man måste nära vattendelaren hålla intill debranta hergsidorna på östra sidan, i annat fall riskerar manatt komma emot Mikkaglaciärens övre del, där knapptnågon användbar nedstigning finnes.Btwhtkammen grenar sig uppåt i en östlig och en västliggren. Den senare är den högsta och nål' den respektablahöjden av omkr. 2043 m .., Den ser från Sarektjåkkomycket 'Svårbesti~lig ut. A ven från NO ser den svål'ut. Jag skulle vilja uttala den förmodan, att högsta punk.ten, som ligger alldeles intill Mikkaglaciärens nQrdöstradel, är uppnåelig genom att först bestiga den östra delenoch fulja kammarna eller också söka sig fram mellan denöstra och den västra grenen, Någon hestigning av dessabergs högsta delar hal' förmodligen aldrig ntförts.Den östra Sarekglaciären är ej synnerligen stor, men har enbetydande ytmorän. Den är i sin övre del omgiven av hranta,obestigliga hergväggar, hland andra Sarektjåkkos ostbrant.På den centralt helägna och mest betydande av nord·sluttningens alla ber~kammar, Sarekkammen, har jag fl'ånKukkes~aggehållet ej stigit hö~re än till 1850 m: HuruvidaSarektJakko på denna väg skall vara åtkomlIg över denhöga, snötäckta Nordtoppen (2056 m), synes mig tvivelaktigt.Kammens siluett, sedd från SO, synes ej görasaken omöjlig, men jag tror, att diverse branta avsatsera v mindre dimensioner torde lägga väsentliga hinder i vägen.Uppe på Stortoppen ser det åtminstone synnerligen riska·helt ut att giva sig ned \ denna väg. Hittills torde ingenens ha försökt denna väg.De två första Sarekbestigningarna utfördes av kartografenBucht (1879) och fl'ansmannen Ch. Rabot (1881).Båda torde ha företagit uppsti~nin~el! qV!lr v&sira Sare~.glaciären uppfor toppens nordvästra sluttning. Den avmig vid fyra olika tiJlfällen använda vägen över Mikka·glaciären (sid. 72) torde dock vara att föredraga: ..De båda mot N sammanhängande V. Sarekglacwren ochVartasglaciären äro vidsträckta, jämförelsevis släta ochsp'rickfria ismarker, ur vilka det ej. särdeles höga V!1rtastjällouppstickeI' såsom en ö. Glaciärbrämen äro l norromgivna av ganska breda och besvärliga ändmoränmarker.Från den förstnämnda av dessa glaciärer kan man kommaöver till Mikkaglaciären genom det hö~tliggande passetmellan Sarektjåkko och Mikkatjåkko. Jrrån sydsidan harjag varit helt nära passpunkten många gånger, snöfältenhöja sig här trapJlstegsvis med branter genomdragna avoerhörda sprickor. Största försiktighet är därföre av nö~en.Från Varlasglaciärens övre del har man en säkerhgenmycket god övergång till Ruotesvagge under östra hrantenav det spetsiga Kavapakte (PI. 1 fig. 6). Nära vatten·delaren lig~er en liten isdämd sjö alldeles under herget.Vartastjakkos hergås (1883 m) är lätt bestiglig från allahåll utom från V, åt vilket håll bergsidan är mycket brant.Det höga och spetsiga Kavapakte (1 902111) (PI. 1 fig, 6), somfrån Ruotesvagge ingalunda är lätt att komma upp på, synesvara lättast tillgängligt från Vartasglaciärens sydvästra delpå de snöfält, som draga sig upp wellan denna topp ochSoltakammens östligaste höjning. A ven SoUakammen ärfrån nämnda del av Vartasglaciärenlättåtkomlig,liksomävenfrån Kasakammen~ Från denna torde Soltakammens högstapunk~ vara lättast att nå. Vid östra foten av Kava,Pakte ären liten isdämd sjö belägen, väl den ~ögsta i denna .fjälltrakt.Suotasglaciären är näst SarektJåkko det ståtligaste ter·rängföremålet i den här avhandlade trakten. Det impo.nerande isfallet är förut omnämnt. Större del~n av dennaglaciär är ytterligt genomdragen av sprickor. Over isfalletkan man ej gå fram, och då detta sträcker sig nästanända till Suotastjåkkos branta sluttning i NV, kan manej taga sig fi.·am utmed nordvästra sidan av glaciären påannat sält än att ställvis gå på fasta land. Passagen var,åtminstone då jag passerade där 18/S 1896, ytterligt svår,men kan ju växla med isens mäktighet och liastighet. Villman uppnå de ovanför isfallet liggande delarna av glaciären,så Mr man följa glaciärens östra sh'and uppåt. Dock ärglaciären även högt över isfallet ställvis mycket uppfylldav sprickor, varför även där de för sådan terräng vanligaförsiktighetsmåtten (tåg, flera i sällskap) höra iakttagas.Nära glaciärens sydöstra hörn framspringer den höga, frånSoltakammens högsta del (1 922 m) utskjutande SoUatvö,r·89

90kantmen rätt ul i Suolasglaciären, inneslutande mellan sigoch Kasatjäkko en biglaciär, vars gräns mot huvudglaciärenangives aven ytmorän. SoJtatvärkammen har på sin ryggskarpa hak och ser otillgänglig ut; man torde ej på denkunna nå Soltakammens högsta del, men möjligen på denlilla biglaciärens snöfält. Från de vidsträckta övre delarnaav hllvudglaciären finnas goda övergångar till Soltaglaciärenpå östra sidan Gavelberget, till Ruotesvagge mellandelta berg och Kantberget samt över Nijakvaggeglaciären.Från dessa snöfält har man även en bekväm uppstigning påSuotaskummen med sina t.vå topP.?!". Dessa äro dockäven tillgängliga från Snjutjotisjokk. Oständan av Suotas haremellertid tvärbranta hak och är knappt möjlig att bestiga.Stuor Nijak (1 921 m) är, såsom förut nämnts, ej bestigligfrån N. Den enda eller åtminstone lättaste vägen attkomma upp på detta ståtliga berg är från Nijakvagge (sid. 74).Akavare.Såsom ett självständigt massiv reser sig det mäktigaAkavare omkr. 6 km N om Stuor Nijak. Huruvida detbör sammanräknas med Sarekfjällen är tvivelaktigt, nationalparksindelningenhar fört det till Stora Sjöfallets ochicke till Sar eks nationalpark. På grund av sin höjd ochbergarternas sammansättning har Akavare en vida störreöverensstämmelse med Sarekhögfjällen än med de medelhögabergen vid Stora Sjöfallet. Om det får räknas tillSarekfjällen, blir Akavare enligt författarens mätningardet sjätte i ordningen efter höjden räknat och inneslutersålunda ett av dessa fjälls mest representativa toppar.Akavare är även ett synnel"ligen vackert berg. Majestätiskthöjer det sig över den milsbreda slätten kringKasajalll'e och Stuotlajaure (fig. 46); om möjligt ännustorsl~gpare ter det sig från sjökedjan i N och NO (fig.45). At delta håll äro skillnaderna i höjd mellan bergsfotenoch topparna hälften större. Ehuru sydsidan ärmera snö- och isbetäckt, hava dock de mot N lutandebidalarna blivit djupare inskurna. De bära ganska storaglaciärer, som skrida ned till björkskogens närhet. .fråndetta håll erbjuder Akavare en viss likhet med Aparmassivet,men blir genpm kontrasten med den yppigaskogsvegetationen ännu storslagnare.Beträffande de topografiska namnen råder med avseendepå Akavare en ännu större förvirring än angående andralappländska fjälltrakter. Jag vill här acceptera de avkapten H. N. Pallin på ~ n kartskiss av 1920 föreslas-nanamnen, där de ej kommai uppenbar kollision meda v mig vid förhör medortskunniga lappar insamhtdenamn. Dennorra sidans glaciäreräro fyra och kunna..iordning från V mot Obetecknas Västglaciären,Flygareglaciären, Hamberg'glaciärenoch Hyl!.­glaciären. De mot Ooch S riktade glaeiärernakunna lämpligenkallas Nordos tglaciären,Sydostglaciären, Stortoppsglaciären,Borgglaciärenoch Rakkasglaciären.Bergets högstapunkt Stortoppenligger, såsom framgåttav mina mätningar, imassivets sydöstra deloch når en höjd av omkr.2 OHI m. Strax V däromligger den näst högstatoppen, Borgloppen,1 965 m. I västlig riktningkomma därpå eftervarandra Dubbeltoppenoch SydväsUopparna.Dessa fyra toppar liggaså galt som i en rad ochbilda bergets vattendelareoch höjdkam. S omDllbbeltoppen, NV omVario, höjer sig ett Jit~.tberg Rakkasålke; mot Ofortsätter Akavare i enlångsamt. sig sänkanderygg, Skaftet. Deltasoch Stortoppens bredasluttning mot S kallasPåntjås, sjöarna plelJanStortoppfln och Va rtokallas Påutjåsjaureh.91

92Deras vatten rinner i en stor krok först mot NO, sedanmot NV och utfaller i Kåtsitjaure strax Ö om det lillaberget Kåtsitvaratj samt fortsätter därpå genom Rartojalll'etill Sjitnjajarnga; Den stora .. bä~ken från Hyllgl,aciärenoch HambergglaCIären heter NJuauJokotJ, .den ~rån F JygareochViistglaciärerna torde böra heta Aka.lokotJ, emedan delägre bergavsatserna här kallas Akaålke. Landsträckningenmellan båda dessa bäckar är Tjerre och den lilla sjöndiirslädes Tjerrejauratj.I denna nordvästra del av berget finnes en naturmiirk·värdighet, niimligen ett vackert terasserat delta, bildat aven mäktig isälv, som skurit sig en djup fåra i den nuniistan torra Snjutjotiskårså.Föl' ett liingre uppehåll vid Akavare finner mall trevligatältplatser i björkskogen på låglanodet ~ om berget ?chförelräd\!svis utmed stränderna a v ArroJarnga och V Ulsa·Juokta. Asyftar man bergbestigningar, b~~' m~n viil,ia platsenså, att vadning av den slundom svåra NJll'auJokotJ kan und·vikas. Föl' att förkorta vägen till topparna kan lägretförläo-o'as rätt högt upp i björkskogen eller över densamma,ävenopå bergets östra eller viish'a sidor. På södra sidanintill Vado iir terriingen ytterligt stenig, varjämte bränsle·tillgången är myckel klen, varföre någ'on angeniim tält·plats där knappt kan påräknas.Angående båtvägen till Almvare från Saltoluokta ochturer mot N och V se Turistföreningens ResehandbokXXV sid. 176-192.Bergbestigningar och övergångar. .A.1ravaresStOl'topp (2013 m) synes på avstånd krönas aven nästanhorisontal platå, i själ va verket iir det enligt m~ddelandeav lic. N. Flygare en smal kam. I dennas nlltt träffasett ungefär 10 m djupt hak, som t. ~ ' . m.-kan spåras påfiO'. 45. Då detta uppgives vara omöJhgt aU · passera ochtoOppens. hög§ta del ligger V om haket, kan man ej nådenna från 0, från vilket håll toppen annars skulle varalättast att nå. Lic. Flygare, som i juli 1900 med sällskapgjorde den första bestigningen av Stortoppen, företog upp·stigningen från Hyllglaciärens snöfält genom en brantskreva, som ledde riitt upp emot högsta delen. NedVägentogs efter den smala kammen västerut ned i siillkan mellanStor- och Borgtopparna., .Såvitt förhållandena nu kunna bedömas, förefaller Sist·nämnda väg vara den lättaste. Måhända föreligger även enmöjlighet att nå högsia punkten över bergåsen mellan Stor·toppsglaciären och Borgglaciären, ehuru Stortoppens sydsluUningser lIt alt delvis vara beklädd med hala branta herghällar.I 2 6 7 8FiO', 46. Från Varta mot Akavares sydsida. l Västtoppul'nu, 2R:kkaso'laciäl'en 3 Dllbbeltoppen, -± Borg'toppen, 5 BOl'gglaciäl'en,6 Stol't~ppeD, dhrunder Stortoppsglaciill'en, 7 Sydostglaciä,ren, 8NordostglaciUren 1 9 Påktjåsjaure. A. H. 24 a.ug. 1902.Till Hyllglaciären torde flera vägar leda. 1) Från Ökommer man enklast dit genom att bestiga Skaftet ochpassera den riitt djupa sänkan S om Maudtoppen (denöstligaste av de lägre topparna). 2). Frän Va~~alu?ldatorde man kunna hålla på västra Sidan av NJlrauJokkuppemot vii.stra randen av Hambergglaciären, traverseradenna i ostlig riktning ett stycke ovanför den lll~ande,sprickiga nedre delen, passera nordändan av SunnatJåkko.kammen mellan gla~iärerna och därp.å be~tiga. Hyll~!aci.ii.ren . 3) H. N. Pallm föreslår alt följa NJlrauJokks ostrasida, följa tungan av Hambergglaciären och därpå svängain mot HylIglaciären. Förmodligen iiro stigningarna pådenna viig något besvärligare än i fallet 2. Lägger manen del av vägen över Hambergglaciii.ren, torde man pådess nordöstra kant triiffa på rätt sprickiga områden.4) Frun S torde HyI1glaciären kunna nås över Borgglaciären,vilken torde kunna följas till sänkan mellan Borgtoppenoch Stortoppen. Glaci~rens .övre del ~r dock brant.Av egen erfarenhet känner Jag ej alternabven 2 och 3.För ~aciärernas passerande måste vanliga försiktighets.milJt iakttagas (sid. 11) _ . . .Aven Borgtoppen har först beshglts av lic. FJ~gare,nämligen i juli 1898, antagligen över HambergglaCIären.Jag besteg' samma topp den 29 angusti 1~02 på syd.slutlninO'en utmed västra kanten av Borgglacliiren. Upp·stio'ning~n brant, men icke svår. En tredje bestigninguU%rdes av kapten H. N. Pallin och foto.grafen B~rgMesch den 15 augusti 1918 över HambergglacIären. ViilJesdenna väg, torde man böra följa gl~.ciiirel!- till des~ . syd·östligaste hörn och där vika av mot 0, väljande mÖjligast93

94långsluttande delar av toppens västsluttning. NordsluHniQgenslutning är omkr. 40°.Overhuvud äro Akavares östra och västra sidor minst·branta. Sydsidan är även ganska lätt tillgänglig utom ivissa stup mot de små glaciärernas övre delar Mot N ärodäremot bergsidorna i allmänhet så tvärbranta, aH en bestigning!i.l' omöjlig. Det är huvudsakligen genom Njiraujokotjsoch Akajokotjs dalgångar, som Akavare från detta hålLår,tillgängligt. Med tillhjälp av dessa dalgångar och de idem liggande glaciärerna, Hambergglaciären', resp.'; • Flygare-och Västglaciäl'erna, kan hela berget utan störresvårighet traverseras. Då dessa glaciärer äro ganska sprickiga,måste vederbörlig försiktighet med hänsyn härtilliakttagas (sid. 11).Topparnas höjder_I ett bergland, där man dagligen och stundeligen konstaterarinflytandet av höjdnivån på hela natmen, hal'kännedomen om höjden över havet ett alldeles särskiltintresse. Sedan många år har jag en höjdkarta överSarektrakten under arbete, men då den ännu ej på längetorde b.li färdig, har jag i texten till denna handbokanfört en massa töreträdesvis föl' densamma uträknadehöjduppgifter.Med utgångspunkt från de av prof. P. G. Rosen funnahöjderna för Sarektjåkko (2 089.9 ml, och Stuor Nijak(1921.4 m), vilka jag funnit väl överensstämma sinsemellan,har jag företagit en undersökning av topparnas höjder iSarekfjällen med tillhjälp av det av mig hopbragta materialet.Delta äl' dock rätt ojämnt. Vid triangelmätningenav högre ordning med ett gott universalinstrument ha enmängd noggranna höjdvinklar erhållits för toppar, sompå förhand försetts med rösen. Det haj' dock ej varitmöjligt att på förhand förse alla toppar med rösen elleratt på de större triangelpunkterna uppehålla sig så länge,att samtliga toppars höjder kunnat noggrant bestämmas.I många fall hal' jag därföre måst nöja mig med mindreexakta metoder, såsom triangelmätningar av lägre ordningmed enklare instrument m. m. Dessutom har hela terrängenblivit fotogrammetriskt genomforskad och av de fotogram.metriska fotografiel'l1a har i sista hand ytterligare höjdererhållits. Dessa kunna även utfalla rätt noga, om distan-, serna ej äro stora.Oavsett den osäkerhet, som kan vidlåda höjdbestämningarnaav Sarektjåkko och Stuor Nijak, anser jag, altde med universalinstrumentet erhållna höjderna äro säkrapå 1 å 2 m. Jag betecknar dem i tabellen med t. Därmätningarna utförts med ett mindre instrument eller förmedlasa v flera mellanstationer är osäkerheten större ochkan skattas till 4 å 5 m. Hithörande bestämningar betecknasmed t 2. En liknand\l noggrannhet torde defotogrammetriskt bestämda höjderna ha; de betecknasmed f.Häl' nedan följer en tabell över på ovan angivet sätterhållna topphöjder jämte t?pparnas namn (se sid. 101) ochmotsvarande namn och hÖJder på Norrbottens läns kart-

96verk. Jag hetraktar emellertid mina höjduppgifter inga.lunda såsom definitiva, utan torde de komma att framdelesjusteras, då materialet hunnit fullständigare genomgås.Uppgifterna äro sammanförda efter i viss mån geografiskagrupper.Höjd enl.Namn Metod Ha~~2rgmAkavare Stortoppen t 2013» Borgtoppen t 1 965Serkatjåkko t 1 678Stuor NijakSuotasGavelhergetSollatjåkkoKasatjåkkoKavapakteVartastjåkkoVargto:{'penMikkatJåkkoMato .Sarek Sydtopp» Stortopp» NordtoppBuchtkammenSvarta spetsenTjågnorisSpikakammenVuoinestjåkkoSarvatjåkkoPerikpakteNilas kam1.':avoritplatånAparljåkkoR uopsok.snöhöjd·Ruotestj~kkoKuoperPåisatjåkkoSkarjatjåkkoAlatjåkkottfffftftfftfft2fft2tttttttt;f1921.4 118541807192219061902188il18011752164720372089.9 120562043184616491985197019121791177018121925194.516771680174817801575I elll. prof. P. G. Rosens mätningar.N orrb. läns kal·tverk 1888Namn HöjdmRisuris 1666StUOl' Niak 1 924MikatjåkkoMatuSarjektjåkkoVnoimesServatjåkkoPel'ikpakteEpparljåkkoRuopsoktjåkkoKopirSkarjatjåkko2125.17621742Luleb Allatjåkko 1 592NamnHöjd enl.Metod Haffi~2ergLanjek - snöhöjrl t 1 878Henapakte. t 1 649. !Skaite t 1823Neitareppe '. . t 1811Ritanjnnjestjåkko . t 1 950'Akat.Jåkko t 1 983Kanalherget fl 960Skårvatjåkko t 1 880Låddepakte t 1 654 .Såhhetjåkko t . 1 831Midtji Skårkas f 1 837Svil'Jatjåkko t 1 820StuonaSkårkasomkr. .1700Unna SUrkas t 1820Pastatjåkko f 1 744Spetsiga Vassja t 1 810Runda t 1768Tllkar t 1730Skerfe. t2 1194TjakkeIi' t2 1 221Kåtoktjåkko t 1 888Kåto:kjokotjkaska.t'åkko t 1978Pefloreppe.~katj f 1 921Pelloreppe Östra kam t 1 833Pelloreppe Glaciär·topp t 1678Nåite t . 1624Skaitetjåkko f 1 934Lullihatjåkko f 1948Palklittjåkko t 2021Pårektjåkko . f· . 1 790Observatol'ieplatån t 1 830Pårtetjåkko '. t 2 001 .Saitaristjåkko f' 1 932 ..LuottptjåkkoRyggåshergetJeknatjäkkoSarekfjlllle".t 1869t 1937t'188497N orrb. läns kart\-erk 1888Namn HöjdmAlkatjåkko 1 906N eital'ipptj,RitatjåkkoL~ddepakteBimapakteSkerfeTjakke-liRåtokkaisseNåiteSkaitetjåkko. LulletjåkkoTjäuraStnor Järla.,Ruopsok. LuohmeLuo-tohFSkaitatstjåkko .1974.20101919198320191380120612342025163519581965204218402039204119657

98TjågnorisTsäkkokTjat j aXamllmt 1736t 1784t 1837NOl'rb. läns kartverk 1888Namn HöjdTse&"gokTj atJ am19821898I denna tabell äro höjdbestämningar }lå 71 toppar upptagna.Antalets begränsning be1'Or dock uteslutande på,att jag saknat tid utföra flera beräkningar. De högre ochinb'essantare topparna torde vara så gott som mangranntrepresenterade, medan av toppar under 1800 m endast ettfåtal medtagits, Jag förmodar, att föl' intervallet 1600-1 800 skulle vara aU tillägga ett femtiotal. Följande antaläro observerade inom de tre översta 100:m-intel'vallen:2100-2000 m2000-1900 ..1900-1800 »7 toppal'.19 "21 lODen största frekvensen av större topphöjder träffas i denmäktiga Vuoines-Sarek-Stuor NijakkedJan. Som god andrekommer' Pårtekaise.I Sarekkedjan ligga de nyupptäckta tOJlparna av över2000 m höjd, Nordtoppen, Sydtoppen och Buclitkammen, alldelesintill SarektjåkKo på enaast 0.6, resp. 0.8 och 1.3 kmavstånd, och det är därför tvivelaktigt, om de äro att betraktasåsom självständiga terrängobjekt. Alla andra idet föregående omnämnda toppar äro väl diffel'entierade,utom den s. k. Observatorieplatån vid Pårletjåkko.N otiser om kända bestigningar a.v toppariSarekfjällen.Den, som efter betydande ansträngningar äntligen nål'högsta punkten aven svål' eller hög topp, tycker sig hanått ett efterlängtat mål, som, då det &,äller en förut ejbestiaen topp, får en viss - om än rmga - historiskbetyd'else. De flesta alpinister hava nog sin lilla fåfängai den vägen. Föl' att undvika missräkningar samt fllr atttillvarataga data, som annars skulle efter ej särdeles mångaår gå oersättligen förlorade, lämnar jag här npplysningarangående av mig kända bestigningar av höga, svåra ellerannars märkliga toppar i Sarekfjällen. J, 'Akatjåkko (1983 m) bestegs 6/7 1896 av A. H.1A~avare Borgtopp (1965 m) bestegs I) i juli 1898 avfil. hc. Nalte Flygare, numrande kanslisekreteraren G EBerq~an och med. lic. Carl Sebardt ö Il) 20/S 1902 av k H.;III) /~ 1918 av. kapten H .. N. ~allin och ~otografen BorgMesch, IV) aprIl 1920 av mgenJör Rob. BJuke och tyskeu.båtskaptenen Helmut Ruckteschen.Ak,avare Stortopp (2013 m) bestegs I) i juli 1900 av~l. h~. NaU~ Flygare, lektor K. H. Celander och stads.mgenJören BU'ger Söderberg; II) 6/4 1921 av ingenjör RobBjuke, fotograf Borg' Meseli och arbetaren Thelin. .~~n omkring 20 m lägre nordöstra delen har bestigits:I) - /6 1919 av Karl Granfors; II) 29/, 1920 av byggnadschefen,N. K. Sundblad, radiotelegrafist J. O. Johansson ochIvar Km·ak.Alatj~kko (1575 m) bestegs i aug. 1900 av lappenLars Ntls.son T.uorda, som där byggde ett röse åt mig.Favor~tplatan (1812 m) bestegs 16/S 1897 av A. H.Herrapakte (1649 m) hestegs d/S 1900 av A. H.Jeknatjåkko (1884 m) bestegs 16/S 1900 och '5/7 1906av A. H.Kanalberget (1960 m) bestegs 9/, 1896 av A. H.Kuoper (1680 m) bestegs 16/S 1901 av A. H.Kåtokjokotjkaskatjåkko (1978m)hestegs 8O/e1896av A HKåtoktjåkko (1888 m) bestegs I) 21/7 1901 av A. H.;lektor Sven Ekman och adjunkten T. Vestergren' II) 17/,1903 av dl' Birger Cajanus; III) s/s 1905 av A H.Lanjektjåkko (1878 m) bestegs 12/7 1896 av' A HL"1:0ttotjåkko (1869 m) bestegs e/. 1896 av A. ·H..Laddepakte (1654 m) bestegs 81/, 1896 av A. H. samtsedermera flera gånger av honom och andraMi~katjåkko (1752 m) bestegs 21/S 1897 ~v A. H.Ne~tareppe(1811 m) bestegs 'i, 1896 av A. HNijak, Stuor, (1921 m) bestegs 14/7 1896, 1'/8 i901 och13/7 1910 av A. H.Nilas k,!,.m (1770 ffi) bestegs '/s 1896 av A. H.PalkattJa~ko (2021 m) synes ha blivit bestigen avkartograf VId NOl'l'bottens läns kartverk 1877, 1879 eller1888 och bestegs 27/S 1905 av A. H.Pastaskaitatj, Lulep (omkr. 1700 m) bestegs 11/81897av A. H.Pastatjåkko (1744 m) bestegs ö/s 1896 av A. H.Pelatjakko (omk~.. 1700 m) bestegs 20/S 1896 av A. H.PeUoreppe Glac~ärtopp (1678 m)-bestegs 2'/, 1897 avA.H, _1 A H._ = förf.99

100Pelloreppe Ålkatj (1 921 m) syne~ ha blivit b~st~gen avbankir Ernst Magnus (Hannover) I slutet av JulI 1901;dock ovisst om han· nådde högsta punkten. Ett måhändadelvis nedbiåst .. röse torde markera vändpunkten. '.. Pelloreppe Ostra kam högsta punkt (1833 m) bestegs20/, 1897 av A. H.Påisatjåkko (1 74~ m) bestegs 2B/; 1900 av A. H., prof,C. Skotsberg och adjunkt T. Vestergren. .. Pårektjåkko (1790 m) bestegs 28(" 1896 och vId senaretillfällen av A. H.Pårletjåkko (2001 m) 31/8 1896 av A. H. samt sedermeraett stod antal gånger av honom och at.t~ra. .Ritanjunjestjåkko (1 950 m) synes ha bllVlt bestIgenav kartograf vid Norrbottens läns kartverk 1877, 1879eller 1888 samt har bestigits BOj; 1896, ;(s 1902 och 27/71906 av A. H. ..Ruopsoktjåkko .(1945 m) vid Sitojaur bestegs "(s 1896av A. H. . HRuotestjåkko (1677 m) bestegs 13/8 1901 av A ...Saitaristjåkko. (1932 m) bestegs 1(7 1897 av byggnads.snickaren Nils August Olsson. .Sarektjåkko (2090 m) bestegs I) 8(7 1879 av karLorafenG. W. Bucht; II) 8/8 1881 av M. Charles Rabot~aris)' III) sOl; 1895 av A. H.; IV) 15(, 1896 av A. H.;V) 1(8 '1896 av prof. greve C. Tb. Mörner och greve R?bertFredrik Mörner; VI) 24/8 1&97· av rektor Knut VIllge;VII) 24(7 1899 av A. H.; VIII) 1B(S 1900 av A. H .. prof. C.Skotsberg och adjunkt T. Vestergren; IX) 4(s 1901 av A.H. och lekt.or Sven-Ekman; X) 6/8 1910 av prof. Wilfriedvon Seydlitz (Jena) och dr Curt A. Haniel; XI) 2°(4 1916av kapten H. N. Pallin och ingenjör Gustaf Graf.Sarvatjåkko (1912 m) bestegs l"ls 1896 av A. H.Serkatjåkko (1678 m) bestegs 12/S 1895 .av A. H.Skaite (1823 m) bestegs S/7 1896 av A. H.Skaitetjåkko (1934 m) bestegs juli 1897 av Anta Pirak.Skanatjåkko (omkr. 1790 m) bestegs 19/8 1901 av lektorSven Ekman. . .Skarjatjåkko (1780 m) bestegs '/s 1895 av A. H.Skårkas, . Midtji (1837 m) bestegs'o/, 1897 av A. H.Skårkas, Stuorra (1700 m) bestegs 26J; 1897 av A. H.Skå1'kas Unna (18~0 m) bestegs 6/8 1897 avA. H:Skå1'vatjåkko (1880 m) bestegs 17/7 1896 av A. H.Svarta spetsen (1 846 m) bestegs 17/S 1896 av A. H.Suotas (1853 m) bestegs 16/s 1895 och 13/S 1896 av A. H.Svirjatjåkko (1820 m) bestegs '6(7 1897 av A. H.Såbbetjåkko (18Hl m) bestegs 31/, 1896 av A. H.101Takar (1730 ffi) bestegs 1'/8 1897 av A; H.Tjakkeli (1221· m) bestegs 15/, 1899 och 13(, 1904 avA.H.Tjat ja (1837 m) bestegs 2S(S 1897 av A. H.Tjågnoris vid Sarvesvagge (1736 m) bestegs "(s 1900av A. H.Tjågnoris vid Rapadalen (1649 m) bestegs '5i; 1895 aVA. H.Tsäkkok (1784 m) bestegs 29/8 1897 av A. H .Vartastjåkko (1883 m) bestegs 23/8 1902 av A. H.Vassja, Runda (1768 m) bestegs l/S 1897 av A. H.Vassja, Spetsiga (1 810 m) bestegs 5/8 1897 av A. H.l!.uoinestjåkko (1970 m) bestegs 18(S 1902 av A. H.Apart jåkk o (1925 m) hestegs 4(8 1896, ,sh 1900, 31;' och'(s 1902 av A. H.Upplysningar till kartan.Redan under mina första resor i Sarekfjällen fann jagnamngivningen på NorrboHenskartan i skalan 1: 200 ÖOOotillfredsställande: många namn voro oriktiga och mångaviktiga namn saknades. Under de följande åren företogjag därföre systematiska uppteckningar angående ort·namnen. För att erhålla en rationell stavnin oo stämdejag möte med vål' framstående kännare av de finsk. ugriskaspråken, prof. K. B. Wiklund, vid vårmarknaden i Jokk·mokk 1904:, där vi sammanträffade med några lappar,som färdats i Sarekfjällen. Med ledning av deras uttalav de av mig samlade namnen gjorde prof. Wiklund upp enortnamnförteckning, som sedan legat. till grund för ortnamnensstavning i Sarekpublikationerna och även tilllämpasi denna handbok.Då samma ortnamn i allmänhet ej återfinnas på Norrbottenskartan,ansåg jag det nödvändigt, föl' att över·huvud göra framställningen i resehandboken begriplig, attlåta den åtföljas aven karta med de nya namnen. Det varemellertid ej möjligt att använda N orrboltenskarlan såsomtopografiskt underlag för elt arbete, som huvudsakligenägnas ,fjällens högsta delar, ty just dessa ha blivit styvmoderligtbehandlade på kartan. Vattensystemet synesdäremot vara jämförelsevis riktigt utlagt. Ett nytt topografisktunderlag har därför komponerats på så sätt, att frånNorrbottenskartan tagits hydrografien med vissa mindreändringar samt utan glaciärerna, i denna stomme har

102inpassats en höjdkurva föl' 800 m och en föl' 1100 il1 200 m. Efter minnet och med ledning av fotografierinlade jag därpå i kurvsystemet glaciärernas konluret'samt med mörk skuggning toppar och kammar. FörAkavare kunde jag använda kapten H. N. Pallins kartaoch föl' Vuoines-Sarek- Stuor-Nijak-kedjan min kartaav 1895. På den så åstadkomna kartan, som i en smak·full repl'oduktion här bifogas, böl' man vid läsningen avtexten åtminstone någorlunda kunna finna sig till rätta.Kartans värde ligger huvudsakligen i ortnamnen. Dentopografiska framställningen har huvudsakligen k valitalivtvärde. Höjdskiktens, glaciärernas och topparnas begränsningär endast appr~ximatiy: ....En del nya namn äro glvna pa svenska, varJamte Vlssaäldre svenska namn vunnit burskap.Ortnamnsförteckning till kartan.Bokstäver och siffror hänföra sig till 1110tsvurnndcrutor på kartan.Abmojokk ............ C JAhotjkårså ......... B 4.Ajatjj aure ......... B lAkaglaciären,norra B 3södra B 3Akajokk ...... B 3, A 2Akatjåkko ......... B 2Akavagge ... B 2~ B 3Akavare ........... : A 2Aktse .................. C 4.Alajaure ...... B l, B 2Alatjåkko ............ B lAlep Kerkau ...... B 4Alep Pastajokk ... B 3Alep Pastaskai·tatj B 3Alep Stuollo ...... C 3Alep Valak ......... B 4Alep Varto ......... C 3Alep Vassjajokk C 3Alkajauratj ......... B 2Alkajaure ............ B 2Alkajokk ............ B 2Alkavagge ......... B 2Allakvare; ........... B 1Anitvaratj ......... B 4t::~~~~~t;,;·::::::::: ~ ~Arasvaratj ......... B lAutsotjjokk ......... B 4Autsotjvagge ...... B 4Borgglaciären ... A 2Borgtoppe.~ ......... A 2Buchtglamaren ... B 3Buchtkammen ... B 3Herrapakte ......... B 2Huornatj ...... B l, C 3Hyllglaciären ...... A 2IYarlako ' ............ C 3Jamikvaratj ......... C 2Jeknatjåkko ...... C 2JeknavaO'ge C 2, C 3J ertasuofo ......... A 4Jillavagge ......... B 3Kurayara~i ......... Il 4-Kutjam'e ............ A 2Kvikkjokk ......... D 3~R~;~~~~l

104lIankijaure ......... o 2 PellDl'eppe ......... O 3Martallavaratj ... O 4 Perikglaciiiren ... B 3Matojokk ............ B 3 Perikl'aure ......... B 3Matotjåkko ......... B 3 Perik' uoppal ...... B 3Mattauratj ......... B l Perikpakte ......... B 3Mattåh-e ............ B l. Pettakjock ......... A 31.Iellantoppen ... B 3 Piutjapakte ......... B 4Mellätno ...... B l, B 21 Pulkas ...... ,: ....... O 2Meskarsuolo ...... A 3, PuoutavaratJ ...... O 4Midtji Skårkas ... B 3' Plloutavaratj-Mikkaglaciären ... B 31 jokotj O 4Mikkajokk ......... B 3 Påisag-laciären ... B 2Mikkatjåkko ...... B 3 PåisaJokk ............ B 3Mula .................. B lPåisatjåkko ...... B 2MUOljenjunje ... B 4 Påisavare ............ B 3}'Iåskostjåkko .. , B 4 Påjmatj ............... O 2Pårajaure ............ B 2Påravalta ............ B 2Pårek .................. 03Pårekjaure ......... O 3Pårektjåkko ...... 03Pårtefjället ......... O 3Pårteglaciären 'jO C 3Pårteketje ......... O 4Pårtestugan ...... O 3Pårtetjåkko ......... O 3Påutjos ............... A 3Påutjosjaure ...... A ilPäskajarnll'a ...... A 4Pätsaure ............ B 2Pätsaurejokk ..... H 2Nammat.j ...... O 4, B 4Nammatjjauratj .. O 4Napal.. ................ A 3Napaljarnga ...... A 3Napalluokta ...... A 4Napalravve ......... A 3Nasas .. ; ............... B 2Nasasjam'e ......... B 2Nasasvagge ......... B 2N eitareppe ......... B 2Neitarepvagge ... B 2Netir .................. 04Nikkojarnga ...... A 2Nijakvagge ....... ,. B 2Nijakvaggeglaclä,ren'B 2Nilas kam ......... B '3N.iakejokotj ......... B2Njakke ............... B 2Njarkavarat.j B 3, B 4Njerek ............... A2Njerekjauratj ...... B 2Njiraujokk ......... A 2Njunjes ............... 04Njåtsosjokk O 2, O 3Njåtsosvagge O 2, O 3Nåite .................. 03Nåiteva~ge ......... O 3Näntotjakko ...... B 4Padjelauta A 2, B 1 2Pakteketjtjåkk;o O 4Palkatglaciären O 3Palkatjokk ......... O 2Palkattjåkko .. ; ... O 3Passeåive ....... : .... O 4Pastaglaciären,västl'a B Röstra B 3Pastatjåkko ......... B 3Pastavagge ...... ;;·.'B 3Pelatjåkko ... , .... ; B 3Rakkas!l'laciären A 2Rakkasalke ......... A 2Rapadalen .. , B 3, O 3Rapaselet ... B 3, O 3Rapaälven ... B 3, O 3Rapok ............... B 2Rartojatu'e ......... A 2RaseK .................. B 4Risjakjam'e ......... B 4Risjakjokk ......... B 4Rissajokk ............ B 2Ritaglaciären ...... B 2Ritanjunj estjåkkoB 2Ritok .................. 04Rittak. ................. O 4Rumok .......... : .... B 4Runda Yassja ... B 4Ruopso'kglaciärenB 3,-0 3Ruopsok.iokk" B 4, 02, O 3Ruopsoktjåkko ... B 3RuopllOkvaratj .. , B 4Ruotesglaciären B 2Ruotestjåkko ...... B 2Ruotesvagge ...... B 3Ruoutevare ......... O 3R:yg-g.åsb~rget ...... O 2;R",tlllk .............. ; O 4Kartregiste·rSadel berget ...... B 2Sa~'gat ............... D 3Sattarisglaciären O 3Saitaristjåkko ... C 3Saltoluokta ......... B 4Sal'ekg]aciären,västra B 3östra B 3Sareklåptå ......... B 3Sarektjåkko ...... B 3Sarekvaratj ......... B ::Sarekålke ............ B 3Sarva~laciären ... B ~Sarva.laure ......... B iJ.Sarval~p'tå ......... B 3SarvatJakko ...... B 3Sarvesjokk B 3, O 3Sarvestjåkko ...... B 2Sarvesvagge B 2, B ~Sautjasnjarka ... A 3Serkapuolta ...... B 2Serkatjåkko ...... B 2Serkavagge ......... B 2Sitojaure ...... B 4, O 4Sitojaurehyddan'O 4Sitoätno ............ B 4Sjabtjakjame ...... 03Sjabtjakvareh... C SSj!tn~aj,,:rnga :.: ... A 3SJltuJanJarll;a ...... A 3Sjäksjo ............... B 4SjöfaJlsstugan .. , B 4Skaftet ............... A 3Skaitatjjokk ...... O 2Skaitatjtjåkko .. : B 2Skaitatj,aggeB.3, B 4Skaite .................. B 2Skaitetjåkko ...... () 3Skajkarvaratj ... BlSkalareppe A 3, B 3Skanatjåkko ...... B 3Skarjatjåkko ...... B 3Skejakvaratj ...... O 2Skerfe .................. 0.10Skevon ............... O 2Skuollavalta .... ;. B 2SkårvatjåkkQ .. , ... B 3Slekokk ................ ';A 4Slenketjåkko .... ;. C 4Slugga ............... B,4Sluk:t, ............. : k2Kartregister 105Spetsiga Vassja B 3 Talvaluokta ...... A 3 Yakkotavare-Spikakam ......... B 3 Tarrejokk ......... D 2 kåtan A 4Stantarjokk ......... O 3 Taurejnätno ...... 04 VaJlatjvaratjah ... O 3Stora Sjöfallet ... B 4 Telma .................. B 3 Vareketjjokk ...... A 3Stora Tata ......... 03 Titnokjokotj ...... O 3 Vargtoppen ......... B 3Stor Lule ... A 3, A 4 Tjadjajaure ......... A 3 Vartasglaciären B 3Stortoppen (Aka- Tjalleli.. ............. O 4 Vartasjokotj ...... B 3vare) ............... A 2 Tjaska ............... B 4 Vartastevva ...... B 3Stuolloglaciären O 3 Tj at j a .................. 02 Vartastjåkko ...... O 2Stuor Adtje ...... A 3 Tjeknalis ... B 3, B 4 Varto .... ; ............. A 2,Stuor Jerta ......... O 3 Tjeura .... : .... B 3, O 3 Vartojaure ......... A 3Stuor Kåbrek ...... O 2 Tjeurajaure ...... A 3 Vassjaglaci;~~~a B 3Stuor Luleju A 3, A 4 Tjuolta ............... O 2 östra B 4Stuor m.,!-orke ... B 4 Tjågnoris ............ B 3 V . t' ·kk O 2Stuor NIJak ... '" B 2 TjågnorisO'la- assJa ~a O ......Stuorra . Pårava- . b cHtren B 31 Vassjavagge B 4, O 4rat j .......... ; ....... B 21 Tjågnorisjokk B 2, B 3 VastenJaur~ ...... B 1Stuorra ~kaI'kas B 3 Tjåg-noristjåkko .. 02 Vattendelal~.((la- ?Stuor R,ssavare B 2 T~åO'norisvaratj ... B 2 . Claren B -Stuor-f?uodje ...... B 4 TJåF" .................. B 4 VelklsJ,>u?lta ...... O 2Stuota.laure ......... A 3 Tjålta .................. O 3 V!'r.tsa.jok ............ B 1Stuotajokk ......... A 3 Tjåltajokk ......... O 3 VUI?aUre ............ B 1Stuotak ............ A 3 Tjåres .................. O 3 Vuo~nes .... :;; ..... B 3SUQbbatjaure ...... O 4 Tjäporis ............... B.4 Vuo!nesglacIaren B 3Suobbatjokk ...... O 4 Tjäusak ............ B 2 Vuo!nesluopp.al B 3~uor~jaure.: ....... O 4 T'simkpakte ...... B 4 Vuo~ne.~varatJ ... B 3SuorkIsnurtJe ...... O 4 Tsiraksnmtje .. , B 4 Vuo;jat,,:tno ......... A 2Suorva ............... A 4 Tsåkahaure ...... A l VuoksaJ,,:ure ...... A 3Suorvajaure A 4, B 4 Tsäkkok ............ O 2 Vuoksa~Jarka ... A 3Suotas ............... B 3 Tuoddaratj ......... B 2 VuoskelJaure ...... B 3Suot.asglaciären .. B 3 Tåresåil'e ............ O 4 Vuoskelvagge ... B 4Svenoniusglaciä- V uQures ............... B 4ren O 2 Unna Adtje ......... A 3 VästglaciärenSvirjaglaciären .. B 3 Unna' Jerta ......... 03 (Akavare) A 2Svirjajauratj B 3, O 3 Unna Kåbrek ...... O 2Svirjatjåkko ...... B 3 Unna Påravaratj B 2S:ydvästtopparna A 2 Unna Rissavara B 2Sabbell'laciäro'~sntra B 3 Unna Skårkas ... B 3Uttsa muorke ... A 4Såbbetjåkko ...... B 3 Utt.savuomatj-'S~kok. ................. O 3 jokk B 4'Säkokjokk ......... O 3Vaikanjaureh ...... O 3'l'akar .................. O .. Vaikantjåkko ...... O 3Takartjåkko ...... B 4 Vaisaluokta ...... A 2;\.lkatj ....... ,. B 3, O 3A-Ikatjglaciären,norm B 3.. södr", B 3ArrojaJ.'Dga ......... A 2Äparglaciitren,norm B 3.. södra B 3Apartjåkko ......... B 3Ortnamnsförteckning . till bilderna.Siffrorna hänföra sig tiJlde sidor, där resp. figurer återfinnas. (ej till figurnumren). PI. betecknar planschen.'Akaglaciären Akavare ............ 91, 93 Alkavag-ge" 64, 67,(norra) 67 Alatjåkko' ............ 61 . pI. ·1: 5Akaglaciären Alep Pastajokk .. , 77. (södra) 52 Alep Pastaskaitat} 77Akaj

106 BildregisterDubbeltoppen Luottotjåkko 49, 51, Pårtetjåkko 47, 55, ,(Aliavare) 91, 93 Låddepaktel::ni 6~ 57, 63, p!. l: 3Favoritkammen 79, 83 p. : ,Favoritplatån .•.... 83 Matojokk ............... 65FlygaregIaciltren ... 91 ~atotjåkko 65, pI. l: 5atovagge ............ 65Gavelborget 73, 75,pI. l: 6Glaciiirtoppen pI. l: 2Haddepakte ......... 41Herrapa~te 64, pI. l: 5HyllglaClären ...... 91Jeknatjåkko 51, 53l.61, 64, p!. .l: 4Jeknavagge 53,55,MMatt?!tratj ... pI. l: 4attalve ...... pi. l: 4Mellantoppen ...... 79Melllttno ...... pI. l: 4Midtji Skårkas 77.pI. l: 2Mikkaglaciären 65,pI. l: 4,5Mikkatjåkko ... 65,pI. l: 5. pI. l: 4 Nammatj .., 38,30, 41J~Iavagge ...... pI. l: 2 Neitareppe ... p!. I: 4Jallek. .. 65,73, pI. l: 5 N!,jakvagge ... pI. l: 6Nilas kam ... 77, 79, 81Kanalberget 49, 52, Njiraupuolta ......... 8364, 67, 69 Njåtsosdalen ......... 61Kasaka~men 73 Njåtsosjokk ......... 61KaskatJakko 51,55, Nordostglaciä.renp!. l: 6 (Akavare) 93Kaskavagge ......... 51 Nåite ......... 49 51 52Kavapakte 52, 73, ' ,pI. l: 6 ObservatorieplatånKnivtoppen ... 79, 83 57, pI. I: 3Kukkesvagge ...... 48Knoper ... 64, pI. l: {)Kuoperjokk ......... 67Kuoperlillber~ ...... 69Kuoperskaite 04, 67,pI. l: 5Kuopervagge 64,67,• 6~, pI. I: 4, 5Kaskakårsa ... pI. I: 3Kåtokjokk ............ 55Kå~okjokotjkaska·tJ åkko 47, 48, 59,pI. 1:·2Kåtoktjåkko 38,48,65, p!. l: 3Kåtokvåratj ... pI. l: 2LaitaUl'e ............... 38Lanjektjåkko 64,68,pI. l: 4Letsitjaure ............ 83Likepuoltatjåkko 73Lulep Njåtsos.janr 61Lulep Pastaskaltatj77.79Lulep Varto ... pI. 1:: 3Lullihatjåkko ... 55, 66Lullihavagl!'e ... 51, 55LuottogIaClären(norra) 51LuottoIako ...... 51, 63Palkatglaciä.ren ... 63Palkattjåkko 47,51,56, 56, 67, 63Pastaglaciärerna77,79Pastatjåkko ... 77, 79Pastavagge 77, 79,p!. l: lPastavaratj ......... 77Pelatjåkko ...... 77 83Pelloreppe ........... : 48Pelloreppes östra'kam ,'" 48, pl. I: 1, 2Pelloreppe.Alkatj. 47,48,77, pI. l: 1Penkpakte ... 79, 81, 83Pulkas ............ 53, 61Puoutavaratjvad- .stället 41P~!satjåkko 73, pI. I: 6~~s8;yaf;\'ge ... p!. l: 6åktJas~aure ......... 93Pålnot.iakko ......... 91Pårll.iaure ...... pI. I: 4Pärektjåkko 47, 55,66,59, pI. l: 3PårtefjälIen ... pI. I: 3Pärteglaaiä.ren 55,• . 56, pI. l: 3Partekalse ...... 63, 77Bakkasglaciären .. , 93Rapadalen 38, pI. l: 5Rapadalens myn·ning 38, 41Rapaselet ... pI. l: 1, 2Rapaälven ............ 64Rapaälvens delta 89Ritan,junjestjåkko49, 51, 62, 56, 67Ritok ............... 38, 41Runda vallen ...... 43Runda Vassja83, pLI: 1Ruopsokglaciären(norra) 83Ruopsok Lllltopp,79,83Rnopsoktjåkko 79, 83Ruotesglaciä.rel·na 75Ruotestjåkko ... 73, 75Ruotesvagge 64, 65,73, pI. 1:5,6Ruotesvaratj ......... 73Ryggåsberget51, 61, 64Sadelbel'get 49, 52,56, 64, pI. I: 4S.itarisglaciären... 63Saitaristjåkko ... 51, 63Sarekglaciären(västra) pI. I: 6Sarekglaciären(östra) 85Sarektjåkko 65, 71,79,85, p!. 1:5,6Sarektjåkkos sydtopp65, 71, pi. l: 5Sarvalåp,tå ............ 65Sarvatjåkko 64, 65, 85Sarvesjokk ............ 11Sal'vestjåkko 49,53,pI. I: 4Sarvesy.agge ... 49, 68SerkatJå.kKo ......... 73Serkavagge ......... 73Sitoätno ............... 83Skaite 49, 68, pI. I: 4Skaitetjåkko 47,51, 55SkanatJåkko ......... 85Skarjatjåkko, 64\ 67p.1.I:5Skerfe......... 38, 39, 41Skårva ......... pI. l: 1Skårvatjåkko 52,64,65, 67, 69, pI. l: 4Smailaijokk ......... 78Soltaglllciä.ren 73tpI. :4Soltakammen pI. l: 6BildregisterSoltatjåkko 73, pI. I: 6' SydostglaciltrenSolta tvä.rkam pl.I: 6 (Akaval'e) 93Spatnek ... pI. l: 1, 2 Såbbeglaciilrcrna .. 77Spetsiga Vassja pI. I: 1 Såbbejokk ............ 77SpikaKammen 65, 85 Såbbetjåkko ......... 77Stortoppen (Aka- Säkok ...... 61, pI. l: 3vare) ............ 91, 93Stortoppglaciären(Akavare) ......... 93fltuollo ...... 49, pI. J: 2Stuor Jerta ... pI. I: 3Stuor Kåbrek ...... 61Stuor Nijak ... pI. 1:6Stuorra' Skårkasp!. l: 1,2fltuotak ......... pI. l: 6fluotas ............ p1. I: 6SuotasglaciiirenpI. l: 6Svarta spetsen ...... 65Svirjaglaciären p!. l: 1Svirjatjåkko 77,79,pI. I: l, 2Takar ............... 79, 83TalTekaise ............ 51Telma .................. 49T.iakkeli 37, 38, 39,41, p1. l: 2Tjat ja ............... 531,. 61Tjeura ......... pI. .l: 3Tj';lolta.: .... 51, pI. 1;: 3T~agnol'ls .. , 53, 64, 65T.l~gnor~sf;\'laciären 65TJag-nonsJokk ...... 65Tslt!

108Kasavaratjslätten 8:7Kaskakårså, "", 15, 60Kaskatjåkko 44, 59, 89Kaskavagge ........ , 59Kaskasvadstället, " 15Kaskasvaratj ........, 15Kaskasvaratjjokk 15Kavakvelmes ........, 37Kavapakte 74, 83,86,89Kebnekaise ...... 6, 72Kertoketjtjåkko .. , 40Knivtoppen ........ , 82Krokälven ............ 37Kukkesvagge 1, 67,. 83,86Kukkesvaggejokk 16(vadstället), 81Kuoper """ 70, 72, 75Kuoperjokk ...... 15, 16(vadstället), 41, 68Kuoperskaite .. , 69, 70Kuopervagge 1, 67,, ?O, 75KuotekJaure ........ , 80Kuoutätno ............ 40Kvikkjokk ............ 34K~brek .... ,: .... ,,34, 62Kaptava~'atJ ........ , 66Kåptåjaure ............ 80Kårsokask ............ 80Kåtokjokk 15, 47, 56Kåtokjokks tältplats.................. 55Katokjokk vadstället15Kåtokjokotjkaskatjåkko34, 46, H,55, 58,72Kåto ktj åkko 34, 36, 46, 47, 55Kåtokvaratj , .. 41, 46Kåtokvaratjjokk ... 15Kåtsitjaure "" .... , 92Kåtsitvaratj ........ , 92Laitaure ........ , 35,36Laitätno ............... 37Lanjektjåkko .. , 70, 72Launem ............... 46Letsitj aure ... 16, 78, 81Lill-Tatasjön ........ , 35Lilltoppen (Pelloreppe)46Litnokhyddan .. , 6,54Litnokkanalen ...... 54Luleketj ........... , 34,58Luleluspe .... , ...... , 2Lulep Pastajokk-'vadet16LulepPasta'Skaitat.i 76Lulep Snayvajokotj(',adstäl-.... let) 16, 44Lulep Vassjajokk . 16(yadstället), 42, 43, 45Lullihatjåkk037,5?,62Lnllihavagge 50, 54, 59Lullihavaggejokk15,54Luottojokk,· .., ........ 15(yadstället), 17, 62Luottolako 51, 52,57, 62Luottotjåkko ... 50, 51Låddepakte 44, 47, 66Låutakvarto """'" 16~Iatojokk .............. , 16Matotjåkko .. " .. 67, 72Matovagge ...... 67, 72Mattåive ............... 70Maudtoppen (Akavare)93Mellantoppen (P e-rikpakte) 78Mellätno ............... 16Midtji Skårkas 47, 76Mikkaglaciären 67, nMikkajokk ............ 16(vadstället), 71Mikkatjåkko ........ , 72Mittälven ............... 40Nammatj ........ , 36, 40Napaljarnga ........ , 87Nasasvagge ............ 70Neitareppe ........... , 51N eitarepvagge .. , 50, 69Nijakjauratj ""'"'' 86Nijakvagge ...... ~ ..... 74Nijakvaggeglaciären............ 74, 90Nitas kam "".""". 78Njiraujokotj ... 92, 94Njunjes ""'''''''' 9, 34Njunjesfjället ........ , 81Njåtsosdalen 1, 34,35, 54, 60, 61Njåtsosjokk ........ , 17(vadstället),34, 35Njåtsossjöarna """ 62N ordostglaciäl'en(Akavare) 91Norrälven ........... , 41)Nuortätno """ 37,.40Nåite ""' ............... , 6Nåitebäcken ........ , 50Näiteva!l'ge .. ; .... , ... ,54Näntotjakko ..... , 6, 86Observatorieplatån 61TextregisterPadjelanta ......... 2,75Palkatglaeiären 59, 62Palkatjokk '''''' 15,17.(vadstället), 62Palka~~jåkko 6, 55, 5~Passealve .............., 40Pastagl~ciären(västra) 45, 49, 75, 76(östra) .76Pastajokk .. " ...., 79, 81Pastatjåkko ......... 76Pastavagge l, 45, 49?5, 76, 78Pastavaratj ............ 76Pelajauratjah 86, 87Pelajokotj (vadstället)16Pelaslätten ............ 75Pelatjåkko 46, 66,76,87'Pelloreppc 36, 44,46,48Pelloreppe-Stuolloo 46,48Pelloreppe-Alkatjo 46,48l'ellol'eppe-Alkatjjokk46Perikglaciären ...... 82Perikjaure ...... 75, 78Perikjokk .. , 16, 81, 87Perikluoppal ........ , 16Perikmassivet ..... , BOPerikpakte ...... 78, 82Perikvaratj ............ 81Perikvaratjglaciären82Petsaure "" .......... , 80Petsaurejokk (vad·stället) 16Pite lappmark ...... 57Piutjapakte ........ ,80Prinskullen ......... 34Pulkas ............ 54,62Puoutavaratj ......... 42Puoutavaratjjokotj15,16(vadstället), 42, 43Påisatjåkko ..... , 72, 75PårGk "" .... , ...... 35, 59Pårekhyddan ...... 6Pårekjaur ............ 35Pårekjauratj ......... 15Påreksjöarna ........ ,35Pårekslätten ... 35, 59Pårektjåkko 34, 35,57, 59;60Pårte ................ ;., .. 1Pårtefjällen ..... ,35,45Pårteglaciären56, .. ,59,61Pårtehyddan, .. , ..... 6Textregistei'Pårtekaise .. , 2, 3.1, 37Pårteketje ............ 54Pårtetjåkko 34, 55,'67, 60Påutjås .................. 91Påutjåsjaureh ...... 91Rakkasl;llaciärell .. , 91Rakkasålke ............ 91Randijaur ........ , 34, 46Rapadalen 1,36,3?, 41Rapaselet ... 43, 45, 47Rapaskogen ........ ' 41Rapavuobme ...... l, 41Rapaälven 1, 15,(vadställen), 37, 41Rartojaure ............ 92Rasek ................. ' 80Risjaksjöarna16,81, 86Ritaglaciären 50,53, 69Ritanjunjestjåkko6. 15, 50, 52, 68, 72Ritok ........ , 36, 41, 42Rittakdalen ........ , 35Romak .................. 86Runda valleu ...... 42Runda Vassjatjåkko45, 76Ruopsok .. , 72, 78, 80Ruopsokglaciären 82(norra) 78Ruopsokjokk ......... 62Ruopsoktjåkko 78,80,82Ruotestjäkko ......... 75Ruotesvagge 67, ? 1, 89Ruoutevare 34. 35, 61Ryggåsberget 51, 53Råtnik ................. , 45Saitaristjåkko ...... 62Saiva .............. , 37,40Saltoluokta 8, 34,79, 80, 81Sarekfjällen ........ , 1Sarekgladären .(västra) 89(östra) 84, 88Sarekjauratj ........ ,Sarel

110TextregisterTjågnorishyddan ... 6Tjågnorisjokk 16(vadstället), 15, 63, 66Tjågnoristjåkko ... 84T~~motis ......... 35, 36TJaura .................. 6Tsirakpakte ......... 80Tsiraksnurtje ......... 80Tsäkkok ...... 51, 54, 62Tåresåive ......... 35, 81Unna J erta ............ 60Unna Skårkas 42,45, 47, 76Vaikansjöarua ... 54, 55Vaisaluokta ...... 87, 92Vajkantjåkko ...... ~6Yalak ..................... 81Vallat.i .................. 34Vallatjvaratj ......... 34Vallespiken ......... 34Vargtoppen ......... 74Vartasglaciären 84, 89V artastj åkko ... 84, 89VfLoinestjåkko 66,84, S,Vuoinesvaratj ...... 84Vuoures ............... 81VästglacUtren(Akavare) 91Varto ..................... 91 oVassja .................. 47 Akot ..................... 54Vass~abäck;~rna ... 44 Ålkatj ...... 2, 45, 53, 66Vass~ag.I!'Claren .:. ~5 Ålkatjjokk 15, 16VassJatJakko 34, ·b, ,2 (vadstället) 48 63 66Vassjavagge 43, 44, 80 Ål . l ' , , 6Vastenjanre ...... l, 50 Å ~aJ.~ os ............Vattendelal'eglaci- o rJel.,atno ............ 420ären 70 ArroJarnga .. 0'0. 87, 9V!'l.ljdspnolta ......... 6 Å.·.par~bjaciären ... 78,82VUI lanre ...... 1, 50, 52Vuoinesglaciären 84 Aparmassiyet ...... 80VuoinesyadstHllet 87 I partjåklw72,78,80,82

TURISTFÖRENINGENSRESEHANDBÖCKERoumbärliga vid vandringaroch resor inom landet.N:o 5 Stockholm, illustr. Beräknas ut~komma våren 1922.» 10 Jämtland och Härjedalen, 4:e uppl.,1916, illustr ............. , ....... Kr. 5.-» 11 Norrlandssödrakustlandskap,Ånger~manland, Medelpad, Hälsinglandoch Gästrikland, 2:a uppl., 1913,illustr. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 5.-» 12 Dalarna, 5:e uppl., illustr. Beräknasutkomma våren 1922.» 13 Skåne, 3:e uppl., 1922, illustr. .... » 5.­» 14 Stockholm, på tyska, 3:e uppl., 1912 » 2.50» 15 Gottland, 3:e uppl., 1920, illustr. .. »» 17 Västkusten och Göteborg, 2:a uppl.,5.­1918, illustr. .................... » 5.-» 18 Blekinge, 1909, illustr. ............ » 3.50» 19 Värmland och Dal, 2:a uppl.,1917,illustr. . . . . . . . . . . . . .. .. .. . . . . . . .. » 5.-» 22 Västergötland, 2:a uppl. Beräknasutkomma våren 1922.» 23 Östergötland, 1916, illustr. ........ » 5.-» 24 Fjällturer i Jämtland och Härjedalen,1920, iIlustr. .................... » 5.-» 25 Lappland I (Norrbottens lappmarkeroch kustland), 1921, illustr. .. . . .. » 8.­» 26 Lappland I I (Våsterbottens lapp~marker och kustland). Beräknasutkomma våren 1922.» 27 Sarekfjällen. Vägledning för färderi högfjällen mellan Lule älvs käll~armar, 1922, illustr.. . .. .. . . .. . . .. » 5.-Under utarbetande är dessutom resehandbokenUppland, vilken ävenledes är planerad att utkommavåren 1922.Under förberedning äro resehandböckerna Söder~manI and, Småland och Öland.