Att främja internationella affärer - Länsstyrelsen i Stockholms län

Kommunförbundet. Ingen kommun förutom Stockholms stad har agerat projektägareför enskilda RTA-projekt.Konsultteamet menar att kommunerna i hög utsträckning behövs i den här typen avsatsningar. De är en offentlig part med en relativt nära och naturlig koppling till ochkunskaper om det lokala näringslivet.Resurser och offentliga organisationerDen resursproblematik som identifierades ovan gäller naturligtvis inte endast privatanäringslivsaktörer. Flera intervjupersoner pekar på att offentliga organisationer i mångafall har svårt att frigöra de resurser som behövs för att kunna medverka i satsningar somligger utanför deras egna vardagliga och direkta verksamhet. ”För 10 år sedan hade deoffentliga aktörerna en sådan buffert att de kunde vara med. Det var t.ex. lätt att få medsjukvården. Idag är det annorlunda.”Medverkan från det offentliga i bred bemärkelse uppfattas av respondenterna som bådeönskvärt och nödvändigt, särskilt i fall satsningarna syftar till systemexport. Men detfinns också en tveksamhet kring exempelvis enskilda sjukhus möjligheter att ”dra sittstrå till stacken” genom att låta anställd personal medverka. ”På deras arbetsplatserfinns inte pengar för att få in dem i systemen”.En intervjuperson uttrycker troligen det många känner – ”Satsas det inte tillräckligtuppifrån så är det svårt att sätta igång det hela”.Det offentligas mandatFlera respondenter menar att det ibland handlar om att gå en inte helt lätt balansgångmellan vad offentliga aktörer får och inte får göra. Även om de flesta i stora drag äröverens om vad de anser att det offentligas roll är, så finns det en tydlig medvetenhetom de olika regelverkens mer eller mindre ”hämmande” eller begränsande inverkan påvad som är möjligt. En av de intervjuade påpekar t.ex. att man måste vara försiktig dådet är lätt att hamna i en diskussion om (otillåtna) företagssubventioner. ”Vad får egentligengöras i näringslivsfrämjande syfte?” Åtgärder som uppfattas som nödvändiga attgenomföra kanske inte går att genomföra då de ligger utanför den offentliga kompetensen.”Vi får inte sälja kunskapen” eller ”vi får inte verka utanför Sveriges gränser”uttrycker det som respondenterna har framförts.Denna problematik försvårar ett systemexportperspektiv. Kunskapen inom hälso- ochsjukvårdsområdet exempelvis är i stor utsträckning inbyggd i den offentliga sfären. Vilkakan leverera denna kunskap på en marknad? Och om produkterna säljs privat, samtidigtsom kunskapen om deras användning finns i det offentliga – hänger tekniken ochtjänsten ihop? Vem är det egentligen som ska sälja systemen? Om det är offentligatjänstemän – ryms i så fall den uppgiften inom deras arbetsuppgifter och mandat?50