Rätt mat” inom äldreomsorgen

3.9 Verksamhetschefer behöver veta merVerksamhetschefen, den tjänsteman på kommunen som har ett övergripande ansvar föräldreomsorgen, behöver kunskap för att kunna fatta strategiska beslut som rör verksamheten.Även om denne har sakkunniga till sin hjälp behövs en viss egen kunskap inom ämnesområdet.Flera av de tillfrågade verksamhetscheferna har initialt försökt att delegera tillnågon annan att besvara frågorna i undersökningen, just med hänvisning till att man saknarexpertkunskaper.Generellt ser verksamhetscheferna kosten som viktig, kanske som en av de viktigaste delarnainom verksamheten. Många använder uppföljningsmodeller för att bedöma och utvärderaverksamheterna, men risken är stor att viktiga delar missas. De som utför granskningarna harinte någon specifik kunskap inom kostområdet, utan har fokus på om vårdtagarna kan väljamaträtter, om de får ta maten själv, dukning osv. Det är därmed enbart sådan information somkommer verksamhetschefen till del.Vid upphandlingar märks tydligt avsaknaden av kostkompetens i de förfrågningsunderlagjag fått ta del av från kommuner utan kostorganisation. Det vanligaste felet är att man hänvisartill gamla rekommendationer, som Mat på sjukhus från 1991, istället för Livsmedelsverketsaktuella dokument Mat och näring inom vård och omsorg från 2003.I tre av de fyra kommunerna har man tolkat livsmedelslagstiftningen felaktigt när det gällervem som är ytterst ansvarig. Politiker känner inte till att den politiska nämnden är ytterstansvarig för livsmedelslagen och är att betrakta som livsmedelsföretagaren i lagens mening.Det ansvaret kan inte delegeras ner till den som lagar maten eller beställer den.3.10 Riktlinjer följs inte i praktikenJag upplever att det finns en övertro på dokument. Ett exempel är kvalitetsuppföljningarsom består av enkla enkäter där ja/nej-svar ska ges på ledande frågor. Ibland vet politikernasedan inte vad som mätts och på vilket sätt.Stora kommuner tenderar att ha många dokument som beskriver kvalitet och riktlinjer förkosten, men dessa känns ganska främmande ute i verksamheterna då dess innehåll i stort sättinte införlivats. I de mindre kommunerna är istället dialogen den centrala, men även här saknaskopplingen mellan ord och handling. Bäst, dock inte bra, fungerade specialkosten i kommunA – den lilla kommunen med kostorganisation. Den kommunen hade inte något styrdokumentför kosten. Kommun C – den stora kommunen med kostorganisation – har mycket att vinna påatt se till att de höga ambitionerna som finns centralt också tränger längst ut i verksamheten.3.11 Svårt dra slutsatser om vikten av kostorganisationI denna undersökning har man inte kunnat se någon direkt skillnad ute hos vårdtagaren omkommunen har eller inte har en kostorganisation. På sätt och vis har samtliga kommuner iprojektet i dagsläget tillgång till experter, eftersom de som saknar kostorganisation ändå harprojektanställda dietister. Eftersom man inte vet vilken effekt de projektanställda dietisternahar, blir resultatet svårtolkat när det gäller hur viktigt det är att ha en kostorganisation.Något som dock märks är att medvetenheten inom kostområdet är större hos chefer ochpolitiker i de kommuner som har permanenta kostorganisationer, vilket är viktigt med hänsyntill deras maktposition.18