Rätt mat” inom äldreomsorgen

ger sig inte in i någon diskussion och ber inte heller till exempel sjuksköterska om hjälpatt övertyga vårdtagaren om vikten av att följa sin kostordination. Detta är bekymmersamteftersom felaktig kost ger medicinska konsekvenser, i synnerhet för glutenintoleranta.Det är en svår balansgång mellan respektera individens rätt att välja själv och att värna omindividens hälsa. Vissa vårdtagare har varit mycket noga med sin specialkost tills uppfattningsförmåganbörjat svikta.Min erfarenhet är dock att med lite engagemang och fantasi kan man ofta finna vägar påvårdavdelningen att motivera vårdtagaren att hålla sig till sin specialkost.3.7 Dietister behövs på enheternaFlertalet av de intervjuade politikerna och verksamhetscheferna påtalar svårigheterna medatt tillmötesgå de äldres behov av näring i kombination med ökad sjuklighet och tilltagandeätsvårigheter. Det är därför konstigt att det inte finns dietister ute på enheterna som kanhjälpa till med att forma kostförslag som är anpassade till vårdtagaren. Många gånger finnshjälpmedlen där i form av mat och råvaror, men personalen behöver handfasta råd om hurde ska göra.Inte låter man en arbetsterapeut ge förslag på hjälpmedel som sedan vårdpersonalen självska prova ut och följa upp? Likaså ger inte sjukgymnasten ut en allmän lista med övningar somvårdtagare ska utföra med hjälp av personalen. För de yrkeskategorierna gäller istället ett tättoch nära samarbete, där paramedicinarna stödjer och stöttar personalen i det dagliga arbetetoch gör justeringar allt eftersom behoven ändras. På samma sätt behöver man använda sig avdietister inom äldreomsorgen.3.8 Sjuksköterskor är otillräckliga som kostsakkunnigaUnder många år har ursäkten för att inte ha dietister anställda i kommunen, likt arbetsterapeuteroch sjukgymnaster, varit att sjuksköterskor har de kunskaper om kost och näringslärasom behövs. I denna undersökning kan konstateras att sjuksköterskorna är den yrkeskategorisom kan i särklass minst om specialkosterna.Ingen av sjuksköterskorna kan redogöra för vilka delar av livsmedlet man inte tål om man ärlaktos- respektive glutenintolerant. Inte heller vet de varför kroppen reagerar som den gör.Ingen nämner heller laktosinnehåll i läkemedel som en viktig del att se upp med, någonnämner (felaktigt) hudkräm som ett observandum. Vid en enklare kunskapskontroll svararsamtliga fel. (På frågor om lactobaciller och mjölksyra innehåller laktos samt om glutenintolerantakan äta bovete).Ingen av sjuksköterskorna nämner heller att man bör kontrollera vätskeintaget och eventuelltge vätskeersättning om vårdtagaren fått diarré på grund av att de fått i sig laktos ellergluten.Samtliga sjuksköterskor efterfrågar dietist att samarbeta med när det gäller nutritionsfrågor.Det ställs idag allt större krav och behandlingsmöjligheterna är vida omfattande och gäller ilika stor grad äldre som yngre. Några sjuksköterskor har tillgång till dietist inom de stimulansmedelsprojektsom många kommuner deltar i, men har ännu inte hunnit etablera fungerandekanaler för samarbete med dessa. Det är inte heller alla projekt som tillåter att dietisten ärbehjälplig för konsultationer rörande enskilda individer, eftersom det förutsätter att dietistenkan läsa och föra anteckningar i den medicinska journalen.17