Rätt mat” inom äldreomsorgen
Rätt mat” inom äldreomsorgen Rätt mat” inom äldreomsorgen
i urvalsskedet. Vid något tillfälle förstod inte den jag talade med att mitt ärende gällde enundersökning, utan trodde att det var en beställning från en vårdavdelning. I andra fall förstodman skrämmande nog inte riktigt vad jag frågade om.3.4 Otillräcklig kunskap i kökenMånga av de intervjuade har hög tilltro till kunskaperna om specialkost i köket. Men personalendär upplever sig otillräcklig och det är tydligt att kunskap behöver tillföras.Det är också skillnad på att kunna laga mat och att kunna göra en analys av vad ett visst agerandefår för konsekvenser. I projektet framkommer att personalen i köken i vissa fall har otillräckligkunskap om nutrition. De då har inte förmågan att se effekter i flera led.Det kan tyckas vara bagatellartat att man byter ut mjölken ur några maträtter mot vattenför att tillgodose behovet för en laktosintolerant, men för varje deciliter mjölk som tas bortoch ersätts med vatten försvinner både energi och viktiga näringsämnen. Det drabbar förståspersonen med laktosintolerans, men även andra vårdtagare i de fall mjölken tas bort ur maträttersom serveras till alla.Ibland tas även matfett bort, vilket också tyder på okunskap. Den mängd laktos som finns imatfett tolereras av de flesta laktosintoleranta.Ett annat fel som görs är att köken inte informerar vårdavdelningarna om att justeringargjorts och att maten har lägre energiinnehåll. Om vårdtagaren går ned i vikt står personalenoförstående och det kan bli aktuellt att sätta in näringsdryck för att kompensera. Detta är självklartinte bra, då mat står för det grundläggande näringsintaget.Kunskapen om vilka livsmedel som kan innehålla laktos är på sina håll skrämmande låg ochvilka utbyten som kan göras för att minimera näringsförluster är ibland också mycket bristfällig.I dag finns till exempel ett brett sortiment laktosfria mejeriprodukter som kan användas imatlagning och bakning, inte bara till dryck.3.5 Irrationell hantering av mat och måltiderMåltiderna präglas av ett irrationellt handlande när det gäller framför allt serveringen avspecialkosterna. Personalen börjar inte med att servera specialkosterna för att undvika kontaminationeroch håller inte isär livsmedlen i den utsträckning som de borde.I de fallen där matproducenten levererade fryst specialkost till vårdboendet fanns inte någonrutin för att ta fram de frysta rätterna innan och tina dessa i kylskåpet, vilket säkert hade gettett bättre slutresultat ur kvalitetssynpunkt.Vårdtagaren kan initialt ha fått ett visst livsmedelssortiment utpekat för sig som ”säkra livsmedel”.Dessa varor blir sedan ständigt återkommande, eftersom ingen bemödar sig att se efterom det man serverar till övriga vårdtagare även skulle kunna ges till den som inte tål gluteneller laktos. I andra fall blir det ingen anpassning överhuvudtaget, förutom när det gäller denlagade maten som kommer från köket.3.6 Vårdtagare kanske ges för stort ansvarDet händer att vårdtagaren själv eller dess anhöriga propsar på vanlig mat, trots att det medförkomplikationer. Då serverar personalen vanligtvis villigt den felaktiga maten. Personalen16
ger sig inte in i någon diskussion och ber inte heller till exempel sjuksköterska om hjälpatt övertyga vårdtagaren om vikten av att följa sin kostordination. Detta är bekymmersamteftersom felaktig kost ger medicinska konsekvenser, i synnerhet för glutenintoleranta.Det är en svår balansgång mellan respektera individens rätt att välja själv och att värna omindividens hälsa. Vissa vårdtagare har varit mycket noga med sin specialkost tills uppfattningsförmåganbörjat svikta.Min erfarenhet är dock att med lite engagemang och fantasi kan man ofta finna vägar påvårdavdelningen att motivera vårdtagaren att hålla sig till sin specialkost.3.7 Dietister behövs på enheternaFlertalet av de intervjuade politikerna och verksamhetscheferna påtalar svårigheterna medatt tillmötesgå de äldres behov av näring i kombination med ökad sjuklighet och tilltagandeätsvårigheter. Det är därför konstigt att det inte finns dietister ute på enheterna som kanhjälpa till med att forma kostförslag som är anpassade till vårdtagaren. Många gånger finnshjälpmedlen där i form av mat och råvaror, men personalen behöver handfasta råd om hurde ska göra.Inte låter man en arbetsterapeut ge förslag på hjälpmedel som sedan vårdpersonalen självska prova ut och följa upp? Likaså ger inte sjukgymnasten ut en allmän lista med övningar somvårdtagare ska utföra med hjälp av personalen. För de yrkeskategorierna gäller istället ett tättoch nära samarbete, där paramedicinarna stödjer och stöttar personalen i det dagliga arbetetoch gör justeringar allt eftersom behoven ändras. På samma sätt behöver man använda sig avdietister inom äldreomsorgen.3.8 Sjuksköterskor är otillräckliga som kostsakkunnigaUnder många år har ursäkten för att inte ha dietister anställda i kommunen, likt arbetsterapeuteroch sjukgymnaster, varit att sjuksköterskor har de kunskaper om kost och näringslärasom behövs. I denna undersökning kan konstateras att sjuksköterskorna är den yrkeskategorisom kan i särklass minst om specialkosterna.Ingen av sjuksköterskorna kan redogöra för vilka delar av livsmedlet man inte tål om man ärlaktos- respektive glutenintolerant. Inte heller vet de varför kroppen reagerar som den gör.Ingen nämner heller laktosinnehåll i läkemedel som en viktig del att se upp med, någonnämner (felaktigt) hudkräm som ett observandum. Vid en enklare kunskapskontroll svararsamtliga fel. (På frågor om lactobaciller och mjölksyra innehåller laktos samt om glutenintolerantakan äta bovete).Ingen av sjuksköterskorna nämner heller att man bör kontrollera vätskeintaget och eventuelltge vätskeersättning om vårdtagaren fått diarré på grund av att de fått i sig laktos ellergluten.Samtliga sjuksköterskor efterfrågar dietist att samarbeta med när det gäller nutritionsfrågor.Det ställs idag allt större krav och behandlingsmöjligheterna är vida omfattande och gäller ilika stor grad äldre som yngre. Några sjuksköterskor har tillgång till dietist inom de stimulansmedelsprojektsom många kommuner deltar i, men har ännu inte hunnit etablera fungerandekanaler för samarbete med dessa. Det är inte heller alla projekt som tillåter att dietisten ärbehjälplig för konsultationer rörande enskilda individer, eftersom det förutsätter att dietistenkan läsa och föra anteckningar i den medicinska journalen.17
- Page 1 and 2: Svenska Celiakiförbundetför över
- Page 3 and 4: Innehållsförteckning1. Projektets
- Page 5 and 6: 1. Projektets förutsättningar1.1
- Page 7 and 8: 2. Sammandrag och intryck frånkomm
- Page 9 and 10: 2.2 Den lilla kommunen utan kostorg
- Page 11 and 12: 2.3 Den stora kommunen med kostorga
- Page 13 and 14: 2.4 Den stora kommunen utan kostorg
- Page 15: 3. Slutsatser och reflexionerNedan
- Page 19 and 20: 4. Intervjupersoner och frågorI de
- Page 21 and 22: • Känner du dig trygg i dina kun
- Page 23 and 24: verksamheterna. Maten har en hög k
- Page 25 and 26: 5.4 Avdelningssköterska/ansvarig s
- Page 27 and 28: • Det finns avtal om råvarulever
- Page 29 and 30: • Anser att det fungerar bäst me
- Page 31 and 32: 6.4 Avdelningssköterska/ansvarig s
- Page 33 and 34: • Varm mat transporteras internt
- Page 35 and 36: • Politikerna pratar mest med che
- Page 37 and 38: 7.4 Avdelningssköterska/ansvarig s
- Page 39 and 40: 7.6 Aktuell matdistributör/köket
- Page 41 and 42: Genom att man jobbar så mycket med
- Page 43 and 44: 8.4 Avdelningssköterska/ansvarig s
- Page 45 and 46: 8.6 Aktuell matleverantör/köket i
i urvalsskedet. Vid något tillfälle förstod inte den jag talade med att mitt ärende gällde enundersökning, utan trodde att det var en beställning från en vårdavdelning. I andra fall förstodman skrämmande nog inte riktigt vad jag frågade om.3.4 Otillräcklig kunskap i kökenMånga av de intervjuade har hög tilltro till kunskaperna om specialkost i köket. Men personalendär upplever sig otillräcklig och det är tydligt att kunskap behöver tillföras.Det är också skillnad på att kunna laga mat och att kunna göra en analys av vad ett visst agerandefår för konsekvenser. I projektet framkommer att personalen i köken i vissa fall har otillräckligkunskap om nutrition. De då har inte förmågan att se effekter i flera led.Det kan tyckas vara bagatellartat att man byter ut mjölken ur några maträtter mot vattenför att tillgodose behovet för en laktosintolerant, men för varje deciliter mjölk som tas bortoch ersätts med vatten försvinner både energi och viktiga näringsämnen. Det drabbar förståspersonen med laktosintolerans, men även andra vårdtagare i de fall mjölken tas bort ur maträttersom serveras till alla.Ibland tas även matfett bort, vilket också tyder på okunskap. Den mängd laktos som finns imatfett tolereras av de flesta laktosintoleranta.Ett annat fel som görs är att köken inte informerar vårdavdelningarna om att justeringargjorts och att maten har lägre energiinnehåll. Om vårdtagaren går ned i vikt står personalenoförstående och det kan bli aktuellt att sätta in näringsdryck för att kompensera. Detta är självklartinte bra, då mat står för det grundläggande näringsintaget.Kunskapen om vilka livsmedel som kan innehålla laktos är på sina håll skrämmande låg ochvilka utbyten som kan göras för att minimera näringsförluster är ibland också mycket bristfällig.I dag finns till exempel ett brett sortiment laktosfria mejeriprodukter som kan användas imatlagning och bakning, inte bara till dryck.3.5 Irrationell hantering av mat och måltiderMåltiderna präglas av ett irrationellt handlande när det gäller framför allt serveringen avspecialkosterna. Personalen börjar inte med att servera specialkosterna för att undvika kontaminationeroch håller inte isär livsmedlen i den utsträckning som de borde.I de fallen där matproducenten levererade fryst specialkost till vårdboendet fanns inte någonrutin för att ta fram de frysta rätterna innan och tina dessa i kylskåpet, vilket säkert hade gettett bättre slutresultat ur kvalitetssynpunkt.Vårdtagaren kan initialt ha fått ett visst livsmedelssortiment utpekat för sig som ”säkra livsmedel”.Dessa varor blir sedan ständigt återkommande, eftersom ingen bemödar sig att se efterom det man serverar till övriga vårdtagare även skulle kunna ges till den som inte tål gluteneller laktos. I andra fall blir det ingen anpassning överhuvudtaget, förutom när det gäller denlagade maten som kommer från köket.3.6 Vårdtagare kanske ges för stort ansvarDet händer att vårdtagaren själv eller dess anhöriga propsar på vanlig mat, trots att det medförkomplikationer. Då serverar personalen vanligtvis villigt den felaktiga maten. Personalen16