Blytak - Riksantikvarieämbetet

Blytak Lotta GustafssonQ.f)d'O Riksantikvarieämbetet

Förord Vården av äldre byggnader kräver inträngande kunskap om traditionellamaterial och äldre byggnadsteknik och hantverk. Riksantikvarieämbetethar under åren sökt fylla detta kunskapsbehov. När det gäller läggningoch underhåll av blytak har kunnandet varit fragmentariskt och det harsaknats en sammanfattande studie av hantverket och materialets historik.Syftet med denna skrift är att sprida kunskap om blytakens kulturhistoriskabetydelse samt ge råd och anvisningar om lämpliga åtgärder vidreparation och omläggning av blytak.Författaren, Lotta Gustafsson, är arkitekt med projektering och forskningsom huvudsakligt arbetsområde.Ett stort antal personer och institutioner har bidragit med material tilldenna skrift genom att förmedla historisk kunskap och hantverkskunnandesamt genom att ställa fotografier och andra handlingar till förfogande.Vi tackar dem alla. Ett stort tack också till Smedstorps kyrkligasamfällighet och Övraby pastorat som generöst upplåtit sin kyrka förfallstudie.Marianne LundbergAvdelningschefAntikvarisk-tekniska avdelningen

InnehållInledning 6Den historiska bakgrunden 7De första blytaken i Skandinavien 7Bly och tillverkning av blyplattorI IBlyhantverkare I 3Blytak efter medeltiden I 5Beskrivningar av blytäckning i byggnadsläror I7Arbeten med takbly vid I900-talets börjanI8Blytäckning under senare delen av I9oo-talet 23Blytak-kulturhistoriskt värdefullt 26Materialet 28Brytning, förädling och återvinning 28Användningsområden 29Blyets materialegenskaper 29Arbetarskydd 30Blyplåt i kombination med andra byggnadsmaterial 3 IHantverket 32Gjutning och valsning a v takbly 32Underlag för blytäckning 37Bearbetning och läggning av gjutna takplattor 39~~~ 46Dokumentation 47Skador och brister5ITillsyn 53Reparation 54Exemplet Övraby kyrka 56Dokumentation och skador 58Projektering och upphandling 63Omgjutning och läggning av tak över kor och långhus 65Reparation av absidens blytak 65ReferenserNoter 72

Inledning De tak av blyplåt som ännu täcker några av Skånes kyrkor är förknippademed det tidiga stenkyrkobyggandet. De utgör spillran av ett taktäckningsmaterialsom hade sin glansperiod under medeltiden. Vi har ett ansvar attvårda dessa blytak idag och för kommande generationer.Riksantikvarieämbetet startade i början på 1990-talet ett projekt isamarbete med Länsmuseet i Kristianstad om "bly som taktäckningsmaterial".Projektet, som nu är avslutat, har haft som syfte dels att utbildahantverkare i att underhålla och lägga om blytak, dels att i skrift samlaoch sprida kunskap om blytakens kulturhistoriska betydelse samt ge rådoch anvisningar vid tillsyn, reparation och omläggning av blytak.Kunskap om blytak har inhämtats genom arkiv- och litteraturstudier,inventering och dokumentation av blytäckta kyrkor i Skåne, utvecklingsarbetei samband med omläggning av ett blytak som ett led i en hantverksutbildning,studieresor i Danmark och genom samarbete med danskexpertis inom området.Ansvarig projektledare och granskare av manus har varit arkitekt HansPonnert, tidigare enhetschef på Riksantikvarieämbetets byggnadsavdelning.Arkitekt Peter Sjömar har tagit aktiv del i skriftens uppläggning.Länsmuseet i Kristianstad har genom dåvarande avdelningschefen, försteantikvarie Aina Mandahl medverkat vid inventeringen av blytak i Skåne.Projektet har haft en referensgrupp bestående av Hans Ponnert, AinaMandahl, plåtslagare Lars Gustavsson, plåtslagaremästare Bror Mårtenssonoch skriftens föfattare. Gruppen har tillsammans med plåtslagareStefan Fredriksson och plåtslagare Zerny Lindh medverkat vid omläggningenav blytaket på Övraby kyrka i Skåne. Vid studieresor i Danmarkhar blytcekker Teddie Hermansen i Åbybro och blytcekkerfirman H.H.Michaelsen & S0nner i Thyholm kommit med värdefulla synpunkter pågjutning och läggning av blytak.Den danske blytcekker Kurt Stoffregen med medarbetare med unikthantverkskunnande har fungerat som instruktörer åt de svenska plåtslagarnavid arbetena på Övraby kyrka. Stoffregen har tillsammans medarkitekt CurtvonJessen, Kunstakademier i Köpenhamn, tillfört projektetväsentliga aspekter.Antikvarie Birgit Als Hansen, arkitekt Morten Aaman S0rensen ocharkitekt Knud Krogh, samtliga på Nationalmuseet i Köpenhamn, har gettoss viktig kunskap ur arkeologiskt material om blygjutning.6BLYTAK

Den historiska bakgrunden De första blytaken i SkandinavienI slutet av 700-talet började man i Skandinavien driva handel i större skalamed det kristna Europa. Under de närmast följande århundradenaföretogs såväl handelsresor som krigsfärder till de brittiska öarna,Ryssland och det bysantinska riket. Kontakterna medförde att delar avden skandinaviska befolkningen fick kännedom om kristendomen, desskultur och byggnadsskick. Genom en omfattande mission, framförallt ide viktigaste handelsorterna, spreds kristendomen i Norden. Först närkungen och överklassen övergick till den nya religionen fick den en störrespridning.De västra delarna av Danmark kristnades först. Därefter spreds läranösterut till nuvarande Skåne, där den första kristna etableringen skeddei slutet av 900-talet. Under senare delen av 1000-talet byggdes en mängdträkyrkor i landskapet. Träkyrkornas förgänglighet gjorde att många avdem snart ersattes av stenkyrkor. Flertalet av dessa hade sina yttertaktäckta med blyplåt.Troligen hade även Lunds domkyrka sin ursprungliga takkonstruktiontäckt med bly. Vid restaureringsarbeten på 1800-talet fann man storasmältor i kyrkans medeltida golv, och man har antagit att dessa härrörfrån ett blytak som smälte ner när kyrkan brann 1234. 1Blytak har i huvudsak funnits på kyrkor i det medeltida Danmark, dvs.även på skånska kyrkor. Men också i andra delar av Skandinavienanvändes blytäckning. Arkivalier från 1600-talet berättar om blytak pånorska medeltidskyrkor. Av beskrivningarna att döma var dessa takmycket gamla och troligen lagda på medeltiden. Förekomsten av blytaki det medeltida Sverige finns belagt genom en del arkeologiska fynd, t.ex.har blysmältor påträffats i ruinerna efter Nicolai kyrka i Skara och iAlvastra klosterruin. Dessa smältor kan vara spår av tillverkning avblyplattor. I Uppland har blytak funnits framförallt på kapell ochsakristior. Däremot finns inga belägg för att bly använts på de gotländskakyrkorna. 2Kunskapen att täcka med blyplåt följde troligen stenhantverket frånkontinenten. Att bygga i sten var väl anpassat till uppförande av gudshusmed kr a v på "evig" varaktighet. Byggnaderna täcktes med blyplattor somklimatskydd, ett långlivat material som vid förnyelse smältes ner, göts omoch lades upp på nytt.DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN 7

I Bysans användes bly som taktäckningsmaterial vid sidan av tegel, strå och sannolikt mer sällsynt plattor av brons. Blyplattornavar genom sin formbarhet vällämpade som kupolavtäckning. Blysulfid bröts i gruvor på Balkan. Många av de viktigaste helge­-domarna skyddades av blytäckning, såsom t. ex. Hagia Sofia ovan, som uppfördes på 530-talet under den kristne kejsaren justinianustid. Han lät uppföra kyrkor och andra publika byggnader i framförallt Konstantinopel men också i Ravenna, huvudstadeni den västliga delen av det romerska riket. Bysans var mäktigt med en glansfull kultur och en utvecklad statsförvaltning. Det kanha varit där, och inte i den västra delen av det gamla storriket, som blytäckning som byggnadsmaterial och hantverk bevaradesfrån antiken för att sedan få stor genomslagskraft under medeltiden.8BLYTAK

Pantheon i Rom, som enperiod ingick i det bysantinskariket, omvandlades till kyrkapå 600-talet e. Kr. Kupolen varvid den tiden täckt med förgylldabronsplattor. Dessaavlägsnades 663 e.Kr. ochersattes på 700-talet med entäckning av bly. Bly täcker änidag kupolen. Troligen finnsdär kvar enstaka plattor frånmedeltiden. Stämplar somminner om underhåll och reparationergenom århundradenär talrika. En kombination avsmå format, skickligt hantverkoch blyets sammansättningkan förklara att blytäckningennått så hög ålder.]arrow kyrka, tidig stenkyrkamed blytak i Northumberlandi England. "Benedict Biscop"lät uppföra kyrkan. Han läromkring år 670 varit den förstei England som introduceradehantverkare kunniga istenbyggnadskonst. Med stenkyrkornakom sannolikt ocksåbly som takmaterial som ettarv från antiken via kontaktermed Bysans. En tidig noteringsom rör blytäckning är från600-talet. Där beskrivs att enkyrka med halmtak skulletäckas om med blyplattor.Anmärkningsvärt är att kyrkani detta fall skulle varit avträ och att man täckte ävenytterväggarna med bly! I Englandförekom blytak också påklosteranläggningar och slottoch på de bostadshus somuppfördes av en välbärgadjordägarklass.DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN 9

Sjtming kirke på fylland iDanmark. Kyrkan är en blytäcktkvaderstenskyrka medabsid, kor och långhus uppfördvid tiden strax efter 1150.Tornet kom till i sengotisk tid.Hur kan man förklara användandet av ett så resurskrävande materialsom måste hämtas från utlandet? Vilka byggherrar hade makt, kontaktnätoch ekonomiska resurser för att importera metallen och hantverkarna?Konsten att mura med sten liksom tillverkningen av blyplattor tilltak var känd på kontinenten sedan lång tid tillbaka. Blytäckningen var endel av det sammansatta och komplexa byggnadsarbete som uppförandetav en stenkyrka innebar. Det var en byggnadsprocess som krävde planeringoch bearbetning av olika material i flera steg och där tillgång tillprofessionella hantverkare var en förutsättning. Grävning för grundläggningskulle utföras, sten skulle brytas och bearbetas, byggnadsmaterialtransporteras, bruk tillredas, timmer till takkonstruktioner fällas ochkyrkan skulle utsmyckas med stenskulpturer och målningar samt utrustasmed inventarier. I de flesta fall fanns byggnadsmaterialen tillgängligainom regionen. Med blyet förhöll det sig annorlunda. Materialet liksomde hantverkare som kunde bearbeta metallen till takplattor fick hämtasfrån utlandet.Det kan knappast ha funnits andra än kungen, kyrkan eller enskildamän och kvinnor inom överklassen som hade resurser, t.ex stort jordinnehav,att låta uppföra de tidiga stenkyrkorna. I medeltidens Danmarkfanns en koppling mellan de enskilda kyrkorna och ett för tiden omfattandejordägande. Den romanska tidens danska maktelit kan ses som enintegrerad del av kontinentens överklass, vilket kan vara en förklaring tillden kyrkliga stenbyggnadskonstens snabba spridning. 3 På samma sättkan bly som takmaterial också vara kopplat till en särskild beställarkategori.Detta kan vara en förklaring till varför metallen inte kom tillanvändning på de förnäma gotländska kyrkorna. Gotland tillhörde viddenna tid inte det danska riket.IOBLYTAK

Bly var den första takmetall som användes i Norden. De blytäcktakyrkorna måste på sin tid varit något enastående, jämfört med denomgivande låga, torvtäckta och anspråkslösa trähusbebyggelsen. Degråskimrande taken, tillsammans med kyrkafasaderna av fint huggnastenar, symboliserade makt och rikedom.Bly och tillverkning av blyplattorUnder medeltiden bröts mineralet blyglans (blysulfid PbS) i gruvor iEngland, Rhenlandet, Sachsen, Westfalen och Spanien. Malmen fördesefter tvättning till smältugnar, där blyet utvanns. Metallen göts sedan tilltackor och fraktades med fartyg och drogs på kärror för att nå fram tillbeställaren.Blyglans bröts också i Sverige i samband med silverbrytningen iBergslagen från slutet av 1400-talet, men mineralen därifrån har troligeninte utgjort råvara vid framställning av blyplattor till tak. Orsaken var attallt bly gick åt vid silversmältningen. Under en period fick man till ochmed tillföra bly till anrikningsprocessen. 4Stora mängder bly skeppades under 1100- och 1200-talet från Englandtill det danska riket. I en dansk tullrätt nämns bly 1292 som en tullpliktigmetall. Under 1300-talet var metallen en handelsvara, och 1368 nämnsen transport från Flensburg till Liibeck och ett annat parti sänds sammaår från L iibeck till Stockholm. Bly omtalas som "l roll e plumbi", vilkettyder på att leveransen skedde på rulle. 5Ursprungligen och ganska långt fram i tiden hade blygjutaren sinarbetsplats inne i kyrkans skepp, i lä av de höga murarna. Vid golvundersökningari samband med restaureringar i danska kyrkor harpåträffats lerfodrade gropar inne i långhuset mellan nord- och sydportalerna,i vissa fall i tornrummens äldre golvlager. 6 Groparna liggerflera stycken bredvid varandra och är vanligen ca 50 cm i diameter och20 till30 cm djupa. Groparna har använts för smältning av bly och resterav blyslagg förekommer i groparnas bottnar. Troligen har flera groparanvänts samtidigt under smältningsar betet. Vid grävningar i Trans kyrkai Danmark återfanns åtta sådana smältgropar, den äldsta under bevaradedelar av kyrkans ursprungliga golv från 1100-talet. Detta kan betyda attkyrkan då fick sin första blytäckning.Praktiska försök med smältning av bly i en välbevarad smältgrop hargjorts i Danmark. Då eldades med träkol i 5 till 6 timmar och däreftertillsattes bly som smälte och droppade ner i gropens botten. På detta sättfylldes gropen med flytande bly med ytan täckt av ett lager träkol. Närkolet skummats från ytan, visade försöken att gropen kunde hålla blyetsmält, så att man lyckades förbruka allt bly till gjutning av drygt 5takplattor. 7 Några liknande fynd av smältgropar i skånska kyrkor harhittills inte gjorts.DEN HISTORISKA BAKGRUNDENI I

I2 BLYTAKPå 1100-talet skedde en kraftig ökning av byggnadsverksamheten i England. Även blybrytningenökade avsevärt. Blyglans bröts i Cumberland, Yorkshire, Northumberland och Derbyshire. Bildenvisar hur framställningen kunde gå till i 1500-talets England. När malmen tvättats, fördes den tillsmältugnen som i allmänhet påminde om en kalkugn. För att man skulle få bästa effekt placeradesugnarna där det blåste kraftigt. Blysmältan samlades upp i en skålformad fördjupning i ugnensbotten. Metallen göts sedan till tackor och stämplades med ägarens namn.

BlyhantverkareDe tidiga stenkyrkorna tog ett par år att uppföra med avbrott under denkalla årstiden, eftersom man då inte kunde arbeta. Blytäckarna varverksamma endast under en kort period vid varje kyrka. Man kanuppskatta deras insats med gjutning och läggning av blyplattorna övertakkonstruktionen till3-4 månader. Blytäckarna var därför kringresandei högre grad än de andra hantverkarna vid byggnadshyttorna.Vid större kyrkor, såsom domkyrkan i Lund, kunde finnas behov avmer kontinuerlig tillsyn av taktäckningen. Blytäckare Nils Lund arrenderadeen gård av domkapitlet i Lund år 1512, varför det är möjligt atthan hade ett fast uppdrag med underhåll av domkyrkans blytak. 8Jämfört med andra hantverksyrken var blytäckarskrået aldrig någotstort skrå och många blytäckare kompletterade också sina blyarbetenmed annan taktäckning, t.ex. spån och skiffer, och med blyinfattning avmålade glas till fönster. 9I Köpenhamn fanns ett blytäckarskrå som kring slutet av 1600-taletoch en bit in på 1700-talet hade 13 mästare. Utbildningstiden varfastställd till 5 år, men i verkligheten tycks den ha varit endast 3-4 år.Skrået hade inget krav på mästarprov. När en gesäll arbetat 4 år, 2 år iDanmark och 2 år utomlands, kunde han bli inskriven till mästarår. Hadehan under den tiden visat att han behärskade hantverket och ingaanmärkningar fanns i övrigt, blev han inskriven som mästare mot en vissavgift. Blytäckarskrået hade på 1700- och 1800-talet ett 10-tal medlemmarutanför Köpenhamn, varav en hade sin hemort i Sverige (Lund) . Detdanska blytäckarskrået upplöstes vid 1800-talets mitt. 10Blysmältgropar i Moltrupkirke i Danmark. I den enaligger fortfarande rent bly ibotten. Man fann groparna viden byggnadsarkeologisk undersökningsom utfördes i sambandmed omläggning av golveti mittgången. Efter uppmätningoch fotograferingtäcktes groparna över med enny golvkonstruktion.DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN I 3

Mästarmärket på absiden påBenestads kyrka är ett av de fåäldre som finns kvar i Skåne(ej ursprunglig placering). Därstår följande: "Under kyrkoherdeC M Winqvists, kyrkavärdarsOAS och ONS tidtäcktes detta tak afBerggren år1833." Berggren finns med iplåt- och bleckslagarrullornafrån den tiden. Han hade sinhemort i Ystad.Det fanns fler hantverkare som utanför skrået arbetade med bly. En delarbetade även med koppartäckning och läggning av spån- och skiffertak.Blytäckare fanns inte på alla orter i Skåne. Plåt- och bleckslagarregisterfrån 1700- och 1800-talet visar att det fanns blytäckare i Lund, Y stad ochKristianstad. Hantverkarna benämndes ofta "plåtslagare och blytäckare"eller "plåtslagare och blytäckare tillika bleckslagare", vilket antyderatt de behärskade arbeten med såväl järn- som blyplåt.Det finns exempel som visar motsättningar mellan plåtslagarna, bleckslagarnaoch den lilla gruppen blytäckare i Sverige. Genom kungligaprivilegiebrev styrdes vilka arbeten som hörde till respektive grupp. I ettprivilegiebrev från 1734 står det: "Med Bleckslagare skola Plåtslagare,där bägge desse Embeten finnas, äga lika rätt, med såväl jernbleck somäfven bly, då ej särskilt Blytäckare enligt 7§ äro antagne, beslå och täckatak, kyrkor, torn, takfötter, skorstenar och vindskapp or, ... "stridigheterna om rätten att lägga bly tycks ha fortsatt, och längre frampå 1700-talet formulerades följande i kungligt brev: "Blytäckare mågeendast täcka tak med bly och skiffer, varandes en sådan handtering attanse såsom en särskild Borgerlig näring skild från koppar, plåt, bleck- ochmessingshantverkare, vilkas idkare således äro oberättigade, att å deorter, der Blytäckare finnas, sig med dessa handtverk befatta. " 1114 BLYTAK

Blytak efter medeltidenPå 1500- och 1600-talets slottsbyggen i Sverige användes ofta bly påtakytorna. Framförallt gällde detta på tornhuvar och andra välvdatakytor där lätt formbart material som bly var lämpligt. Blyet var intealltid ett lätt tillgängligt material, vilket framgår av följande beskrivning,avseende takarbetena på Kalmar slott år 1558: »Meningen var attsamtliga tak skulle täckas med bly eller koppar, men då tillräckliga förrådav dessa metaller icke funnas tillgängliga, fick man nöja sig med provisoriskatak. »ll Några år senare var läggningsarbetet i full gång ochtornhuvarna på Kalmar slott blev klädda med bly.På 1570-talet ville Johan III skapa en enhetlig taktäckning överStockholms slott och täcka taken med kopparplåt »eller, då detta avkostnadsskäl var omöjligt, med tak av bly eller järnplåt, som kundemålas, så att de fingo enhetlig färg». Detta kan tyda på att blyet var påtillbakagång som taktäckningsmaterial på de kungliga slotten till förmånför den inhemska kopparmetallen som under senmedeltiden började fåstor nationalekonomisk betydelse. 13I Skåne byggdes under 1500- och 1600-talet endast ett fåtal kyrkor. Avdessa fick åtminstone Genarps kyrka (1590-93) utanför Lund ochtroligen också Trefaldighetskyrkan i Kristianstad (1617-28) blytak frånbörjan. Under de många krigsåren försvann blytaken från ett flertalkyrkor. Metallen var efterfrågad vid tillverkning av ammunition ochbetingade därför ett högt pris. Antingen såldes blytaken av församlingarnaeller stals taken vid krigshärjningar så som var fallet i mångaBlekingekyrkor under det nordiska sjuårskriget (1563-70). Kyrkornasunderhåll och reparationer blev under denna tid kraftigt eftersatta ochflera blytak gick förlorade. 14Trots detta var många av Skånes då ca 400 kyrkor blytäckta även in på1700-talet. Vid sin resa genom det skånska landskapet 1749 noteradeLinne: "Kyrkorne äro alla av sten och snövite, betäckte med blytak... "Kyrkorna var så talrika » ... att nästan var stor by har sin kyrka, varföredet ej är sällsamt, att på någon liten kulle räkna 20 d 30 kyrkor». 15 Äveni Halland, som likom Skåne tillhört det danska riket under medeltiden,fanns på 1700-talet ett flertal kyrkor med blytak. I sina berättelser frånen resa i landskapet på 1770-talet skriver Anders Gustaf Barchaeus:"Kyrkorna äro klädda med blytak och Morups är den första norr ut. » 16Vid slutet av 1700-talet började i Skåne en period med ökat kyrkabyggande,orsakat av en ökning av befolkningen. Först gjordes fleratillbyggnader till äldre kyrkor men framöver byggdes också en del nyakyrkor. Då hade emellertid andra material, framförallt taktegel, konkurreratut bly som taktäckning på kyrkorna. På välvda mindre takytorförekom dock fortfarande blytäckning, t.ex. på Simris kyrkas absid somfick nytt blytak år 1730YDen kraftiga befolkningsökningen under 1800-talet i Skåne ställdekrav på mer utrymme i de trånga små medeltidskyrkorna. Samtidigt gavDEN HISTORISKA BAKGRUNDEN I 5

Ullstorps kyrka. Blytak ochtakstolar revs ut när kyrkanbyggdes om 1897. Blytaketförsvann alltså som på såmånga andra medeltida kyrkori Skåne under 1800-talet.jordbruksreformer och ökade satsningar på skolväsendet och fattigvårdenmindre tid till sockenbornas dagsverken på kyrkorna. Derasunderhåll blev därmed eftersatt. En målande beskrivning av ett dåligtunderhållet blytak ges i ett syneprotokoll från Billeberga kyrka på1850-talet: " ... det öfriga af Kyrkans Tak som är täckt med bly åBrädbeklädnad är genom tiden så förstördt att det fordrar en totalomläggning och icke reparation, emedan de derunder laggde bräder äroförstörda af röta och mask och dessutom är redan 9 a 1O Blyskifvorrubbade så att stora öppningar finnes der de förut legat och vid närmarepåseende inifrån äro flera skifvor spruckna och otäta, ... " 18 När enrestaurering av samma kyrka några år senare planerades, beräknades atten större ombyggnad kunde finansieras genom försäljning av det illaunderhållna blytaket. 19r6 BLYTAK

Ibland uppstod tvist mellan patronus och församlingen om kyrkansunderhåll som i Spjutstorp 1830, där församlingen ville bevara kyrkansblytak och "enhälligt förklarat, att de önskade bibehålla det prydligablytaket öfver kyrkan". 2 °Församlingen fick rätt, och patronus ålades atthålla kyrka och blytak i gott skick. Drygt 40 år senare såldes emellertidblytaket och finansierade då uppförandet av en ny kyrka. 21Patronus kunde också använda intäkterna från försäljning av blytakför eget ändamål. Detta var sannolikt fallet vid Vittskövle och Degebergakyrkor som förlorade sina blytak på 1830-talet. 22Trots att många blytäckningar försvann under 1700- och 1800-talet,fick blyplattor ofta ligga kvar på mindre takytor. Detta var kanske tänktsom en framtida ekonomisk resurs. Det avyttrade blytaket ersattes t.ex.med taktegel, och det var inte ovanligt att en och samma kyrka var avtäcktmed flera olika takmateriaL Nils Månsson Mandelgren dokumenterademånga av de medeltida kyrkorna under sina resor i Skåne vid mitten av1800-talet, och hans skisser visar ofta blytäckning på några av takfallen.Flera av de kyrkor som Mandelgren noterade som blytäckta har senarerivits. 23Beskrivningar av blytäckning i byggnadslärorSamtidigt med att blytaken i Skåne blev färre under 1800-talet, beskrevsblyplåt som taktäckningsmaterial i svenska byggnadsläror, t.ex. i Rohtsteinsbyggnadslära från 18 56. 24 Beskrivningen där är kort och innehålleren redovisning av blyets egenskaper, hur metallen kan bearbetas, smältasoch glödgas till mönja och hur den på olika sätt kan användas inombyggandet, t. ex. till taktäckning, "numera dock sällan, i anseende till desstyngd och dyrbarhet". I boken nämns kortfattat också läggningsteknikensom illustreras med några enkla skisser. Bly som taktäckningsmaterial varvid denna tid uppenbarligen på tillbakagång i Sverige.Utländska byggnadsläror ger ofta en fyllig beskrivning. I den franskaencyklopedin från senare delen av 1700-talet redovisas både gjutning ochvalsning av blyplåt till takplattor. Valsning av bly var vid denna tid enrelativt ny tillverkningsmetod. 25 I det franska verket Le dictionnaire avViollet-le-Duc beskrivs under rubriken "Plomberie" det medeltida blyhantverketingående och illustreras med flera detaljritningar. Källa tilldenna beskrivning var bl.a. studier av den gamla blytäckningen påkatedralen i Chartres. 26I den tyska Handbuch der Architektur redovisas tekniken att täcka medblyplattor med exempel från domen i Köln. Denna fick sina tak täcktamed valsat bly på 1880-talet. 27 Samma läggningsteknik användes senarepå Lunds domkyrka och på några skånska sockenkyrkor. Dessa blytakkom i vissa fall att få en relativt begränsad livslängd på grund av bristeri blytäckningen.DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN I 7

Bilden visar gjutarens verkstad så som den illustreras i den franska encyklopedin. Mitt i rummet står gjutformen täckt med sand. Sandytan jämnas till med en "raka" av ek och sedan med ett uppvärmt stryk­järn av koppar. Blyet i grytan, som står i hörnet längst in i rummet, skummas innan det hälls i skopan. Blymästaren vinklar skopan så att bly­smältan rinner ut på sand­bädden i formen. Mannen till vänster drar med en raka med sig smältan innan den hunnit stelna för mycket. På så sätt blir hela plattan jämntjock. Därefter rullas den färdiga plattan ihop och ställs bort i väntan på senare bearbetning. Arbeten med takbly vid 1900-talets börjanHantverkskunnandet om gjutning och läggning av takbly var vid 1900­talets början sannolikt förlorad i Skåne. Däremot var det fortfarande ettlevande hantverk på andra sidan Öresund. Det finns dock inget som tyderpå att danska blytäckare vid den tiden utförde arbeten i Skåne.De arbeten som gjordes på de skånska kyrkornas blytak under tidigt1900-tal leddes ofta av arkitekt Theodor Wåhlin, t.ex. på Stora Råby,Övraby, Örsjö, Hofterup, Borrie, Ravlunda kyrkor samt Lunds domkyrka.Wåhlin var verksam som restaureringsarkitekt från mitten av1890-talet fram till början av 1940-talet. Från 1902 var han domkyrkoarkitektvid Lunds domkyrka och ett år senare utnämndes han till extraordinarie arkitekt i Överintendentsämbetet.Domen i Köln. a) Sektion som visar principen för infästningen vid tvärfals respektive högfals. b) Sektion genom nocken. Spikhuvudena täcktes med blybitar som skydd mot regn­vatten. r8BLYTAK

Lunds domkyrka. Blytäckningenpå norra tornet från1900-talets början. Torntakenhar fortlöpande reparerats medinsticksplåtar.PLJ.-nws öva. ~AAD"t- ~e_ VI ~T ~v~~tJmmJ€r~N.ko Pf'.A~P tUtJ,lJrui L ~Ll( - {M11dl* ?Jt2MNJS OJS!PA'Pl.ATT.A.li:> JJW~­~ ~fl.st'{VIt.PHW bL.If u.H&APrincipen för infästning avplattorna på tornet på Lundsdomkyrka så som läggningsarbetenautfördes i början av1900-talet. Plattans övre ändeär vikt över brädningen ochfästad i underlaget från insidan.Tvärs över mitten påvarje platta på undersidan ären blyremsa pålödd och spikadpå brädningens insida. Plattansnederkant är dessutomförstyvad med en blyremsa ochförankrad till underlaget genomen i plattan fastgjutenkoppartråd som fästs på insidani brädunderlaget. Ytterligareinfästningsdetaljer utgörsav två små blybleck, fastlöddapå plattans ena långsida viduppvikningen för högfalsenoch spikade i underlaget (ej ibild).DEN HISTORISKA BAKGRUNDENI9

Under Wåhlins ledning gjordes under en följd av år omläggningar ochreparationer på domkyrkans blytak. Att reparationsarbeten var nödvändigaså kort tid efter omläggningen på senare delen av 1800-talet beroddeframförallt på att plattorna var oregelbundna i tjocklek och att infästningenvar för svag i förhållande till plattornas längd. Felaktiga reparationermed bl.a. spikning genom falsarna förvärrade tillståndet. 28Omläggningen av domkyrkans torntak utfördes 1908-09 av KölnerdomensDomdeckermeister Anton Röseler som W åhlin engagerade. Vidomläggningen användes valsad plåt av tyskt ursprung. Plåten var 2,12mm tjock, 2,25 m lång och 0,75 cm bred. Blyplattans överkant veks överunderlagsbrädningen och spikades fast i underlaget från vinden. Plattanvar i nederkanten fästad till underlaget med en koppartråd som varingjuten i bly. Samma läggningsmetod användes sedan vid omläggning avblytaken på flera skånska sockenkyrkor.Några år in på 1900-talet var de skånska blytaken åter i fara. Prisernapå bly var då höga och många församlingar ville ogärna lägga bly på sinakyrkor, och andra församlingar ville ta bort sina blytak och ersätta demmed annat material. Under pågående restaurering av Sireköpinge kyrka1914-17 tvingades Wåhlin att ändra i sin arbetsbeskrivning, där hanföreslagit bly på absiden. Blyplåt var då dubbelt så dyrt som kopparplåt. 29Församlingen i Ravlunda ansökte 1916 om att få ersätta kyrkansblytak över långhus, kor och absid med taktegel. På Överintendentsämbetetsuppdrag undersökte Wåhlin kyrkans blytak och fann att deflesta skadorna och bristerna var orsakade av att plattorna var felaktigtfästade till underlaget, att underhållet var bristfälligt och "i vissa fall frånhufvudlöst och afokunniga handtverkare utförda reparationer". W åhlinvar medveten om blytakets kulturhistoriska betydelse och i sitt utlåtanderedovisade han att kyrkans ursprungliga delar var täckta med blyplåt,medan senare tillkomna partier var tegeltäckta. "Denna olikhet i takbetäckningar,blyplåt på de äldsta partierna och tegel på de under senaremedeltiden tillkomna, visar ju ganska tydligt hän på, att den ena såväl somden andra täckningen är om ock icke ursprunglig så dock afursprungligkaraktär. Blytaken på denna kyrkas äldsta byggnadspartier ligga där medrätten afen genom mer än sju århundraden obruten tradition, som ickeutan synnerligen talande skäl nu bör brytas. Några sådana skäl föreliggerenligt min mening inte. " 30Blytaket på Ravlunda kyrka lades om 1923. Över långhuset lades nyvalsad blyplåt och över kor och absid återanvändes de gamla gjutnaplattorna som vändes och lades med baksidan upp. Arbetena utfördes avplåtslagarfirman Lundberg från Malmö och läggningstekniken var likartadden som tidigare använts på Lunds domkyrkas torntakYArbetena med domkyrkans blytak fortsatte och 1927 täcktes södrasidoskeppet om. Då användes plattor av samma längd som på plattornapå torntaken, trots att dessa plattor tidigt uppvisat tvärgående sprickor,kanske just beroende på längden. På sidoskeppen var taklutningen20 BLYTAK

flackare, vilket kan varit motivet till att man valde samma plattlängd. Påtorntaken lades blyplattorna på underlag av furuplank som var lagda med2 tums mellanrum. På södra sidoskeppet tätades mellanrummen medribbor och blyplattorna lades på asfaltpapp. Arbetena utfördes av firmanAxel Särensson i Lund. Efter kort tid sprack plattorna på mitten ochtätningar fick göras med inläggning av blyremsor.Inför den sista etappen, läggning över domkyrkans korsarmar ochmittskepp, hade Wåhlin och Särensson studerat gjutning av blyplattor iEngland. Detta resulterade i ändring av tillverkningsmetod och läggningsteknikför de fortsatta arbetena med domkyrkans blytak. De nyablyplattorna göts ca 3 mm tjocka. Plattornas längd anpassades eftertaklutningen och den synliga längden blev ca 1,25 m, dvs. drygt en meterkortare än de valsade blyplattorna över torntaken. Även plattornas breddminskades. Till skillnad från de tidigare lagda blytaken av valsad plåt ärde gjutna blyplattorna på domkyrkan än idag i huvudsak hela och täta.Ravlunda kyrka före omläggningenav taket. Wåhlin skriveri sitt utlåtande om absiden:"Absidens tak är dåligt ochfordrar hel omläggning, hvilkenmed det snaraste bör utföras."DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN2I

Mästarmärke från gjutning avplattor 1931 till Lunds domkyrka.Wåhlin hade envist ochmed framgång tillsammansmed hantverkarna sökt efterkunskap i ett hantverk påutdöende. Man hade eftermånga försök slutligen lyckatstäcka domkyrkans återståendetakytor med blyplattor, tillverkadegenom gjutning ochlagda på ett traditionellt sätt.Gjutningen av blyplattorna till Lunds domkyrka i början av 1930-taletfick inte någon omedelbar efterföljd. Under de följande årtiondena blevdet snarare så att en del blytak på skånska kyrkor ersattes med annattaktäckningsmaterial, såsom t.ex. gjordes på Genarps kyrka 1932 och1966, då blyplåt ersattes med plåt av koppar, och på Benestads kyrka som1953 fick blytaken över långhus och kor ersatta med taktegel. Trotserfarenheterna från domkyrkan blev en del gjutna blytäckningar underdenna tid också utbytta mot valsat bly som t.ex. på kyrkorna i Gårdstånga,Flädie, Stävie, Bjellerup och Stora Råby.22 BLYTAK

På Benestads kyrka ersattesblytaket på långhus och kormed taktegel. Blytaket påabsiden ligger kvar idag(1998).Blytäckning under senare delen av 1900-taletMedvetenheten om det gjutna blyets kulturhistoriska betydelse och dessbättre hållbarhet har ökat under de senaste decennierna. När skiffertäckningenpå Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad 1983 skulleersättas med ny taktäckning, valde man att återgå till en förmodadursprunglig täckning med blyplåt. Plattorna göts av en dansk blytäckarfirmasom gav råd och anvisningar till den skånska plåtslagarfirma somutförde läggningsarbete t. 32De gamla blytaken över långhus, kor och absid på Ravlunda kyrkablev 1990 nerplockade, omgjutna och återupplagda. Alla arbeten, inklusivenersmältning och gjutning, utfördes i en fältverkstad på platsen ochav danska hantverkare.Blytaket över koret på Genarps kyrka blev omlagt 1991 och blytaketöver absiden på Borrie kyrka 1992. Dessa blytak göts i Danmark ochmonterades av danska hantverkare. Absidtaket på Simris kyrka blevomgjutet 1995 av samma hantverkare som genomförde omläggningsarbetenamed blytaken på Övraby kyrka som är fallstudie i projektet.DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN 23

•,3~XI c.w (IMB)_~-41,to~ ~.· w.< (17~4)Plattorna på de äldsta kvarvarandeblytaken är betydligtlängre än de som tillverkasidag. En inventering visar attlängder på 240 och 300 cminte är ovanligt. Från kulturhistorisksynpunkt kan manbeklaga att de karaktäristiskablytaken med de långa ochrelativt breda plattorna försvinnerett efter ett. Illustrationenvisar uppmätta plattlängderpå befintliga blytäckningar,i de skånska exemplenhuvudsakligen på absidtak.Ett danskt exempel har tagitsmed. På kyrkorna i Simris,Ravlunda och H orne på Fynär plattorna uppmätta i helasin längd, eftersom de varnerplockade.7~T< l( LA-e.tN bA-f?. :1. S'fNI...l h ~&P~- ToThL l).N ~ 1).~- N.LlH."E.eA C> HLA-G'l24 BLYTAK

Några hantverkare som är speciellt inriktade på arbeten med blytakfinns inte längre i Sverige. De mindre reparations- och omläggningsarbetenunder de senaste decennierna har utförts av plåtslagarfirmor. Meromfattande arbeten med bl.a. omgjutning och nyläggning har somnämnts utförts av danska hantverkare.I Danmark finns idag (1998) tre firmor som enbart sysslar medgjutning och läggning av blytak. Då det inte finns någon officiell utbildning,sker kunskapsöverföringen på traditionellt sätt från mästare tilllärling. Den som skallläras upp deltar i arbetet och har efter ett flertal årtillägnat sig de färdigheter som krävs. Dessa tre danska firmor har långtradition i hantverket som gått i arv från far till son i flera generationer.Fortfarande har de en stark prägel av familjeföretag.Då arbete med blytak i Danmark numera huvudsakligen innebäromgjutning, omläggning samt underhåll av befintliga tak, finns en balansTeddie Hermansen, danskblystohere i åttonde generationen,Åbybro på ]yiland.DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN 25

mellan tillgång på arbete och efterfrågan på hantverkare. Kompetensenär dock mycket sårbar, eftersom kunskapen är koncentrerad till ett fåtalhantverkare.I syfte att lära skånska plåtslagare traditionell blytäckning, etableradesett samarbete med erfarna danska hantverkare vid omläggnings- ochreparationsarbeten på Övraby kyrka. Arbetet redovisas i kapitlet ExempletÖvraby kyrka.De blytäckta kyrkornai Sverige._,- ---+ Skee,'- • (Bohuslän)Blytak - kulturhistoriskt värdefulltDe blytäckta kyrkorna i Sverige är koncentrerade till de södra landskapen,främst Skåne. Där finns idag blytäckning på 28 kyrkor, de flesta avdem har medeltida ursprung. Blytäckningarna finns företrädesvis påabsiderna, de äldsta taken är 150-200 år gamla. Endast fyra kyrkor har' l~-, blytak också på långhus och kor. Många blytak består av gjutna plattor,där materialet kan vara medeltida som blivit nersmält och omgjutet ett\flertal gånger. Plattor av valsat bly finns företrädesvis på kyrkor restau­'l ' _..... ....' r' ' \~ '\.._ .....,_ l\rerade under 1900-talets första hälft. Många av de gamla blytaken måste inom en snar framtid repareras ellerhelt läggas om. Det är av största vikt att de blir omhändertagna på ettHallandl..__(\\\\lr( + Kånna\ (Småland)\/--­O/'vl~/ '-~"'--~~/""'--"'o/oöl....__ ...........' '-­ ""'-"'7Skåne TrefaldighetstJllHeliga 11kyrkan~Annelöv + Reslöv S)+ KävlingeHoftemp + + Igelösa.. + +Stävie+ +H og -H- Fjelie Gårdstånga+Flä i«. ;+. Lunds ~ RavlundaStora R.åby .\..,.+domkyrka ästorp Bjellerup +Genarp Baldringe Benestad Simris -t­++ öBortie + + vraby +O .. +. +Bjäresjö (Östra HobyOrsJöf- ~V. Nöbbelöv26 BLYTAK

kulturhistoriskt och tekniskt riktigt sätt. En förutsättning för detta ärtillgång på bly och till hantverkare som behärskar traditionella tillverknings-och läggningsmetoder.Kunskap om och material för taktäckning med bly är än så länge endastefterfrågade av kulturmiljövården, varför ett stort ansvar vilar på demsom förvaltar, granskar och projekterar äldre byggnader med blytak.Om man på några tidigare blytäckta skånska kyrkor åter lade gjutnablyplattor, skulle det återskapa en bild av kyrkan i sin medeltida gestalt.Sammanställning av kyrkormed blytak. Det framgår att deblytäckta absiderna är dominerandei antal, likaså gjutnaplattor. Blytäckta torntak förekommeri 5 fall. Det förekommerockså blytäckning, bådegammal och ny, på strävpelare.Dessa är inte medtagnai sammanställningen.KYRKA gjutet valsat absid kor långhus torn före 1900 efter 1900 gles brädn. äldre takk. inskript.SkåneAnnelöv x x x x x Baldringe* x x Benestad x x x x x x Bjellerup x x x x Bjäresjö x x x x x Borrie x x 1992 Fjelie x x x x x x x Flädie* x x 1888 Genarp* x x 1991 x Gårdstånga x x 1964 Trefaldighetsk. (Kristianstad) x x x 1985 x Hofterup x x x x x Hög* x x x Igelösa x x x x Knästorp x x x x x Kävlinge x x x x 1984** Lunds domkyrka x x x x x x x x Reslöv x x x x x x Ravlunda x x x x 1990 x x x Simris x x 1995 x x x Stora Råby x x x x x x x Stävie x x x x x x x Tåstarp x x x x V. Klagstorp x x x V. Nöbbelöv* x x x Örsj ö x x x x x Östra Hoby x x Övraby x x x x x 1909** x x x SmålandKånna* x x x Bohuslän1995 Skee* x x 1924 * Blytaket ej undersökt på plats. **Gäller absiden.DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN 27

Materialet Brytning~ förädling och återvinningBly förekommer för brytning över hela världen. Det viktigaste blymineraletär blyglans (blysulfid, PbS). Utvinning och produktion sker imånga länder, bl.a. Ryssland, Australien, Canada, USA och Kina. I tonräknat är bly den mest använda metallen efter järn, koppar, aluminiumoch zink. Drygt hälften av världsproduktionen (totalt ca 5, 7 miljoner ton)utgjordes 1990 av återvunnet bly. 33 Sedan 1980-talets början har såvälmalmbrytningen som framställningen av primärt bly stagnerat till förmånför återvunnet bly. 34Brytningen i Sverige svarar för ca 2,4 % av blymalmsutvinningen ivärldenY Den största delen av den svenska malmen hämtas ur Laisvallgruvani Arjeplogs kommun. Gruvan är en av världens största blymalmsgruvor.Sverige exporterar metallen främst som råvara i form av blykoncentratfrån gruvbrytningen och o legerat, raffinerat (renat) bly. 36Råmaterialet vid förädling utgörs vanligen a v sulfidmalm. I anrikningsverketmals den grovkrossade malmen i stora kvarnar, varefter det sker enseparering av de olika mineralerna. Efter anrikningen erhålls ett blykoncentrat,blyslig, vars koncentration av bly uppgår till ca 77 viktsprocent.Denna process sker vid gruvan.Vid Rönnskärsverken framställs metalliskt bly av merparten av denmalm som bryts i landet. Efter flera processteg tappas metalliskt bly av ismält form, s.k. råbly. Detta innehåller föroreningar som silver, guld,antimon, arsenik, koppar, vismut, tenn, nickel, tellur och platinametallertill sammanlagt 2 %. Efter ytterligare raffinering kan en renhet på upp till99,99 % bly erhållas. I denna form säljs sedan blyet på metallmarknaden.37Skandinaviens enda återvinningsindustri av bly är Boliden-Bergsöe iLandskrona. Huvuddelen av dess arbetsmaterial är bilbatterier, men ävenannat blyavfall förekommer, bl. a. blyskrot från takläggare i Danmark ochTyskland. Blyet från bilbatterier renas från antimon, eftersom detta ämnegör blyet hårt och mindre formbart och därmed sämre som takbly.Därefter tillsätts 0,05 %koppar för att förbättra valsningsegenskaperna.28 BLYTAK

AnvändningsområdenEn stor del av det bly som produceras i Sverige används i blyackumulatorer.Andra användningsområden för blyet är rör och kärl till denkemiska industrin, elkabelhöljen, lödtenn, plastindustrin som tillsatser,elektronikindustrin, blyhagel och annan ammunition samt vid framställningav färgpigment och blyad bensin (tetraetylbly). Metalliskt bly harockså stor betydelse som strålningsskydd, t.ex. inom sjukvården ochkärnkraftsindustrin. Användningen av bly inom flertalet av dessa områdenminskar stadigt.Inom byggnadsvården används bly, förutom till takplattor, även ilinoljebaserad blymönja, vid blyinfattning av fönster, som avtäckning påskorstenar och murkrön, vid fastgjutning av järn i natursten och somisoleringsskikt mellan ädla och oädla metaller. Under århundraden harbly använts som tryckutjämnande mellanlägg mellan stenblock i murkonstruktioner.Efter särskilt tillstånd från Arbetarskyddsstyrelsen är detvid restaurering av kulturhistoriska byggnader tillåtet att använda blyvitt(basiskt blykarbonat).Blyets materialegenskaperGrundämnet bly, med den kemiska beteckningen Pb, är en grå, lättformbar metall som genom sin relativt låga smältpunkt, 327,5 oc ärenkelt att gjuta. Formbarheten gör att metallen lämpar sig väl förvalsning. Draghållfastheten och elasticiteten är låg. Jämfört med övrigatraditionella takmetaller är längdutvidgningskoefficienten relativt hög. 38Ett exempel på detta är att en 2 m lång blyplatta utvidgar sig ca 2,3 mmvid en temperaturhöjning på 40 °C. 39 Densiteten är högst bland devanligast förekommande metallerna, 11 350 kg/m 3 (vid 20 °C}. Bly ärdärför lämpligt som isolering mot ljud, vibrationer och radioaktivstrålning. 40 Den höga specifika vikten har betydelse när blyplattor läggspå tak med tanke på att underliggande konstruktion måste klara enansenlig tyngd per area.Upphettas bly till över smältpunkten övergår metallen till flytandeform. När metallen sedan kyls av, återgår blyet till fast form. Dettainträffar när blyet vid gjutning rinner ut i formen och snabbt stelnar. Blytillverkat genom gjutning erhåller en speciell gjutstruktur. Denna deformerasoch omkristalliseras, när gjutet bly bearbetas kallt, t.ex. vidvalsning. Blyet deformationshårdnar inte vid bearbetning i kallt tillstånd,såsom järn och koppar. Denna egenskap tillsammans med stor formbarhetgör bly till ett mycket lättbearbetat material.Takbly producerat före 1960-talet innehåller ofta en hel del föroreningar,bl.a. tenn. Tennet förbättrar blyets möjligheter att klara mekaniskapåfrestningar, men detta kan också uppnås genom tillsättning avupptill 0,06 %koppar. Plattor av "rent" bly (99,99 %) har således somMATERIALET 29

takläggning inte lika goda egenskaper som plattor tillverkade av äldretiders bly eller svagt kopparlegerat bly. 41Bly är extremt motståndskraftigt mot korrosion i såväl stadsmiljö somlandsbygdsmiljö. Metallen utvecklar sin patina i två steg. Nygjutnablyplattor är glänsande blå vita, men efter en kort tid bildas ett ljust gråttskikt av blykarbonat (PbC0 3) som är löst förbundet med blyplattornaoch därför snart sköljs bort av regn. Så småningom bildas en permanentpatina av blysulfat (PbS0 4) på grund av en reaktion med svaveldioxid iatmosfären. Efterhand utvecklas alltså en permanent film eller patina somskyddar blyet mot vidare oxidation i luft vid normal temperatur. Det ärblysulfatskiktet som gör blyet beständigt. Blyplattorna skiftar i kulör frånblåvitt till blågrått.På plattornas undersida, som inte i samma omfattning är exponeradeför svavelföreningar, bildas inte denna skyddande patina av blysulfa t, ochytorna är därför mottagliga för korrosion, orsakad av t.ex. instängdkondens eller syror från färskt trä, framförallt ekYArbetarskyddFör hantverkare som arbetar med omläggning, reparation och underhållav blytak gäller de föreskrifter om bly som redovisas i Arbetarskyddsstyrelsensförfattningssamling AFS 1992:17 BLY.Vid arbete med bly är inandning av blyhaltigt damm och/eller rök denviktigaste exponeringsvägen, dvs. det sätt på vilket en person utsätts förbly så att det kan tas upp i kroppen. Risken för högt blyupptag är störremed blyrök än med blydamm, eftersom blyrök innehåller mindre partiklar.Andningsskydd erfordras för de hantverkare som arbetar med nertagningav blyplattor (risk för blydamm) eller med smältning av bly (risk förblyrök). På äldre blyplattors undersidor kan finnas blykarbonat i pulverformsom kan fastna på fingrarna. Av den anledningen är den personligahygienen viktig vid arbete med blyplåt. För att blydamm inte skall spridas,skall arbetskläder förvaras i särskilt utrymme, och blyförorenade skyddskläderfår inte medföras i det utrymme där man äter.Innan ett omläggningsarbete av takbly påbörjas, skall hantverkarnaläkarundersökas. Under pågående arbete skall sedan blyhalten i blodetkontrolleras regelbundet.Det åligger arbetsgivaren att informera de anställda om riskerna medbly och ge nödvändiga instruktioner så att riskerna i arbetet minimeras.30 BLYTAK

Blyplåt i kombination med andra byggnadsmaterialMetallen bly kan i byggnadssammanhang användas tillsammans medt.ex. koppar, zink, rostfritt stål och aluminium. Man kan då bortse frånden galvaniska korrosionen som är försumbar. Detta beror på att denpatina som under atmosfärisk inverkan bildas på blyplåt är passiverandeoch utgör ett tillräckligt skydd mot galvanisk korrosion.Blyplåtar som byggs in i eller läggs på en yta av kalkbruk eller betongkan i samband med fukt utsättas för en långsam korrosion genom attvatten löser alkalier som angriper blyet. Korrosionsutfällningen är gulaktigtill röd i färgen och utgörs av blymonoxid (PbO). Ett isolerandepappskikt mellan materialen förhindrar denna typ av skada. Däremotbehöver inte blyplåt som sätts in i murverksfogar något ytskydd, eftersombruket där snabbt karbonatiserar.Används bitumenbaserade produkter i kombination med bly, börtätskiktet skyddas mot solens ultravioletta strålar. I annat fall finns riskför korrosion på blyplåten.Gaser från organiska syror, såsom ättiksyra eller myrsyra, orsakarangrepp på blyplåt. De kan frigöras från färskt trä, framförallt ek. Vidåterkommande kondensation på undersidan av ett blytak kan angreppenytterligare förvärras av dessa syror. Liknande syror kan också finnas ivissa elastiska fogmass or. Även andra produkter som fernissor, lim ochplaster kan avge för blyet skadliga ångor. 43 MATERIALET 3 I

Hantverket Gasoluppvärmd järngryta.Gjutning och valsning av takblyDet äldsta sättet att tillverka blyplattor är genom gjutning. Men redan på1700-talet framställs blyplåt också genom valsning. Gjutningen görs änidag hantverksmässigt och inför varje objekt, medan valsade blyplåtartillverkas industriellt och finns som lagervara.Vid gjutningen utgår man från byggnadens befintliga blytak somplockas ner och smälts. Vid smältningen tillsätts en viss mängd nytt blysom skall kompensera svinnet vid gjutningen. Mängden tillfört bly kanvariera och bli upp till30 %, om ett tunt valsat blytak utgör råmaterialeteller om falsar och överlapp skall göras större. Det tillsatta blyet utgörsav återanvänt bly.Hantverkaren gjuter i verkstaden eller, om uppdragen ligger geografisktlängre bort, i en mindre fältverkstad nära byggarbetsplatsen. Utrust-32 BLYTAK

ningen består av en gryta, vari man smälter blyet, en gjutform medsandbädd, uppriggad på en stålställning, samt en våg och en arbetsbänk.Plattor från det gamla, nertagna blytaket läggs i en gasoluppvärmdjärngryta tillsammans med en viss mängd nytt bly (se figur). Blandningenmellan nytt och gammalt bly sker med en noggrann avvägning, då det ärviktigt att blylegeringen blir lika för samtliga plattor. Under tiden somblyet smälter, iordningställs gjutformen med sandbädden. Lutningen pågjutformen justeras och avpassas så att smältan, när den stelnar, blirjämntjock. Sanden får inte innehålla metallföroreningar som kan tas uppav blyet och ge t.ex. rostutfällningar i plattorna. Därefter fuktas sanden,rivs porös genom en kraftfull krattning (se figur) samt dras plan med enraka (se figur). För att sandytan skall bli riktigt jämn och slät glättas densedan med ett varmt järn som är smort med stearin, enligt hantverkstraditionenav ett altarljus 44 (se figur).Ytslagg skummas av smältan. Med en skopa öses blysmältan frångrytan över till ett metalltråg i början på sandbädden. Blygjutaren väntarnågra sekunder, under det att han mumlar en ramsa, innan han med envarsam handrörelse vickar på tråget så att smältan rinner ut översandbädden (se figur). Överskottsblyet rinner ner i tråget vid gjutbordetsbortre ände. Smältan stelnar snabbt. När plattan svalnat, skärs bortrekortsidan ren, plattan rullas ihop (se figur) och vägs. En av svårigheternavid gjutningen är att få blyplattan jämntjock, och tjockleken skall varamellan 2,5 och 3 mm. För att kontrollera detta görs stickprov med enmikrometerskruv.I Sverige tillverkas valsad blyplåt i Sala i Västmanland. Råämnet utgörsav blytackor som väger 45 kg (se figur). Dessa smälts i en gryta, varpåblysmältan tappas ut i en form och bildar en rektangulär platta, ungefär50 x 50 cm med tjockleken 3-5 cm. Plattan lyfts sedan över till valsningsmaskinen,där den förs fram och tillbaka, valsas, mellan stålvalsarna,samtidigt som spannet mellan valsarna långsamt reduceras (se figur).Processen övervakas manuellt. När plåten fått önskad tjocklek, avslutasvalsningen, och plåten läggs upp på rulle (se figur). standardtjocklekar påplåten är mellan 1 och 4 mm (den senare tjockleken levereras i skivor).standardbredder är 100 och 120 cm. Tillverkningsprocessen vid Salavalsverk överensstämmer i stora drag med hur valsningen gjordes på1700-talet, så som den illustreras i den franska encyklopedin.Den valsade blyplåten har slät yta och exakt samma tjocklek över helaplåten, medan det gjutna blyets yta är porig och tjockleken kan varieramed några tiondels mm. Den kraftiga mekaniska bearbetningen vidvalsningen förändrar blyets struktur, varför den valsade och den gjutnablyplattan har olika mikrostruktur.Kulturhistoriskt och estetiskt är den gjutna blyplåten i allmänhet avstörre värde som taktäckning på äldre byggnader än den valsade, som ihuvudsak används till garneringar, list- och murkrönsavtäckningar.HANTVERKET 3 3

Sanden krattas.Sanden dras plan med en raka.Ett varmt järn smörjsmed stearin.34 BLYTAK

Smältan rinner ut över sandbädden.Blyplattan rullas ihop.HANTVERKET35

Blytackor.Blyplattan i valsningsmaskinen.Blyplåten rullas upp.36 BLYTAK

Underlag för blytäckningEn vanlig takstolstyp på kyrkor från tidig medeltid består av relativt tättplacerade sparrar som vilar på murremmar på byggnadens murkrön.Sparrarna är förbundna med snedställda stödben som är tappade ibindbjälkar. Ibland förekommer också vindförstyvande hanbjälkar.Dessa takkonstruktioner täcktes med gles brädning som utgjorde underlagför blyklädseln.I Danmark har många blytäckta kyrkor bevarat de medeltida takkonstruktionernaav ek. I Skåne är det framförallt på absidernas vindar som degamla blytäckta takkonstruktionerna återfinns. De äldsta brädunderlageni skånska kyrkor utgörs av furubrädor som ligger med mellanrumpå 6 till 8 cm. 45Liksom de gamla blytaken har de medeltida takkonstruktionerna ettstort kulturhistoriskt värde. Det är därför viktigt att även taklagenrepareras varsamt vid ingrepp i kyrkornas blytak.Efter nerplockning av blytäckningen med tillhörande garneringar ochinskott, rensas brädorna från kvarsittande klammer och spik och dammsugspå blypartiklar. 46 För att binda blypartiklar kan brädningen strykasmed linolja. Lösa brädor spikas fast. Rötskadat virke ersätts med nytt avsamma träslag och med samma bearbetning och samma dimension somdet befintliga. Behöver underlaget bytas helt är det lämpligt att den nyatäckningen utgörs av furubrädor, lagda med ungefär 5 cm mellanrum. Envanlig dimension på brädorna är 3,5 x 15 cm. Ojämnheter i virket hyvlasbort. Det får inte finnas skarpa kanter eller skarpa övergångar som senarekan orsaka skador i det mjuka blyet. Blyplåten läggs sedan direkt pådenna glesa brädning utan mellanliggande papp, vilket ger en luftadkonstruktion. Läggs papp mellan träet och blyet, kan man få skador iblyet.Brädfodring på korvindeni Stävie kyrka. Blyplattornasyns mellan den glest utlagdabrädningen.Absidvinden i Ravlundakyrka. Virket är omsorgsfulltlagt med sågsnitt i de enskildabrädorna för att dessa lättareskall kunna böjas och följa denkoniska formen. Blyplåtensundersida syns mellan brädorna.HANTVERKET 3 7

Plattans fals böjs med hjälpav bänken och "klappeträt".Till vänster den nygjutnaplåten på rullar.Den obearbetade plattan mäteri det här fallet 48 x 16 6 cmoch är mellan 2,5 och 2,8 mmtjock med en vikt av ca 22 kg.Den ena långsidans gjutkantskärs ren. Plattans övre kortsidaviks, varigenom det vattensom eventuellt sugs upp iöverlappet mellan två plattorhindras att komma vidare.Hörnen klipps bort så attgodstjockleken vid falsningenminimeras. Plattans nederkantviks. Som kapillärbrytninggörs en förhöjning i plattansnederkant som formas genomatt plåten slås över en träram.Hög- och lågfalsen böjs till.Nu är plattan klar att läggasupp på taket.ff8eN;;;N i(LJ PI'PloeT~:..===..o 11'1 2M38 BLYTAK

Bearbetning och läggning av gjutna takplattorDen gjutna blyplåten rullas upp på en arbetsbänk av bokträ. Plåtenbearbetas med ett s.k. "klappeträ" till en färdig plåt att läggas upp påtaket. På grund av sin relativt stora tyngd läggs blyplattorna upp en ochen på taket, där sammanfogningen mellan plattorna görs. Man startarvanligtvis läggningsarbetet på norrsidan. Läggningen börjar nere vidtakfoten i högra hörnet, då högfalsarna falsas mot höger. Plattans gjutsidaläggs av tradition neråt, vilket dock inte har någon praktisk betydelse.Undantaget utgör den platta där blytäckarens firmanamn och årtal äringjutna.Plattans överkant spikas i brädfodringens bredsida med tvärfalsenförskjuten en halv plattlängd. Den spik som numera används är galvaniseradeller av koppar, och den bör vara milgängad för att fästa bra iunderlaget. Spikhuvudet måste vara stort för att fungera ihop med detmjuka blyet. Infästningen till underlaget är således fixerad till plattansöverkant, vilket ger möjlighet till rörelse i längdriktningen. Generelltgäller att inga infästningarskall vara synliga på blytakets utsida. Dennainfästningsteknik överensstämmer i huvudsak med den man finner påflera hundra år gamla blytäckningar. 47Plattorna läggs med ett överlapp på 15-20 cm, beroende på taklutningen.Vinkelbockade klammer av bly fästs i takbrädorna. Placeringenav klammern bestäms av plattformatet, den inbördes förskjutningenmellan plattorna samt graden av vindbelastning. Klammern viksmed i ståndfalsen så att blyplattan hålls på plats, samtidigt som den harmöjlighet att röra sig efter temperaturväxlingarna.Stor noggrannhet krävs vid falsningen, så att högfalsens omslagning ärrätt tillslagen på lågfalsen. Högfalsarna görs stora och halvcirkelformade.Denna falstyp är speciell för bly och hänger samman med materialetstjocklek samt tillåter expansion och krympning. Falsen får inte bottna påplattan. Man skall kunna ha en fingerbredd i falsen, vilket är det avståndsom behövs för att inte skräp skall samlas och vatten sugas upp kapillärt.Inget falstätningsmaterial används.En av de danska blytäckarfirmorna har som standard att göra enförstärkning i form av en vulst i varje plattas nederkant. Vulsten fungerarsom vindförstyvning men i ännu högre grad som kapillär brytning. Dennadetalj har dock inte påträffats på de skånska blytaken.Nedersta plattraden vid takfoten bildar språng med en omvikning inederkanten. Eftersom ingen förstyvande plåt av t.ex. koppar används,får inte språnget göras för stort så att blyplåten deformeras av sin egentyngd.Sättet på vilket plattorna är fästade mot underlaget måste vara varaktigt,kunna ta alla typer av belastning men ändå inte förhindra rörelser iplåten.Plattor färdiga att läggas upppå taket.HANT VERKET 39

aIiucbocUN~GS:i>WrA.I'"E-NA~..\0 VtvNOC~dodZ. MvBlyplattan fästs mot underlaget med 4 spikar som placerasnågra centimeter från ovankanten och med två klammersom viks in i högfalsen. Vid takfoten är klammern bredareoch fästad med 3 spikar.a) Formandet av högfalsen i tre steg.b) Principen för infästning vid tvärfalsen.c) Infästningen vid nock.d) Plattans avslutning vid hängränna.40 BLYTAK

Vanligt förekommande lös­ningar på gamla blytäckningar.a) Takfot vid långhus och kor. b) Takfot vid absid. Olika utförande vid anslutningav blyplåt mot murverk.a) Plåten avslutas upptill somen ränna. Faller putsen nerleder rännan bort vatten.b) Plåten spikad i murverksfogen.c) Utförandet medför huggningav spår i murverket.d) Anslutning mot mur avnatursten utan puts.ab• l"".. ·'cHANTVERKET4 I

Skissen visar blyplåt mot mur av natursten.I

.. .. fl_·~ r"': . ...._) l .. .l' ;. ', .....

Bly klammer. Vid takfoten är den bredare och sitter fästad med 3 spikar.44 BLYTAK

Falsens sida fonnas vinkelrätt mot underlaget, så att den bottnar ordentligt, dock utan att mista sin mjuka fonn.HANTVERKET 4 5

Verktyg. a) "Klappeträ". b) Falsklubba som används vid andra omfalsningen för att slå ner falsen till sin slutgiltiga, för blytäckningså karaktäristiska form. c) Detta verktyg används som mothåll vid bearbetning av blyplattan på arbetsbänken och uppepå taket för att blyplattan skall bottna ordentligt i underlaget. Verktyget är dimensionerat så att det precis ryms mellan högfalsarna.Det används också vid tillslag av den kapillärhämmande "bullen" i plattans nederkant. d) Falsjärn som används tillsammansmed en kilformad träklubba för att forma falsen. e) Kilformad rund träklubba som används för att driva ner plattan vidhörn och veck. f) Kilformat tillpassningsverktyg för drivning av plåten.VerktygDen typ av verktyg som förekommer vid blytäckning används generelltvid plåtavtäckning. Bearbetning av den mjuka blyplåten kräver dockverktyg som är tillverkade av trä. Det s.k. "klappeträet" är speciellt förblytäckning och används vid bockning av plåten. Arbetsbänken ochverktygen är tillverkade av tätvuxen bok för att inte spricka vid slag.Formning av blyfalsen sker i flera etapper. När falsningsarbetet äravslutat, skall man kunna se en viss oregelbundenhet i högfalsen somtecken på att arbetet utförts hantverksmässigt. Där falstillslutare användsför att mekaniskt tillsluta falsen, får den ett annat, mer regelbundetutseende.a) Högfalsen viks ner mot lågfalsen. b) Med hjälp av klubba och falsjärn slås den första om­vikningen ihop, och midjan viks för den andra omfalsningen. Det är det mest arbetsammamomentet i falsningsarbetet. Det tunga falsjärnet måste hållas fritt från plattan för att inteorsaka märken i det mjuka blyet.När plattan lagts upp på taketoch fästs mot underlaget, förberedsfalsningen med hjälpav den stora kilen.46 BLYTAK

Skisserna visar arbetet medden andra omfalsningen, dåfalsen slutgiltigt formas.Blytaket på Smorums kyrkai Danmark läggs av firmanH.H. Michaelsen och Sonner.Här används falstillslutare.DokumentationInför en restaurering av Simris kyrka dokumenterades blytaket påabsiden och den underliggande träkonstruktionen. Kyrkan har en medeltidaabsid och blytaket var från 1730. Läckage som troligen pågåttunder lång tid hade orsakat rötskador i trävirket. Därtill var flera plattorskadade i sina infästningar, och spikar var sönderrostade. Omläggning avblytaket var nödvändigt.Innan blytäckningen togs ner, dokumenterades den genom uppmätningoch fotografering. Blyplattorna var kilformade med undantag avplattorna närmast kormuren på norra och södra sidan, vilka var rektanguläratill formen. Varje kil utgjordes av två plattor. Upptill avtäcktesabsiden med en "hätta" av bly. Vid anslutningen mot kormuren varputsen nerdragen förbi den vertikala delen av blyplattorna. Taket lutade54 grader på den brantaste delen.HANTVERKET 4 7

Uppmätningsskisser avblytaket på Simris kyrka.~Il. 'v..'?n.~h.~~..~c,J< /'1.~n1.~511/f.If~/3.·lf~l>J3.l l ll/r----.Ii\ l\ l \ll l l t~';\ ool----­ij---~När blytäckningen tagits ner, kunde den gamla uppläggningsteknikenstuderas i detalj. Plattorna var spikade i överkant med järnspikar medbreda huvuden. Utefter plattornas långsidor var klammer av bly medfalsadeoch fästade i underlaget med järnspikar. Plattornas tjocklek varierademellan 2 och 4 mm, det senare måttet i plattans nederkant. Denlängsta blyplattan mätte 2,85 m. Blyplåten var hård och svår att böja. Enav plattorna hade en delvis svårtydd text inristad i plåten. Där stod att läsanamnen på den pastor som var verksam i församlingen då taket lades, dehantverkare som lade taket samt årtalet 1730. Några plattor sparadessom dokumentation.Takkonstruktionen mättes upp och dokumenterades. Tretton sparrarav ek vilade i toppen mot ett kraftigt ekvirke inmurat i korgaveln.Sparrarna stöddes mot stickbjälkar som i sin tur vilade mot en murrem avek och på fyllningen i valvsvickeln. Sparrarna förstyvades av stödben.Konstruktionsvirket var bearbetat genom bilning. Underlagsbrädningenvar av furu och lagd med ett mellanrum mellan varje bräda på 6-8 cm.Brädorna var ramsågade.48 BLYTAK

..::21'~_ ..\1

50 BLYTAK

Skador och bristerSkador och brister på äldre blytak hänger i huvudsak samman med attjärnspikar rostat sönder, att blyet på grund av egentyngd börjat "krypa"samt att det uppstått problem med anslutning mellan blyplåt och puts.Det är således fråga om utmattningsskador på grund av hög ålder imaterialet i kombination med bristande underhåll. Skador orsakade avläggningstekniken kan man finna framförallt på de yngre taken, ochskadorna har där sin orsak i bristande hantverkskunnande.Hantverksmässigt lagt och med kontinuerlig tillsyn kan en blytäckning,i synnerhet på den norra sidan, nå mycket hög ålder. Exempel påblyplåt som legat 150-200 år är inte ovanligt.En typ av skador och brister som hänger samman med hög ålder imaterialet är utmattning i själva plåten. De gamla gjutna taken somframförallt täcker absiderna har plattor med relativt stora mått beträffandesåväl tjocklek som längd och bredd. Man kan skönja att plattornahar börjat "krypa" på grund av egentyngden. Friktionen mellan plåtenSiclan 50. Kävlinge kyrka.Blyet har "krupit ut" övertakfoten. Blytaket är numeraomlagt.Simris kyrka. Sprickor i detgamla blytaket hade orsakatläckage ner i träkonstruktionensom rötskadats.HANTVERKET5 I

Spikhål som förlängts. Blytaketär drygt 250 år gammalt.Simris kyrka.och underlaget på ett brant absidtak motverkar inte att blyet sjunker pågrund av materialets egenvikt. Blev plattorna vid gjutningen alltförojämna i tjocklek, utsätts de tunna delarna först för dragpåfrestningaroch där uppträder småningom sprickor.En känslig del av blytaket är infästningspunkterna, där järnspikarnahåller plattorna fästade vid underlaget. Rörelser i plattorna som pågåttunder lång tid kan medföra att spikhålen förstoras. Leds vatten in viaspikhålen blir snart underliggande träkonstruktion skadad. Järnspikarnasom håller gamla blyplattor på plats blir angripna av rost. Har dessaangrepp gått långt, lossnar blyplattorna från underlaget.Vid anslutningar mellan blyplåt och annat byggnadsmaterial, t.ex.putsat murverk är det viktigt att ta hänsyn till olika rörelser i materialen.I annat fall uppträder snart sprickor i putsen med inträngande vatten somföljd. Om läckage pågår under lång tid, kan det ge rötskador i underliggandeträkonstruktion. Tillhör det angripna virket ett medeltida taklagkan stora kulturhistoriska och antikvariska värden gå förlorade.Sprickor i putsen som medföratt vatten tränger in i träkonstruktionen.I detta fallfick blytaket läggas om. Simriskyrka.52 BLYTAK

På de yngre blytaken är skador och brister i huvudsak orsakade avfelaktig läggningsteknik. Långa, breda, tunna plattor med felaktig infästning,som innebär att plattorna hindras i sin rörelse vid temperaturväxlingar,kan medföra minskad livslängd på blytäckningen. En sådanläggningsteknik beror på brister i hantverkskunnandet.I engelsk och tysk litteratur beskrivs korrosion på insidan av blytäckningar.48Korrosionen orsakas av instängd kondens. När varm och fuktigluft stiger uppåt och når blyplattornas undersidor, vilkas temperaturligger under daggpunkten, kondenserar vattenångan på plattorna. Dådessa inte exponerats i den fria luften saknar de normalt skyddandepatina. Upprepade kondenseringar förvandlar långsamt metalliskt bly tillblykarbonat, blyoxid och blyhydroxid. Det ser ut som om vitt blypigment"krupit ut".Vid undersökningar av blytak på de skånska kyrkorna har inte påträffatsnågra kondensrelaterade skador av någon större omfattning. Däremotförekommer korrosion på blyplattor som ansluter mot sparrvirkerespektive underlags brädor. Den typen av korrosion kan vara orsakad avsyror som frigjorts från trävirket.Bly är ett mjukt material som är känsligt för mekanisk åverkan. Därförbör stor varsamhet iakttagas vid reparations- och underhållsarbeten. Detär t.ex. viktigt att undvika verktyg med skarpa kanter och att resametallstegar mot blytaken.TillsynTrots blymaterialets beständighet mot korrosion krävs ändå regelbundentillsyn för att minimera behovet av större reparationer och för att förlängablytäckningens livslängd. Regelbunden tillsyn kan omfatta följande.Blytaket rensas då och då från smuts och organiskt material. Rengöringenär särskilt viktig i falsarna.Anslutningar mellan blytak och murverk, t.ex. putsade kor- ochlånghusmurar, bör kontrolleras. Man får räkna med ständigt återkommandeputslagningar.För att kontrollera om blytäckningen är hel, bör man leta efter finasprickor som kan uppträda längs eller tvärs plattorna. Vid sökning eftereventuella småhål i plattorna eller otätheter i falsarna är det lämpligt attstudera detta från vinden, t.ex. vid regnväder.Är plattorna lagda på en gles underlagsbrädning, kan man kontrollerahäftklamrarna från insidan. Dock kan noteras att alla absidvindar inte äråtkomliga.Är taket av hög ålder, bör man regelbundet kontrollera järnspikarnaskondition genom att försiktigt känna i plattornas nederkanter. Man börockså noga ge akt på tidigare utförda reparationer, då dessa kan ställa tillskador på den äldre blytäckningen. Exempelvis kan lagningar medplastiska fogmassor ge skador och missfärgningar i plåten.HANTVERKET 53

Siclan 55 . Simris kyrka. Reparationav takkonstruktionen iabsiden. Den nytillverkadedelen av murremmen är skarvadi den befintliga.ReparationDet kulturhistoriska värdet hos ett gammalt blytak är intimt förknippatmed det tekniska utförandet enligt en traditionell teknik. Plattorna är oftagjutna i betydligt större format än vad som görs idag. Värdet ligger i dentraditionella gjutmetoden, hur plattorna är fästade vid underlaget, falsningensutformning och den ålderdomliga takkonstruktionen som bärblytäckningen. Även i själva metallen kan ligga ett stort antikvarisktvärde. Där kan mycket väl finnas rester av ett medeltida bly. Av denanledningen bör man i första hand reparera de skador som trots enregelbunden tillsyn kan uppträda. Det kanske rör sig om att byta ut 3 till4 plattor som då bör vara tillverkade enligt samma metod som detbefintliga taket. I andra hand bör man gjuta om och nylägga hela detgamla taket.Vid reparation av småhål skall inte bitumen (asfaltprodukt) ellerplastiska fogmassor användas. Sådana lagningar försvårar en senare, mergenomgripande lagning. Lödning kan användas för reparation av små håloch sprickor och för infästning av mindre "lappar" över skadorna.Lödningen utförs med tillfört material som består av bly och en vissprocentsats tenn. Med mjuklödning (lödtemperatur under 450 °C) fårman snabbt en stark vattentät förbindning. Lödningen innebär ingastrukturförändringar kring fogen och därför heller inga förändringar ihållfastheten i metallen.Svetsning kan användas vid sammanfogning av blyplåtar. Är tjocklekenmindre än 6 mm används överlappning, dvs. man låter den enablyplåten överlappa den andra med 25-30 mm. Ren blytråd eller blyremsasom klipps ur en plåt används som tillsatsmaterial. 49Takstolsreparationen är avslutad.Den nya blytäckningenkan läggas på. På bilden synsde fyra nya sparrarna och dennya underlagsbrädningen. Detre stickbjälkarna närmastkormuren är också nya. Stödbenenär återanvända från dengamla konstruktionen. Denytillverkade delarna är isamma träslag och dimensionsom de gamla. Bearbetningoch knutpunkter överensstämmerså långt som möjligt medden befintliga konstruktionen.Simris kyrka.54 BLYTAK

HANTVERKET55

Exemplet Övraby kyrka Övraby kyrka från nordost.Det gamla gjutna blytaket,sex år före omläggningen1908. Hängrännor och stuprörsaknas.Som fallstudie i projektet har använts Övraby kyrka i sydöstra Skåne.Kyrkan är romansk med långhus, kor och absid och under senare delenav medeltiden tillbyggd med torn i väster och vapenhus i norr. Underledning av domkyrkoarkitekten i Lund, Theodor Wåhlin, restaureradeskyrkan 1908-09. Vid restaureringen ersattes det gamla gjutna blytaketöver långhus, kor och absid med nya valsade blyplattor. Samtidigt blevden romanska takkonstruktionen över långhuset utbytt. Wåhlin rådfrågadeDomdeckermeister Anton Röseler frånKölnom detaljer rörandeläggningsarbetet. Röseler arbetade vid denna tid med omläggningen avblytaken på Lunds domkyrkas torn. Enligt en inristning på blytaket påÖvraby kyrka (plattan bevarad) anges Emil Sörenson som ansvarig förläggningsar betet. 5056 BLYTAK

Den romanska takkonstruktionenmed ornerad nockås pålånghusvinden i Övraby kyrkaföre restaureringen 1908. Blyplattornasyns mellan den glestutlagda underlagsbrädningen.Övraby kyrka några år efterrestaureringen 1908, då bl.a.det gamla gjutna blytaket blivitersatt med valsade blyplattor.EXEMPLET ÖVRABY KYRKA 57

Några genomgripande förändringar på kyrkan har inte skett sedanWåhlins restaurering. Under årens lopp har blytaken reparerats efterständiga småläckage, i synnerhet takfallen mot söder. I början av 1990­talet var taken i så dålig teknisk kondition att en mer omfattandereparation bedömdes som nödvändig.Långhusets takfall mot söder.Skadorna i blyplattorna harreparerats genom instickningav mindre plattor. Foto fråndokumentationen 1993.Dokumentation och skadorInför omläggningen och reparatio n en a v taken 19 9 5 g j ordes en undersökningmed detaljerad uppmätning. Skador, tidigare reparationer ochinristningar fotograferades och markerades på ritningar. Blyplattorna varca 2m långa och ca 70 cm breda. Tjockleken var mellan 1,5 och 2 mm.Den synliga ytan på en normalplatta var omkring 185 x 55 cm. Blyplattornavar vikta runt underlagsbrädornas ovansidor och spikade påbrädornas insidor. Spiken var galvaniserad, oräfflad och småskallig,således inte med stora huvuden som av tradition använts på de skånskablytaken. På undersidan av varje platta var pålödda tre eller fyra småblyplåtar (ca 6 x 12 cm), beroende på plattans längd. Dessa blyplåtar vari sin tur spikade i underlagsbrädningen. På undersidan i plattans nederkantvar en halvmåneformad blyremsa pålödd som förstyvning av plåten.Plattan var fästad med ytterligare två blyremsor, placerade horisontellt,den ena vid plattans nedre del, den andra ungefär mitt på plattan.Blyplåten kändes mjuk och smidig och var lätt att demontera. Läggningen58 BLYTAK

var i många detaljer identisk med den som använts på Lunds domkyrkastorntak vid ungefär samma tid.På Övraby kyrkas absid var blyplattorna fästade vid underlaget medgenomgående järnspikar med pålödda, massiva halvklot av bly, "pucklar"(ca 5 cm i diameter), en läggningsteknik från kontinenten via Lundsdomkyrka.Skadorna på Övraby kyrkas blytak bestod av sprickor och sprickantydningarsom uppträdde regelbundet vid de horisontellt pålödda blyremsorna,vilka var fästade i underlagsbrädningen. Dessa skador hadetroligen uppkommit, då blyplattorna vid stark vind vibrerat kring infästningspunkterna.Talrikast var skadorna på långhusets och korets södratakfall, och plattorna var där reparerade med insticksplåtar. Trots återkommandeläckage var rötskadorna i underlagsbrädningen få och begränsade.Alltför långa plattor i kombination med alltför statisk infästningtill underlaget var de övergripande skadeorsakerna.Lödningen på toppen av de täckande puckloma på absidens tak hadebrustit på några ställen. Detta hade gett upphov till läckage ner tillspikarna som var sönderrostade. Plattorna låg därför delvis lösa ochkunde lyftas i nederkanten. Inne i högfalsarna hade en del organisktmaterial och smuts samlats. Ståndskivan på kormuren vid södra takfallethade spruckit på ett ställe. Absidvinden var inte åtkomlig för besiktning,men underlagsbrädningen verkade utifrån sett vara i god teknisk kondition.Infästningen av plattorna,sedd från vinden. Blyremsorvar lödade på plattorna ochsedan spikade i brädningen.EXEMPLE T ÖVRABY KYRKA 59

o\~\' -..\'\\~\\\\'"'""''\\\\ '-.'\~' ~. l ~llrtt! - ~~~~·"'' '\\\~\"'''"\\t\>\\\\\\{,,,,\~""-"-'-...."-~"-""'',,lllrlob'J>.lIIIDo1ft~~ ~~~ (~ '4vootr-,1!1 ~~r- :Z:~~cPo~ III! ~i-~ - ~~JoTJII'tt ~G G = ~-:s:~l"")il" ~ 1 e If( ~-+ot~)!:. =:;­E J~f"" l~~._ ').,~·F ~

ao!) cHo50 CMdHAlVk~N~The.NAD1\L~ R.l!.t!&..,_~>Jj

l~. - - - ...-o_ - .. -\...-----1­--l----J.,-i -15ol ,, ll :, ll ,. 1.l..- -l~ukl~Us!VA'N1$JJJJk0l:>L.\.fl'!..1iHSA- -&oH~ l v~~WS1>~.lNSTL> Ckb.l &lfP19Jlit:-D IVANN ocbtft;IZTk \., lNt/ S1hTt 4~ s~l"e.t/l$6~q;;;r-il(.> ll !• l -----------1l ') lL..4-lOO-50fr-tl () ll.::. .ll~· Jl l-- -~ - ..... l - .,.........- - - ..... J r__---- -- ~---.). fLAN. -öf ) En platta från långhusetssödra takfall.lo62 BLYTAK

Projektering och upphandlingOmläggning och reparation av kyrkans blytak utgjorde huvuddelen aventreprenaden. Övriga byggnadsarbeten som ingick var putsning ochkalkning av fasaderna, översyn av kyrkans tegeltak samt målningsarbetenpå trä och smide. För samtliga arbeten upprättades ett kortfattatåtgärdsprogram som underlag för kostnadskalkyl och för ansökan omkyrkobyggnads bidrag.Målsättningen var att de nygjutna plattorna i längd och bredd skulleöverensstämma med de gjutna plattorna som låg på taken före restaureringen1908. Detta visade sig emellertid vara svårt att uppnå. Den danskeblygjutaren hade standardiserat ett format och någon möjlighet att gjutalängre plattor eller plattor med annan bredd fanns inte. Den danskeblygjutarens arbetsmetoder utgjorde grunden vid planering och genomförandeav arbetena. 51 I hans anbud var specificerat p lattjocklek ochformat, med vilket överlapp blyplattorna skulle läggas, vikt per platta ochvikt per kvadratmeter platta upplagd på taket. Av kulturhistoriska skälvaldes falsning "för hand" istället för "mekanisk" med falstillslutare. Avsamma skäl fick spår inte skäras i murverket vid takplåtarnas anslutningtill långhus- och kormurarna. I viss mån innebar detta en konflikt mellandet antikvariska ställningstagandet att inte göra åverkan på medeltidamurverk och blytäckarens vilja att lämna garanti på utfört arbete.Omläggningen gällde bara taken över koret och långhuset, medantaket över absiden bedömdes vara möjligt att reparera. Att utvecklakunskapen om reparation av äldre blytak var en viktig del av projektet.Uppmätningsskiss avabsidens blytäckning.Pucklar förstorade ochmarkerade med svart varskadade och reparerades.EXEMPLET ÖVRABY KYRKA 63

För upphandlingen upprättades ett förfrågnings underlag, bestående av"Arbets- och materialbeskrivning" samt "Administrativa föreskrifter".Entreprenaden handlades upp som generalentreprenad på löpande räkningmot bedömd totalkostnad samt fast pris på entreprenadetablering.Den danske blygjutaren upphandlades som sidaentreprenör till fast prisför gjutning av samtliga plattor i fältverkstad på platsen och för bearbetningoch läggning av plattor på korets och långhusets norra takfall. Tvåskånska plåtslagarfirmor upphandlades som underentreprenörer förläggning av blyplåtar på de södra takfallen samt för reparation avabsidens tak. I den danske blygjutarens åtaganden ingick också att delamed sig av sina kunskaper i bearbetning och läggningsteknik samt atthandleda de skånska hantverkarna.Falsarna rengjordes efteratt försiktigt ha lyfts upp.64 BLYTAK

Omgjutning och läggning av tak över kor och långhusDe gamla blyplattorna togs varsamt ner från taket, vilket var ett arbetesom tog 8 dagar för 2 man att utföra. Plattorna rensades från spikar,klammer och fogmassa från tidigare lagningar. Dokumentationen, somgjordes av författaren och antikvarie Aina Mandahl, pågick samtidigtmed nertagningen för att ytterligare kunskap skulle fås om läggningensalla detaljer. Enstaka plattor och infästningsdon tillvaratogs som dokumentoch placerades på kyrkans tornvind. Några skadade underlagsbrädorbyttes ut. Även de befintliga äldre hängrännorna och stuprören avkoppar demonterades.De gamla blyplattorna smältes i en gasoluppvärmd kittel i en förändamålet uppbyggd fältverkstad utanför kyrkogårdsmuren. Till smältansattes 30-40 % nytt bly, levererat till byggplatsen i tackor som vägde45 kg. Detta var kompensation för det äldre tunna, valsade blyet.Plattorna göts i en form i formatet 160 x 48 cm, och de fick tjockleken2,5-3 mm. Varje platta vägde ca 22 kg. Gjutningen gjordes kontinuerligtav l man i ca 9 dagar, under vilken tid det producerades ungefär 500plattor (ca 11 ton) som lagrades liggande i rullar. 52Efterhand bearbetade hantverkarna blyrullarna till färdiga plattor somlades upp på taken med början på långhusets norra takfall. Gjutning,bearbetning och läggning fortsatte kontinuerligt och engagerade l danskblygjutare, 2 danska blytäckare och 2 skånska plåtslagare under 5 veckor.När läggningsarbetet var avslutat, sattes nya hängrännor och stuprör avzinkplåt upp.Reparation av absidens blytakReparationen av absidens blytak omfattade till största delen infästningspunkterna.Efter rengöring av taket rensades spikhålen inne i de skadadeblypuckloma från rost och spikrester. Som ersättning för den sönderrostadejärnspiken fördes en rostfri stång (ca 4 mm i diameter), förbundenmed en rostfri, tvinnad tråd, ner i hålet. Stången var fäst vid trådenpå sådant sätt, att stången lade sig på tvären när den kommit genom håleti underlagsbrädningen. Blyplattan trycktes mot underlaget, och trådenspändes med stången som mothåll. Tråden fästes i pucklan genomlödning. Lödblyet (bly med tillsats av ca 7 volymprocent tenn) hälldes iomgångar ner i hålet som fylldes upp till pucklans överkant. Arbetetavslutades med att blypucklan filades jämn. Arbetsmetoden var ganskatidsödande. Den bedömdes dock som den enda möjliga för att på ettvarsamt och ursprungligt sätt åter fästa blyplattorna till underlaget.Den spruckna blyplåten vid kormuren reparerades genom att en nyblyplåt klipptes till och stacks under den skadade plåten, varefter revanskanter löddes till den nya plåten.EXEMPLET ÖVRABY KYRKA 6 5

Spikhålet borrades rentfrån rost och spikrester.Nytt bly med en mindretillsats av tenn hälldesner i hålet.66 BLYTAK

Den reparerade pucklanfilades jämn.et~sr:r"f.l\\\\\1v1NNAP -rW\o 5 10 CHPrincipskiss av den nya infästningen.Som ersättning förden sönderrostade spiken fördesen rostfri stång, förbundenmed en rostfri tråd, ner i hålet.Stången lade sig på tvären motunderlagsbrädningen. Trådensyttre ände göts in i nytt blysom hälldes ner i hålet, samtidigtsom blypucklans övre delformades.EXEMPLET ÖVRABY KYRKA 67

Det snart sekelgamla valsadeblytaket på absidentvå år efter reparationen1995.Övraby kyrka 1997. Denya plattorna har erhållitden för bly så karaktäristiskasilvergrå färgtonen.Plattorna skall förhoppningsvisutgöra klimatskyddöver takstolarnaoch kyrkorummet långtin i nästa århundrade.68 BLYTAK

Referenser Tryckta källor och litteraturAndersen, Lise & Larsen, Finn 1987: Blyta:kning af Dalbyneder kirkebeskrivelseaf et truet håndva:rk. Historisk aarbog fra Randers amt.Aarbog utgiven av Randers amts Historisk samfund.Anglert, Mats 1995: Kyrkor och herravälde. Almqvist &Wiksell International.Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AFS 1992:17 BLY.Ashurst,John & Nieola 1989: Practical Building Conservation, volym 4.Gower Technical Press.Barchaeus, Anders Gustaf: Underrättelser angående Landthushållningeni Halland, samlade under en resa, som, efter höglofl. Kongl. Wetenskaps-Academiensinstruction, anträddes ifrån Stockholm den 26 Jun.1773, af Anders Gustaf Barchaeus. Svenska bygder i äldre beskrivningar.Halland III. 1924 Lund. Vitterhetsakademiens bibliotek.Barup, Kerstin & Edström, Mats 1992: Omläggning av blytaket påRavlunda kyrka. Österlen 1992. Årsbok från den samlade hembygdsrörelsenpå Österlen.Blei im Bauwesen 1989: Teil2. Handbuch fur Verarbeitung von Blei. TheEuropean Lead Sheet Industry Association.Bolvig, Axel 1992: Kirkekunstens storhedstid, om kirker og kunst iDanmark i romansk tid.Bonnier, Ann Catherine 1987: Kyrkorna berättar. Upplandskyrkor1250-1350. Konstvetenskapliga institutionen, Stockholm.Brunius, C. G. 1850: Skånes konsthistoria för medeltiden.Brunius, C.G. 1854: Nordens äldsta metropolitankyrka. Lund.Carl Linnc:ei Skånska resa år 1749. Redigerad av Carl-Otto von Sydow.Wahlström & Widstrand. 1959.Clapham, A.W. 1930: English romanesque architecture. Oxford at theCiarendon press.Christie, Sigrid & Håkon 1959: 0stfold. Norges kirker. Band 1. Riksantikvaren.Forlaget Land og Kirke. Oslo.Christie, Sigrid & Håkon 1969: Akershus. Norges kirker. Band 1.Riksantikvaren. Forlaget Land og Kirke. Oslo.Christie, Sigrid & Håkon 1993: Buskerud. Norges kirker. Band III.Riksantikvaren. Gyldendal Norsk Forlag. Oslo.REPERENSER 69

70 BLYTAKEncyclopedie ou dictionnaire raisonne des sciences des arts et des metiers.Nouvelles impression en facsimile de la premiere edition de 1751­1780. 1967. Volume 12. Friedrich Frommann Verlag. Kungl. Biblioteket.Engelbertsson, Bob 1987: Industriarbete i förindustriell miljö. Sala gruvaoch silververk under 1800-talet. Almqvist & Wiksell International.European lead in building bulletin 1989. The European Lead SheetIndustry Association.Fernlund, Siegrun 1982: "ett Herranom värdigt Tempel". Kyrkarivningaroch kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Konstvetenskapligainstitutionen, Lund.Fernlund, Siegrun 1989: Kyrkabyggande i Skåne 1760-1860. Kyrkobyggnader1760- 1860. Del1, Skåne och Blekinge. Almqvist & WiksellInternational.Fielden, Bernard M. 1982: Conservatian of Historie Buildings. ButterworthScientific. London.de Fine Licht, Kjeld 1968: The Rotunda in Rome, a study of Hadrian'sPantheon. Jutland Archaeological Society, Publications VIII. NordiskForlag. Copenhagen.Gustafsson, Evald & Cinthio, Erik 1968: Skånsk Lantkyrka från medeltiden.sydsvenska dagbladets årsbok 1969.Gustafsson, Evald 1993: Mandelgren och kyrkorna i Skåne. Skåneshembygdsförbund Årsbok 1993.Gustafsson, Lotta & Mandahl, Aina 1994: Bly och blytak. Kulturmiljövård2-3, 1994.Handbuch der Architektur 1899: Blei. Del 3, band 2, häfte 5. Kungl.Tekniska Högskolans bibliotek.Hansen, S0ren Man0e 1982: Blytxkkerne fra Strellev. Mark og Montre.Fra sydvestjyske museer 1982.Holmberg, Rikard 1990: Kyrkobyggnad, kult och samhälle. Landskyrkani Lunds forna ärkestift genom tiderna. Lund Studies in MedievalArchaeology 8. Almqvist & Wiksell International.Kristiansen, Peter 1991: Blytaket på Horne Kirke. Bygnings ArcheologiskeStudier 1991. Köpenhamn.Krogh, Knud J. 1976: Tag af bly. Nationalmuseets Arbejdsmark.Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid 1957: Bly, Blymeistari, Tagtagkonstruktioner.Band II. Allhems förlag.Lood en loodtoepassingen in de restauratie. Riksdienst voor de Monumentenzorg,Zeist 1987. English summary. Vitterhetsakademiens bibliotek.Linner, Sture 1995: Bysantinsk kulturhistoria. Norstedts.Lundqvist, Ernst 1945: Med hammare, plåtsax och tång, En yrkeshistoria.Minnesskrift vid svenska bleck- och plåtslagareförbundets50-årsjubileum. Stockholm

Lunds domkyrka. Undersökning av tornens blytak 1988. Rapport.Forsberg & Wikerstål Arkitektkontor AB.Meta/tage. Informationsblad från Miljöministeriet, Planstyrelsen. Nr211190-10. Danmark.Miller, Edward & Hatcher, John 1996: Medieval England Towns,Commerce, and Crafts 1086-1348. Longman.Mineral bulletin research August 1993.Nationalencyklopedin 1995: Bly. Band 3. Bokförlaget Bra Böcker.Olesen, Torben 1979: Rapport om Håndvcerkere og Bygningsrestaurermg.Olsson, Martin 1940: Stockholms slotts historia. Del 1.Olsson, Martin 1961: Kalmar slotts historia. Tiden från 1300-talets mitttill 1611. Del II a. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akadem1en.Oxford Dictionary ofByzantium 1991. Volym 2. Vitterhetsakademiensbibliotek.Phasing out Lead and Mercury 1994: KEMI Report No 8/94. TheSwedish Chemicals Inspectorate.von Rothstein, E.E. 1856: Handledning i allmänna byggnadsläranspraktiska del.Salzman, L.F. 1923: English industries of the middle ages. Oxford.Salzman, L.F. 1967: Building in England down to 1540. Oxford.Sjömar, Peter 1992: Romanska takkonstruktioner - ett värdefullt ochoutforskat källmaterial. Från romanik till nygotik. Studier i kyrkligkonst och arkitektur tillägnade Evald Gustafsson. Sveriges kyrkor,Riksantikvarieämbetet.Sjömar, Peter 1997: Romanskt och gotiskt- takkonstruktioner i svenskamedeltidskyrkor. Hikuin 22. H0jbjerg.Svensk teknikhistoria 1989. Red. Sven Rydberg. Gidlunds.S0gaard, Helge 1949: Notitser til blyets kulturhistorie. K0bstadsmuseet"Den gamle by". Årbog 1949.Technische Regeln fur die Verarbeitung von Saturnblei im Bauwesen1992. Teill. The European Lead Sheet Industry Association.Tuulse, Armin 1961: Kyrkor i Blekinge. Sveriges kyrkor.Viollet-le-Duc 1854-68: L' architecture, dictionnaire raisonne de /'architecturefranr;aise du XI:e au XVI:e siecle. Del 7. Paris. Vitterhetsakademiensbibliotek.Weaver, Lawrence 1909: English leadwork- it's art and history. Batsford,London. Från BLDSC, England genom Kungl. Tekniska Högskolansbibliotek.REFERENSER 71

Noter l Brunius, C.G. Sid. 81, 182.2 Christie, Sigrid och Håkon: Norges kyrkor. Östfold, sid. 94, Akershus, sid. 105,Buskerud, sid. 127.Kulturhistoriskt lexikon. Bly. Band 2, sid. 14.Bonnier, Ann Catherine. Sid. 67.Enligt muntligt meddelande från arkitekt Jan U tas, Länsmuseet Gotlands Fornsal.3 Anglert, Mats. Sid. 172.Bolvig, Axel. Sid. 26-38 och sid. 162.4 Svensk teknikhistoria. Sid. 61-62.Engelbertsson, Bob: Industriarbete i förindustriell arbetsmiljö. Först under 1800-taletändrades produktionsinriktningen från silver till blyframställning för tillverkning avmönja, hagel och rör.5 Kulturhistoriskt lexikon. Band 2, sid. 16.Sogaard, Helge: N otitser til blyets kulturhistorie. Sid. 56-57.6 Uppgifterna om blysmältgropar i danska kyrkor har lämnats muntligt av antikvarieBirgit Als Hansen, Nationalmuseet, Köpenhamn.7 Krogh, Knud J.: Tag af bly. Nationalmuseets Arbejdsmark.8 Kulturhistoriskt lexikon. Band 2, sid. 23.9 Kulturhistoriskt lexikon. Band 2, sid. 22.lO Sogaard, Helge. Sid. 58-63.11 Lundqvist, Ernst. Sid. 74, 315-318.12 Olsson, Martin 1961. Del II A, sid. 90-108.13 Svensk teknikhistoria. Sid. 20.Olsson, Martin 1940. Del l, sid. 110.14 Tuulse, Armin. Sid. 34.15 Carl Linnreus Skånska resa år 1749. Sid. 26.16 Barchaeus, Anders Gustaf. Sid. 77.17 Att Simris kyrka fick nytt blytak över absiden 1730 framgår av en inristning i en avde blyplattor som sparades vid restaureringen av kyrkan 1995.18 Fernlund, Siegrun 1982. Sid. 36.19 Fernlund, Siegrun 1982. Sid. 36.20 Fernlund, Siegrun 1982. Sid. 36.21 Spjutstorps kyrka, historik och beskrivning, utgiven av Spjutstorps församlingskyrkoråd 1995.22 Enligt uppgift av arkitekt Hans Ponnert.23 Gustafsson, Evald. Sid. 62.Skisserna och teckningarna finns bevarade i Mandelgrenska samlingen påFolklivsarkivet i Lund.24 von Rothstein, E.E. 1856.25 Encyclopedie ou dictionnaire raisonne des arts et des metiers.26 Viollet-le-Duc.27 Handbuch der Architektur, 3:e delen, 2:a bandet, 5:e häftet.72 BLYTAK

28 Lunds domkyrka- Undersökning av tornens blytak. Forsberg & Wikerstål Arkitektkontor,1988.29 Enligt uppgift av arkitekt Hans Ponnert (ur avhandlingsmanus).30 Tjänstememorial, Drn: 22 54. Riksarkivet.31 ATA.32 Plattorna göts av blytäckarfirman H.H. Michaelsen & S0nner i Thyholm och lades avKlingströms plåt i Hässleholm. Muntliga uppgifter från plåtslagare Lars Gustavsson.33 Phasing out Lead and Mercury. KEMI Report No. 8/94.34 Nationalencyklopedin.35 Uppgiften är baserad på brytningen i världen mellan åren 1983 och 1987.Nationalencyklopedin.36 Phasing out Lead and Mercury. KEMI Report No. 8/94.37 Mineral Bulletin Research, August 1993.N a tionalencyklopedin.38 Utvidgningskoefficient är förhållandet mellan expansion och ursprunglig längd efteren temperaturhöjning på l oc.39 "Metaltage". Informationsblad från Miljöministeriet, Planstyrelsen. Danmark.40 Nationalencyklopedin.41 Lood en loodtoepassingen in de restauratie. Riksdienst voor de Monumentenzorg,Zeist 1987. Sid. 26. (English summary.)42 Ashurst, John & Nicola. Practical Building Conservation. Sid. 98.43 Ashurst, John & Nicola. Practical Building Conservation.44 Enligt muntlig uppgift från blytäckare Kurt Stoffregen. Uppgiften förekommer också i"Tag af bly" av Knud J. Krogh.45 Danska undersökningar visar att brädfodring av ek ursprungligen har använts, enligt"Tag af bly" av Knud J. Krogh.46 Dammsugare med partikelfilter.4 7 Infästningstekniken redovisas i följande danska artiklar:Andersen, Lise & Larsen, Finn. "Blytrekning af Dalbyneder kirke".Hansen, S0ren Man0e. "Blytrekkerne fra Strellev".Kristian sen, Peter. "Blytaget på H orne kirke".Det finns indikationer på att plattorna långt tillbaka i tiden spikades i underlagsbrädningensovankant, alltså på den tunna sidan. En sådan infästning innebar attpåfrestningen på plattan fördelades över hela dess bredd, till skillnad från när plattorna,enligt dagens metod, spikas i brädningens bredsida, vilket innebär en punktvispåfrestning. Denna äldre infästningsmetod kan ha varit till fördel för blytäckningenslivslängd. Men den övergavs. Enligt den danske museumsinspekt0ren, arkitekt KnudJ. Kroghär förklaringen kanske den, att när man första gången skulle lägga om blytaketutan att byta underlaget, inte fann det försvarligt att ännu en gång spika i densmala ovankanten, utan fäste plattorna till bredsidan. " Tag af bly" av Knud J.Krogh.48 Fielden, Bernard M.Blei im Bauwesen.49 Uppgifterna om lödning och svetsning av blyplåt är lämnade av plåtslagaremästareBror Mårtensson, BM-Plåt, Malmö.50 I ett brev från Theodor Wåhlin till Kungl. Byggnadsstyrelsen, daterat 20/2 1944, angåendeblytaket på V. Nöbbelövs kyrka, påstår Wåhlin att Albin Beckman var denplåtslagare som utförde läggningsarbetet på Övraby kyrka vid 1908 års restaurering.Viktigt är då att notera att Wåhlin skrev detta vid en ålder av 80 år och ca 30 år efterrestaureringen.51 Läggningsmetoden är beskriven i kapitlet "Hantverket".52 Hur gjutningen gick till i detalj beskrivs i kapitlet "Hantverket".NOTER 73