Forskningsplanen för min avhandling

Quo vadis regio academiae?Hur ser universitetsanställda på akademiskt ledarskapmed universitetsreformen 2010 i backspegeln?Forskningsplan för doktorsavhandlingi ämnet allmän statsläraJanne Wikström19.3.2010InnehållInledning 2Problemformulering och centrala frågeställningar 4Tidigare forskning i akademiskt ledarskap och den akademiska professionen 6Material, metod och analys 10Förväntade forskningsresultat, tidtabell och arbetsplan 12Litteratur

InledningDen huvudsakliga frågeställningen i min doktorsavhandling är den akademiska professionens synpå ledarskapet vid finländska universitet. Med akademiska professionen menas i det härsammanhanget personal som jobbar med undervisning och forskning vid finländska universitet.Frågeställningen är särskilt aktuell med tanke på nya universitetslagen som trädde ikraft 1.1.2010(http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2009/20090558). Nya lagen innebär flera förändringar föruniversiteten. Den största förändringen är universitetens nya rättsliga ställning. Universiteten ärinte statliga myndigheter under statlig budgetkontroll. En del universitet betraktas somoffentligträttsliga inrättningar och en del som stiftelser (Aarrevaara m.fl. i Higher EducationManagement and Policy 21/2, 2009). Av den nya rättsliga ställningen följer också att akademiskapersonalen vid universiteten inte längre är statliga tjänstemän, utan anställda iarbetsavtalsförhållanden. Universitetens arbetsgivarförening tillhör inte längre statensarbetsgivarorganisation utan det privata Finlands näringsliv.Viktiga teoretiska och metodologiska källor för mitt arbete är komparativa studier av universitetetsom stod inför stora utmaningar och förändringar i slutet av 1900- och början av 2000-talet. Nedanpresenteras några framstående forskare i den här tvärvetenskapliga traditionen, som på engelskakallas för Higher Education Studies. Den här traditionen bygger på kombinationer avsamhällsvetenskapliga ledarskaps-, organisations- och professionsteorier. Bland forskare i dennatradition som har haft ett särskilt ledarskapsperspektiv bör nämnas framför allt Robert Birnbaum.Birnbaum utvecklade idealtyper för akademiskt ledarskap i slutet av 1980 med hjälp avkybernetiska systemmodeller som hade en stor genomslagskraft i den organisationsteoretiskadiskussionen på den tiden (Birnbaum 1988). Birnbaum har senare skrivit om olikaledarskapstrender vid universitet och deras tillkortakommanden (Birnbaum 2001).Burton Clark skapade i början av 1980-talet en modell för växelverkan mellan den akademiskaprofessionen, staten och marknaden (Clark 1983). Modellen har senare kallats för Clarks triangel.Clark och andra forskare har med hjälp av modellen försökt förklara förändringar i den akademiskaprofessionen utgående från dels interna faktorer som strukturer, processer och sakkunskap iadministrationen och dels externa faktorer som marknadens efterfrågan på tillämpad forskning2

och statens finansieringsandel. Clark införde också ett stakeholder- eller intressentperspektiv i sinmodell. Clark har under 1990- och 2000-talet använt modellen i internationella komparativastudier tillsammans med empiriskt material. Utgående från de här studierna har Clark definieratkännetecken för akademiska professionen vid framgångsrika universitet (Clark 1998 och 2004).Åse Gornitzka och Peter Maassen har tillämpat Clarks forskning och skapat en hybridmodell sombeskriver nya styr- och finansieringsmekanismer för universiteten (Higher Education Policy 13(2000), 267-285). I deras modell betonas olika intressenters starkare roll också för europeiskauniversitet. William Locke och Ulrich Teichler har betonat det så kallade Stakeholder Society –fenomenets betydelse för karriärvillkor för den akademiska professionen (Locke, W. & Teichler, U.2007), publicerat på internet av Open Research Online: http://oro.open.ac.uk/11784/). MauriceKogan har fokuserat på förändringar inom universiteten ur framför allt policy-, aktörs- ochdiversifieringsperspektiv (Kogan med flera 2000).Forskningsdirektör Timo Aarrevaara vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitetoch dess nya enhet HEGOM (Higher Education Governance and Management) har erbjudit mig enmöjlighet att delta i ett internationellt komparativt forskningsprojekt(http://www.esf.org/activities/eurocores/running-programmes/eurohesc/eurohesc-projects.html)mellan forskargrupper i nio olika europeiska länder med fokus på förändringar i den akademiskaprofessionen och organiseringen av arbetet vid universiteten. Det här projektet har sin grund iprojektet CAP (Changing Academic Profession) som genomfördes 2007-2008 i 18 länder i fleravärldsdelar (RIHE International Seminar Reports, No.12, September 2008). CAP-projektet byggdepå en kvantitativ enkätundersökning om hur akademisk personal vid universitet och för vissadeltagarländers del också vid självständiga forskningsinstitut upplevde sina anställningsvillkor ochsina arbetsuppgifter.Finland beslöt tillsammans med några andra deltagarländer i CAP-projektet att gå inför enkombination av den kvantitativa analysen av CAP-enkätsvaren med kvalitativa, men struktureradetemaintervjuer kring förändringar i den akademiska professionen. Länder som inte deltog i CAP,men som ämnar delta i det nya komparativa projektet, kommer att inleda med en motsvarandeenkätundersökning som CAP för att få tillräckligt med bakgrundsinformation.3

Framför allt för Finlands del kan kombinationen av enkätsvaren från CAP, som samlades in under2007-08, och svaren på strukturerade temaintervjuer, som kommer att genomföras under 2010-11, tänkas ge ett fruktbart material för analyser av förändringar i den akademiska professionenunder 2000-talet. Det här med tanke på den stora reform som ägde rum mittemellan projekten.Jag tror att mitt deltagande i projektet kan ge värdefullt stöd för arbetet med mindoktorsavhandling framför allt ur ett metodologiskt och analytiskt perspektiv. Också tillgång tillrelevant material för mitt ämne underlättas av deltagande i EUROAC-projektet.Professor Jan Sundberg vid läroämnet allmän statslära vid statsvetenskapliga fakulteten fungerarsom min handledare. Forskningsdirektör Timo Aarrevaara och professor Turo Virtanen (allmänstatslära), som ämnar delta i det ovan nämnda EUROAC-projektet , har också lovat handleda mig imitt arbete.Problemformulering och centrala frågeställningarAkademiska professionen och dess förhållande till akademiskt ledarskap i Finland efteruniversitetsreformen 2010 ligger i fokus för min avhandling. Nedan räknar jag upp några viktigafrågor som kan ställas utgående från den här problemformuleringen.Hur ser den akademiska professionen på akademiska ledares tolkning av och reaktioner påförändringar i den socioekonomiska omgivningen och omorganiseringen av högre utbildning? Hurbra lyckas de akademiska ledarna med det här? Vilka problem uppstår i arbetet och hur bör delösas? Också den språkliga aspekten är viktig för min avhandling. Avviker svenskspråkigaprofessorers syn på ledarskapet vid universitet från de finsk- och engelskspråkiga professorernasom intervjuas av andra forskare i Euroac-projektet? Eftersom de professorer som jag ämnarintervjua representerar två olika vetenskapsområden vid två olika universitet kan också andraintressanta komparativa frågeställningar väckas (se kapitel ”Material, metod och analys”).4

Jag försöker belysa förhållandet mellan samhälleliga förändringar och det akademiska ledarskapetutgående från tre viktiga perspektiv och frågor relaterade till dem och den akademiskaprofessionen (Aarrevaara 2009, opublicerad forskningsplan).Kunskapens relevans för samhället: strävan att öka forskningens och undervisningens samhälleligaoch ekonomiska relevans utmanar de traditionella akademiska rollerna. Hur påverkas professionenoch ledarskapet av denna strävan?Diversifiering som en strategi för problemlösning: i dagens samhälle har universiteten allt fler frånvarandra avvikande uppgifter. Hur påverkar det här karriärstigen för och arbetsfördelningenmellan olika akademiska professioner?Internationalisering: kunskapssamhället karaktäriseras som gränsöverskridande eller till och medgränslöst. De sociala och politiska villkoren för högre utbildning blir allt mer globala. Hur påverkardet ökade internationella samarbetet och den ökade globala konkurrensen den akademiskaprofessionen?Ovan diskuterades yttre förändringar, nedan lyfter jag fram några av de institutionella ochorganisatoriska utmaningar som den akademiska professionen och ledarskapet vid universitetenstår inför. De här står naturligtvis i en ömsesidig relation till de ovan nämnda yttre förändringarna.Organisatoriska ramar har en synligare och vardagligare roll för den akademiska professionen.Aarrevaara lyfter fram tre tematiska områden i de organisatoriska och institutionella villkoren förhögre utbildning: förvaltning, ledarskap och utvärdering; akademiska karriärvillkor ochprofessionalisering (Aarrevaara, 2009, opublicerad forskningsplan).I min doktorsavhandling kommer jag att fokusera på akademiskt ledarskap. Akademiskt ledarskaphar figurerat i debatten kring det nya universitetsväsendet i Finland. Anställningsvillkoren har fåttdet största utrymmet i debatten i och med universitetens nya lönesystem och förändringar ianställningsavtalen inom ramen för den nya universitetslagen. I ett internationellt perspektivmärks en strävan efter en mer konkurrenskraftig arbetsmiljö i förhållande till andra yrken och enmer diversifierad akademisk arbetsmarknad (Kogan m.fl. 1994 samt Altbach och Musselin 2008).5

Tidigare forskning i akademiskt ledarskap och den akademiska professionenMin teoretiska referensram bygger på analyser av akademiskt ledarskap och den akademiskaprofessionen. Bland forskare som skapat teoretiska modeller för akademiskt ledarskap bör nämnasamerikanerna Robert Birnbaum, Martin Finkelstein och Jack Schuster samt britten John Brennan.Birnbaum använde fyra fiktiva exempel för att illustrera kollegiala, byråkratiska, politiska ochanarkistiska ledarskapsmodeller vid universitet. Utgående från de här modellerna formade han enkybernetisk systemteori som idealmodell för ledarskap vid universitet (Birnbaum 1988). EnligtBirnbaum skall i styrningen av stora mångvetenskapliga universitet, som han kallar förmultiversitet eller megasystem, beaktas de så kallade lösa kopplingarna mellan olika delsystem.Med det menar han att man inte skall styra de heterogena delsystemen för starkt och likriktat(Birnbaum 1988, 194). Birnbaum använder också den kända brandkårsmetaforen för att beskrivaledare i kybernetiska system. Ledarna skall vid behov klara av att rädda och stabilisera (släckabränder) eller kontrollera att elden tar över och skapa något nytt ur askan (Birnbaum 1988, 197).Han hämtar också ledarskapsteser från antikens medicinska motton: ”om det fungerar, fortsätt”;”om det inte fungerar, avsluta”; ”om du inte vet vad du skall göra, gör ingenting” . Med den sistametaforen menar Birnbaum att man skall undvika att skapa iatrogena (av läkaren orsakadesjukdomar) problem (Birnbaum 1988, 200).Efter att ha belyst sin teoretiska systemmodell med hjälp av ovan nämnda metaforer gickBirnbaum mera in på att ge konkreta råd till amerikanska universitetsledare i slutet av 1900-talet.Jag går inte mer in på dem här på grund av utrymmesbrist. Men de blir naturligtvis en viktig del avanalysen i min avhandling. Birnbaum har senare forskat i hur olika ledarskapstrender nåruniversiteten och hur implementeringen av dem kan misslyckas (Birnbaum 2001).I inledningen nämnde jag Burton Clark som en av förgrundsfigurerna för forskning i högreutbildning i allmänhet och den akademiska professionen i synnerhet. Clark jämförde under 1990-och 2000-talet universitet i flera olika länder. Gemensamt för de här universiteten var att de mötte6

olika typer av stora utmaningar, t.ex. ett minskat finansieringsunderlag eller försämrade villkor förrekrytering av personal och studerande. I många fall kunde utmaningarna som universitetenmötte betraktas som rena problem och hot. Ett särskilt känt teoretiskt perspektiv som härstammarfrån ovan nämnda forskning är Clarks fem kännetecken för ett framgångsrikt universitet. Clarkbaserade kännetecknen på empirisk komparativ forskning av fem olika universitet som medframgång tacklade de ovan nämnda utmaningarna i mitten av 1990-talet (Clark 1998):1) Styrningen/ledarskapet stimuleras, så att det finns en styrande kärna som består av bådeakademiker och professionella ledare.2) Den styrande kärnan har ansvar för att också periferin utvecklas. Med periferin menar Clarkdels de traditionella ämnesinstitutionerna och fakulteterna, men dels också nyatvärvetenskapliga forskningsenheter och självständiga enheter som sysslar med universitetensnäringslivskontakter och tillämpad forskning, fortbildning, medelanskaffning ochalumnverksamhet.3) En diversifierad finansieringsgrund. Det här blev väldigt viktigt i och med att statsfinansieringenav universitet slutade öka senast i början av 1990-talet. Universiteten blev tvungna att finnanya finansieringskällor. De mest konkurrenskraftiga universiteten gjorde det bland annat hosnäringslivet, lokal- och regionalförvaltning, tredje sektorn och olika stiftelser.4) En stimulerad akademisk kärna. Ett framgångsrikt universitet, som har utvecklat sitt ledarskap,grundat nya dynamiska enheter i växelverkan med övriga samhället och funnit nyafinansieringskällor, får inte glömma sin akademiska kärna. Med det menar Clark attuniversiteten inte får glömma de ämnesinstitutioner och fakulteter där undervisningen ochstörsta delen av forskningen äger rum. En företagsam anda bör uppmuntras i dem och de skallvara representerade i samtliga centrala beslutsorgan vid universitetet. En förnyelse inom denakademiska kärnan är enligt Clark en förutsättning för att punkt 2 och 3 kan utvecklas.5) Framgångsrika universitet utvecklar en arbetskultur som uppmuntrar förändringsbenägenhetdå ett behov för det uppstår. Det här är särskilt viktigt för arbetskulturen i den akademiskakärnan.Enligt Clark kan värderingar antingen styra eller följa utvecklingen i universitet som genomgårförändringar. Värderingar bör inte ses som oberoende av de strukturer och procedurer där de får7

sina yttringar. Därför behövs ett institutionellt perspektiv. De fyra första kännetecknen ovan ärmedel som möjliggör en operativ förändringskultur (Clark 1998, 5-8).Clark och hans medarbetare fokuserade på följande teman och frågor i intervjuer som användessom datainsamlingsmetod i det komparativa projektet: universitetets verksamhetsområde,struktur och organisation i allmänhet, kännetecken för ledarskapet vid universitetet nu ochtidigare, förhållandet mellan förvaltning och akademiska anställda, finansieringsgrunden, hurforskning och fortsättningsstudier är organiserade.I senare verk har Clark fortsättningsvis redogjort resultat från stora komparativa forskningsprojektom den akademiska professionen och dess förhållande till staten, marknaden och ledarskapet iuniversiteten. I ett senare större komparativt projekt kom Clark fram till att det gick att finna tregemensamma kännetecken för samtliga framgångsrika universitet (Clark 2004, 178-184):1) Universiteten fäster uppmärksamhet vid de förändringsdrivande elementen i verksamheten(förändringskultur).2) Universiteten ställer upp långsiktiga mål och rör sig dynamiskt mot dem.3) Kollegiala beslut anammas av hela universitetssamfundet. Universitetet uppnår en ”steady stateof change”. Det här kännetecknas av självtillit, lojalitet, forskningsintensitet och insatser föruniversitetets institutionella prestige.Man kan alltså säga att Clark fortsatte i denna senare teoribildning från den punkt han kom till itidigare forskning under 1990-talet. Från Clarks betoning av lojalitet och kollegialitet vill jag draparalleller till (ny)weberianska professionssociologiska perspektiv som utgår ifrån Max Weberssynsätt som betonar lojalitet (gefolgschaft) och kollegialitet i byråkratier/organisationer (Weber1976 och 1974). I det här sammanhanget bör man också uppmärksamma de utmaningar förledarskapet som kännetecknar expertorganisationer. Enligt Karl-Erik Sveiby är experterintresserade av att lösa komplicerade problem och de strävar efter att själv organisera sitt arbete.Däremot ogillar de regler, rutiner och byråkrati. De ställer sig relativt ambivalent till sin lön, fritidoch den organisation som de tillhör (Sveiby 1994).8

De av Clark utvecklade teoretiska perspektiven har varit betydelsefulla för analys och rapporteringav resultat i CAP-projektet, som jag refererade i inledningen. Timo Aarrevaara och Seppo Hölttähar haft en ledande roll för Finlands andel i CAP-projektet. I sin rapportering av resultat av CAPprojektethar de lyft fram följande förändringstrender för universitetsväsendet i Finland (RIHEInternational Seminar Reports, No.12, 9/2008):Förändringar i beslutsmodeller: från kollegialt beslutsfattande enligt trepartsmodellen tillmanagerialism och (utomstående) intressenters ökade representation i beslutsorgan.Förändringar i universitetens juridiska status: från statliga organisationer/institutioner med direktstatlig budgetstyrning till offentligträttsliga enheter och stiftelser (från offentlig till semioffentlig).Förändringar i anställningsförhållanden: från statligt anställda tjänstemän tillarbetsavtalsförhållanden med resultatinriktad lönesättning och mer flexibla anställningsvillkor.Akademiska roller och lojalitet: från en disciplinär roll till en mix av akademiska och samhälleligaengagemang.Utöver Aarrevaara och Hölttä bör bland finländska forskare nämnas Jouni Kekäle, som har forskat iakademiskt ledarskap sedan början av 1990-talet (Kekäle 2001). Turo Virtanen har intresserat sigför ledarskapets roll i universitetsreformen (Virtanen 2008 och 2009). I Finland har dennatvärvetenskapliga tradition präglats av forskare med en stark förankring i organisations-,governance- och förvaltningsteoretiska perspektiv inom statsvetenskapen. Men också en delfinländska sociologer är intresserade av den akademiska professionen, framför allt inom ramen förprofessionssociologi och vetenskapssociologi. Bland de här sociologerna bör nämnas i synnerhetMarja Alestalo. Bland framstående nordiska forskare i den akademiska professionen kan nämnasMarianne Bauer från Sverige och Ivar Bleiklie och Agnete Vabø från Norge. Vabø har haft enframträdande roll i Norges andel i CAP-projektet. Sverige deltog inte i CAP-projektet men hardäremot deltagit i andra komparativa projekt, bland andra ”Transforming Higher Education”(Kogan m.fl. 2000). Lillemor Kim har jämfört utvecklingstrender i högskolorna i fyra nordiska länderpå uppdrag av det svenska Högskoleverket (Högskoleverket 2002) och Lena Marcusson har jämförtakademiskt ledarskap i Sverige, Danmark, Österrike och Storbritannien (Marcusson 2007).Etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren har studerat ledarskapskulturen vid Lunds och Umeåuniversitet (Ehn och Löfgren 2004, Ehn 2001).9

Material, metod och analysI min analys belyser jag min huvudsakliga frågeställning, d.v.s. akademiska professionens syn påledarskapet vid finländska universitet, med följande modell.(Akademiska professionens syn på)Akademiskt ledarskapUniversitetsreformen 2010(och övrig påverkan från samhället)Akademiska professionenI analysen utgår jag ifrån akademiska professionens syn på akademiskt ledarskap som en beroendevariabel. Den förklaras dels med universitetsreformen 2010 (och övriga externa förändringar isamhället) och dels med den akademiska professionens reaktioner och önskemål beträffandeledarskapet vid universiteten. I analysen försöker jag bearbeta mitt material induktivt genom entillämpad grundad teori (GT) ansats. Med tillämpad ansats menar jag i det här sammanhanget attjag inte lämnar tidigare teorier helt utanför analysen av mitt material, som man gör i en renlärigGT-analys.Som insamlingsmetod för empiriskt material använder jag mig av temaintervjuer som jag ämnargöra med 15-25 professorer vid svensk- och tvåspråkiga universitetsenheter i Finland. Dels för attavgränsa mitt intervjusampel, dels för att få en variation och en komparativ aspekt i minfrågeställning, har jag valt att intervjua professorer inom två olika vetenskapsområden.Vetenskapsområden som jag fokuserar på är matematisk-naturvetenskapliga vid Helsingfors10

universitet (HU) och Åbo Akademi (ÅA) och samhällsvetenskaper och humaniora vid sammauniversitet. Med hjälp av det här hoppas jag få en inblick i ledarskapssynerna i olika universitet ocholika vetenskapsområden. Olikheterna mellan universiteten är flera: HU är stort universitet medca 35 000 studerande och ca 7500 personalmedlemmar. ÅA är ett betydligt mindre universitetmed ca 7000 studerande och ca 1300 personalmedlemmar. Också organisationen ochbeslutsmekanismerna avviker en hel del mellan HU och ÅA. Utöver professorer vid HU och ÅAkommer jag eventuellt också att intervjua professorer vid Hanken och svenskspråkiga professorervid Tekniska högskolan inom Aalto-universitetet.Genom att kombinera ovan nämnda teorier om akademiska professionen och akademisktledarskap med analyser av empiriskt intervjumaterial ämnar jag finna svar på mina frågeställningarom den akademiska professionens syn på ledarskapet vid universiteten. Det metodologiskaarbetet i min doktorsavhandling inleds med en fördjupning i analysen av CAP-materialet förFinlands del. Det här görs för att få en kvantitativ lägesrapport av hur den akademiskaprofessionen betraktade sig själv under 2007-08. I min doktorsavhandling har jag tillfället attjämföra material från den ovan nämnda sista lägesrapporten av synen på de gamla karriärvillkorenmed material som samlas in 2010-2012, alltså efter universitetsreformen. Materialkombinationenkan bli fruktbar också ur ett metodologiskt perspektiv, eftersom CAP-projektet bygger på enkvantitativ analys med 1000-tals respondenter och den materialinsamling som jag kommer attgöra inom ramen EUROAC-projektet handlar om intervjuer med ca 20 intervjuobjekt för min del.Intervjuerna är tematiska och lätt strukturerade med fokus på de frågeställningar som beskrevs ikapitlet ”Problemformulering och centrala frågeställningar för min doktorsavhandling”. Strävan äralltså att gå djupet i motsats till CAP-projektet som gick på bredden.I Finländska andelen i EUROAC-projektet strävar man efter att intervjua anställda vid olika typer avhögskolor (stora universitet som ligger centralt och mindre regionala universitet, universitet för ettsärskilt vetenskapsområde samt en stor och liten yrkeshögskola). Intervjuobjekten väljs utgåendefrån den akademiska professionens olika institutionella profiler, karriärskede, ålder, kön och språk.Mitt val av analysmetod för intervjusvaren är till vissa delar öppet. Slutliga valet beror också på deanalysmetoder som övriga finländska deltagare i EUROAC-projektet går inför. Transkriberade svar11

på temaintervjuer analyseras ofta med hjälp av kategorisering och typifiering. Två intressantametodologiska ansatser för det kunde vara fenomenografi och grundad teori (GT - GroundedTheory).I fenomenografisk analys ingår fyra faser efter datainsamlingen och transkriberingen: 1) attbekanta sig med data och bilda ett helhetsintryck, 2) att uppmärksamma likheter och skillnader imaterialet, 3) att kategorisera uppfattningar i beskrivningskategorier och 4) att studera denunderliggande strukturen i kategorisystemet (Alexandersson 1994). Tillämpningar av grundad teorivore också tänkbara i mitt fall eftersom man inom den metoden lätt kan kombinera olika typer avdata. Att kategorisera numeriskt material från CAP-projektet tillsammans med verbalt materialfrån EUROAC-projektet kan bidra till att lättare finna svar på mina frågeställningar. Grundad teoribygger på ett cykliskt arbetssätt där analys av material och teoribildning går hand i hand. Den äralltså övervägande induktiv och hypotesgenererande. Forskaren ställer inga hypoteser innanhan/hon har bekantat sig med det empiriska materialet. Analys av material enligt grundad teoriindelas vanligtvis också i fyra faser: 1) jämförelse av enheterna i kategorierna, 2) integrering avkategorierna och deras egenskaper, 3) avgränsning av teorin utgående från materialet och 4)Formulering och renskrivning av teorin (Glaser och Strauss 1999). Goda källor för analysmetoderför material som har samlats in med hjälp av temaintervjuer är Silvermans Interpreting qualitativedata samt Hirsijärvis och Hurmes Tutkimushaastattelu. Teemahaastattelun teoria ja käytäntö.Förväntade forskningsresultat, tidtabell och arbetsplanMin doktrosavhandling förväntas framför allt svara på hur den akademiska professionen uppleverakademiska ledarskapet i förhållande till den nya universitetslagen och reformer som den för medsig. Avhandlingen kan också ge en själreflexiv bild av akademiska utbildningens funktion ochuppgifter samt hur den akademiska professionen reagerar på en ökad global konkurrens och ettintensivare internationellt samarbete. I bästa fall kan mitt arbete bli nyttigt för organiseringen avarbetet vid universiteten i framtiden. I intervjuerna får de universitetsanställda en möjlighet attpåtala eventuella missförhållanden i sina arbetsvillkor. Resultaten kan med andra ord bidra till attorganisera arbetet bättre och göra Helsingfors universitet mer konkurrenskraftigt.12

Jag strävar efter att komma igång med förhandsarrangemang för intervjuer under hösten 2010.Före det bekantar jag med mig med tidigare empirisk forskning och teoribildning inom området.Som ett led i det här deltog jag i presentationen av resultat av CAP-projektet i ett internationelltseminarium i Tammerfors 15.10.2009. Jag kommer att delta i analys av trendrapporter utgåendefrån tidigare material (CAP) om den akademiska professionen i Finland under 2010. Strukturen ochtidtabellen för intervjuerna bör vara klar under vintern 2011. Intervjuerna genomförs under 2011och 2012. Transkribering av materialet, analys och rapportering av resultaten görs mellansommaren 2011 och våren 2013. Sammanvävning av resultatrapportering och teoretiska ansatsergörs under 2013. Jag strävar efter att slutföra min avhandling före utgången av 2013. Jag skrivermin doktorsavhandling i monografiformat. Jag hoppas att 40 studiepoäng som jag läst inom ramenför Tammerfors universitets enhet för forskning i högskoleadministration tillsammans med nio årserfarenhet av administrativt arbete vid Helsingfors universitet är nyttiga med tanke på minafortsatta studier och min doktorsavhandling.LitteraturAarrevaara T. et.al. (2009) i Higher Education Management and Policy 21/2, 2009.Aarrevaara, T. (2009): Akateeminen ura ja laajentuva korkeakoulutus. I verket Maija-Leena Huotari– Anne Lehto (red.): Johtamishasteena muutos – kirjasto akateemisessa yhteisössä. TampereUniversity Press.Aarrevaara, T. (2009): Opublicerad forskningsplan.Alexandersson, M. (1994). Den fenomenografiska forskningsansatsens fokus. I Kvalitativ metod ochvetenskapsteori. Starrin, Bengt och Svensson, Per-Gunnar. (red). 1994. Lund:StudentlitteraturBirnbaum, R. (1988): How Colleges Work: The Cybernetics of Academic Organization andLeadership. San Francisco: Jossey-Bass.Birnbaum, R. (2001): Management Fads in Higher Education: Where They Come From, What TheyDo, Why They Fail. San Francisco: Jossey-Bass.Clark, B.R. (1983): The Higher Education System: Academic Organization in Cross-nationalPerspective. Berkeley: University of California Press.13

Clark, B.R. (1998): Creating Entrepreneurial Universities: Organizational Pathways ofTransformation. New York: IAU Press.Clark, B.R. (2004): Sustaining Change in Universities: Continuities in Case Studies and Concepts.Berkshire: Open University Press.Ehn, B. (2001): Universitet som arbetsplats: Reflektioner kring ledarskap och kollegialprofessionalism. Lund: Studentlitteratur.Ehn, B. & Löfgren, O. (2004): Hur blir man klok på universitetet? Lund: Studentlitteratur.Glaser, B. & Strauss, A. (1999): The Discovery of Grounded Theory: Strategies for QualitativeResearch. New York : Aldine de GruyterGornitzka, Å. & Maassen, P. (2000): Hybrid steering approaches with respect European highereducation. Higher Education Policy 13 (2000), 267 – 285.Hirsjärvi, S. & Hurme, H. (2007): Tutkimushaastattelu: teemahaastattelun teoria ja käytäntö.Helsingfors: Gaudeamus.Kekäle, J. (2001) Academic Leadership. Huntington: Nova Science PublishersKim, L. (2002): Lika olika: en jämförande studie av högre utbildning och forskning i de nordiskaländerna. Stockholm: Högskoleverket.Kogan, M. et.al. (2004) . Transforming Higher Education: A Comparative Study. London: JessicaKingsley .Kogan, M. et.al. (1994): Staffing Higher Education: Meeting New Challenges. London: JessicaKingsley .RIHE International Seminar Reports, No.12, September 2008 Uinversity of HiroshimaSilverman, D. (2006): Interpreting qualitative data : methods for analysing talk, text andinteraction. London: Sage.Sveiby, K. (1994): Towards a knowledge perspective on organization. Stockholm: Stockholmsuniversitet.Weber , M. (1976): On universities : the power of the state and the dignity of the academic callingin imperial Germany. Chicago: University of Chaicago Press.Weber, M. (1974): Basic concepts in sociology. New York: Greenwood.14

Virtanen T. (2008): Merging and privatizing to Reach for the Top: An New Finnish University ofTechnology, Business, and Art and Design. I Aarrevaara, T. & Fumihiro, M (red) (2008): UniversityReform in Finland and Japan. Tammerfors: Tampere University Press.TidskrifterYliopisto 9/2009: ”Johda meitä” Intervju med professor Turo Virtanen. Skriven av redaktör MikkoPuttonen.InternetAltbach, P. & Musselin, C. i International Higher Education, Nr. 53,Fall 2008, nätpublikationhttp://www.bc.edu/bc_org/avp/soe/cihe/newsletter/ihe_pdf/ihe53.pdf Informationen hämtad14.11.2009.European Science Foundations beskrivning av EUROAC-projektet:http://www.esf.org/activities/eurocores/running-programmes/eurohesc/eurohesc-projects.htmlInformationen hämtad 14.11.2009.Locke, W. & Teichler, U. 2007 publicerat på internet av Open Research Online:http://oro.open.ac.uk/11784/ informationen hämtad 14.11.2009.Marcusson, L: (2007): Det akademiska ledarskapet. Forskningsrapport publicerad på internet avSveriges universitets- och högskoleförbund:http://www.idas.nu/filer/rapporter/lenamarcusson.pdf Informationen hämtad 15.11.2009.Universitetslagen på Finlands författningssamling på internet Finlex:http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2009/20090558 informationen hämtad 14.11.2009.15